Insändare om kristen politik

Erik Liljeström skriver i en insändare (Hbl 12.2) att SFP borde lyssna mer på sina specialföreningar. Och varför inte. Denna hans poäng svarar partisekreterare Ulla Achrén på i Hbl 15.2.
Liljeström skriver dock annat som jag har svårare att acceptera. Han hänvisar till Pauli uttalande om att ”kärleken till pengar är roten till allt ont” (1Tim 6:10) och fortsätter med en klagovisa om hur ”allt ogudaktigt” importeras från Svenska kyrkan till oss, vilket oroar ”aktiva bekännande kristna”. Jag bara undrar vilket ogudaktigt penningbegär Liljeström här syftar på. Kanske han kunde specificera sig?
Vidare förblir det en smula oklart för mig vilka ”klara besked” SFP ska ge om Borgå stift. Är det exempelvis fråga om ett försvar för det svenska stiftets existensberättigande, är det lätt att hålla med. Om det däremot handlar om att partiet borde ta ställning i stiftets linjedragningar, kan påståendet nog ifrågasättas.
Till sist vill jag konstatera att jag som kristen ser mig som socialliberal i politiskt hänseende. Inte alla kristna känner sig bekväma med den konservativa eller reaktionära politik som ofta förs i deras namn.
Karl af Hällström
Borgå
Publicerad, lätt redigerad, i Hufvudstadsbladet 17.2.10

Inga kommentarer: