Fråga:
Nå, det är ju aldrig trevligt med uppsägningar, inte heller för kyrkoherden i fråga.
Men här ska vi inte blanda ihop två begrepp. För det första har församlingen ansvar för att dess ekonomi fungerar. Om församlingen lever över sina tillgångar, går det med den som med alla som gör det – det blir stora svårigheter i längden, och ingen kan få den hjälp som den skulle behöva av församlingen. Församlingens anställda är å ena sidan dess största resurs, men å andra sidan också det som kostar mest, och ibland måste tjänsternas antal minskas för att det ska gå ihop. Och då kan det hända att någon, som i detta fall, måste sägas upp, hur tråkigt det än är för alla inblandade. Församlingen som arbetsgivare kan inte vara en skyddsarbetsplats, det skulle helt enkelt inte fungera.
För det andra är naturligtvis diakonin den kanske viktigaste av församlingens verksamhetsformer. Men också den står och faller med att församlingens ekonomi fungerar. Finns det inte resurser i budgeten, drabbas också diakonin av nedskärningar. Krasst realistiskt är det tyvärr så.
Vart ska personen vända sig, undrar du.
Ja, rent tekniskt kan hen förstås överklaga beslutet. Hur det går till beror på vem som har fattat det. Det är knappast kyrkoherden själv som har gjort det rent tekniskt, utan något förtroendeorgan, kanske församlingsrådet eller kyrkofullmäktige. Jag känner inte till detaljerna, så jag kan inte säga närmare, men det finns alltid ett förfarande för hur man gör. Lagfarne assessorn vid det berörda domkapitlet kan säkert ge råd.
Men om du med din fråga menar vart personen ska vända sig när hen nu blir arbetslös, så finns ju faktiskt diakonin kvar. Först bör hen anmäla sig som arbetslös arbetssökande i vanlig ordning och få den hjälp som samhället kan ge. Om det sedan fortfarande kniper, kan diakonin träda till. Och om problemet inte är ekonomiskt utan psykiskt, vilket det förstås också är, ställer förstås församlingen upp med själavård, så den uppsagda kan tala av sig.
Men det är naturligtvis förståeligt om hen inte vill vända sig till den kyrkoherde som har sagt upp henom.
Hoppas att det här gav någon vägvisare.
Vad tycker du? Vad skall man tänka när kyrkoherden i församlingen berättar åt en anställd att personen i frågas tjänst skall nedläggas på ekonomiska grunder?Svar:
Vart skall den personen vända sej? Låter det inte lite korkat?
Nå, det är ju aldrig trevligt med uppsägningar, inte heller för kyrkoherden i fråga.
Men här ska vi inte blanda ihop två begrepp. För det första har församlingen ansvar för att dess ekonomi fungerar. Om församlingen lever över sina tillgångar, går det med den som med alla som gör det – det blir stora svårigheter i längden, och ingen kan få den hjälp som den skulle behöva av församlingen. Församlingens anställda är å ena sidan dess största resurs, men å andra sidan också det som kostar mest, och ibland måste tjänsternas antal minskas för att det ska gå ihop. Och då kan det hända att någon, som i detta fall, måste sägas upp, hur tråkigt det än är för alla inblandade. Församlingen som arbetsgivare kan inte vara en skyddsarbetsplats, det skulle helt enkelt inte fungera.
För det andra är naturligtvis diakonin den kanske viktigaste av församlingens verksamhetsformer. Men också den står och faller med att församlingens ekonomi fungerar. Finns det inte resurser i budgeten, drabbas också diakonin av nedskärningar. Krasst realistiskt är det tyvärr så.
Vart ska personen vända sig, undrar du.
Ja, rent tekniskt kan hen förstås överklaga beslutet. Hur det går till beror på vem som har fattat det. Det är knappast kyrkoherden själv som har gjort det rent tekniskt, utan något förtroendeorgan, kanske församlingsrådet eller kyrkofullmäktige. Jag känner inte till detaljerna, så jag kan inte säga närmare, men det finns alltid ett förfarande för hur man gör. Lagfarne assessorn vid det berörda domkapitlet kan säkert ge råd.
Men om du med din fråga menar vart personen ska vända sig när hen nu blir arbetslös, så finns ju faktiskt diakonin kvar. Först bör hen anmäla sig som arbetslös arbetssökande i vanlig ordning och få den hjälp som samhället kan ge. Om det sedan fortfarande kniper, kan diakonin träda till. Och om problemet inte är ekonomiskt utan psykiskt, vilket det förstås också är, ställer förstås församlingen upp med själavård, så den uppsagda kan tala av sig.
Men det är naturligtvis förståeligt om hen inte vill vända sig till den kyrkoherde som har sagt upp henom.
Hoppas att det här gav någon vägvisare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar