I Georgetown, Mississippi, USA, har två systrar suttit av sexton år av de livstidsstraff som de fick för att de deltog i ett rån. Bytet i rånet var 11$. De unga män som utförde själva rånet kom undan med betydligt kortare straff.
Delstatens guvernör Haley Barbour har granskat systrarna Jamie och Gladys Scotts fall och överväger att benåda dem. Deras straff verkar vara alldeles för stränga, så det är säkert i sin ordning.
Det tycks dock finnas ett villkor.
Jamie Scotts njurar har gett vika och hon är beroende av dialys. Guvernören tänker ge henne villkorligt fri på humanitära grunder och (uttryckligen!) för att dialysen blir för dyr för delstatens fångvård.
Gladys Scott blir villkorligt frigiven under förutsättning att hon donerar en njure åt sin syster Jamie. Gladys har själv tagit initiativ till donationen, men det är ännu oklart om hennes njure passar åt Jamie. De har samma blodgrupp, men det finns också andra faktorer som ska stämma.
Inom medicinsk etik finns det något som kallas Georgetown Mantra. En formulering är följande:
1. Autonomy – that is, the independent autonomy of the patient or of the patient’s representative.
2. Beneficence - to act always in the best interest of the patient.
3. Non-maleficence - to do no harm to the patient.
4. Justice – that is, what is the impact of this action on the larger community?
På svenska blir det ungefär:
1. Självbestämmande
2. Att göra gott
3. Att inte göra ont
4. Rättvisa
Och om vi funderar kring systrarna Scott utgående från Georgetown Mantra, kommer följande tankar upp.
Punkt 2 uppfylls. Gladys' njure skulle göra gott åt Jamie (under förutsättning att den passar, förstås).
Punkt 3 uppfylls antagligen. Gladys klarar sig med en njure. Och njurtransplantationer av detta slag är ju ingalunda ovanliga.
Punkt 1 är problematisk. Har Gladys självbestämmande om donationen blir ett villkor för hennes frigivning? Jag tycker att man kan se villkoret som ett försök att manipulera Gladys eller sätta press på henne när hon fattar sitt beslut. Dock har hon själv tagit initiativ till donationen redan innan guvernören kom med sitt villkor. Detta gör att punkten om självbestämmande nog uppfylls i detta fall. Med darr på ribban.
Punkt 4 är också problematisk. Rättvisa. Har fångar rätt att delta i medicinska experiment eller i organdonationer av detta slag? Är det rätt att samhället frågar dem? I de speciella förhållanden som råder i ett fängelse är risken stor att andra än medicinska eller humanitära faktorer spelar in i fångarnas beslut. De kan hoppas på fördelar av olika slag eller, som i detta fall, på att bli frigivna. Då är valet inte fritt (punkt 1) och då kan samhället ställa orimliga, extra krav på dem, som de facto kan leda till en skärpning av straffet. Förutom att de skall sitta en viss tid i fängelse, kommer de att lida av de kroppsliga besvär som alltid, åtminstone för en tid, följer på medicinska ingrepp. De medicinska ingreppen, må de vara experimentella eller ej, blir då ett slags kroppsstraff, vilket inte (längre) finns med i den västerländska fångvården.
En fråga för sig är förstås skördandet av organ från avrättade kinesiska brottslingar. Den kan ju leda till förvrängningar av rättvisan, och är förkastlig.
Jag vill inte hävda att detta har varit en uttömmande analys av fallets etiska dimensioner, utan bara några spridda tankar. Se länkarna nedan för mer funderingar.
Delstatens guvernör Haley Barbour har granskat systrarna Jamie och Gladys Scotts fall och överväger att benåda dem. Deras straff verkar vara alldeles för stränga, så det är säkert i sin ordning.
Det tycks dock finnas ett villkor.
Jamie Scotts njurar har gett vika och hon är beroende av dialys. Guvernören tänker ge henne villkorligt fri på humanitära grunder och (uttryckligen!) för att dialysen blir för dyr för delstatens fångvård.
Gladys Scott blir villkorligt frigiven under förutsättning att hon donerar en njure åt sin syster Jamie. Gladys har själv tagit initiativ till donationen, men det är ännu oklart om hennes njure passar åt Jamie. De har samma blodgrupp, men det finns också andra faktorer som ska stämma.
Inom medicinsk etik finns det något som kallas Georgetown Mantra. En formulering är följande:
1. Autonomy – that is, the independent autonomy of the patient or of the patient’s representative.
2. Beneficence - to act always in the best interest of the patient.
3. Non-maleficence - to do no harm to the patient.
4. Justice – that is, what is the impact of this action on the larger community?
På svenska blir det ungefär:
1. Självbestämmande
2. Att göra gott
3. Att inte göra ont
4. Rättvisa
Och om vi funderar kring systrarna Scott utgående från Georgetown Mantra, kommer följande tankar upp.
Punkt 2 uppfylls. Gladys' njure skulle göra gott åt Jamie (under förutsättning att den passar, förstås).
Punkt 3 uppfylls antagligen. Gladys klarar sig med en njure. Och njurtransplantationer av detta slag är ju ingalunda ovanliga.
Punkt 1 är problematisk. Har Gladys självbestämmande om donationen blir ett villkor för hennes frigivning? Jag tycker att man kan se villkoret som ett försök att manipulera Gladys eller sätta press på henne när hon fattar sitt beslut. Dock har hon själv tagit initiativ till donationen redan innan guvernören kom med sitt villkor. Detta gör att punkten om självbestämmande nog uppfylls i detta fall. Med darr på ribban.
Punkt 4 är också problematisk. Rättvisa. Har fångar rätt att delta i medicinska experiment eller i organdonationer av detta slag? Är det rätt att samhället frågar dem? I de speciella förhållanden som råder i ett fängelse är risken stor att andra än medicinska eller humanitära faktorer spelar in i fångarnas beslut. De kan hoppas på fördelar av olika slag eller, som i detta fall, på att bli frigivna. Då är valet inte fritt (punkt 1) och då kan samhället ställa orimliga, extra krav på dem, som de facto kan leda till en skärpning av straffet. Förutom att de skall sitta en viss tid i fängelse, kommer de att lida av de kroppsliga besvär som alltid, åtminstone för en tid, följer på medicinska ingrepp. De medicinska ingreppen, må de vara experimentella eller ej, blir då ett slags kroppsstraff, vilket inte (längre) finns med i den västerländska fångvården.
En fråga för sig är förstås skördandet av organ från avrättade kinesiska brottslingar. Den kan ju leda till förvrängningar av rättvisan, och är förkastlig.
Jag vill inte hävda att detta har varit en uttömmande analys av fallets etiska dimensioner, utan bara några spridda tankar. Se länkarna nedan för mer funderingar.
The Georgetown Mantra and the Mississippi Sisters (Episcopal Chaplain at the Bedside 3.1.11)
Highly recommended (OCICBW... 4.1.11)
The ethical issues surrounding the Mississippi sisters (Episcopal Café 4.1.11)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar