För några veckor sedan (16.4.10) skrev jag ett inlägg om den katolska kyrkans kris i samband med alla pedofiliavslöjanden som har regnat in den sista tiden. Jag avslutade med att säga:
Orsaken till att just laestadianismen är utsatt torde vara det inåtvärmande systemet, tendensen att försöka lösa problemen inom rörelsen. Och till en viss punkt är detta naturligtvis förståeligt och t.o.m. hedervärt, men när det gäller brottslighet, och särskilt grov brottslighet av detta slag, blir det bara så fel att försöka sopa problemen under mattan.
Jag vill upprepa något som jag skrev den 16 april:
Men eftersom jag inte är romersk katolik, kan jag inte säga exakt vad de ska göra. Jag bara hoppas att de kommer på något bättre än hittills: Hemlighetsmakeri och blå dunster.Detta håller jag fast vid. Jag skrev dock inlägget i full medvetenhet om att motsvarande avslöjanden kunde vara fullt möjliga också i min kyrka, Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. Inte så att jag skulle ha känt till specifika fall, men så att jag vet att sådant förekommer i "de bästa familjer". Tyvärr. Och nu har avslöjandena då kommit. Redan tidigare avslöjades ett fall i en laestadiansk fridsförening, och nu har det kommit flera inom och utanför den laestadianska rörelsen.
Orsaken till att just laestadianismen är utsatt torde vara det inåtvärmande systemet, tendensen att försöka lösa problemen inom rörelsen. Och till en viss punkt är detta naturligtvis förståeligt och t.o.m. hedervärt, men när det gäller brottslighet, och särskilt grov brottslighet av detta slag, blir det bara så fel att försöka sopa problemen under mattan.
Jag vill upprepa något som jag skrev den 16 april:
Det är fruktansvärt att det sker övergrepp på barn, må de vara sexuella eller andra. De som begår sådana bör få straff och/eller vård, och framför allt aldrig mer vara i en situation där de på nytt kan begå övergrepp. Detta borde vara helt självklart.
Vidare borde offren för övergreppen få hjälp och vård, sådan de behöver. En viktig faktor i offrens återhämtning vore säkert tillfredsställelsen i att veta att just denna förövare aldrig kommer att göra något liknande igen.
Och det är ju klart att förtroendet för den institution där övergrepp sker får sig en törn. Men misstag sker i alla sammanhang. Enskilda brott kan vilken kyrka, församling, daghem, skola, garnison, sjukhus eller arbetsplats som helst råka ut för. Det viktiga är att institutionen i fråga gör sitt allt för att i mån av möjlighet rätta till det som har gått fel och strävar till att sådant aldrig får ske igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar