Vänliga ord kan vara små och enkla att uttala, men de ekar i oändlighet.
- Moder Teresa
citerad i Stora talarboken (2010)
av Barbro Fällman
citerad i Stora talarboken (2010)
av Barbro Fällman
Du vet att du lever på 2000-talet när…
... ursäkten för att du har tappat kontakten med gamla vänner är att du inte har deras e-postadresser.
Hávamál 103
Man skall glad i hemmet vara.
och glamma med gäster,
dock förståndigt man sörje för sitt;
minnesgod och målför,
om man mångvis vill vara,
omtala ofta det goda.
Ärkenöt den heter,
som har intet att säga;
det är de ovisas art.
och glamma med gäster,
dock förståndigt man sörje för sitt;
minnesgod och målför,
om man mångvis vill vara,
omtala ofta det goda.
Ärkenöt den heter,
som har intet att säga;
det är de ovisas art.
Hávamál - Den höges sång
Erik Brates översättning 1913 från fornisländskan
Erik Brates översättning 1913 från fornisländskan
Punny humour
Dr. Jekyll's more successful second formula turned him into a world-class sprinter rather than a violent psychopath, proving that you can run but you can't always Hyde.
Thanks to Bailey's Buddy!
Chesterton on respecting property
Thieves respect property. They merely wish the property to become their property that they may more perfectly respect it.
- G. K. Chesterton
in The Man who was Thursday (1908)
in The Man who was Thursday (1908)
Kyrklig humor
Och så var det den demokratiskt sinnade pastorn i USA, som i sin predikan nämnde att Jesus åt med syndare och republikaner.
Denmark: Parliament introduces same-sex marriage
Folketinget, the Danish Parliament, has voted to allow same-sex couples to marry, Österbottens Tidning reports 7.6.12. Previously, they had only been allowed to register their partnerships. The new law was passed by 85 votes to 24.
Since Denmark has a state church, the new law immediately takes effect also within the (Lutheran) church. The church is divided, however; one pastor in three is unwilling to perform same-sex marriages. The new law gives them the right to refuse to do so.
Since Denmark has a state church, the new law immediately takes effect also within the (Lutheran) church. The church is divided, however; one pastor in three is unwilling to perform same-sex marriages. The new law gives them the right to refuse to do so.
Gandhi on violence
I object to violence because when it appears to do good, the good is only temporary - the evil it does is permanent.
- Mahatma Gandhi
as quoted on God's Politics
as quoted on God's Politics
Tabermann elämän haaveista
Tulla lujaksi, pysyä pehmeänä
Siinä haavetta kylliksi yhdelle elämälle.
Siinä haavetta kylliksi yhdelle elämälle.
- Tommy Tabermann
naamakirjasta löydetty
naamakirjasta löydetty
Den blomstertid nu kommer
Detta tal hade jag tänkt hålla på Lovisa gymnasiums dimission 2.6.2012. Sedan krånglade printern, så jag fick framföra grundtankarna ur huvudet. Men idén var väl den samma i alla fall. Och sedan använde jag tankarna också i följande dags predikan. Det är miljövänligt med återanvändning!
Också på Facebook blev det diskussion om saken. Förstås.
Bästa abiturienter, elever, föräldrar, skolpersonal och andra närvarande!
Inför skolavslutningarna diskuterar man ofta vilken roll olika traditioner har i firandet. I år har diskussionerna långt handlat om psalmen ”Den blomstertid”, nummer 535 i vår psalmbok.
Redan på 1970-talet fanns det skolor där den ersattes med visan ”Jag tror, jag tror på sommaren”, och många fritänkare vill säkert göra en liknande kupp också nu på 2010-talet. Kanske inte just med den visan, för den hann nog bli ganska sliten, men huvudsaken är att ingen psalm skall sjungas i våra skolor.
Som ni säkert kan gissa, är jag av annan åsikt.
Kristendomen, särskilt i sin lutherska form, har haft, och har delvis fortfarande, ett starkt inflytande på samhället. Ättestupan föll bort, sjukvård och skolväsende utvecklades, musik och andra konstformer gynnades – allt genom kyrkans inflytande. En del övertramp skedde också – jag tänker t.ex. på häxprocesserna – men i det stora hela har kyrkan och kristendomen haft en positiv inverkan på samhället i vårt land.
År 1869 skildes kyrkan och staten från varandra, och i samma veva också socknen och kommunen. Kommunen övertog flera uppgifter som socknen tidigare hade haft, t.ex. fattigvården (dagens socialväsende), sjukvården och skolväsendet. Lovisa gymnasium är en kommunal skola, inte en kyrklig. Därför frågar många varför församlingen skall få ha tillgång till skolorna, genom att vi har morgonsamlingar och eftisverksamhet eller genom att kyrkoherden håller tal på studentdimissionen. Och de ställer inte bara frågan, utan kräver att detta samarbete skall upphöra.
Men är det nu så fel med samarbete? Ingen av dessa verksamhetsformer är obligatorisk. Den som inte vill, behöver inte utsätta sig för vad vi anser vara ett gott budskap. Den som har en annan tro, eller som tror att den inte har någon tro överhuvudtaget (vilket också är ett slags tro) behöver inte vara med på morgonsamlingarna eller för den delen på religionsundervisningen.
Jag upplever att samarbetet mellan skola och församling är helt naturligt, eftersom båda instanserna strävar efter det bästa för dem som de kommer i kontakt med. Samarbete i det godas tjänst är inte bara naturligt utan också eftersträvansvärt.
Statistiken indelar finländarna i sådana som tror på Gud enligt kristen modell, sådana som tror på Gud men inte som kyrkan lär (och där hoppas man ju att de har bekantat sig grundligt med den kristna läran för att kunna göra ett sådant påstående), sådana som tror på en högre makt men inte vill ge den något namn, och sådana som inte tror på någonting gudomligt.
Fritänkarna säger att eftersom den första gruppen inte är så stor, bör all religionsutövning i skolorna förbjudas. Jag skulle vända på detta. Eftersom andelen rena ateister är så liten, är det naturligt att tala om Gud också i skolan.
Traditionen att sjunga psalmen ”Den blomstertid” på skolavslutningarna är därför ingenting förkastligt, utan en naturlig del av den existerande och traditionella samverkan mellan dessa två aktörer för det goda.
Till saken hör dessutom att psalmen sällan sjungs i sin helhet. Psalmen har sex verser, men oftast är det bara de två eller tre första verserna som vi sjunger. Den religiositet som kommer fram i dem är ganska mild och allmän och stöter knappast någon som inte är en hård ateist. Vem som helst som tror på att Gud existerar och att han är god kan med gott samvete stämma in i verserna 1-3.
Den första versen är närmast deskriptiv när den konstaterar att solens värme får allt att blomstra. Gud nämns inte ens där. I den andra versen påminns vi om att skapelsens skönhet skall påminna oss om Guds godhet. Inte heller det är något specifikt kristet. Och i tredje versen jämförs fågelsången med den glädjesång med vilken vi kan tacka Gud för allt det goda han ger oss. Och det kan en muslim eller en jude säkert instämma i utan svårighet.
Det är först i den fjärde versen som innehållet blir specifikt kristet. Där ber vi Jesus att ge oss kärlekens eld och vända bort sorg och smärta. Den femte och sjätte versen nämner varken Gud eller Jesus vid namn, men det är tydligt att det är de som tilltalas, när vi där ber om att själen skall få dygder och att skörden skall bli god. Här kan alltså en icke-kristen deltagare i skolavslutningarna protestera. Inte mot bönens innehåll i sig, alltså, utan mot bönens objekt, herren Jesus. Men som sagt sjungs dessa verser sällan i skolorna.
När vi om en stund sjunger ”Den blomstertid”, hoppas jag att den gamla psalmen skall få inleda en skön och välsignad sommar för alla och ett vilsamt och uppfriskande sommarlov för alla som fortsätter i skolan, både elever och personal.
Till er som blir studenter och går helt nya utmaningar till mötes vill jag önska Guds välsignelse och glädje och visdom när ni gör era val i livet. Gud vare med oss alla!
Också på Facebook blev det diskussion om saken. Förstås.
Bästa abiturienter, elever, föräldrar, skolpersonal och andra närvarande!
Inför skolavslutningarna diskuterar man ofta vilken roll olika traditioner har i firandet. I år har diskussionerna långt handlat om psalmen ”Den blomstertid”, nummer 535 i vår psalmbok.
Redan på 1970-talet fanns det skolor där den ersattes med visan ”Jag tror, jag tror på sommaren”, och många fritänkare vill säkert göra en liknande kupp också nu på 2010-talet. Kanske inte just med den visan, för den hann nog bli ganska sliten, men huvudsaken är att ingen psalm skall sjungas i våra skolor.
Som ni säkert kan gissa, är jag av annan åsikt.
Kristendomen, särskilt i sin lutherska form, har haft, och har delvis fortfarande, ett starkt inflytande på samhället. Ättestupan föll bort, sjukvård och skolväsende utvecklades, musik och andra konstformer gynnades – allt genom kyrkans inflytande. En del övertramp skedde också – jag tänker t.ex. på häxprocesserna – men i det stora hela har kyrkan och kristendomen haft en positiv inverkan på samhället i vårt land.
År 1869 skildes kyrkan och staten från varandra, och i samma veva också socknen och kommunen. Kommunen övertog flera uppgifter som socknen tidigare hade haft, t.ex. fattigvården (dagens socialväsende), sjukvården och skolväsendet. Lovisa gymnasium är en kommunal skola, inte en kyrklig. Därför frågar många varför församlingen skall få ha tillgång till skolorna, genom att vi har morgonsamlingar och eftisverksamhet eller genom att kyrkoherden håller tal på studentdimissionen. Och de ställer inte bara frågan, utan kräver att detta samarbete skall upphöra.
Men är det nu så fel med samarbete? Ingen av dessa verksamhetsformer är obligatorisk. Den som inte vill, behöver inte utsätta sig för vad vi anser vara ett gott budskap. Den som har en annan tro, eller som tror att den inte har någon tro överhuvudtaget (vilket också är ett slags tro) behöver inte vara med på morgonsamlingarna eller för den delen på religionsundervisningen.
Jag upplever att samarbetet mellan skola och församling är helt naturligt, eftersom båda instanserna strävar efter det bästa för dem som de kommer i kontakt med. Samarbete i det godas tjänst är inte bara naturligt utan också eftersträvansvärt.
Statistiken indelar finländarna i sådana som tror på Gud enligt kristen modell, sådana som tror på Gud men inte som kyrkan lär (och där hoppas man ju att de har bekantat sig grundligt med den kristna läran för att kunna göra ett sådant påstående), sådana som tror på en högre makt men inte vill ge den något namn, och sådana som inte tror på någonting gudomligt.
Fritänkarna säger att eftersom den första gruppen inte är så stor, bör all religionsutövning i skolorna förbjudas. Jag skulle vända på detta. Eftersom andelen rena ateister är så liten, är det naturligt att tala om Gud också i skolan.
Traditionen att sjunga psalmen ”Den blomstertid” på skolavslutningarna är därför ingenting förkastligt, utan en naturlig del av den existerande och traditionella samverkan mellan dessa två aktörer för det goda.
Till saken hör dessutom att psalmen sällan sjungs i sin helhet. Psalmen har sex verser, men oftast är det bara de två eller tre första verserna som vi sjunger. Den religiositet som kommer fram i dem är ganska mild och allmän och stöter knappast någon som inte är en hård ateist. Vem som helst som tror på att Gud existerar och att han är god kan med gott samvete stämma in i verserna 1-3.
Den första versen är närmast deskriptiv när den konstaterar att solens värme får allt att blomstra. Gud nämns inte ens där. I den andra versen påminns vi om att skapelsens skönhet skall påminna oss om Guds godhet. Inte heller det är något specifikt kristet. Och i tredje versen jämförs fågelsången med den glädjesång med vilken vi kan tacka Gud för allt det goda han ger oss. Och det kan en muslim eller en jude säkert instämma i utan svårighet.
Det är först i den fjärde versen som innehållet blir specifikt kristet. Där ber vi Jesus att ge oss kärlekens eld och vända bort sorg och smärta. Den femte och sjätte versen nämner varken Gud eller Jesus vid namn, men det är tydligt att det är de som tilltalas, när vi där ber om att själen skall få dygder och att skörden skall bli god. Här kan alltså en icke-kristen deltagare i skolavslutningarna protestera. Inte mot bönens innehåll i sig, alltså, utan mot bönens objekt, herren Jesus. Men som sagt sjungs dessa verser sällan i skolorna.
När vi om en stund sjunger ”Den blomstertid”, hoppas jag att den gamla psalmen skall få inleda en skön och välsignad sommar för alla och ett vilsamt och uppfriskande sommarlov för alla som fortsätter i skolan, både elever och personal.
Till er som blir studenter och går helt nya utmaningar till mötes vill jag önska Guds välsignelse och glädje och visdom när ni gör era val i livet. Gud vare med oss alla!
Hindren framför målet
Hinder är de skrämmande ting som du ser när du flyttar blicken från målet.
- Hannah More
citerad i Stora talarboken (2010)
av Barbro Fällman
citerad i Stora talarboken (2010)
av Barbro Fällman
Den snabbaste pappan
Två pojkar står på skolgården och skryter om sina pappor. Den förste säger:
- Min pappa är så snabb att han kan skjuta en pil och springa i kapp den och ta den i luften.
Den andre pojken säger:
- Tycker du att det är snabbt! Min pappa är jägare och han kan skjuta mot en älg och vara framme vid älgen innan kulan träffar.
Då kommer det fram en tredje pojke till dem och säger:
- Ni två vet inget om snabbhet. Min pappa är kommunalarbetare. Han slutar jobbet klockan fyra varje dag men är ändå hemma kvart över tre!
- Min pappa är så snabb att han kan skjuta en pil och springa i kapp den och ta den i luften.
Den andre pojken säger:
- Tycker du att det är snabbt! Min pappa är jägare och han kan skjuta mot en älg och vara framme vid älgen innan kulan träffar.
Då kommer det fram en tredje pojke till dem och säger:
- Ni två vet inget om snabbhet. Min pappa är kommunalarbetare. Han slutar jobbet klockan fyra varje dag men är ändå hemma kvart över tre!
Hittade den på Facebook.
Den kristna guden heter Gud!
Historietidningen AoV Historia hade ett intressant temanummer (3/2012) om korstågen. Vissa små felaktigheter upptäckte jag visserligen, men i det stora hela var det informativt och bra.
Med undantag för en sak som jag skrev om här på bloggen redan 2006 (tänk att skribenterna inte minns det!): när vi talar om den kristna guden är ordet "gud" ett egennamn som skall skrivas med stor bokstav: "Gud". Nu var det s.g.s. genomgående med liten bokstav ("han gav ett löfte till gud").
Detta är fel, förstås, men jag får också en känsla av att det är tendentiöst, att det ger uttryck för ett religionsförakt som inte hör hemma i en objektiv text. Jag hoppas att jag har orätt.
Cheap bastards
A man and his wife were celebrating 50 years together. Their three kids, all very successful, agreed to a Sunday dinner in their honour.
"Happy Anniversary Mom and Dad," gushed son number one. "Sorry I'm running late... had an emergency, you know how it is, didn't have time to get you both a present."
"Not to worry," said the dad.."the important thing is that we're all here together today."
Son number two arrived and announced, "You and Mom still look great, Dad! Just flew in from L.A. and didn't have time to get you a present... Sorry."
"It's nothing," said the father, "Glad you were able to be here."
Just then the daughter arrived.
"Hello both of you, Happy Anniversary! I'm sorry, but my boss is sending me out of town and I was really busy packing... so I didn't have time to get you guys anything."
Again the father said, "I really don't care, at least the five of us are together today."
After they had all finished dessert, the father put down his knife and fork, looked up and said, "Listen up, all three of you, there's something your mother and I have wanted to tell you for a long time. You see, we were very poor. Despite this, we were able to raise each of you and send you to college. All through the years your mother and I knew that we loved each other very much but... we just never found the time to get married."
The three kids gasped and said, "You mean we're bastards?"
"Yep," said the dad..."and cheap ones too!"
"Happy Anniversary Mom and Dad," gushed son number one. "Sorry I'm running late... had an emergency, you know how it is, didn't have time to get you both a present."
"Not to worry," said the dad.."the important thing is that we're all here together today."
Son number two arrived and announced, "You and Mom still look great, Dad! Just flew in from L.A. and didn't have time to get you a present... Sorry."
"It's nothing," said the father, "Glad you were able to be here."
Just then the daughter arrived.
"Hello both of you, Happy Anniversary! I'm sorry, but my boss is sending me out of town and I was really busy packing... so I didn't have time to get you guys anything."
Again the father said, "I really don't care, at least the five of us are together today."
After they had all finished dessert, the father put down his knife and fork, looked up and said, "Listen up, all three of you, there's something your mother and I have wanted to tell you for a long time. You see, we were very poor. Despite this, we were able to raise each of you and send you to college. All through the years your mother and I knew that we loved each other very much but... we just never found the time to get married."
The three kids gasped and said, "You mean we're bastards?"
"Yep," said the dad..."and cheap ones too!"
Thanks to MadPriest!
Väärä lääkitys
Lääkäri soitti potilaalle:
"Määräsin vahingossa masennuslääkettä ripuliinne."
"Joo ihmettelinkin, kun olen istunut kaksi tuntia paskat housuissa, eikä kismitä yhtään."
"Määräsin vahingossa masennuslääkettä ripuliinne."
"Joo ihmettelinkin, kun olen istunut kaksi tuntia paskat housuissa, eikä kismitä yhtään."
Facebookista löysin...
Irland: Anglikaner slåss om hbt-frågor
Den anglikanska Church of Ireland har haft kyrkomöte härom veckan, berättar NewsLetter (20.5.12). En av kyrkans biskopar, Michael Burrows, har tillåtit en av prästerna i sitt stift att ingå ett samkönat partnerskap.
Detta upprör de konservativa, som lätt ironiskt kallar sig "evangeliska" (eller kanske "evangelikala" vore den rätta termen på svenska). Nu överväger de att dra både biskop Burrows och Dean (dekan eller domprost?) Tom Gordon, som är den "samkönade prästen" ifråga, inför en kyrklig domstol för att hindra andra präster att följa Gordons exempel.
En annan biskop, den evangelikale Harold Miller, har uppmanat Gordon att uppge om hans partenskap är sexuellt eller om de lever i celibat. Jag har ingen information om saken, men upplever ändå att själva frågan är absurd. Är det inte rätt självklart vilket svaret är?
Men har man problem med hur andra lever, så har man.
Detta upprör de konservativa, som lätt ironiskt kallar sig "evangeliska" (eller kanske "evangelikala" vore den rätta termen på svenska). Nu överväger de att dra både biskop Burrows och Dean (dekan eller domprost?) Tom Gordon, som är den "samkönade prästen" ifråga, inför en kyrklig domstol för att hindra andra präster att följa Gordons exempel.
En annan biskop, den evangelikale Harold Miller, har uppmanat Gordon att uppge om hans partenskap är sexuellt eller om de lever i celibat. Jag har ingen information om saken, men upplever ändå att själva frågan är absurd. Är det inte rätt självklart vilket svaret är?
Men har man problem med hur andra lever, så har man.
No State Church in Norway - or in Finland
The Norwegian Parliament - Stortinget - decided the other day (21.5.12) to abolish the State Church system. Good for them!
Voices in Finland have been raised for the same thing to be done here. This shows, of course, a lack of knowledge of both history and of the background of the relationship between Church and State. I've blogged about this before.
I'm not saying that reforms couldn't be made, but a non-existant State Church cannot be abolished, can it?
Voices in Finland have been raised for the same thing to be done here. This shows, of course, a lack of knowledge of both history and of the background of the relationship between Church and State. I've blogged about this before.
I'm not saying that reforms couldn't be made, but a non-existant State Church cannot be abolished, can it?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)