Maria ställer en lång fråga på Fråga prästen. Jag har förkortat den:
Tack för frågan!
En grundläggande skillnad mellan judendomen och kristendomen var och är att judendomen är en nationell religion, medan kristendomen är universell.
Det innebär att judendomen bygger på tanken om att Gud har utvalt ett folk åt sig, och det folket är judarna. Därmed har judarna ingen skyldighet att försöka omvända medlemmar av andra folk. Undantag från denna tanke fanns förstås; det fanns hedningar (icke-judar) som ville bli judar, och bara männen lät omskära sig och de följde lagens bud, var det inget större problem. Det fanns också rörelser inom judendomen som sysslade med missionsverksamhet, men den var rätt begränsad.
Kristendomen gjorde och gör däremot anspråk på att vara en universell religion, som alltså har ett budskap till alla människor. För att få fram det grundläggande budskapet till människor av olika folk, språkgrupper och kulturer anpassade de kristna missionärerna sin förkunnelse så att de tog hänsyn till t.ex. kulturella faktorer. Till skillnad från judarna, för vilka folk, religion, kultur och språk var ett paket (för att tillspetsa det lite), var de kristna intresserade av att sprida uttryckligen det religiösa budskapet och begärde inte en kulturell omvändelse i frågor som inte stred mot kristendomen.
Min uppfattning är att det är denna faktor, mer än någon annan, som gjorde det möjligt för folk runtom hela världen att omfatta kristendomen.
Detta är naturligtvis väldigt kortfattat. Man kunde skriva långa avhandlingar för att tränga in på djupet i denna fråga, men det finns det inte möjlighet till här. Hoppas svaret ändå tillfredsställer dig. Om inte, får du gärna återkomma!
Allt gott!
Jag undrar hur det kommer sig att kristendomen fick så stor spridning i Romarriket, och varför inte judarna fick samma spridning då det är en äldre religion med liknande budskap?Hej Maria!
Tack för frågan!
En grundläggande skillnad mellan judendomen och kristendomen var och är att judendomen är en nationell religion, medan kristendomen är universell.
Det innebär att judendomen bygger på tanken om att Gud har utvalt ett folk åt sig, och det folket är judarna. Därmed har judarna ingen skyldighet att försöka omvända medlemmar av andra folk. Undantag från denna tanke fanns förstås; det fanns hedningar (icke-judar) som ville bli judar, och bara männen lät omskära sig och de följde lagens bud, var det inget större problem. Det fanns också rörelser inom judendomen som sysslade med missionsverksamhet, men den var rätt begränsad.
Kristendomen gjorde och gör däremot anspråk på att vara en universell religion, som alltså har ett budskap till alla människor. För att få fram det grundläggande budskapet till människor av olika folk, språkgrupper och kulturer anpassade de kristna missionärerna sin förkunnelse så att de tog hänsyn till t.ex. kulturella faktorer. Till skillnad från judarna, för vilka folk, religion, kultur och språk var ett paket (för att tillspetsa det lite), var de kristna intresserade av att sprida uttryckligen det religiösa budskapet och begärde inte en kulturell omvändelse i frågor som inte stred mot kristendomen.
Min uppfattning är att det är denna faktor, mer än någon annan, som gjorde det möjligt för folk runtom hela världen att omfatta kristendomen.
Detta är naturligtvis väldigt kortfattat. Man kunde skriva långa avhandlingar för att tränga in på djupet i denna fråga, men det finns det inte möjlighet till här. Hoppas svaret ändå tillfredsställer dig. Om inte, får du gärna återkomma!
Allt gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar