Hbt-altartavla skänkt till Skara domkyrka

Fotografen Elisabeth Ohlson-Wallin, känd från utställningen Ecce Homo, har skänkt en altartavla med hbt-motiv (se bild nedan) till Skara domkyrka, skriver QX.se.
Gåvan är en del av TV-programmet Konstkuppen. För Ohlson-Wallin är det ett test på hur långt kyrkan kommit i hbt-frågor.

- Jag funderade efter det på vad det var som var så magiskt med altartavlor, säger hon och berättar att hon nu när Svenska kyrkan öppnat för enkönade äktenskap var det dags.
- Vi har det jättebra i Sverige när det gäller rättigheter, konstaterar Ohlson-Wallin. Men den kyrkliga folksjälen är inte riktigt där rättigheterna nått, något som gäller även för övriga samhället.
Ohlson-Wallin konstaterar att inga av hennes hbt-relaterade utställningar någonsin visats fysiskt i en kyrka i Sverige. I Berlin och Zürich har bilderna kunnat visas, men i svenska kyrkor har det tydligen, som Ohlson-Wallin tror, blivit för mycket.
I helgen var de så högtidlig avtäckning av hennes Altartavla med hbt-motiv, men utan att någon representant för kyrkan, mer än vaktmästaren, var på plats.
- För mig är det en politisk handling. Inte bara att sätta hbt-personer i himlen utan jag vill se var kyrkan egentligen befinner sig i sitt ställningstagande. Det finns ingen hbt-konst i kyrkorna efter alla år och detta är nu första gången någon skänker det som är en hbt-kyrklig konst.
- Min "konstkupp" blev att skänka bilden till Skara domkyrka där man nu skall ta ett beslut om man vill ta emot gåvan, förklarar Ohlson-Wallin som därmed hoppas på en debatt om hbt-personers ställning inom kyrkan när den nu måste tacka ja eller nej till altartavlan.

Fortsättning följer m.a.o. antagligen. Om motivet säger konstnären:

- Jag har gjort en bild med Adam och Adam liksom Eva och Eva med utgångspunkt från en målning av 1500-talskonstnären Lucas Cranach där stortår målats som en fallossymbol.
Ohlson-Wallin berättar att detta fallosinslag kom till efter att reformatorn Martin Luther förklarat att sexualitet inte var ett straff från Gud utan något nyttigt för kroppen.
- Han rekommenderade två samlag i veckan, säger Elisabeth Ohlson-Wallin med ett skratt.
Så den bild hon skapat med två Adam och två Eva där kd-politikern och transaktivisten Maria Hansson Nielsen är ormen, är såväl ett sätt att placera hbt-personer i Paradiset, snarare än tidigare bli förpassande till helvetet, som en påminnelse om Luthers för tiden radikala omvärdering av sexualiteten.

Foto: Elisabeth Ohlson-Wallin. Källa: QX.se.

RF: Connected

Rumpavtrycken som bild för evangelium

I ledaren i Kyrkpressen 20/2012 (16.5.12) skriver May Wikström om rumpavtrycken i Lovisa kyrka.
Som bekant var målfärgen på kyrkbänkarna inte helt torr då en stor konsert hölls i kyrkan i december i fjol, med påföljd att många konsertbesökares ändalykt lämnade avtryck i bänkarna och några av dem fick färg på kläderna. Detta berodde på att målarfirman inte rätt hade beräknat hur länge det tar för den linoljefärg som användes att torka. Nyheten, som först publicerades av den finska lokaltidningen Loviisan Sanomat, skapade stort gaudium när den kablades ut över världen.
Det är klart att en sådan här miss av hantverkarna borde korrigeras på garanti, och så kommer också att ske. Dock har församlingarnas beslutsfattare och medlemmar diskuterat om en bänk borde bevaras för eftervärlden p.g.a. den mediestorm som saken gav upphov till. Åsikterna är lika delade som den kroppsdel som gjort avtrycken.
Wikström skriver bl.a.:

Visst är det sympatiskt att tänka sig att en kyrka har synliga spår som förkunnar för eftervärlden: här har suttit människor som jag och du många gånger förut. Men alla tolkar inte så djupt. Och det som orsakar fniss och löje är också en plats som andra ser som ett heligt rum. Fort stämplas de som enbart humorlösa och bigotta [...]
På film är prästerna töntiga, de troende inskränkta och trista. Om rumpscoopet ska speglas mot den ”sanningen” är det ännu tristare. Kyrkan och tron ger anledning till glädje bara när man kan skratta åt dem.

Jag blev själv i vintras intervjuad i TV-nytt som församlingens t.f. kyrkoherde. I intervjun vinklade jag rumpavtrycken till en förkunnelse av evangelium.
Precis som vi alltid har rumpan med oss, sade jag, så har vi våra andligt och psykiskt sämre sidor med oss hela tiden. Precis som rumpavtrycken finns i kyrkan, får vi ta också våra dåliga sidor, våra synder, misslyckanden och felsteg med oss till kyrkan för att där, inför Gud, få lämna dem ifrån oss och ta emot hans förlåtelse.

Men det är klart att även om också rumpavtrycken kan användas som en bild för andliga sanningar, betyder det inte att de nödvändigtvis måste bevaras. Vi får se vilket beslut gemensamma kyrkofullmäktige kommer fram till.

Kontaktannonsen

En man ringer till den lokala tidningen för att sätta in en kontaktannons. Han läser upp för telefonisten vad det skulle stå i annonsen:
- Social man, mysiga hemmakvällar, långa promenader m m.
När han är klar frågar telefonisten:
- Vill du ha in den på lördag?
- Det var tanken, säger han, men kan jag verkligen skriva det?

Hämtad från Facebook.

Hávamál 88

Tidigt sådd åker
må ingen tro,
och ej för snart sin son;
av vädret beror åkern,
av sitt vett sonen,
båda tvivelaktiga ting.

Hávamál - Den höges sång
Erik Brates översättning 1913 från fornisländskan

Punny humour

The batteries were given out free of charge. 

Thanks to Bailey's Buddy!

The nuns' first hot dogs

Two Irish nuns have just arrived in USA by boat and one says to the other, "I hear that the people in this country actually eat dogs."
"Odd," her companion replies, "but if we shall live in America, we might as well do as the Americans do."
Nodding emphatically, the mother superior points to a hot dog vendor and they both walk towards the cart.
"Two dogs, please," says one.
The vendor is only too pleased to oblige and he wraps both hot dogs in foil and hands them over the counter. Excited, the nuns hurry over to a bench and begin to unwrap their "dogs."
The mother superior is first to open hers. She begins to blush and then, staring at it for a moment, leans over to the other nun and whispers cautiously: "...What part did you get?"

Thanks to Mrs. Karl!

Strindberg om kärlek

Kärleken besegrar allt, till och med svavelrök och karbol. 

- August Strindberg
citerad i Stora talarboken (2010)
av Barbro Fällman

Läst: Dynamisk psykiatri

Johan Cullberg: Dynamisk psykiatri
Sjunde utgåvan, Natur och Kultur 2003 
Bokreflektion inför Lång kurs i själavård, del II

Förhållandet mellan själavård och psykiatri är inte utan problem.
Själavården är ett slags själens friskvård, där friska personer med problem kommer till någon som kan hjälpa dem att bearbeta problemen och att finna en möjlig lösning. Psykiatrin (liksom psykoterapier av olika slag) är däremot sjukvård, där man strävar efter att finna en diagnos på patientens sjukdom och sedan bota den sjukdom han lider av.
Båda inriktningarna – den psykologisk-psykiatriska och den pastorala – behövs och de kompletterar varandra. En god psykolog eller psykiater borde känna till en del om själavård och en god själavårdare å sin sida om psykologi och psykiatri. Inte så att dessa skall idka det andra yrket, men så att de kan känna igen när de borde hänvisa patienten/klienten vidare till den andra sidan av staketet.
Jag misstänker, utan att ha kunskap i saken, att den psykologiska och psykiatriska utbildningen inte just tar upp pastoralpsykologi. I så fall är det tråkigt. Däremot är det bra att vi själavårdare får en insikt i psykologi och psykiatri. Det är viktigt att vi skall kunna känna igen symtomen på olika mentalsjukdomar, så att vi kan inse när våra egna resurser tar slut, alltså när problemen som klienten tar upp inte är sådana som vi kan hjälpa honom att lösa, utan där det behövs medicinsk hjälp av något slag.
Därför är kursavsnittet om psykiatri viktigt, och därför är det viktigt att vi studerar t.ex. just Cullbergs bok.
När jag läste den, fäste jag mig vid beskrivningarna av olika åkommor och reflekterade att det inte alltid är lätt att dra någon skarp gräns mellan de båda disciplinerna. När är en person modfälld för att den har mött motgångar som själavårdaren kan hjälpa honom att bearbeta, och när är det frågan om depression som borde behandlas med terapi eller medicinering? För att nu bara nämna ett exempel.
Lösningen är väl att (i gränsfall) försöka hjälpa så gott det går, men bibehålla den ödmjuka insikten om att det inte alltid är vi själva som kan ge dem bästa hjälpen. Ibland måste vi hänvisa klienterna vidare, fastän det kan störa det egna egot.
Jag antar att det samma gäller på psykiatrins planhalva.

Tranströmer om kejsarens bild

Jesus höll upp ett mynt
med Tiberius i profil
en profil utan kärlek
makten i omlopp

T. Tranströmer
citerad av Madicken - teolog

The wrong side of the bed

Mother Superior was on her way to late morning prayers, when she passed two novices just leaving early morning prayers, on their way to classes. As she passed the young ladies, Mother Superior said, 'Good morning, ladies.'
The novices replied, 'Good morning, Mother Superior, may God be with you.'
But after they had passed, Mother Superior heard one say to the other, 'I think she got out of the wrong side of the bed this morning.'
This startled Mother Superior, but she chose not to pursue the issue.

A little further down the hall, Mother Superior passed two of the Sisters who had been teaching at the convent for several years. She greeted them with, 'Good morning, Sister Martha, Sister Jessica, may God give you wisdom for our students today.'
'Good morning, Mother Superior. Thank you, and may God be with you.'
But again, after passing, Mother Superior overheard, 'She got out of the wrong side of bed today.'

Baffled, she started to wonder if she had spoken harshly, or with an irritated look on her face. She vowed to be more pleasant. Looking down the hall, Mother Superior saw retired Sister Mary approaching, step by step, with her walker. As Sister Mary was rather deaf, Mother Superior had plenty of time to arrange a pleasant smile on her face, before greeting Sister Mary.
'Good morning, Sister Mary. I'm so happy to see you up and about. I pray God watches over you today, and grants you a wonderful day.'
'Ah, Good morning, Mother Superior, and thank you. I see you got up on the wrong side of bed this morning.'
Mother Superior was floored!
'Sister Mary, what have I done wrong? I have tried to be pleasant, but three times already today, people have said that about me.'
Sister Mary stopped her walker, and looked Mother Superior in the face.
'Oh, don't take it personally, Mother Superior. It's just that you're wearing Father Murphy's slippers!!' 

Thanks to MadPriest!

Montako kirkolliskokousta tarvitaan vaihtamaan hehkulamppu?

Neljä. Kolme ensimmäistä yrittää, muttei onnistu. Vanha hehkulamppu saa kotipaikkaoikeuden taloyhtiön ongelmajätelaatikossa, jossa sitä väistävät kaikki paitsi roskakuski.

Tästä löysin.

Läst: Själavård – en grundbok

Berit Okkenhaug: Själavård – en grundbok
(norsk originaltitel: Når jeg ser ditt ansikt. Innføring i kristen sjelesorg)
Libris 2004
Bokreflektion inför Lång kurs i själavård, del II

Den norska prästen Berit Okkenhaug är en erfaren själavårdare, som har fungerat som sjukhuspräst och som lärare i själavård och som nu är präst vid Institutt for Sjelesorg. Hennes bok är en kursbok och inspirationsbok för själavårdare av olika slag.
Och inspirerande är verkligen denna kursbok. När jag läste den repeterade jag naturligtvis en hel del som jag visste från tidigare, och det är aldrig fel. Samtidigt fick jag på ett nytt sätt ett sammanhang i själavården, ett sammanhang som gör att redan upptäckten av denna bok har gjort den pågående själavårdskursen värd att gå, fast jag inte skulle lära mig något mer på den. Vilket jag inte tror är fallet.
Alla har förstås sitt eget sätt att idka själavård på. Till stor del växer väl det sättet fram genom försök och misstag. Själavårdarens person är hans eller hennes viktigaste arbetsredskap, och det gör att det inte finns bara ett rätt sätt. Ändå är det naturligtvis viktigt att fördjupa sig och bredda sin palett. Det är ju inte bara själavårdaren, utan också klienten (konfidenten, som Okkenhaug skriver), som finns med i själavårdssituationen, och det gör att samverkan mellan dessa två personer alltid är olika med olika klienter. Det i sin tur leder till att mellanrummet, samspelet, mellan dem – som Okkenhaug tar upp i kap. 6 – också varierar. Därmed bör själavårdaren ha en så stor redskapsback som möjligt, för att på bästa sätt kunna verka i de varierande situationerna.
Och Okkenhaugs ”grundbok” är väl ägnad att utöka verktygens antal och mångsidighet. Hon tar upp olika metoder som jag kommer att fördjupa mig i ytterligare, hon tar upp olika livsfrågor och problem som själavårdaren kan stöta på (och som jag under mina femton år som präst förstås redan har stött på) och hon tar upp själavårdens förhållande till psykiatrin och psykologin, som det också är viktigt att känna till.

Jag har inför det aktuella kursavsnittet lånat hennes bok. Men det är helt klart att jag måste köpa den åt mig, för det är en bok som varje själavårdare borde ha i sin bokhylla!
Tack för att den finns på litteraturlistan! 

Om kyrkans webbarbete

Kyrkans central för det svenska arbetet (KCSA, uttal "kusessa"), som är en del av Kyrkostyrelsen, har haft ett treårigt projekt med andligt arbete på webben. Nu gör KCSA nedskärningar, och projektet hotas av nedläggning i förtid.
Bloggaren Daniel Jakobsson, till vardags ungdomsarbetsledare i Matteus församling i Helsingfors, skrev i går ett inlägg med rubriken Välkommen till webbdebatten!, där han argumenterar för att prioriteringen är felaktig.
Jag håller med, även om jag inte kan säga vad man i stället borde skära ner på. I en kommentar till Jakobssons inlägg skrev jag så här:

En av folkkyrkotankens grundpelare är väl att kyrkan bör finnas där människorna finns. Därför är det viktigt att också de som finns i de sociala medierna har tillgång till kyrkan.
När jag ställde upp i senaste kommunalval var jag aktiv i SoMe. En äldre, erfaren kandidat undrade varför jag ids, för där finns väl inga röster att hämta; det är arbetet i traditionella media och ansikte mot ansikte som är viktigt. Jag fortsatte ändå, och blev invald. Han blev det inte.
Med det vill jag säga att visst är det viktigt att träffa människor ansikte mot ansikte, det som med SoMe-slang kallas IRL (in real life). De kontakterna blir ändå i vår hektiska tid av nödtvång färre, för folk hinner inte ta sig till möten i församlingshemmet eller gudstjänster i kyrkan i samma mån som tidigare. Därför är det bra att ha en möjlighet till ens en fem minuters kontakt med kyrkan på nätet, när man själv har möjlighet.
Ur folkkyrkans synvinkel är det alltså viktigt att kyrkan har webbarbete. Det är så vi kan nå våra medlemmar i vuxen, aktiv ålder.
Utan att ringakta övrigt arbete alltså. Men om prioriteringar skall ske, är det inte det som har den största genomslagskraften som först borde nedskäras.

Få se vad det blir av det hela. Jag befarar det värsta.
Som ett PS kan jag konstatera att länken från Kyrkostyrelsens sida till KCSA inte fungerar. Symptomatiskt?

Nytt motto för församlingen?

Jag har funderat över vilket motto man kunde tänka sig för Lovisa svenska församling. Lovisa kyrka ligger ju mitt på vägen - om vägen inte svängde undan tjugo meter innan man kommer fram till kyrkan skulle man väl köra in i sakristian. Av den orsaken ligger formuleringar som "kyrkan mitt på vägen" eller "kyrkan på väg" nära till hands.

När jag körde till jobbet härom dagen fastnade jag i en bilkö. Men jag hade inte bråttom, så jag körde snällt efter den framförvarande bilen (trots att den emellanåt låg oförskämt nära mig).
Då kom jag på det! Hur skulle det vara med någonting i stil med

"Lovisa svenska församling - alltid först i bilkön"

månne? Det kunde vara att sjunga långsamhetens lov. Men är det förståeligt?

Linda Lönnroth ny barnledare

Församlingsrådet i Lovisa svenska församling beslöt vid sitt sammanträde den 22 mars 2012 att anställa Linda Lönnroth (f. 1988) som barnledare fr.o.m. den 1 april.

Hon blir välsignad till sin tjänst vid gudstjänsten för stora och små i Lovisa kyrka på palmsöndagen den 1 april 2012 kl 12. Välkommen! 

Sök jobbet som barnledare!

Lovisa svenska församling lediganslår en befattning som barnledare med avlöning enligt kravgrupp 302 (1 684,92 €/mån).
Ansökningar med betygskopior riktas till Församlingsrådet i Lovisa svenska församling, PB 73, 07901 Lovisa. Ansökningar i Word- eller pdf-format kan också skickas elektroniskt till karl.afhallstrom(a)evl.fi. Ansökningstiden utgår måndagen den 19 mars 2012 kl 16.
Befattningen tillträds den 31 mars 2012 eller enligt överenskommelse. Den som tillträder bör uppvisa ett utdrag ur straffregistret.
T.f. kyrkoherde Karl af Hällström ger tilläggsuppgifter på GSM 044 722 9219 eller e-post karl.afhallstrom(a)evl.fi.

Annonsen finns också på mol.fi med anmälningsnummer 7919475.

Eva-Lotta på Predikantbloggen

Det är med stor glädje som jag har kunnat välkomna Eva-Lotta Blom till vårt arbetslag i Lovisa svenska församling. Hon arbetar som predikobiträde, vilket innebär att hon sköter en prästtjänst utan att vara prästvigd. Hon gör alltså allt som en präst skulle göra utom sakrament och förrättningar. Men det blir ändå en hel del kvar...
Till uppgifterna som predikobiträde hör, som namnet säger, att predika. Och jag har lyckats locka Eva-Lotta med på Predikantbloggen, så att också andra än de som sitter i kyrkbänken skall få njuta av henner goda predikningar. Till dags dato finns det tre: Andra söndagen efter trettondagen, Kyndelsmässodagen och Fastlagssöndagen. Men fler följer.

Tack, Eva-Lotta, och lycka och välsignelse över din uppgift!

Prästernas resultat klara

Igår skrev jag om kyrkomötes- och stiftsfullmäktigevalens resultat för lekmännens del. Där kan tilläggas att Peter Lindbäck blev vald till Ålands representant i kyrkomötet med sämjoval. Resultatet för stiftsfullmäktige har ännu inte anlänt.

För prästernas del blev resultatet det att Bo-Göran Åstrand och Max-Olav Lassila, båda österbottniska män, representerar oss i kyrkomötet. Åstrand är liberalare än Lassila, som är konservativare än Åstrand. Båda är nya i kyrkomötet. Av de förra representanterna ställde den konservative Henrik Perret inte upp för omval, medan den mindre konservativa Helene Liljeström blev suppleant denna gång. Den andra suppleanten är Torsten Sandell.

I stiftsfullmäktige representeras vi präster av
1. Stina Lindgård (lista II)
2. Johan Westerlund (lista II)
3. Peter Kankkonen (lista I)
4. Malena Björkgren (lista II)
5. Ann-Mari Audas-Willman (lista II)
6. Stig-Olof Fernström (lista I)
7. Mia Bäck (lista II)
Suppleanter är Harry Backström (lista I) och Monica Heikel-Nyberg (lista II).

Prästernas listor var ideologiskt färgade, i motsats till lekmännens geografiska uppdelning. Lista I var den konservativa och lista II den bredkyrkliga. Av de sju representanterna är alltså bara två konservativa, vilket torde motsvara fördelningen i väljarkåren. Väl så!
Intressant är förresten att de två konservativa herrarna - som är kunniga och erfarna och säkert har åtskilligt att ge - är äldre än alla de invalda från lista II. Detta torde inte betyda att konservatismen är en ideologi för äldre män, utan snarare att äldre män värderas högre bland de konservativa än bland övriga, där också andra ålders- och könsgrupper kan komma till tals. Åtminstone på basen av detta valresultat.

Lycka till, alla invalda, oberoende av ideologisk färg! Jag hoppas att ni tillsammans skall kunna verka för stiftets och kyrkans bästa!

Preliminärt valresultat för lekmännen

Valen till kyrkomötet och stiftsfullmäktige förrättades igår 13.2.12. Det preliminära resultatet i lekmannavalen från ”Riket” föreligger nu. Resultaten från prästvalen och de åländska lekmannavalen har inte nått domkapitlet ännu, eftersom snöstormen har gjort att flygen från Åland är inhiberade. Dessa resultat kommer alltså först i morgon. Vi återkommer.

Kyrkomötet - lekmän
1. Åsa A Westerlund (Pojo sv.; lista I)
2. Göran Stenlund (nygammal; Vasa sv.; lista II)
3. Stig Kankkonen (Esbo sv.; lista I)
Alla har suttit i kyrkomötet förr, men Göran Stenlund var borta förra perioden. Nu är han alltså tillbaka.
Två kom från den ”sydliga” lista I (För folkkyrkan) och en från den ”nordliga” lista II (För kyrkan).

Stiftsfullmäktige - lekmän
1. Kristian Sjöbacka (Övermark; lista II)
2. Magnus Engblom (Esbo sv.; lista IV)
3. Hans Snellman (Karleby sv.; lista II)
4. Gunnel M Helander (ny; Hangö sv.; lista IV)
5. Gun-Maj Näse (Pedersöre; lista II)
6. Karl-Gustav Pihlström (ny; Ekenäs; lista IV)
7. Liselott Forsman (ny; Petalax; lista II)
8. Helena Salenius (ny; Matteus; lista IV)
9. Barbro Berglund (ny; Kronoby; lista II)
10. Ingolf Lindén (ny; Borgå sv. domk.; lista IV)
11. Kenneth Holmgård (ny; Jakobstads sv.; lista II)
12. Gerd Erickson (Solf; lista III)
13. Nina Björkman-Nystén (ny; Pernå; lista IV)
Åtta nya ledamöter.
Lista I (Tyska församlingens liberala) fick ingen invald, vilket kanske inte heller var väntat; basen var rätt smal. Den ”nordliga” lista II (För kyrkan) fick sex platser, lista III (För diakoniarbetare) en plats och den ”sydliga” lista IV (För folkkyrkan) sex platser. Jämnt skägg mellan de geografiska listorna, alltså.

Åland har alltså en representant i både kyrkomötet och stiftsfullmäktige. Dessa klarnar i morgon.

Hjärtliga lyckönskningar till de invalda!

Länkar:
Domkapitlets valsida – kyrkomötet; stiftsfullmäktige
Listorna på Kyrkpressens hemsida

Uppdatering: Jag har fått mig påpekat att listorna inte var ideologiska utan geografiska - i de norra prosterierna (d.v.s. Österbotten) är man "för kyrkan", medan man i söder är "för folkkyrkan", s.a.s. Det var alltså inte frågan om "konservativa" resp. "liberala", som jag först uppgav. Beklagar misstaget.
Prästlistorna var däremot ideologiskt färgade, men dem återkommer vi till när vi har resultatet klart.

Uppdatering 2: De åländska lekmannarepresentanterna är Peter Lindbäck (kyrkomötet) och Kerstin Gäddnäs (stiftsfullmäktige). Prästernas resultat skrev jag om här.