Frågespalten LXXVII: Kaplan/komminister, assessor, prosteri/kontrakt

En språkvårdare ställde några frågor:

1. Är det så att kaplan i Sverige motsvaras av komminister?
2. Assessor definieras i SAOL som 'person med kyrklig titel', finns det en precisare definition? Medlem? i domkapitel i Finland???
3. Motsvaras prosteri av kontrakt i Sverige?

1. Ungefär. Det finns vissa skillnader.
I ELKF är kaplan en församlingspräst som har en ordinarie tjänst, vilken hen har blivit behörig att söka genom att ha avlagt pastoralexamen. Genast efter prästvigningen blir man ordinerad till församlingspastor, och förväntas avlägga sagda examen vid sidan av arbetet.
I Svenska kyrkan går man en ettårig kurs vid ett pastoralinstitut INNAN man blir prästvigd. Sedan blir man (oftast) komminister. Exakt hur det fungerar med förordnande till resp. sökande av komministertjänster är jag inte helt insatt i.

2. Inom ELKF är en assessor en medlem i domkapitlet.
Det finns tre slags assessorer. Prästassessorerna (två stycken) väljs för en treårsperiod av prästerna i stiftet. Prästassessorn ska ha avlagt högre pastoralexamen och inneha en ordinarie tjänst i en församling. En prästassessor kan sitta högst två perioder, så länge hen innehar samma tjänst, för att inte en enskild församling ska drabbar alltför hårt. Om personen byter till en tjänst i en annan församling, nollas detta.
Lekmannaassessorn väljs av stiftsfullmäktiges lekmannaledamöter för stiftsfullmäktiges mandatperiod (fyra år).
Den lagfarne assessorn är en tjänsteman med juristexamen vid domkapitlet.
I domkapitlet ingår dessutom biskopen som ordförande och domprosten som vice. Domkapitlets notarie är sekreterare och stiftsdekanen har närvaro- och yttranderätt.

3. I stort sett, ja.
I Sverige finns dessutom något som heter pastorat, vilket hos oss motsvaras av en församling men kapellförsamlingar. Båda leds av en kyrkoherde och kan ha komministrar resp. kaplaner. Skillnaden är att i Sverige kan flera små församlingar gå ihop i ett pastorat, så att församlingarna i sig kvarstår, men kanske inte har just någon personal, medan hos oss slås församlingar ihop, varefter den nya församlingen kan besluta att inrätta kapellförsamlingar, kanske på de gamla församlingarnas område. Exempel: Kimitoöns församling. Kapellförsamlingen har personal, t.ex. en kaplan och en diakonissa.
Men både kontraktet och prosteriet är ett samarbetsorgan för flera församlingar under ledning av en kontraktsprost, som är kyrkoherde i en av församlingarna.

Hoppas detta blev rätt nu... 

Veckans anekdot: Mössens favoritriktning

A, 8 år, kläckte en egen vits:

- "Pappa, vet du i vilken riktning mössen helst bor?"
- "Mössen? ... nej?"
- "Ost!"

Stackarn brås på sina föräldrar....

Sydafrika: Tutu motsätter sig "homofob gud"

Den välkända sydafrikanska ärkebiskopen Desmond Tutu fick Nobels fredspris för sitt engagemang mot apartheid. Han har kallats "landets moraliska samvete". Nu är han lika engagerad i kampen för de homosexuellas rättigheter.
I många länder i Afrika och på andra håll är homosexualitet eller homosexuella handlingar olagliga och straffbara med fängelse eller t.o.m. dödsstraff. I Sydafrika är de lagliga efter apartheidregimens fall, men attityderna lämnar mycket övrigt att önska. Homosexuella trakasseras, attackeras och mördas utan att myndigheterna har kunnat stoppa våldet.

Enligt BBC (26.7.13) säger Tutu, 81, att han hellre skulle fara till helvetet än att tillbe en homofob gud.
Det är förstås rätt drastiskt, men jag förstår honom väl. Om inte vi kristna kan gå i bräschen för medmänsklighet och kärlek till nästan, är det illa ställt.

Nyheten finns också på bl.a. YLE, Iltalehti, Huffington Post och OnTop.

Pastors and alcohol

Some months ago, on a Saturday morning, I was driving to work. I had a funeral. All of a sudden, the police stopped me. They were having a razzia to check the alcohol level in the drivers' blood stream. Many have alcohol in the gas tank, as well, but that they didn't check.
When the officer came to me and saw that I was a pastor, he said: "Oh. But in the interest of equality, we'll check you, too." And I was stone sober, of course, as I have been the last 21 years. No problem.

Sadly, the officer's assumption that a pastor would be sober behind the wheel is not self-evidently true. The latest example of the opposite comes from eastern Finland. Savon Sanomat reports (25.7.13) that a pastor, having performed a  funeral, drove off, only to be arrested by the police after having been found to have 1,89 promille alcohol on his breath (in Finland, 0,5 is the DUI limit, and 1,2 is the limit for aggravated DUI). Apparently, this is not the first time this pastor has shown signs of alcohol abuse.
The police will charge him, and his vicar has reported the case to the Diocesan Chapter, who will deal with it later in the fall.

Veckans anekdot: Vem öppnar?

Egenproducerat av A, 8 år:

Vem öppnar alla dörrar?
Nyckelpigan!

And we're back!

Efter en längre ledighet har jag nu varit tio dagar i tjänst. Skönt att hugga i med nya krafter!
Jag har redan hunnit med en jordfästning och en vigsel och med att ge nattvarden en döende på Lovisa sjukhus, förutom allt pappersarbete som väntade. Det sistnämnda var inte så farligt, för jag har haft goda vikarier. Tack, Minna och Anita!

 

I tisdags sjöng jag på församlingens sommarcafe egna tonsättningar från 80-talet av Ferlin, Fröding, Lagerkvist, Leino och Löfvenhjelm. Verkade uppskattas. 90-talsvisorna till egen text får vi ta en annan gång.

USA: Homosexuell halvindian vald till luthersk biskop

Stiftet ("synoden") i sydvästra Kalifornien inom Evangelical Lutheran Church in America (ELCA) valde 31.5.13 en ny biskop för den kommande sexårsperioden. Den som blev vald var teol.dr. R. Guy Erwin.
Detta är första gången på två sätt. Det är första gången som en indian blir vald till biskop inom ELCA. Erwin, som kommer från Oklahoma, är delvis osage-indian. Redan detta skulle räcka för att få valet över nyhetströskeln.
Men dessutom är det första gången som en öppet homosexuell person blir vald till biskop inom ELCA. Erwin lever sedan många år i ett registrerat partnerskap med en annan man. Av den orsaken ville han inte låta prästviga sig efter att ha avlagt sin examen år 1980, utan studerade i stället vidare. Han blev teologie doktor och sedermera professor i luthersk konfessionshistoria. Efter att ELCA hade öppnat dörren för prästvigning av HBT-personer 2009, blev också Erwin prästvigd 2011. Om man bara ser till det datumet, kan man säga att han valdes till biskop efter en mycket kort tid, men det är naturligtvis långt ifrån hela sanningen.

Jag önskar biskop Erwin, hans stift och hans kyrka Guds rika välsignelse!

Källor: ELCA, Reconciling Works, Extraordinary Lutheran Ministries, GLAAD.

Same-sex couple sent as missionaries

A same-sex couple in a registered partnership will be sent as missionaries to Cambodia by the Finnish Evangelical Lutheran Mission (FELM), Kotimaa reports 29.5.13. They will be blessed for their task in June, and one of them will also be ordained.
According to the article, this is probably the first time in history that a same-sex couple is sent as missionaries anywhere.
Very few details are available about the presumptive missionaries, not even their gender, but I suppose more will be forthcoming.

There is some controversy about the appropriateness of publishing news of this kind, i.e. stressing someone's ethnicity, gender, sexuality, or the like. From the point of view of journalistic ethics, there might be a problem, but it's an interesting item, all the same.

Gay marriage law celebrated with rainbow coloured communion bread

Minnesota's legalization of gay marriage has one church feeling pretty happy, the New York Daily News reports.
Revolution Church in Minneapolis served congregants rainbow-colored communion bread during its inaugural service last Sunday. Head pastor Rev. Jay Bakker thought the bread - and the state's embrace of gay rights - tasted "kind of sweet."
"So many people have been hurt by the church and by Christianity," Bakker told the News. "But this was a beautiful moment."
The colorful nod to gay rights was baked up early Sunday morning by photojournalist Courtney Perry. She thought of the idea after Minnesota's House approved a same-sex marriage bill on May 9. State leaders expected the bill to pass the Senate as well and Perry was ecstatic.

Bakker said he's received plenty of backlash from conservative social media users after news about his rainbow communion bread spread online.
"They've missed out on the higher message of the Bible and who Jesus is and what he did," Bakker said in response to those negative comments. "They've become victims of tradition."
Bakker admits that his church is "pretty liberal" when it comes to social issues. The New York branch of his Revolution Church meets at Pete's Candy Store, a bar in Brooklyn. In Minneapolis, his church launched its meetings at Bryant Lake Bowl, a theater space with a bowling alley and a restaurant.
"A bar is neutral ground," Bakker said.
He wasn't expecting the colorful communion bread to strike a chord with so many people. Bakker guesses that the bread will likely be a regular guest at his church.
"I think Christ's table is very inclusive," Bakker said.

Hmm. While I'm happy that the state of Minnesota has approved gay marriage, I'm not sure about this way to celebrate it... Seems a bit over the top...

Prisbelönt gradu om kyrkors inställning till homosexualitet

Nina Järviös pro gradu -avhandling i ämnet religionsvetenskap ”Pervo kirkko? Queer-teologia Suomen ja Ruotsin evankelis-luterilaisten kirkkojen homoseksuaalisuutta käsittelevissä lausunnoissa vuosina 1951–2010” (ungefär "En pervers kyrka? Queer-teologin i Finlands och Sveriges evangelisk-lutherska kyrkors utlåtanden om homosexualitet åren 1951-2010") har fått gradupriset för könsforskning 2013, berättar Helsingfors universitets hemsida.
Studien visar att utvecklingen inom Svenska kyrkan och Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland har löpt parallellt. I de nyaste publikationerna som kyrkorna har gett ut hittar man queer-teologiska funderingar.

Priset delades nu ut för nionde gången.


Veckans anekdot: Dassu my!

Vi har myrinvasion hemma.
Vilket påminner om samma sak för nio år sedan, när J var två. Myrornas huvudstråk gick i hans rum, och när han märkte en migration, ropade han "Dassu my!" och vi kom och dammsög myror.
Vi slutade med det när han ropade "Dassu my!" bara för att det var så roligt att se mamma och pappa springa med dammsugaren i högsta hugg, den älskade lilla busen! ♥

Rybax

Lovisa kyrka renoverades år 2011. Resultatet är ljust och vackert. Välkommen på ett besök - när i kör in i stan västerifrån kan ni inte missa kyrkan. Inte med mer än en hårsmån, alltså.

En detalj i renoveringen har diskuterats länge, nämligen målningen av bänkarna. De målades med linoljefärg, som tyvärr inte fick torka tillräckligt länge. Det ledde till att de som besökte en konsert i november 2011 lämnade bestående avtryck efter sig. En del fick också kläderna förstörda på kontaktytan mellan kroppen och bänkarna.
Eftersom kombinationen kyrka och rumpa tydligen är så komisk, blev detta en världsnyhet. Den finska lokaltidningens nyhet om saken lär ha spridit sig ända till Sydafrika, och jag som kyrkoherde har också intervjuats flera gånger, bl.a. i TV-nyheterna.

Farsen har fortsatt sedan dess. Det var många turer i långdansen när ansvarsfrågan utreddes för att få reda på vem som skulle stå för notan. Efter många om och men har gemensamma kyrkofullmäktige beslutat att alla bänkar skall målas (med en annan färgsort), och kyrkan är stängd fr.o.m. denna vecka ett par månader framåt.
Men det räcker ju inte, förstås. Redan då gkfge fattade sitt beslut fanns det en minoritet som tyckte att en bänk med rumpavtryck borde bevaras för eftervärlden som ett slags nutidshistoria. Nu finns det dessutom en adress på nätet med f.n. 149 underskrifter av sådana som vill bevara en bänk. Den svenska lokaltidningen har också en webbfråga om saken.

Personligen är det mig i det närmaste egalt om alla bänkar målas eller om en bevaras, huvudsaken är att vi skulle få slut på den här farsen. Rumpmärkena syns egentligen bara i motljus och har inte stört mig.
Ändå undrar jag lite vad vi skulle skapa ett minnesmärke över om vi lämnar en del bänkar omålade. Ett dåligt gjort hantverk? Vår bråda tid, där inte ens färgen får torka i fred? Eller vad?

Men att kyrkbänkarna engagerar kan också tolkas positivt. Det visar nämligen att det inte finns större och allvarligare problem att ta ställning till. I dagarna kom det fram att en annan kyrka i Finland har haft pedofiliproblem - sådant har vi i Lovisa ändå sluppit (ta i trä!).

Illman i blåsväder

År 2007 rasade debatten het på och runt denna blogg. Jag fick både positiv och negativ feedback. Jag blev anmäld för domkapitlet för irrlära och invektiven var ofta mycket kränkande.
En som ivrigt gav sig in i debatten var läraren Thomas Illman från Vasa. Han startade rent av en egen blogg för att nagelfara mina blogginlägg. Det kändes hedrande att han gav dem så mycket vikt. Han betedde sig dock sakligt - han lät saken slåss, men inte personerna. Och så ska man ju göra. Tidigare inlägg om honom hittar du här.

Nu är han i hetluften igen. Han skrev nyligen ett brev till föräldrarna till sin skolas elever, där han bl.a. sade att han p.g.a. disciplinproblemen i skolan alltid bär en skottsäker väst. Föräldrarna tog illa vid sig, och nu har han blivit uppsagd, rapporterar Hufvudstadsbladet och Vasabladet.

Jag önskar Illman inget ont, tvärtom önskar jag honom krafter och välsignelse i denna tunga situation. Detta alltså helt utan att ta ställning i själva sakfrågan.


Mitt svar på Regnbågsankans fråga

Regnbågsankan r.f. ställer på sin hemsida en fråga:

Stöder du medborgarinitiativet Ja2013 eller hör du till de kritiska rösterna? Hur förhåller du dig till homoäktenskap som troende, och ser du detta som en religös fråga?

Vi är flera som har svarat, både för och emot. Mitt svar lyder:

Enligt luthersk syn är äktenskapet en samhällsfråga. Riksdagen har rätt att stifta hurdana äktenskapslagar den vill utan att kyrkorna skall blanda sig i (synpunkter kan man väl få komma med, förstås). Äktenskapet är alltså inte i sig en religiös fråga.
Man kan ändå komma med religiösa argument också, och bör göra det när nästa steg är att fundera på hur kyrkan skall handla.
Skapelseberättelsen bör läsas så att människan är skapad till tvåsamhet, oberoende av könskombination. Därför är det följdriktigt att också enkönade äktenskap blir tillåtna (och ja, jag skrev på medborgarinitiativet så fort det var möjligt). Kyrkorna bör ha möjlighet att självständigt besluta om sitt förhållningssätt, men själv skulle jag vara fullt beredd att viga enkönade par.
Jag förstår dock att många kolleger har samvetsbetänkligheter, så de som har blivit prästvigda innan denna lag träder i kraft bör ha frihet att låta bli att ställa upp (bara det sker snyggt). De som prästvigs senare vet vad de ger sig in på, och ska inte ha denna frihet.

Frågespalten LXXVI: Kyrkans vigselrätt i framtiden

I anslutning till debatten om könsneutrala äktenskap kom en fråga på Facebook:

Finns det verkligen en risk för att vår lutherska kyrka ska ge upp vigselrätten? Det gör ju frågan mycket mer komplicerad tycker jag. Jag skulle gärna vilja att mina barn kunde få bli vigda i kyrkan även om de inte är homosexuella ... Vad tror du att kommer att hända?

Jag tror inte att vi ger upp vigselrätten. Lagstiftaren tycks ju vara inställd på en samvetsklausul för kyrkan och prästerna.
Men även om vigselrätten skulle försvinna, skulle väl situationen vara samma som t.ex. i Frankrike, att den juridiska vigseln sker i magistraten och följs av en religiös ceremoni i kyrkan. Väldigt radikala förändringar blir det nog inte i praktiken ur gemene mans synvinkel.

Se också biskop Björn Vikströms kommentar till saken. 

Frågespalten LXXV: Sexuell läggning vs handlingsmönster

Den sista frågan i frågeklustret (Frågespalten LXII-LXIV) löd:

Hur svarar man dem som hävdar att homosexualitet handlar om handling och inte om läggning, utan att vi alla är skapta heterosexuella? Vad säger jag till dem som hävdar att jag kan be till Gud att Gud tar bort min bisexualitet?

Att det inte skulle vara frågan om läggning när det gäller homosexualitet är en föråldrad syn, medicinskt sätt. Det är som att påstå att lunginflammation inte beror på bakterier, utan på att man har andats kall luft, eller att mentala sjukdomar beror på onda andar och skall botas med förbön och aga.
De fall där homosexuella har ”botats” handlar bl.a. om att de inte egentligen var homo- utan bisexuella och därför kunde styra sin åtrå till personer av det andra könet, precis som heterosexuella kan styra bort sin åtrå från sådana som är t.ex. gifta. Läggningen ändrade alltså inte, utan bara handlingsmönstret.
Det kan också handla om att gå in i en livslögn (”in i garderoben”), ofta också inför sig själv. I många fall sker ”återfall”, där sådana som har haft ett homosexuellt beteende, men gifter sig med en av motsatt kön och t.o.m. får barn, sedan inser att hen trots allt är homosexuell. Detta leder till stor tragik i familjen, oberoende av hur situationen löses.

Om någon anser att din bisexualitet är en förvridning av din personlighet (eller hur de nu uttrycker saken), så finns det förstås alltid möjlighet att be till Gud. Men att Gud skulle ändra en persons sexuella läggning (inte bara handlingsmönster) är lika sannolikt som att Han låter ett amputerat ben växa ut igen. Jag säger inte att det skulle vara omöjligt, för ingenting är omöjligt för Gud, men jag har aldrig någonsin varken hört eller sett något sådant.
Och fast det inte är omöjligt, är det åtminstone onödigt, anser jag.

Frågespalten LXXIV: Kristen och polyamorös

Frågeklustret (se Frågespalten LXXII-LXXIII) går vidare:

Sen har jag en fråga till. Kan man vara både kristen och polyamorös (alltså att tro på att man kan ha flera djupa förhållanden samtidigt på ärligt, kärleksfullt och inkluderande vis)? Nu vet jag visserligen redan att det finns polyamorösa kristna men jag undrar om du har några tankar kring det?

Tack för dina nätsidor!

Jag ställer mig mycket tvekande till polyamorösa förhållanden. Där är det ju ingalunda frågan om läggning, utan om val. Att ha djupa förhållanden med flera på en gång kan i princip vara möjligt för någon, antar jag, men för att förhållandet ska vara jämlikt, borde alla som är i förhållandet öppet och ärligt vara av samma åsikt och ha samma möjligheter. Och i sådana förhållanden är svartsjuka lätt att förneka verbalt, förstås, men hur enkelt är det att göra sig kvitt den i praktiken? Framför allt: går det att reellt garantera att ingen i förhållandet tar skada av egen eller annans svartsjuka eller av något annat liknande?

Jag tror att det kan vara övermäktigt, och därför är polyamorösa förhållanden ingenting som jag rekommenderar.


Frågespalten LXXIII: Onaturliga begär och naturlig läggning

Frågeklustret, som jag nämnde i förra Frågespalt, fortsätter:

Sen är det en till text som jag har frågor om: I Romarbrevet så står det om hur "heterosexuella straffas med homosexualitet" som bloggaren Aqurette citeras på din sida. Men det står också i Romarbrevet att "kvinnorna bytte ut det naturliga umgänget mot ett onaturligt, likaså övergav männen det naturliga umgänget med kvinnorna och upptändes av begär till varandra". Visserligen handlar det om att byta begär men det står inte "deras naturliga" utan rätt och slätt "det naturliga", som om det bara finns ett naturligt sätt. Hur tänker du kring det?

Jag tycker att man inte skall läsa för mycket in i texten. Poängen är ju att folk sysslade med sådant som var emot deras naturliga läggning. Kvinnorna och männen bytte ut det naturliga umgänget med det andra könet. Man kan tolka detta som att heterosexualiteten är ”det naturliga” i allmänhet, men också att heterosexualiteten var det naturliga just för dessa personer (vilket i så fall skulle uttryckas med ”deras”). Eftersom det står ”det” är båda tolkningarna lika möjliga. Att utgående från detta påstå att endast en viss läggning är ”den naturliga” är att göra våld på texten. Visserligen skulle den tolkningen säkert vara i linje med Paulus’ tankar, men Rom 1:26-27 kan inte användas som grund för det argumentet (men kanske som stöd, om du förstår skillnaden).

Men som jag skriver på Hbt-bibeln, handlar det här om otuktiga handlingar som är emot personens naturliga läggning. Dessutom är det inte (här) handlingarna i sig själv som är den synd som Paulus vänder sig mot, utan de är en följd, ett straff om man så vill, av personernas egentliga synd, alltså deras bortvändhet från Gud.


Archbishop of Finland supports same-sex marriages

When the current government was formed in Finland a few years back, the Christian Democrats demanded that it would not propose any legislation allowing same-sex couples to marry, or the party would not participate in the government. The other parties agreed to this.
Therefore, MPs from the other parties tried to introduce a motion to legalize same-sex marriages. This failed, however, since the motion didn't gain the necessary support; only 76 of the 200 MPs signed the motion.
As a consequence, a citizen's motion was created. If 50 000 signatures are gathered, such a motion could be discussed in Parliament. When this motion was introduced on 19 March on the home page of the Ministry of Justice, it gathered the necessary signatures in less than one day - the first such motion ever to collect enough signatures. At 11:47 today, a week later, the motion had been signed by 138 226 citizens. The motion will remain on the home pages for six months, and the Ministry will then take it to Parliament for discussions.

Archbishop Kari Mäkinen

The Archbishop of the Evangelical Lutheran Church of Finland, Kari Mäkinen, appeared this morning on the TV channel MTV3 and gave his support to the proposed legislation about same-sex marriages.
"I think it is an important goal, and I hope that equality will be achieved in this," Mäkinen said in the programme Huomenta Suomi (Good morning Finland). "Within the church, marriage has traditionally meant a covenant between a man and a woman. The present discussion creates a dicsussion within the church as well, where the foundations of the concept of marriage are evaluated. I see in this discussion an immensly positive will to relate to every human being equally."

The proposed legislation would not compel the churches to perform same-sex marriages.

Update: Later the same day, the Archbishop denied that he had taken a stand on the legislation, saying he talked about "treating people and their relationships equally." Helsingin Sanomat published the comment.

Biskoparnas brev om missionsstiftet

Missionsstiftets biskop Risto Soramies' vapen

Biskoparna har skickat följande brev till prästerna:

Bästa präster!

I Lahtis grundades 16.3.2013 en icke-registrerad förening, som antog namnet Finlands evangelisk-lutherska missionsstift. Detta stift har ingen formell ställning i vår kyrka och det har skapats i strid mot vår kyrkas ordning. Även om missionsstiftet inte formellt är registrerat som ett religiöst samfund uppvisar det i praktiken många sådana drag.
Kyrkans kännetecken är Guds ord, dopet och nattvarden, samt prästämbetet som har inrättats för att utföra dessa uppgifter. De rörelser som verkar inom vår kyrka har av tradition respekterat vår kyrkas ordning. I motsats till dessa har missionsstiftet ett eget prästämbete och en egen sakramentsförvaltning och hävdar att evangelisk-lutherska kyrkan i Finland uppvisar kännetecken på en falsk kyrka.
Missionsstiftets strävan att fungera som en kyrka i kyrkan skapar villrådighet bland kyrkans medlemmar. Missionsstiftets verksamhet är inte evangelisk-lutherska kyrkans verksamhet och dess präster är inte präster i vår kyrka. Följaktligen är de förrättningar som de utför inte heller vår kyrkas förrättningar.
Så länge som missionsstiftets ecklesiologiska och kyrkorättsliga status är oklar, bör församlingarnas utrymmen inte upplåtas till missionsstiftets verksamhet. Verksamhet som ordnas i församlingarnas utrymmen ska inte vara riktad mot vår kyrkas arbete och kan inte innehålla alternativa kyrkliga förrättningar riktade till vår kyrkas medlemmar.
Vid prästvigningen och i prästlöftet (KO 5:6 §) har vår kyrkas präster lovat vara trogna mot vår kyrkas bekännelse, följa vår kyrkas lag och ordning samt befrämja allt som bygger upp vår kyrka. Att vår kyrkas präster verkar inom missionsstiftet står i uppenbar motsättning till dessa löften och till den lojalitet, som man kan förutsätta av en präst i vår kyrka. En präst i evangelisk-lutherska kyrkan i Finland kan följaktligen inte höra till prästerskapet i missionsstiftet.
Vi uppmuntrar varje präst i vår kyrka att frimodigt verka i trohet mot den uppgift som Kristus gett oss, och i enlighet med vår kyrkas bekännelse. ”Han som har kallar er är trofast, han skall åstadkomma det.” (1Tess 5:24)

Biskoparna i evangelisk-lutherska kyrkan i Finland

Rätt så! För att inte säga: det var på tiden!

Dessutom vill jag påminna om att missionsstiftet inte skall sammanblandas med Missionskyrkan, som är en av landets frikyrkor och en helt annan organisation.