Metro:
Yrkesmördare misstänkt för mord.
(Vadå, han gjorde ju bara sitt jobb!!)
Yrkesmördare misstänkt för mord.
(Vadå, han gjorde ju bara sitt jobb!!)
Veckans anekdot: Kaffe och sömn
Dotter A, som nu är på tvåan, såg allvarligt på mig och sa: "Pappa, när du dricker kaffe kan du inte sova."
"Nej, just det."
"Med mig är det tvärtom."
"Jaha?"
"Jo, när jag sover kan jag inte dricka kaffe!"
Undrar (inte!) vem hon brås på...
"Nej, just det."
"Med mig är det tvärtom."
"Jaha?"
"Jo, när jag sover kan jag inte dricka kaffe!"
Undrar (inte!) vem hon brås på...
Hammarskjöld on what God is
God is something so simple: always to live for others, never to seek one’s own advantage.
Thought provoking or just provoking?
I read an interesting article on the net the other day. It was called Christians Who Are Against LGBT Misuse The Bible, written by Greg Carey (Professor of New Testament at Lancaster Theological Seminary) and published on the Huffington Post 11.8.12.
Hiding behind the Bible doesn't exempt us from responsibility for our beliefs and behaviors. The Bible is a complicated book. Using the Bible to condemn sexual minorities requires that people make a series of choices and assumptions,Carey writes, and the goes on to analyze some of those assumptions. It all comes down to your interpretation. And whenever you read something - anything - you automatically interpret it. You just can't avoid it. Saying you read something the way it is written means you close your eyes to the fact of your own interpretation. And then you will go astray more surely than if you acknowledge your interpretation and take it into account. Professor Carey writes:
There's no avoiding the problem of interpretation - or the responsibility that goes with it.Please read the whole thing - it isn't all that long. Perhaps it will provoke you - which is healthy enough - but hopefully it will also be thought provoking.
Julius Caesar said, "People believe what they want to believe." Modern psychology has confirmed his wisdom: Our moral choices tend to reflect our biases and passions more than an unbiased process of moral reflection. Let's be honest: if you're anti-gay, you're anti-gay. Just don't blame the Bible for your bigotry.
Navigare non est vivere
Att segla är nödvändigt, att leva är inte nödvändigt.
Navigare necesse est, vivere non est necesse.
Navigare necesse est, vivere non est necesse.
- Pompeius
citerad i Stora talarboken (2010)
av Barbro Fällman
citerad i Stora talarboken (2010)
av Barbro Fällman
80 000 besökare!
Igår kväll sprack strecket för 80 000 separata besökare sedan oktober 2007. Tack till alla - det är trevligt att se att mina tankar och små lustigheter intresserar så pass många! Det är ju inga miljoner det är frågan om, men jag ser det som en fin liten framgång för en anspråkslös liten blogg.
Utnyttja gärna möjligheterna till att "gilla" eller "ogilla" inläggen och till att komma med kommentarer. Kom ändå ihåg att anonyma kommentarer inte tolereras eller publiceras på denna blogg. Det finns andra forum för sådana som inte vågar stå för sina åsikter.
Än en gång: Tack - och välkommen åter!
Utnyttja gärna möjligheterna till att "gilla" eller "ogilla" inläggen och till att komma med kommentarer. Kom ändå ihåg att anonyma kommentarer inte tolereras eller publiceras på denna blogg. Det finns andra forum för sådana som inte vågar stå för sina åsikter.
Än en gång: Tack - och välkommen åter!
Jag är behörig!
Vilken lättnad! Domkapitlet anser att jag är behörig för kyrkoherdetjänsten i Lovisa svenska församling!
Fast eftersom det beror på att jag faktiskt är behörig, var jag inte särskilt orolig...
Nu framskrider processen så att församlingsrådet får en förfrågan om de vill att tjänsten lediganslås på nytt, eftersom det fanns bara en sökande. Fr sammanträder den 6 september.
Om de svarar nej (vilket jag hoppas) torde domkapitlet i slutet av september ge mig fullmakt på tjänsten, och då tillträder jag antagligen från början av november.
Om fr svarar ja på dk:s fråga, blir många frågor öppna på nytt. Då får vi se hur det går.
PS. En intressant detalj i den notis jag länkade till ovan var att kyrkoherdetjänsten i Sjundeå svenska lediganslås på nytt. Det är lite överraskande, eftersom den enda sökanden, Maria Venhola, tidigare förklarades vara behörig.
Är det för att hon är från Sverige? Är hon kanske finskspråkig, som namnet antyder, och församlingen skulle vilja ha en kyrkoherde med svenska som modersmål? Jag känner henne inte, så jag vet inte.
Man ska nog inte ta något för givet.
Fast eftersom det beror på att jag faktiskt är behörig, var jag inte särskilt orolig...
Nu framskrider processen så att församlingsrådet får en förfrågan om de vill att tjänsten lediganslås på nytt, eftersom det fanns bara en sökande. Fr sammanträder den 6 september.
Om de svarar nej (vilket jag hoppas) torde domkapitlet i slutet av september ge mig fullmakt på tjänsten, och då tillträder jag antagligen från början av november.
Om fr svarar ja på dk:s fråga, blir många frågor öppna på nytt. Då får vi se hur det går.
PS. En intressant detalj i den notis jag länkade till ovan var att kyrkoherdetjänsten i Sjundeå svenska lediganslås på nytt. Det är lite överraskande, eftersom den enda sökanden, Maria Venhola, tidigare förklarades vara behörig.
Är det för att hon är från Sverige? Är hon kanske finskspråkig, som namnet antyder, och församlingen skulle vilja ha en kyrkoherde med svenska som modersmål? Jag känner henne inte, så jag vet inte.
Man ska nog inte ta något för givet.
Det är härligt att vara man, därför att…
... ett telefonsamtal tar i genomsnitt 30 sekunder
Källa: rl.se
Frågespalten LXIV: Obefläckad äkta säng
"Mats" skriver:
Att ”den äkta sängen [skall] bevaras obefläckad” innebär förstås rent bokstavligt att man inte får vara otrogen mot sin man eller hustru. Det är då frågan om äktenskapsbrott, alltså att någon som är gift har ett sexuellt förhållande med någon annan än den man är gift med. Båda parterna i det förhållandet begår äktenskapsbrott, inte endast den som är gift. Och om båda parterna är gifta på annat håll, blir det ju frågan om s.a.s. dubbelt äktenskapsbrott.
Frågan om sex före äktenskapet är mer komplicerad än så, och ett förbud mot det kan nog inte motiveras uteslutande med denna vers. ”Otukt” förkastas i versens andra del – och på andra håll i Bibeln – men vad det innebär för oss idag är inte lika entydigt som ”äktenskapsbrott”. Det är klart att om någon ”hoppar från blomma till blomma” och praktiserar lösa förhållanden i mängd, så kan det kallas otukt. Frågan är inte lika klar i samband med sådana som har sex med någon de älskar – pojk- och flickvänner eller sambor, alltså. Det är förstås per definition utomäktenskapligt sex, men knappast äktenskapsbrott.
Frågan här blir om ”den äkta sängen [skall] bevaras obefläckad” också före sängen har blivit ”äkta”. Här är det en fråga om ansvarstagande för varandra och för eventuella följder som det sexuella förhållandet har. Som kollegan Lucas Snellman svarade på en fråga med samma tema: Sammanfattar man all undervisning om sex i bibeln, kan man säga att det handlar om ansvar. Sex är ju i grunden något fint och vackert men som människor är vi sårbara och därför är det viktigt att vara varsam och respektera den andre.
Jag undrar lite över äktenskap, det är ju att vara gift. Då undrar jag om lite över när det står i Bibeln att den äktenskapliga sängen ska vara obesudlad, är det inte detsamma att man inte får ha sex innan äktenskapet? Men det är väl bara för dem som vet och har sex ändå som Gud dömer? Hebr. 13:4: ”Äktenskapet skall hållas i ära bland alla och den äkta sängen bevaras obefläckad. Ty otuktiga och äktenskapsbrytare skall Gud döma.”Hej Mats!
Att ”den äkta sängen [skall] bevaras obefläckad” innebär förstås rent bokstavligt att man inte får vara otrogen mot sin man eller hustru. Det är då frågan om äktenskapsbrott, alltså att någon som är gift har ett sexuellt förhållande med någon annan än den man är gift med. Båda parterna i det förhållandet begår äktenskapsbrott, inte endast den som är gift. Och om båda parterna är gifta på annat håll, blir det ju frågan om s.a.s. dubbelt äktenskapsbrott.
Frågan om sex före äktenskapet är mer komplicerad än så, och ett förbud mot det kan nog inte motiveras uteslutande med denna vers. ”Otukt” förkastas i versens andra del – och på andra håll i Bibeln – men vad det innebär för oss idag är inte lika entydigt som ”äktenskapsbrott”. Det är klart att om någon ”hoppar från blomma till blomma” och praktiserar lösa förhållanden i mängd, så kan det kallas otukt. Frågan är inte lika klar i samband med sådana som har sex med någon de älskar – pojk- och flickvänner eller sambor, alltså. Det är förstås per definition utomäktenskapligt sex, men knappast äktenskapsbrott.
Frågan här blir om ”den äkta sängen [skall] bevaras obefläckad” också före sängen har blivit ”äkta”. Här är det en fråga om ansvarstagande för varandra och för eventuella följder som det sexuella förhållandet har. Som kollegan Lucas Snellman svarade på en fråga med samma tema: Sammanfattar man all undervisning om sex i bibeln, kan man säga att det handlar om ansvar. Sex är ju i grunden något fint och vackert men som människor är vi sårbara och därför är det viktigt att vara varsam och respektera den andre.
Svaret finns också på Fråga prästen.
New media
An elderly gentleman was visiting his daughter and her husband when he asked if he could borrow a newspaper.
'This is the 21st century, old man,' the son-in-law said. 'We don't waste money on newspapers. Here, you can borrow my iPad.'
The bloody fly never knew what hit it.
'This is the 21st century, old man,' the son-in-law said. 'We don't waste money on newspapers. Here, you can borrow my iPad.'
The bloody fly never knew what hit it.
Thanks to MadPriest!
Securing the good
The good we secure for ourselves is precarious and uncertain until it is secured for all of us and incorporated into our common life.
- Jane Addams
as quoted on God's Politics
as quoted on God's Politics
Frågespalten LXIII: Skapelse och evolution
Signaturen "Filippos" frågar:
I detta fall skulle jag säga så här: Skapelseberättelserna i Första Moseboken har som en poäng att Gud har skapat allt. För att föra fram den poängen utgår de naturligtvis från den världsbild som rådde då berättelserna uppkom. Det hade varit lika omöjligt att tala om kvanta då som det nu är att påstå att jorden är universums medelpunkt.
Vetenskapens uppgift är att försöka förklara hur världen har kommit till. En allmänt accepterad modell är evolutionsteorin. Men Bibelns uppgift är att förklara vem och varför, och vidare vad vi skall göra med skapelsen, d.v.s. ta hand om den på bästa sätt.
Jag är inte kompetent att ta ställning till evolutionsteorin, för jag är ingen naturvetare. Men jag har inga teologiska problem med den. Om det är så som Gud har handlat när han skapade världen, så passar det mig bra.
Jag skrev ett inlägg om saken redan 2006.
Hejsan, jag är en troende kristen person som har en fråga angående evolutionen! Forskare säger numera att Big bang och att vi människor var apor från början är bevisat (evolutionen). Då kan man fråga sig, om Big bang och en del av evolutionen är bevisat varför står det i Bibeln att Gud skapade jorden på 7 dagar och att Adam och Eva var de första människorna i sådana fall? Det stämmer ju i sådana fall inte? Men är det verkligen så? Är evolutionen och Big bang bevisat? Om ja, varför accepterar vi kristna ej det i sådana fall? Jag hoppas att ni kan svara på detta, skulle bli väldigt tacksam, jag är nämligen lite förvirrad nu. Jag kan ej få ihop Evolutionen och kristendomen. Var snälla och hjälp mig att förstå detta, lite vilse i min tro nu.Hela frågeställningen kring skapelse och evolution beror enligt min mening på att man jämställer saker som inte är likvärda. Bibeln och vetenskapen har varken samma utgångspunkt eller samma mål. Bibelns utgångspunkt är att Gud finns och målet är att hjälpa människor att tro på Honom. Vetenskapen utgår från att naturen finns och målet är att förklara hur den fungerar. Bibeln kan inte användas som naturvetenskaplig lärobok, lika lite som t.ex. kvantfysiken kan användas som teologiskt bevismaterial. När man använder den ena för att förklara den andra talar man alltså om prästgård och gärdsgård.
I detta fall skulle jag säga så här: Skapelseberättelserna i Första Moseboken har som en poäng att Gud har skapat allt. För att föra fram den poängen utgår de naturligtvis från den världsbild som rådde då berättelserna uppkom. Det hade varit lika omöjligt att tala om kvanta då som det nu är att påstå att jorden är universums medelpunkt.
Vetenskapens uppgift är att försöka förklara hur världen har kommit till. En allmänt accepterad modell är evolutionsteorin. Men Bibelns uppgift är att förklara vem och varför, och vidare vad vi skall göra med skapelsen, d.v.s. ta hand om den på bästa sätt.
Jag är inte kompetent att ta ställning till evolutionsteorin, för jag är ingen naturvetare. Men jag har inga teologiska problem med den. Om det är så som Gud har handlat när han skapade världen, så passar det mig bra.
Jag skrev ett inlägg om saken redan 2006.
Svaret finns också på Fråga prästen.
Hávamál 132
Jag råder dig, Loddfavner,
men råd må du taga;
du får fördel, om du följer dem,
de bli goda att begagna.
Till hån och löje
hav aldrig
gäst eller främling, som färdas!
men råd må du taga;
du får fördel, om du följer dem,
de bli goda att begagna.
Till hån och löje
hav aldrig
gäst eller främling, som färdas!
Hávamál - Den höges sång
Erik Brates översättning 1913 från fornisländskan
Erik Brates översättning 1913 från fornisländskan
Good medicine for sunburns
A guy fell asleep on the beach and got a horrible sunburn, specifically to his thighs. He went to the hospital and was admitted with second-degree burns. His skin was starting to blister and he was in severe pain so the doctor prescribed continuous saline, electrolytes, a sedative, and a Viagra pill every four hours.
The nurse, who was astounded, asked, 'What good will Viagra do for him?'
The doctor replied, 'It won't do anything for his condition, but it'll keep the sheets off his legs.'
The nurse, who was astounded, asked, 'What good will Viagra do for him?'
The doctor replied, 'It won't do anything for his condition, but it'll keep the sheets off his legs.'
Thanks to MadPriest!
Frågespalten LXII: Kriterier för faddrar
För ett tag sedan döpte jag ett barn med en normal uppsättning faddrar. En månad senare stövlade barnets föräldrar in och undrade om man kan stryka faddrar, för relationen till en av dem hade brustit.
Detta tragiska fall inspirerar mig till att skriva lite om val av faddrar. Det jag nu relaterar gäller dop inom den Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland (ELKF). Andra kyrkor har andra regler.
När en person (oberoende av ålder) blir döpt bör faddrar (gudföräldrar) väljas. Dessa har som uppgift att stöda den döpta i hans eller hennes andliga utveckling, och är alltså inte (bara) ett hedersuppdrag, utan också en andlig uppgift. Av den orsaken finns det vissa kriterier - förutom naturligtvis rent personlig lämplighet - på vem som kan väljas.
Varje dopkandidat skall ha minst två faddrar. Någon övre gräns finns inte - mitt personliga rekord är tretton, men det var speciella omständigheter. Mellan två och fyra är väl vanligast.
Två av dessa faddrar skall vara medlemmar i en luthersk kyrka. Om de är medlemmar av ELKF skall de vara konfirmerade. Orsaken till detta är uppgiftens andliga karaktär - faddrarna skall i skriftskolan ha fått information om den kristna tron och i konfirmationen bejakat den. Dessutom skall de alltså vara medlemmar - konfirmerade personer som senare har skrivit ut sig ur kyrkan har ju tagit ställning emot den kristna tron (även om det motivet kanske inte alltid är grundläggande), och är därför olämpliga som faddrar.
Om någon av faddrarna hör till någon annan luthersk kyrka än ELKF, bör de i sin kyrka ha rätt att bli faddrar. Alla lutherska kyrkor har inte samma system med konfirmation som vi.
Observera dessutom att det uttryckligen är frågan om lutheraner, inte protestanter i allmänhet. Alla lutheraner är protestanter, men alla protestanter är inte lutheraner.
Förutom de två obligatoriska lutheranerna kan andra faddrar väljas med lösare kriterier. Är de lutheraner ska de uppfylla samma kriterier, men de kan också vara medlemmar av någon annan kyrka som godkänner det lutherska dopet. De kan alltså vara t.ex. katoliker, ortodoxa, metodister eller anglikaner. Däremot kan de inte höra till en kyrka som döper om en lutheran som konverterar till den kyrkan, för det innebär ju att det lutherska dopet inte "duger". Sådana kyrkor är bl.a. pingstvänner och baptister.
I våra dagar finns det familjer där det kan vara svårt att hitta folk i bekantskapskretsen som hör till kyrkan. Och det är klart att sådana som inte gör det ändå kan ha ett gott inflytande på ett barn, men tyvärr, det hjälper inte - faddrar kan de inte bli. Lösningen kan i det fallet vara att välja exempelvis någon mor- eller farförälder till fadder. Också församlingen kan hjälpa med att komma med rekommendationer på lämpliga personer.
Vid dopet bör minst två vittnen närvara. Naturligt är att det är faddrarna. Man kan dock bli fadder också i sin frånvaro, om det finns oöverstigliga skäl till att man inte kan närvara. Man måste förstås ändå ha gett sitt medgivande till att bli fadder.
Ibland sker det tragiska att relationen mellan familjen och faddrarna bryts av någon orsak. Oftast sker det väl genom att folk flyttar till annan ort eller så, men ibland kan det (som i fallet ovan) att det blir fnurror på tråden. Med god motivering och kyrkoherdens tillstånd kan man lägga fler faddrar till den lista som gjordes vid dopet. Däremot kan man inte stryka sådana som en gång har utsetts, vilket var det svar som jag fick ge dem som jag ovan nämnde.
För några år sedan skrev jag här på Frågespalten om faddrar åt syskon och om tillägg av faddrar.
Detta tragiska fall inspirerar mig till att skriva lite om val av faddrar. Det jag nu relaterar gäller dop inom den Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland (ELKF). Andra kyrkor har andra regler.
När en person (oberoende av ålder) blir döpt bör faddrar (gudföräldrar) väljas. Dessa har som uppgift att stöda den döpta i hans eller hennes andliga utveckling, och är alltså inte (bara) ett hedersuppdrag, utan också en andlig uppgift. Av den orsaken finns det vissa kriterier - förutom naturligtvis rent personlig lämplighet - på vem som kan väljas.
Varje dopkandidat skall ha minst två faddrar. Någon övre gräns finns inte - mitt personliga rekord är tretton, men det var speciella omständigheter. Mellan två och fyra är väl vanligast.
Två av dessa faddrar skall vara medlemmar i en luthersk kyrka. Om de är medlemmar av ELKF skall de vara konfirmerade. Orsaken till detta är uppgiftens andliga karaktär - faddrarna skall i skriftskolan ha fått information om den kristna tron och i konfirmationen bejakat den. Dessutom skall de alltså vara medlemmar - konfirmerade personer som senare har skrivit ut sig ur kyrkan har ju tagit ställning emot den kristna tron (även om det motivet kanske inte alltid är grundläggande), och är därför olämpliga som faddrar.
Om någon av faddrarna hör till någon annan luthersk kyrka än ELKF, bör de i sin kyrka ha rätt att bli faddrar. Alla lutherska kyrkor har inte samma system med konfirmation som vi.
Observera dessutom att det uttryckligen är frågan om lutheraner, inte protestanter i allmänhet. Alla lutheraner är protestanter, men alla protestanter är inte lutheraner.
Förutom de två obligatoriska lutheranerna kan andra faddrar väljas med lösare kriterier. Är de lutheraner ska de uppfylla samma kriterier, men de kan också vara medlemmar av någon annan kyrka som godkänner det lutherska dopet. De kan alltså vara t.ex. katoliker, ortodoxa, metodister eller anglikaner. Däremot kan de inte höra till en kyrka som döper om en lutheran som konverterar till den kyrkan, för det innebär ju att det lutherska dopet inte "duger". Sådana kyrkor är bl.a. pingstvänner och baptister.
I våra dagar finns det familjer där det kan vara svårt att hitta folk i bekantskapskretsen som hör till kyrkan. Och det är klart att sådana som inte gör det ändå kan ha ett gott inflytande på ett barn, men tyvärr, det hjälper inte - faddrar kan de inte bli. Lösningen kan i det fallet vara att välja exempelvis någon mor- eller farförälder till fadder. Också församlingen kan hjälpa med att komma med rekommendationer på lämpliga personer.
Vid dopet bör minst två vittnen närvara. Naturligt är att det är faddrarna. Man kan dock bli fadder också i sin frånvaro, om det finns oöverstigliga skäl till att man inte kan närvara. Man måste förstås ändå ha gett sitt medgivande till att bli fadder.
Ibland sker det tragiska att relationen mellan familjen och faddrarna bryts av någon orsak. Oftast sker det väl genom att folk flyttar till annan ort eller så, men ibland kan det (som i fallet ovan) att det blir fnurror på tråden. Med god motivering och kyrkoherdens tillstånd kan man lägga fler faddrar till den lista som gjordes vid dopet. Däremot kan man inte stryka sådana som en gång har utsetts, vilket var det svar som jag fick ge dem som jag ovan nämnde.
För några år sedan skrev jag här på Frågespalten om faddrar åt syskon och om tillägg av faddrar.
Frågespalten LXI: Folkdräkt på konfirmation?
En flicka vars familj kommer från Dalarna är inte riktigt bekväm med tanken att ha den vita "klänningen" under konfirmationsgudstjänsten 2013. Hon har en folkdräkt som hon gärna vill ha istället. Hon undrar därför: Får hon ha sin folkdräkt under konfirmationsgudstjänsten, eller är det fel att ha den?Den vita ”klänningen”, som du talar om, heter alba (vilket är latin och helt enkelt betyder ”vit”). Den påminner om den vita dopdräkten, som symboliserar hur vi i dopet blir tvättade rena från vår synd genom Guds nåd. Därför har också traditionen att använda alba vid bl.a. konfirmationer spridit sig under de senaste årtiondena.
Jag svarade:
En annan orsak är att det förr var stor tävlan om att konfirmanderna skulle ha så fina kläder som möjligt vid konfirmationen. Detta ledde till att uppmärksamheten vändes till helt fel saker, och det väsentliga i konfirmationen glömdes bort.
På en del håll, som i Dalarna och i Lappland, använder sig konfirmanderna av sina folkdräkter. Det är förstås inte fel, men också det kan ju vara en ekonomisk belastning för en familj med mindre pengar. Om du är den enda som har folkdräkt, medan alla andra har alba, sticker du ju dessutom ut ganska mycket, och då är frågan hur mycket uppmärksamhet du drar från de andra.
Det är svårt att svara generellt på din fråga. Det bästa skulle säkert vara att du diskuterar med församlingen och särskilt med konfirmationsprästen och ser vad de anser. Här är ju tid ännu.
Allt gott, och lycka till med din konfirmandtid!
Första kvinnan vald till anglikansk biskop i Afrika
Den 18 juli 2012 valde den anglikanska kyrkan i södra Afrika (ACSA) Ellinah Ntombi Wamukoya, 61, till biskop av Swaziland. Hon är den första kvinnliga anglikanska biskopen i Afrika. Biskopsmötet måste ännu bekräfta hennes val.
De andra anglikanska kyrkor som har kvinnliga biskopar är Australien, Kanada, Kuba, Nya Zeeland med Polynesien samt USA; nu finns också södra Afrika på denna hedervärda lista.
ACSA, som omfattar Angola, Lesotho, Mocambique, Namibia, S:t Helena, Swaziland och Sydafrika, började prästviga kvinnor år 1992, och 20-årsjubileet av detta kommer att firas senare i höst. Kyrkan har 3-4 miljoner medlemmar, 29 biskopar och ett tusental församlingar.
De andra anglikanska kyrkor som har kvinnliga biskopar är Australien, Kanada, Kuba, Nya Zeeland med Polynesien samt USA; nu finns också södra Afrika på denna hedervärda lista.
ACSA, som omfattar Angola, Lesotho, Mocambique, Namibia, S:t Helena, Swaziland och Sydafrika, började prästviga kvinnor år 1992, och 20-årsjubileet av detta kommer att firas senare i höst. Kyrkan har 3-4 miljoner medlemmar, 29 biskopar och ett tusental församlingar.
First woman bishop elected in Swaziland - the Revd Ellinah Wamukoya (ACSA 18.7.12)
First female Anglican bishop for Africa elected (ENS 19.7.12)
Andligt och sekulärt vid vigslar
Stefan Holmström skriver goda ledare i tidningarna Borgåbladet och Östra Nyland. 12.7.12 inledde han ledaren ”Det andliga i det sekulära” med att hänvisa till en skämtteckning på ELKF:s Facebook-sida och fortsatte:
För det första glömde staden bort församlingarna i planeringen av ”bröllopsstaden” och korrigerade saken först i ett så sent skede att vi inte hade en chans att hinna med. Detta är naturligtvis ett symptom på vilken roll församlingarna ibland förväntas ta: Vi får reagera först efter fullbordat faktum. Katastrofer sker – då bjuds prästen in. Evenemang planeras – då planerar man färdigt och förväntar sig sedan att prästen skall ha möjlighet att ställa upp utan att hans eller hennes kalender har konsulterats i förhand.
Detta är naturligtvis karikerat. De flesta handlar sakligt. Men tyvärr förekommer också det motsatta, som i detta fall.
För det andra är den kyrkliga vigseln något mer än ”bara” två personer som offentligt bekänner sin kärlek till varandra. Den är också en gudstjänst. Vi inom kyrkan vill ge brudparet det bästa vi har: förbön och Guds välsignelse för deras äktenskap.
Därför är naturligtvis ”det andliga krimskramset” som nämns i skämtteckningen ingenting som kan väljas bort. Det kan dock framföras med olika stil. Inget brudpar har bett mig lämna bort den andliga biten, men några har bett mig att inte använda ett alltför stort patos. Som jag inte annars heller brukar vara så patetisk har det inte varit svårt för mig, men det kan ju hända att de har stött på kolleger som har en annan personlig stil än jag. Det är förstås till stor del en smakfråga.
Observera förresten att det är skillnad på begreppen ”kyrklig vigsel” och ”kyrkbröllop”. Vid ett kyrkbröllop sker vigseln i en kyrka, ofta omgiven av feststämning, vacker krimskrams och en stort upplagd bröllopsmåltid. En kyrklig vigsel är däremot inget annat än en vigsel där vigselförrättaren är en präst (till skillnad från en borgerlig eller civil vigsel, alltså). Den kyrkliga vigseln kan, men måste inte, vara förenad med ett kyrkbröllop. Jag har förrättat vigslar i trädgårdar, på stränder, i vardagsrum och på sommarstugor, för att bara nämna några ”världsliga” platser. Ibland finns det flera hundra bröllopsgäster, ibland har bara vaktmästaren och kanslisten bevittnat vigseln. Variationsmöjligheterna är stora.
För det tredje tar du, Stefan, förtjänstfullt upp frågan om andligheten i det offentliga rummet i en sekulariserad stat. Du citerar biskop Antje Jackelén i Lund, som konstaterar att det är skillnad på en sekulariserad stat och ett sekulariserat samhälle. Staten skall inte ha en religiös åsikt, men det betyder inte att samhället måste vara icke-religiöst.
Det kan hända att det är en fördom från min sida, men jag har uppfattningen att det för ”vanliga finlandssvenskar” är svårt att diskutera andliga eller religiösa frågor vid t.ex. en middagsbjudning. Man skall inte sticka ut hakan, bevars, för då riskerar man att stämplas som en ”hihhulit” eller annars bara konstig.
När jag i min tjänsteutövning rör mig bland folk, t.ex. på bröllopsmiddagar, märker jag att det tycks finnas ett uppdämt behov av just denna sorts diskussioner, och när man får en präst på kroken passar man på. Och därför finns jag där, förstås – och jag är ju ex officio konstig, så det gör ingenting.
Jag och mina kolleger diskuterar gärna livets stora frågor med dem vi möter. Men varför inte diskutera dem också med sina vänner, inte bara med en halvbekant ämbetsman?
Det vitsiga är förstås att det inte är en vits. Vigselns andliga element handlar lätt i skymundan. Kyrkan ges endast rollen av en tjänsteleverantör, ceremoniproducent.Nå, Stefan, här kommer de!
Hur många av gästerna som upplevde Lovisas första officiella rosenbröllop tänkte på det andliga?
Idén om en bröllopsstad är lysande. Det är alla skäl att stödja målet att profilera staden som en plats där bröllopet blir något alldeles extra, där de oförglömliga upplevelserna avlöser varandra.
Det skulle ändå vara intressant att höra några prästerliga synpunkter på det hela.
För det första glömde staden bort församlingarna i planeringen av ”bröllopsstaden” och korrigerade saken först i ett så sent skede att vi inte hade en chans att hinna med. Detta är naturligtvis ett symptom på vilken roll församlingarna ibland förväntas ta: Vi får reagera först efter fullbordat faktum. Katastrofer sker – då bjuds prästen in. Evenemang planeras – då planerar man färdigt och förväntar sig sedan att prästen skall ha möjlighet att ställa upp utan att hans eller hennes kalender har konsulterats i förhand.
Detta är naturligtvis karikerat. De flesta handlar sakligt. Men tyvärr förekommer också det motsatta, som i detta fall.
För det andra är den kyrkliga vigseln något mer än ”bara” två personer som offentligt bekänner sin kärlek till varandra. Den är också en gudstjänst. Vi inom kyrkan vill ge brudparet det bästa vi har: förbön och Guds välsignelse för deras äktenskap.
Därför är naturligtvis ”det andliga krimskramset” som nämns i skämtteckningen ingenting som kan väljas bort. Det kan dock framföras med olika stil. Inget brudpar har bett mig lämna bort den andliga biten, men några har bett mig att inte använda ett alltför stort patos. Som jag inte annars heller brukar vara så patetisk har det inte varit svårt för mig, men det kan ju hända att de har stött på kolleger som har en annan personlig stil än jag. Det är förstås till stor del en smakfråga.
Observera förresten att det är skillnad på begreppen ”kyrklig vigsel” och ”kyrkbröllop”. Vid ett kyrkbröllop sker vigseln i en kyrka, ofta omgiven av feststämning, vacker krimskrams och en stort upplagd bröllopsmåltid. En kyrklig vigsel är däremot inget annat än en vigsel där vigselförrättaren är en präst (till skillnad från en borgerlig eller civil vigsel, alltså). Den kyrkliga vigseln kan, men måste inte, vara förenad med ett kyrkbröllop. Jag har förrättat vigslar i trädgårdar, på stränder, i vardagsrum och på sommarstugor, för att bara nämna några ”världsliga” platser. Ibland finns det flera hundra bröllopsgäster, ibland har bara vaktmästaren och kanslisten bevittnat vigseln. Variationsmöjligheterna är stora.
För det tredje tar du, Stefan, förtjänstfullt upp frågan om andligheten i det offentliga rummet i en sekulariserad stat. Du citerar biskop Antje Jackelén i Lund, som konstaterar att det är skillnad på en sekulariserad stat och ett sekulariserat samhälle. Staten skall inte ha en religiös åsikt, men det betyder inte att samhället måste vara icke-religiöst.
Det kan hända att det är en fördom från min sida, men jag har uppfattningen att det för ”vanliga finlandssvenskar” är svårt att diskutera andliga eller religiösa frågor vid t.ex. en middagsbjudning. Man skall inte sticka ut hakan, bevars, för då riskerar man att stämplas som en ”hihhulit” eller annars bara konstig.
När jag i min tjänsteutövning rör mig bland folk, t.ex. på bröllopsmiddagar, märker jag att det tycks finnas ett uppdämt behov av just denna sorts diskussioner, och när man får en präst på kroken passar man på. Och därför finns jag där, förstås – och jag är ju ex officio konstig, så det gör ingenting.
Jag och mina kolleger diskuterar gärna livets stora frågor med dem vi möter. Men varför inte diskutera dem också med sina vänner, inte bara med en halvbekant ämbetsman?
Debattartikeln publicerad i Östra Nyland 17.7.12.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)