Jag håller på och läser din bok och jag tycker om den. Hur bär du dig åt för att komma på allt?
- John, 8 år
om kyrka och samhälle.
Intresserar Hbt-bibeln eller Predikantbloggen? Karl's comments are in English.
Varning: Anonyma eller osakliga kommentarer raderas!
Media:
Eva Brunne vann biskopsvalet i Stockholms stift (Press release from the Diocese of Stockholm 26.5.09)
Eva Brunne vann biskopsval i Stockholm (Kyrkans Tidning 26.5.09)
Eva Brunne blir ny biskop i Stockholm stift (Dagen 26.5.09)
Eva Brunne vann biskopsvalet i Stockholms stift (Dagens Nyheter 26.5.09)
Sverige fick homosexuell biskop (Hufvudstadsbladet 26.5.09)
Habemus mamam! (Karin Långström Vinges blogg 26.5.09)
Go Eva, Go Eva! (Carl Martin Hægermark 26.5.09)
Sverige fick homosexuell biskop (Kyrkpressen 27.5.09)
Eva Brunne ny stockholmsbiskop (Antigayretorik 27.5.09)
Världens första lesbiska biskop? (Senapsfrön och fikonspråk 27.7.09)
(No caption) (Stone of Witness 1.6.09)
Just detta ser vi faktiskt hända idag. I vår kyrka. När vi överger ordets sanning - då lider den kristna enheten. Vi ser det i ämbetsfrågan. Guds ord är klart när det gäller vem som kan och får inneha ordets ämbete. Men när man ger efter för tidens och världens påtryckningar och går emot ordet - ja då blir det splittring. Då blir det stridigheter. Och den kristna enheten lider. Så går det när man lämnar bort vers 17. "Ditt ord är sanning."Han som leker predikant kommer alltså till att en förutsättning för Sanningen är enheten.
Det samma kommer att hända i homofrågan. Där har vi ett om möjligt ännu tydligare budskap i Guds ord. Men likväl finns det idag starka krafter i kyrka och samhälle som vill gå emot Guds ords sanning och börja välsigna det som Gud i sitt ord fördömer. Och då lider den kristna enheten. Ja, inte bara lider. Den blir till och med en omöjlighet. Så går det när man lämnar bort detta med att "Ditt ord är sanning".
När man gör så blir kyrkans och de kristnas enhet bara ett mänskligt projekt som är dömt att misslyckas. Och vad värre är - när man kastar Guds ord överbord, då följer Guds helige Ande med. För Anden och ordet hör ihop. De är resekamrater, och om den ena klipps bort, så som har skett i vår text idag, när den ena portförbjuds, ja då kommer inte heller den andre att vara med. Och så lider enheten - tvärt emot vad Jesus bad om. Men vad ännu värre är: Vårt uppdrag kommer också att lida.
Vi läser i vår text att "Då skall världen förstå att du har sänt mig, och har älskat dem så som du har älskat mig". Och vad var det nu som var förutsättningen för detta? Jo: "De skall vara fullkomligt förenade till ett." DÅ skall världen förstå. Men nu hindras denna förståelse för att vi kristna inte är ett. För att vi, i stället för att vara ett, grälar, strider och t.o.m. släpar varandra inför världens domstolar. Och varför? Jo, för att ordet och sanningen har kastats ut. För att vår kyrka har börjat följa denna tiden och denna världen i stället för Guds ord. Därför lider den kristna enheten, och därför kan inte världen förstå. [...]
Det är alltså stora och allvarliga saker som vi har gett oss in på när vi, som vår kyrka idag gör, kapar bort ordet och sanningen. När vi går bort från Guds ord sanning. För när vi gör så då kastar vi också ut missionens och evangelisationens helige Ande.
Och då omöjliggör vi också vårt uppdrag - det uppdrag som Herren själv har gett oss när han sade: "Gå ut i hela världen och gör alla folk till lärjungar." Eller som Herren ber här i vår text: "Liksom du (Fadern) har sänt mig till världen så har jag sänt dem till världen."
Detta är vår uppgift. Som kristna, och som kristen kyrka. Att gå ut, nära och fjärran, och "göra lärjungar". Att gå ut i världen och förkunna evangeliet. Och om kyrkan inte längre vill göra detta, eller beter sig så att detta uppdrag omöjliggörs: Ja, då är kyrkan inte längre kyrka. Då är det, hur hårt det än låter, bara fråga om stora män och kvinnor som LEKER KYRKA. LEKER KRISTENDOM. Som låtsas vara något som de inte längre är.
Det råder en tvist inom kyrkan mellan konservativare och liberalare krafter, och den tillspetsas i frågorna om kvinnliga präster och om de homosexuellas ställning, Jag vet inte om ni känner till det, men den tvisten håller på att skärpas och kan eventuellt leda till att kyrkan splittras, liksom det har gått i Sverige. Vi lever alltså i omvälvande tider i kyrkans liv på mer än ett sätt.Detta var alltså bara ett par utdrag. Läs predikningarna själv och ta ställning till vem, om någon, som har rätt.
Hur kan det då gå till på detta sätt? Vi skall ju helgas genom sanningen och alla … bli ett. Nå, grunden i det hela är att vi i vissa frågor har olika åsikt om vilken denna sanning egentligen är. Det ena lägret håller hårt fast vid Bibelns ord och menar att allt som avviker från det är falsk lära. Det andra lägret håller hårt fast vid Bibelns anda och Kristi exempel och menar att allt som avviker från det är död bokstavstro.
Sanningen finns väl, som vanligt, någonstans där emellan. Det är genom Bibelns ord som vi lär oss vem Kristus är. Det säger ju Jesus själv i sin bön, när han kallar oss för "alla som genom [apostlarnas] ord tror på mig." Samtidigt finns det i Bibeln gott om utsagor och bud som vi inte skall ta bokstavligt, utan som är ägnade att vara stöd för troheten till Gud under en annan tid. Jag syftar speciellt på vissa bud i GT om frisyrer och diet. Dem bör vi granska för att se vilken deras poäng var då, så att poängen (även om inte nödvändigtvis bokstaven) kan överföras till vår tid. [...]
Men om vi skall helgas genom sanningen och alla … bli ett … hur hänger det då ihop med den överhängande kyrkosplittringen, för att inte tala om alla de splittringar, delningar och tvister som vi kristna har gjort oss skyldiga till under århundradenas lopp?
En splittring är aldrig en god sak, det tror jag alla är överens om. En kyrka som splittras och ett äktenskap som slutar i skilsmässa kan liknas vid varandra på många sätt. Båda är tragiska händelseförlopp, som starkt tär på dem som råkar ut för dem. I allmänhet är det dessutom de oskyldiga som lider mest - barnen i äktenskapet, de ”vanliga troende” inom kyrkan. [...]
Att skyffla problemen under mattan och låtsas som om vi vore eniga är den sämsta lösningen. Den bästa lösningen är naturligtvis att öppet, ärligt och utan gräl diskutera sakfrågorna och komma fram till en kompromiss som alla kan leva med (även om ingen i allmänhet är nöjd med kompromisser). Tyvärr är det mer av mattskyfflande och mindre av kompromissande som har rått t.ex. i den s.k. kvinnoprästfrågan. Den s.k. kyrkomötesklämmen från 1986, som var tänkt som en övergångsregel, har nu ansetts vara skriven i sten, och det har lett till sårade känslor på båda sidor om staketet. Kvinnoprästmotståndarna talar om åsikts-, samvets- och religionsfrihet, medan förespråkarna talar om jämlikhet, mänskliga rättigheter och kärlek till nästan.
Som så ofta, har båda rätt i vissa saker och orätt i andra. [...]
Men hur blir det då med enigheten?
Det beror på vilken enighet man menar. Om det är frågan om en yttre enighet om varje detalj i ideologin och organisationen, tenderar en sådan enighet att vara antingen förljugen eller sjuk. Oberoende är den ingenting att med all kraft eftersträva. Vi människor kommer alltid att ha olika åsikter i olika frågor. När det gäller religiösa frågor, är de dessutom så djupt förankrade i varje människas inre, att oenighet där ofta känns som ett personligt påhopp (även om det objektivt sett inte behöver vara det).
Dessutom finns det redan nu över 20.000 kristna kyrkor och samfund i vår värld. Och alla förenas de av att de är just kristna. Det visar att den organisatoriska enigheten är sekundär. Inte oviktig, men mindre viktig än den enhet som kommer av det som Gud har gjort för oss, inte det som vi eventuellt kan göra för Gud.
Om striden om sekundära frågor leder till att förhållandena kristna emellan blir så inflammerade att enheten i de primära frågorna hotas, då är det bättre att skiljas som vänner medan tid är. Om situationen de facto nu är sådan, bör kyrkomötet och biskopsmötet ta ställning till.
vad har kristendomen för kvinnosyn?På det svarade jag så här:
Biskop Wille Riekkinen [i Kuopio] utnämndes på söndag 17.5.2009 till goodwill ambassadör i arbetet mot homofobi. Föreningen ranneliike ry utnämner varje år en good will ambassadör vid 1705-evenemanget mot homofobi.Grattis till biskop Wille för utmärkelsen, och grattis till ranneliike för ett utmärkt val!
I motiveringen till erkännandet konstateras att biskop Wille Riekkinens offentligt öppna och positiva inställning till sexuella minoriteter och könsminoriteter visar att mänskliga rättigheter och jämlikhet är viktiga saker för honom. Genom åren har han inte dragit sig för att lyfta fram frågor som rör sexuella minoriteter. Han har talat offentligt om sin egen homoskräck och hur han bearbetat den samt försvarat människors rättighet att vara sig själva.
Enligt ranneliike ry möjliggör biskop Wille Riekkinens utnämning till 2009 års goodwill ambassadör i arbetet mot homofobi en ny början för att främja toleransen mellan kyrkan och sexuella och könsminoriteter.
I motiveringarna konstateras att man i evangelisk-lutherska kyrkan i Finland redan är en god bit på väg i rätt riktning längs toleransens och jämlikhetens väg, men att man ännu har en lång väg att vandra.
Media:
Homofobian vastaisen työn hyvän tahdon lähettilääksi piispa Wille Riekkinen (ranneliike.net 17.5.09)
Biskop Riekkinen utnämndes till goodwill ambassadör i arbetet mot homofobi (Kyrklig tidningstjänst 18.5.09)
Piispa Riekkinen nimitettiin homofobian vastaisen työn hyvän tahdon lähettilääksi (Kirkon tiedotuskeskus 18.5.09)
Biskop Riekkinen utnämndes till goodwill ambassadör i arbetet mot homofobi (Kyrkpressen 18.5.09)
Riekkinen nimitettiin homofobian vastaisen työn hyvän tahdon lähettilääksi (Kotimaa 18.5.09)
Media:
Homoperheiden adoptiolaki kuohutti eduskunnassa (Helsingin Sanomat 12.5.09)
Regnbågspar får adoptionsrätt (Hufvudstadsbladet 15.5.09)
Eduskunta hyväksyi perheen sisäisen adoption homopareille selvin äänin (Helsingin Sanomat 15.5.09)
Riksdagen godkände intern adoption (Vasabladet 15.5.09)
Finland allows gay couples to adopt partner's children (PinkNews 15.5.09)
Lapselle syntyy oikeuksia (Helsingin Sanomat 16.5.09)
en man som knuffat ut en åttaårig flicka ur ett närtåg i Esbo centrum. Enligt polisen låg det rasistiska skäl bakom. [...]Detta är naturligtvis mycket upprörande och helt oacceptabelt. P.g.a. flickans ålder ser dessutom polisen brottet som mycket grovt. Bra så. Själv blev jag påmind om en incident som inträffade i Nordsjö i östra Helsingfors, och som jag själv bevittnade.
Incidenten inträffade [...] på tisdagseftermiddagen. Mannen var på väg ut ur tåget då flickan skulle stiga på.
Mannen började då skymfa henne med kränkande ord och hade sedan knuffat ut flickan ur vagnen.
The moral of this story: Men who are ungrateful blighters should remember that fairies are female.
Vad lär vi då av detta?
1. Internet är inte räddningen i ditt liv.
2. Om du vill arbeta hos Microsoft måste du ha en emailadress.
3. Även utan emailadress kan du bli miljonär genom arbete.
4. Om du har erhållit denna lilla historia per email har du större chans att bli städare än miljonär.
Varför är skillnaden så stor mellan religionerna när det gäller att avbilda Gud? Man får ju egentligen inte avbilda Gud i varken Islam, Kristendom eller Judendom. Men vi kristna gör det ju ändå. vi har bilder och symboler på Jesus m.m. Vad kan den stora skillnaden mellan religionerna vara?Jag svarade:
Kyrkoherden i en österbottnisk församling hade jobbat i sin trädgård och farit sedan till lantbrukshandeln för att köpa något han behövde, klädd enligt sysslan.
Butiken besöktes just då av en representant för någon svinfoderfirma. Denne kom fram till prästen och frågade om husbonden hade svin.
“Nej, jag har bara får”, svarade den tilltalade.
Representanten nöjde sig med svaret och återgick till sina underhandlingar med handelsmannen. Om en stund kom han dock tillbaka och fortsatte samtalet:
“Hur många får har ni då?”
“Jag vet inte exakt, eftersom några av dem är i Sverige och Amerika, men så där omkring tre tusen.”
“Jaha, jaså. Och inga svin alltså?”
“Nå, om jag nu tänker riktigt noga efter, så kan jag ju inte vara alldeles säker…”