Sexårsperioden har börjat!

Och så har jag då vid månadsskiftet tillträtt som kontraktsprost!
Jag har t.o.m. redan hunnit med en tjänsteuppgift: att igår assistera vid installationen av Stina Lindgård som gemensam kyrkoherde för Lappträsks svenska och Liljendal församlingar. Tack till alla medverkande!

Desperate opposition

In 2006, a fellow pastor and I were reported for heresy to the diocesan chapter of Porvoo. The reason eas that we had participated in an ongoing debate about sexual minorities in the Church, and since we wanted to accept them, we were labeled heretics. Well, the Chapter didn't agree and we were exonorated.

Now, an even flimsier excuse has been used to report another pastor to the Chapter of her diocese, Mikkeli in eastern Finland. Pastor Maarit Hirvi of Sammonlahti parish wrote a letter to the Editor of a local paper, saying that if the gender neutral marriage law now being prepared is passed by Parliament, and if pastors are given the right to marry same-sex couples, she would be prepared to do so. Kotimaa24 reported this on October 18.
So, if a hypothetical legal situation arises, she is willing to follow the law. That was the extent of her message, but that was enough for someone to react. This reaction is, in my opinion, desperate and ridiculous. If you are opposed to the aforementioned law, to the Church adopting its principles, and to pastors willingly following it, then there are ample political measures yet to use in your struggle. Legally persecuting individual opponents is hardly above board.

I have no doubt that pastor Hirvi will be exonorated, just as we were eight years ago. But i know how taxing the situation can be, so I wish her strength!

Betala för förrättningar?

När en präst förrättar ett dop, en vigsel eller en jordfästning i din familj, ska du då betala för det? Det är en fråga som folk funderar på, åtminstone om man får tro sociala media. För att röra till saken lite mer, sticker jag min sked i soppan.

Grundsituationen är den att det är "huvudpersonens" hemförsamling som har ansvar för att de egna medlemmarna får den kyrkliga service som de är berättigade till. Om du alltså vill ha en vigselpräst, ska du vända dig till din hemförsamling, och de ska fixa saken. Denna service är avgiftsfri. Inte gratis, förstås, för du har ju betalat genom kyrkoskatten, men någon extra avgift behöver du inte betala. Och prästen gör detta inom ramen för sin månadslön.
Om alla församlingens egna präster är upptagna, ska församlingen fixa och betala en vikarie, så att du får den service du är berättigad till.
Däremot kan du inte kräva att få en viss präst. Önskemål tar vi förstås emot och försöker uppfylla dem om det går, men det är ju inte alltid möjligt. Inte ens präster kan vara på två ställen samtidigt...

Situationen är en annan om du vill ha en präst som inte jobbar i din egen församling eller inte är i församlingstjänst överhuvudtaget. Ingenting hindrar att en utomstående präst döper ditt barn, men det kan vara bra att kolla med kyrkoherden först, både av principiella och ekonomiska skäl.
Jag har i den församling där jag är kyrkoherde (Lovisa svenska församling) gått in för principen att församlingen betalar arvoden endast åt vikarier som vi själva ber komma. Min tanke är för det första att det är kyrkoherden som ansvarar för att församlingens medlemmar får sin kyrkliga service, och då är det inte sakligt att det kommer "frilansare" som sköter saken s.a.s. bakom kyrkoherdens rygg, och för det andra att församlingens egna präster är anställda för det ändamålet, och att det inte är bra att någon annan tar betalt för att sköta deras jobb medan de själva sitter på kansliet och spelar Tetris. För att spetsa till det en smula.
Vidare har präster inte rätt att ta arvode av dem som redan har betalat en gång för servicen genom kyrkoskatten.
Den präst som kommer utifrån utan att diskutera saken med mig som kyrkoherde och få mitt medgivande till att vi betalar arvode, blir alltså utan betalning och sköter förrättningen på egen tid och egen bekostnad. Jag anser det vara orätt att vi skulle betala för sådant som vi inte har beställt eller gått med på.

Ersättning för direkta utgifter - närmast rese-ersättningar - kan prästen dock diskutera sig till med de anhöriga. Om församlingen inte betalar arvode, betalar den inte heller sådant.

Här nu några synpunkter. Frågor?

Kontraktsprost trots allt!

Jag skrev härom veckan ett inlägg där jag konstaterade att det fanns en möjlighet att domkapitlet den 11 september skulle utse mig till kontraktsprost i domprosteriet. Till min glädje var det just det som skedde!
För den sexårsperiod som börjar den 1 november 2014 fungerar jag alltså, vill Gud, som kontraktsprost för de svenska och tvåspråkiga församlingar i Östnyland som hör till Borgå stift: Sibbo svenska församling, Borgå svenska domkyrkoförsamling, Pernå församling, Lovisa svenska församling, Liljendal församling och Lappträsks svenska församling.
Uppgiften kan beskrivas som att vara ett slags ledande kyrkoherde i prosteriet och en kontaktperson mellan prosteriet och stiftet. Jag lämnar alltså inte Lovisa svenska församling, utan kontraktsprosteskapet kan ses som ett förtroendeuppdrag.

Jag tackar domkapitlet, väljarna och Gud (i omvänd ordning) för förtroendet!

PS. I sin notis idag 12.9.14 utnämnde Borgåbladet mig till domprost. Men det rätta är nog kontraktsprost; det kommer väl en rättelse i morgon. :-)

Kontraktsprost trots allt?

Domprosteriet i Borgå stift försöker välja sig en ny kontraktsprost. Vi hade val i maj (se detta blogginlägg), och då vann jag med rösterna 7 mot 6 för domprost Mats Lindgård (Borgå).
I valet i maj skedde tyvärr misstaget att ett par röstberättigade inte fick kallelse till valtillfället. En person besvärade sig över detta, och domkapitlet hade ingen annan möjlighet än att utlysa nyval. Jag bloggade om detta här. Jag hade ingenting med saken att göra, så det faller ingen skugga över mig.

Den 28 augusti röstade vi således på nytt. Av 29 avgivna röster fick jag 14 mot 8 för Lindgård och 6 för Robert Lemberg (Pernå) samt en ströröst. Jag vann alltså det första valet knappt och det andra klart. Om något, gör detta situationen bara klarare: Det är mig som väljarna vill ha som kontraktsprost. Jag tackar varmt och ödmjukt för förtroendet!

Situationen fortsätter nu så, att domkapitlet - kanske den 11 september - utser en av de tre som fick mest röster till kontraktsprost. Eftersom jag vann valet, ligger jag väl bäst till, men det är alltså också möjligt att Lindgård eller Lemberg utses till kontraktsprost. Vi får se hur det går.

Den nya kontraktsprosten tillträder från början av november och tjänstgör sex år framöver. Till dess fortsätter Robert Lemberg som t.f. kontraktsprost.

The archbishop apologizes to the LGBT community

The archbishop of the Evangelical Lutheran Church of Finland (ELCF), Kari Mäkinen, has apologized on behalf of the ELCF to homosexuals and other sexual minorities for the cruelty with which both church and society has treated them.
According to Mäkinen, homosexuals have during the years been repulsed in the society and in the church, with references to illness, crime or a special sinfulness. “It is a cruel part of the Finnish story, and also of the story of the church,” he said in a speech on July 14, 2014.
He estimates that the cruelty is subtler that before, but has not been erased. It exists e.g. in the forms of silence, repulsion and looking past a person. And cruelty is always the same, even if it is invisible, motivated by religious or "natural" arguments, or covered with a tolerance that is looking from above.

Kontraktsprostevalet tas om

Jag skrev 24.5.14 att jag hade vunnit kontraktsprostevalet i vårt prosteri, och 31.5.14 publicerade jag en tidningsintervju om saken.
Domkapitlet sammanträdde den 16 juni för att behandla ärendet. Det är nämligen de som utser kontraktsprostarna bland de tre som har fått mest röster i valet; i praktiken är det alltid den som har fått flest röster som utses, men domkapitlet har alltså möjlighet att fatta också andra beslut. Men jag var förtröstansfull.
Men så skedde det oväntade: det kom ett besvär. Tydligen hade inte alla röstberättigade fått kallelse till valet. Eftersom detta är ett klart formfel, hade domkapitlet ingen annan möjlighet än att besluta att valet måste tas om. Detta sker den 28 augusti, och den nya kontraktsprosten tillträder den 1 november.
Men jag är fortfarande förtröstansfull. Strulet var på inget sätt mitt fel, och har jag vunnit valet en gång, kan jag säkert göra det en gång till! Men ingenting är säkert, förstås. Vi får se.

Intervju om kontraktsprostskap i Östra Nyland 31.5.14

Kyrkoherde vald till kontraktsprost

Lovisa

Från och med juli ansvarar kyrkoherde Karl af Hällström för det svenska kyrkliga livet i hela Östnyland.

Karl af Hällström, kyrkoherde i Lovisa svenska församling, är märkbart glad över utnämningen till kontraktsprost för de svenska och tvåspråkiga församlingarna i Borgå domprosteri. Han valdes på en rösts marginal mot Mats Lindgård, som är domprost i Borgå.

– Jag känner mig både hedrad och stolt. Utnämningen betyder mycket, att jag har fått kollegernas förtroende. Men jag fortsätter som hittills som kyrkoherde i Lovisa svenska församling.

Han tillträder som kontraktsprost i juli. Utnämningen betyder att det administrativa arbetet ökar och att af Hällström axlar ansvaret för prosteriets sammanhållning.

– Till exempel kan man öka samhörigheten i församlingarna med gemensamma utflykter och gudstjänster. Att jobba som kontraktsprost är att vara diplomat. På en arbetsplats är åsikterna många, man ska kunna jämka utan att själv sticka undan stol med sina egna åsikter. En åsikt stämplar inte själva personen.

Hederstitel blev tjänstetitel

Ordet prost härstammar från latin och betyder förman. Titeln var förr en hederstitel som präster fick som tack för en lång karriär inom kyrkan.

Prosttiteln delas fortfarande ut, men i betydligt mindre skala än förr. Nu är prosten en tjänstetitel. Kyrkoherden i domkyrkoförsamlingen är domprost och prosterierna har en kontraktsprost.

– Den korrekta titeln skulle egentligen vara prosteriprost, men för att undvika ordmonstret används kontraktsprost i stället.

Precis som titlarnas betydelse, förändras också prästens roll i samhället. Förr var prästen, tillsammans med läraren, byns auktoritet. I dag är prästerna inte de enda som är högtutbildade i samhället. Det är inte heller en självklarhet att alla hör till församlingen.

– Respekten för prästen finns kvar men vi är inte längre satta på en piedestal. Vi bedöms utifrån det vi gör och inte på grund av vårt ämbete.

af Hällström tycker det är bra att tröskeln att nå en präst är låg. I Lovisa har han prästkragen på sig utomhus. Men sällan kommer folk och pratar med honom på gatan om det som bekymrar dem.

– Saker som berör vill man diskutera i lugn och ro och med tid.

Håll inte allt inom dig

af Hällström har jobbat ett par år i Lovisa församling. Han trivs bra. Speciellt positivt är att församlingen är liten, att man snabbt får kontakt och lär känna församlingsmedlemmarna.

– Lovisaborna mår bra. De har fullt upp med vardagslunken som innehåller både sorg och glädjeämnen. Men inte är Lovisaborna mer skonade än andra. Många mår dåligt, det finns missbruk, man är sjuk eller fattig.

Han säger att församlingens största utmaning är att personalen och frivilliga ska orka.

– Personalen är utbildad och många jobbar inom kyrkan för att det är ett kall. Men det är tungt, att på nära håll se människors nöd. Hjälparbete tär på ens egna resurser. Inom kyrkan får vi inte glömma att ta hand om oss själva också.

af Hällström har märkt att folk inte vill visa utåt hur dåligt de mår. Han önskar att alla skulle hitta någon att dela bördan med. Det kan vara en vän, en släkting, kyrkan, eller sjukvården. Många får stöd av familjen.

– Till exempel om uppsägningar är aktuellt vacklar familjens ekonomi. Alla i familjen bär bördan och man kanske inte kan dela sin oro. Då kan det vara bra att prata med någon utanför familjen.

Marianne Palmgren

Fakta: Vad är kontraktsprost?

– Prästerna i prosteriet väljer kontraktsprosten.

– Till Borgå domprosteri hör de svenska och tvåspråkiga församlingarna i Östnyland.

– En kontraktsprost fungerar som en länk mellan domkapitlet och församlingarna i prosteriet.

– Kontraktsprost i domprosteriet har sedan 2008 varit kyrkoherden i Sibbo svenska församling, Helene Liljeström. Hennes sexåriga mandatperiod är nu över.

– Mandatperioden för kontraktsprosten är sex år.

Källa: Lovisa svenska församling

Delar av intervjun på nätet här.

***

Jag måste ännu tillägga att domkapitlet vid sitt sammanträde den 16 juni utser kontraktsprosten bland de tre som fick flest röster i valet. Det är alltså inte ännu helt klappat och klart. Men jag är förtröstansfull.

Uppdrag Granskning: Bögbotarna

Dert grävande aktualitetsprogrammet Uppdrag granskning i Sverige har här senast (28.5.14) tagit sig uppdraget att granska Svenska kyrkan, och specifikt den minoritet av prästerna som inte helt håller med om att homosexualitet är OK, att det inte är en sjukdom och att man inte behöver bli botad från den. Redaktionen sände ut en av sina medlemmar till prästerna, och han påstod sig heta Calle Larsson, vara homosexuell och inte vilja vara det. Och så filmade han deras samtal med dold kamera.

Några små kommentarer till det som kom fram i programmet.
1. Prästernas själavårdsteknik är både intressant och beklämmande. När någon säger att DETTA är mitt problem, måste man förstås utgå från den problemställningen, men det är nog ytlig själavård att gå med på problemställningen sådär direkt.
Fastän någon säger sig känna skuld för något kan man inte direkt förkunna förlåtelse, utan måste först kolla om det verkligen är skuld och inte bara skuldkänslor, vilket är något helt annat. I så fall är det känslan som måste bearbetas och inte den icke-existerande skulden.
I det aktuella fallet är problemet ju inte att den unge mannen skulle vara homosexuell, utan att han har problem med sin homosexualitet. Det är hans attityd till sig själv som själavården borde bearbeta, inte hans sexualitet som sådan. Att prästerna missade detta ger inte ett särskilt professionellt intryck.
2. På förhand var det mycket hallå om att samtalen inspelades med dold kamera. Det ansågs bryta mot tystnadspliktens grund. Och visst är smygmetoder av detta slag suspekta och kontroversiella.
Tystnadsplikten är dock till främst för att skydda konfidenten, inte prästen. Prästerna fick (efteråt) klart förklarat för sig att själavårdssamtalet inte var äkta och att "Calle Larsson" inte existerar. Att de vägrade kommentera fallet också efter att det framkom att det var fejk är inte godtagbart; i det skedet finns det ingen konfident att skydda, utan de skyddar bara sitt eget skinn. Vilket kanske i och för sig måste vara dem tillåtet. En av dem blev avstängd från sin tjänst, så visst hade de något att förlora.
3. Sedan är det ju bara tre präster som gjorde detta. Jag vet inte hur många präster som finns i Svenska kyrkan, men det måste ju vara hundratals, om inte tusentals. Varje fall är förstås för mycket, men en viss proportionalitet bör också finnas. Och Svenska kyrkan är ju minsann inte det värsta exemplet på övergrepp - där finns det ju t.o.m. ett beslut från kyrkomötet att "helanden" av homosexuella inte är tillåtna. Så är det minsann inte överallt!

Media:
Präster i Svenska kyrkan försöker ”bota” homosexuella (svt.se 27.5.14)
Fejkad själavård på tv skapar upprörd debatt (Kyrkans Tidning 28.5.14)
Gayvänlig kyrka - med en bit kvar att gå (Kyrkans Tidning 28.5.14)
”Jag önskar att vi kunde titta på vad vi menar med att ’alla är välkomna’” (Kyrkans Tidning 28.5.14)
RFSL: Svenska kyrkan måste ta avstånd (svt.se 28.5.14)
”Svenska kyrkan inte värst” (svt.se 28.5.14)
”Tack för att ni avslöjar homofientligheten, UG” (Lars Gårdfeldt på svt.se 28.5.14)
Om Uppdrag granskning: "Inga svavelosande predikningar om synd och straff" (ledare i Dagen 28.5.14)
Präst tas ur tjänst efter Uppdrag gransknings "Bögbotarna" (Dagen 29.5.14)
Präst tas ur tjänst efter tv-granskning (svt.se 29.5.14)

Kollega Kirsi fick foten!

Strömfors församling är en av de f.n. fem (från årsskiftet sju) som ingår i Lovisanejdens kyrkliga samfällighet. Arbetsklimatet där har varit ansträngt under kyrkoherde Kirsi Oksanens tid, alltså sedan 2011. Tvister mellan kyrkoherden och de anställda och mellan kyrkoherden och de förtroendevalda har tyvärr varit vardagsmat. Kyrkoherden har gjort sitt bästa för att komma åt de ekonomiska problemen i församlingen, men hennes metoder har inte varit uppskattade av alla.
Idag har domkapitlet i Helsingfors stift, dit församlingen hör, fattat det tunga beslutet att säga upp khde Oksanen från hennes tjänst. Pastor Antti Yli-Opas tar över som t.f. kyrkoherde från måndag 2.6, meddelar domkapitlet. Också Östra Nyland och Loviisan Sanomat publicerade nyheten 28.5.14.

Att en präst med ordinarie tjänst som kyrkoherde eller kaplan blir uppsagd är närmast oerhört och sker i allmänhet endast i fall av grovt missbruk, lagbrott eller fullkomlig olämplighet och inkompetens. [Uppdatering: Som en av kommantatorerna påpekar, luckrades reglerna upp något i fjol. Ovanligt är detta dock fortfarande.] Vad det i detta fall egentligen är frågan om meddelar domkapitlet inte, vilket kan vara förståeligt med tanke på integritetsskydd och liknande. Men fastän jag från sidan har kunnat följa med situationen, skulle jag bra gärna vilja veta mer om motiveringarna till detta väldigt hårda beslut.
Jag sörjer med kollega Kirsi, för hon har det verkligen inte lätt, samtidigt som jag hoppas att min grannförsamling nu när en faktor försvinner kan få möjlighet att helna från de konflikter som har skakat den under de gångna åren.

Kyrie eleison!

Uppdatering: Mer i media:
yle.fi 29.5.14

Uppdatering 30.5.14: För att skydda mig själv kommer jag inte att kommentera mer i denna fråga.

Kandidat i spegeln?

"Är detta bilden av en kandidat i församlingsvalet?" Nej, just detta är det inte.
Men kanske den nästa som ser sig i spegeln? Kanske just du?



Ristimiskõne

Kristus jättis oma jüngritele ülesande: "Minge siis, tehke jüngriteks kõik rahvad, ristides neid Isa ja Poja ja Püha Vaimu nimesse ja õpetades neid pidama kõike, mida mina olen teil käskinud!" (Mt 28:19) Nii täidab kristlik kirik ka tänapäeval inimesi ristides oma Issanda käsku.
Ristimine on uuestisünd - ristimisest algab uus elu, olgu ta imik või täiskasvanu. Ristimisega saab inimene kristlaseks. Ristitav saab osa armust, mida Kristuse kannatus, surm ja ülestõusmine on toonud kogu inimkonnale.
Ristimisel kasutatakse vett ja Piibel kasutabki vahel ristimise kohta mõistet 'uuestisünni pesemine'. Piibel ei anna juhiseid, kui palju ristimisel vett vajatakse, kas piisab vee valamisest, piserdamisest või tuleb ristitav vee alla kasta. Vaatamata vee hulgale peseb ristimine maha kõik patud.
Ristimisega liidetakse meid Jumala rahva osaduskonda - Kirikusse. Me ütleme selle kohta ka nii: kristlane kuulub Kristuse ihusse.
Jeesus ütleb: "Kes ei sünni veest ja Vaimust, ei saa minna Jumala riiki." (Jh 3:5) Inimese usk või uskmatus, eelarvamused ja lihtsalt teadmatus ei vähenda ristimise tähtsust.
Inimene ristitakse vaid üks kord elus. Ka siis, kui ristitu ei taha kristlasena elada, ei saa ristimistalitust tühistada. Sakrament on Kristuse enda tegu.
Ristimisega algab elu, mis annab võimaluse usus pidevalt edasi kasvada: päev-päevalt otsida Jumalat sõnas, armulauasakramendis ja palves; osadust Kristusega ning igapäevast meeleparandust ja tahet elada Jumala käskude kohaselt.


Frågespalten LXXVII: Kaplan/komminister, assessor, prosteri/kontrakt

En språkvårdare ställde några frågor:

1. Är det så att kaplan i Sverige motsvaras av komminister?
2. Assessor definieras i SAOL som 'person med kyrklig titel', finns det en precisare definition? Medlem? i domkapitel i Finland???
3. Motsvaras prosteri av kontrakt i Sverige?

1. Ungefär. Det finns vissa skillnader.
I ELKF är kaplan en församlingspräst som har en ordinarie tjänst, vilken hen har blivit behörig att söka genom att ha avlagt pastoralexamen. Genast efter prästvigningen blir man ordinerad till församlingspastor, och förväntas avlägga sagda examen vid sidan av arbetet.
I Svenska kyrkan går man en ettårig kurs vid ett pastoralinstitut INNAN man blir prästvigd. Sedan blir man (oftast) komminister. Exakt hur det fungerar med förordnande till resp. sökande av komministertjänster är jag inte helt insatt i.

2. Inom ELKF är en assessor en medlem i domkapitlet.
Det finns tre slags assessorer. Prästassessorerna (två stycken) väljs för en treårsperiod av prästerna i stiftet. Prästassessorn ska ha avlagt högre pastoralexamen och inneha en ordinarie tjänst i en församling. En prästassessor kan sitta högst två perioder, så länge hen innehar samma tjänst, för att inte en enskild församling ska drabbar alltför hårt. Om personen byter till en tjänst i en annan församling, nollas detta.
Lekmannaassessorn väljs av stiftsfullmäktiges lekmannaledamöter för stiftsfullmäktiges mandatperiod (fyra år).
Den lagfarne assessorn är en tjänsteman med juristexamen vid domkapitlet.
I domkapitlet ingår dessutom biskopen som ordförande och domprosten som vice. Domkapitlets notarie är sekreterare och stiftsdekanen har närvaro- och yttranderätt.

3. I stort sett, ja.
I Sverige finns dessutom något som heter pastorat, vilket hos oss motsvaras av en församling men kapellförsamlingar. Båda leds av en kyrkoherde och kan ha komministrar resp. kaplaner. Skillnaden är att i Sverige kan flera små församlingar gå ihop i ett pastorat, så att församlingarna i sig kvarstår, men kanske inte har just någon personal, medan hos oss slås församlingar ihop, varefter den nya församlingen kan besluta att inrätta kapellförsamlingar, kanske på de gamla församlingarnas område. Exempel: Kimitoöns församling. Kapellförsamlingen har personal, t.ex. en kaplan och en diakonissa.
Men både kontraktet och prosteriet är ett samarbetsorgan för flera församlingar under ledning av en kontraktsprost, som är kyrkoherde i en av församlingarna.

Hoppas detta blev rätt nu... 

Pastors and alcohol

Some months ago, on a Saturday morning, I was driving to work. I had a funeral. All of a sudden, the police stopped me. They were having a razzia to check the alcohol level in the drivers' blood stream. Many have alcohol in the gas tank, as well, but that they didn't check.
When the officer came to me and saw that I was a pastor, he said: "Oh. But in the interest of equality, we'll check you, too." And I was stone sober, of course, as I have been the last 21 years. No problem.

Sadly, the officer's assumption that a pastor would be sober behind the wheel is not self-evidently true. The latest example of the opposite comes from eastern Finland. Savon Sanomat reports (25.7.13) that a pastor, having performed a  funeral, drove off, only to be arrested by the police after having been found to have 1,89 promille alcohol on his breath (in Finland, 0,5 is the DUI limit, and 1,2 is the limit for aggravated DUI). Apparently, this is not the first time this pastor has shown signs of alcohol abuse.
The police will charge him, and his vicar has reported the case to the Diocesan Chapter, who will deal with it later in the fall.

And we're back!

Efter en längre ledighet har jag nu varit tio dagar i tjänst. Skönt att hugga i med nya krafter!
Jag har redan hunnit med en jordfästning och en vigsel och med att ge nattvarden en döende på Lovisa sjukhus, förutom allt pappersarbete som väntade. Det sistnämnda var inte så farligt, för jag har haft goda vikarier. Tack, Minna och Anita!

 

I tisdags sjöng jag på församlingens sommarcafe egna tonsättningar från 80-talet av Ferlin, Fröding, Lagerkvist, Leino och Löfvenhjelm. Verkade uppskattas. 90-talsvisorna till egen text får vi ta en annan gång.

USA: Homosexuell halvindian vald till luthersk biskop

Stiftet ("synoden") i sydvästra Kalifornien inom Evangelical Lutheran Church in America (ELCA) valde 31.5.13 en ny biskop för den kommande sexårsperioden. Den som blev vald var teol.dr. R. Guy Erwin.
Detta är första gången på två sätt. Det är första gången som en indian blir vald till biskop inom ELCA. Erwin, som kommer från Oklahoma, är delvis osage-indian. Redan detta skulle räcka för att få valet över nyhetströskeln.
Men dessutom är det första gången som en öppet homosexuell person blir vald till biskop inom ELCA. Erwin lever sedan många år i ett registrerat partnerskap med en annan man. Av den orsaken ville han inte låta prästviga sig efter att ha avlagt sin examen år 1980, utan studerade i stället vidare. Han blev teologie doktor och sedermera professor i luthersk konfessionshistoria. Efter att ELCA hade öppnat dörren för prästvigning av HBT-personer 2009, blev också Erwin prästvigd 2011. Om man bara ser till det datumet, kan man säga att han valdes till biskop efter en mycket kort tid, men det är naturligtvis långt ifrån hela sanningen.

Jag önskar biskop Erwin, hans stift och hans kyrka Guds rika välsignelse!

Källor: ELCA, Reconciling Works, Extraordinary Lutheran Ministries, GLAAD.

Mitt svar på Regnbågsankans fråga

Regnbågsankan r.f. ställer på sin hemsida en fråga:

Stöder du medborgarinitiativet Ja2013 eller hör du till de kritiska rösterna? Hur förhåller du dig till homoäktenskap som troende, och ser du detta som en religös fråga?

Vi är flera som har svarat, både för och emot. Mitt svar lyder:

Enligt luthersk syn är äktenskapet en samhällsfråga. Riksdagen har rätt att stifta hurdana äktenskapslagar den vill utan att kyrkorna skall blanda sig i (synpunkter kan man väl få komma med, förstås). Äktenskapet är alltså inte i sig en religiös fråga.
Man kan ändå komma med religiösa argument också, och bör göra det när nästa steg är att fundera på hur kyrkan skall handla.
Skapelseberättelsen bör läsas så att människan är skapad till tvåsamhet, oberoende av könskombination. Därför är det följdriktigt att också enkönade äktenskap blir tillåtna (och ja, jag skrev på medborgarinitiativet så fort det var möjligt). Kyrkorna bör ha möjlighet att självständigt besluta om sitt förhållningssätt, men själv skulle jag vara fullt beredd att viga enkönade par.
Jag förstår dock att många kolleger har samvetsbetänkligheter, så de som har blivit prästvigda innan denna lag träder i kraft bör ha frihet att låta bli att ställa upp (bara det sker snyggt). De som prästvigs senare vet vad de ger sig in på, och ska inte ha denna frihet.

Frågespalten LXXVI: Kyrkans vigselrätt i framtiden

I anslutning till debatten om könsneutrala äktenskap kom en fråga på Facebook:

Finns det verkligen en risk för att vår lutherska kyrka ska ge upp vigselrätten? Det gör ju frågan mycket mer komplicerad tycker jag. Jag skulle gärna vilja att mina barn kunde få bli vigda i kyrkan även om de inte är homosexuella ... Vad tror du att kommer att hända?

Jag tror inte att vi ger upp vigselrätten. Lagstiftaren tycks ju vara inställd på en samvetsklausul för kyrkan och prästerna.
Men även om vigselrätten skulle försvinna, skulle väl situationen vara samma som t.ex. i Frankrike, att den juridiska vigseln sker i magistraten och följs av en religiös ceremoni i kyrkan. Väldigt radikala förändringar blir det nog inte i praktiken ur gemene mans synvinkel.

Se också biskop Björn Vikströms kommentar till saken. 

Archbishop of Finland supports same-sex marriages

When the current government was formed in Finland a few years back, the Christian Democrats demanded that it would not propose any legislation allowing same-sex couples to marry, or the party would not participate in the government. The other parties agreed to this.
Therefore, MPs from the other parties tried to introduce a motion to legalize same-sex marriages. This failed, however, since the motion didn't gain the necessary support; only 76 of the 200 MPs signed the motion.
As a consequence, a citizen's motion was created. If 50 000 signatures are gathered, such a motion could be discussed in Parliament. When this motion was introduced on 19 March on the home page of the Ministry of Justice, it gathered the necessary signatures in less than one day - the first such motion ever to collect enough signatures. At 11:47 today, a week later, the motion had been signed by 138 226 citizens. The motion will remain on the home pages for six months, and the Ministry will then take it to Parliament for discussions.

Archbishop Kari Mäkinen

The Archbishop of the Evangelical Lutheran Church of Finland, Kari Mäkinen, appeared this morning on the TV channel MTV3 and gave his support to the proposed legislation about same-sex marriages.
"I think it is an important goal, and I hope that equality will be achieved in this," Mäkinen said in the programme Huomenta Suomi (Good morning Finland). "Within the church, marriage has traditionally meant a covenant between a man and a woman. The present discussion creates a dicsussion within the church as well, where the foundations of the concept of marriage are evaluated. I see in this discussion an immensly positive will to relate to every human being equally."

The proposed legislation would not compel the churches to perform same-sex marriages.

Update: Later the same day, the Archbishop denied that he had taken a stand on the legislation, saying he talked about "treating people and their relationships equally." Helsingin Sanomat published the comment.

Biskoparnas brev om missionsstiftet

Missionsstiftets biskop Risto Soramies' vapen

Biskoparna har skickat följande brev till prästerna:

Bästa präster!

I Lahtis grundades 16.3.2013 en icke-registrerad förening, som antog namnet Finlands evangelisk-lutherska missionsstift. Detta stift har ingen formell ställning i vår kyrka och det har skapats i strid mot vår kyrkas ordning. Även om missionsstiftet inte formellt är registrerat som ett religiöst samfund uppvisar det i praktiken många sådana drag.
Kyrkans kännetecken är Guds ord, dopet och nattvarden, samt prästämbetet som har inrättats för att utföra dessa uppgifter. De rörelser som verkar inom vår kyrka har av tradition respekterat vår kyrkas ordning. I motsats till dessa har missionsstiftet ett eget prästämbete och en egen sakramentsförvaltning och hävdar att evangelisk-lutherska kyrkan i Finland uppvisar kännetecken på en falsk kyrka.
Missionsstiftets strävan att fungera som en kyrka i kyrkan skapar villrådighet bland kyrkans medlemmar. Missionsstiftets verksamhet är inte evangelisk-lutherska kyrkans verksamhet och dess präster är inte präster i vår kyrka. Följaktligen är de förrättningar som de utför inte heller vår kyrkas förrättningar.
Så länge som missionsstiftets ecklesiologiska och kyrkorättsliga status är oklar, bör församlingarnas utrymmen inte upplåtas till missionsstiftets verksamhet. Verksamhet som ordnas i församlingarnas utrymmen ska inte vara riktad mot vår kyrkas arbete och kan inte innehålla alternativa kyrkliga förrättningar riktade till vår kyrkas medlemmar.
Vid prästvigningen och i prästlöftet (KO 5:6 §) har vår kyrkas präster lovat vara trogna mot vår kyrkas bekännelse, följa vår kyrkas lag och ordning samt befrämja allt som bygger upp vår kyrka. Att vår kyrkas präster verkar inom missionsstiftet står i uppenbar motsättning till dessa löften och till den lojalitet, som man kan förutsätta av en präst i vår kyrka. En präst i evangelisk-lutherska kyrkan i Finland kan följaktligen inte höra till prästerskapet i missionsstiftet.
Vi uppmuntrar varje präst i vår kyrka att frimodigt verka i trohet mot den uppgift som Kristus gett oss, och i enlighet med vår kyrkas bekännelse. ”Han som har kallar er är trofast, han skall åstadkomma det.” (1Tess 5:24)

Biskoparna i evangelisk-lutherska kyrkan i Finland

Rätt så! För att inte säga: det var på tiden!

Dessutom vill jag påminna om att missionsstiftet inte skall sammanblandas med Missionskyrkan, som är en av landets frikyrkor och en helt annan organisation.