Franciskansk välsignelse och bön

Må Gud välsigna dig med obehag
inför enkla svar, halvsanningar och ytliga relationer
så att du får leva på djupet av ditt hjärta.

Må Gud välsigna dig med vrede
över orättvisor, förtryck och utsugning
så att du kan verka för rättvisa, frihet och fred.

Må Gud välsigna dig med tårar
att fälla över dem som drabbas av lidande, övergivenhet,
hunger och krig,
så att du kan sträcka ut handen och trösta dem
och förvandla deras smärta till glädje.

Och må Gud välsigna dig med tillräckligt mycket dåraktighet
för att du ska kunna tro att du kan få betyda något för världen,
så att du kan göra det andra hävdar är omöjligt
för att komma med rättvisa och godhet till
alla våra barn och fattiga.

I vår Herres Jesu Kristi namn.
Amen

- Philip Yancey
(källa)

Ingenjörsteologi: Bibeln som manual

På Leif Ekrems blogg stötte jag på ett inlägg rubricerat En agnostiker lyssnar på predikan. Leif kommer med synpunkter som kan vara matnyttiga för predikanter och andra professionella talare.
Han tar upp en grej som jag har funderat på ibland:

Ett tema jag flera gånger hört och förundrat mig över, är att Bibeln liknas vid en manual eller handbok över någonting? Livet?
Den metaforen haltar illa. Jag antar att predikaren uppmanar folk att läsa Bibeln? Hur är det med den typiska manualen? De flesta jag känner undviker manualer som pesten. Man packar upp datorn, spelverket, tv:n, den nya programvara och sätter igång. Manualen tar man till i nödfall och då någon enstaka gång! Skulle jag ha en stark kristen övertygelse, skulle Bibeln ligga så långt ifrån alla manualer som möjligt!
Det är inte lätt att tala i liknelser och metaforer. Man måste var mycket kunnig om hur åhöraren kan tolka det hela.
Det här slår direkt fel i min tolkning.

Leif har så rätt. En manual har som poäng att vara en klart och entydigt skriven text som hjälper användaren att bruka den maskin el.dyl. som manualen beskriver. Visserligen innehåller Bibeln mycket som hjälper oss tll ett bättre liv, men där finns också en del som är ovidkommande i det avseendet. Och att Bibeln inte är klar och entydig kommer ju fram redan av det faktum att det finns så många olika tolkningar och så många olika kyrkosamfund som är grundade p.g.a. tolkningsskillnader.
Därmed inte på något sätt sagt att Bibeln inte skulle vara värd att läsas och studeras. Men riktigt så enkel och entydig som en välskriven manual är den inte. (Jag utgår alltså från att det finns välskrivna manualer i sinnevärlden, även om jag inte har stött på sådana ännu. Men jag blir ju bara 45 i höst, så jag hinner väl ännu.)

Tanken på Bibeln som manual är typisk för vad jag kallar för "ingenjörsteologi". Med det syftar jag på det svartvita "on-off-tänkande" som präglar vissa (men på inget sätt alla!) ingenjörer som har slagit om till prästbanan. Någon gråzon tycks inte existera. Antingen är man djupt och varmt troende, eller så hamnar man i helvetet. Antingen är Bibeln bokstavligen Guds ord, eller så kan man kasta den på sophögen. En handling är antingen syndig eller syndfri oberoende av dess sammanhang. Ja, ni vet allt det där.
Det verkar som om studierna i teologi inte skulle ha lett ingenjören bort från ett mekanistiskt tänkande, utan man man sätter maskinritningar och Bibeln i samma fack. Mycket beklagligt.

Jag upprepar att detta ingalunda gäller alla ingenjörer. Inte heller är ingenjörer de enda som drabbas av detta. De exempel som jag har stött på har dock så typiskt varit just ingenjörer som har slagit om, att jag anser att termen "ingenjörsteologi" är berättigad.

Den kristna guden heter Gud!

Historietidningen AoV Historia hade ett intressant temanummer (3/2012) om korstågen. Vissa små felaktigheter upptäckte jag visserligen, men i det stora hela var det informativt och bra.

Med undantag för en sak som jag skrev om här på bloggen redan 2006 (tänk att skribenterna inte minns det!): när vi talar om den kristna guden är ordet "gud" ett egennamn som skall skrivas med stor bokstav: "Gud". Nu var det s.g.s. genomgående med liten bokstav ("han gav ett löfte till gud").

Detta är fel, förstås, men jag får också en känsla av att det är tendentiöst, att det ger uttryck för ett religionsförakt som inte hör hemma i en objektiv text. Jag hoppas att jag har orätt.

No State Church in Norway - or in Finland

The Norwegian Parliament - Stortinget - decided the other day (21.5.12) to abolish the State Church system. Good for them!
Voices in Finland have been raised for the same thing to be done here. This shows, of course, a lack of knowledge of both history and of the background of the relationship between Church and State. I've blogged about this before.

I'm not saying that reforms couldn't be made, but a non-existant State Church cannot be abolished, can it?

Eva-Lotta på Predikantbloggen

Det är med stor glädje som jag har kunnat välkomna Eva-Lotta Blom till vårt arbetslag i Lovisa svenska församling. Hon arbetar som predikobiträde, vilket innebär att hon sköter en prästtjänst utan att vara prästvigd. Hon gör alltså allt som en präst skulle göra utom sakrament och förrättningar. Men det blir ändå en hel del kvar...
Till uppgifterna som predikobiträde hör, som namnet säger, att predika. Och jag har lyckats locka Eva-Lotta med på Predikantbloggen, så att också andra än de som sitter i kyrkbänken skall få njuta av henner goda predikningar. Till dags dato finns det tre: Andra söndagen efter trettondagen, Kyndelsmässodagen och Fastlagssöndagen. Men fler följer.

Tack, Eva-Lotta, och lycka och välsignelse över din uppgift!

Om "andlig krigföring"

I en kommentar till inlägget Predikan om yoga (15.9.11) hävdade en teologkollega att det i inställningen till yoga är frågan om "andlig krigföring", kampen mellan gott och ont som började redan i Eden. Jag svarade honom bl.a.:

"Andlig krigföring" är ett farligt begrepp. Det ger vid handen att vi människor på något sätt kunde strida mot och besegra ondskan. Om vi försöker, är det nog vi som blir besegrade.
Det vi bör göra är att ställa oss under Guds beskydd, för han har genom Jesus redan vunnit segern. "Besegra det onda med det goda," med andra ord.

Det är klart att kampen mot ondskan är spännande, men vi har nog tillräckligt med att motverka det onda genom att sträva efter det goda. Seriefiguren Fantomen har svurit en ed att alltid bekämpa sjöröveri och annan ondska. Vi kristna är dock inte seriefigurer, utan verkliga människor…
Om vi satsar på andlig krigföring, tar vi oss an Guds uppgift, och ställer oss alltså i Guds ställe i en strävan efter att själv bli gudar. Det fanns visst ett budord om det där.


Thomas Antas om den könsneutrala äktenskapslagen

Thomas Antas från Lappträsk skriver 4.10.11 på sin blogg under rubriken Bögar, gifta bögar? Han tar upp de argument mot könsneutrala äktenskap som framförs i olika debatter, och sticker hål på dem. Han skriver bl.a.:

Jag har aldrig varit någon homoaktivist. Ärligt sagt så har folks sexuella preferenser oerhört liten betydelse för mitt liv. Jag tycker att vuxna människor får göra exakt vad de vill, så länge alla parter har en äkta möjlighet att välja om de är med eller inte.
Den lilla debatt som igen har vaknat kring könsneutrala äktenskap har fått mig att ilskna till då och då. I bakgrunden finns diskussioner med en homosexuell ungdomsvän, hans tankar kring hur jäkla svårt det fortfarande är att vara bög i vårt samhälle.
Många av de kommentarer som hörs i ”debatten” är ganska konstiga. En del säger att det är ok att vara bög, men se nu till att inte just jag tvingas se på män som går hand i hand med män, kvinnor som kysser kvinnor. […]
Homosexualitet är onaturligt, säger en del. […]
Ett av de konstigaste argumenten mot könsneutral lagstiftning är, att det skulle göra homosexualitet socialt accepterat så till den grad, att man aldrig skulle ”gå säker”. Bögar skulle i mängd och massor försöka ragga upp alla män som finns, hela tiden och utan urskiljnad. […]
Sen finns det ju de som säger att en könsneutral äktenskapslagstiftning skulle öppna alla helvetes portar. Snart krävs det att man skall få gifta sig med sin mamma, sin häst, sina kusiners minderåriga barn osv osv. […]
Hela debatten om könsneutral äktenskapslagstiftning är lite konstig. De starkaste motargumenten grundar sig i regel på religiös övertygelse. En sekulär lagstiftning borde alltså ta avstamp i vissa religiösa uppfattningar? […]
Jag har inte ännu hört ett enda argument mot könsneutral äktenskapslagstiftning som skulle ta avstamp i att trygga individens eller samhällets allmänna bästa. […]
Oberoende av lagstiftning, hoppas jag att vi kunde börja behandla varandra med den respekt vi alla förtjänar.

Vilka motargument han kommer med? Nå men, lite måste ni väl göra själv också - gå och läs!

Samfällighet med två församlingar sårbar

Kollega Robert Lemberg, kyrkoherde i Pernå, rekommenderar på sin blogg Kyrkkajan (27.6.11) att man i det nya Lovisa skulle gå in för en modell med endast två församlingar, en finsk och en svensk. Så har vi det i Borgå. Modellen fungerar bra då det finns god vilja, men om den saknas, är allt öppet för en "majoritetsdiktatur" där den större församlingen (läs: den finska) kan driva igenom sin linje utan att lyssna till den mindre. Numera har vi det så i Borgå.
Tänk noga efter, lovisabor, innan ni sätter handen i sk*ten! Gå hellre in för en modell med t.ex. fyra församlingar - en finsk och en svensk stads- och landsförsamling. Då finns det möjligheter att bilda allianser som kan få fruktbar diskussion och goda resultat till stånd.

När jag hade skrivit detta på Facebook blev Radio Vega Östnyland intresserade. Igår (3.10.11) intervjuade de mig om saken. Jag vet ännu inte exakt när intervjun sänds, men jag sätter (om möjligt) in en länk om saken senare.
Uppdatering: Inslaget (på nätet här) sändes 6.10.11. Samma dag ringde Borgåbladet upp mig. Jag återkommer till det.
Uppdatering 2: Bbl publicerade artikeln 7.10.11, tyvärr ej på nätet. Inget särdeles nytt framkom. Däremot intervjuade Kyrkpressen mig, vilket jag också återkommer till.

Sjukledig

Jag har genomgått en liten operation och är sjukledig en tid framöver. Vi återkommer!

Allt gott!

Semester och bloggpaus

Ett par veckor semester och bloggpaus. Vi återkommer! 

Semester och bloggpaus!

Nu inleder jag en efterlängtad och förhoppningsvis välförtjänst semester och bloggpaus. Vi återkommer under andra halvan av juli.

Ha det så gott!

Tekniska problem

Blogger hade någon sorts tekniska problem igår och idag. Den "Veckans anekdot" som jag hade lagt upp för publicering i kväll försvann därför ut i cyberrymden. Den kanske kommer på nytt i något skede, men du kan under tiden trösta dig med alla de tidigare...
Trevligt veckoslut! 

Fördelar med SoMe

Jag har varit på kursen "Andligt arbete på webben" de senaste dagarna. Förutom bloggande behandlades de sociala medierna (Facebook, Twitter, Linkedin, Flickr och allt vad det finns).
En del verkar ha fördomar mot SoMe, och det är klart att det är fullt frivilligt att vara med. Ändå finns det något att säga till deras fördel.

En stor orsak till problemen i världen och i samhället är att folk hatar och fruktar varandra. Både fruktan och hat minskas genom större kunskap. Kunskap kan ökas genom att man lär känna varandra. Detta kan ske mycket lätt genom SoMe, påpekade föreläsaren Mats Adamczak.
Visserligen finns det ju undantag, då man bara tycker sämre om någon som man lär känna närmare, men i allmänhet ökar förståelsen i förhållande till kunskapen.

Slutsatsen av detta är att sociala medier hjälper att bevara samhällsfreden.
Däremot inte samhällssystemet, vilket vi har sett i t.ex. Egypten och Tunisien...

Etik: Organdonation av fångar

I Georgetown, Mississippi, USA, har två systrar suttit av sexton år av de livstidsstraff som de fick för att de deltog i ett rån. Bytet i rånet var 11$. De unga män som utförde själva rånet kom undan med betydligt kortare straff.
Delstatens guvernör Haley Barbour har granskat systrarna Jamie och Gladys Scotts fall och överväger att benåda dem. Deras straff verkar vara alldeles för stränga, så det är säkert i sin ordning.
Det tycks dock finnas ett villkor.
Jamie Scotts njurar har gett vika och hon är beroende av dialys. Guvernören tänker ge henne villkorligt fri på humanitära grunder och (uttryckligen!) för att dialysen blir för dyr för delstatens fångvård.
Gladys Scott blir villkorligt frigiven under förutsättning att hon donerar en njure åt sin syster Jamie. Gladys har själv tagit initiativ till donationen, men det är ännu oklart om hennes njure passar åt Jamie. De har samma blodgrupp, men det finns också andra faktorer som ska stämma.

Inom medicinsk etik finns det något som kallas Georgetown Mantra. En formulering är följande:
1. Autonomy – that is, the independent autonomy of the patient or of the patient’s representative.
2. Beneficence - to act always in the best interest of the patient.
3. Non-maleficence - to do no harm to the patient.
4. Justice – that is, what is the impact of this action on the larger community?
På svenska blir det ungefär:
1. Självbestämmande
2. Att göra gott
3. Att inte göra ont
4. Rättvisa

Och om vi funderar kring systrarna Scott utgående från Georgetown Mantra, kommer följande tankar upp.
Punkt 2 uppfylls. Gladys' njure skulle göra gott åt Jamie (under förutsättning att den passar, förstås).
Punkt 3 uppfylls antagligen. Gladys klarar sig med en njure. Och njurtransplantationer av detta slag är ju ingalunda ovanliga.
Punkt 1 är problematisk. Har Gladys självbestämmande om donationen blir ett villkor för hennes frigivning? Jag tycker att man kan se villkoret som ett försök att manipulera Gladys eller sätta press på henne när hon fattar sitt beslut. Dock har hon själv tagit initiativ till donationen redan innan guvernören kom med sitt villkor. Detta gör att punkten om självbestämmande nog uppfylls i detta fall. Med darr på ribban.
Punkt 4 är också problematisk. Rättvisa. Har fångar rätt att delta i medicinska experiment eller i organdonationer av detta slag? Är det rätt att samhället frågar dem? I de speciella förhållanden som råder i ett fängelse är risken stor att andra än medicinska eller humanitära faktorer spelar in i fångarnas beslut. De kan hoppas på fördelar av olika slag eller, som i detta fall, på att bli frigivna. Då är valet inte fritt (punkt 1) och då kan samhället ställa orimliga, extra krav på dem, som de facto kan leda till en skärpning av straffet. Förutom att de skall sitta en viss tid i fängelse, kommer de att lida av de kroppsliga besvär som alltid, åtminstone för en tid, följer på medicinska ingrepp. De medicinska ingreppen, må de vara experimentella eller ej, blir då ett slags kroppsstraff, vilket inte (längre) finns med i den västerländska fångvården.
En fråga för sig är förstås skördandet av organ från avrättade kinesiska brottslingar. Den kan ju leda till förvrängningar av rättvisan, och är förkastlig.

Jag vill inte hävda att detta har varit en uttömmande analys av fallets etiska dimensioner, utan bara några spridda tankar. Se länkarna nedan för mer funderingar.

The Georgetown Mantra and the Mississippi Sisters (Episcopal Chaplain at the Bedside 3.1.11)
Highly recommended (OCICBW... 4.1.11)
The ethical issues surrounding the Mississippi sisters (Episcopal Café 4.1.11)

Bloggpaus över påsk

Jag tar ut återstående vintersemester denna vecka, så då är det bloggpaus.
Och så ska vi låta Stilla veckan vara stilla. Jag återkommer alltså efter påsk.

En välsignad helg önskar jag alla läsare! 

Från den politiska bloggen

En del inlägg är gemensamma mellan Kalles kyrkliga kommentarer och bloggen på min politiska hemsida karlafhallstrom.net. Alla är det dock inte. Sådana inlägg som jag under de senaste veckorna har publicerat där men inte här är

• SFP-BC styrelsemöte (10.3.11), där jag noterar att jag har blivit viceordförande i partiets lokalavdelnings styrelse.
• Video elinkaarimallista (15.3.11), joka sisältää erään insinöörin haastattelun elinkaarimallista rakentamisessa. 
• Från fullmäktigesalen (30.3.11) där jag berättar varför jag valde att rösta för att staden skulle bygga fyra daghem med livscykelmodellen.  

Insändare om xenofobi och vuxenhet

När man ser på naturprogram på TV, får man ibland bevittna olika flockar av t.ex. apor. En flock kan försöka ta över en annan flocks revir eller försvara sitt eget revir mot inkräktare. Den som förlorar blir bortdriven från det omstridda reviret. Kännetecknet för motståndarna är ofta att de är annorlunda, de hör inte till "oss".
Liknande beteende torde människan också ha haft under förhistorisk tid - och också senare. Den som ser annorlunda ut är inte en av "oss" och är därför per definition en fiende. Denna xenofobi var kanske förståelig då klanens överlevnad var hotad, men blev säkert ofta bara en ryggmärgsreaktion i primitiva kulturer där man inte visste bättre.

Tyvärr förekommer sådant tänkande än idag, också hos oss. Ett visst parti lever högt på att i sitt valprogram vila försvara "det finska" mot alla inflytanden utifrån. Detta slag av isolationism spelar på den primitiva xenofobi som vi ibland drabbas av lite till mans, men som vuxna personer kan resa sig över - om de skall kunna kallas vuxna.

Att i skräck för förändringar och för det främmande isolera sig och utestänga allt som kunde leda till förändring är inte att bevara det goda vi har. Tvärtom är det att gå tillbaka till en stenåldersmentalitet eller rent av till en förmänsklig, omänsklig inställning.
Låt oss hellre vara vuxna människor som lever i vår egen tid. Låt oss möta det främmande med öppet sinne, så vi ser både vad vi kan lära oss och vad vi har att ge. Endast så kan vi utvecklas mot någonting bättre. 

Publicerad i Hufvudstadsbladet
och på min politiska blogg 25.3.11

Patriotism vs. nationalism

Patriotism is proud of a country's virtues and eager to correct its deficiencies; it also acknowledges the legitimate patriotism of other countries, with their own specific virtues.
The pride of nationalism, however, trumpets its country's virtues and denies its deficiencies, while it is contemptuous toward the virtues of other countries. It wants to be, and proclaims itself to be, "the greatest", but greatness is not required of a country; only goodness is.

- Sydney J. Harris (1917-1986)
as quoted on Child of Illusion
and on my political blog

Bloggpaus

Jag har semester ett par veckor, och tar därför paus här på bloggen.
Politiken rullar däremot på, så det kanske sker saker på min politiska hemsida http://www.karlafhallstrom.net/. Kolla t.ex. inlägget Om Kvabas framtid.

Ha det så skönt! 

Mias bloggar

Församlingspastorn i Åbo svenska församling, Mia Bäck, har länge haft en predikoblogg, Mias predikoverkstad, som speglas till Kyrkpressens bloggportal, precis som Predikantbloggen, där jag själv medverkar.
Så har Mia och hennes kollega Fredrik Portin också inlett Projekt skribaförnyelse, som verkar intressant. Vi ska se vad det utmynnar i.

Men färskast är att Mia nu har startat en traditionell blogg, där hon alltså kommer med funderingar om ett och varje. Att hon kallar den för "Miasas blogg" (i st.f. "Mias") får vi sätta på det kontot att hon är österbottning, stackarn. Men hon bor ju i alla fall i söder numera.
;-)