Frågespalten: Ortodoxa kyrkor i världen

En fråga på Fråga prästen:

I vilka länder finns det idag Ortodoxa kyrkor och varför?

Svar:

Hej!

När kristendomen uppkom, talade man latin i västra delen av romarriket och grekiska i den östra. Småningom, på 300-talet, delades romarriket i det latinska Västrom och det grekiska Östrom eller bysantiska riket. Västrom gick under på 400-talet, medan Östrom höll ut ända till år 1453.
Kristendomen utvecklades lite olika i öst och väst. Först var det närmast språkliga och kulturella skillnader, men sedan började också teologiska skillnader uppstå. Också olika ledares makthunger spelade tyvärr in. Småningom gick det så att den västliga kristenheten blev den katolska kyrkan och den östliga den ortodoxa.
Om vi ser på en karta idag, syns det fortfarande en gräns mellan katolicism och ortodoxi ungefär där gränsen mellan Väst- och Östrom gick. Därför finns det ortodoxa kyrkor i t.ex. Grekland, Rumänien och Serbien samt söder om Medelhavet i Egypten och Etiopien (den s.k. koptiska kyrkan). Österut kommer vi till bl.a. Armenien, Irak och Syrien.
Sedan har också de ortodoxa kristna idkat mission. På så sätt kom den ortodoxa kyrkan till t.ex. Ryssland och därifrån till Finland.
Och så har förstås många östeuropéer och andra ortodoxa emigrerat både till Nordamerika och till Västeuropa i olika omgångar, och därför finns det livaktiga ortodoxa kyrkor i t.ex. Frankrike.

Det här är ju ingen fullständig lista men jag ville ge en bild av hur utvecklingen har gått. Hoppas att du är nöjd med svaret. Annars får du återkomma!

Allt gott!

Kalle

Luther Foundation's ordination in Orthodox parish hall

The Luther Foundation is at it again.
Last Saturday, September 17, three new pastors were ordained by the Foundation's bishop Matti Väisänen (see blogs here and here) in the Orthodox parish hall in Kuopio (eastern Finland). The ELCF had denied them any venue for the ordination, so they turned to the Orthodox Church. Its leading bishop, Ambrosius, asked the Orthodox parish of Kuopio to refrain from giving space to a schismatic group in the Lutheran church, but went unheeded.
Two of the new pastors will work in eastern Finland, and the third, Sebastian Grünbaum, will build and coordinate a Swedish-speaking community in Turku in the south-west. Grünbaum has studied theology in Swedish at Åbo Akademi in Turku, where there are several strongly conservative students and teachers (among a moderate majority, I hasten to add). The Luther Foundation will thus probably reap more fruit from that Theological Faculty.

The Luther Foundation protests against female pastors and against the increasingly positive and humane attitudes towards sexual minorities within the ELCF. It is akin to the Mission Province in Sweden and has for some years ordained its own pastors. In 2010, it consecrated its own bishop. These acts are, of course, schismatic, and neither the bishop nor the pastors have any standing within the ELCF. The Foundation refuses, however, to take the logical step and form its own denomination, which would allow it to build ecumenical relations to other churches, e.g. the ELCF. Since it repeatedly breaks the rules of the ELCF, it can go on pretending that it is persecuted, which I suppose gives its members a sense of righteousness.
But I don't feel that it is quite honest to do so.

Kotimaa om Nokia och Luther (Kalles kyrkliga kommentarer 16.10.06)
Missionsprovinsen till Finland? (Kalles kyrkliga kommentarer 4.12.06)
Förfalskade präster (Kalles kyrkliga kommentarer 26.1.07)
Yle: Ortodoksit tarjoavat Luther-säätiölle tiloja pappisvihkimykseen (Kotimaa 10.8.11)
Ambrosius toivoo Kuopion ortodoksisen seurakunnan peruvan Luther-säätiö-päätöksen (Kotimaa 10.8.11)
Pappisvihkimys Kuopiossa 17.9.2011 (Suomen Luther-säätiö 30.8.11)
Lutherstiftelsen får svenskspråkig verksamhet (Kyrkpressen 5.9.11)
Konservativa ÅA-teologer stöder Lutherstiftelsen (Hufvudstadsbladet 7.9.11)
Luther-säätiö vihkii ”kolme uutta pastoria” (Kotimaa 8.9.11)
Lutherstiftelsen vigde tre nya egna präster (Hufvudstadsbladet 17.9.11)
Luther-säätiö vihkii yhä pappeja kirkon vastustuksesta huolimatta (Helsingin Sanomat 17.9.11)
Paarma ennustaa: Luther-säätiö lähtee kirkosta (Ilkka 18.9.11)
Ilkka: Paarma ennustaa Luther-säätiön lähtöä (Kotimaa 18.9.11)

Estonia: "We do not tolerate homosexuality"

The Estonian Justice Chancellor Indrek Teder made a statement in May 2011, saying that Estonia should start registering partnerships, since the present system with exclusively heterosexual marriages doesn't give same-sex couples enough protection. In his opinion, the Constitution wouldn't bar a gender neutral marriage law, but that the time isn't ripe as yet. In 2010, the Conservative government stopped the preparations of a law on registered partnerships, but now the country has a new government.
In July, the Estonian Council of Churches (Eesti Kirikute Nõukogu), an ecumenical body consisting of the leaders of the Evangelical Lutheran and the Roman Catholic churches, the two Orthodox churches (Moscow and Constantinople) working in Estonia, and a number of Free Churches, sent an open letter to the Ministry of Justice as a reaction to the Chancellor's statement. "The Council of Churches does not tolerate homosexuality," they wrote, and claim that the traditional marriage is a guarantee for the stability of the Estonian people and the Estonian State.
Most regrettable.

Õiguskantsler: samasoolistel peab olema võimalus kooselu registreerida (Postimees 23.5.11)
Õiguskantsler soovitab samasooliste partnerlussuhted reguleerida (Delfi 23.5.11)
Postimees: Viron oikeuskansleri haluaa Viroon rekisteröidyn parisuhteen (Ranneliike 23.5.11)
Viron kirkot ilmoittavat, etteivät ne suvaitse homoseksuaalisuutta (Ranneliike 9.7.11)



Egypten: Naashaat Rateeb m.fl.

Härom veckan hörde och läste vi i nyheterna om våldsamma sammandrabbningar mellan kristna och salafister (en muslimsk extremistgrupp) i Imbaba i Giza i Egypten. Sammanstötningarna resulterade i 12 döda (kristna och muslimer), 200 skadade och många arresterade, och dessutom blev två kyrkor och ett stort antal kristna hem förstörda genom plundring och mordbrand.
En av de kyrkor som blev föremål för attackerna var den koptisk-ortodoxa Jungfru Maria-kyrkan. Enligt vittnen började våldsamheterna efter att 500 salafister hade samlats utanför den närbelägna koptisk-ortodoxa kyrkan S:t Mina, där de hävdade att en kvinna som konverterat från kristendom till islam hölls fången. Kvinnan, som var gift med en ortodox präst, framträdde senare på tv och försvarade sin kristna tro, men fanatikerna svarade med att de sökte en annan kvinna i en liknande situation. Skottlossning och sten- och granatkastning rapporterades.
Som svar på oroligheterna försäkrade myndigheterna på nytt sin beslutsamhet att tackla det sekteristiska våldet. Enligt egyptiska armékällor kommer de anhållna att ställas inför militärdomstol i ett försök att stävja vidare oroligheter. Enligt senare rapporter har militären höjt säkerheten vid kyrkorna i Kairo.
Nu har landets högsta åklagarmyndigheter inlett en rättsprocess mot 23 salafister som påstås ha deltagit i våldsamheterna i Imbaba. Regeringen har också meddelat att man överväger att låta öppna ett antal kyrkobyggnader som tidigare stängts under president Hosni Mubaraks tid. Beslut om öppnande finns redan för 16 av dessa, och tre av dem har de facto redan öppnats. Stängningen av kyrkorna motiverades ursprungligen bl.a. med risken för sekteristiska angrepp.
Tyvärr stördes öppnandet av en av kyrkorna av sekteristiska sammandrabbningar 19.5.11. När en grupp kristna närmade sig Jungfrukyrkan i Ain Shams i Kairo, försökte en folkhop bestående av muslimer, bland dem salafister, blockera vägen för dem. De två grupperna kastade sten på varandra, men polisen ingrep och återställde snabbt ordningen. Också några arresteringar gjordes. De kristna kunde sedan ta sig till kyrkan bakvägen. Inga skador rapporterades.

Biskop Antonios Aziz Mina av Giza har efter de ovannämnda attackerna kritiserat säkerhetsstyrkorna och varnat för anarki. Enligt biskopen var den egyptiska polisen och armén rädda och reagerade för långsamt på våldsamheterna i Imbaba. Han krävde att de ansvariga ställs inför rätta. ”Polisen bör ge klara signaler till dem som gjort detta: ’Så här kan ni inte göra.’ Om polisen och armén inte skrider till åtgärder, kommer kaoset att utvecklas till fullständig anarki.”
Med anledning av rapporter om att polisen behövde flera timmar för att återställa lugnet, konstaterade biskop Aziz: ”Armén kommer inte att vidta några åtgärder mot dem som gör sådant här. Den vill vara neutral. Polisen kommer till platsen, men mycket långsamt. De är inte tillräckligt starka.” Den koptisk-katolska biskopen berättade hur en av hans troende, den 60-åriga farfadern Naashaat Rateeb, dödades i våldsamheterna. Biskopen lovordade Rateebs tro och mod.

(Martyrkyrkans vänner 26.5.11)

Regnbågsmässa på fredag

Den finlandssvenska Regnbågsgudstjänsten ordnas i år för fjärde året i rad, 16.4 i samband med Regnbågshelgen 2010 i Helsingfors. Årets tema för gudstjänsten är O/NORMAL GUD och predikant är Tomas Ray, liturg Stefan Djupsjöbacka. Mässan börjar klockan 21:00 i Johanneskyrkan och efteråt ordnas kyrkkaffe på Regnbågsvänligt Café, Högbergsgatan 10 D.
Regnbågsmässan är ett inkluderande och inklusivt gudstjänstlaboratorium, med material ur befrielseteologi - den androgyna kroppsbönen Moder Vår-Fader Vår, utformad av Monika Pensar-Granroth och poesibön uppläst av Johan Brandt till Grevnäs, med text av Martti Lindqvist - ortodox tradition med reciterade hymner, samt sametradition med trumman som livspuls. Förbönen formulerar Bengt Nikander. Som befrielsesymboler och glädjefokus fungerar i år mull som öppnas av två jordemödrar och den röda livssymbol och rättvisesymbol som då ser dagens ljus. För solosången står Malena Björkgren.
Välkommen alla kön och identiteter, till en kväll för hjärtats ro och glädje!

Regnbågsmässan är ett samarbete mellan fyra instanser, Regnbågsankan, Johannes församling, Svenska enheten på Helsingfors kyrkliga samfällighet och Gemenskap.

Text: MPG

The Church of Sweden will perform same-sex weddings

The (Lutheran) Church of Sweden decided yesterday, 22.10.09, to allow same-sex weddings to be performed within the Church, starting as (surprisingly) early as November. The decision does not mean, however, that pastors that are consciencous objectors are forced to perform such weddings against their beliefs.
This decision has, not unexpectedly, kindled much critizism both from within and from without. Catholic and Orthodox groups have expressed their "sadness" in a joint statement, and the (Anglican) Church of England is worried about what this will do to the Porvoo Communion.
They are, of course, entitled to their opinions. This is, however, just that - a difference of opinion. There are many others that have been overcome or are ignored - sacraments, priesthood, apostolic succession, the role of the Bible and of tradition, the institution of the Pope, the roles of the Virgin Mary and the other saints etc. This one - the embracement, acceptance, non-acceptance or damnation of non-heterosexuals - is cumbersome because it is new, nothing more.

I welcome the Swedes' decision!

Ja till samkönade äktenskap (Kyrkpressen 22.10.09)
Svenska kyrkan godkände vigsel för par av samma kön (Kyrklig tidningstjänst 22.10.09)
Samaa sukupuolta olevien parien kirkollinen vihkiminen hyväksyttiin Ruotsissa (Kirkon tiedotuskeskus 22.10.09)
Sweden allows gay couples to marry in church (PinkNews 22.10.09)
Wejryd: Inga präster ska tvingas att viga (Dagen 23.10.09)
Homoäktenskap i Kyrkan #1: Länkar (Antigayretorik 23.10.09)
Homoäktenskap i Kyrkan #2: I väntan på katastrofen (Antigayretorik 23.10.09)
Homoäktenskap i Kyrkan #3: Varför splittring just nu? (Antigayretorik 23.10.09)
Katolsk-ortodox reaktion på svenska kyrkans beslut (Charlotte Therese 23.10.09)

Sweden: Many "No":s to same-sex weddings in church

The Swedish Pentecostal newspaper Dagen ("The Day") has made a survey of what the different religions and denominations will do with same-sex couples coming to them, asking to be married. Not surprisingly, most didn't want to perform such a ceremony. The by far largest denomination in the country, the (Lutheran) Church of Sweden, is, however, positive to this development. And then there is the third group, who haven't made their minds up yet.
The list of the different religious groups can be found here in Swedish, but to mention some:

YES:
The Church of Sweden
The Jews
The Quakers

NO:
The Roman Catholic Church
The different Orthodox churches
The free churches, including e.g. Pentecostals, Seventh-Day Adventist, Methodists, the Salvation Army and some Lutheran organisations
The Moslems
The Mormons
The Jehovah's Witnesses

DUNNO:
Anglicans
Baptists
Baha'i
The Scientology Church
Some Lutheran organisations

There is also the question what to do with consciencious objectors, i.e. pastors who refuse to marry same-sex couples.
In many of the above religious groups, there is an ongoing discussion about the right to perform marriages - should our church retain that right or give it up? Does the right to perform marriages include an obligation for the individual pastor to do so? Should the right to perform marriages no longer be a question for a whole denomination, but rather given individually to those pastors who have no objections to marrying anyone that the state deems worthy? These questions are far from being solved.

Präst och politiker?

Som bekant är jag aktiv i kommunalpolitiken i Borgå, samtidigt som jag jobbar som präst i den svenska församlingen på orten. Besök min politiska hemsida här.
Under 2008 engagerade sig kyrkoherden i Vilhelmina i norra Sverige, Ronny Thellbro, i en fråga som på det lokala planet födde starka känslor för och emot. Det gjorde att det var många församlingsbor som var missnöjda med sin kyrkoherde (liksom många som var nöjda, förstås). Läs Kyrkans Tidning 10.11.08 och 14.11.08 samt Thellbros blogg.
Nu under EU-valet har den ortodoxe prästen Mitro Repo ställt upp som kandidat för SDP, och som reaktion på detta har det ortodoxa biskopsmötet befriat honom från prästämbetet ("avkragat" honom) för den tid han är politiskt aktiv. Detta har naturligtvis gett fader Mitro en hel del synlighet och gratisreklam - och det är inte alls uteslutet att han blir invald i parlamentet nu på söndag.

Med detta i bakhuvudet har Lucas Snellman på pod.fi intervjuat kyrkoherden i Ekenäs svenska församling, Anders Lindström, som i 16 år var engagerad i kommunalpolitiken på sin ort och dessutom ställde upp i riksdagsval. Han får frågan: Är det möjligt för en präst att tjäna två herrar? Lyssna på intervjun här.

Och kom ihåg att utnyttja din rösträtt...

Svenska kyrkors hbt-inställning

För ett par veckor sedan publicerade Dagen resultatet av en rundringning som de hade gjort till ledare inom tio olika kristna kyrkor och samfund i Sverige. Frågorna gällde homosexuellas möjligheter till medlemskap och verksamhet inom respektive samfund. Detaljerade resultat finns i artikeln, men en kort sammanfattning följer.

Alliansmissionen, Missionskyrkan, Baptistsamfundet, Svenska kyrkan och EFS är positivt inställda till att ha homosexuella medlemmar (även om enskilda baptistförsamlingar kan ha andra regler). Livets Ord, Evangeliska Frikyrkan och Frälsningsarmén säger nej till "praktiserande homosexuella", medan pingstkyrkan anser att det vore problematiskt med sådana. Katolska kyrkan godkänner medlemskap, men om man lever i partnerskap är man utestängd från nattvarden.
Av dessa följer katolska kyrkan och Frälsningsarmén den politik som deras respektive internationella högkvarter lägger upp, andra hänvisar till Bibeln, medan de övrigas motiveringar inte kommer fram så noga i de korta svar som Dagen presenterar.
En intressant följdfråga var "Skulle det påverka ert handlande om HomO ansåg att det är diskriminering att homosexuella inte fick bli medlemmar i en församling?" Ingen svarade jakande på frågan. Frälsningsarmén ville inte besvara den, medan alla de övriga svarade nekande med olika formuleringar och motiveringar. De senare varierade mellan "med vår policy är frågan inte relevant" och "man måste lyda Gud mer än människor".

Det kunde vara intressant med en motsvarande undersökning också i vårt land. En del av de svenska samfunden har ju motsvarigheter hos oss, andra har det inte, medan vi har samfund som inte är representerade i undersökningen. Speciellt saknar jag den ortodoxa kyrkan, som visserligen finns i Sverige också, men som inte alls har samma betydelse där som här. Också metodisterna kunde gärna få vara med.
Kanske Kyrkpressen eller Kotimaa kunde ta i telefonen?

Ett par (av många) blogginlägg om saken: Tor Billgren kommer med en randanmärkning till ett par av svaren i undersökningen, medan Johan Lindqvist har begärt och fått ett förtydligande av den katolska svararen.

Insändarskörd

På Luciadagen 13.12.07 ingår flera intressanta insändare i Kyrkpressen 50/07, s. 5.
En är skriven av Stig-Olof Fernström och Henrik Perret, två av de ledande konservativa teologerna i Borgå stift, och är rubricerad Anmärkning eller uppmuntran? Skribenterna uttrycker sin besvikelse över den anmärkning som Halvar Sandell har fått och över biskop Gustav Björkstrands motiveringar till den. De undrar om biskopen inte borde vägleda de präster som "efter bästa förmåga försöker förkunna omvändelsens nödvändighet" i st.f. att ge dem offentliga anmärkningar. Detta berättade jag också här.
Men frågan blir väl: hur vägleda någon som vägrar bli vägledd?

Två andra insändare i Kp kommenterar hbt-frågan inom kyrkan på ett allmännare plan. Fred Koroleff efterlyser i insändaren Rasera inte grundpelare strikta regler för förhållandesättet till homosexuella och en upphöjning av äktenskapet mellan man och kvinna. Teol.dr. h.c. Paul von Martens menar att kärleksfullhet från biskoparnas sida vore att ta sig an dem som föds med Downs syndrom (såsom hans egen dotter, min kommentar), snarare än de homosexuella. Hans insändare har rubriken Kyrkans kärlek och avslutas med orden "Föreställningen att vår kyrka framförallt är ett kristet samfund är mycket optimistisk. Mera realistiskt är att se den som en religiös guldram för dominerande uppfattningar i samhällsdebatten."
Till Koroleff kunde man säga att stabila kärleksfulla parförhållanden visst är en grundpelare i samhället, men att de är det oberoende av könsfördelningen i dem. Och von Martens har helt rätt i att kyrkan bör bry sig om samhällets svagaste, och exemplet personer med Downs syndrom, som av naturliga skäl ligger honom nära om hjärtat, är ett gott exempel på detta. Men för det första gör kyrkan en hel del redan, vilket han nog vet, och, för det andra, fastän kyrkan säkert kunde göra mera är det inte emot en att en annan blir hjälpt. Kyrkans inställning till homosexuella och till personer med Downs syndrom kan inte alltför lättvindigt ställas emot varandra.

I dagens nummer av Hufvudstadsbladet (14.12.07, s. 22) skriver Erwin Woitsch en insändare rubricerad Ortodoxa kyrkan har inte gett riktlinjer (om inställningen till homosexuella, alltså). Jag har bloggat om ämnet bl.a. här. Woitsch uppger att han representerar det ortodoxa regnbågssällskapet, och han skriver: "I den ortodoxa kyrkans tradition formulerar man inte dogmer till alla jordelivets etiska frågor, så som ofta är fallet i de västliga kyrkorna. Därför har det inte på officiellt håll givits riktlinjer till hur förhålla sig till sexuella minoriteter [...]."
Det är å ena sidan bra att enskilda kristna själva får ta ställning till de etiska spörsmål som de kommer i kontakt med. Å andra sidan leder denna situation till att både frågeställningarna och svaren blir mångfasetterade. Det blir komplicerat, helt enkelt.
Men det är ju livet också.

Ortodoxa "homovigslar"

I den ortodoxa kyrkans tidskrift Aamun Koitto 4/1997 ingick en artikel av Tapani Kärkkäinen. Under rubriken Ystäviä vai rakastavaisia? recenserar han boken Same-Sex Unions in Premodern Europe av den amerikanske historikern John Boswell. Boswell har forskat i gudstjänsttexter från ortodoxa kloster och bibliotek och kommer med en intressant synvinkel angående debatten om välsignelse av samkönade parförhållanden.

Det finns nämligen flera formulär för välsignelse av samkönade par inom den ortodoxa kyrkan. Många av de par som har förenats på detta sätt har senare helgonförklarats - Perpetua och Felicitas, en kristen adelsdam och en slavinna, vilka led martyrdöden i Karthago år 203; ett halvsekel senare de heliga Polyeuktos och Nearkhos, vilka enligt biografen var "bröder, inte genom födelse utan genom kärlek"; och vid samma tid helarna Kosmas och Damianos. Bara för att ta upp några av dem Kärkkäinen nämner.
Det mest kända paret är ändå de heliga Sergios och Bacchus (d. 290). Just deras exempel nämns som förebild i nästan alla bevarade texter om samkönade förbund. De två var höga romerska soldater, som råkade i svårigheter genom sin orubbliga kristna tro. Deras biografi säger: "De som var ett i sin kärlek till Kristus var oskiljaktiga också i denna världens armé. De var förenade med varandra inte genom naturen utan i tron, och sjöng alltid: 'Vad det är gott och ljuvligt att bröder är tillsammans!' (Ps 133:1)" I biografierna beskrivs Sergios som "Bacchus' ljuva kamrat" och "älskare". Till slut led Bacchus martyrdöden för sin tro, och Sergios kastades i fängelse. Han var desperat och deprimerad över att ha mist sin vän. Medan han klagade över deras skilsmässa uppenbarade sig Bacchus plötsligt för honom i officersuniform och tröstade sin "broder" med att deras förbindelse inte var bruten, utan att han väntar på honom i himmelriket. Nästa dag fick Sergios möta sin vän.
Berättelsen om Sergios och Bacchus blev ett slags arketyp bland de samkönade helgonpar som den gamla kyrkan beundrade. Deras nära vänskap syns också i ikonografin. De avbildas alltid tillsammans och ofta till häst, och då berör hästarna varann ömt med mulen.

"Brödraskapandets förrättning" användes flitigt i Bysans, där bl.a. kejsar Basileos I (867-886) ingick ett sådant förbund, men från 1300-talet skärptes inställningen till homosexualiteten. Det gick aldrig så långt som i väst, där dödsstraff utmättes, men också den östliga kyrkan började ställa sig negativt till förbund mellan två män och förrättningen försvann från de liturgiska handböckerna. Traditionen levde dock vidare - ända in på 1900-talet förekom den på Balkan.
Denna välsignelseakt innebar inte en "homovigsel" i ordets moderna innebörd. Å andra sidan såg kyrkans män inte homosexuellt beteende som så problematiskt som man gör idag - nu kommer de hårdaste rösterna mot homosexuellas rättigheter just från vissa kristna kretsar. Därför är det i dagens debatt intressant med kännedom om denna gamla tradition av samkönade förbund.

Allsmäktig allhärskare

En intressant tanke hörde jag för en tid sedan. Den slog mig igen här inför domsöndagen.
Det grekiska ordet Pantokrator, som betecknar Kristus som Allhärskaren, översattes till latin med Omnipotens, den Allsmäktige. Detta skulle förklara varför teodicé-problemet (alltså "Hur kan Gud tillåta ondskan") uppkom i den västliga kyrkan, men inte i den östliga. Om man ser Gud som allsmäktig, alltså alltings yttersta orsak i alla detaljer, får man minsann problem med ondskans existens. Men om Gud är en härskare, vars undersåtar har personlig frihet tills de överträder hans lagar - en härskare som inte vill ingripa förrän något har hänt, men nog ser till att gott och ont får sin belöning - är det betydligt enklare.
Tack, Ingmar, för den tanken!

Bilden föreställer en Kristus Pantokrator -ikon från S:ta Katarina-klostret på Sinai. Ikonen målades antagligen i Konstantinopel på 500- eller 600-talet.

Yhteys-liikkeen kuulumisia

Yhteys-liikkeen puheenjohtaja, rovasti Liisa Tuovinen, lähetti s-kirjeen liikkeen jäsenille. Seuraavassa otteita siitä.

Hyvät ystävät,

[...] Piispainkokouksen parisuhdelakityöryhmän käynnistämä prosessi alkaa selvästi tuntua. Uudessa Tiessä käytiin koko kesän vahvaa keskustelua, enimmäkseen tietysti seksuaalivähemmistöjen oikeuksia vastaan. Kotimaassa ja monessa seurakuntayhtymän lehdessä on myös teema noussut esiin. Seuratkaa näitä puheenvuoroja ja vastatkaa tai etsikää joku, joka jaksaa vastata. Nämä, jotka vetoavat Raamattuun sellaisena kuin he sen ymmärtävät ja hakevat todisteita 'parantuneiden homoseksuaalien' eli biseksuaalien tarinoista eivät muuta mieltään. Heidän kirjoituksistaan ahdistuneet suuret ryhmät kaipaavat kuitenkin argumentteja oman sydämensä puolustajaksi. Tästä syystä kirjoittaminen on tärkeätä.
- Vähintään yhtä tärkeätä jos ei vielä tärkeämpää on olla kuulolla ja tunnolla omassa ympäristössänne ja nähdä, kuulla ja vastata! Tätä tulemme yhä enemmän tarvitsemaan tulevana vuonna. Keskustelu tulee voimistumaan, se on osa piipainkokouksen projektin suunnitelmaa.

Olette ehkä myös tietoisia siitä miten rajua vastakkainasettelua ortodoksisen kirkon piirissä on ollut. Ryhmä ihmisiä on vaatinut, ettei ainakaan ortodoksinen pappi saa antaa nimeään Yhteyden listoille. Näinhän nimittäin tapahtui heti jo Yhteyden alussa. Ryhmä ortodokseja otti rohkeasti kantaa samoin kuin suuri ryhmä Porvoon hiippakunnan ihmisiä. 'Porvoossahan' kuohunta on myös ollut vahvaa.
Iloinen uutinen ja tehtävä, joka tulee antamaan paljon työtä tulevana vuonna liittyyy 'Eurooppa forumiin' eli 'European Forum of Lesbian and Gay Christian Groups'. Olemme olleet mukana kutsumassa tätä foorumia Suomeen, sen perinteisenä kokoontumisaikana joka on helatorstaista seuraavaan viikonloppuun eli 20.5.-24.5.2009. Tämän kokouksen suunnittelussa ja toteutuksessa tarvitsemme paljon vapaaehtoisia.

Kutsumme teitä Yhteyden syyskokoukseen, joka pidetään Helsingissä, [...] piispainkokouksen parisuhdeseminaarin aattoiltana, tiistaina, 27.11. 2007 [...]
Kokouksen tärkeä painopiste on siinä, että haluamme kuulla siitä, mikä tuntuma meillä itsekullakin on kirkkojen kenttään, omaan ympäristöömme ja mitä toimintastrategioita tuleva vuosi vaatii. Virallisemman kutsun ja vähäiset liitteet saatte vielä myöhemmin.

Sitten vielä kaksi asiaa:
- Yhteys tarvitsee ensi vuodeksi sihteerin. Hanna-Leenan on saatava keskittyä opintojensa päättämiseen. Kuka teistä voisi olla välttämätön sihteerimme ?!
- Tarvitsemme myös ehdottomasti varoja. Jokainen euro on hyvin tervetullut. Älkää halveksiko pienten lahjojen arvoa. Tili on Ålandsbanken 660100-3120458.

Sydämellisesti
Liisa Tuovinen

Syyskokouksen tarkan paikan ja ajankohdan sensuroin tästä, jotta turhilta mahdollisilta mielenosoituksilta vältyttäisiin. Tieto tulee varmaan vähitellen julkisuuteen, ja minulta kysymällä saanee vastauksen, mutta en ota julkistamisvastuuta itselleni.
Mainittu Uusi Tie -lehti on Kansanlähetyksen äänenkannattaja. Kotimaa on puolestaan yleiskirkollinen.
Kirjeessä olevat linkit ovat minun käsialaani.

Ortodox Gemenskap

Man tänker sig ofta den ortodoxa kyrkan (eller egentligen "de ortodoxa kyrkorna") som konservativa och oförändrade sedan urminnes tid. Ett visst fog finns det för den tanken, men den är både en styrka och en svaghet.
Det intressanta är att den konservatism som ortodox teologi företräder inte är ett intellektuellt fasthållande vid vissa teser och texter, vilket vi i den "västra" kyrkan (alltså katoliker och protestanter) är vana vid. De ortodoxa kristna har en konservativ - bevarande - inställning till gudsförhållandet, gudstjänsten och medmänniskan snarare än till dogmer.

Därför är det kanske sist och slutligen inte överraskande att en oproportionerligt stor andel av dem som hör till Gemenskapsrörelsen har ortodox anknytning. Trots att bara en procent av Finlands befolkning hör till den ortodoxa kyrkan, är det betydligt flera än så som har skrivit under det nya ortodoxa Gemenskaps-uppropet.

Detta anknyter till tidigare inlägg här och här.

Ortodox homocensur

Till Gemenskapsrörelsen hör ett (i förhållande till kyrkans storlek) oproportionerligt stort antal ortodoxa präster och lekmän. I Finlands ortodoxa kyrkosamfunds tidning Aamun Koitto ("Gryningen") ingick en omfattande helhet om homosexualitet i nummer 1/07 (vilket jag bloggade om 19.1.07).
Detta var välkommet, men föll naturligtvis inte alla på läppen. En liten konservativ gruppering, Pyhän Kosmas Aitolialaisen veljestö ("Den helige Kosmas' av Aitolien brödraskap", om det är så mannen kallas på svenska), har skickat ett brev daterat 14.3.07 till ärkebiskop Leo. I brevet ber de ärkebiskopen se till att de ortodoxa undertecknarnas namn stryks från Gemenskapsrörelsens hemsida, och kommer med förtäckta hotelser om vidare åtgärder och en internationell skandal om så inte sker. Se Gemenskapsrörelsens kommentar 26.3.07 på finska, engelska och grekiska.

Då Ortodoksinen Sateenkaariseura ("det ortodoxa regnbågssällskapet") önskade ta del i debatten i Aamun Koitto med ett ställningstagande daterat 10.4.07 (publicerat på nätet på finska och på engelska), hade redaktionen först gått med på det, men sedan refuserat skrivelsen. Nu, 25.4.07, har sällskapet gått ut med information (igen på finska och på engelska) om att de har blivit censurerade och att de önskar omvärldens stöd i sin kamp för erkännande.
Det stödet vill jag gärna ge dem. Herren vare med er, kära systrar och bröder!

Aamun Koitto homoseksualisuudesta

Sain tänään sähköpostia, jossa oli seuraava sisältö:

Tänään ilmestynyt Aamun Koitto käsittelee laajasti homoseksualismia ortodoksisen kirkon kannalta.
Vt. päätoimittaja Hellevi Matihalti kirjoittaa pääkirjoituksen otsikolla "Erilainen lähimmäinen".
Suomen Ekumeenisen neuvoston (SEN) pääsihteeri, isä Heikki Huttunen valottaa haastattelussa myös Yhteys-liikkeen syntyvaiheita otsikolla "Toivon realistista ja kaikki ihmiset hyväksyvää keskustelua".
Isä Timo Lehmuskoski haastattelussa kertoo kohtaamisistaan niin homoseksuaalien kuin homouteen täysin kielteisesti suhtautuvien rippilasten kanssa, otsikolla "Rippi-isän näkemyksiä homoseksuaalisuudesta".
Erikoislääkäri Ilkka Soini tuo keskusteluun maallikon kriittisen näkökulman otsikolla "Uskollisena omalle traditiolle".
Omakohtaisen näkemyksen kertovat aikanaan Neuvostoliitosta tullut ja Suomessa turvapaikkaoikeuden saanut sairaanhoitaja ja estraditaiteilija Konstantin Gontcharov ja nuori homo, jolle nimimerkin käytön on toimitus sallinut, koska hän ei vielä ole keskustellut asiasta edes vanhempiensa kanssa.
Eli kannattaa hankki Aamun Koiton uusin nro 1/2007. Myynnissä Suomalaisessa kirjakaupassa ja Helsingissä myös Lampukka-liikkessä Liisankadulla.

Kuulostaa kiinnostavalta. En tosin ole lehteä itse vielä nähnyt. Mutta aikomus on.