Visar inlägg med etikett Lovisa. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Lovisa. Visa alla inlägg

Sexårsperioden har börjat!

Och så har jag då vid månadsskiftet tillträtt som kontraktsprost!
Jag har t.o.m. redan hunnit med en tjänsteuppgift: att igår assistera vid installationen av Stina Lindgård som gemensam kyrkoherde för Lappträsks svenska och Liljendal församlingar. Tack till alla medverkande!

Insändare om kandidatinformation

I lokaltidningen Östra Nyland ingick förra veckan en insändare, där frågeställaren undrade hur man ska få information om kandidaterna i det pågående församlingsvalet. Frågan är i sig berättigad.
Dock fanns det två problem med insändaren i fråga.
Det ena är att jag känner skribenten och hon mig, så om det faktiskt bara var information hon var ute efter, kunde hon ha ringt eller skickat epost.
Det andra problemet var att hon kallade sin kria ett "öppet brev". Men ett öppet brev är ett brev som, förutom åt mottagaren, också skickas till media för publicering. Men det ska alltså skickas åt mottagaren också. Och jag har aldrig fått brevet. Därmed är det frågan om "bara" en insändare.

Jag skrev hur som helst ett svar, som publicerades i ÖN 30.10.14:
Kära Gun-May!

I ÖN publicerades 23.10 ett s.k. "öppet brev" som du hade skrivit till min församling. Något brev har jag dock inte fått, så jag antar att du egentligen skrev en insändare. Men det är ju en bisak.

Du undrar hur väljarna ska få reda på vem som är uppställda i valet och vad de står för. Frågan är befogad.
Enligt lagen ska kandidatlistorna vara tillgängliga på pastorskansliet. Den informationskanalen är förstås något begränsad, så inom Lovisa svenska församling har vi också publicerat dem på vår hemsida (www.lovisasvenskaforsamling.fi) och på våra anslagstavlor. Eventuella tidningsannonser och annat informationsmaterial brukar valmansföreningarna sköta själva.
Inkommande söndag, den 2 november, ordnar församlingen ett tillfälle för kandidaterna att presentera sig. Detta sker i församlingsgården kl. 18. Välkommen dit!

Allt gott!

Karl af Hällström
kyrkoherde
Lovisa svenska församling

Kontraktsprost trots allt!

Jag skrev härom veckan ett inlägg där jag konstaterade att det fanns en möjlighet att domkapitlet den 11 september skulle utse mig till kontraktsprost i domprosteriet. Till min glädje var det just det som skedde!
För den sexårsperiod som börjar den 1 november 2014 fungerar jag alltså, vill Gud, som kontraktsprost för de svenska och tvåspråkiga församlingar i Östnyland som hör till Borgå stift: Sibbo svenska församling, Borgå svenska domkyrkoförsamling, Pernå församling, Lovisa svenska församling, Liljendal församling och Lappträsks svenska församling.
Uppgiften kan beskrivas som att vara ett slags ledande kyrkoherde i prosteriet och en kontaktperson mellan prosteriet och stiftet. Jag lämnar alltså inte Lovisa svenska församling, utan kontraktsprosteskapet kan ses som ett förtroendeuppdrag.

Jag tackar domkapitlet, väljarna och Gud (i omvänd ordning) för förtroendet!
PS. I sin notis idag 12.9.14 utnämnde Borgåbladet mig till domprost. Men det rätta är nog kontraktsprost; det kommer väl en rättelse i morgon. :-)

Kontraktsprost trots allt?

Domprosteriet i Borgå stift försöker välja sig en ny kontraktsprost. Vi hade val i maj (se detta blogginlägg), och då vann jag med rösterna 7 mot 6 för domprost Mats Lindgård (Borgå).
I valet i maj skedde tyvärr misstaget att ett par röstberättigade inte fick kallelse till valtillfället. En person besvärade sig över detta, och domkapitlet hade ingen annan möjlighet än att utlysa nyval. Jag bloggade om detta här. Jag hade ingenting med saken att göra, så det faller ingen skugga över mig.

Den 28 augusti röstade vi således på nytt. Av 29 avgivna röster fick jag 14 mot 8 för Lindgård och 6 för Robert Lemberg (Pernå) samt en ströröst. Jag vann alltså det första valet knappt och det andra klart. Om något, gör detta situationen bara klarare: Det är mig som väljarna vill ha som kontraktsprost. Jag tackar varmt och ödmjukt för förtroendet!

Situationen fortsätter nu så, att domkapitlet - kanske den 11 september - utser en av de tre som fick mest röster till kontraktsprost. Eftersom jag vann valet, ligger jag väl bäst till, men det är alltså också möjligt att Lindgård eller Lemberg utses till kontraktsprost. Vi får se hur det går.

Den nya kontraktsprosten tillträder från början av november och tjänstgör sex år framöver. Till dess fortsätter Robert Lemberg som t.f. kontraktsprost.

Dementi

I egenskap av kyrkoherde har jag blivit inblandad i en skilsmässoprocess här i vår lilla stad. Några detaljer i själva frågan tänker jag naturligtvis inte gå in på.

Utom den detaljen att jag har nåtts av rykten om reaktioner på mitt agerande. Därför vill jag säga följande:
För det första har jag absolut inte tagit ställning mot någon part i konflikten. Jag har kommit med en del uppmuntrande kommentarer på nätet, men de skall inte tolkas som något ställningstagande för eller emot, utan bara som ett försök att stöda människor i kris. 
För det andra har jag inte någonsin - aldrig! - fått några som helst hotelser från någon part i denna konflikt, varken via brev eller i annan form. De diskussioner som jag har haft med olika parter har uteslutande förts i en saklig anda. Själva frågan är ju svår, men inställningen till mina försök att hjälpa har varit god från allas sida.

Vilket värde mina insatser har haft får andra ta ställning till, men personligen har jag alltså inte blivit utsatt för något osakligt. Jag hoppas att sådana rykten skall upphöra.

Intervju om kontraktsprostskap i Östra Nyland 31.5.14

Kyrkoherde vald till kontraktsprost

Lovisa

Från och med juli ansvarar kyrkoherde Karl af Hällström för det svenska kyrkliga livet i hela Östnyland.

Karl af Hällström, kyrkoherde i Lovisa svenska församling, är märkbart glad över utnämningen till kontraktsprost för de svenska och tvåspråkiga församlingarna i Borgå domprosteri. Han valdes på en rösts marginal mot Mats Lindgård, som är domprost i Borgå.
– Jag känner mig både hedrad och stolt. Utnämningen betyder mycket, att jag har fått kollegernas förtroende. Men jag fortsätter som hittills som kyrkoherde i Lovisa svenska församling.
Han tillträder som kontraktsprost i juli. Utnämningen betyder att det administrativa arbetet ökar och att af Hällström axlar ansvaret för prosteriets sammanhållning.
– Till exempel kan man öka samhörigheten i församlingarna med gemensamma utflykter och gudstjänster. Att jobba som kontraktsprost är att vara diplomat. På en arbetsplats är åsikterna många, man ska kunna jämka utan att själv sticka undan stol med sina egna åsikter. En åsikt stämplar inte själva personen.

Hederstitel blev tjänstetitel

Ordet prost härstammar från latin och betyder förman. Titeln var förr en hederstitel som präster fick som tack för en lång karriär inom kyrkan.
Prosttiteln delas fortfarande ut, men i betydligt mindre skala än förr. Nu är prosten en tjänstetitel. Kyrkoherden i domkyrkoförsamlingen är domprost och prosterierna har en kontraktsprost.
– Den korrekta titeln skulle egentligen vara prosteriprost, men för att undvika ordmonstret används kontraktsprost i stället.
Precis som titlarnas betydelse, förändras också prästens roll i samhället. Förr var prästen, tillsammans med läraren, byns auktoritet. I dag är prästerna inte de enda som är högtutbildade i samhället. Det är inte heller en självklarhet att alla hör till församlingen.
– Respekten för prästen finns kvar men vi är inte längre satta på en piedestal. Vi bedöms utifrån det vi gör och inte på grund av vårt ämbete.
af Hällström tycker det är bra att tröskeln att nå en präst är låg. I Lovisa har han prästkragen på sig utomhus. Men sällan kommer folk och pratar med honom på gatan om det som bekymrar dem.
– Saker som berör vill man diskutera i lugn och ro och med tid.

Håll inte allt inom dig

af Hällström har jobbat ett par år i Lovisa församling. Han trivs bra. Speciellt positivt är att församlingen är liten, att man snabbt får kontakt och lär känna församlingsmedlemmarna.
– Lovisaborna mår bra. De har fullt upp med vardagslunken som innehåller både sorg och glädjeämnen. Men inte är Lovisaborna mer skonade än andra. Många mår dåligt, det finns missbruk, man är sjuk eller fattig.
Han säger att församlingens största utmaning är att personalen och frivilliga ska orka.
– Personalen är utbildad och många jobbar inom kyrkan för att det är ett kall. Men det är tungt, att på nära håll se människors nöd. Hjälparbete tär på ens egna resurser. Inom kyrkan får vi inte glömma att ta hand om oss själva också.
af Hällström har märkt att folk inte vill visa utåt hur dåligt de mår. Han önskar att alla skulle hitta någon att dela bördan med. Det kan vara en vän, en släkting, kyrkan, eller sjukvården. Många får stöd av familjen.
– Till exempel om uppsägningar är aktuellt vacklar familjens ekonomi. Alla i familjen bär bördan och man kanske inte kan dela sin oro. Då kan det vara bra att prata med någon utanför familjen.

Marianne Palmgren
Fakta: Vad är kontraktsprost?
– Prästerna i prosteriet väljer kontraktsprosten.
– Till Borgå domprosteri hör de svenska och tvåspråkiga församlingarna i Östnyland.
– En kontraktsprost fungerar som en länk mellan domkapitlet och församlingarna i prosteriet.
– Kontraktsprost i domprosteriet har sedan 2008 varit kyrkoherden i Sibbo svenska församling, Helene Liljeström. Hennes sexåriga mandatperiod är nu över.
– Mandatperioden för kontraktsprosten är sex år.
Delar av intervjun på nätet här.

***

Jag måste ännu tillägga att domkapitlet vid sitt sammanträde den 16 juni utser kontraktsprosten bland de tre som fick flest röster i valet. Det är alltså inte ännu helt klappat och klart. Men jag är förtröstansfull.

Kollega Kirsi fick foten!

Strömfors församling är en av de f.n. fem (från årsskiftet sju) som ingår i Lovisanejdens kyrkliga samfällighet. Arbetsklimatet där har varit ansträngt under kyrkoherde Kirsi Oksanens tid, alltså sedan 2011. Tvister mellan kyrkoherden och de anställda och mellan kyrkoherden och de förtroendevalda har tyvärr varit vardagsmat. Kyrkoherden har gjort sitt bästa för att komma åt de ekonomiska problemen i församlingen, men hennes metoder har inte varit uppskattade av alla.
Idag har domkapitlet i Helsingfors stift, dit församlingen hör, fattat det tunga beslutet att säga upp khde Oksanen från hennes tjänst. Pastor Antti Yli-Opas tar över som t.f. kyrkoherde från måndag 2.6, meddelar domkapitlet. Också Östra Nyland och Loviisan Sanomat publicerade nyheten 28.5.14.

Att en präst med ordinarie tjänst som kyrkoherde eller kaplan blir uppsagd är närmast oerhört och sker i allmänhet endast i fall av grovt missbruk, lagbrott eller fullkomlig olämplighet och inkompetens. [Uppdatering: Som en av kommantatorerna påpekar, luckrades reglerna upp något i fjol. Ovanligt är detta dock fortfarande.] Vad det i detta fall egentligen är frågan om meddelar domkapitlet inte, vilket kan vara förståeligt med tanke på integritetsskydd och liknande. Men fastän jag från sidan har kunnat följa med situationen, skulle jag bra gärna vilja veta mer om motiveringarna till detta väldigt hårda beslut.
Jag sörjer med kollega Kirsi, för hon har det verkligen inte lätt, samtidigt som jag hoppas att min grannförsamling nu när en faktor försvinner kan få möjlighet att helna från de konflikter som har skakat den under de gångna åren.

Kyrie eleison!

Uppdatering: Mer i media:
yle.fi 29.5.14

Uppdatering 30.5.14: För att skydda mig själv kommer jag inte att kommentera mer i denna fråga.

Kandidat i spegeln?

"Är detta bilden av en kandidat i församlingsvalet?" Nej, just detta är det inte.
Men kanske den nästa som ser sig i spegeln? Kanske just du?


And we're back!

Efter en längre ledighet har jag nu varit tio dagar i tjänst. Skönt att hugga i med nya krafter!
Jag har redan hunnit med en jordfästning och en vigsel och med att ge nattvarden en döende på Lovisa sjukhus, förutom allt pappersarbete som väntade. Det sistnämnda var inte så farligt, för jag har haft goda vikarier. Tack, Minna och Anita!
 
I tisdags sjöng jag på församlingens sommarcafe egna tonsättningar från 80-talet av Ferlin, Fröding, Lagerkvist, Leino och Löfvenhjelm. Verkade uppskattas. 90-talsvisorna till egen text får vi ta en annan gång.

Intervju om Jalovaara

Tidningen Östra Nyland publicerade idag en intervju där jag får säga mitt om förbönsverksamhet i allmänhet, om Pirkko Jalovaara i synnerhet och specifikt om Ordets och bönens kvällar som ordnas i Lovisa kyrka.
I intervjun står det bl.a.:
Karl af Hällström, kyrkoherde i Lovisa svenska församling, har inte sett [Jalovaara] predika i Lovisa [år 2001]. Däremot säger han som många andra att hon då ännu var mycket moderatare. af Hällström beskriver det som syns i programmet som horribelt, speciellt om allt är sant.
– Det är fruktansvärt att hon påstår att medicinering är djävulskt. Det tar jag avstånd från. Det är fruktansvärt att manipulera folk att avstå från hjälp som de kan få i skolmedicinen, säger af Hällström.
Han säger att det hon verkar göra i programmet är ett hinder för henne att komma till Lovisa.
– Men före ett beslut skulle jag vara tvungen att ta reda på hur det verkligen ligger till. Program som de där brukar vara hårt klippta.I princip ser af Hällström ändå ingen konflikt mellan skolmedicin och gudstro. Att be för folk som är sjuka är bara bra, medan skolmedicinen är ett verktyg för [G]ud. Gud har gett människan förstånd att använda den.
– Och skolmedicinen är det främsta sättet Gud helar människor i dag.
Att någon sedan uppmanar folk att sluta ta sina mediciner för att det är Gud som helar ser han som förkastligt.
– Naturligtvis finns det felaktig medicinering. Men man ska absolut inte sluta med den utan att tala med läkaren. Man ska inte göra det på eget bevåg.

Redaktören i MOT frågar sig hur den Evangelisk-lutherska kyrkan tillåter den typens predikan i sina kyrkor. Ett svar är att den karismatiska rörelsen uppgör stommen i kyrkan. Utan dem skulle kyrkobänkarna stå tomma, och därför väljer kyrkan att se bort och att inte ta ställning.
af Hällström säger att det inte bara är karismatiska rörelser, utan väckelserörelser över lag, som fyller kyrkan. Samtidigt ska folkkyrkan tolerera olika sätt att tro. Allt som inte är negativt ska få vara med inom vissa gränser. Om MOT har rätt så har Jalovaara gått över gränsen.
– Det kan inte tolereras på något sätt. Och då gäller det uttryckligen förkunnelsen och inte verksamheten att be för sjuka. Problemet är att förbönen kopplas ihop med Jalovaaras förkunnelse.

Lovisa har också sin egen predikant som sysslar med förbön. Det är 86-åriga Ulla-Christina Sjöman som håller regelbundna kvällar i Lovisa kyrka. De kvällarna har Karl af Hällström besökt, och beskriver Sjöman som moderat. På bönekvällarna ges inga löften om att Gud helar de sjuka.
– Underliga påstående som Jalovaaras kommer inte fram. Här är skolmedicinen en bakgrundsfaktor. Jag tror nog att Jalovaara svärtar folks bild av det som Sjöman gör.
Ett citat som tillskrivs Sjöman är också att "Gud har två händer. Den ena är bön, den andra är kirurgens kniv".
af Hällström ställer sig själv öppen till att Gud kan hela. Han tror att Gud kan verka på många olika sätt, men för det mesta genom skolmedicin. Men det finns exempel på att han verkar genom andra sätt. Det finns ändå ingen automatik eller något magiskt.
– Jag tror att de flesta läkare sett hopplösa fall som blivit friska. Vad det beror på har sedan medicinen svårt att förklara. I och med att vi bett för det så är det oberoende ett bönesvar.
Någon som ställt sig upp från rullstolen i kyrkan har han inte sett, och om någon påstod det skulle han vilja se själv och granska vad det är fråga om.
– Det är så osannolikt att det borde kollas upp ordentligt. I princip tror jag på mirakulöst helande, men i praktiken är det mycket sällsynt. Att sedan som Jalovaara använda det i marknadsföringssyfte är suspekt.


"Ett aldrig så litet ljus kan fördriva ett stort mörker"

Igår på luciadagen höll jag en (tvåspråkig) betraktelse i Lovisa kyrka i närvaro av Östnylands lucia Jannica Winqvist och sådär 600 andra. Tidningen Östra Nyland citerade mig rent av i rubriken. Trevligt - det är inte så ofta det händer...
Tyvärr finns talet inte på Predikantbloggen, eftersom jag talade "fritt" utan papper. Så här blev jag citerad i tidningen:
- Ljus sprids och det övervinner mörkret. Mörker är avsaknad av ljus, men inte tvärtom. Ett aldrig så litet ljus fördriver ett stort mörker.
Kyrkoherde Karl af Hällström sade på ljusfesten i kyrkan att han brukar tala om en påse som är full med godis då han vill förklara vad ljuset är och vad något annat inte är.
Vi bjuder runt av godiset och alla blir glada, men sedan tar karamellerna slut. Ljuset försvinner däremot inte, om vi delar med oss av det till exempel genom att låta ett ljus tända ett annat sprids det tills hela rummet badar i ljus.
Så sprider sig också lucias ljus från en människa till en annan. Det ljus hon bär är samma ljus som Gud talade om på första dagen då han hade skapat jorden.
- Lucia är central i vår tro.
Tack till reportern Carita Liljendahl!

Kristen i Lovisa 2013

Det dubbla kärleksbudet är viktigt som rättesnöre för oss som vill vara kristna. ”Älska Gud mer än allt annat och din medmänniska som dig själv”, kunde man formulera det.
Men det är lättare sagt än gjort. Hur ska det i praktiken fungera, utan att reduceras till en massa detaljerade regler som inte gör någon lycklig i längden?
Samtidigt skadar det inte att ha vissa regler att stöda sig på – bara de inte går för långt.

Därför föreslår jag att vi som vill vara kristna under år 2013 skulle satsa på tre saker.
1) Bibelläsning, för att komma närmare Gud och lära oss mer om honom. Under kampanjens gång kunde var och en läsa ett evangelium (t.ex. Matteusevangeliet), ett av Nya testamentets brev (t.ex. Romarbrevet) och en del psalmer ur Psaltaren (kanske helt enkelt med början från nummer 1).
2) Gudstjänstdeltagande, för att komma närmare församlingen och andra kristna. Att förbinda sig till att gå i kyrkan precis varje söndag är kanske att lova för mycket. Det är bättre att sikta på att gå i kyrkan en gång i månaden och sedan göra det oftare om Anden faller på, än att lova för mycket och sedan gå med dåligt samvete när man inte orkar hålla sitt löfte.
3) Kärlekshandlingar, för att leva ut den kristna kärleken till nästan (medmänniskan). Här krävs lite kreativitet. Känner du någon som är gammal, sjuk eller institutionaliserad? Då kan du besöka den personen. Vill du arbeta för någon organisation som gör gott – Röda korset, Amnesty, Kyrkans utlandshjälp, vad det allt finns – så går det ju bra. Redan donationer av pengar kan hjälpa många, men donation av tid är ännu mer värdefullt i våra stressade dagar.

Vill du göra detta? Ingen kommer att granska dig eller ligga efter dig att redovisa vad du har gjort eller inte gjort. Vad och hur mycket du gör är en sak mellan dig och Gud.
Jag och de andra anställda i Lovisa svenska församling hjälper dig naturligtvis med råd och synpunkter om du önskar.

Välkommen att vara kristen i Lovisa 2013!

Karl af Hällström
kyrkoherde
Lovisa svenska församling

karl.afhallstrom(a)evl.fi
044 722 9219

www.lovisasvenskaforsamling.fi


Kyrkoherde electus

I dagens notis från domkapitlet står det bl.a.:
Fullmakt på kyrkoherdetjänsten i Lovisa svenska församling har utfärdats åt tf kyrkoherden i samma församling Karl af Hällström från 1.12.2012.
Detta innebär att jag inte längre (egentligen) är "tf kyrkoherde", utan "kyrkoherde electus". Ordinarie kyrkoherde blir jag alltså från början av december.
Kyrkoherdeinstallationen planeras till den 13 januari 2013 kl 12 i Lovisa kyrka, med påföljande samkväm på högstadiet. Tjugondag Knut kör julen ut - och Kalle in!

Tjänsten är ju förknippad med boendeplikt i Lovisa prästgård, men jag har anhållit om personlig dispens för att kunna fortsätta bo i vårt hus i Borgå. Domkapitlet torde skicka en anmodan till församlingsrådet och gemensamma kyrkofullmäktige att uttala sig i frågan, innan domkapitlet sedan fattar beslut. Jag utgår från att beslutet blir positivt (men man skall aldrig säga aldrig).

Äsch, äsch, äsch!

Jag hade hoppats att domkapitlet idag hade kunnat ge mig fullmakt från nästa månadsskifte. Men se nej. Och det är mitt eget fel.
Jag missade nämligen ett papper. Jag måste förete ett straffregisterutdrag innan jag kan få fullmakten, och det hade jag inte märkt. Nu har jag beställt utdraget från Rättsregistercentralen, men det hinner inte komma i tid. Därmed skjuts ärendet upp till den 13 november, och fullmakten gäller från december.
Äsch!

Jag ska se till att jag samtidigt lämnar in min anhållan om personlig dispens från boendeplikten i Lovisa prästgård. Jag vill ju inte att det också ska strula till sig... 

Kyrkoherdevalets kandidatlista

En ny tur i den långdans, som tillsättandet av en ny kyrkoherde innebär, har dansats. Jag skrev 17.8.12 att domkapitlet förklarade mig behörig.
Därefter meddelade församlingsrådet åt domkapitlet att det ingenting har att invända mot att jag får tjänsten, och nu i torsdags (27.9.12) uppförde domkapitlet mig på valförslag.
Nu har de som sätts upp på valförslag 14 dagar på sig att göra ett rättelseyrkande, men eftersom valförslaget i detta fall innehåller endast ett namn, är risken för detta naturligtvis obefintlig. Fast jag undrar vad som skulle hända om jag skulle kräva att placeras i andra förslagsrum i stället för första ... men nej! Måste motstå frestelsen!
Vid sitt sammanträde 24.10 torde domkapitlet ge mig fullmakt på kyrkoherdetjänsten från 1.11.12.

Ett preliminärt datum för kyrkoherdeinstallationen är tjugondag Knut, söndagen den 13 januari 2013 kl. 12 i Lovisa kyrka. Välkommen med!

PS. Också Maria Venhola uppfördes på valförslag, fast till Sjundeå svenska församling. I blogginlägget 17.8.12, som jag länkade till ovan, skrev jag ju lite om situationen där.

Lovisa svenska nätförsamling

Såsom så många andra organisationer nuförtiden har Lovisa svenska församling en hemsida, lovisasvenskaforsamling.fi. Adressen är lång men rätt enkel. Observera dock avsaknaden av ö-prickar.

Nu har jag skapat också en Facebook-sida för församlingen (www.facebook.com/ LovisaSvenskaForsamling). Genom den skall information om olika evenemang och händelser kunna nå ut genom ytterligare en kanal, är det tänkt.
Dessutom utvidgade jag wikipedia-artikeln om församlingen, så att den nu innehåller också annat än var församlingen befinner sig. Att Lovisa svenska församling finns i Lovisa är knappast någon stor nyhet...

Besök gärna dessa nätplatser och kommentera om du har utvecklingsförslag!

KP, ÖN och stödinsamlingen

Jag fick ett frågebatteri från Östra Nyland med anledning av den vädjan som ingick i Kyrkpressen härom veckan (se också här). Texten publicerades i papperstidningen 6.9.12.

1. Varför uppmanar Lovisa svenska församling sina medlemmar att betala in en frivillig summa för att få KP också i fortsättningen?
Kyrkpressen är en av de största enskilda utgiftsposterna i församlingens budget. Med knappare tider och priser som inte sjunker är det alltid en konst att få budgeten att gå ihop. Det behövs ju pengar för verksamheten också. För att vi i det längsta skall undvika vara tvungna att välja mellan två goda saker, hoppas vi att församlingsborna kunde komma med ett bidrag.
(Märk förresten att det tyvärr är ett tryckfel i kontonumret. Det ska börja med FI22, inte FI12.)

2. Hur mycket kostar det Lovisa svenska församling att prenumerera på Kyrkpressen?
Prenumerationspriset är ungefär 20 € per hushåll och år. Summan är inte enorm i sig, men sammanlagt blir det kring 25 000 € i budgeten.

3. Finns det en risk att församlingsmedlemmarna inte får KP i fall inte tillräckligt många betalar in en stödsumma?
I längden finns den risken. I förslaget till budget för detta år fanns som en balanseringsåtgärd att prenumerationen skulle slopas. Församlingsrådet gick dock inte med på detta, utan arbetade sig fram till andra sätt att balansera budgeten, bl.a. denna vädjan till församlingsmedlemmarna. Men hur det kommer att gå i framtiden är det svårt att sia om.

4. Tror du att Lovisaborna upplever KP som en viktig tidning, och varför i så fall?
Ja, åtminstone hoppas jag det. Förutom att Kyrkpressen är en viktig kanal för information om församlingens verksamhet, innehåller den intressanta artiklar och reportage om kyrkliga och andliga frågor. Innehållet är dessutom mycket mångsidigt och väl värt att bekanta sig med.

5. Vad gillar du själv bäst i KP?
Om jag måste välja en enda sak, så är faktiskt det första jag läser den vits som ingår i varje nummer. Hoppas alla har hittat den: Den finns på tvären på baksidan, precis invid häftningen. 

Tryckfel i Lovisas Kp-instick

I Kyrkpressen 35/12 fick Lovisa svenska församlings medlemmar ett instick med en vädjan om en frivillig avgift för att kunna fortsätta att prenumerera på Kyrkpressen också i fortsättningen. Ett urval ur höstens program ingår också.

Ett beklagligt misstag har dock slunkit in. I kontonumret har Tryckfelsnisse gjort en ändring. Det riktiga är FI22 1098 3000 1144 91 (Nordea 109830-114491) med referens 2244. Använd det vid inbetalningar.

Tack för ditt stöd!

Insticket finns i pdf-format på församlingens hemsida.

Jag är behörig!

Vilken lättnad! Domkapitlet anser att jag är behörig för kyrkoherdetjänsten i Lovisa svenska församling!
Fast eftersom det beror på att jag faktiskt är behörig, var jag inte särskilt orolig...

Nu framskrider processen så att församlingsrådet får en förfrågan om de vill att tjänsten lediganslås på nytt, eftersom det fanns bara en sökande. Fr sammanträder den 6 september.
Om de svarar nej (vilket jag hoppas) torde domkapitlet i slutet av september ge mig fullmakt på tjänsten, och då tillträder jag antagligen från början av november.
Om fr svarar ja på dk:s fråga, blir många frågor öppna på nytt. Då får vi se hur det går.

PS. En intressant detalj i den notis jag länkade till ovan var att kyrkoherdetjänsten i Sjundeå svenska lediganslås på nytt. Det är lite överraskande, eftersom den enda sökanden, Maria Venhola, tidigare förklarades vara behörig.
Är det för att hon är från Sverige? Är hon kanske finskspråkig, som namnet antyder, och församlingen skulle vilja ha en kyrkoherde med svenska som modersmål? Jag känner henne inte, så jag vet inte.
Man ska nog inte ta något för givet.

Andligt och sekulärt vid vigslar

Stefan Holmström skriver goda ledare i tidningarna Borgåbladet och Östra Nyland. 12.7.12 inledde han ledaren ”Det andliga i det sekulära” med att hänvisa till en skämtteckning på ELKF:s Facebook-sida och fortsatte:
Det vitsiga är förstås att det inte är en vits. Vigselns andliga element handlar lätt i skymundan. Kyrkan ges endast rollen av en tjänsteleverantör, ceremoniproducent.
Hur många av gästerna som upplevde Lovisas första officiella rosenbröllop tänkte på det andliga?
Idén om en bröllopsstad är lysande. Det är alla skäl att stödja målet att profilera staden som en plats där bröllopet blir något alldeles extra, där de oförglömliga upplevelserna avlöser varandra.
Det skulle ändå vara intressant att höra några prästerliga synpunkter på det hela.
Nå, Stefan, här kommer de!

För det första glömde staden bort församlingarna i planeringen av ”bröllopsstaden” och korrigerade saken först i ett så sent skede att vi inte hade en chans att hinna med. Detta är naturligtvis ett symptom på vilken roll församlingarna ibland förväntas ta: Vi får reagera först efter fullbordat faktum. Katastrofer sker – då bjuds prästen in. Evenemang planeras – då planerar man färdigt och förväntar sig sedan att prästen skall ha möjlighet att ställa upp utan att hans eller hennes kalender har konsulterats i förhand.
Detta är naturligtvis karikerat. De flesta handlar sakligt. Men tyvärr förekommer också det motsatta, som i detta fall.

För det andra är den kyrkliga vigseln något mer än ”bara” två personer som offentligt bekänner sin kärlek till varandra. Den är också en gudstjänst. Vi inom kyrkan vill ge brudparet det bästa vi har: förbön och Guds välsignelse för deras äktenskap.
Därför är naturligtvis ”det andliga krimskramset” som nämns i skämtteckningen ingenting som kan väljas bort. Det kan dock framföras med olika stil. Inget brudpar har bett mig lämna bort den andliga biten, men några har bett mig att inte använda ett alltför stort patos. Som jag inte annars heller brukar vara så patetisk har det inte varit svårt för mig, men det kan ju hända att de har stött på kolleger som har en annan personlig stil än jag. Det är förstås till stor del en smakfråga.

Observera förresten att det är skillnad på begreppen ”kyrklig vigsel” och ”kyrkbröllop”. Vid ett kyrkbröllop sker vigseln i en kyrka, ofta omgiven av feststämning, vacker krimskrams och en stort upplagd bröllopsmåltid. En kyrklig vigsel är däremot inget annat än en vigsel där vigselförrättaren är en präst (till skillnad från en borgerlig eller civil vigsel, alltså). Den kyrkliga vigseln kan, men måste inte, vara förenad med ett kyrkbröllop. Jag har förrättat vigslar i trädgårdar, på stränder, i vardagsrum och på sommarstugor, för att bara nämna några ”världsliga” platser. Ibland finns det flera hundra bröllopsgäster, ibland har bara vaktmästaren och kanslisten bevittnat vigseln. Variationsmöjligheterna är stora.

För det tredje tar du, Stefan, förtjänstfullt upp frågan om andligheten i det offentliga rummet i en sekulariserad stat. Du citerar biskop Antje Jackelén i Lund, som konstaterar att det är skillnad på en sekulariserad stat och ett sekulariserat samhälle. Staten skall inte ha en religiös åsikt, men det betyder inte att samhället måste vara icke-religiöst.
Det kan hända att det är en fördom från min sida, men jag har uppfattningen att det för ”vanliga finlandssvenskar” är svårt att diskutera andliga eller religiösa frågor vid t.ex. en middagsbjudning. Man skall inte sticka ut hakan, bevars, för då riskerar man att stämplas som en ”hihhulit” eller annars bara konstig.
När jag i min tjänsteutövning rör mig bland folk, t.ex. på bröllopsmiddagar, märker jag att det tycks finnas ett uppdämt behov av just denna sorts diskussioner, och när man får en präst på kroken passar man på. Och därför finns jag där, förstås – och jag är ju ex officio konstig, så det gör ingenting.
Jag och mina kolleger diskuterar gärna livets stora frågor med dem vi möter. Men varför inte diskutera dem också med sina vänner, inte bara med en halvbekant ämbetsman?
Debattartikeln publicerad i Östra Nyland 17.7.12.