En liten bloggrunda

Så här i juli är många bloggare rätt tysta, av förståeliga skäl. Några är dock i farten, och en liten bloggrunda gav följande intressanta napp.

• Nazister tar initiativ till integrationsprojekt mot homosexualitet, skriver Tor Billgren (8.7.07), och detta initiativ sker med användning av högerkristna anti-hbt-argument. Borde inte de kristna som använder sådana argument dra öronen åt sig när de märker i vilket sällskap de hamnar? Jag bara undrar.
• Katolska klockan tickar vidare, hävdar Charlotte Therese på bloggen A Catholic Renewal i ett (11.7.07) av flera inlägg om det nya Vatikan-dokumentet om andra kristna kyrkor. Hon skriver bl.a.: "Nu får inte ens Gud förknippas med något ord som kan ses som feminint i mässliturgi eller hymner [...] Var ska detta sluta?"
• Den svenska kollegan Miriam Klefbeck skriver ett par sakliga och roande inlägg om predikoförberedelse, nämligen Predikoförberedelser (5.7.07) och Om goda föresatsers opålitlighet (8.7.07). Tack, Miriam - det lät väldigt bekant!
• TV-fritt liv - ja tack, säger Svante Lundgren (11.7.07) och vägrar skaffa sig någon digitalbox.
• Dagens skoj #2 (1.7.07) är för Karin Långström Vinge att rådbråka några psalmer. Och visst blir det skoj!
• Varför Colosseum? (11.7.07) Torsten Sandell kritiserar valet av Colosseum till ett av världens nya sju underverk, med tanke på byggnadens blodiga historia. Han publicerade samma text i insändarform i Hbl.
• Linus Stråhlman citerar en text av Ylva Eggehorn (7.7.07) och teologen Madicken en av Göran Tunström (10.7.07). De är fina.
• Tjurfäktning och tjurrusningen i Pamplona skriver Per Westberg om 7.7.07.

Många fler kunde förstås nämnas, men det finns ju gränser...

The closer ...

... this kingdom is and the more its coming is God’s doing, the more must human beings conform to it by a radical change in their way of life.

- Jon Sobrino
as quoted on God's Politics

On sanctuary

In June, I blogged about an Iranian kurdish woman, Naze Aghayi, who had been granted sanctuary by a congregation in Turku. Today (10.7.07), the Rev. Alexia Salvatierra from Los Angeles wrote on the blog God's Politics, saying that Sanctuary Breaks An Unjust Law. Excerpts:

Sanctuary is an act of compassion, an expression of mercy. It is, however, not mercy at the expense of justice. Participants in the new sanctuary movement believe that our current immigration system is profoundly unjust — so unjust that we believe that we are facing one of those unique moments throughout history where divine law and human law are in conflict and God’s justice demands that we stand with those who break unjust laws even at the risk of sharing their punishment. Sanctuary is not only about mercy; it is also about justice. [...]
To offer sanctuary is to recognize that the strangers in our midst are blessing us, in clear and mysterious ways. May we respond with the hospitality that we have received.

Pearly Gates 5

An 85 year old couple, having been married almost 60 years, die in a car crash. They had been in good health the last ten years, mainly due to the wife's interest in health food.
When they reached the pearly gates, St. Peter took them to their mansion, which was decked out with a beautiful kitchen and master bath suite with jacuzzi. As they "oohed" and "aahed", the old man asked Peter how much all this was going to cost.
"It's free," Peter replied. "Remember, this is Heaven."

Next they went out back to see the championship golf course the home backed up to. They would have golfing privileges every day, and each week the course changed to a new one representing the great golf courses on Earth.
The old man asked, "What are the green fees?"
"This is heaven," St. Peter replied. "You play for free."

Next they went to the clubhouse and saw the lavish buffet lunch with the cuisine's of the world laid out.
"How much to eat?" asked the old man.
"Don't you understand yet?" St. Peter asked. "This is heaven. It's free!"
"Well, where are the low fat and low cholesterol foods?" the old man asked timidly.
"That's the best part... you can eat as much as you like of whatever you like and you never get fat and you never get sick. This is Heaven."
The old man looked at his wife and said, "You and your stupid bran muffins. I could have been here ten years ago!"

Sjukvård på medeltiden

Johanniterriddarna ägnade sej åt att hjälpa sårade och sjuka, både fiender och vänner, utan avseende på tro, språk eller härkomst. Detta innebar en kulturhistorisk vändpunkt. Riddarna talade rent av om "våra herrar, de sjuka", och strävade efter att vårda och betjäna dem som om de vore Kristus själv (jfr Matt 25:40).
Orden upprättade sjukhus jämsides med sina militära engagemang. Dessa sjukhus bidrog till utvecklandet den västerländska medicinen, som i avgörande grad kom att baseras på erfarenheter från den högt utvecklade arabiska läkekonsten. Man betonade bl.a. hygien, näringsrik föda, tillräckligt utrymme och frisk luft till skillnad från den direkta snusk som rådde på många andra håll. Bilden visar en av ordens sjukhussalar på Malta som den ser ut idag.
Orden verkade även på andra sätt för att lindra nöd och lidande. Med mönstersjukhusen kring Medelhavet som förebild uppförde kommanderierna i korsfararnas hemländer lokala sjukhus och utvecklade den karitativa verksamheten på hemmaplan. Det är detta arbete, för den kristna tron och för människors väl (Pro fide - pro utilitate hominum), som än idag utgör kärnan i Johanniterordnarnas verksamhet.

Kapitel 6: Johanniter och malteser efter reformationen

Johanniterdamer

En fråga som ibland kommer upp när Johanniterorden diskuteras är könsfördelningen. Om den finns följande att säga.

Damernas ställning inom Johanniterorden varierar mellan de olika grenarna. Den brittiska grenen, The Venerable Order of S:t John, är annorlunda än de övriga i det att den är en mer utpräglad förtjänstorden, alltså man få orden som ett utmärkelsetecken för något man redan har gjort, snarare än för att göra något inom orden, som vi andra har det. Detta betyder att både kvinnor och män utan åtskillnad kan beviljas The Venerable Order.
De svenska, nederländska och tyska (inkl. finländska) grenarna har däremot en manligare profil. Olika damcirklar och Schwesternschaften kanaliserar kvinnornas insats - som ingalunda är liten! - men som riddare kan endast män upptas. För att göra det "värre" är alla svenska och finländska riddare och en stor del av tyskarna adelsmän. I de olika hjälporganisationerna - Johanniter-Unfall-Hilfe (JUH), S:t John Ambulance, Johanniterhjälpen och vad de heter - gör man dock ingen sådan skillnad.

Både det adliga och det maskulina draget har historiska skäl. Från början - för 900 år sedan - var det uttryckligen adelsmän som blev riddare. Ofrälse hade viktiga uppgifter med lägre rang, men riddare kunde de inte bli. Och att kvinnor skulle strida var naturligtvis otänkbart.
Denna situation diskuterar vi emellanåt. För ofrälse och kvinnor finns det dock en uppsjö av olika välgörenhetsorganisationer, med början från Röda korset (vars tillkomst Johanniterorden stödde) och den utpräglat kvinnliga Martha-rörelsen, men ingen annan som har samma profil som Johanniterorden. Den kanaliserar alltså en insats som annars inte skulle finna något utlopp.
Till yttermera visso är Johanniterorden en uttryckligt kristen organisation, en andlig riddarorden - ingen sällskapsorden som sysslar med mystiska riter av olika slag. Genom orden kan alltså jag som dess kaplan nå en befolkningsgrupp som kanske annars inte nås av församlingarnas arbete. Och det är jag förstås glad över.

Kapitel 14: Johanniteralliansen

Nyhet: Ny samarbetsvägrare

Kaplan Vesa Pöyhtäri vid Karjasilta församling i Uleåborg vägrade förrätta en konfirmation tillsammans med en kvinnlig präst på söndagen (8.7.07), skriver Hbl (9.7.07, s. 5) och Kp. Han har enligt uppgift också tidigare vägrat förrätta gudstjänst tillsammans med en kvinnlig präst. Disciplinombudet behandlar för närvarande ärendet.

Liknande fall har förekommit tidigare. Jag tänker exempelvis på fallet i Hyvinge i mars i år, som jag bloggade om bl.a. här. Kvinnoprästmotståndare skrev ett upprop (texten hittas här), som jag tog upp här. Ärkebiskop Jukka Paarma tog bladet från munnen i ett pressmeddelande i mars och i sitt öppningsanförande vid kyrkomötets vårsession i maj. Kommentarer till ärkebiskopens uttalanden bloggade jag om här och här.

Church Bulletin Bloopers 16

22 members were present at the church meeting held at the home of Mrs. Marsha Crutchfield last evening. Mrs. Crutchfield and Mrs. Rankin sang a duet, The Lord Knows Why.

Borgåsnäckan

Det största skadedjuret i trädgårdarna här i Borgå är borgåsnäckan. Den äter rubb och stubb och förekommer i mängder.
I trädgården i Vårberga, där vi bodde tidigare, plockade jag en gång 73 stycken i mitt ämbar - utan att flytta på fötterna! De 73 kom alltså från ett område på uppskattingsvis en kvadratmeter!
Här på kaplansgården, några km från Vårberga, finns det precis lika mycket av dem. När jag går bland bärbuskarna krasar det bara under fötterna av snäckor som inte längre kommer att göra någon skada...

Det finns områden i Borgå som inte är utsatta (ännu), och restriktionerna är strikta för varifrån man får hämta jord och växter vart. Allt för att hindra spridningen så mycket som möjligt.

Det finns en snigelrestaurang här i Gamla stan, och folk undrar ibland om det är borgåsnäckor som de serverar. Tyvärr är det väl inte det. Borgåsnäckan är lite för liten (de största har en tre centimeters diameter på skalet och en längd på ca fem centimeter), även om den lär vara ätlig. På restaurangen serverades tidigare egenhändigt uppfödda sniglar, men numera lär de köpas utifrån. Gott är det hur som helst!

Cypern och Rhodos (1291-1523)

När Konungariket Jerusalem hade fallit år 1291, retirerade johanniterna till sina egendomar på Cypern. Egendomarna var dock inte alltför lätta att försvara, och förhållandet mellan kungarna på Cypern och de tungt beväpnade riddarna var inte helt problemfritt. Därför sökte Orden hela tiden ett nytt hem åt sig.
Åt 1306 erövrade så riddarna ön Rhodos, och det första självständiga johanniterriket uppstod. Ordens stormästare var rikets suveräne härskare. Han var inte underställd någon världslig kejsare eller kung, utan endast påven. Öns strategiska läge strax utanför Mindre Asiens kust (se karta) gjorde den ypperlig för kampen mot de osmanska härskarna, särskilt efter omfattande befästningsarbeten. Ön var dessutom bördig och kunde väl försörja försvararna under tider av belägring.

Under denna tid utvecklades Johanniterorden till en stark militär- och sjömakt (bilden föreställer en galär i johanniternas flotta) och deltog aktivt i kampen mot invasioner från öster. Den bidrog väsentligt till bevarandet av den kristna kulturen i Europa. Tusentals kommanderier på det europeiska fastlandet skickade manskap och blivande riddare och bidrog ekonomiskt och materiellt till försörjningen av johanniterriddarnas fästen och militära aktiviteter - men även till upprätthållandet av de utomordentliga sjukhusen.

Till slut kom den unge sultanen Süleyman den store på tronen i Istanbul. Hans härar lyckades under hans personliga befäl med vad ingen sultan hade klarat av under de gångna två århundradena, nämligen besegra johanniternas flotta och driva bort riddarna från Rhodos efter en lång belägring. Han anföll 1522 med 400 skepp och uppskattningsvis 200.000 soldater. Orden, med ett par tusen riddare, höll ändå ut i hela sex månader innan stormästaren, Philippe de Villiers, på julaftonen var tvungen att ge sig.
Johanniterorden blev alltså åter hemlös, även om Süleyman tillät dem att segla bort på nyårsdagen 1523 - besegrade, men ärade och beundrade för sin tapperhet.
Något som han senare skulle få ångra.

Kapitel 4: Johanniternas organisation på medeltiden

Nyhet: Schmeling avkragad

Bradley Schmeling, den öppet homosexuelle lutherske pastorn i Atlanta, Georgia som jag har bloggat om flera gånger tidigare, har nu fått avslag på sin överklagan. Därmed blir han av med sina prästrättigheter inom ELCA.
Hans församling verkar dock inte vilja mista honom. Eventuellt leder detta till att församlingen lämnar ELCA.

Det är förresten intressant att det finns så stora skillnader mellan olika stift i ELCA. I Georgia avkragas en homosexuell präst, medan sådant tolereras utan större problem i Kalifornien. Men San Fransisco har alltid varit lite speciellt, förstås.

Källor:
ELCA News Service: ELCA Committee on Appeals Rules in Atlanta Discipline Case (5.7.07)
365gay: Gay Pastor Officially Struck From Lutheran Church (5.7.07)
Advocate News: Lutheran appeals panel finds against pastor (5.7.07)
PinkNews: Sacked gay Lutheran pastor refuses to budge (6.7.07)
Tidigare inlägg:
Nyhet: Homosexuell pastor vägrar avgå (22.8.06)
Nyhet: Schmeling inför rätta (20.1.07)
Nyhet: Schmeling dömd (19.2.07)
"Homopräst" i biskopsval (25.6.07)

Bible Knowledge 4

These statements about the Bible were written by children
and have not been retouched or corrected
(i.e., bad spelling has been left in).

Noah built an ark, which the animals come on to in pears*.

*pairs

Johanniterordens huvuduppgift

Johanniterorden var till en början under medeltiden en märklig kombination av försvar för tron och insatser för människan. Med tiden kom Orden att förlora sin militära betydelse: det grundläggande i verksamheten flyttades helt över till omvårdnad av människan - och så har det förblivit.
Ordens motto är Pro Fide, Pro Utilitate Hominum (För tron – för människors bästa). Johanniterordens huvuduppgift är att i en kristen medmänsklig anda stödja och hjälpa människor i nöd. Ordens arbete att bistå nödlidande och sjuka tar sikte på hjälp huvudsakligen i vårt eget land, men även i viss utsträckning internationellt. Ordens insatser på detta område är väsentliga även i en välfärdsstat.
Bilden visar en av den tyska organisationen Johanniter-Unfall-Hilfe:s ambulanser i Afghanistan.

Enligt sina stadgar har Johanniter Ridderskapet i Finland till ändamål att i tidsenliga former fortsätta den humanitära verksamhet som St. Johannis av Jerusalem Hospitals riddareorden utövade redan under medeltiden, främst genom att bistå nödlidande och sjuka.
Ridderskapet har inga anställda. Allt arbete utförs av dess konvent, medlemmar (inkl. Damcirkelns) och sjuksyster utan ersättning.

Ordens önskan är att söka finna utvecklingsbara projekt till nytta för sjuka, handikappade och gamla och andra behövande personer. Målsättningen är att projekten efter utvärdering skall kunna tas över av andra samhällsfunktioner. Orden ställer krav på att dess hjälp verkligen kommer de behövande till godo och kontrollerar regelbundet att så sker.

Man kan alltså med rätta säga, att Johanniterorden är den äldsta organisation, som i praktiskt taget obruten följd under mer än 900 år ägnat sig åt internationell humanitär verksamhet. Uppgifterna, speciellt i den industrialiserade världen, har förändrats under århundradenas lopp, men när vi ser på världen idag är den humanitära verksamheten och det kristna budskapet minst lika aktuella som för 900 år sedan.

Kapitel 13: Johanniterdamer

God acts mercifully ...

... not by contradicting his justice but by doing what is over and above it [...] Mercy does not displace justice; rather it is the fullness of justice.

- S:t Thomas Aquinas
as quoted on God's Politics

Veckans anekdot: Potatishandlarna

Jag spenderade största delen av mina 17 första somrar i Lappfjärd (Sydösterbotten) på min fars hemgård, som drevs av min farmor och farbror. Tammerfors-kusinerna i samma ålder höll också till där, så vi hittade på både ett och annat emellanåt.

En gång - jag var väl i 10-årsåldern - skulle vi leka butik. Då behövde vi naturligtvis något att sälja, och efter att ha funderat efter vad det kunde vara, kom vi fram till att alla butiker säljer potatis. Vi förstod förstås att vi inte fick gå i farmors potatiskällare och ta för oss, så vi tog något som ingen ändå kunde äta, nämligen äppelkart.
När vi hade länsat de flesta av farmors äppelträd, ställde vi oss på gården med vår "potatis" och försökte sälja till dem som gick förbi. Den första var en av mina fastrar, som tittade på våra produkter men köpte inget. Så gick hon in i huset, och måste ha sagt något åt dem därinne, för en minut senare kom farmor utångande. Jag hade aldrig sett henne så arg! Vi hade ju i vårt oförstånd förstört äppelskörden för henne.

Pearly Gates 4

George Bush died and went to heaven and St. Peter met him at the gates. George asked St. Peter if the people in heaven were as friendly as the people in Texas were. St. Peter said, "Sure they are."
George went for a walk and passed by Moses and decided to speak to him. Moses just looked the other way and kept on walking. Slightly upset by this, George went back to St. Peter and told him what happened with Moses.
St. Peter was confused so he seeked out Moses and asked him why he ignored Mr. Bush. Moses looked St. Peter in the eye and said, "Well Peter, if you will remember, the last time I spoke to a Bush I spent 40 years in the wilderness."

Johanniterordens ursprung (1036-1113)

Jerusalem, kristenhetens heligaste plats, regerades vid det förra millennieskiftet av toleranta muslimska härskare, som behandlade både sina kristna och sina judiska undersåtar väl. Staden intogs dock i slutet av 1000-talet av österifrån anstormande seldjukiska turkar, som inte på samma sätt tolererade "otrogna". De kristna såg därför sin situation i Mellanöstern hotad.
Vid ett kyrkomöte i Clermont den 27 november 1095 manade påven Urban II till en samlad kraftinsats och ett heligt krig mot de otrogna. Därmed inleddes korstågsperioden.
Bilden föreställer korsriddare. Från vänster Heliga Gravens Orden, Johanniterorden, Tempelherreorden, St. Jakobs Orden och Tyska Orden.

Jerusalem erövrades och förstördes av korsfararna under första korståget år 1099. Ur det kaos och den förödelse som rådde föddes den orden, som kom att kallas Hospitallierna eller Johanniterna. Offren för förödelsen togs nämligen om hand i det hospital (härbärge) för kristna pilgrimer, som grundats redan 1036 (enligt vissa uppgifter 1020) av köpmän från Amalfi i Italien, och vars skyddshelgon var Johannes döparen.
Korsfararna organiserade och utvecklade hospitalverksamheten. Enligt hospitalliernas regler hade alla sjuka tillträde, oavsett ras, religion och social ställning, vilket var oerhört i den tidens intoleranta klassamhälle. Hospitalet fick starkt stöd av det nygrundade Konungariket Jerusalems första regenter. Anläggningen byggdes snabbt ut och fungerade inom kort som det som vi idag kallar ett sjukhus, med upp till tvåtusen patientplatser.
Med ett dekret år 1113 av påven Paschalis II (Urban II:s efterträdare) stadfästes Johanniterorden, "St. Johannis av Jerusalem Hospitals Riddareorden", med Johannes döparen som skyddshelgon. Hospitalbrödraskapet upphöjdes därmed till andlig riddarorden med egen författning och vidsträckta privilegier. Förste Stormästare för Orden blev italienaren broder Gerhard (d. 1120), tidigare föreståndare för amalfibrödernas hospital och härbärge. Gerhard saligförklarades senare.
Ordens motto har genom historien varit Pro Fide - Pro Utilitate Hominum (För tron och för människors bästa).

År 1099 har genom ett gemensamt beslut av Malteserorden och Johanniterordnarna inom Johanniteralliansen kommit att räknas som tillblivelseåret för Johanniterorden. År 1999 hade således 900 år förflutit sedan Ordens tillkomst.

Kapitel 2: Konungariket Jerusalem (1099-1291)

Ikeas regnbågsreklam

Efter att ha sprungit i olika möbelaffärer här i Borgå hela dagen tillsammans med familjen - vilket blir svettigt med två aktiva småbarn i denna värmebölja - kom jag att tänka på en Ikea-reklam som jag såg på nätet för en tid sedan (fast Ikea inte hörde till de besökta butikerna). Reklamfilmen riktar sig till en nordamerikansk publik och finns här. För att se själva reklamen, klicka på "Watch clip in QuickTime" i vänstra kanten.

Filmen nämner inga specifika produkter, utan vill skapa en image, såsom så många reklamer nuförtiden. Imagen i detta fall är att hem (och möblerna i dem) är till för att levas i, inte bara visas upp. Barn som leker, familjer som har kuddkrig, en pojke som åker skateboard i vardagsrummet m.m. Den sista scenen i filmen ställer frågan "Varför kan inte soffor, liksom familjer, ha olika smak?", och har en regnbågsfamilj i bild - två pappor (av olika ras, dessutom), deras dotter och familjens hund är samlade framför sin soffa.

Det är fint att reklamindustrin också inser vad klockan är slagen, och inte går med på att förvränga verkligheten (mer än nödvändigt) bara för att vissa fundamentalistkretsar skriker halsen av sig.
Vilket de gjorde.

HerChurch

För en tid sedan skrev jag ett inlägg där jag länkade till en härlig bibelparafras (eller -parodi, om man vill) som Rowan Atkinson står för. När jag nyligen publicerade inlägget på kyrkpressen.fi, var det en ökänd kommentator som troligen försökte ge mig en pik genom att länka till en annan videosnutt. Om så var fallet, vilket jag antar, missade piken sin verkan, för jag tyckte närmast att det var intressant.

Länken förde mig till en presentationsvideo om Ebenezer Lutheran Church i San Francisco. Den hör till vår systerkyrka ELCA, som om jag inte är orätt underrättad är den största lutherska kyrkan i USA. Ebenezer är intressant, eftersom "kyrkoherden", pastor Stacy Boorn, och den övriga församlingen satsar hårt på inklusivitet. Detta betyder att församlingen välkomnar medlemmar som hör till olika minoriteter, sexuella eller andra, men också att feminismen är en stark inspirationskälla. I liturgi och predikan binder man inte Gud vid ett kön, vilket förstås vore antropomorft, utan talar också om Guds kvinnliga sidor. Församlingen har infört någonting som de kallar "Goddess Rosary", alltså ett "gudinne-radband", där de utforskar också denna sida av gudomen.

Ett lån från församlingens hemsida herchurch.com:

Feminine images, metaphors, names and symbols for God are not new but found in scripture, Christian tradition and faith experiences. These treasures that have helped people connect with the Divine for centuries have often been hidden, buried, "white-washed", denied, or banished from Judeo-Christian communities and along with them the dignity, equality and voices of women.
In the Christian tradition, God as Father plays an important role. Worship in the congregations of almost every denomination is addressed to God as Father. But an exclusive emphasis on speaking of God as Father contributes to a limited understanding of God, an understanding that supports a domination structure that oppresses and subordinates women. Jesus' use of "Abba" was offered as a revolutionary deconstruction of domination structures of his day in both religious and social institutions. […]
None of the individual names, images, symbols, or concepts for God/dess in Christian talk can ever capture who or what God/dess is. But the exclusive use of some will distort and manipulate the presentation of God/dess, either by deliberative choice or misintentions. […]
These symbols or images shape our worldview, our ethical system, and our social practice. For example, if the key symbol for God is a male king we gravitate towards a culture that values and enthrones domination and masculinity. Is that the intention of the Church or the Holy One?
The incarnated Word in Jesus and the scriptures makes clear the certainty that God/dess resides with the oppressed. And so must we. Exclusively male God-language undermines human dignity for woman, and ultimately men as well. The result is a fractured community.
The inclusion and the return to the feminine divine is a necessary part of the spiritual journey for both women and men.

Jag är inte helt säker på att jag skriver under allt detta, men intressanta synvinklar ger det i alla fall.

Church Bulletin Bloopers 15

Pastor is on vacation. Massages can be given to church secretary.

We should realize ...

... that we are heard not by multiplying words, but because of purity of heart and tears of compunction.

- Rule of Benedict
as quoted on God's Politics

Johanniterorden

Sedan några år tillbaka är jag ordenskaplan för Johanniter Ridderskapet i Finland, som är en del av Johanniterorden. Jag skriver nu en inläggsserie om ordens historia och nutid, dess syfte och verksamhet, och har dessutom en del länkar nedan.
Bilden visar ordenskaplan K. af Hällström på väg till riddardagen i maj 2007.

Inlägg:

1. Johanniterordens ursprung (1036-1113)
2. Konungariket Jerusalem (1099-1291)
3. Cypern och Rhodos (1291-1523)
4. Johanniternas organisation på medeltiden
5. Sjukvård på medeltiden
6. Johanniter och malteser efter reformationen
7. Kreta och Malta (1523-1798)
8. Malteserorden efter Malta (1798 framåt)
9. Balliet Brandenburgs historia
10. Johanniterna i Norden
11. Johanniternas historia i Finland
12. Johanniterordens huvuduppgift
13. Johanniterdamer
14. Johanniteralliansen
15. Legitima och "falska" ordnar

Länkar:
Johanniter Ridderskapet i Finland.
Balliet Brandenburg - den tyska grenen som kommanderierna i Finland, Frankrike, Schweiz, Ungern och Österrike är underställda.
De andra johanniterordnarna finns i Nederländerna, Storbritannien (med många grenar runt världen) och Sverige.
Dessa fyra protestantiska johanniterordnar bildar Johanniteralliansen, som koordinerar det gemensamma arbetet och också bevakar och beivrar de s.k. "falska ordnarna", som använder Johanniternas namn och emblem utan att ha historisk rätt till detta. Alliansen samarbetar också med den katolska Malteserorden, som har ett gemensamt historiskt ursprung med johanniterordnarna.

Lite litteratur:
Ernle Bradford: The Shield and the Sword. The Knights of St. John. Penguin Books, London 1972.
Desmond Seward: The Monks of War. The Military Religious Orders. Extensively revised edition. Penguin Books, London 1972, 1995.
Ernst Staehle: Die Hospitaliter im Königreich Jerusalem. Ihre kulturelle Revolution und Verteidigung des Erbes im Königreich Jerusalem. Geschichte der Johanniter und Malteser, Band 1. Weishaupt Verlag, Gnas 2002.

Uppdatering om Williams och Robinson

Förra veckan skrev jag ett inlägg som bl.a. behandlade det faktum att ärkebiskopen av Canterbury, Rowan Williams, inte inbjuder biskop Gene Robinson till Lambeth-konferensen nästa sommar.

Nu rapporterar PinkNews (29.6.07) att Williams överväger att ändra sitt beslut efter att ha fått omfattande protester från sin kyrkas medlemmar. Eventuellt skulle detta innebära att Robinson skulle få närvaro- men ej rösträtt vid konferensen.

The measure ...

... of a society’s progress is not whether it can give more to those who have more, but whether it can provide enough to those who have less.

- David Lim
as quoted on God's Politics

Bible Knowledge 3

These statements about the Bible were written by children
and have not been retouched or corrected
(i.e., bad spelling has been left in).

Noah’s wife was called Joan of Ark.

Canadian Anglicans not yet blessing gay couples

Continuing the story about the Anglicans blessing gays, the Canadian Press reports as follows in two articles republished on 365gay (Canadian Anglicans Prepare To Vote On Same-Sex Blessings 19.6.07 and Canadian Anglicans Step Back On Blessing Gay Unions 24.6.07):

The Anglican Church of Canada [voted] on blessing same-sex unions […] at its [triennial] General Synod in Winnipeg.
The issue has divided Canada's two million Anglicans - the country's third largest religious denomination - and could ultimately lead to a split from the worldwide communion. […]
Canadian Anglicans inched closer towards blessing same sex unions, but stopped short of giving priests the power to perform ceremonies.
The Anglican Church of Canada agreed that same sex blessings do not conflict with its core doctrine, a decision that paves the way for the practice.
But ultimately, delegates voting Sunday [24.6.07] at the General Synod rejected the idea of letting individual dioceses decide whether their priests could perform blessing ceremonies for same sex couples who were married in civil ceremonies.
"So on the one hand, we said it is a matter of doctrine, but not credal, that is, not essential to one's salvation, shall we say. But on the other hand, the church is not prepared... to proceed immediately with the blessing of same sex unions," said Archbishop-elect Fred Hiltz […].
Supporters and opponents of same sex blessings call the decisions confusing.
"It is a very confusing message to be sending. It's taking with one hand and giving with the other," said Chris Aimbidge, President of Integrity Canada, a lobby group that supports same sex blessings.
Cheryl Chang, a spokeswoman for Anglican Essentials, a group lobbying against same sex blessings, said she believes confused and frustrated parishioners will start finding other churches immediately.
"People (will) leave to go to the Catholic church, the Baptist church, the Pentecostal church. That's going to happen starting next Sunday, or next Monday even," Chang said.
"These are decisions that are very confusing for the church, and ultimately, very divisive."
Both resolutions were widely supported by both clergy and laity in Sunday's votes, but needed the support of the bishops in order to pass.
The bishops narrowly accepted the resolution on doctrine by just two votes. However, when it came to allowing same sex blessing ceremonies, the bishops voted 21 to 19 against the idea.
Though the church hasn't approved the practice, observers say the foundation has been laid for same sex blessings in Canada. […]
The Anglicans' vote follows a similar one by Canada's Evangelical Lutheran Church, held Saturday [23.6.07] in Winnipeg.
Canadian Evangelical Lutherans are in full communion with the Anglican Church of Canada, meaning ordained ministers can officiate in either church. Similarly, baptized members can transfer between the two churches.
With roughly 180,000 members, the Evangelical Lutherans form the largest Lutheran denomination in Canada.

Födelsedagar lätta att minnas

Idag, den 1 juli, skulle min farmor ha haft födelsedag.

Det kommer jag nog alltid att minnas. Både min farmor och min mormor var födda år 1902, farmor som sagt den 1 juli och mormor den 7 januari. Att minnas att den ena var född 1.7 och den andra 7.1 beredde inga större problem för deras gemensamma barnbarn...

Nu är ju damerna sedan länge avlidna; farmor dog 1983 och mormor 1994. Dessa årtal måste jag slå upp - men födelsedagarna kan jag utantill utan att ens behöva tänka efter!

Jordfästningspräst

Folk undrar ibland hur en präst orkar med så mycket sorg och död som han eller hon måste möta vid jordfästningar. Då jag nu har förrättat drygt 200 jordfästningar på drygt 10 år, tycker jag att jag är behörig att fundera kring detta.

Prästens uppgift vid en jordfästning är inte att själv sörja, utan att stöda och hjälpa de anhöriga i deras sorg. Kanske bär de anhöriga på skuldkänsor och dåligt samvete för sådant de har sagt och gjort eller underlåtit att säga och göra, och då kan de behöva min hjälp att bearbeta detta. I vilket fall som helst behöver de min hjälp med det praktiska genomförandet av förrättningen.
En del (äldre) kolleger har jag hört beklaga sig över sin roll som "ceremonimästare", som de säger, men jag upplever att den rollen är ett viktigt arbetsredskap när jag vill hjälpa folk i deras sorgearbete. Vid jordfästningen har de tillräckligt att tänka på utan att också behöva oroa sig för när de skall sitta eller stå eller lägga ner blommor. Genom att handleda dem i de praktiska detaljerna frigör jag deras energi till att kunna bearbeta de större frågorna.

Vid de flesta jordfästningar är det frågan om gamla människor som har dött. Sådana fall kan vara sorgliga, och sorg och saknad kommer till ytan för de anhöriga - men det är inte frågan om stor tragik. Den gamla har fått leva ett fullångt liv och har kanske blivit befriad från sjukdom eller allmän ohälsa. Döden har eventuellt rent av kommit som en lättnad för alla inblandade. I sådana fall är det inte så tungt att förrätta jordfästningen och förkunna det kristna hoppet om uppståndelse, återförening och ett evigt liv för dem som har blivit kvar.

De tragiska fallen blir dock ofta tunga, och det blir också de fall som på något sätt kommer en själv nära. Självmord och olyckshändelser är exempel på tragik.
Som exempel på fall som har kommit mig själv alltför nära kan jag nämna den två dagar gamla flicka som hade dött av förlossningsskador på samma sjukhus där vi själva skulle föda vår dotter några få månader senare, och den unga cancersjuka kvinna som råkade vara jämnårig med min syster och dessutom ha samma namn som hon. Med den lilla flickan grät jag i kapellet, medan med den unga kvinnan lyckades jag hålla mig fastän tal efter tal på minnesstunden lät som om det handlade om min syster - men när jag gick ut därifrån brast alla fördämningar (till servitrisernas förfäran).

Tungt blir det förstås också om man har för många jordfästningar och andra förrättningar och gudstjänster på en kort tid. För mycket jobb är alltid tungt, det säger ju sig självt. Mer än två förrättningar på en lördag börjar nog kännas - särskilt om de är av olika slag! Det är lättare att förrätta tre ("normala") jordfästningar på en dag än att förrätta, säg, först en jordfästning och så ett dop. Omställningen kräver nämligen en del energi, också den. Mellan dop och vigsel krävs ingen större omställning, för båda är ju glada tillfällen, men mellan dem och jordfästning är omställningen tung. Och värst är det om man måste göra två omställningar samma dag - t.ex. jordfästning-dop-jordfästning - för då är man nog helt färdig när kvällen kommer. Det sker ändå tack och lov inte så ofta.

Orsaken till dessa tankegångar är helt enkelt att jag nästa lördag först har två jordfästningar, av vilka en tung, och därefter en vigsel. Jag ser inte helt fram emot den dagen...

Uppdatering: Den svenska prästen Madicken råkade blogga om samma tematik för ett par dagar sedan.

Pearly Gates 3

A young couple were killed in an accident on the day before their wedding. When they arrived at the Pearly Gates, St. Peter asked if there was anything he could do to make being in heaven even more pleasant. So they explained about dying the day before their wedding and asked if it was possible to be married in heaven.
"No problem," said St Peter, "leave it with me."

A hundred years or so later they met St Peter and asked about the wedding.
"Everything is being arranged," he assured them.

Another hundred years passed, and they met St Peter again. They reminded him about the wedding and said,
"We know that in heaven, time is of no consequence, but we have been waiting over two hundred years."
St Peter replied, "I am sorry. All the arrangements were made the day after you arrived and there is only one thing preventing us from having the wedding... We're waiting on a pastor!"

Canadian Anglicans blessing gays

The Canadian Press reports through 365gay (19.6.07):

(Winnipeg, Manitoba, Canada) Planning a wedding is usually complicated, taking months to sort out a seemingly endless parade of details.
For Frank Kajfes, 60, the months leading up to the big day with Bryan Wannop, his partner of 30 years, were difficult for another reason.
As Anglicans, it was important to Kajfes and Wannop, 70, to have a religious component to their wedding. Since the church doesn't allow its priests to bless same-sex unions, having Kajfes and Wannop at the altar on their wedding day was a delicate matter.
Church leaders came up with a clever compromise.
Before they were legally married by a Federal Court judge at the end of a regular Sunday mass, they were prayed for by the entire congregation of St. John the Evangelist in Ottawa - instead of just the priest.
"They were blessing us, not our marriage. That was a technical point," said Kajfes, who's now retired after teaching for 37 years.
"It was the closest thing they could do without contravening the bishop's directives."
The Anglican Church has so far refused to allow priests to bless same-sex unions. Kajfes is happy with the way his wedding turned out, but says the church is still failing its gay members.
"We will continued to be marginalized, and we will be second-class citizens in the Anglican Church."
If Kajfes and Wannop had waited just one more year, there's a chance their wedding might have been different. The Anglican Church of Canada will vote on blessing same-sex unions this week at its General Synod in Winnipeg.

I will later write about the decisions of the Synod.

Nytt foto

På den nya bilden i profilen ber jag vid altaret i Kullo bykyrka i västra Borgå. Fotot togs av en Kp-redaktör på besök. Texten på altartavlan lyder: En tillflyktsort är urtidens Gud (5Mos 33:27).

Church Bulletin Bloopers 14

Remember in prayer the many who are sick of our church and community.

Pridemarsch och förhinder

I morgon lördag går Pridemarschen av stapeln i Helsingfors. Jag bloggade om den förra veckan.

Tyvärr har jag arbetsförhinder - jag skall viga ett heteropar - och kan inte delta i år. Jag hoppas ändå på livligt deltagande, också i Gemenskapsrörelsens avdelning. Det blir intressant att få höra om fundamentalisterna ordnar en bibelviftande motdemonstration i år igen...

Strålande vargar?

Biskop emeritus Erik Vikström (eller emEricus, som han kallar sig ibland) är, liksom många andra, upprörd över statsrådets beslut att tillåta Helsingfors att mot Sibbos vilja annektera en del av Sibbo. Han skriver en liten läsvärd fabel på sin blogg om saken.

Jag har för övrigt ett litet förslag till Sibboborna. Det är många kommuner som funderar på att anhålla om byggnadstillstånd för ett kärnkraftverk - Lovisa, Nykarleby, nu senast Kristinestad...
Tror ni att Helsingfors skulle vara intresserat av ett område där det finns kärnkraft? Fundera på saken! :-)

Veckans anekdot: När tanken slinter

Man ska nog vara frisk när man jobbar. Är man i halvbra skick händer det lustigheter.

Som exempel vill jag nämna en jordfästning som jag hade för en tid sedan. Jag var svag efter en släng av magsjuka, så min koncentrationsförmåga var inte den bästa. Därför slant tanken och tungan för mig ett par gånger.
När jag ledde församlingen i syndabekännelsen och skulle säga att vi bekänner "att vi har syndat i tankar och ord, gärningar och försummelser" så bekände vi i stället "att vi har tankat"! Jag korrigerade mig snabbt och hoppas att ingen märkte något, men pinsamt var det ändå.
När jag en stund senare vid den tredje skoveln mull skulle säga "Jesus Kristus, vår Frälsare, skall uppväcka dig på den yttersta dagen" (vilket jag redan tidigare har haft problem med), så höll jag på att tappa koncepterna igen och säga något om "Jesus Kristus, den Uppståndne". Vilket i sak förstås hade varit rätt, men ändå i princip orätt. Jag lyckades nog använda handbokens formulering till slut, men det krävde en sekunds tankepaus...

Stuffed Animal and the Bible

In his blog Christ, The Gay Martyr, a man using the pseudonym "Stuffed Animal" writes about the relationship between God and His GLBT children. Stuffed Animal is no theologian, but rather a regular Christian believer who happens to be gay.

Recently, he has published a three-part blog entitled The Bible Tells Me So (read parts one, two, and three) about the fact that he now has read through the entire Bible, using the New Oxford Annotated Bible in order to understand it better. This is something most Christians probably haven't done; in my experience many read selected parts, such as the Gospels, but few read the Bible in its entirety. Hopefully we theologians are exceptions to this, but I have my doubts.
Stuffed Animal expounds on sixteen conclusions that he has drawn based on his reading. I'm not sure I quite agree with them all, but they are interesting just the same. The conclusions are the following:

The Old Testament Is Spicy!
The Old Testament Is Boring!
Fundamentalism Is Based On Old-Testament Doctrine.
The Story of Sodom and Gomorrah Has Been Misinterpreted.
Eunuchs Are Blessed By God.
Judith Of Bethulia Is A Lesbian Icon.
If You Commit Idolatry, You're Toast!
Levitican Law Was Imposed As Punishment.
Levitican Law Has Never Applied To Christians!
Leviticus 18 Has Been Misinterpreted!
Loving Covenants Between Same-Gender Partners Are Possible.
The Gospels Have Been De-Emphasized!
Hebrew Law Is Different From Christian Law.
The 19th Chapter Of Matthew Rocks!
Jesus Christ Is The Source Of Salvation . . . Not Scripture!
Eunuchs And Virgins Don't Produce Babies.

What does he mean by all of that? Read his texts yourself and find out!

Bible Knowledge 2

These statements about the Bible were written by children
and have not been retouched or corrected
(i.e., bad spelling has been left in).

Adam and Eve were created from an apple tree.

Nyhet: SvK ska synas mer i Prideparaden

Svenska Kyrkans tidning rapporterar (27.6.07):

Homosexuella som är anställda i Svenska kyrkan siktar på att gå som en egen sektion i årets Prideparad [i Stockholm 4.8.07].
Precis som poliser och militärer har egna sektioner i Prideparaden, vill nu homo- bi- och transsexuella präster och diakoner synas som yrkesgrupp. Ann-Catrin Bosbash är lärare vid Pastoralinstitutet i Uppsala och en av initiativtagarna till Svenska kyrkans Prideparad-sektion.
- Jag hoppas att vi blir många som går. Vi är ett gäng anställda som i flera år sagt att vi behöver synas mer i paraden.
Cirka femtio HBT-personer har redan visat intresse för att gå med, men betydligt fler arbetar i Svenska kyrkan. Sektionen kommer också att vara öppen för alla som sympatiserar med gruppen.
Får ni med några kyrkkändisar?
- Samtal pågår, säger Ann-Catrin Bosbach. Ärkebiskop Anders Wejryd och flera andra biskopar har ju tidigare markerat sitt stöd för HBT-personer.

SALT om "homoprästen" i repris

Sommaren är reprisernas tid i TV. Också programmet SALT går i repris. Det prisbelönta avsnittet om Carola Sarén (bilden), som ursprungligen sändes 26.11.06, kommer i repris på FST5 nästa söndag 1 juli kl 17.45 och onsdag 4 juli kl 22.05.

Jag bloggade om det när det begav sig. Se inläggen
Homopräst i SALT 26.11 (16.11.06)
"Homopräst" i TV (26.11.06)
Veckans skörd i Kyrkpressen (8.12.06)
Rättelse om Carola Sarén (20.1.07)
Nyhet: "Homoprästen" gjorde SALT prisbelönt (14.3.07)

Abortdiskussion på kyrkpressen.fi

I oktober i fjol skrev jag ett inlägg om abort i specialfall i min serie "Frågespalten". 26.6 återpublicerade jag det på kyrkpressen.fi. Jag har försökt publicera ett och endast ett inlägg om dagen där, och emellanåt har jag tagit till frågespaltsvaren.
Ämnet abort tycks dock intressera de kyrkligt aktiva mer än många andra ämnen (med undantag för homosexualiteten), för jag har på kort tid fått en del skarpa svar - samt förstås (tyvärr) lite spydigheter från icke oväntat håll. Få se hur det utvecklar sig.

Uppdatering 1: Diskussionen sprider sig utanför mitt inlägg, vilket förstås är bra. Andra bloggare har publicerat inlägg som vidareutvecklar diskussionen.
Sonja Nyström: Rätten till Liv (28.6.07)
Christoffer Skuthälla: Aborter (28.6.07)
Krister Eirik Lundsten: ABORT Behövs, men bör tas på DJUPASTE ALVAR! (4.7.07)

Uppdatering 2: En i sammanhanget intressant nyhet kommer Kp med, då man 28.6.07 rapporterar med rubriken Tysk präst dömd till fängelse för abortliknelse.

Pearly Gates 2

Over the massive, carved front doors of a church, these words were inscribed: "The Gates of Heaven". Below that was a small cardboard sign which read: "Please use other entrance."

Nyheter om anglikaner och hbt

Längs med våren har jag samlat på mig en del artiklar om anglikanerna (inkl. episkopalerna) och deras problem med "homofrågan". Nu skall jag referera dem - annars har jag samlat i onödan...

I december skrev jag om hur flera församlingar lämnade den episkopala kyrkan i USA (ECUSA) i protest mot dess liberala linje angående kvinnliga präster och homosexuella, och i stället underordnade sig den nigerianske ärkebiskopen Peter Akinola (som i sitt hemland aktivt talar för hårdför anti-hbt-lagstiftning). Nu har utbrytarna, organiserade i the Convocation of Anglicans in North America (CANA), också fått en egen biskop, Martyn Minns, som vigdes av Akinola i maj. Ett helt stift i Texas har också brutit sig ut ur ECUSA, dock utan att (ännu) gå med i CANA.
De episkopala ledarna, med primas Katharine Jefferts Schori i spetsen, kunde bara konstatera faktum. Däremot var de inte imponerade av tanken att CANA också skulle överta den episkopala kyrkans egendom, bl.a. kyrkobyggnaderna. I januari började därför båda parter en strid inför domstol om rätten till egendomen, vars värde räknas i tiotals miljoner dollar.
Vad kan man annat än beklaga.

De anglikanska kyrkoledarna träffades i februari i Tanzania, vilket jag rapporterade redan då. Mötet gav den episkopala kyrkan ett ultimatum: Före 30.9.07 bör den förbinda sig till att varken viga fler öppet homosexuella biskopar eller godkänna välsignelse av partnerskap, annars får den en mycket svagare ställning inom den anglikanska gemenskapen. Detta accepterade Jefferts Schori för att försöka rädda kyrkan från splittring och med argumentet att de svaga annars blir i kläm.
Biskop Gene Robinson gick ut med ett uttalande om att kyrkan inte borde ge efter för utpressning. Eftergifter kommer dessutom inte att lösa grundproblemet. "Doesn't Jesus challenge the greater whole to sacrifice itself for those on the margins? Now is the time for courage, not fear."

I slutet på februari sammanträdde synoden (kyrkomötet) inom Church of England (CofE). Efter en upprivande debatt angående de homosexuellas roll inom kyrkan, där liberala och evangelikala krafter drog åt var sitt håll, godkändes ett kompromissförslag om att bibehålla status quo. Detta innebär att homosexualitet inte är något hinder för medverkan i kyrkans liv och att präster får registrera sina partnerskap, men bör leva i celibat.
Det sistnämnda tycker jag låter som om man vill äta kakan och ha den kvar, men så är det väl ofta med kompromisser...

Även om CofE kräver celibat av sina homosexuella präster, gör inte ECUSA det. När delstaten New Hampshire, där Robinson är biskop, stiftade en lag om att införa registrering av partnerskap ("civil unions") från början av år 2008, meddelade han att han och hans partner sedan 18 år kommer att utnyttja denna rätt.

Den anglikanska kyrkogemenskapen kommer att hålla en stor samling med drygt 850 ärkebiskopar och biskopar sommaren 2008. Ärkebiskopen av Canterbury är sammankallare av den s.k. Lambeth-konferensen, som har namn efter ärkebiskopens palats i London och hålls vart tionde år. Den första konferensen var år 1867 i Lambeth-palatset, men sedan 1978 hålls konferensen i Canterbury nära London.
Ärkebiskop Rowan Williams har beslutat att inte inbjuda biskoparna Robinson och Minns till konferensen. Robinson, som är en rättmätigt vald och tillsatt biskop, kan eventuellt få närvarorätt, men för Minns är också detta uteslutet. Orsaken till beslutet är att Williams vill gjuta olja på vågorna för att undvika splittring.
Detta verkar dömt att misslyckas. Biskop Marc Andrus i Kalifornien kritiserar skarpt Williams' beslut att utesluta Robinson. "The tactic of isolation and exile being employed against Bishop Robinson is retrogressive behavior that moves us towards a past from which Christ is always seeking to redeem us."
Och på den konservativa planhalvan finns planer på att skapa ett slags parallell kyrka till ECUSA; tydligen är CANA inte tillräckligt. Primas för den anglikanska kyrkan i Kenya, ärkebiskop Benjamin Nzimbi, rapporteras koordinera vigningen av en dissident biskop, som skall leda den nya kyrkan och på sätt och vis konkurrera ut Jefferts Schori.

Jag misstänker att vi tyvärr får höra mer om allt detta.

Källor:
* Advocate News:
Anti-gay archbishop builds U.S. base (AP 3.5.07)
Archbishop of Canterbury snubs gay bishop (AP 22.5.07)
Calif. bishop has Robinson's back (23.5.07)
* Beliefnet:
Va. Episcopal Dispute Heads to Court (USA Today 17.1.07)
* Kotimaa:
Nigerialaispiispa hämmentää Yhdysvaltojen episkopaalien rivejä (1.5.07)
Kohupiispaa ei kutsuta Lambeth-konferenssiin (24.5.07)
* Pinknews:
Synod falls out over civil partnerships for gay priests (1.3.07)
US Anglican churches defy Williams (9.5.07)
Anglican crisis deepens as diocese opts out (17.5.07)
Gay bishop plans civil union (27.4.07)
Gay bishop excluded from Anglican conference (22.5.07)
Isolation tactic towards gay bishop attacked (25.5.07)
Anglican dissidents plan 'parallel' church (13.6.07)
* Washington Post:
Congregations Give Warning On Property (20.1.07)
* 365gay:
Episcopal Church Prepares To Go To Court Over Breakaway Anti-Gay Parishes (AP 19.1.07)
Gay Bishop: Reject Ultimatum (AP 27.2.07)
Episcopal Leader Urges Churches To Cool Gay Support (AP 28.2.07)
UK Anglicans Approve 'Compromise' Motions On Gay Christians (AP 28.2.07)
EU Rebukes Nigeria Over Anti-Gay Legislation (20.3.07)
Gay Bishop, Opponent Disinvited From Anglican Confab (AP 22.5.07)
Anglican Leader To Be Pressed On Gay Bishop (24.5.07)

Grillade blommor?

Min fru Christel jobbar på en firma som bl.a. producerar affärsgåvor och reklamprylar. Man kan alltså trycka reklamtext på t.ex. pennor och dela ut dem åt sina kunder.
En grillkiosk beställde en penna där det förutom kioskens namn och telefonnummer stod följande text:

• Maukkaat grillituotteet
• Esimerkiksi kauniit, edulliset hautalaitteet

(på svenska ungefär: Smakliga grillprodukter, exempelvis förmånliga begravningskransar).

En smula originellt, kanske?

Tekniskt inlägg

Jag har placerat min blogg i Finland på bloggkartan.se.

Church Bulletin Bloopers 13

At the evening service tonight, the sermon topic will be "What is Hell?". Come early and listen to our choir practice.

"Homopräst" i biskopsval

Jag skrev senast i februari om den amerikanske lutherske prästen (ELCA) Bradley Schmeling. Han är öppet homosexuell och hade meddelat sin biskop, Ronald Warren, att han hade hittat en livslång partner. Biskopen beordrade honom då att avgå från prästämbetet, och då Schmeling vägrade, dömde en tillsatt kommitté honom att göra det senast den 15 augusti 2007. Kommittén konstaterade dock att Schmelings sexuella läggning är det enda problemet med honom, att han är en duglig präst, och att den hoppas att kyrkan vid sin synod i augusti skall ändra sina regler angående homosexuella präster.

Schmeling, som överklagar kommitténs beslut, har fått ett starkt stöd både från sin församling i Atlanta, Georgia, och från andra håll inom ELCA. När man nyligen valde en efterträdare till biskop Warren, som går i pension, kom Schmeling på en hedersam fjärde plats i omröstningen.
Det ska bli intressant att se vad som händer vid synoden i början av augusti.

Källa: AP genom 365gay

Bible Knowledge 1

These statements about the Bible were written by children
and have not been retouched or corrected
(i.e., bad spelling has been left in).

In the first book of the Bible, Guinessis*, God got tired of creating the world, so he took the Sabbath off.

*Genesis.

Jörguppar

I butiken idag köpte jag lite torkad papaya. Gott!

När jag kollade in det övriga urvalet av torkad frukt, upptäckte jag två intressanta produkter.
Den ena påstod sig vara "figon", men det må nu vara hänt att k- och g-ljuden sammanblandas.
Den andra var däremot mer kryptisk. På den påsen stod den nämligen att innehållet bestod av "jörguppar". Den finska översättningen måste ha varit felaktig, för den uppgav innehållet som "mansikka", vilket ju betyder "jordgubbar" - men å andra sidan vet jag inte vad jörguppar är på finska...

Pearly Gates 1

A man died and approached the Pearly Gates. St. Peter told him heaven was getting crowded so he had to test people with the point system. If he got to 100 points he could enter.
The man told Peter that he gave to the poor. Peter marked him down for three points.
The man thought again, then said that he tithed. Peter added one point.
The man, desperately searching his memory, finally said that he never cussed. Peter added half a point.
By now the man got very frustrated and said that at this rate he could only get in by the grace of God. Peter replied, "Come on in!"

Today's lesson

... is read by the Rev. Rowan Atkinson. The lesson is every bit as authentic as the Reverend.

Thank you, pastor Karin, for sharing it with us!

Veckans anekdot: Ynglens avföda

När jag förberedde min midsommardagspredikan kom jag att tänka på hur Johannes döparen enligt den gamla översättningen kallade folk för "huggormars avföda" (t.ex. Lk 3:7). När jag som barn läste det för första gången, förstod jag förstås att det inte var ett positivt utlåtande, men jag visste inte exakt vad avföda var. Problemet var att jag trodde att jag förstod ordet - föda är ju samma som mat, och "huggormars avföda" måste alltså vara sådant som huggormar äter, inte sant.
När NT-81 kom ut och där stod "huggormsyngel" förstod jag att jag hade missförstått, men ordet "avföda" förstod jag ändå inte. Det är inte förrän i vuxen ålder som det har gått upp för mig att "föda" i detta sammanhang inte hänger ihop med "mat" utan med "förlossning", och att "avföda" alltså betyder samma som "avkomma" eller, som Bibel 2000 säger, "yngel".

Det här är förstås ett rätt oskyldigt exempel, men visar ändå hur viktigt det är med nyöversättningar. Det farliga är inte det man inte förstår, utan det man missförstår trots att man tror att man vet vad det betyder. Det leder till allvarliga misstolkningar som man inte själv inser.

Uppdatering av bloggen

Jag införde serien Agnus Day längst ner här på sidan. Serien uppdateras veckovis. Enjoy!

For not only ...

... do people need food, but they need also the touch of a hand, the sound of a voice. For food lasts but a day, but love is for always.

- Mother Teresa
as quoted on God's Politics

Jesu kärlek

I min ungdom gick jag omkring med en stor plojknapp (kanske 10 cm i diameter) där det på engelska stod "I [hjärta] Jesus", alltså "Jag älskar Jesus".
Det var intressant att kolla in folks reaktioner. De flesta helsingforsare hade förstås utstuderat neutral min när de kastade en försynt blick på knappen, men ett par reaktioner minns jag: ett gäng med unga flickor som föll mig om halsen och ropade att de också älskar Jesus, vilket förstås var förstås väldigt angenämt (alltså också att de älskade Jesus), och en alkoholist som undrade vilken "sekt" jag hörde till och sedan förde en lång, varm och saklig diskussion om andliga frågor med mig.
En av mina äldre arbetskamrater på Församlingsförbundet undrade om det inte är viktigare att Jesus älskar mig än att jag älskar Jesus, varpå jag svarade: "Jo, för mig är det förstås det. Men för dem som jag möter är det viktigare att få veta att jag älskar Jesus." Och det svaret var hon nöjd med.

Den tanken tror jag bör genomsyra hela kristenlivet. Guds kärlek i Kristus är grunden för vår kärlek både till honom och till varandra. Det dubbla kärleksbudet vore meningslöst om inte Kristus hade dött på korset. Vi älskar därför att han först älskade oss, skriver kärleksaposteln (1Jh 4:19).
Kärleken mellan Gud och oss (i båda riktningarna) är starkt sammanknippad med tron och frälsningen. Den syns dock inte utåt, eftersom endast Gud kan se vad som finns i vårt hjärta. Det är genom att "vågrätt" föra kärleken vidare till våra medmänniskor (till vår nästa, för att tala med bibliska termer) som den "lodräta" kärleken kommer till synes. Och endast om det "lodräta" och det "vågräta" kombineras, bildas det ett kors. Om endera korsarmen saknas, har vi bara en käpp - ett användbart verktyg, kanske, men ingenting specifikt kristet.

Kristi kärleksbudskap är alltså mycket mångfasetterat - men allt grundar sig på och börjar med Guds kärlek till oss.

Hbl uppföljer regnbågsmässans vräkning

Domkapitlet har undvikit att ta ställning i frågan kring regnbågsmässans andra vräkning i våras. Hufvudstadsbladet rapporterar 21.6.07 under rubriken Domkapitlet tiger i känsligt beslut (s. 4):

Var det okej att kyrkoherden Monica Heikel-Nyberg upplät sin kyrka för sexuella minoriteter? Det får vi inte veta. Domkapitlet vill inte bestämma sig. [...]
Församlingsrådet [i Vanda svenska församling] undrade om det hade gjort rätt eller fel när det lade sig i ett beslut fattat av kyrkoherden Monica Heikel-Nyberg. Efter att regnbågsfolket inte fått hålla sitt möte i Domkyrkans kapell upplät Heikel-Nyberg Helsinge kyrka. Men församlingsrådet protesterade, och menade att kyrkoherden inte kunde fatta beslutet själv.
[...] Biskop Gustav Björkstrand, en av de sju som utgör domkapitlet:
- Frågan förföll eftersom gudstjänsten aldrig hölls där.
Men inför framtiden vore det väl bra med ett prejudikat i frågan?
- Lagen är tydlig. Den säger att kyrkoherden fattar beslut i löpande frågor, församlingsrådet i principiella frågor.
Så regnbågsfolkets entré fortsätter alltså vara beroende av enskilda kyrkoherdars inställning?
- Nej, det kan man inte säga. Domkapitlet ska fatta beslut, när det finns en tvist som inte är hypotetisk.

Hundra predikningar bloggade!

Predikantbloggens register noterade nyss sin etthundrade predikan! Tack till alla som bidragit!

Årets Pride-marsch 30.6

Ordföranden för Gemenskapsrörelsen skickade ett brev per epost. Hon skrev:

Rakkaat ihmiset,
Paljon on tapahtunut jo tänä vuonna kun kirkko nyt prosessoi omien seksuaalivähemmistöjensä paikkaa ja oikeuksia. Toivon, että jaksatte seurata lehdistöissäkin käytävää keskustelua ja reagoida niihin kirjoituksiin. Meitä kaikkia tarvitaan!
Vetoan teihin, että tulisitte mahdollisuuksienne mukaan osallistumaan Pride-kulkueen kristilliseen solidaarisuusosastoon!
Lauantaina, 30.6. kokoonnumme klo 12 Kampin keskuksen edessä olevalla torilla (siis Helsingissä). Kulkue lähtee klo 13, kun tiedätte, että olemme kulkueen viimeinen osasto niin ehditte vielä viime tingassakin.
Lauantai, 30.6. on tietysti tosi hankala päivä. Kaikki ovat pääsääntoisesti porukoineen kesämökeillä jne joten järjestelyä asia vaatii. Se on kuitenkin niin tavattoman tärkeätä.
Viime vuonna meitä oli, valkoisen ristin takana, kulkueen viimeisessä osastossa monta PAPIN JA DIAKONIN PAIDASSA. Se onkin ihan ehdoton varuste, jotta tien varsilla ja kulkueessa olevat tunnistavat kirkon virassa olevat.
Meillä oli banderolli, jossa sanotiin, MISSÄ RAKKAUS, SIELLÄ JUMALA ja sateenkaaribanderolli, jossa oli valkoinen risti, sydän ja ankkuri.
Edellämme kulki loputon, iloinen, lukemattomia sateenkaaren värisiä ilmapalloja kuljettava joukko, ja viimeinen osasto oli heille monille tosi tärkeä, samoin tien varsilla seisoville. Aivan viimeisillä vaiheilla, ennen Kaivopuistoa tulivat vastaan helvettiin toivottajat suurine mainoksineen.
Tulkaa mukaan, pyydän! Nyt on hetki antaa selvä signaali.
Myös Sateenkaarimessuun olette kovin tervetulleita. Se on perjantaina, 29.6. klo 18.00, Kallion kirkossa.
Sateenkaarimessukin on asia jota monet tosissaan pohtivat, että saako sellaisia pitää ja yrittävät sen estää. Sekin on solidaarisuuden paikka.
Jos teillä on ideoita sopiviksi banderolliteksteiksi, niin kertokaa viimeistään juhannuksen jälkeen.
Suvea!
Liisa Tuovinen

Årets helsingforsiska Pride-marsch går alltså av stapeln lördagen den 30 juni. Samling från kl. 12 vid Narinken i Kampen (vid den f.d. busstationen), och tåget går kl 13 därifrån mot Brunnsparken. Vi i Gemenskapsrörelsen går sist.
Det är förstås viktigt att synas för den man är, så den som har en frimärksskjorta bör helst ha den på sig!

Jag deltog i fjolårets marsch och bloggade om den i inläggen Präster på Pride-marsch (1.7.06) och Ännu om Pride (6.7.06).

Bread and justice

O God, to those who have hunger give bread;
and to us who have bread give the hunger for justice.

- A Latin American prayer
as quoted on God's Politics

Kyrkoasyl

Kyrkpressen 24/07 berättar:

Iransk-kurdiska Naze Aghayi lever just nu i kyrkoasyl i Åbo efter att alla berörda myndigheter har satt tummen ner för hennes möjligheter att stanna i Finland.

Mikaels församling och dess kyrkoherde Jouni Lehikoinen har sett det som självklart att hjälpa en medmänniska i nöd. För en kristen bör det naturligtvis också vara det. Formerna kan förstås variera, och eftersom kyrkoasyl inte är särskilt vanligt, har Lehikoinen och de andra haft stor hjälp av den broschyr, Kirkko turvapaikkana, som Ekumeniska rådet i Finland har gett ut.

Vanligt är detta alltså inte. Ändå minns jag personligen ett fall i Helsingfors (det kan ha varit i början av 1990-talet), där Norra svenska församlingens dåvarande kyrkoherde Jaakko Kuusinen släppte in en grupp hungerstrejkande män, som om jag minns rätt var från Bangladesh, i sitt församlingshem. De utvisningshotade männen hade tidigare ansökt om kyrkoasyl på andra håll i Helsingfors, men blivit nekade. Förutom att Kuusinen fattade ett gott, humant och kristligt beslut, räddade han därmed också kyrkans ansikte.

Tyvärr kan detta också missbrukas. Grymt var det fall under folkmordet i Rwanda då den lokala prästen släppte in flyktingar i sin kyrka och sedan ledde dit mördarna som tog livet av flera hundra personer. Knappast kristet!
Men skurkar finns det tyvärr i alla läger. Det är bara att hoppas att jag själv inte visar mig vara en sådan när det kommer till kritan ...

Och så kan säkert det motsatta missbruket tänkas, där de som ansöker om kyrkoasyl inte gör det på ärliga grunder, utan t.ex. är ute efter kyrksilvret. Men om vi låter misstänksamhet och cynism (och rasism?) styra våra beslut som människor och som kristna - ja, då har ondskan redan vunnit!

Hurra för Mikaels församling i Åbo! Gud välsigne er!

Uppdatering: Nästa nummer (25-26/07) av Kyrkpressen meddelar bl.a. följande:
"Först vägrade polisen ta emot Naze Aghais nya asylansökan, men ett par dagar senare lyckades hon via sitt juridiska ombud i alla fall få det inlämnat. Nu väntar hon på positivt besked och en fortsatt framtid i Finland."

Church Bulletin Bloopers 12

Next Sunday Mrs. Vinson will be soloist for the morning service. The pastor will then speak on "It's a Terrible Experience."

The Preacher's Lament

This is what your Pastor really thinks...

• If I express myself on a subject, I'm trying to run things.
• If I'm silent, I'm dumb or have lost interest.

• If I'm often at my office (preparing sermons or studying), why don't I get out and learn what's going on.
• If I'm out when they call, why am I not tending to business, or studying for a sermon.

• If I'm not at home at night, I'm out having a good time.
• If I'm home, I'm neglecting important outside contacts and activities.

• If I don't agree with people, I'm bullheaded.
• If I do agree, I don't have any ideas of my own.

• If I don't do what I'm asked, I'm a poor pastor.
• If I do agree, well, that's what I'm paid for.

• If I give someone a short answer, I'm "too big for my britches."
• If I attempt to explain the pros and cons of an issue, I'm a know it all.

• If I'm well dressed, I'm a big shot.
• If I'm not, I'm a poor representative of my office.

• If I'm on the job a short time, I'm inexperienced.
• If I've been there a long time, It's time for a change.

- from Old Lutheran.

"The Bible is not God!"

The Bible is NOT God! To elevate the Bible to the status of God, not only is an injustice to scholarship and logic, but is a direct offense against God Himself. We are to have no idols other than God, and biblical literalists and many of those who seek to counter them, both use the Bible as an idol, elevating it to the point where they explicitly or implicitly believe that it contains all of God's Word to us. Jesus is God's Word, and Jesus makes very clear what God expects of His followers: to trust God over and above seen circumstances, and to love other people! That's what puts the lie to homophobic professing Christians' selective use of certain biblical passages to "justify" and impose their hateful prejudices on others; their re-defining Christianity, and God Himself, in their own image, thereby using not only the Bible, but themselves, as their idols; ignoring Jesus' words, work, ministry, and life!
The Bible is best viewed as a "finger" that points us to a couple of the many dimensions of God. What the biblical literalists do is equivalent to the following: If I ask you where you live and you point in a given direction and I just keep staring at your finger, I'll soon come to know everything about your finger, its size, shape, fingerprint, and every single detail about your finger, but I won't come any closer to knowing where you live. I have to look to the place where your finger is pointing in order to know where you live. The same holds true for those who elevate the Bible as being the "inerrant word of God." No! Only God is the Inerrant Word!

- Jerry S. Maneker
on A Christian voice for lesbian, gay, bisexual, and transgender rights

cf my blogpost Verbi divini minister

Veckans anekdot: Utlånad näsduk

En het sommardag hade jag en vigsel i Borgå lilla kyrka. Brudgummen var klädd i jackett, vilket är en mycket stilig dräkt - men tyvärr inte lämpad för heta sommardagar. Eftersom han förutom att vara varmt klädd dessutom var nervös, svettades han som ... ja, som någonting som svettas mycket.
Dessutom hade han ingen näsduk, så jag lånade honom min. Han lämnade tillbaka den efter vigseln, vilket ju var bra, men jag satte inte den tillbaka i fickan. Den var nämligen fullständigt genomblöt!
Men gifta blev de förstås. Och det var ju huvudsaken.

Uppdatering om Markku Koivisto

För ett par månader sedan bloggade jag om att Nokia Missios ledare Markku Koivisto fick villkor av Tammerfors domkapitel. Nu har han försonats med domkapitlet och får behålla sin prästkrage. Detta framgår av bl.a. KT, Kyrkpressen, Kotimaa och pod.fi.

For us the Bible ...

... is our main weapon. It has shown us the way. Perhaps those who call themselves Christians but who are really only Christians in theory, won’t understand why we give the Bible the meaning we do. But that’s because they haven’t lived as we have....
I can assure you that any one of my community, even though he’s illiterate and has to have it read to him and translated into his language, can learn many lessons from it, because he has no difficulty understanding what reality is and what the difference is between the paradise up above, in Heaven, and the reality of our people here on Earth.

-Rigoberta Menchu
excerpt from I, Rigoberta: An Indian Woman in Guatemala
as quoted on God's Politics

Sfp:s och Östmans familjesyn

Svenska folkpartiet (sfp) har på sin partidag bl.a. beslutat följande (alla besluten finns här):

(Motion 9) att partiets företrädare i riksdag och regering arbetar för

att aktivt verka för en positiv utveckling av adoptionsrätten för homosexuella par,

att revidera partnerskapslagen så att på alla punkter motsvarar en könsneutral äktenskapslagstiftning

(Motion 17) att Svenska folkpartiets förtroendevalda i riksdag, regering, kommuner och samkommuner arbetar för [...]

att det i kommunerna satsas på förebyggande arbete på hela familjen i familjecentraler som kännetecknas av ett intensivt samarbete mellan den offentliga sektorn och tredjesektorns organisationer.

att sfp aktivt påverkar utformningen av politikprogrammet för barn, ungas och familjers välbefinnande.

(Se även motionerna 18 och 19).

Jag har inte längre någon officiell ställning inom sfp, och den ställning jag en gång hade (som styrelsemedlem i en lokalavdelning) var rätt blygsam. Jag var inte heller med på partidagen i år - den enda gång jag har varit det var i Vörå 1999.
Orsaken till att jag trots detta vill citera sfp:s partidagsprotokoll är en insändare i Borgåbladet idag 14.6.07. Kristdemokraternas (kd) viceordförande Peter Östman (bilden) frågar enligt rubriken: Vilken är sfp:s familjesyn och ideologiska linje? Han skriver bl.a.

... en del av motionerna som sfp:s partidag godkände [är] mycket olyckliga med tanke på den framtida samhällsinriktningen.

Efter att ha hänvisat till de ovan citerade motionerna 9 och 17 fortsätter han:

Vad vill egentligen sfp? Vilken är sfp:s familjesyn och vad främjar familjernas, ungas och barns välbefinnande?

Och så avslutar han med en demagogisk släng om sfp:s förmenta linjelöshet.

Jag har personligen ingen större orsak att försvara sfp, dess linje eller dess brist på en sådan. Jag undrar bara vad Östman egentligen är ute efter. Det verkar på honom som om han skulle anse att de båda citerade motionerna skulle strida mot varann. Men så är det förstås inte.
Oberoende av om det är sanktionerat av samhället eller inte, har homosexuella i alla tider haft barn! Om de barn som lever med homosexuella föräldrar mår bra är det i barnens intresse. Och om föräldrarna mår bra, kan de bidra till en kärleksfull och harmonisk uppväxt för sina barn.
Att tillåta könsneutrala äktenskap tar ingenting från de heterosexuella äktenskap som t.ex. Östman och jag lever i (i var sitt, alltså), men ger ett mervärde till de familjer som då finge möjligheten att få samhällets godkännande och slippa känna sig som ett andra klassens undantagsfall utan juridiska rättigheter att tala om. Vilket gör familjerna illamående.

Östman och hans gelikar får nog göra bättre försök innan de lyckas få poäng.

Uppdatering: Jonas Gardell kommenterar ett parallellt skeende i Sverige i ett inlägg på sin blogg.
"Jag tror att det är livsviktigt att vrida Gud ur händerna på idioterna. På samma sätt som man tog svenska flaggan tillbaka från skinnskallarna måste vi ta Kristus tillbaka från Kristdemokraterna.
Alf Svensson och hans kristdemokrater säger sig gång på gång vilja värna familjen. Det är inte sant. Det är Alf Svenssons egen snäva definition av ”familj” som han vill värna, ingen annan.
Inte de ensamstående. Inte alla de underbara och hedervärda konstellationer av mammor, pappor, plastpappor och styvmammor som Sverige är fullt av, och som kämpar och sliter för att vara bra föräldrar till sina barn. Och definitivt inte min familj – nej, Alf Svenssons familj är mamma, pappa, barn, punkt.
Min familj har han ägnat ett helt liv åt att skymfa, förolämpa och diskriminera."

Bredband?

Det är frustrerande när bredbandet inte fungerar! När det borde fungera, alltså - mina far- och morföräldrar klarade sig utan, så det borde väl jag också göra. Men det är ju så förstås, att det man aldrig har haft förstår man inte att sakna heller, förrän man har haft det och det tas ifrån en.

Hur som helst fungerar inte bredbandet på Kaplansgården ännu heller, och därför har bloggandet blivit sporadiskt. Det är bara när jag sitter på kansliet och väntar på något (som nu på ett besök) som jag har möjlighet att slänga ner några rader. Vi får återkomma.

Tekniska svårigheter är som sagt frustrerande, men som Kalles pappa (i Kalle och Hobbe, alltså) skulle säga: de är karaktärsdanande!

Veckans anekdot: Den sjungande revolutionen

En morgon klädde jag på Antonia, 2½ år, som inte ville ta sina byxor på sig. Plötsligt brast hon ut i sång på melodin till "Vi sätter oss i ringen": Inte på byxor - som tycker om varann!

(Det påminde mig förstås om hennes brors variant av Hosianna.)

Bloggpaus!

Vi håller på att flytta till Kaplansgården i Borgå. Flyttlasset går lördag 2.6. Som bäst packar vi som besatta. Vårt bredband installeras inte förrän i början av veckan.

Nu är det några dagar paus med bloggandet! Ha det gott!

Veckans anekdot: Fasansfull gravläggning

Våren gjorde sitt antåg, och jag stod ute vid en grav på Näsebackens begravningsplats i Borgå. Kistan hade sänkts ner i graven och blomsterhyllningarna var nedlagda. Det enda som återstod var för mig att avsluta med en bön innan vi gick till minnesstunden med det väntande kaffebordet.
Jag steg alltså upp till gravkanten, tog av mig hatten, slog upp handboken och sade: "Låt oss bedja."
Just då kom ett fasansfullt skrän bakom mig: "Kräääkkhs!!" Jag vände mig förvånat om och såg tio meter längre bort en fasantupp på vårhumör som protesterade mot att vi befann oss på hans revir. Till och med de närmast sörjande drog på mun över fasanens goda tajming!