HerChurch

För en tid sedan skrev jag ett inlägg där jag länkade till en härlig bibelparafras (eller -parodi, om man vill) som Rowan Atkinson står för. När jag nyligen publicerade inlägget på kyrkpressen.fi, var det en ökänd kommentator som troligen försökte ge mig en pik genom att länka till en annan videosnutt. Om så var fallet, vilket jag antar, missade piken sin verkan, för jag tyckte närmast att det var intressant.

Länken förde mig till en presentationsvideo om Ebenezer Lutheran Church i San Francisco. Den hör till vår systerkyrka ELCA, som om jag inte är orätt underrättad är den största lutherska kyrkan i USA. Ebenezer är intressant, eftersom "kyrkoherden", pastor Stacy Boorn, och den övriga församlingen satsar hårt på inklusivitet. Detta betyder att församlingen välkomnar medlemmar som hör till olika minoriteter, sexuella eller andra, men också att feminismen är en stark inspirationskälla. I liturgi och predikan binder man inte Gud vid ett kön, vilket förstås vore antropomorft, utan talar också om Guds kvinnliga sidor. Församlingen har infört någonting som de kallar "Goddess Rosary", alltså ett "gudinne-radband", där de utforskar också denna sida av gudomen.

Ett lån från församlingens hemsida herchurch.com:

Feminine images, metaphors, names and symbols for God are not new but found in scripture, Christian tradition and faith experiences. These treasures that have helped people connect with the Divine for centuries have often been hidden, buried, "white-washed", denied, or banished from Judeo-Christian communities and along with them the dignity, equality and voices of women.
In the Christian tradition, God as Father plays an important role. Worship in the congregations of almost every denomination is addressed to God as Father. But an exclusive emphasis on speaking of God as Father contributes to a limited understanding of God, an understanding that supports a domination structure that oppresses and subordinates women. Jesus' use of "Abba" was offered as a revolutionary deconstruction of domination structures of his day in both religious and social institutions. […]
None of the individual names, images, symbols, or concepts for God/dess in Christian talk can ever capture who or what God/dess is. But the exclusive use of some will distort and manipulate the presentation of God/dess, either by deliberative choice or misintentions. […]
These symbols or images shape our worldview, our ethical system, and our social practice. For example, if the key symbol for God is a male king we gravitate towards a culture that values and enthrones domination and masculinity. Is that the intention of the Church or the Holy One?
The incarnated Word in Jesus and the scriptures makes clear the certainty that God/dess resides with the oppressed. And so must we. Exclusively male God-language undermines human dignity for woman, and ultimately men as well. The result is a fractured community.
The inclusion and the return to the feminine divine is a necessary part of the spiritual journey for both women and men.

Jag är inte helt säker på att jag skriver under allt detta, men intressanta synvinklar ger det i alla fall.