You cannot love others ...

... and harbor resentments toward them at the same time. The love we are speaking of is not romantic love, but a spiritual love that views another through the eyes of compassion. Love produces a quality of life that is more enjoyable and healthy than a life with resentment and anger.

- Sage Bennett
as quoted on God's Politics

Johanniternas historia i Finland

Man kan finna ett antal finländska Johanniter- eller Malteserriddare från tidigt 1800-tal. De hade troligen utsetts av den självutnämnde stormästaren tsar Paul I (1796-1801). Några finländare erhöll även förtjänsttecknet den Kungliga Preussiska Johanniterorden under perioden 1811-53. År 1832 anslöt sig Anders Edvard Ramsay (1799-1877) till den skaran och var den första finländska Johanniterriddaren inom det år 1853 återinstiftade Balliet Brandenburg (observera den nedersta kraschanen på bilden). General friherre Ramsay utnämndes av Herremästaren till rättsriddare år 1870.
Efter första världskriget fanns i den självständiga republiken Finland 15 Johanniterriddare, som alla tillhörde Balliet Brandenburg. De organiserade sig i en avdelning under Balliet och erhöll år 1925 Ordenskapitlets godkännande. Ordförande var friherre Ernst-Fabian Wrede. År 1933 hade den finländska avdelningen 19 medlemmar och 1935 registrerades den av våra myndigheter. Efter andra världskriget var antalet medlemmar endast 14.

Under krigsåren 1939-45 var förbindelserna med Balliet Brandenburg brutna, men återupptogs genast efter kriget. År 1949 tillät Balliet Brandenburg grundandet av ett självständigt finländskt kommanderi inom Balliet, Johanniter Ridderskapet i Finland. Vid dess första riddaredag 29.3.1950, då det nya Ridderskapets stadgar antogs, var 47 riddare närvarande. Johanniterordens ordenskapitel godkände stadgarna 18.5.1950 och samtidigt fastslog Herremästaren Ridderskapets namn. Ridderskapet infördes i föreningsregistret i Finland 5.5.1951, och den tidigare finländska avdelningens ordförande, friherre Wrede, blev det nya kommanderiets första kommendator.

Johanniter Ridderskapets i Finland kommendatorer:
1951-52 friherre Ernst-Fabian Wrede
1952-61 herr Woldemar Fredrik Hackman
1961-87 greve Carl-Johan Creutz
1987-95 arkiater herr Nils Oker-Blom
1995-2004 herr Magnus von Bonsdorff
sedan 2004 doktor herr Martin von Bonsdorff

Den tyska Johanniterorden är numera tillgänglig för icke-adliga. Johanniter Ridderskapet i Finland väljer dock fortfarande nya riddare bland medlemmar av Finlands Ridderskap och Adel, reglerat av Finlands Riddarhus; jag kommenterar detta här. Johanniter Ridderskapet är officiellt erkänt och dess insignier kan bäras till festdräkt, även till militär uniform, i alla sammanhang där ordnar och förtjänsttecken påbjudits.

Kapitel 12: Johanniterordens huvuduppgift

Semester!

Under de kommande veckorna firar jag semester - efterlängtad, välbehövlig och (tror jag) välförtjänt. Under semestern kommer jag antagligen att blogga om jag är hemma, men jag ska försöka dra ner på inläggsantalet lite och semestra på det sättet också.

Men inga löften...

Barn skriver till Gud 2

Kära Gud, tyvärr kunde jag inte lämna några pengar i kollekten för min pappa ville inte höja min veckopeng. (Kerstin, 10 år)

Färöarna: Ny biskop, egen kyrka

Lagtinget på Färöarna beslöt enhälligt 31.5.07 att Färöarnas stift inte längre skall tillhöra Den Danske folkekirke, utan bli självständigt. Fólkakirkjan í Føroyum blir alltså självständig i förhållande till Danmark, men inte i förhållande till staten; det utpräglade statskyrkosystem som råder i Danmark kommer att fortlöpa. Den stora skillnaden är ekonomisk, eftersom stödet från moderlandet faller bort. Dessutom kommer den färiske lagmannen, inte drottning Margrethe, att vara den färiska kyrkans överhuvud.
Denna förändring kommer att träda i kraft på den färiska nationaldagen den 29 juli - alltså i dag.

En annan kyrklig förändring på Färöarna är det kommande biskopsvalet. Den nuvarande biskopen Hans Jacob Joensen, som har suttit på sin post sedan 1990, avgår med pension tidigare än väntat. Normalt sitter en biskop i Danmark till 70 års ålder, men Joensen anhöll om pension från november, trots att han bara är 69.
Kyrkoministeriet i Köpenhamn har utlyst val av ny biskop, eftersom självständigheten inte ännu är ett faktum, men den självständiga färiska kyrkan torde slutföra processen själv. Redan nu har två kandidater anmält sig, men fler väntas. Den nye biskopen välsignas till sitt ämbete i Torshamns domkyrka den 25 november och tillträder 1 december 2007.

Artiklar i Kristeligt Dagblad:
Kamp om Færøernes folkekirke (30.3.07)
Færingerne overtager folkekirken (1.6.07)
Bispevalg på Færøerne (17.7.07)
Første kandidater melder sig i færøsk bispevalg (27.7.07)
Den færøske kirke løsriver sig fra Danmark (28.7.07)

Nyheter från Kirkeministeriet:
Folkekirken på Færøerne under færøsk styre (20.4.07)
Bispevalg på Færøerne (16.7.07)

Nyheter från Folkekirken:
Færøerne får egen folkekirke (7.5.07)
Ny biskop på Færøerne (20.7.07)

Kyrkpressen: Färöarnas kyrka självständig (1.8.07)

Norge: Homosexuella faddrar är pedofiler?

Pastor Arne Bjørn Hansen verkar i Toten i Oppland fylke i Norge. Han informerade föräldrarna till ett barn han skulle döpa att de gudföräldrar de hade tänkt sig inte kunde godkännas, eftersom dessa var ett homosexuellt par. Han hävdade också att det finns en lag mot detta, och kom med exemplet att om homosexuella kan vara faddrar, måste pedofiler också få vara det - och hur går det då för barnet? Föräldrarna var chockade över detta besked och tog sitt barn till en annan församling, där det samkönade paret godkändes som faddrar.
Detta berättar Aftenpostens engelskspråkiga nätupplaga i artikeln Refused gay godparents (20.6.07).

I den uppföljande artikeln Cannot compare homosexuality and pedophilia (21.6.07) kommenterar Hansens förman saken. Biskop Solveig Fiske i Hamar tar avstånd från jämförelsen mellan homosexualitet (kärlek mellan två vuxna) och pedofili (ett brott riktat mot barn), och kommer allvarligt att diskutera saken med Hansen.
Fallet har framkallat reaktioner ända upp på ministernivå, och en av de tilltänkta gudfäderna har polisanmält Hansen.

The ones to trust ...

... are the ones who give not just their money, but their person, those who give their lives for their neighbor.

- Arturo Paoli
as quoted on God's Politics

Bible Knowledge 7

These statements about the Bible were written by children
and have not been retouched or corrected
(i.e., bad spelling has been left in).

Samson slayed the Philistines with the axe* of the Apostles.

* The Acts of the Apostles = Apostlagärningarna

Biskopar och hbt

Under juli månad har jag stött på artiklar om tre biskopar från olika samfund och olika delar av världen som har olika inställning till homosexualitet. Det kan vara intressant att jämföra dem.

Bishop claims floods are punishment for gay rights, berättar PinkNews 1.7.07. Det är den anglikanske biskopen av Carlisle, Graham Dow, som ser de översvämningar som drabbade England vid den tiden som Guds straff för att nationen har gett ökade rättigheter åt homosexuella. Han får stöd av biskopen av Liverpool, James Jones.
Den liberala flygeln inom CofE och hbt-folket är lika chockade. Varför drabbas det homofoba Bangladesh av betydligt värre översvämningar, frågar man sig, och konstaterar att medlemsflykten från den anglikanska kyrkan inte är överraskande med tanke på att sådana fån finns i kyrkans ledning.

Den schweiziska tidningen Blick skriver 14.7.07 om den nyutnämnde katolske biskopen av Chur, Vitus Huonder, under rubriken «Homosexuelle müssen auf den richtigen Weg geführt werden». Egentligen är det ingenting överraskande i det biskop Huonder säger; han företräder Vatikanens konservativa linje. Till skillnad från sin kollega i Basel, som tillåter att prästen Felix Terrier välsignar samkönade partnerskap.

Inom den amerikanska lutherska kyrkan ELCA är situationen en annan. I Georgia var man tvungen att avkraga den homosexuelle prästen Bradley Schmeling, men gjorde det tydligen med långa tänder. I Kalifornien satsar en del församlingar stenhårt på inklusivitet. Och nu är den nyvalde blivande biskopen i Chicago, Wayne Miller, på samma inklusiva linje. Detta rapporterar Advocate News 26.7.07 i artikeln Lutheran bishop-elect: Let gays serve equally.
ELCA tillåter homosexuella pastorer, så länge de lever i celibat. Det var det som fällde Schmeling: han hade funnit sig en partner. Miller talar för att kravet på celibat skall avlägsnas och hoppas att detta skall ske redan om någon vecka, vid kyrkomötet i Chicago 6-11 augusti.
Jag väntar med spänning!

Svenska kyrkan på Stockholm Pride

Kyrkan kör hårt på Pridefestivalen, skriver Kyrkans Tidning 27.7.07.

På måndag inleds årets Pridefestival i Stockholm. Homo-, bisexuella och transpersoner samlas kring seminarier och fest. Svenska kyrkan medverkar med flera programpunkter där höjdpunkten är söndagens mässa i Storkyrkan. [...]
På söndagen hålls Kärlekens mässa i Storkyrkan då domprost Åke Bonnier predikar och flera körer medverkar.
- Det är en av våra mest välbesökta gudstjänster under året, säger Hans Carlo, domkyrkoklockare i Stockholms domkyrkoförsamling, i ett pressmeddelande.
Stockholm Pride har hållits varje år sedan 1998 och har vuxit till en av Stockholms största festivaler.
Prideparaden som traditionsenligt äger rum på lördagen lockade förra året 40 000 deltagare.

Veckans anekdot: Konfirmandteologi IV

Så har jag då varit på skriftskolläger igen. Jag har undervisat konfirmander sedan år 1989, men varje år kommer det något nytt, något som jag inte har hört förr. Och det gör förstås det hela intressant.
Nytt för i år var konfirmanden som påstod att förkortningen 1Kor betyder Första Koranen (i st.f. "Första korinthierbrevet"). Likaså var det en konfirmand som i trosbekännelsen hävdade att Jesus avled av den heliga Anden (i st.f. "avlad").
Intressantast blev det ändå när jag i slutprovet bad konfirmanderna förklara ordet "stola" (bandet som prästen bär över axlarna i gudstjänsten, ni vet - på bilden en extra utsmyckad modell). Jag hade betonat att man inte kan få minuspoäng och att det lönar sig att gissa om man inte vet. Och gissa hade de gjort! Vad sägs om följande försök?

"Stola" är

• att dröja med att döpa sig. Man "stolar"
• att slå någon med en stol
• att man sitter på en stol och sjunger
• när man sätter ner sig i kyrkan
• bönen som man ber på morgonen
• när prästen talar med den heliga Anden
• att man skall känna sig stolt fast någon trycker ner en
• en plats i Sverige där det sägs att Jesus har varit

Inga begravningar på lördagar?!?

Jag läste svenska Kyrkans tidning på nätet och stötte på en artikel med den rätt emotionella rubriken Församling nekar döendes sista önskan (26.7.07). Jag har vissa svårigheter att relatera till det saken handlar om.
En dödssjuk man önskar nämligen att hans jordfästning skall äga rum på en lördag, så att släkt och vänner ska ha möjlighet att komma också längre bort ifrån. Kyrkoherden nekar honom detta med hänsyn till att endast dop och vigslar förrättas på lördagar; jordfästningar sker på torsdagar och fredagar. Rättviseprincipen hindrar församlingen från att göra något undantag från detta.

Jag tycker att detta låter absurt, men som jag helt enkelt inte förstår vad det handlar om, kan jag inte ta ställning till vad som vore rättvist i denna situation.
I Finland i allmänhet, och i Borgå i synnerhet, är nämligen lördag den vanligaste dagen för jordfästningar. Söndag och måndag har begravningsplatsens personal ledigt, och på vardagarna förrättas närmast mindre jordfästningar, eftersom andra än de närmaste anhöriga kan ha svårt att motivera för sin arbetsgivare att de vill ta ledigt. På lördag finns inte detta hinder, och därför har vi i allmänhet jordfästningar med en timmes mellanrum från kl. 9 till kl. 15.
Till detta kommer naturligtvis dop och vigslar, som av samma orsak tenderar att koncentreras på lördagar.

I Borgå finns det förstås två stora församlingar, den finska med elva präster och den svenska med sju, och jag har full förståelse för att detta system inte oförändrat kan tillämpas på en mindre ort. Men också när jag jobbade på landet i Pernå för något år sedan var veckodagsfördelningen den samma; det var bara frekvensen som var annorlunda.

Enligt ovannämnda artikel är det ytterst få församlingar i Sverige som håller jordfästningar på lördagar. Varför, frågar jag mig.
Kanske någon kollega i den västra rikshalvan kunde kommentera?

Adam was only a rough draft

I found this on the blog Catholic Renewal. Thank you, Charlotte Therese! It is reminiscent of the list Top Ten Reasons Why Men Should Not Be Ordained...

A synod of bishops from the four corners of the earth, and a full panoply of mother superiors recently converged on the Holy City of Rome to consider the vexed question of the ordination of men. The Holy See had received many tearful appeals from the cruder sex claiming to have a call to the priesthood directly from God herself. But Her Holiness had firmly replied to these appeals that the call must have been a wrong number.
Our Holy Mother in heaven would never call to the ministry those so obviously disqualified by reason of gender. But the men had refused to take no for an answer. Throwing down their picks and shovels, they had declared that they would do no more maintenance work for the church until there was equality of rites.
They sent petitions to the Holy See, filled with arguments for the ordination of men, both theological and practical, although, of course, they could cite no example from Jesus, the incarnation of Holy Wisdom, because he most evidently had ordained no men to the priesthood (or women either).
It was said that confining the ordained ministry to widowed women over 65 was causing a crisis throughout the world. More and more older women felt the juices still flowing after 65 and were not willing to embrace blessed widowhood. Some preferred to run for prime minister or chairwoman of the board rather than to turn to the sacred service.
Finally, Her Holiness decided to gather the holy mothers of the church together, with a number of the best qualified peritae, who had experience of the male gender, from a safe distance, of course. They hoped to come up with a definite answer, once and for all, to the vexed question of the ordination of men.

After long and careful study, in which the holy mothers had enjoyed a good many laughs on the subject of men and their foibles, a final decree was drawn up defining the reasons that men could not be ordained. The decree was proclaimed by Her Holiness urbi et orbi, and the holy departed for their respective seats of wisdom, feeling very pleased with themselves. The decree Ad Hominem stated to their satisfaction and, it is hoped for all time, the weighty reasons for their gut prejudices.
The first part of the decree deduced a good many reasons from men's biological and psychological natures that disqualified them from the priesthood.
It was said, first of all, that men were too violent and emotional to be priests. Anyone who has watched groups of men at football matches, ice hockey, soccer or cricket games, not to mention political conventions, has seen their volatile tendencies and penchant for solving conflicts with fisticuffs. To ordain such creatures would be to risk disgraceful brawls at the altar.
The male proneness to violence surely disqualifies them from representing the One who incarnates graciousness and peace.
The cruder and heavier physical frame of the male clearly marks him for the physical tasks of society, digging ditches, mending roofs and the like. The finer, more spiritual tasks of society are intended by our Mother in heaven for those more refined spirits and bodies, women. This separation of roles is clearly evident in Scripture, where the males are said to have been created from dirt, while the women were created from human flesh. Moreover, women were created last, clearly marking them as the crown of God's creation. It was even suggested by one mother superior that Adam was a rough draft, Eve being the more refined and complete version of human nature. The mothers had a good many laughs on that one, and some decided to make it into a bumper sticker.
It was also felt that men were needed for military defense. A man's place is in the army, declared one wise perita, and all the holy mothers nodded in agreement. Besides, men would look silly in red dresses and lace. The sacred garb is clearly intended for women.
Profound matters of a theological nature were also discussed. One perita had prepared a long paper proving from the symbolic order that men could not be ordained. The division of humanity into male and female is a profound mystery that symbolizes the relationship of the transcendent and the immanent, the spiritual and the material. Women represent the spiritual realm, men the material. The material must be ruled by the spiritual, just as Holy wisdom presides over the physical cosmos as her household.
Moreover, since the church is female, those who represent the church clearly should be female as well. There should be a physical resemblance between the priest and the church as holy mother. Obviously, this means that all priests should be mature women. The church is also said to be the bride of Christ, and brides are female. The priest, as representative of the church in relation to Christ, represents Christ's bride. Therefore, only women can be priests.
Finally, it was noted that most of the people who come to church are women. Men tend to stand outside the doors of the church gossiping or sneak off to sporting matches. To have a man on the altar might distract a woman from her prayers.

It was hoped that, with so many clear reasons from both the natural and the theological realms against the ordination of men, this would settle the matter. Male impertinence would be silenced, and they would slink back to their proper sphere. Roma locuta; causa finita.

Pearly Gates 7

A man died and went to heaven. He was met at the Pearly Gates by St. Peter who led him down the golden streets. They passed mansion after beautiful mansion until they came to the end of the street where they stopped in front of a shack.
The man asked St. Peter why he got a hut when there were so many mansions he could live in. St. Peter replied, "I did the best I could with the money you sent us."

Ett års räkning

Det är idag ett år sedan jag installerade besökarräknaren på Predikantbloggen. Den visade nyss på 9.072. Det gör nästan 25 besökare per dag. Dessa har gjort 22.274 besök, alltså 61 per dag. Tack för det!

När det gäller Kalles kyrkliga kommentarer, missade jag årsdagen förra veckan, men till dags dato har 33.234 besökare gjort 60.429 besök, alltså grovt sett 88 respektive 161 per dag. Inte illa! Välkomna bara!

Balliet Brandenburgs historia

På 1300-talet erhöll Balliet Brandenburg (Die Balley Brandenburg des Ritterlichen Ordens St. Johannis vom Spital zu Jerusalem), som omfattade ett antal kommanderier i nuvarande Nordtyskland, en särställning inom Johanniterordens tyska tunga. Bland annat hade den rätt att själv välja sin Storprior, senare benämnd Herremästare. Efter reformationen utvecklades Balliet till en självständig protestantisk gren av Johanniterorden. Johanniter Ridderskapet i Finland är idag ett autonomt kommanderi inom denna ordensgren.

Benämningen Balliet eller Balley kan härledas från det medeltidslatinska ordet ballivus (uppsyningsman, inspektor). Balliet har betydelsen administrativt område, provins, krets. Den engelska formen bailiwick (wic betydde by) kan hypotetiskt ligga nära svenskans "bålverk" eller "bulverk", en fornborg, refug, administrativ enklav.

Under reformationen konverterade största delen av de i norra Europa bosatta riddarna till protestantismen, men Balliet fick trots detta bibehålla sina besittningar och förbli en integrerad del av den tyska tungan. Som ett bevis på detta fortsatte Balliet att sända årliga responsarier (ekonomiska bidrag) till Malta.
Efter Napoleonkriget konfiskerade den preussiska regeringen år 1806 Balliets egendom för att kunna betala landets enorma krigsskulder och år 1811 lät Friedrich Wilhelm III (1797-1840) av Preussen upplösa Balliet. Genom ett dekret inrättades dock samtidigt en Kunglig Preussisk Johanniterorden som en förtjänstorden, vilken gavs åt de dåvarande riddarna som tecken på ordens fortbestånd.
Den förres son, kung Friedrich Wilhelm IV av Preussen (1840-61; bilden), romantikern på tronen, återinstiftade Johanniterorden i Tyskland år 1853 och övertog patronatet över Balliet med hänvisning till Westfaliska fredens artikel XII. Han lät sammankalla alla kvarlevande gamla riddare och förelade dem en anslutningsavgift om 100 daler. Genom anslutningsavgifterna och senare medlemsavgifter blev det möjligt att återuppta Ordens verksamhet. Prins Friedrich Carl Alexander av Preussen valdes till Herremästare. Anslutningen till Balliet blev överväldigande stor, och inom några år hade man redan 1.600 medlemmar. Olika avgifter och generösa donationer gav möjligheter att bygga och underhålla sjukhus. År 1864 gav Johanniterorden sitt stöd till Henri Dunant vid grundandet av Röda korset i Genève.
Utvecklingen av orden grundade sig på den av Johanniterordens andre stormästare Raymond du Puy (1120-60) uppställda ordensregeln och de andliga riddarordnarnas inställning i det Heliga Landet. Omsorgen för vänner och fiender som sårats i strid bestämde sålunda handlingsmönstret för medlemmarna i den nyupprättade Johanniterorden vid de tre krig som Preussen/Tyskland utkämpade 1864-71. Under första världskriget hade Johanniterorden i Tyskland 1.100 sjuksystrar och 1.500 diakonissor i sina 64 sjukhus. Dess lasarettståg befordrade 57.000 sårade under åren 1914-18.
Under nazistregimen 1933-45 var Johanniterorden förbjuden och tvingades under jorden, men efter andra världskriget är dess ställning en helt annan. Der Johanniterordens stadgar och dess gammalrättsliga status erkänns av Tyska Förbundsrepubliken; senast skedde detta år 1994. Också de icke-tyska kommanderierna av Johanniterorden (Finland, Frankrike, Schweiz, Ungern och Österrike) är därmed erkända som tillhöriga en andlig riddarorden. Erkännandet som andlig riddarorden understryks av att Balliet Brandenburg sedan 1947 är en del av den tyska evangeliska kyrkan (EKD). Johanniterorden är i hög grad engagerad i de tyska social-, sjukvårds- och katastrofberedskapssystemen, vilket f.ö. var en förutsättning för dess fortsatta existens efter andra världskriget.

Kapitel 10: Johanniterna i Norden

When I give food ...

... to the poor, they call me a saint. When I ask why the poor have no food, they call me a Communist.

- Dom Hélder Câmara
as quoted in Wikipedia

Church Bulletin Bloopers 18

Weight Watchers will meet at 7 p.m. Please use large double door at the side entrance.

Johanniterna i Norden

Redan under sin tid i det Heliga Landet organiserades Johanniterriddarna enligt språklig härkomst. De åtta uddarna i Johanniterkorset brukar anses symbolisera de åtta ursprungliga språkliga tungorna inom Johanniterorden (utöver de åtta saligprisningarna och de åtta riddardygderna), nämligen tre franska, två iberiska, en engelsk, en italiensk och en tysk. Den ur nordisk synvinkel intressanta tyska tungan bildades av prioraten Tyskland (med Balliet Brandenburg), Böhmen-Österrike, Dacia och Ungern. Dacia omfattade de skandinaviska länderna (och skall inte förväxlas med den romerska provinsen på Balkan med samma namn, också känd som Dakien).
Till Norden hade orden kommit genom kung Valdemar den store (1157-82), som ca 1164 grundade klostret Antvorskov (bilden) på Själland i Danmark. I Sverige grundade biskop Wilhelm av Strängnäs ett kloster i Eskilstuna med samtycke av kung Knut Eriksson (1167-ca 1195) och i Norge introducerades orden troligen av kung Magnus Lagaböter (1263-80). Verksamheten dominerades av ordens karitativa aspekt: riddarna anlade sjukhus och fattiga fick hjälp.
Före reformationen hade prioratet Dacia sammanlagt över ett dussin kommanderier. Det åtnjöt stor aktning och respekt och betroddes med viktiga uppdrag av kungarna och deras råd.

Reformationen blev dock en skarp vattendelare. Genom ett dekret vid riksdagen i Västerås 1520 konfiskerade kung Gustav Vasa de flesta av kyrkans och klostrens besittningar. Detta gällde också de svenska kommanderierna, som därmed miste sina möjligheter att verka. Då ännu klostret i Antvorskov år 1560 indrogs till den danska kronan upplöstes det nära nog självständiga nordiska prioratet Dacia, som i mer än 350 år troget verkat för Johanniterordens humanitära syften.
Först på 1800-talet återkom nordiska riddare, nu inom Balliet Brandenburg, och efter andra världskriget grundades nya enheter i både Sverige och Finland. I Sverige avskildes Johanniterorden i Sverige till en självständig enhet, medan de finländska riddarna sedan 1951 är organiserade i Johanniter Ridderskapet i Finland, som är ett kommanderi under Balliet Brandenburg. Det finns också en organisation i Danmark som använder sig av namnet Dacia, men den måste tyvärr räknas som en s.k. "falsk orden".

Kapitel 11: Johanniternas historia i Finland

Dramatik på skriba!

I natt utsattes vi för en raketattack! Konfirmanderna själva skriver på Skribabloggen om saken.

Ibland är det kyrkliga arbetet ganska dramatiskt...

At some thoughts ...

... one stands perplexed, above all at the sight of human sin, and wonders whether to combat it by force or by humble love. Always decide 'I will combat it by humble love.' If you resolve on that once for all, you can conquer the whole world. Loving humility is a terrible force: it is the strongest of all things, and there is nothing else like it.

- Starets [Elder] Zosima,
from The Brothers Karamazov by Fyodor Dostoevsky
as quoted on God's Politics

Legitima och "falska" ordnar

Det finns olika slag av ordnar. De vanligaste är förtjänstordnar (t.ex. Finlands Lejons orden) och sällskapsordnar (t.ex. frimurarna), men det finns fortfarande också andliga riddarordnar. Av de ursprungliga legitima andliga riddarordnarna existerar idag Johanniter- och Malteserordnarna samt till vissa delar Tyska Orden och Den Heliga Gravens Orden. En orden är legitim om dess insignier, ordenstecken, kan bäras i officiella sammanhang. Därmed faller sällskapsordnarna utanför denna legitimitet (även om de kan ha sin funktion för sina medlemmar).
Ordenstecknen inom Balliet Brandenburg är, enligt en tysk förordning från 1957, halskorset i svart band samt bröstkorset till festdräkt. I Finland kan dessa ordenstecken bäras i officiella sammanhang (festdräkt, kaftan, militär uniform) där förtjänsttecken och ordnar påbjudits. Detta naturligtvis under förutsättning att Herremästaren förlänat ordenstecknen och att personen i fråga alltså verkligen är riddare av Johanniter Ridderskapet.
Inom Balliet Brandenburg finns det riddare av två klasser: riddare (Ehrensritter) och rättsriddare (Rechtsritter). En riddare kan utnämnas till rättsriddare efter minst sju år av trogen tjänst, och får då rätt att i Ordenssammanhang bära mantel (förutom förstås rättsriddarkorset). Kommendatorer bär ett större rättsriddarkors. På bilden halskors: fr.v. rättsriddarkorset och riddarkorset. Mellan korsarmarna finns den preussiska örnen.
Liknande system har också de övriga legitima Johanniterordnarna.

Balliet Brandenburg, de tre övriga protestantiska Johanniterordnarna inom Johanniteralliansen samt den katolska Suveräna Militära Malteserorden har alla sina rötter i den ursprungliga, medeltida Hospitallierorden. Det finns dock hundratals sammanslutningar, som hävdar att de på ett eller annat sätt har sitt ursprung i korstågstidens andliga riddarordnar - särskilt då i Johanniter- och Malteserordnarna - utan att helt kunna fylla kraven på legitimitet. Många av dessa räknar sitt ursprung till tsar Paul I av Ryssland (1796-1801), som utan påvens godkännande utnämnt sej själv till Stormästare av Malteserorden, sedan Orden på Malta fördrivits av Napoleon år 1798.
De flesta av de "självgrundade" ordenssamfunden har anknytning till något kyrkligt eller religiöst samfund och ägnar sig även i varierande grad åt humanitär verksamhet, vilket naturligtvis i sig är lovvärt. En del av dem har också blivit mycket populära, trots ibland mycket höga anslutningsavgifter. De har dock skapat stor förvirring, framför allt bland personer som lockats av vackra ritualer, insignier och dräkter och som trott sig ha blivit medlemmar av en urgammal orden. Dessa organisationer är dock inte legitima andliga riddarordnar, eftersom de historiska rötterna saknas. De fungerar i allmänhet som sällskapsordnar; "hederliga" sällskapsordnar är de dock inte, eftersom de utger sig för att vara något annat. De kan m.a.o. bäst betecknas som "falska ordnar".
Johanniteralliansen och Malteserorden bevakar förekomsten av dylika icke erkända, icke legitima sammanslutningar som kan förväxlas med de egentliga Ordnarna. Ofta använder de "falska ordnarna" namn, tecken och insignier, som är till förvillning lika dem som av gammalt används av de legitima. De legitima Ordnarna försöker hejda falska organisationer av detta slag. Särskilt vill man naturligtvis komma åt organisationer, som under dessa tecken bedriver olaglig eller till och med kriminell verksamhet.
Beteckningarna "Johanniter", "Johanniterorden" m.fl. samt tecknet med det åttauddiga korset i röd eller svart cirkel eller fyrkant är upphovsrättsligt skyddade internationellt.

Barn skriver till Gud 1

Gode Gud, jag vet att du älskar alla, men då har du aldrig mött min syster. (Anton, 8 år)

Malteserorden efter Malta (1798 framåt)

Efter den förnedrande kapitulationen 1798 gav kungen av Neapel en fristad åt Malteserorden tills den kunde installera sig i Rom år 1834. Stormästaren Ferdinand von Hompesch zu Bolheim tvingades avgå, vilket aldrig hade hänt förr; normalt tjänstgör stormästarna på livstid. Detta föranledde tsar Paul I av Ryssland att förklara sig själv för stormästare, vilket aldrig godkändes varken av påven eller av Orden, men har gett upphov till många s.k. falska ordnar.

Malteserordens officiella namn är Sovereign Military Hospitaller Order of St. John of Jerusalem of Rhodes and of Malta vilket förkortas "SMOM" (eg. från det kortare Sovereign Military Order of Malta). Dess högkvarter befinner sig fortfarande i Palazzo di Malta, på Via Condotti nära Piazza di Spagna i Rom. Den har bevarat sin ursprungliga status av statsrättsligt samfund och är därmed en av de tre självständiga staterna inom Italiens gränser; de övriga är ju Vatikanstaten och San Marino. Eftersom Ordens territorium endast omfattar Palazzo di Malta, är den världens minsta stat, som dock har diplomatiska förbindelser med närmare etthundra länder och observatörsstatus i FN.
Frà Andrew Bertie (bilden), född i London 1929, var Ordens sjuttioåttonde stormästare (och statschef) 1988-2008. Titeln "Frà" (från "frater", broder) innebär att han har avlagt munklöften, liksom de övriga rättsriddare från vilka stormästaren väljs. Stormästaren har kardinals rang inom den katolska kyrkan och väljs på livstid. Den nuvarande stormästaren (2008 framåt) heter Frà Matthew Festing; en lista över stormästarna genom historien finns här.

Idag består Malteserorden av ca 12.500 riddare och damer av olika rang. Den har en omfattande hjälpverksamhet runt världen. Johanniteralliansen utvecklar relationerna mellan Johanniterordnarna och Malteserorden på många viktiga plan. Malteserorden erkänns av den Heliga Stolen som den ursprungliga St. Johannis Hospitallierorden, som grundades i Jerusalem på 1000-talet.

Kapitel 9: Balliet Brandenburgs historia

Ingen sover

Så här på ett skribaläger passar det bra att lyssna på Nessun dorma. Också här har folk ibland svårt att sova. :-)

Jan-Erik Andelin har på sin blogg ett par YouTube-klipp från Idols-tävlingar. Jag håller med honom om att tävlingsformatet som sådant kan ifrågasättas, men ibland stöter man på pärlor. Både mannen som sjunger Nessun dorma och flickan med rösten ger mig hönshud! Njut!

Skribaläger och -blogg

Jag kommer att vara på skribaläger (konfirmandläger, mina kära läsare i västerled) på Karijärvi lägergård här i Borgå i en dryg vecka och bloggar eventuellt endast sporadiskt under den tiden. 35 konfirmander kräver väl lite, de också...
Följ ändå med vad som händer på Skribabloggen - om det går som jag hoppas och tekniken håller kommer lägertidningen att vara en blogg också i år!

Bible Knowledge 6

These statements about the Bible were written by children
and have not been retouched or corrected
(i.e., bad spelling has been left in).

Samson was a strongman who let himself be led astray by a Jezebel like Delilah.

In an oppressive society ...

... if a group stands up to take care of the lambs, it automatically stands up against the wolves.

- Vishal Mangalwadi
as quoted on God's Politics

Kreta och Malta (1523-1798)

Efter att ha blivit förvisad från Rhodos, sökte Orden än en gång ett nytt hem. Trots att den var utan land, erkändes den ändå som en suverän stat. Under några år höll riddarna till bl.a. på Kreta. Kejsar Karl V, som också var kung av Sicilien, arrenderade så år 1530 (för en symbolisk summa) ön Malta och ett par småöar invid den till Johanniterorden. Dessutom fick de överta staden Tripoli på den nordafrikanska kusten, men avstod detta rövarnäste år 1551.

Malta ligger ca 70 km söder om Sicilien, och är en rätt karg klippö. De riddare som hade upplevt det bördiga Rhodos slutade aldrig att längta tillbaka dit, men då nya generationer tog över, avtog naturligtvis också denna nostalgi. Småningom började man också använda begreppet "Malteserorden" för att beteckna johanniterna.
Riddarna började med att öppna sjukhus på ön och byggde fort, vakttorn och naturligtvis kyrkor. Handel blev deras främsta inkomstkälla, och Maltas strategiska läge hade de naturligtvis stor nytta av både i kommersiellt och militärt. Den första kamp de hade att utkämpa var mot pirater som hotade både deras handel och kristna länder och städer i centrala och västra Medelhavet.
Snart fick dock också ottomanerna upp ögonen för hotet från Malta. Åren 1551 och 1664 kom allvarliga ottomanska attacker, men den mest kända ("the Great Siege", den stora belägringen) inträffade 1565. Då anföll Süleyman den stores trupper - samme Süleyman som hade fördrivit riddarna från Rhodos fyra decennier tidigare - med 180 krigsfartyg med nästan 30.000 man ombord. De blev dock tillbakaslagna av 600 riddare och 6.000 andra soldater och frivilliga under ledning av den omkring 70-årige stormästaren Jean de la Valette (bilden), och till slut anlände hjälp från Europa. Endast 15.000 anfallare återvände till Turkiet, medan de flesta överlevande försvararna var sårade.
Den nya befästa stad som började byggas år 1566 fick namnet Valletta efter den hjältemodige stormästaren. Den är numera landets huvudstad.
Riddarna stred mot muslimerna också bl.a. vid Lepanto 1571, vid Candia på Kreta 1668 och vid Belgrad 1689. Då kristenhetens värsta fiender åtminstone tillfälligt hade slagits tillbaka, började riddarnas intresse övergå från det militära planet till det filosofiska, i motreformationens tecken. Vi får ju minnas att de protestantiska riddarna redan vid denna tid hade brutit sig ut ur det som nu var den katolska malteserorden.

Sjukhusen och de medicinska skolorna på Malta var bland sin tids främsta. Valletta var hemmahamn för en av de mäktigaste flottorna i Medelhavet, och staden var också ett kulturellt centrum. Stormästaren fick furstlig värdighet inom det Heliga Romerska kejsardömet år 1607 och lite senare, 1630, kyrklig rang jämlik en kardinal. Denna bibehåller han än idag.
År 1761 grundades ett offentligt bibliotek, ett universitet sju år senare och flera högskolor följde.

Detta skulle dock inte bestå. År 1798 seglade den franske generalen (senare kejsaren) Napoleon Bonaparte till Egypten med 29.000 man. På vägen anföll han också Malta. Ön hade ett militärt samarbetsavtal med kungariket Neapel (senare De två Sicilierna), men eftersom franska trupper hade ockuperat södra Italien, fanns det ingen möjlighet att implementera avtalet. Eftersom Spanien och Frankrike var allierade, vägrade dessutom de spanska riddarna att strida, och inte heller malteserna var ivriga till detta. Efter tre dagars belägring kapitulerade därför den förste tyske stormästaren Ferdinand von Hompesch zu Bolheim den 12 juni 1798 och måste lämna ön med sina 250 riddare.

Kapitel 8: Malteserorden efter Malta (1798 framåt)

Nyhet: Partierna för könsneutrala äktenskap i Sverige

Svenska Kyrkans tidning (13.7.07) vet berätta att sex av de sju partierna i den svenska riksdagen är för könsneutralt äktenskap. RFSU (Riksförbundet för sexuell upplysning) och RFSL (Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas och transpersoners rättigheter) samlade representanter för partierna till debatt i Almedalen i veckan.

Kristdemokraternas representant ansåg (inte helt oväntat) att dagens ordning med äktenskapslag för heterosexuella par är bäst. Socialdemokraterna, vänsterpartiet, miljöpartiet, folkpartiet och centern har däremot redan deklarerat att de är för en könsneutral äktenskapslag och moderaternas partistyrelse har i år föreslagit att partiet skall stödja en sådan.

Få se när detta blir verklighet. Att det blir det verkar ju rätt klart.

Pearly Gates 6

A teacher, a doctor, and a lawyer all die and end up at the Pearly Gates. St. Peter meets them there and says: "It's good to have you here, but we're a little overcrowded today. You'll each have to answer one question before I can let you in."

Peter turns to the teacher and asks: "What was the name of the famous ship that hit an iceberg and sank in the early 1900s?"
The teacher smiles and says: "That's easy. The Titanic."
Peter lets her in.

Then he turns to the doctor and says: "How many people died on the Titanic?"
The doctor answers: "Well, that's a tricky one, but luckily I just saw the movie, so I know. 1500."
Peter lets the doctor in, too.

Then Peter turns to the lawyer and says: "Name them."

Arabiska, någon?

Vi köpte en pakistansk matta för en tid sedan. Den har en textsnutt med arabiska bokstäver invävd i ett hörn.
Kan någon hjälpa: Vad står det här, och på vilket språk?

Johanniternas organisation på medeltiden

Under medeltiden bestod ordensbröderna av riddare, kaplaner och tjänande bröder. De var uppdelade på åtta tungor eller språkområden. Tre av dessa var franska: Provence, Auvergne och France. Två var från iberiska halvön: Aragonien och Kastilien (med Portugal). Därtill kom den italienska, den brittiska och den tyska, som även omfattade de nordiska länderna.
I Ordens högsta ledning stod en stormästare, som samtidigt var statsöverhuvud. Han lydde under påven, men inte under någon kung eller kejsare. Ordens regering var rådet, i vilken ingick representanter för de olika tungorna.
I hemländerna ägde Johanniterorden kloster, gods och gårdar. Egendomarna var sammanförda områdesvis i kommenden under ledning av en kommendator, som bl.a. hade till uppgift att ta ut och utbilda riddare samt inleverera överskottsmedel till Ordensregeringen. Kommendena var sammanförda i priorat och stor-priorat; Balliet Brandenburg var ett undantag.

Johanniterriddarna var kända för sin gudstro, sin personliga tapperhet och för sin goda omsorg om behövande, sjuka och sårade. Varje riddare tjänstgjorde under bestämda perioder, även under krig, vid Ordens sjukhus.

Kapitel 5: Sjukvård på medeltiden

The message ...

... of the good news is of the liberation of human beings from everything and everyone that keeps them enslaved.

- Elsa Tamez
as quoted on God's Politics

Veckans anekdot: Bröllopstelegram

Under det senaste decenniet har jag på det 80-tal bröllop jag har deltagit i hört eller hört om ett antal olika bröllopstelegram. Dessa telegram sänds alltså till brudparet av sådana som inte har haft möjlighet att närvara vid bröllopet.
Det finns förstås de klassiska vandringshistorierna, såsom

Sätt in och ta ut
precis som förut.
- Ekenäs sparbank

eller

Glädje mellan lakanen
önskar Yrjö Takanen

- fast då måste förstås både "lakanen" och "Takanen" uttalas på finskt vis med uteslutande korta stavelser.
Ett telegram som jag med egna klentrogna öron har hört kom från brudgummens farbror när jag vigde herrskapet Jensen. Jag tänker dock inte citera det eftersom det är så fult, nämligen

Grattis och snart slut på mensen
- världen behöver flera Jensen!

Det är intressant att vara på bröllop emellanåt!

Trink, trink, Brüderlein, trink!

Ich habe kein Alkohol getrunken seit Mittsommer 1992. Ich bin Alkoholiker, und das heißt dass ich kein Alkohol trinken kann. Ich schaffe nicht nur einem Glas zu trinken, sondern trinke immer viele Gläser, und das wird schnell zu viel.
Meine Rettung ist alkoholfreies Bier und Wein, und manchmal auch Cider. Es gibt gute solche und schlechte.

Bier:

• Nikolai (Sinebrychoff, Finnland) ist meiner Meinung nach das beste alkoholfreie Bier - nicht zu süß, nicht zu bitter. Gut mit das Essen oder nur als solche.
• Saku (Estland) hat ein dunkler Bier, die nicht schlecht ist - ein bisschen süß, vielleicht, aber so ist es mit dunklere Biere.
• Buckler (Holland) kann man mit das Essen trinken, aber es ist ein bisschen zu süß für mich.
• Auch Holsten (Deutschland) kann man mit das Essen trinken, aber es ist nicht überzeugend.
• Clausthaler (Deutschland) ist wirklich nicht gut - dünn und bitter.

Wein:

• Ebony Vale (Deutschland) hat eine sehr gute Cabernet Sauvignon (Rotwein), die ich herzlich rekommandieren kann! Es gibt auch eine Chardonnay (Weißwein).
• Inglenook St Regis (USA) hat eine gute Cabernet Sauvignon, aber seine Chardonnay ist viel zu süß. Vielleicht könnte man es nutzen in eine Bowle oder so was.
• Carl Jung (Deutschland) hat vier alkoholfreie Weine. Weisslack ist gut und frisch, aber Rotlack ist sauer und kaum zu trinken. Die Rotwein Merlot ist besser als die kaum genießbare Rotlack. Die moussierende Schloss Boosenburg rekommandiere ich aber!

Cider:

• Stowford Press Low Alcohol Cider (England) mag ich gern - frisch, aber nicht zu süß!
• Golden Cap Non-alcoholic Perry (Sinebrychoff, Finnland) ist ziemlich süß, und man glaubte es eine Limonade zu sein - als solche nicht schlecht, aber als Cider nicht fantastisch.
• Kopparberg Premium Cider (Schweden) hat manche varianten, die ich probieren möchte: Alkoholfri Päron Light, Alkoholfri Äpple, Alkoholfri Cranberry u.s.w.; diese Artikel lebt also noch jenige Zeit ...

Bei Reisen kann man auch lokalen alkoholfreien Varianten kennen lernen. Als ich in Straßburg studierte, habe ich oft alkoholfreies Bier von Kronenbourg getrunken, und auch in Norwegen war das Bier ganz gut; leider habe ich seinen Namen vergisst.
Der Leser, die andere alkoholfreie Biere, Weine und Cidern kennt, schreibe bitte darum in die Kommentare. Danke.

Diese Artikel war zuerst in Mai 2006 publiziert,
aber ich habe sie jetzt bearbeitet.

Church Bulletin Bloopers 17

The choir invites any member of the congregation who enjoys sinning to join the choir.

Johanniter och malteser efter reformationen

Reformationen på 1500-talet medförde att Johanniterorden för en tid upphörde med sin verksamhet i England, Sverige och andra evangeliska länder. Tyskland var dock ett undantag. Inom den tyska tungan hade år 1350 bildats en ordensgren, Balley Brandenburg des Johanniterordens (på svenska Balliet Brandenburg), som fick en särställning inom ordensgemenskapen och vars ledare senare gavs värdigheten som Herrenmeister (Herremästare). Bilden föreställer den nu regerande Herremästaren, H.K.H. prins Oskar av Preussen. Balliet Brandenburg bildade efter reformationen kärnan i en evangelisk gren som, trots alla religiösa motsättningar och politiska förvecklingar, växte i betydelse under de följande seklen.
Johanniterorden delades alltså i en katolsk och en protestantisk gren. Den katolska grenen - som i dagligt tal kallas Malteserorden - residerar i Rom och har suverän status i sina internationella relationer. Den evangeliska grenen, som bibehållit det ursprungliga namnet Johanniterorden, förstärktes 1831 genom att storprioratet i England återupplivades under namnet Order of St. John.
Under 1900-talet skapades i flera länder i Europa ordensavdelningar tillhöriga Balliet Brandenburg. Av dessa blev avdelningarna i Nederländerna och i Sverige självständiga efter andra världskriget. Inom brittiska samväldet bildades samtidigt många ordensavdelningar utanför Storbritannien tillhöriga Order of St. John.

Kapitel 7: Kreta och Malta (1523-1798)

Frågespalten XVII: Prästers drickande

Jen undrade:

Kalle. En seriös fråga. Vilken kväll dricker präster på? När ni jobbar på söndagar och måste vara pigga på morgonen. Bartendrar och de i restaurangbranschen har ju söndagskvällar har jag märkt. Eller dricker präster alls nåt? Alltså en allvarlig fråga!

Nå, det varierar förstås. En del dricker ingenting (alkoholhaltigt, alltså), medan andra tyvärr är direkt alkoholiserade. Jag tror kollegerna i allmänhet inte har en speciell kväll avdelad för drickande, utan de som dricker kan ta sig ett glas vin till maten eller lite öl till bastun beroende på hur kalendern ser ut följande dag. Redan själva frågan om en supkväll känns faktiskt lite främmande för mig.

Delvis beror det förstås på min bakgrund. Jag har berättat en del i inlägget Trink, trink, Brüderlein, trink! För den vars tyska har rostat kan jag referera:
Jag har ett sjukt förhållande till alkoholen; jag är alkoholist. Jag kan inte dricka moderat, utan det är allt eller inget. Därför har jag varit helnykter sedan midsommaren 1992.
Men min absolutism har ingenting med någon religiös övertygelse att göra, utan det är en medicinsk nödvändighet. Visserligen ser jag allt mer av de skador som alkoholen gör i vårt samhälle och med våra medmänniskor, men det är en annan historia.

Detta inlägg har tidigare publicerats i juni 2006, men har nu bearbetats något.

Kolumn på Virtualkatedralen

Kollegan Kim Lück i Helsingfors kontaktade mig med ett önskemål att få publicera en del av mina blogginlägg som kolumner på Virtualkatedralen, som han ansvarar för. Det hade jag inget emot, så nu har det börjat. Här är den första kolumnen, som återger inlägget Johanniterorden (2.7.07).

Tack för intresset, Kim!

Bible Knowledge 5

These statements about the Bible were written by children
and have not been retouched or corrected
(i.e., bad spelling has been left in).

Lot’s wife was a pillar of salt by day, but a ball of fire by night.

En liten bloggrunda

Så här i juli är många bloggare rätt tysta, av förståeliga skäl. Några är dock i farten, och en liten bloggrunda gav följande intressanta napp.

• Nazister tar initiativ till integrationsprojekt mot homosexualitet, skriver Tor Billgren (8.7.07), och detta initiativ sker med användning av högerkristna anti-hbt-argument. Borde inte de kristna som använder sådana argument dra öronen åt sig när de märker i vilket sällskap de hamnar? Jag bara undrar.
• Katolska klockan tickar vidare, hävdar Charlotte Therese på bloggen A Catholic Renewal i ett (11.7.07) av flera inlägg om det nya Vatikan-dokumentet om andra kristna kyrkor. Hon skriver bl.a.: "Nu får inte ens Gud förknippas med något ord som kan ses som feminint i mässliturgi eller hymner [...] Var ska detta sluta?"
• Den svenska kollegan Miriam Klefbeck skriver ett par sakliga och roande inlägg om predikoförberedelse, nämligen Predikoförberedelser (5.7.07) och Om goda föresatsers opålitlighet (8.7.07). Tack, Miriam - det lät väldigt bekant!
• TV-fritt liv - ja tack, säger Svante Lundgren (11.7.07) och vägrar skaffa sig någon digitalbox.
• Dagens skoj #2 (1.7.07) är för Karin Långström Vinge att rådbråka några psalmer. Och visst blir det skoj!
• Varför Colosseum? (11.7.07) Torsten Sandell kritiserar valet av Colosseum till ett av världens nya sju underverk, med tanke på byggnadens blodiga historia. Han publicerade samma text i insändarform i Hbl.
• Linus Stråhlman citerar en text av Ylva Eggehorn (7.7.07) och teologen Madicken en av Göran Tunström (10.7.07). De är fina.
• Tjurfäktning och tjurrusningen i Pamplona skriver Per Westberg om 7.7.07.

Många fler kunde förstås nämnas, men det finns ju gränser...

The closer ...

... this kingdom is and the more its coming is God’s doing, the more must human beings conform to it by a radical change in their way of life.

- Jon Sobrino
as quoted on God's Politics

On sanctuary

In June, I blogged about an Iranian kurdish woman, Naze Aghayi, who had been granted sanctuary by a congregation in Turku. Today (10.7.07), the Rev. Alexia Salvatierra from Los Angeles wrote on the blog God's Politics, saying that Sanctuary Breaks An Unjust Law. Excerpts:

Sanctuary is an act of compassion, an expression of mercy. It is, however, not mercy at the expense of justice. Participants in the new sanctuary movement believe that our current immigration system is profoundly unjust — so unjust that we believe that we are facing one of those unique moments throughout history where divine law and human law are in conflict and God’s justice demands that we stand with those who break unjust laws even at the risk of sharing their punishment. Sanctuary is not only about mercy; it is also about justice. [...]
To offer sanctuary is to recognize that the strangers in our midst are blessing us, in clear and mysterious ways. May we respond with the hospitality that we have received.

Pearly Gates 5

An 85 year old couple, having been married almost 60 years, die in a car crash. They had been in good health the last ten years, mainly due to the wife's interest in health food.
When they reached the pearly gates, St. Peter took them to their mansion, which was decked out with a beautiful kitchen and master bath suite with jacuzzi. As they "oohed" and "aahed", the old man asked Peter how much all this was going to cost.
"It's free," Peter replied. "Remember, this is Heaven."

Next they went out back to see the championship golf course the home backed up to. They would have golfing privileges every day, and each week the course changed to a new one representing the great golf courses on Earth.
The old man asked, "What are the green fees?"
"This is heaven," St. Peter replied. "You play for free."

Next they went to the clubhouse and saw the lavish buffet lunch with the cuisine's of the world laid out.
"How much to eat?" asked the old man.
"Don't you understand yet?" St. Peter asked. "This is heaven. It's free!"
"Well, where are the low fat and low cholesterol foods?" the old man asked timidly.
"That's the best part... you can eat as much as you like of whatever you like and you never get fat and you never get sick. This is Heaven."
The old man looked at his wife and said, "You and your stupid bran muffins. I could have been here ten years ago!"

Sjukvård på medeltiden

Johanniterriddarna ägnade sej åt att hjälpa sårade och sjuka, både fiender och vänner, utan avseende på tro, språk eller härkomst. Detta innebar en kulturhistorisk vändpunkt. Riddarna talade rent av om "våra herrar, de sjuka", och strävade efter att vårda och betjäna dem som om de vore Kristus själv (jfr Matt 25:40).
Orden upprättade sjukhus jämsides med sina militära engagemang. Dessa sjukhus bidrog till utvecklandet den västerländska medicinen, som i avgörande grad kom att baseras på erfarenheter från den högt utvecklade arabiska läkekonsten. Man betonade bl.a. hygien, näringsrik föda, tillräckligt utrymme och frisk luft till skillnad från den direkta snusk som rådde på många andra håll. Bilden visar en av ordens sjukhussalar på Malta som den ser ut idag.
Orden verkade även på andra sätt för att lindra nöd och lidande. Med mönstersjukhusen kring Medelhavet som förebild uppförde kommanderierna i korsfararnas hemländer lokala sjukhus och utvecklade den karitativa verksamheten på hemmaplan. Det är detta arbete, för den kristna tron och för människors väl (Pro fide - pro utilitate hominum), som än idag utgör kärnan i Johanniterordnarnas verksamhet.

Kapitel 6: Johanniter och malteser efter reformationen

Johanniterdamer

En fråga som ibland kommer upp när Johanniterorden diskuteras är könsfördelningen. Om den finns följande att säga.

Damernas ställning inom Johanniterorden varierar mellan de olika grenarna. Den brittiska grenen, The Venerable Order of S:t John, är annorlunda än de övriga i det att den är en mer utpräglad förtjänstorden, alltså man få orden som ett utmärkelsetecken för något man redan har gjort, snarare än för att göra något inom orden, som vi andra har det. Detta betyder att både kvinnor och män utan åtskillnad kan beviljas The Venerable Order.
De svenska, nederländska och tyska (inkl. finländska) grenarna har däremot en manligare profil. Olika damcirklar och Schwesternschaften kanaliserar kvinnornas insats - som ingalunda är liten! - men som riddare kan endast män upptas. För att göra det "värre" är alla svenska och finländska riddare och en stor del av tyskarna adelsmän. I de olika hjälporganisationerna - Johanniter-Unfall-Hilfe (JUH), S:t John Ambulance, Johanniterhjälpen och vad de heter - gör man dock ingen sådan skillnad.

Både det adliga och det maskulina draget har historiska skäl. Från början - för 900 år sedan - var det uttryckligen adelsmän som blev riddare. Ofrälse hade viktiga uppgifter med lägre rang, men riddare kunde de inte bli. Och att kvinnor skulle strida var naturligtvis otänkbart.
Denna situation diskuterar vi emellanåt. För ofrälse och kvinnor finns det dock en uppsjö av olika välgörenhetsorganisationer, med början från Röda korset (vars tillkomst Johanniterorden stödde) och den utpräglat kvinnliga Martha-rörelsen, men ingen annan som har samma profil som Johanniterorden. Den kanaliserar alltså en insats som annars inte skulle finna något utlopp.
Till yttermera visso är Johanniterorden en uttryckligt kristen organisation, en andlig riddarorden - ingen sällskapsorden som sysslar med mystiska riter av olika slag. Genom orden kan alltså jag som dess kaplan nå en befolkningsgrupp som kanske annars inte nås av församlingarnas arbete. Och det är jag förstås glad över.

Kapitel 14: Johanniteralliansen

Nyhet: Ny samarbetsvägrare

Kaplan Vesa Pöyhtäri vid Karjasilta församling i Uleåborg vägrade förrätta en konfirmation tillsammans med en kvinnlig präst på söndagen (8.7.07), skriver Hbl (9.7.07, s. 5) och Kp. Han har enligt uppgift också tidigare vägrat förrätta gudstjänst tillsammans med en kvinnlig präst. Disciplinombudet behandlar för närvarande ärendet.

Liknande fall har förekommit tidigare. Jag tänker exempelvis på fallet i Hyvinge i mars i år, som jag bloggade om bl.a. här. Kvinnoprästmotståndare skrev ett upprop (texten hittas här), som jag tog upp här. Ärkebiskop Jukka Paarma tog bladet från munnen i ett pressmeddelande i mars och i sitt öppningsanförande vid kyrkomötets vårsession i maj. Kommentarer till ärkebiskopens uttalanden bloggade jag om här och här.

Church Bulletin Bloopers 16

22 members were present at the church meeting held at the home of Mrs. Marsha Crutchfield last evening. Mrs. Crutchfield and Mrs. Rankin sang a duet, The Lord Knows Why.

Borgåsnäckan

Det största skadedjuret i trädgårdarna här i Borgå är borgåsnäckan. Den äter rubb och stubb och förekommer i mängder.
I trädgården i Vårberga, där vi bodde tidigare, plockade jag en gång 73 stycken i mitt ämbar - utan att flytta på fötterna! De 73 kom alltså från ett område på uppskattingsvis en kvadratmeter!
Här på kaplansgården, några km från Vårberga, finns det precis lika mycket av dem. När jag går bland bärbuskarna krasar det bara under fötterna av snäckor som inte längre kommer att göra någon skada...

Det finns områden i Borgå som inte är utsatta (ännu), och restriktionerna är strikta för varifrån man får hämta jord och växter vart. Allt för att hindra spridningen så mycket som möjligt.

Det finns en snigelrestaurang här i Gamla stan, och folk undrar ibland om det är borgåsnäckor som de serverar. Tyvärr är det väl inte det. Borgåsnäckan är lite för liten (de största har en tre centimeters diameter på skalet och en längd på ca fem centimeter), även om den lär vara ätlig. På restaurangen serverades tidigare egenhändigt uppfödda sniglar, men numera lär de köpas utifrån. Gott är det hur som helst!

Cypern och Rhodos (1291-1523)

När Konungariket Jerusalem hade fallit år 1291, retirerade johanniterna till sina egendomar på Cypern. Egendomarna var dock inte alltför lätta att försvara, och förhållandet mellan kungarna på Cypern och de tungt beväpnade riddarna var inte helt problemfritt. Därför sökte Orden hela tiden ett nytt hem åt sig.
Åt 1306 erövrade så riddarna ön Rhodos, och det första självständiga johanniterriket uppstod. Ordens stormästare var rikets suveräne härskare. Han var inte underställd någon världslig kejsare eller kung, utan endast påven. Öns strategiska läge strax utanför Mindre Asiens kust (se karta) gjorde den ypperlig för kampen mot de osmanska härskarna, särskilt efter omfattande befästningsarbeten. Ön var dessutom bördig och kunde väl försörja försvararna under tider av belägring.

Under denna tid utvecklades Johanniterorden till en stark militär- och sjömakt (bilden föreställer en galär i johanniternas flotta) och deltog aktivt i kampen mot invasioner från öster. Den bidrog väsentligt till bevarandet av den kristna kulturen i Europa. Tusentals kommanderier på det europeiska fastlandet skickade manskap och blivande riddare och bidrog ekonomiskt och materiellt till försörjningen av johanniterriddarnas fästen och militära aktiviteter - men även till upprätthållandet av de utomordentliga sjukhusen.

Till slut kom den unge sultanen Süleyman den store på tronen i Istanbul. Hans härar lyckades under hans personliga befäl med vad ingen sultan hade klarat av under de gångna två århundradena, nämligen besegra johanniternas flotta och driva bort riddarna från Rhodos efter en lång belägring. Han anföll 1522 med 400 skepp och uppskattningsvis 200.000 soldater. Orden, med ett par tusen riddare, höll ändå ut i hela sex månader innan stormästaren, Philippe de Villiers, på julaftonen var tvungen att ge sig.
Johanniterorden blev alltså åter hemlös, även om Süleyman tillät dem att segla bort på nyårsdagen 1523 - besegrade, men ärade och beundrade för sin tapperhet.
Något som han senare skulle få ångra.

Kapitel 4: Johanniternas organisation på medeltiden

Nyhet: Schmeling avkragad

Bradley Schmeling, den öppet homosexuelle lutherske pastorn i Atlanta, Georgia som jag har bloggat om flera gånger tidigare, har nu fått avslag på sin överklagan. Därmed blir han av med sina prästrättigheter inom ELCA.
Hans församling verkar dock inte vilja mista honom. Eventuellt leder detta till att församlingen lämnar ELCA.

Det är förresten intressant att det finns så stora skillnader mellan olika stift i ELCA. I Georgia avkragas en homosexuell präst, medan sådant tolereras utan större problem i Kalifornien. Men San Fransisco har alltid varit lite speciellt, förstås.

Källor:
ELCA News Service: ELCA Committee on Appeals Rules in Atlanta Discipline Case (5.7.07)
365gay: Gay Pastor Officially Struck From Lutheran Church (5.7.07)
Advocate News: Lutheran appeals panel finds against pastor (5.7.07)
PinkNews: Sacked gay Lutheran pastor refuses to budge (6.7.07)
Tidigare inlägg:
Nyhet: Homosexuell pastor vägrar avgå (22.8.06)
Nyhet: Schmeling inför rätta (20.1.07)
Nyhet: Schmeling dömd (19.2.07)
"Homopräst" i biskopsval (25.6.07)

Bible Knowledge 4

These statements about the Bible were written by children
and have not been retouched or corrected
(i.e., bad spelling has been left in).

Noah built an ark, which the animals come on to in pears*.

*pairs

Johanniterordens huvuduppgift

Johanniterorden var till en början under medeltiden en märklig kombination av försvar för tron och insatser för människan. Med tiden kom Orden att förlora sin militära betydelse: det grundläggande i verksamheten flyttades helt över till omvårdnad av människan - och så har det förblivit.
Ordens motto är Pro Fide, Pro Utilitate Hominum (För tron – för människors bästa). Johanniterordens huvuduppgift är att i en kristen medmänsklig anda stödja och hjälpa människor i nöd. Ordens arbete att bistå nödlidande och sjuka tar sikte på hjälp huvudsakligen i vårt eget land, men även i viss utsträckning internationellt. Ordens insatser på detta område är väsentliga även i en välfärdsstat.
Bilden visar en av den tyska organisationen Johanniter-Unfall-Hilfe:s ambulanser i Afghanistan.

Enligt sina stadgar har Johanniter Ridderskapet i Finland till ändamål att i tidsenliga former fortsätta den humanitära verksamhet som St. Johannis av Jerusalem Hospitals riddareorden utövade redan under medeltiden, främst genom att bistå nödlidande och sjuka.
Ridderskapet har inga anställda. Allt arbete utförs av dess konvent, medlemmar (inkl. Damcirkelns) och sjuksyster utan ersättning.

Ordens önskan är att söka finna utvecklingsbara projekt till nytta för sjuka, handikappade och gamla och andra behövande personer. Målsättningen är att projekten efter utvärdering skall kunna tas över av andra samhällsfunktioner. Orden ställer krav på att dess hjälp verkligen kommer de behövande till godo och kontrollerar regelbundet att så sker.

Man kan alltså med rätta säga, att Johanniterorden är den äldsta organisation, som i praktiskt taget obruten följd under mer än 900 år ägnat sig åt internationell humanitär verksamhet. Uppgifterna, speciellt i den industrialiserade världen, har förändrats under århundradenas lopp, men när vi ser på världen idag är den humanitära verksamheten och det kristna budskapet minst lika aktuella som för 900 år sedan.

Kapitel 13: Johanniterdamer

God acts mercifully ...

... not by contradicting his justice but by doing what is over and above it [...] Mercy does not displace justice; rather it is the fullness of justice.

- S:t Thomas Aquinas
as quoted on God's Politics

Veckans anekdot: Potatishandlarna

Jag spenderade största delen av mina 17 första somrar i Lappfjärd (Sydösterbotten) på min fars hemgård, som drevs av min farmor och farbror. Tammerfors-kusinerna i samma ålder höll också till där, så vi hittade på både ett och annat emellanåt.

En gång - jag var väl i 10-årsåldern - skulle vi leka butik. Då behövde vi naturligtvis något att sälja, och efter att ha funderat efter vad det kunde vara, kom vi fram till att alla butiker säljer potatis. Vi förstod förstås att vi inte fick gå i farmors potatiskällare och ta för oss, så vi tog något som ingen ändå kunde äta, nämligen äppelkart.
När vi hade länsat de flesta av farmors äppelträd, ställde vi oss på gården med vår "potatis" och försökte sälja till dem som gick förbi. Den första var en av mina fastrar, som tittade på våra produkter men köpte inget. Så gick hon in i huset, och måste ha sagt något åt dem därinne, för en minut senare kom farmor utångande. Jag hade aldrig sett henne så arg! Vi hade ju i vårt oförstånd förstört äppelskörden för henne.

Pearly Gates 4

George Bush died and went to heaven and St. Peter met him at the gates. George asked St. Peter if the people in heaven were as friendly as the people in Texas were. St. Peter said, "Sure they are."
George went for a walk and passed by Moses and decided to speak to him. Moses just looked the other way and kept on walking. Slightly upset by this, George went back to St. Peter and told him what happened with Moses.
St. Peter was confused so he seeked out Moses and asked him why he ignored Mr. Bush. Moses looked St. Peter in the eye and said, "Well Peter, if you will remember, the last time I spoke to a Bush I spent 40 years in the wilderness."

Johanniterordens ursprung (1036-1113)

Jerusalem, kristenhetens heligaste plats, regerades vid det förra millennieskiftet av toleranta muslimska härskare, som behandlade både sina kristna och sina judiska undersåtar väl. Staden intogs dock i slutet av 1000-talet av österifrån anstormande seldjukiska turkar, som inte på samma sätt tolererade "otrogna". De kristna såg därför sin situation i Mellanöstern hotad.
Vid ett kyrkomöte i Clermont den 27 november 1095 manade påven Urban II till en samlad kraftinsats och ett heligt krig mot de otrogna. Därmed inleddes korstågsperioden.
Bilden föreställer korsriddare. Från vänster Heliga Gravens Orden, Johanniterorden, Tempelherreorden, St. Jakobs Orden och Tyska Orden.

Jerusalem erövrades och förstördes av korsfararna under första korståget år 1099. Ur det kaos och den förödelse som rådde föddes den orden, som kom att kallas Hospitallierna eller Johanniterna. Offren för förödelsen togs nämligen om hand i det hospital (härbärge) för kristna pilgrimer, som grundats redan 1036 (enligt vissa uppgifter 1020) av köpmän från Amalfi i Italien, och vars skyddshelgon var Johannes döparen.
Korsfararna organiserade och utvecklade hospitalverksamheten. Enligt hospitalliernas regler hade alla sjuka tillträde, oavsett ras, religion och social ställning, vilket var oerhört i den tidens intoleranta klassamhälle. Hospitalet fick starkt stöd av det nygrundade Konungariket Jerusalems första regenter. Anläggningen byggdes snabbt ut och fungerade inom kort som det som vi idag kallar ett sjukhus, med upp till tvåtusen patientplatser.
Med ett dekret år 1113 av påven Paschalis II (Urban II:s efterträdare) stadfästes Johanniterorden, "St. Johannis av Jerusalem Hospitals Riddareorden", med Johannes döparen som skyddshelgon. Hospitalbrödraskapet upphöjdes därmed till andlig riddarorden med egen författning och vidsträckta privilegier. Förste Stormästare för Orden blev italienaren broder Gerhard (d. 1120), tidigare föreståndare för amalfibrödernas hospital och härbärge. Gerhard saligförklarades senare.
Ordens motto har genom historien varit Pro Fide - Pro Utilitate Hominum (För tron och för människors bästa).

År 1099 har genom ett gemensamt beslut av Malteserorden och Johanniterordnarna inom Johanniteralliansen kommit att räknas som tillblivelseåret för Johanniterorden. År 1999 hade således 900 år förflutit sedan Ordens tillkomst.

Kapitel 2: Konungariket Jerusalem (1099-1291)

Ikeas regnbågsreklam

Efter att ha sprungit i olika möbelaffärer här i Borgå hela dagen tillsammans med familjen - vilket blir svettigt med två aktiva småbarn i denna värmebölja - kom jag att tänka på en Ikea-reklam som jag såg på nätet för en tid sedan (fast Ikea inte hörde till de besökta butikerna). Reklamfilmen riktar sig till en nordamerikansk publik och finns här. För att se själva reklamen, klicka på "Watch clip in QuickTime" i vänstra kanten.

Filmen nämner inga specifika produkter, utan vill skapa en image, såsom så många reklamer nuförtiden. Imagen i detta fall är att hem (och möblerna i dem) är till för att levas i, inte bara visas upp. Barn som leker, familjer som har kuddkrig, en pojke som åker skateboard i vardagsrummet m.m. Den sista scenen i filmen ställer frågan "Varför kan inte soffor, liksom familjer, ha olika smak?", och har en regnbågsfamilj i bild - två pappor (av olika ras, dessutom), deras dotter och familjens hund är samlade framför sin soffa.

Det är fint att reklamindustrin också inser vad klockan är slagen, och inte går med på att förvränga verkligheten (mer än nödvändigt) bara för att vissa fundamentalistkretsar skriker halsen av sig.
Vilket de gjorde.

HerChurch

För en tid sedan skrev jag ett inlägg där jag länkade till en härlig bibelparafras (eller -parodi, om man vill) som Rowan Atkinson står för. När jag nyligen publicerade inlägget på kyrkpressen.fi, var det en ökänd kommentator som troligen försökte ge mig en pik genom att länka till en annan videosnutt. Om så var fallet, vilket jag antar, missade piken sin verkan, för jag tyckte närmast att det var intressant.

Länken förde mig till en presentationsvideo om Ebenezer Lutheran Church i San Francisco. Den hör till vår systerkyrka ELCA, som om jag inte är orätt underrättad är den största lutherska kyrkan i USA. Ebenezer är intressant, eftersom "kyrkoherden", pastor Stacy Boorn, och den övriga församlingen satsar hårt på inklusivitet. Detta betyder att församlingen välkomnar medlemmar som hör till olika minoriteter, sexuella eller andra, men också att feminismen är en stark inspirationskälla. I liturgi och predikan binder man inte Gud vid ett kön, vilket förstås vore antropomorft, utan talar också om Guds kvinnliga sidor. Församlingen har infört någonting som de kallar "Goddess Rosary", alltså ett "gudinne-radband", där de utforskar också denna sida av gudomen.

Ett lån från församlingens hemsida herchurch.com:

Feminine images, metaphors, names and symbols for God are not new but found in scripture, Christian tradition and faith experiences. These treasures that have helped people connect with the Divine for centuries have often been hidden, buried, "white-washed", denied, or banished from Judeo-Christian communities and along with them the dignity, equality and voices of women.
In the Christian tradition, God as Father plays an important role. Worship in the congregations of almost every denomination is addressed to God as Father. But an exclusive emphasis on speaking of God as Father contributes to a limited understanding of God, an understanding that supports a domination structure that oppresses and subordinates women. Jesus' use of "Abba" was offered as a revolutionary deconstruction of domination structures of his day in both religious and social institutions. […]
None of the individual names, images, symbols, or concepts for God/dess in Christian talk can ever capture who or what God/dess is. But the exclusive use of some will distort and manipulate the presentation of God/dess, either by deliberative choice or misintentions. […]
These symbols or images shape our worldview, our ethical system, and our social practice. For example, if the key symbol for God is a male king we gravitate towards a culture that values and enthrones domination and masculinity. Is that the intention of the Church or the Holy One?
The incarnated Word in Jesus and the scriptures makes clear the certainty that God/dess resides with the oppressed. And so must we. Exclusively male God-language undermines human dignity for woman, and ultimately men as well. The result is a fractured community.
The inclusion and the return to the feminine divine is a necessary part of the spiritual journey for both women and men.

Jag är inte helt säker på att jag skriver under allt detta, men intressanta synvinklar ger det i alla fall.