Jen undrade:
Kalle. En seriös fråga. Vilken kväll dricker präster på? När ni jobbar på söndagar och måste vara pigga på morgonen. Bartendrar och de i restaurangbranschen har ju söndagskvällar har jag märkt. Eller dricker präster alls nåt? Alltså en allvarlig fråga!
Nå, det varierar förstås. En del dricker ingenting (alkoholhaltigt, alltså), medan andra tyvärr är direkt alkoholiserade. Jag tror kollegerna i allmänhet inte har en speciell kväll avdelad för drickande, utan de som dricker kan ta sig ett glas vin till maten eller lite öl till bastun beroende på hur kalendern ser ut följande dag. Redan själva frågan om en supkväll känns faktiskt lite främmande för mig.
Delvis beror det förstås på min bakgrund. Jag har berättat en del i inlägget Trink, trink, Brüderlein, trink! För den vars tyska har rostat kan jag referera:
Jag har ett sjukt förhållande till alkoholen; jag är alkoholist. Jag kan inte dricka moderat, utan det är allt eller inget. Därför har jag varit helnykter sedan midsommaren 1992.
Men min absolutism har ingenting med någon religiös övertygelse att göra, utan det är en medicinsk nödvändighet. Visserligen ser jag allt mer av de skador som alkoholen gör i vårt samhälle och med våra medmänniskor, men det är en annan historia.
Jag har ett sjukt förhållande till alkoholen; jag är alkoholist. Jag kan inte dricka moderat, utan det är allt eller inget. Därför har jag varit helnykter sedan midsommaren 1992.
Men min absolutism har ingenting med någon religiös övertygelse att göra, utan det är en medicinsk nödvändighet. Visserligen ser jag allt mer av de skador som alkoholen gör i vårt samhälle och med våra medmänniskor, men det är en annan historia.
Detta inlägg har tidigare publicerats i juni 2006, men har nu bearbetats något.
9 kommentarer:
Tack, det var ett rakt och ärligt svar. Tyvärr ser man spriten alltför ofta, svårt att ens hålla sig borta från den. Är det inte personalfester så är det midsommar, nyår eller kräftskivor eller en ölkväll med bara en öl som blir flera. Idag finns det mycket "smygreklam" överallt som ger människor en anledning till supande. Starka är de människor som kan hålla sig borta från att dricka sig full. Min mor har aldrig druckit nåt, endast en halv öl som hon drack för att hålla igång mjölken vid amning. Ändå anser jag att hon har missat mycket roligt, fast visst är det så för många, det är allt eller inget. Finns både nackdelar och fördelar med allt. Jag som du ser mest nackdelar.
Vilket ärligt och fint inlägg, Kalle! I min gröna ungdom drack jag ganska ofta. Men det är väl sånt som hör till. Man vill testa. Nu dricker jag sällan eller aldrig. Efter att jag blev mor för tre år sen har jag varit väldigt sparsam. Inte avsikligt -det har bara blivit så. Och jag har det fint utan! :)
Tack för ett bra svar och för att du skriver så personligt. Det är roligt att läsa om sådana här känsliga frågor. Du vet, nyfikenhet.
Jag måste passa att komma med en egen fråga.. Jag har undrat och funderat om jag ska ta upp detta ämne i min egen blogg.
I Stockholm är det många som inte tror alls. Eller tycker att kristendom är sådana som Livets ord och Knutby-prästar. Är man "religiös" så är man konstig och hyper. Jag kämpar ibland med min tro - mot vetenskapen. Det känns som om jag måste bevisa så mycket. Jag tror, men jag är svag i tron, känns det som.
Jag har börjat tänkt på evigheten.. vad händer då.. sådär konkret, du vet. Jag tycker det är svårt att förklara saker då jag inte har bevis och belägg för det jag tror på. Sedan tar folk till ytterligheter.. "Se hur det gjorde i biblen" och pratar om hur världen kan skapas på exakt sju dagar, varför de var så elaka i Sodom etc.. Jag vet inte vad jag ska svara, det känns som om jag inte stå för det jag tror på. :(
Tack Kalle för ditt raka svar! I vår släkt som är tradiotionellt kristen finns också alkoholism. Mina föräldrar har varit helnyktra, likaså min mans. Men det finns övriga inom släkten som verkar ha allvarliga problem med alkoholen. Det är svårt att stå och se på. Själv har jag druckit måttligt kring helger. Men som gravid inget alls. Otroligt skönt att vara helt utan måste jag säga. Man märker hur mycket piggare man är. Dessutom är det bättre för barnen att inte se vinflaskan framme varje fredag! Känner också till någon präst som dricker stora mängder och aldrig kan vara utan... det är otroligt ledsamt att se. :(
Jen:
Man kan ha roligt utan att dricka - och dricka utan att ha roligt...
När jag slutade dricka var det en kompis som sade: "Det var ju tråkigt, för du är som roligast när du är lite full." Jag svarade: "Nej, nej, jag är som roligast när DU är lite full!"
Bitte:
Jag svarar bara det får mogna lite.
Jag upplever det inte det minsta svårt att vara helt alkoholfri på vilka fester och tillställningar som helst. Det är nog bara en fråga om inställning och vana. Behöver jag ta till orsaker så finns många sådana också: hälsan, måendet (speciellt följande dag), kalorier, barnen, bilkörande (jag skulle aldrig förlåta mig själv om nåt hände barnen och jag inte skulle kunna hjälpa dem eller föra dem till sjukhus pga att jag varit berusad), omdömesförmåga, hjärncellerna (som optimist måste jag ju tro att jag har sådana). Liksom du Kalle har även jag en gravt alkoholiserad far, min far lever (nåja, lever och lever, existerar är väl mer korrekt ord) dock ännu. Har inte träffat honom många gånger dehär senaste 30 åren, men tillräckligt många för att se vad alkholen ställer till med.
Kalle, det var ett synnerligen ärligt svar på Jens fråga. Heder åt dig för det.
Tuija:
Det är inte egentligen svårt, nej. Ändå händer det att frestelsen slår till. Inte så ofta nu efter 14 nyktra år, men nog någon gång - senast för några veckor sedan skulle det ha smakat gott att liksom de andra dricka en konjak till kaffet... men jag lyckades hålla mig. Kaffet var gott också utan.
Yvonne:
Tack! Vad skulle det vara för idé att svara om man ska vara oärlig...?
Skicka en kommentar