På 1300-talet erhöll Balliet Brandenburg (Die Balley Brandenburg des Ritterlichen Ordens St. Johannis vom Spital zu Jerusalem), som omfattade ett antal kommanderier i nuvarande Nordtyskland, en särställning inom Johanniterordens tyska tunga. Bland annat hade den rätt att själv välja sin Storprior, senare benämnd Herremästare. Efter reformationen utvecklades Balliet till en självständig protestantisk gren av Johanniterorden. Johanniter Ridderskapet i Finland är idag ett autonomt kommanderi inom denna ordensgren.
Efter Napoleonkriget konfiskerade den preussiska regeringen år 1806 Balliets egendom för att kunna betala landets enorma krigsskulder och år 1811 lät Friedrich Wilhelm III (1797-1840) av Preussen upplösa Balliet. Genom ett dekret inrättades dock samtidigt en Kunglig Preussisk Johanniterorden som en förtjänstorden, vilken gavs åt de dåvarande riddarna som tecken på ordens fortbestånd.
Den förres son, kung Friedrich Wilhelm IV av Preussen (1840-61;
bilden), romantikern på tronen, återinstiftade Johanniterorden i Tyskland år 1853 och övertog patronatet över Balliet med hänvisning till Westfaliska fredens artikel XII. Han lät sammankalla alla kvarlevande gamla riddare och förelade dem en anslutningsavgift om 100 daler. Genom anslutningsavgifterna och senare medlemsavgifter blev det möjligt att återuppta Ordens verksamhet. Prins Friedrich Carl Alexander av Preussen valdes till Herremästare. Anslutningen till Balliet blev överväldigande stor, och inom några år hade man redan 1.600 medlemmar. Olika avgifter och generösa donationer gav möjligheter att bygga och underhålla sjukhus. År 1864 gav Johanniterorden sitt stöd till Henri Dunant vid grundandet av Röda korset i Genève.
Utvecklingen av orden grundade sig på den av Johanniterordens andre stormästare Raymond du Puy (1120-60) uppställda ordensregeln och de andliga riddarordnarnas inställning i det Heliga Landet. Omsorgen för vänner och fiender som sårats i strid bestämde sålunda handlingsmönstret för medlemmarna i den nyupprättade Johanniterorden vid de tre krig som Preussen/Tyskland utkämpade 1864-71. Under första världskriget hade Johanniterorden i Tyskland 1.100 sjuksystrar och 1.500 diakonissor i sina 64 sjukhus. Dess lasarettståg befordrade 57.000 sårade under åren 1914-18.
Under nazistregimen 1933-45 var Johanniterorden förbjuden och tvingades under jorden, men efter andra världskriget är dess ställning en helt annan. Der Johanniterordens stadgar och dess gammalrättsliga status erkänns av Tyska Förbundsrepubliken; senast skedde detta år 1994. Också de icke-tyska kommanderierna av Johanniterorden (Finland, Frankrike, Schweiz, Ungern och Österrike) är därmed erkända som tillhöriga en andlig riddarorden. Erkännandet som andlig riddarorden understryks av att Balliet Brandenburg sedan 1947 är en del av den tyska evangeliska kyrkan (EKD). Johanniterorden är i hög grad engagerad i de tyska social-, sjukvårds- och katastrofberedskapssystemen, vilket f.ö. var en förutsättning för dess fortsatta existens efter andra världskriget.
Benämningen Balliet eller Balley kan härledas från det medeltidslatinska ordet ballivus (uppsyningsman, inspektor). Balliet har betydelsen administrativt område, provins, krets. Den engelska formen bailiwick (wic betydde by) kan hypotetiskt ligga nära svenskans "bålverk" eller "bulverk", en fornborg, refug, administrativ enklav.Under reformationen konverterade största delen av de i norra Europa bosatta riddarna till protestantismen, men Balliet fick trots detta bibehålla sina besittningar och förbli en integrerad del av den tyska tungan. Som ett bevis på detta fortsatte Balliet att sända årliga responsarier (ekonomiska bidrag) till Malta.
Efter Napoleonkriget konfiskerade den preussiska regeringen år 1806 Balliets egendom för att kunna betala landets enorma krigsskulder och år 1811 lät Friedrich Wilhelm III (1797-1840) av Preussen upplösa Balliet. Genom ett dekret inrättades dock samtidigt en Kunglig Preussisk Johanniterorden som en förtjänstorden, vilken gavs åt de dåvarande riddarna som tecken på ordens fortbestånd.
Den förres son, kung Friedrich Wilhelm IV av Preussen (1840-61;
bilden), romantikern på tronen, återinstiftade Johanniterorden i Tyskland år 1853 och övertog patronatet över Balliet med hänvisning till Westfaliska fredens artikel XII. Han lät sammankalla alla kvarlevande gamla riddare och förelade dem en anslutningsavgift om 100 daler. Genom anslutningsavgifterna och senare medlemsavgifter blev det möjligt att återuppta Ordens verksamhet. Prins Friedrich Carl Alexander av Preussen valdes till Herremästare. Anslutningen till Balliet blev överväldigande stor, och inom några år hade man redan 1.600 medlemmar. Olika avgifter och generösa donationer gav möjligheter att bygga och underhålla sjukhus. År 1864 gav Johanniterorden sitt stöd till Henri Dunant vid grundandet av Röda korset i Genève.Utvecklingen av orden grundade sig på den av Johanniterordens andre stormästare Raymond du Puy (1120-60) uppställda ordensregeln och de andliga riddarordnarnas inställning i det Heliga Landet. Omsorgen för vänner och fiender som sårats i strid bestämde sålunda handlingsmönstret för medlemmarna i den nyupprättade Johanniterorden vid de tre krig som Preussen/Tyskland utkämpade 1864-71. Under första världskriget hade Johanniterorden i Tyskland 1.100 sjuksystrar och 1.500 diakonissor i sina 64 sjukhus. Dess lasarettståg befordrade 57.000 sårade under åren 1914-18.
Under nazistregimen 1933-45 var Johanniterorden förbjuden och tvingades under jorden, men efter andra världskriget är dess ställning en helt annan. Der Johanniterordens stadgar och dess gammalrättsliga status erkänns av Tyska Förbundsrepubliken; senast skedde detta år 1994. Också de icke-tyska kommanderierna av Johanniterorden (Finland, Frankrike, Schweiz, Ungern och Österrike) är därmed erkända som tillhöriga en andlig riddarorden. Erkännandet som andlig riddarorden understryks av att Balliet Brandenburg sedan 1947 är en del av den tyska evangeliska kyrkan (EKD). Johanniterorden är i hög grad engagerad i de tyska social-, sjukvårds- och katastrofberedskapssystemen, vilket f.ö. var en förutsättning för dess fortsatta existens efter andra världskriget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar