Tuesday at 4PM there will be an ice cream social. All ladies giving milk will please come early.
Bloggare om Lumme
Jag reagerade häromdagen på Johan och Anne Lummes blogg. Det har också ett antal andra bloggare på bloggen.fi gjort, men p.g.a. den tekniska nivån på den portalen kan jag inte länka till deras inlägg. Däremot bloggar Tor Billgren om herrskapet Lummes blogg i inläggen Ny finsk-svensk blogg älter homofrågan (28.8.07), Finsksvenska vanföreställningar om homosexuell kärlek (28.8.07) och Guds straff (30.8.07). Och diskussionen fortsätter...
September månads enkät: Gudstjänsten
Augusti månad går mot sitt slut, och likaså månadens enkät om kyrkan och hbt. Efter månadsskiftet redogör jag för resultatet i den. Ännu kan du rösta!
Jag har nu lagt upp september månads enkät. Rösta gärna där också!
Jag har nu lagt upp september månads enkät. Rösta gärna där också!
Vad är viktigast för dig i gudstjänsten?
(När du kommer till en gudstjänst,
vad söker du, saknar du, längtar du efter?)
Du kan välja flera alternativ.
bibelläsning
bikt (syndabekännelse och avlösning)
bön
gemenskap med församlingen
gemenskap med Gud
ikoner
kyrkorummet
liturgin
ljuständning
musik - allmänt
musik - kör
musik - orgel
nattvard
predikan
psalmsång
rökelse
stillhet
tystnad
välsignelse
annat
jag går inte i gudstjänster
Prästbloggen avslutad!
"Prästbloggen har stängt permanent," står det på Prästbloggen. Varför? Ingen förklaring ges.
Pearly Gates 10
Two buddies, Bob and Earl, were two of the biggest baseball fans in America. For their entire adult lives, Bob and Earl discussed baseball history in the winter and they pored over every box score during the season. They went to 60 games a year. They even agreed that whoever died first would try to come back and tell the other if there was baseball in heaven. One summer night, Bob passed away in his sleep after watching the Yankee victory earlier in the evening. He died happy. A few nights later, his buddy Earl awoke to the sound of Bob's voice from beyond.
"Bob is that you?" Earl asked.
"Of course it's me," Bob replied.
"This is unbelievable!" Earl exclaimed. "So tell me, is there baseball in heaven?"
"Well I have some good news and some bad news for you. Which do you want to hear first?"
"Tell me the good news first."
"Well, the good news is that, yes, there is baseball in heaven, Earl."
"Oh, that is wonderful! So what could possibly be the bad news?"
"You're pitching tomorrow night."
"Bob is that you?" Earl asked.
"Of course it's me," Bob replied.
"This is unbelievable!" Earl exclaimed. "So tell me, is there baseball in heaven?"
"Well I have some good news and some bad news for you. Which do you want to hear first?"
"Tell me the good news first."
"Well, the good news is that, yes, there is baseball in heaven, Earl."
"Oh, that is wonderful! So what could possibly be the bad news?"
"You're pitching tomorrow night."
Hbt-bibeln: Skapelsen (1Mos 1-2)
Bibeln beskriver Adam som den första människan. Det är rent av det som namnet Adam betyder - "människa". Eftersom Adam var en man, har mången tyckt att denna "skapelseordning" (alltså mannen först, sedan kvinnan) skall kunna omsättas också till vårt dagliga liv. Damerna först, så de råkar ut för eventuella faror och deras herrar och män klarar sig oskadda. Artighet mot det s.k. "täcka könet" praktiserar jag gärna, men helst utan mansgrisiga baktankar.
Men om vi ser på skapelseberättelserna i början av Bibeln, märker vi att det inte så mycket är frågan om den ena partens dominans, utan om ett gemensamt partnerskap (särskilt om vi översätter den hebreiska texten korrekt; se nedan). Enligt den första skapelseberättelsen (i 1Mos 1) skapades "människan" till Guds avbild, och det specificeras ännu att detta gäller både det manliga och det kvinnliga i oss. I den andra skapelseberättelsen (i 1Mos 2) säger Gud: "Det är inte bra att människan (hebr. adam) är ensam," (v. 18) varpå Gud ger Adam förslag på en hjälpare (alltså djur av olika slag). När inget av dem duger åt Adam, skapar Gud ännu en människa, en kvinna den här gången.
Här är våra svenska bibelöversättningar av vers 18 inexakta. De talar om att "mannen" inte skall vara ensam, medan den rätta översättningen av ordet adam vore "människa". Att det är frågan om en man kommer fram först i vers 23, där Adam säger att han är en man (ish), och detta är en kvinna (ishá). Lite av "Me Tarzan, you Jane", alltså.
Av denna korrekta översättning ser vi förresten att också annan än heterosexuell kärlek kan motiveras med skapelseordningen. Människan är skapad till att längta efter tvåsamhet. Den biologiskt grundläggande tvåsamheten är naturligtvis mellan man och kvinna; utan den kombinationen skulle människan inte ha kunnat uppfylla Guds bud att föröka sig och uppfylla jorden (1Mos 1:28). Men det budet är nu uppfyllt. Det är rent av det enda av alla de bud som Gud har gett oss som vi människor har uppfyllt - och det till överdrift! Aldrig är det bra.
Men enligt den korrekta översättningen kopplas aldrig tvåsamhet och förökelse ihop på något absolut sätt. Också andra kombinationer än man-kvinna kan därför motiveras bibliskt. Ofta motiveras vårt traditionella äktenskapsbegrepp just med skapelseordningen, där mannen och kvinnan blev skapade för att tillsammans föröka sig och uppfylla jorden.
Men vad är ett äktenskap? Det är ett förbund mellan två personer som älskar varandra, som önskar leva tillsammans och tillsammans uppfostra de eventuella barn som Gud har gett dem. Detta förbund kan formellt se olika ut i olika samhällen, kulturer och tider, men tycks vara allmänmänskligt förekommande. Att en av äktenskapets funktioner är att ge trygghet åt makarnas barn, innebär inte att ett barnlöst äktenskap skulle vara ogiltigt. Dessutom är det tydligt att äktenskapet som sådant inte är en kyrklig, utan en samhällelig angelägenhet.
Vad är då ett kristet äktenskap? Är det inte helt enkelt ett äktenskap där makarna önskar leva tillsammans med Gud, alltså ett äktenskap mellan kristna makar?
Vad finns det i äktenskapsbegreppet som gör att det vore omöjligt att utvidga praxis från att nu gälla endast heterosexuella par till att omfatta också homosexuell kärlek?
Men om vi ser på skapelseberättelserna i början av Bibeln, märker vi att det inte så mycket är frågan om den ena partens dominans, utan om ett gemensamt partnerskap (särskilt om vi översätter den hebreiska texten korrekt; se nedan). Enligt den första skapelseberättelsen (i 1Mos 1) skapades "människan" till Guds avbild, och det specificeras ännu att detta gäller både det manliga och det kvinnliga i oss. I den andra skapelseberättelsen (i 1Mos 2) säger Gud: "Det är inte bra att människan (hebr. adam) är ensam," (v. 18) varpå Gud ger Adam förslag på en hjälpare (alltså djur av olika slag). När inget av dem duger åt Adam, skapar Gud ännu en människa, en kvinna den här gången.
Här är våra svenska bibelöversättningar av vers 18 inexakta. De talar om att "mannen" inte skall vara ensam, medan den rätta översättningen av ordet adam vore "människa". Att det är frågan om en man kommer fram först i vers 23, där Adam säger att han är en man (ish), och detta är en kvinna (ishá). Lite av "Me Tarzan, you Jane", alltså.
Av denna korrekta översättning ser vi förresten att också annan än heterosexuell kärlek kan motiveras med skapelseordningen. Människan är skapad till att längta efter tvåsamhet. Den biologiskt grundläggande tvåsamheten är naturligtvis mellan man och kvinna; utan den kombinationen skulle människan inte ha kunnat uppfylla Guds bud att föröka sig och uppfylla jorden (1Mos 1:28). Men det budet är nu uppfyllt. Det är rent av det enda av alla de bud som Gud har gett oss som vi människor har uppfyllt - och det till överdrift! Aldrig är det bra.
Men enligt den korrekta översättningen kopplas aldrig tvåsamhet och förökelse ihop på något absolut sätt. Också andra kombinationer än man-kvinna kan därför motiveras bibliskt. Ofta motiveras vårt traditionella äktenskapsbegrepp just med skapelseordningen, där mannen och kvinnan blev skapade för att tillsammans föröka sig och uppfylla jorden.
Men vad är ett äktenskap? Det är ett förbund mellan två personer som älskar varandra, som önskar leva tillsammans och tillsammans uppfostra de eventuella barn som Gud har gett dem. Detta förbund kan formellt se olika ut i olika samhällen, kulturer och tider, men tycks vara allmänmänskligt förekommande. Att en av äktenskapets funktioner är att ge trygghet åt makarnas barn, innebär inte att ett barnlöst äktenskap skulle vara ogiltigt. Dessutom är det tydligt att äktenskapet som sådant inte är en kyrklig, utan en samhällelig angelägenhet.
Vad är då ett kristet äktenskap? Är det inte helt enkelt ett äktenskap där makarna önskar leva tillsammans med Gud, alltså ett äktenskap mellan kristna makar?
Vad finns det i äktenskapsbegreppet som gör att det vore omöjligt att utvidga praxis från att nu gälla endast heterosexuella par till att omfatta också homosexuell kärlek?
Hbt-bibeln: Rut och Noomi (Rut 1-4)
Ett stort problem med hbt-frågor är att de som det berör är osynliga, särskilt historiskt. Bögar och flator har helt enkelt varit tvungna att stanna i "skåpet" för att överleva rent fysiskt. Homosexualiteten har ansetts (och anses på vissa håll fortfarande) vara en synd, ett brott och en sjukdom, och ofta har den varit och är belagd med dödsstraff. Om vi vill se de homosexuellas spår, måste vi läsa de historiska dokumenten mellan raderna, så att vi hittar det som sägs endast implicit.
Min poäng med inläggen om Rut och Noomi eller David och Jonatan är inte att bygga upp en gedigen lärogrund, utan att komma med exempel på hur inte heller Bibeln är så uteslutande heteronormativ och homofob som den på ytan verkar vara, och hur också vi kristna kanske borde överväga våra ståndpunkter i frågan.
Men det är klart att ett sådant övervägande kräver en viss öppenhet, och om den saknas klamrar man sig fast vid det som man alltid har ansett. Med vilket jag inte vill säga att alla som är av annan åsikt än jag skulle vara trångsinta fanatiker. Först ett kort referat av berättelsen.
Noomi (som på en del andra språk heter "Naomi", om det intresserar) var en kvinna från Betlehem, som med sin familj flydde undan en hungersnöd till grannlandet Moab. Där gifte sig hennes söner med lokala kvinnor, men så dog både Noomis man och hennes söner. Då beslöt hon sig för att återvända hem, och hennes svärdotter Rut följde med, eftersom de älskade varann. Hemma i Betlehem gifte sig Rut med den respekterade, rike och gode Boas. Deras son Oved, som blev kung Davids farfar, uppfostrades av Noomi. Ruts bok innehåller flera rätt omvälvande budskap. Ett är följande: I 5Mos 23:2-6 stadgas att moabiters efterkommande inte ens i tionde led får upptas i Herrens församling. Ändå blev moabitiskan Ruts son anfader till den store hjälten David (4:17), som ju därmed hade moabitiskt blod i ådrorna! Vilket slag mot dem som eftersträvade etnisk renhet till varje pris (t.ex. Nehemja)! Detta måste ha varit ett kontroversiellt budskap på sin tid, och också i vår tid är detta antirasistiska och antichauvinistiska budskap viktigt att komma ihåg. Omvälvande är också den kärlek som råder mellan de två kvinnorna. När Noomi föreslår att Rut kanske borde stanna kvar i sitt eget land i stället för att följa med henne till Betlehem, svarar Rut (1:16f): "Tvinga mig inte att överge dig och vända tillbaka. Dit du går, går också jag, och där du stannar, stannar jag. Ditt folk är mitt folk och din Gud är min Gud. Där du dör, vill jag dö och där vill jag bli begraven. Herren må göra mig vad som helst - endast döden skall skilja oss åt."
Denna mycket starka kärleksförklaring används på många håll i vigselsammanhang - både homo- och heterosexuella - eftersom det är en av de få jämbördiga kärlekar som finns i den annars rätt patriarkala Bibeln. Att det är en kärlek mellan två kvinnor tänker knappast många heterosexuella på - och det är inte heller nödvändigt, för denna text illustrerar två jämbördiga parters kärlek för varann oberoende av könskonstellation.
Men här handlar det alltså uttryckligen om två kvinnor som älskar varandra. Och det erkänner också omgivningen, intressant nog. Kvinnorna i staden säger till Noomi (4:17): "[Rut] älskar dig och är mer för dig än sju söner." Intressant är även förhållandet mellan Boas och de båda kvinnorna. Två ensamma änkor hade stora svårigheter i det patriarkaliska samhället utan någon man som tog hand om dem. Därför behövde Noomi och Rut Boas. Noomi uppmanar Rut att få Boas att gifta sig med henne, för att hon "skall få det tryggt och bra" (3:1). När Boas inser vad som är på gång säger han till Rut (3:10): "Herren välsigne dig, min dotter. Nu visar du din trofasthet ännu tydligare än förut: du söker inte efter unga män, varken fattiga eller rika." Att det är trofastheten mot Noomi som Boas hänvisar till kommer fram tidigare i berättelsen (2:11), och genom att välja den godhjärtade och rike Boas, som inte längre är någon ungdom, gör Rut det möjligt att fortsätta att leva med Noomi i tryggade ekonomiska och juridiska förhållanden.
Vidare får Boas och Rut en son, Oved, men omgivningen inser vad som har skett (4:17): "Noomi har fått en son!" Oved har alltså två mödrar (och en far), och det är den icke-biologiska modern som vårdar honom (v. 16). De homosexuella som längtar efter barn har därför här ett bibliskt exempel. Idag finns många fler tekniska möjligheter för barnalstring, men på den tiden var detta den enda chansen. Den traditionella, avsexualiserade tolkningen av kärleken mellan de två kvinnorna är på inget sätt omöjlig eller värdelös den heller. Ändå vill jag lyfta fram denna alternativa tolkning, för att visa på hur Bibelns berättelser också kan användas till att belysa medmänsklighet i förhållande till dem som är annorlunda än samhällets norm - dem som också Jesus i första hand vände sig till.
En kommentator skrev: "Det som relationen mellan Rut och Noomi beskrivs som är en kärleksfull relation mellan svärdotter och svärmor. Inget annat." Jag håller helt med detta - med undantag för de sista två orden. De begränsar Bibelns mångsidighet och Guds djup på ett oacceptabelt sätt. Min tolkning kan förstås vara felaktig, men att påstå att det endast finns en rätt tolkning är nog att göra våld på texten.
"Skrift skall med skrift tolkas", heter det, och här tolkar jag alltså berättelsen om Rut och Noomi med tillhjälp av det dubbla kärleksbudet (Luk 10:27).
Min poäng med inläggen om Rut och Noomi eller David och Jonatan är inte att bygga upp en gedigen lärogrund, utan att komma med exempel på hur inte heller Bibeln är så uteslutande heteronormativ och homofob som den på ytan verkar vara, och hur också vi kristna kanske borde överväga våra ståndpunkter i frågan.
Men det är klart att ett sådant övervägande kräver en viss öppenhet, och om den saknas klamrar man sig fast vid det som man alltid har ansett. Med vilket jag inte vill säga att alla som är av annan åsikt än jag skulle vara trångsinta fanatiker. Först ett kort referat av berättelsen.
Noomi (som på en del andra språk heter "Naomi", om det intresserar) var en kvinna från Betlehem, som med sin familj flydde undan en hungersnöd till grannlandet Moab. Där gifte sig hennes söner med lokala kvinnor, men så dog både Noomis man och hennes söner. Då beslöt hon sig för att återvända hem, och hennes svärdotter Rut följde med, eftersom de älskade varann. Hemma i Betlehem gifte sig Rut med den respekterade, rike och gode Boas. Deras son Oved, som blev kung Davids farfar, uppfostrades av Noomi. Ruts bok innehåller flera rätt omvälvande budskap. Ett är följande: I 5Mos 23:2-6 stadgas att moabiters efterkommande inte ens i tionde led får upptas i Herrens församling. Ändå blev moabitiskan Ruts son anfader till den store hjälten David (4:17), som ju därmed hade moabitiskt blod i ådrorna! Vilket slag mot dem som eftersträvade etnisk renhet till varje pris (t.ex. Nehemja)! Detta måste ha varit ett kontroversiellt budskap på sin tid, och också i vår tid är detta antirasistiska och antichauvinistiska budskap viktigt att komma ihåg. Omvälvande är också den kärlek som råder mellan de två kvinnorna. När Noomi föreslår att Rut kanske borde stanna kvar i sitt eget land i stället för att följa med henne till Betlehem, svarar Rut (1:16f): "Tvinga mig inte att överge dig och vända tillbaka. Dit du går, går också jag, och där du stannar, stannar jag. Ditt folk är mitt folk och din Gud är min Gud. Där du dör, vill jag dö och där vill jag bli begraven. Herren må göra mig vad som helst - endast döden skall skilja oss åt."
Denna mycket starka kärleksförklaring används på många håll i vigselsammanhang - både homo- och heterosexuella - eftersom det är en av de få jämbördiga kärlekar som finns i den annars rätt patriarkala Bibeln. Att det är en kärlek mellan två kvinnor tänker knappast många heterosexuella på - och det är inte heller nödvändigt, för denna text illustrerar två jämbördiga parters kärlek för varann oberoende av könskonstellation.
Men här handlar det alltså uttryckligen om två kvinnor som älskar varandra. Och det erkänner också omgivningen, intressant nog. Kvinnorna i staden säger till Noomi (4:17): "[Rut] älskar dig och är mer för dig än sju söner." Intressant är även förhållandet mellan Boas och de båda kvinnorna. Två ensamma änkor hade stora svårigheter i det patriarkaliska samhället utan någon man som tog hand om dem. Därför behövde Noomi och Rut Boas. Noomi uppmanar Rut att få Boas att gifta sig med henne, för att hon "skall få det tryggt och bra" (3:1). När Boas inser vad som är på gång säger han till Rut (3:10): "Herren välsigne dig, min dotter. Nu visar du din trofasthet ännu tydligare än förut: du söker inte efter unga män, varken fattiga eller rika." Att det är trofastheten mot Noomi som Boas hänvisar till kommer fram tidigare i berättelsen (2:11), och genom att välja den godhjärtade och rike Boas, som inte längre är någon ungdom, gör Rut det möjligt att fortsätta att leva med Noomi i tryggade ekonomiska och juridiska förhållanden.
Vidare får Boas och Rut en son, Oved, men omgivningen inser vad som har skett (4:17): "Noomi har fått en son!" Oved har alltså två mödrar (och en far), och det är den icke-biologiska modern som vårdar honom (v. 16). De homosexuella som längtar efter barn har därför här ett bibliskt exempel. Idag finns många fler tekniska möjligheter för barnalstring, men på den tiden var detta den enda chansen. Den traditionella, avsexualiserade tolkningen av kärleken mellan de två kvinnorna är på inget sätt omöjlig eller värdelös den heller. Ändå vill jag lyfta fram denna alternativa tolkning, för att visa på hur Bibelns berättelser också kan användas till att belysa medmänsklighet i förhållande till dem som är annorlunda än samhällets norm - dem som också Jesus i första hand vände sig till.
En kommentator skrev: "Det som relationen mellan Rut och Noomi beskrivs som är en kärleksfull relation mellan svärdotter och svärmor. Inget annat." Jag håller helt med detta - med undantag för de sista två orden. De begränsar Bibelns mångsidighet och Guds djup på ett oacceptabelt sätt. Min tolkning kan förstås vara felaktig, men att påstå att det endast finns en rätt tolkning är nog att göra våld på texten.
"Skrift skall med skrift tolkas", heter det, och här tolkar jag alltså berättelsen om Rut och Noomi med tillhjälp av det dubbla kärleksbudet (Luk 10:27).
I understood ...
... that in view of my decision to give myself unreservedly to God and my neighbour, it would be absolutely necessary for me to devote space and time to prayer.
- Dom Hélder Câmara
as quoted on God's Politics
as quoted on God's Politics
Nya attacker på en ny blogg
En ny fundamentalistblogg har uppenbarat sig på bloggen.fi. Det är min f.d. ämbetsbroder Johan Lumme - som (naturligtvis) blev av med prästämbetet när han skrev ut sig ur kyrkan för att gå med i en luthersk friförsamling utan kvinnliga präster - och hans hustru som skriver. Redan i det första inlägget är jag i deras tänder:
Och så kan man förstås fråga sig om det är en generell regel att avgudadyrkan leder till homosexualitet och att homosexualitet uppstår genom avgudadyrkan.
Vidare tyckte jag att det där med att jag skulle ha sålt min själ för en rundkrage var lite speciellt. Om jag har begått tjänstefel av samvetsskäl (alltså p.g.a. irrlärighet), så har jag väl närmast sålt min rundkrage för att vinna min själ? Jag förstår alltså inte riktigt vad Lumme menar. Det prästlöfte (inte längre prästed) som jag har avlagt lyder:
Ett fenomen i den yttersta tiden - och vi kommer den närmare för var sekund - är att gränserna mellan rätt och fel suddas ut. En präst i detta forum försvarar de homosexuellas leverne.I kommentarerna reagerar många normalt funtade människor på detta. Lumme svarar bl.a.:
Vad är nästa steg? Det finns ingen gräns för vilka perversioner en präst kan försvara, när han en gång hamnat på det sluttande planet. Utan Skriften kan en präst begå vilka skändligheter som helst i Guds namn.
Det är viktigt att säga ifrån klart och tydligt: homosexuellt leverne är ett Guds straff för avgudadyrkan. De "insiktsfulla" som hyser "förståelse" för snusket skriver Paulus om i Romarbrevets första kapitel: "De påstod att de var visa, men de blev dårar. De bytte ut den odödlige Gudens härlighet mot bilder av dödliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur. Därför utlämnade Gud dem så att de följde sina egna begär och bedrev allt slags otukt och förnedrade sina kroppar."
Vi skall förlåta och förstå så långt det är möjligt, tyda och tolka allt till det bästa och leta efter förmildrande omständigheter. Men Jesus säger också: "Synda inte härefter!" En präst som offentligt gått ed på att följa Bibelns ord, men sedan försvarar homosexualitet, är en sådan oförbätterlig syndare. Honom skall man tillrättavisa strängt och han bör avsättas från sitt ämbete.och
Det är inte personen jag "föraktar", utan saken, det att en präst lånar sig till en skändlig förfalskning av Guds Ord och spottar på det heliga löfte han i prästeden avlagt inför Gud och mänskor. Sådant är fruktansvärt.och
Det jag reagerade mot var att man begår en högtidlig ed inför Gud och mänskor att i allt hålla sig till Bibelns ord - och sedan utan att skämmas predikar att Bibeln har fel och är föråldrad! Det är inte att följa sin övertygelse, det är sälja sin själ för en rundkrage.Intressanta påståenden, på min ära! Pauluscitatet i själva inlägget missar målet så det brakar. Det siktar ju på mig - en vis som blir en dåre - och dårskapen kan eventuellt leda till avgudadyrkan. Jag anser att det inte har gjort det i mitt fall, men Lumme kan vara av annan åsikt. Att sagda avgudadyrkan i mitt fall skulle ha lett till att jag nu är en bög, såsom inlägget antyder, stämmer dock inte; beklagar!
Och så kan man förstås fråga sig om det är en generell regel att avgudadyrkan leder till homosexualitet och att homosexualitet uppstår genom avgudadyrkan.
Vidare tyckte jag att det där med att jag skulle ha sålt min själ för en rundkrage var lite speciellt. Om jag har begått tjänstefel av samvetsskäl (alltså p.g.a. irrlärighet), så har jag väl närmast sålt min rundkrage för att vinna min själ? Jag förstår alltså inte riktigt vad Lumme menar. Det prästlöfte (inte längre prästed) som jag har avlagt lyder:
Jag N.N. lovar inför Gud den allvetande, att jag vid utövandet av prästämbetet, som jag nu står redo att motta, vill hålla mig till Guds heliga ord och den evangelisk-lutherska kyrkans därpå grundade bekännelse. Jag skall inte offentligt förkunna eller utsprida eller hemligt främja eller hylla läror som strider däremot. Jag vill även rätt förkunna Guds ord och förvalta de heliga sakramenten enligt Kristi instiftelse. Jag vill efterleva kyrkans lag och ordning samt villigt tjäna församlingen och ordets åhörare. Allt detta vill jag efterkomma, så att jag kan svara därför inför Gud och människor. Härtill förhjälpe mig Gud. (Kyrkoordningen 5 kap 6§)Nu vill Lumme alltså att jag skall göra honom sällskap bland dem som har blivit avsatta från prästämbetet. Jag anser att jag har följt mitt löfte; mitt samvete är rent på den punkten.
Vasa Setas seminarium 25.8.07
Jag skrev tidigare att jag skulle delta i ett seminarium i Vasa, och det gjorde jag då igår. Steg upp kl. 05, körde till hufvudstaden, tåg 7:06 med byte i Tammerfors och Östermyra (Seinäjoki på finska) och ankomst 11:36. Lunch och så seminarium på Akademill med början kl. 13. Sociologen och hbt-forskaren Kati Mustola började med ett anförande om homosexualitetens historia i Finland, så var det min tur efter en kaffepaus, och radioredaktören, teol.dr. Gustav Strömsholm avslutade med ett anförande om hetsjakten 1993 på dåvarande ärkebiskopen John Vikström, vilket Strömsholm skrev sin doktorsavhandling om. De andra inledarna var intressanta; jag hoppas att jag också lyckades med det.
Firandet av Vasa Setas 35-årsjubileum fortsatte med fest på kvällen, men jag ville hem av familjeskäl. Till tåget kl. 18:06, samma byten (fast i omvänd ordning) och i H:fors 22:52. Hemma i Borgå var jag kvart före midnatt.
Det tråkiga i detta är att seminariet inte var särskilt välbesökt. Det fanns antagligen två strukturella orsaker till detta (samt möjligheten att vi var ointressanta, förstås). För det första firade österbottningarna den här helgen villa-avslutning, vilket är en tillställning med samma genomslagskraft som vappen. Att uppbåda publik var redan av den orsaken svårt. För det andra hade tidningar och andra media av någon orsak inte varit intresserade av att puffa seminariet. Vasabladet hade en reporter och en fotograf på plats, och de hade den goda smaken att intervjua mig, men annars var det lite magert. Uppdatering: Hufvudstadsbladet hade faktiskt en blänkare på dagbokssidan på lördag. Av förekommen anledning läste jag inte den tidningen förrän idag måndag... Jag talade om sådant som jag har behandlat här på bloggen. Den som har följt med mina skriverier kände säkert igen det jag sade. Den puff som jag skrev löd så här:
Katolska och ortodoxa kyrkor
Anglikanska gemenskapen
*Svenska kyrkan: Allt är OK.
*MCC
*UCC
*m.fl.
2. Argumentation
Frågor som diskuteras
*Hbt i allmänhet
*Välsignelse av registrerade partnerskap
*Samkönade äktenskap
Argumentationens grundvalar
*Bibeln
*Etiken
*Ekumeniken
3. Framåt - men hur?
Firandet av Vasa Setas 35-årsjubileum fortsatte med fest på kvällen, men jag ville hem av familjeskäl. Till tåget kl. 18:06, samma byten (fast i omvänd ordning) och i H:fors 22:52. Hemma i Borgå var jag kvart före midnatt.
Det tråkiga i detta är att seminariet inte var särskilt välbesökt. Det fanns antagligen två strukturella orsaker till detta (samt möjligheten att vi var ointressanta, förstås). För det första firade österbottningarna den här helgen villa-avslutning, vilket är en tillställning med samma genomslagskraft som vappen. Att uppbåda publik var redan av den orsaken svårt. För det andra hade tidningar och andra media av någon orsak inte varit intresserade av att puffa seminariet. Vasabladet hade en reporter och en fotograf på plats, och de hade den goda smaken att intervjua mig, men annars var det lite magert. Uppdatering: Hufvudstadsbladet hade faktiskt en blänkare på dagbokssidan på lördag. Av förekommen anledning läste jag inte den tidningen förrän idag måndag... Jag talade om sådant som jag har behandlat här på bloggen. Den som har följt med mina skriverier kände säkert igen det jag sade. Den puff som jag skrev löd så här:
Olika kristna kyrkor är i ett jäsningsskede just nu vad gäller inställningen till homosexualitet och till sina icke-heterosexuella medlemmar. Så också Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. Vad pågår på olika håll? Vilken argumentation används? Hur kommer den kristna grundskriften, Bibeln, in i allt detta? Kan en kristen tala för inklusivitet i förhållande till hbt-folket? Å andra sidan, hur passar homofobi in i ett kristet tänkande?Jag talade fritt utgående från strukturen nedan, så anförandet är inte till pappers någonstans - men på basen av länkarna nedan får du en uppfattning om vad det handlade om. 1. Översikt över skeenden på olika håll
Katolska och ortodoxa kyrkor
Anglikanska gemenskapen
Inlägg: Splittras anglikanerna helt i februari? (14.1.07), Tutu keeps up the good work (14.2.07), Anglikanerna balanserar - tills vidare (26.2.07), Nyheter om anglikaner och hbt (27.6.07), Uppdateringar om anglikanerna (23.8.07)Lutherska kyrkor
Biografier: Peter Akinola, Gene Robinson, Desmond Tutu.
*Svenska kyrkan: Allt är OK.
Inlägg: Svenska kyrkan fick ordning för välsignelse av registrerat partnerskap (7.12.06)*ELCA: Homopräster ska leva i celibat.
Inlägg: ELCA och homopräster (13.8.07) samt inläggen om Bradley Schmeling.*Finland
Inlägg: Seminarieinledningar - exegetik del 1 (17.1.07), Seminarieinledningar - exegetik del 2 (17.8.07)Inklusiva kyrkor
*MCC
*UCC
*m.fl.
2. Argumentation
Frågor som diskuteras
*Hbt i allmänhet
*Välsignelse av registrerade partnerskap
*Samkönade äktenskap
Argumentationens grundvalar
*Bibeln
*Etiken
*Ekumeniken
3. Framåt - men hur?
Uppdatering: Jag sammanfattade en del av det jag sade i inlägget Kyrkorna och homosexualiteten (4.9.07).
Barn skriver till Gud 4
Gode Gud, jag skulle vilja komma till himlen någon dag för jag vet att min bror kommer inte att vara där. (Stefan, 8 år)
Hbt-bibeln: Inledning och länkar
Obs! Jag har slutat uppdatera denna inläggsserie, efter att jag grundade en egen blogg på temat. Se bloggen Hbt-bibeln.En teologiskt hållbar kristen inställning till homosexualitet kan antingen innebära total öppenhet eller totalt förkastande. Alla mellanformer är halvmesyrer som ständigt måste uppdateras och justeras. Detta konstaterar domprosten i Uppsala, Tuulikki Koivunen Bylund, som själv representerar den förstnämnda inställningen.
Jag har här på bloggen samlat synpunkter om den anknytning som Bibeln och olika bibelställen har till homosexualitet. En innehållsförteckning med länkar till inläggen hittar du nedan. Jag har också samlat några länkar till hemsidor som kan komma med vidare infallsvinklar.
Först ändå något ord om Bibeln. Människor har skrivit varje ord, varje bokstav i Bibeln. Samtidigt är den skriven av Gud, eftersom Gud har inspirerat skribenterna (att kalla Bibeln för Guds ord anser jag vara vilseledande, eftersom det är Jesus Kristus som är Guds ord enligt Joh 1, och det är honom, inte en textsamling, som vi bör tillbe - mer om det temat här). Eftersom Bibeln är skriven av Gud, har den ett budskap också till dagens människor. Detta budskap måste dock granskas genom de mänskliga kläder som det har fått, då det uttalades i en speciell historisk situation. Det är budskapet, inte dess kulturella infattning, som är det väsentliga.
Likaså kan vi inte se på Bibeln som en samling verser som alla har samma vikt och värde. Varje enskilt bibelställe måste granskas utgående från Bibelns helhetsbudskap. I min bibeltolkning utgår jag från att Gud blev människa i Kristus för att visa oss sin kärlek och befria oss från ondskan. Detta förpliktar oss att (sträva efter att) leva ut Guds kärlek i vårt förhållande till vår medmänniska, såsom det Dubbla kärleksbudet (Luk 10:27) befaller oss.
När jag då med denna utgångspunkt granskar Bibeln för att se vad den säger om homosexuell kärlek, kommer jag till slutsatsen att kärlek är kärlek. Den homosexuella kärleken är en återspegling av Guds kärlek lika mycket som den heterosexuella kärleken är det.
Den skillnad som ibland görs mellan olika sorters kärlek (t.ex. den erotiska kärleken eros contra den gudomliga kärleken agape eller broderskärleken filadelfia) är otillfredsställande och i viss mån konstgjord. De grekiska begreppen betecknar visserligen olika sidor av kärleken, men att sätta upp vattentäta skott emellan dem - t.ex. så att kärleken mellan älskande inte kan innehålla agape eller Guds kärlek inte ha inslag av eros - är ofruktbart och verklighetsfrånvänt.
Ett stort problem med hbt-frågor är att de som det berör är osynliga, särskilt historiskt. Bögar och flator har helt enkelt varit tvungna att stanna i "skåpet" för att överleva rent fysiskt. Homosexualiteten har ansetts (och anses på vissa håll fortfarande) vara en synd, ett brott och en sjukdom, och ofta har den varit och är belagd med dödsstraff. Om vi vill se de homosexuellas spår, måste vi läsa de historiska dokumenten mellan raderna, så att vi hittar också det som sägs endast implicit. Detta gäller även Bibeln, som är ett historiskt dokument, oberoende vad annat den också är.
Min poäng med vissa av inläggen är inte att bygga upp en gedigen lärogrund, utan att komma med exempel på hur inte heller Bibeln är så uteslutande heteronormativ och homofob som den på ytan verkar vara, och hur också vi kristna kanske borde överväga våra ståndpunkter i frågan.
En mer detaljerad granskning når du genom länkarna nedan. En granskning av detta slag kan aldrig vara heltäckande och slutgiltig när den publiceras som korta blogginlägg, men listan lever, och kommer säkert att göra det länge än. Alla inlägg är inte heller likvärdiga; en del är närmast att se som illustrationer, medan andra är principiellt viktigare. Dem har jag utmärkt med fet stil i förteckningen nedan. Datumen inom parentes anger senaste uppdatering.
Likaså kan vi inte se på Bibeln som en samling verser som alla har samma vikt och värde. Varje enskilt bibelställe måste granskas utgående från Bibelns helhetsbudskap. I min bibeltolkning utgår jag från att Gud blev människa i Kristus för att visa oss sin kärlek och befria oss från ondskan. Detta förpliktar oss att (sträva efter att) leva ut Guds kärlek i vårt förhållande till vår medmänniska, såsom det Dubbla kärleksbudet (Luk 10:27) befaller oss.
När jag då med denna utgångspunkt granskar Bibeln för att se vad den säger om homosexuell kärlek, kommer jag till slutsatsen att kärlek är kärlek. Den homosexuella kärleken är en återspegling av Guds kärlek lika mycket som den heterosexuella kärleken är det.
Den skillnad som ibland görs mellan olika sorters kärlek (t.ex. den erotiska kärleken eros contra den gudomliga kärleken agape eller broderskärleken filadelfia) är otillfredsställande och i viss mån konstgjord. De grekiska begreppen betecknar visserligen olika sidor av kärleken, men att sätta upp vattentäta skott emellan dem - t.ex. så att kärleken mellan älskande inte kan innehålla agape eller Guds kärlek inte ha inslag av eros - är ofruktbart och verklighetsfrånvänt.
Ett stort problem med hbt-frågor är att de som det berör är osynliga, särskilt historiskt. Bögar och flator har helt enkelt varit tvungna att stanna i "skåpet" för att överleva rent fysiskt. Homosexualiteten har ansetts (och anses på vissa håll fortfarande) vara en synd, ett brott och en sjukdom, och ofta har den varit och är belagd med dödsstraff. Om vi vill se de homosexuellas spår, måste vi läsa de historiska dokumenten mellan raderna, så att vi hittar också det som sägs endast implicit. Detta gäller även Bibeln, som är ett historiskt dokument, oberoende vad annat den också är.
Min poäng med vissa av inläggen är inte att bygga upp en gedigen lärogrund, utan att komma med exempel på hur inte heller Bibeln är så uteslutande heteronormativ och homofob som den på ytan verkar vara, och hur också vi kristna kanske borde överväga våra ståndpunkter i frågan.
En mer detaljerad granskning når du genom länkarna nedan. En granskning av detta slag kan aldrig vara heltäckande och slutgiltig när den publiceras som korta blogginlägg, men listan lever, och kommer säkert att göra det länge än. Alla inlägg är inte heller likvärdiga; en del är närmast att se som illustrationer, medan andra är principiellt viktigare. Dem har jag utmärkt med fet stil i förteckningen nedan. Datumen inom parentes anger senaste uppdatering.
Skapelsen, 1Mos 1-2 (25.2.07)
Regnbågen, 1Mos 9:8-17 (25.2.07)
Sodom, 1Mos 19 (20.3.07)
Slaveri, 2Mos 21:20-32 m.fl.
Renhetslagarna, 3Mos 18:22, 20:13 (18.8.07)
Trans-bibeln, 5Mos 22:5
Rut och Noomi, Rut 1-4 (28.8.07)
David och Jonatan, 1Sam 18-20; 2Sam 1:26 (28.5.07)
Tempelprostitution, 1Kung 14:24 m.fl. (22.2.07)
Eunucker, Jes 56:4f; Matt 19:12 (9.5.07)
Jesus, Matt 1:1-Joh 21:25 (7.5.07)
Dubbla kärleksbudet, Luk 10:27 (21.9.07)
Petrus, Apg 10-11
Onaturligt umgänge, Rom 1:26f (5.3.07)
"Mjuka" och "man-liggare", 1Kor 6:9f; 1Tim 1:10 (19.8.07)
Man och/eller kvinna, Gal 3:28
Laglöshet och onaturlighet, 2Pet 2:6-8; Jud v. 7 Utanför Bibeln har jag bl.a. kommenterat uttrycket Älska syndaren, hata synden och funderat kring inklusiva kyrkor. Som motpol till allt detta har jag sett på bibelbruket i en (ö)känd heteronormativ predikan. Nordiska länkar:
Regnbågen, 1Mos 9:8-17 (25.2.07)
Sodom, 1Mos 19 (20.3.07)
Slaveri, 2Mos 21:20-32 m.fl.
Renhetslagarna, 3Mos 18:22, 20:13 (18.8.07)
Trans-bibeln, 5Mos 22:5
Rut och Noomi, Rut 1-4 (28.8.07)
David och Jonatan, 1Sam 18-20; 2Sam 1:26 (28.5.07)
Tempelprostitution, 1Kung 14:24 m.fl. (22.2.07)
Eunucker, Jes 56:4f; Matt 19:12 (9.5.07)
Jesus, Matt 1:1-Joh 21:25 (7.5.07)
Dubbla kärleksbudet, Luk 10:27 (21.9.07)
Petrus, Apg 10-11
Onaturligt umgänge, Rom 1:26f (5.3.07)
"Mjuka" och "man-liggare", 1Kor 6:9f; 1Tim 1:10 (19.8.07)
Man och/eller kvinna, Gal 3:28
Laglöshet och onaturlighet, 2Pet 2:6-8; Jud v. 7 Utanför Bibeln har jag bl.a. kommenterat uttrycket Älska syndaren, hata synden och funderat kring inklusiva kyrkor. Som motpol till allt detta har jag sett på bibelbruket i en (ö)känd heteronormativ predikan. Nordiska länkar:
- Lars Arnell: Kristen tro och homosexuell samlevnad - Visst går det att förena!
- Barbro K. Gustafsson (EKHO Stockholm): Bibeln och homo/bisexualiteten
- EKHO Göteborg (länkar): Vad säger Bibeln om homosexuell samlevnad?
- Den norske kirkes lærenemnd: Skriftforståelse og skriftbruk med særlig henblikk på homofilisaken
- Rev. Neil Dawson: Difference Is Not A Sin
- Prof. Mary A. Tolbert: Expert Testimony on Holy Unions for the UMC Clergy Committee on Investigation
- Rev. Dr. Mel White: What the Bible Says - and Doesn't Say - about Homosexuality
- Cathedral of Hope: Homosexuality and Christianity
- Gentle Spirit: Homosexuality & The Bible
- Whosoever Magazine: What We Believe
- Gårdfeldt, Lars: Hatar Gud bögar? Normal förlag, Stockholm 2005
- Nissinen, Martti & Tuovinen, Liisa (toim): Synti vai siunaus. Kirjapaja, Helsinki 2003
- Svartvik, Jesper: Bibeltolkningens bakgator. Synen på judar, slavar och homosexuella i historia och nutid. Verbum, Stockholm 2006
Milstolpe på Kp-bloggen igen
Kollegan Henry Byskata i Vasa håller reda på hur många läsare vi bloggare har på Kp-bloggen. Nu tycks jag ha gått över 40.000 besök, vilket förstås inte är så illa. Henry noterar saken i inlägget Kalle, King of the Weblog. Tack för den titeln! :-D
Ändå har jag inte varit speciellt aktiv på sista tiden - det högljudda ärkekonservativa radarparet till kommentatorer har gjort att det smakar trä. Men för att inte låta dem vinna på walk-over, speglar jag numera Predikantbloggens inlägg dit. Bättre än ingenting, antar jag.
Ändå har jag inte varit speciellt aktiv på sista tiden - det högljudda ärkekonservativa radarparet till kommentatorer har gjort att det smakar trä. Men för att inte låta dem vinna på walk-over, speglar jag numera Predikantbloggens inlägg dit. Bättre än ingenting, antar jag.
Uppdateringar om anglikanerna
Anglikanerna har det inte lätt, det torde ha kommit fram många gånger här på bloggen.
I juli-augusti 2008 arrangerar ärkebiskopen av Canterbury, Rowan Williams, den s.k. Lambeth-konferensen, som hålls vart tionde år, och dit alla anglikanska biskopar från världen i princip kommer. Helt så enkelt är det inte den här gången.
Om Williams bjuder in biskop Gene Robinson från USA, kommer i stort sett alla afrikanska biskopar att bojkotta konferensen, eftersom Robinson som känt är öppet homosexuell.
Om ärkebiskopen däremot, som det nu ser ut, ger Robinson status endast som observatör, är det lika illa, för då tar liberalerna på näsan, och de konservativa är ändå inte nöjda. De skulle nämligen vilja att också den amerikanske dissidentbiskopen Martyn Minns, som rätt nyligen vigdes av ärkebiskop Peter Akinola från Nigeria, skulle inbjudas med minst samma status som Robinson - men det torde inte ske, eftersom installeringen av Minns som biskop uttryckligen skedde för att splittra den episkopala kyrkan i USA.
Nu verkar Akinola förresten ha planer på att viga en biskop i England också, och därmed direkt visa lång näsa åt Williams. Ärkebiskoparna av Uganda och av Kenya tänker i sin tur ta amerikanska församlingar under sina vingars skugga. Och nigerianerna tycks bojkotta Lambeth, oberoende av vad som händer. Angående Akinola vill jag kort kommentera den intervju som han i juli gav Ruth Gledhill från the Times (länk nedan). Den var rätt överraskande i det att Gledhill tydligen närmast hade fungerat som sekreterare och skrivit ner vad Akinola sade utan att ställa kritiska frågor. Förutom skarpare frågor om ärkebiskopens engagemang i de ytterst hårda nigerianska lagarna mot homosexualitet - dödsstraff i de muslimska delarna, stränga fängelsestraff i de kristna - och det löjliga påståendet om att detta sker för att försvara äktenskapet, kunde hon ha pressat honom på vilka de egentliga orsakerna till den kyrkliga tillväxten i u-länderna och tillbakagången i i-länderna är.
Ärkebiskopens (och andras) antydan om att det är bibeltroheten som är den avgörande faktorn kan man nog ifrågasätta. En viktigare faktor är, misstänker jag, samhällets utbyggnad. Om det sociala nätverket inom samhället är väl utbyggt - som i de nordiska s.k. välfärdssamhällena - är behovet av kyrkan närmast andligt; de som behöver diakonal hjälp är rätt få (om än ändå alltför många). Om samhället däremot inte klarar av hälso- och sjukvård, socialhjälp, skolväsende, arbetslöshetsunderstöd och annat som vi hos oss tar mer eller mindre för givet medan vi klagar på höga skatter, då får kyrkornas roll i samhället helt andra dimension än hos oss - utan att förneka det andliga intresse som säkert också finns. Då är det klart att medlemsantalet stiger.
En intressant detalj i Gledhills artiklar var den nigerianske biskop som blev förvånad när han hörde att Lambeth-konferensen inte hade inhiberats, såsom han trodde. Varför trodde han det? Vem hade gett honom den falska informationen, och varför? Inte väl för att avhålla de underlydande biskoparna från att visa intresse för att fara till England om ett år? Det frågade Gledhill inte heller. Men tydligen skall ett biskopsmöte i september diskutera ett eventuellt nigerianskt deltagande i konferensen, så informationsbristen korrigeras väl.
I juli-augusti 2008 arrangerar ärkebiskopen av Canterbury, Rowan Williams, den s.k. Lambeth-konferensen, som hålls vart tionde år, och dit alla anglikanska biskopar från världen i princip kommer. Helt så enkelt är det inte den här gången.
Om Williams bjuder in biskop Gene Robinson från USA, kommer i stort sett alla afrikanska biskopar att bojkotta konferensen, eftersom Robinson som känt är öppet homosexuell.
Om ärkebiskopen däremot, som det nu ser ut, ger Robinson status endast som observatör, är det lika illa, för då tar liberalerna på näsan, och de konservativa är ändå inte nöjda. De skulle nämligen vilja att också den amerikanske dissidentbiskopen Martyn Minns, som rätt nyligen vigdes av ärkebiskop Peter Akinola från Nigeria, skulle inbjudas med minst samma status som Robinson - men det torde inte ske, eftersom installeringen av Minns som biskop uttryckligen skedde för att splittra den episkopala kyrkan i USA.
Nu verkar Akinola förresten ha planer på att viga en biskop i England också, och därmed direkt visa lång näsa åt Williams. Ärkebiskoparna av Uganda och av Kenya tänker i sin tur ta amerikanska församlingar under sina vingars skugga. Och nigerianerna tycks bojkotta Lambeth, oberoende av vad som händer. Angående Akinola vill jag kort kommentera den intervju som han i juli gav Ruth Gledhill från the Times (länk nedan). Den var rätt överraskande i det att Gledhill tydligen närmast hade fungerat som sekreterare och skrivit ner vad Akinola sade utan att ställa kritiska frågor. Förutom skarpare frågor om ärkebiskopens engagemang i de ytterst hårda nigerianska lagarna mot homosexualitet - dödsstraff i de muslimska delarna, stränga fängelsestraff i de kristna - och det löjliga påståendet om att detta sker för att försvara äktenskapet, kunde hon ha pressat honom på vilka de egentliga orsakerna till den kyrkliga tillväxten i u-länderna och tillbakagången i i-länderna är.
Ärkebiskopens (och andras) antydan om att det är bibeltroheten som är den avgörande faktorn kan man nog ifrågasätta. En viktigare faktor är, misstänker jag, samhällets utbyggnad. Om det sociala nätverket inom samhället är väl utbyggt - som i de nordiska s.k. välfärdssamhällena - är behovet av kyrkan närmast andligt; de som behöver diakonal hjälp är rätt få (om än ändå alltför många). Om samhället däremot inte klarar av hälso- och sjukvård, socialhjälp, skolväsende, arbetslöshetsunderstöd och annat som vi hos oss tar mer eller mindre för givet medan vi klagar på höga skatter, då får kyrkornas roll i samhället helt andra dimension än hos oss - utan att förneka det andliga intresse som säkert också finns. Då är det klart att medlemsantalet stiger.
En intressant detalj i Gledhills artiklar var den nigerianske biskop som blev förvånad när han hörde att Lambeth-konferensen inte hade inhiberats, såsom han trodde. Varför trodde han det? Vem hade gett honom den falska informationen, och varför? Inte väl för att avhålla de underlydande biskoparna från att visa intresse för att fara till England om ett år? Det frågade Gledhill inte heller. Men tydligen skall ett biskopsmöte i september diskutera ett eventuellt nigerianskt deltagande i konferensen, så informationsbristen korrigeras väl.
Källor:
Advocate News:
Canterbury's olive branch to gay bishop (29.6.07)
Gay bishop: Church can pull through (2.8.07)
The Times:
Peter Akinola: 'Unity will never be at the expense of truth' (4.7.07)
For God’s sake (5.7.07)
African bishops ready to boycott conference in row over gay clergy (5.7.07)
PinkNews:
No breakaway church for opponents of gay acceptance (5.7.07)
Synod fails to heal Anglican divisions on gay issues (9.7.07)
Anglican bishops will boycott conference over gay issues (26.7.07)
Gays keep the church open, says Bishop Robinson (1.8.07)
Akinola to ordain dissident English bishop (3.8.08)
Dissident Anglicans want church property (8.8.07)
Kenyan bishop to consecrate dissident Americans (14.8.07)
Nigerian bishops to boycott Anglican conference (21.8.07)
365gay:
Anglican Rift Deepens (5.7.07)
Anglican Rift Over Gay Clergy Widens (26.7.07)
Anglican Anti-Gay Feud Deepens On Two Continents (7.8.07)
Aqurette:
When God Becomes an Excuse for Hate (8.8.07)
Konungariket Jerusalem (1099-1291)
Johanniterordens syfte var ursprungligen humanitärt, liksom det är i dag. Sedan Jerusalem erövrats och Konungariket Jerusalem upprättats år 1099 fick Orden dock även militära uppgifter, såsom skydd åt Ordens sjukhus, eskort av pilgrimer och väpnad kamp i korsriddarnas led. Dessa militära uppgifter kom under de följande århundradena emellanåt att överskugga de humanitära.
Johanniterorden var den första av de andliga riddarordnar som instiftades vid den här tiden, snart följd av bl.a. Tempelherreorden, Tyska Orden och Lazarusorden. De olika ordnarna hade sina olika specifika uppgifter, av vilka den militära bara var en, och johanniternas var sjukvården. Tidigare hade riddare inte varit inlemmade i någon organisation annat än sina feodalherrars arméer. Nu stod riddarna som yrkesmässiga truppförband till förfogande för kristenhetens kamp för överlevnad och försvar av den Heliga graven.
Korsfararstaterna Konungariket Jerusalem, Grevskapet Tripoli, Furstendömet Antiochia och Grevskapet Edessa kallas ibland med ett gemensamt namn för Outremer, vilket är franska (det viktigaste korsfararspråket) och betyder "på andra sidan havet". Detta visar förstås på den europeiska vinklingen i korsfararnas världsbild.
Bilden föreställer Krak des Chevaliers, det viktigaste johanniterfästet. Det står fortfarande kvar i västra Syrien. De andliga riddarordnarnas medlemmar var både riddare och munkar; till de tre munklöftena (fattigdom, kyskhet och lydnad) lades ett fjärde om att kämpa mot de otrogna.
Ordnarna bar olika kors på sina mantlar som igenkänningstecken.
Johanniterordens kors, som ibland kallas malteserkors, har fyra armar med två spetsar var. De åtta spetsarna erinrar om de åtta riddardygderna och de åtta saligprisningarna i Jesu bergspredikan.
Johanniternas (Hospitalliernas) kännetecken var ett vitt johanniterkors på den svarta munkkåpan, i likhet med de ursprungliga Hospitallierbröderna. Till riddarrustningen bars till en början en svart, senare en röd väst med ett vitt johanniterkors. Deras militära banér var ett vitt kors med raka armar på en kvadratisk röd duk (såsom i Danmarks nationalflagga).
Johanniterorden var den första av de andliga riddarordnar som instiftades vid den här tiden, snart följd av bl.a. Tempelherreorden, Tyska Orden och Lazarusorden. De olika ordnarna hade sina olika specifika uppgifter, av vilka den militära bara var en, och johanniternas var sjukvården. Tidigare hade riddare inte varit inlemmade i någon organisation annat än sina feodalherrars arméer. Nu stod riddarna som yrkesmässiga truppförband till förfogande för kristenhetens kamp för överlevnad och försvar av den Heliga graven.
Korsfararstaterna Konungariket Jerusalem, Grevskapet Tripoli, Furstendömet Antiochia och Grevskapet Edessa kallas ibland med ett gemensamt namn för Outremer, vilket är franska (det viktigaste korsfararspråket) och betyder "på andra sidan havet". Detta visar förstås på den europeiska vinklingen i korsfararnas världsbild.Bilden föreställer Krak des Chevaliers, det viktigaste johanniterfästet. Det står fortfarande kvar i västra Syrien. De andliga riddarordnarnas medlemmar var både riddare och munkar; till de tre munklöftena (fattigdom, kyskhet och lydnad) lades ett fjärde om att kämpa mot de otrogna.
Ordnarna bar olika kors på sina mantlar som igenkänningstecken.
Johanniterordens kors, som ibland kallas malteserkors, har fyra armar med två spetsar var. De åtta spetsarna erinrar om de åtta riddardygderna och de åtta saligprisningarna i Jesu bergspredikan.Johanniternas (Hospitalliernas) kännetecken var ett vitt johanniterkors på den svarta munkkåpan, i likhet med de ursprungliga Hospitallierbröderna. Till riddarrustningen bars till en början en svart, senare en röd väst med ett vitt johanniterkors. Deras militära banér var ett vitt kors med raka armar på en kvadratisk röd duk (såsom i Danmarks nationalflagga).
Riddarna av Tempelherreorden kämpade under omvända färger: ett rött kors på vit botten. Tempelherreorden ansvarade främst för pilgrimernas skydd och säkerhet. Medlemmarna deltog även i försvaret av Konungariket Jerusalem och skyddade den forna tempelplatsen och andra för kristenheten viktiga områden och byggnader. Tempelherreorden hade omfattande egendomar i särskilt Frankrike. Kung Filip IV av Frankrike nationaliserade dessa egendomar och lät avrätta ordens ledare i början av 1300-talet, varigenom orden upphörde. Förföljelsen inleddes fredagen den 13 oktober 1307, och är en orsak till att fredagen den 13 räknas som en olycksdag.Saladin den store invaderade Konungariket Jerusalem år 1187, och Jerusalem självt föll efter en serie blodiga bataljer. De andliga riddarordnarna fördrevs slutligt från det Heliga Landet år 1291, och Konungariket Jerusalem upplöstes. Det Heliga Landet regerades därefter av olika muslimska regenter, ända tills britterna började förvalta Palestina då det osmanska imperiet hade fallit efter första världskriget.
Tyska Orden innehade ett sjukhus i Jerusalem, men ägnade sig efter Jerusalems fall åt aktiv missionsverksamhet i östra Europa, särskilt i de baltiska provinserna, som Orden innehade som län under många århundraden. Sedan början av 1800-talet har ordens verksamhet varit av humanitär art.
Bible Knowledge 8
These statements about the Bible were written by children
and have not been retouched or corrected
(i.e., bad spelling has been left in).
and have not been retouched or corrected
(i.e., bad spelling has been left in).
Moses led the Hebrews to the Red Sea, where they made unleavened* bread which is bread without any ingredients.
* osyrat
Quiz: Theological Worldview
I took this test twice with an interval of a few hours.
The results were different but similar.
See for yourself:
The results were different but similar.
See for yourself:
You scored as Evangelical Holiness/Wesleyan, You are an evangelical in the Wesleyan tradition. You believe that God's grace enables you to choose to believe in him, even though you yourself are totally depraved. The gift of the Holy Spirit gives you assurance of your salvation, and he also enables you to live the life of obedience to which God has called us. You are influenced heavly by John Wesley and the Methodists.
Evangelical Holiness/Wesleyan | 86% | ||
Emergent/Postmodern | 71% | ||
Roman Catholic | 71% | ||
Neo orthodox | 68% | ||
Classical Liberal | 46% | ||
Modern Liberal | 43% | ||
Reformed Evangelical | 43% | ||
Charismatic/Pentecostal | 18% | ||
Fundamentalist | 4% |
You scored as Roman Catholic, You are Roman Catholic. Church tradition and ecclesial authority are hugely important, and the most important part of worship for you is mass. As the Mother of God, Mary is important in your theology, and as the communion of saints includes the living and the dead, you can also ask the saints to intercede for you.
Neo orthodox | 75% | ||
Roman Catholic | 75% | ||
Evangelical Holiness/Wesleyan | 71% | ||
Emergent/Postmodern | 64% | ||
Classical Liberal | 50% | ||
Modern Liberal | 50% | ||
Reformed Evangelical | 43% | ||
Charismatic/Pentecostal | 4% | ||
Fundamentalist | 0% |
Well - at least I'm no Fundamentalist.
But I kinda suspected that already...
But I kinda suspected that already...
"The Sacramento 68"
On January 16, 1999, "the Sacramento 68", 68 clergy of the United Methodist Church (UMC), presided at the Holy Union of a lesbian couple, Jeanne Barnett and Ellie Charlton, in Sacramento, California, USA, along with 70 additional clergy participating in absentia. As there were ministers from other denominations present as well, the list of officiants actually contains 170 names.
A complaint was filed against the UMC clergy members, a hearing was held in February 2000 and their case was dismissed. Many links pertaining to this process can be found here.
During the hearings, Dr. Mary Tolbert, professor of Biblical Studies at Pacific School of Religion in Berkeley, California, gave an Expert Testimony on Holy Unions for the UMC Clergy Committee on Investigation. This testimony offers an excellent and concise look at the New Testament evidence on homoeroticism, the New Testament analogies of disobedience to unjust religious rules and concludes with thoughts regarding the ethics of using the Bible in church debates of this nature. Since it isn't too long, it could well be worth the time it takes to read it.
A complaint was filed against the UMC clergy members, a hearing was held in February 2000 and their case was dismissed. Many links pertaining to this process can be found here.
During the hearings, Dr. Mary Tolbert, professor of Biblical Studies at Pacific School of Religion in Berkeley, California, gave an Expert Testimony on Holy Unions for the UMC Clergy Committee on Investigation. This testimony offers an excellent and concise look at the New Testament evidence on homoeroticism, the New Testament analogies of disobedience to unjust religious rules and concludes with thoughts regarding the ethics of using the Bible in church debates of this nature. Since it isn't too long, it could well be worth the time it takes to read it.
Synd och syndare
Tanken att man skall kunna göra skillnad på en människa som begår en orätt handling och handlingen som sådan är frestande. Den kommer fram i uttrycket "Älska syndaren, hata synden." Och det låter bra, tills vi börjar granska den i sömmarna.
På ett samhälleligt och mänskligt plan måste vi naturligtvis separera människans handlingar från hennes person, så att en brottsling endast blir dömd för det han har gjort och inte för det han är. Men om vi ser existentiellt på frågan, blir det annorlunda.
I människan finns ingen uppdelning mellan ont och gott, mellan syndighet och syndfrihet. Ont och gott genomsyrar oss helt och hållet på ett oupplösligt sätt. Endast Gud kan skilja dem åt. Vi människor kan det inte, lika lite som vi kan skilja kropp och själ från varandra och ändå förbli i livet.
På ett samhälleligt och mänskligt plan måste vi naturligtvis separera människans handlingar från hennes person, så att en brottsling endast blir dömd för det han har gjort och inte för det han är. Men om vi ser existentiellt på frågan, blir det annorlunda.
I människan finns ingen uppdelning mellan ont och gott, mellan syndighet och syndfrihet. Ont och gott genomsyrar oss helt och hållet på ett oupplösligt sätt. Endast Gud kan skilja dem åt. Vi människor kan det inte, lika lite som vi kan skilja kropp och själ från varandra och ändå förbli i livet.
Synden kan inte skiljas från syndaren, utan varje kristen är simul iustus et peccator ("samtidigt rättfärdig och syndare"). I oss själva är vi som människor syndare, men genom Kristus har vi blivit rättfärdiga inför Gud. Vilket inte gör oss mindre syndiga. Vilket i sin tur inte gör oss mindre rättfärdiga. Skulle människan genom disciplin, inlärning och intensiv träning kunna nå fullkomlig helgelse hade hon egentligen inget behov av någon frälsare. Då hade Kristus inte behövt dö.
Att vi trots detta bör försöka sträva efter att bli bättre människor är klart. Bättre kan vi alltid bli, och det drar både vi själva och vår omgivning nytta av. Vi skall bara inte inbilla oss att dessa förbättringsförsök kan ha någon inverkan på vår syndiga natur eller på våra tendenser till ondska. Bättre kan vi bli, men aldrig goda helt igenom. Här behövs ett transcendent ingripande från Gud i Kristus genom den heliga Anden. Om vi nu tar det lite mer specifikt och behandlar ett av specialintressena i denna blogg, nämligen homosexualiteten, får vi "Älska den homosexuelle, hata homosexualiteten." Att jag inte anser att homosexualiteten är en synd har kommit fram upprepade gånger på denna blogg, men det kan vi bortse från i detta sammanhang; den som använder uttrycket är antagligen av annan åsikt. Hur som helst är vår sexuella läggning minst lika mycket en del av vår personlighet som vår syndighet, och därför finns det en viss möjlighet till jämförelse.
Homosexualiteten är inget val. Detta måste fastslås en gång för alla. Ingen väljer att bli homosexuell; tvärtom skulle mången antagligen välja bort homosexualiteten om det vore möjligt, eftersom omgivningens inställning till homosexualitet gör livet besvärligt i Finland och livsfarligt i Iran. Det mesta man kan välja är att avstå från homosexuella handlingar, och då i allmänhet genom att avstå från sexuella handlingar överhuvudtaget, alltså genom att leva i celibat. Denna inställning till homosexualiteten motsvarar inställningen till alkoholism, där alkoholisten förblir alkoholist, men kan besluta att vara absolutist. Jag personligen har varit tvungen att välja mellan "allt eller inget", så jag har en viss insikt just i detta - även om alkoholismen till skillnad från homosexualiteten är en sjukdom. För att fortsätta denna jämförelse: Om vi "älskar alkoholisten", vad är det då vi "hatar" - alkoholismen eller alkoholen? Om vi "älskar den homosexuelle", är det då homosexualiteten eller de homosexuella handlingarna vi "hatar"?
Oftast är det homosexualiteten som sådan som man tar avstånd från genom att använda det uttryck som här diskuteras. Detta innebär att den homosexuelle sätts i en ohållbar situation, eftersom han inte kan avstå från sin homosexualitet - utom genom att gå in i en livslögn som är värre än det ursprungliga tillståndet.
Den som läser sin Bibel bokstavligt och anser att de verser som nämner homosexuellt beteende fortfarande är giltiga, kan använda uttrycket i fråga om formen uttryckligen är "Älska den homosexuelle, hata homosexuella handlingar." Då har den man "älskar" en chans att överleva "kärleken", eftersom man kan ge sig in i ett celibat, om motivationen är tillräckligt stark (som t.ex. här). Men homosexualiteten är ju ingen synd, så ...
Att vi trots detta bör försöka sträva efter att bli bättre människor är klart. Bättre kan vi alltid bli, och det drar både vi själva och vår omgivning nytta av. Vi skall bara inte inbilla oss att dessa förbättringsförsök kan ha någon inverkan på vår syndiga natur eller på våra tendenser till ondska. Bättre kan vi bli, men aldrig goda helt igenom. Här behövs ett transcendent ingripande från Gud i Kristus genom den heliga Anden. Om vi nu tar det lite mer specifikt och behandlar ett av specialintressena i denna blogg, nämligen homosexualiteten, får vi "Älska den homosexuelle, hata homosexualiteten." Att jag inte anser att homosexualiteten är en synd har kommit fram upprepade gånger på denna blogg, men det kan vi bortse från i detta sammanhang; den som använder uttrycket är antagligen av annan åsikt. Hur som helst är vår sexuella läggning minst lika mycket en del av vår personlighet som vår syndighet, och därför finns det en viss möjlighet till jämförelse.
Homosexualiteten är inget val. Detta måste fastslås en gång för alla. Ingen väljer att bli homosexuell; tvärtom skulle mången antagligen välja bort homosexualiteten om det vore möjligt, eftersom omgivningens inställning till homosexualitet gör livet besvärligt i Finland och livsfarligt i Iran. Det mesta man kan välja är att avstå från homosexuella handlingar, och då i allmänhet genom att avstå från sexuella handlingar överhuvudtaget, alltså genom att leva i celibat. Denna inställning till homosexualiteten motsvarar inställningen till alkoholism, där alkoholisten förblir alkoholist, men kan besluta att vara absolutist. Jag personligen har varit tvungen att välja mellan "allt eller inget", så jag har en viss insikt just i detta - även om alkoholismen till skillnad från homosexualiteten är en sjukdom. För att fortsätta denna jämförelse: Om vi "älskar alkoholisten", vad är det då vi "hatar" - alkoholismen eller alkoholen? Om vi "älskar den homosexuelle", är det då homosexualiteten eller de homosexuella handlingarna vi "hatar"?
Oftast är det homosexualiteten som sådan som man tar avstånd från genom att använda det uttryck som här diskuteras. Detta innebär att den homosexuelle sätts i en ohållbar situation, eftersom han inte kan avstå från sin homosexualitet - utom genom att gå in i en livslögn som är värre än det ursprungliga tillståndet.
Den som läser sin Bibel bokstavligt och anser att de verser som nämner homosexuellt beteende fortfarande är giltiga, kan använda uttrycket i fråga om formen uttryckligen är "Älska den homosexuelle, hata homosexuella handlingar." Då har den man "älskar" en chans att överleva "kärleken", eftersom man kan ge sig in i ett celibat, om motivationen är tillräckligt stark (som t.ex. här). Men homosexualiteten är ju ingen synd, så ...
Uppdaterat 20.8.07.
Pearly Gates 9
Ronald Frump was a rich tycoon, who profited from hostile corporate takeovers, often evicted hundreds of people at once from their Manhattan apartments to make way for his building projects, and was known for his ruthless firing policies. He also cheated on his income taxes, and had little concern for the safety and welfare of his employees, as long as his profit margin was maximized. He had no use for philanthropic endeavors, and was curt to any who would solicit his goodwill on behalf of the poor. You get the picture.
Even the only remotely charitable act by Mr. Frump was really self-serving. He was in a hurry to get to yet another hostile takeover meeting, and on his way he gave a paper boy a dollar bill for a 50-cent newspaper. Not wanting to wait for the boy to fish out the other 50 cents, he bruskly said, "Don't worry about it. Keep it."
So Mr. Frump finally died, and found himself before the Pearly Gates. Having been used to a sense of entitlement his whole life, he approached St. Peter and, rather presumptuously said, "Well, it's me - Ronald Frump. You can let me in now."
"Well, hold it just a second, here, Mr. Frump," replied St. Peter. "I'm looking in the books here, and it seems you've been a pretty greedy fella all your life. You've run people out of their homes, you've robbed from the poor, you've made life miserable for everyone with whom you've had contact. Now, in light of that, can you think of any reason why I should let you into this holy place?"
Mr. Frump was in a panic. This was the first time he did not have the upper hand in a "negotiation," and this was for all the chips. In his panic, he grasped at the only straw available to him. "Well, once I gave a paper boy a dollar for a 50-cent newspaper, and told him to keep the change." St. Peter scratched his chin as he puzzled over this for a few seconds, and finally said, "I'd better run this one past God. Wait right here."
Mr. Frump was on pins and needles as he waited. Finally, St. Peter returned. "Well?" St. Peter took his hand, placed two quarters in it, and said, "The Lord said to give you your 50 cents back and tell you to go to hell!"
Even the only remotely charitable act by Mr. Frump was really self-serving. He was in a hurry to get to yet another hostile takeover meeting, and on his way he gave a paper boy a dollar bill for a 50-cent newspaper. Not wanting to wait for the boy to fish out the other 50 cents, he bruskly said, "Don't worry about it. Keep it."
So Mr. Frump finally died, and found himself before the Pearly Gates. Having been used to a sense of entitlement his whole life, he approached St. Peter and, rather presumptuously said, "Well, it's me - Ronald Frump. You can let me in now."
"Well, hold it just a second, here, Mr. Frump," replied St. Peter. "I'm looking in the books here, and it seems you've been a pretty greedy fella all your life. You've run people out of their homes, you've robbed from the poor, you've made life miserable for everyone with whom you've had contact. Now, in light of that, can you think of any reason why I should let you into this holy place?"
Mr. Frump was in a panic. This was the first time he did not have the upper hand in a "negotiation," and this was for all the chips. In his panic, he grasped at the only straw available to him. "Well, once I gave a paper boy a dollar for a 50-cent newspaper, and told him to keep the change." St. Peter scratched his chin as he puzzled over this for a few seconds, and finally said, "I'd better run this one past God. Wait right here."
Mr. Frump was on pins and needles as he waited. Finally, St. Peter returned. "Well?" St. Peter took his hand, placed two quarters in it, and said, "The Lord said to give you your 50 cents back and tell you to go to hell!"
Hbt-bibeln: "Mjuka" och "man-liggare" (1Kor 6:9f; 1Tim 1:10)
Paulus kommer på några ställen i sina brev (t.ex. 1Kor 6:9f, 1Tim 1:9f) med vad man kunde kalla kataloger över laster eller lastlistor. Dessa listor verkar dock vara rätt allmänna till sitt innehåll; de handlar inte till alla delar specifikt om den situation i urkyrkan som Paulus talar om i sammanhanget. En slutsats som man kan dra av detta är att han har använt sig av lastlistor som kommer från den tradition där han växte upp, alltså fariseisk judendom.
I dessa verser finns två omstridda grekiska ord, malakos och arsenokoites. Bokstavligen betyder de “mjuk” resp. “man-liggare”. Vilken den tekniska innebörden är i detta sammanhang hos Paulus är dock mycket oklart, särskilt som det enligt Tolbert verkar som om han skulle ha myntat det senare uttrycket.
En vanlig tolkning är att det är frågan om den passiva resp. aktiva parten i sexuellt umgänge mellan män och ynglingar. Det kan vara frågan om promiskuitet, antagligen i ett sammanhang av pederasti och prostitution. Ändå är det värt att notera att Paulus inte använder en mer direkt teknisk term, trots att sådana också stod till buds - erastes “älskare”, paiderasteia “pojkälskare”, eromenos “den älskade pojken i ett pederastiskt förhållande”, bara för att nämna några (lånade av Dawson).
Gustafsson har en intressant utvikning över antikens sätt att använda pluralformen malakoi. Bibel 2000 översätter 1Kor 6:9 så här: Har ni glömt att ingen orättfärdig skall få ärva Guds rike? Låt inte bedra er. Inga otuktiga eller avgudadyrkare eller horkarlar eller män som ligger med andra män …- och listan fortsätter i nästa vers, som avslutas med ingen sådan får ärva Guds rike. Denna översättning har slagit ihop malakos och arsenokoites till ”män som ligger med andra män”, alltså sådana som (åtminstone till beteendet) är homosexuella.
En ordagrann översättning av denna vers vore: Eller inte vet ni att orättfärdiga Guds rike inte skall ärva. Inte ni skall gå vilse [bildligt: bedra er], och inte otuktiga och inte avgudadyrkare och inte äktenskapsbrytare [möjligen bildligt: en som har avfallit från den rätta tron] och inte mjuka och inte man-liggare …
Att översätta grekiskans arsenokoites - arsen är ”man”, koite (”soffa, säng”) är bildligt ”samlag” - med ”homosexuell” är ännu möjligt, om än inte på långt när självklart. Att översätta det med ”gosseskändare” eller ”pedofil” är att gå för långt, eftersom det uttryckligen handlar om arsen, inte t.ex. pais, som vore ”pojke”. Ändå görs också det ibland. Men man måste vara ytterst försiktig med att tolka innebörden i ett sammansatt ord på basen av de delar som det är sammansatt av. Tolbert har det engelska exemplet manhood, som minsann inte är sammansatt av man och hood! Vi vet alltså inte vad ordet arsenokoites egentligen betyder. Vad sedan gäller användningen av arsenokoites i lastkatalogen i 1Tim 1:10, bör vi som Dawson se till sammanhanget. I den aktuella versen finns en serie på tre ord som hör ihop: pórnois arsenokoítais andrapodistaîs. Ordet pórnos betyder i allmänhet ”en manlig prostituerad”, men ordet kan i NT få en vidare betydelse av ”en som sysslar med sexuella överträdelser”. Andrapodistés betyder ”slavhandlare” eller ”kidnappare”. Arsenokoites behandlades ovan.
När dessa tre ord kombineras, kan vi anta att Paulus säger att prostituerade, horkarlar och sådana som tvingar andra till prostitution fördöms av Lagen. Och exempel på sådana har vi både i antiken och i våra dagar – tänk exempelvis på östeuropeiska kvinnor som tvingas till sexslaveri i väst eller på män också från vårt land som reser till Fjärran Östern för att ha sex med barn. Att lagen vänder sig mot sådant är det inte svårt att hålla med Paulus om. Arnell uttrycker saken väl när han skriver:
I dessa verser finns två omstridda grekiska ord, malakos och arsenokoites. Bokstavligen betyder de “mjuk” resp. “man-liggare”. Vilken den tekniska innebörden är i detta sammanhang hos Paulus är dock mycket oklart, särskilt som det enligt Tolbert verkar som om han skulle ha myntat det senare uttrycket.
En vanlig tolkning är att det är frågan om den passiva resp. aktiva parten i sexuellt umgänge mellan män och ynglingar. Det kan vara frågan om promiskuitet, antagligen i ett sammanhang av pederasti och prostitution. Ändå är det värt att notera att Paulus inte använder en mer direkt teknisk term, trots att sådana också stod till buds - erastes “älskare”, paiderasteia “pojkälskare”, eromenos “den älskade pojken i ett pederastiskt förhållande”, bara för att nämna några (lånade av Dawson).
Gustafsson har en intressant utvikning över antikens sätt att använda pluralformen malakoi. Bibel 2000 översätter 1Kor 6:9 så här: Har ni glömt att ingen orättfärdig skall få ärva Guds rike? Låt inte bedra er. Inga otuktiga eller avgudadyrkare eller horkarlar eller män som ligger med andra män …- och listan fortsätter i nästa vers, som avslutas med ingen sådan får ärva Guds rike. Denna översättning har slagit ihop malakos och arsenokoites till ”män som ligger med andra män”, alltså sådana som (åtminstone till beteendet) är homosexuella.
En ordagrann översättning av denna vers vore: Eller inte vet ni att orättfärdiga Guds rike inte skall ärva. Inte ni skall gå vilse [bildligt: bedra er], och inte otuktiga och inte avgudadyrkare och inte äktenskapsbrytare [möjligen bildligt: en som har avfallit från den rätta tron] och inte mjuka och inte man-liggare …
Att översätta grekiskans arsenokoites - arsen är ”man”, koite (”soffa, säng”) är bildligt ”samlag” - med ”homosexuell” är ännu möjligt, om än inte på långt när självklart. Att översätta det med ”gosseskändare” eller ”pedofil” är att gå för långt, eftersom det uttryckligen handlar om arsen, inte t.ex. pais, som vore ”pojke”. Ändå görs också det ibland. Men man måste vara ytterst försiktig med att tolka innebörden i ett sammansatt ord på basen av de delar som det är sammansatt av. Tolbert har det engelska exemplet manhood, som minsann inte är sammansatt av man och hood! Vi vet alltså inte vad ordet arsenokoites egentligen betyder. Vad sedan gäller användningen av arsenokoites i lastkatalogen i 1Tim 1:10, bör vi som Dawson se till sammanhanget. I den aktuella versen finns en serie på tre ord som hör ihop: pórnois arsenokoítais andrapodistaîs. Ordet pórnos betyder i allmänhet ”en manlig prostituerad”, men ordet kan i NT få en vidare betydelse av ”en som sysslar med sexuella överträdelser”. Andrapodistés betyder ”slavhandlare” eller ”kidnappare”. Arsenokoites behandlades ovan.
När dessa tre ord kombineras, kan vi anta att Paulus säger att prostituerade, horkarlar och sådana som tvingar andra till prostitution fördöms av Lagen. Och exempel på sådana har vi både i antiken och i våra dagar – tänk exempelvis på östeuropeiska kvinnor som tvingas till sexslaveri i väst eller på män också från vårt land som reser till Fjärran Östern för att ha sex med barn. Att lagen vänder sig mot sådant är det inte svårt att hålla med Paulus om. Arnell uttrycker saken väl när han skriver:
Det är orimligt och ogudaktigt att generalisera utifrån Paulus ord och pressa dessa bibelverser till att utgöra Guds Ord avseende alla sorters sexualitet mellan personer av samma kön i alla typer av relationer i alla tider och i alla sociala och kulturella sammanhang. Så får man inte missbruka bibelns ord utifrån ett önsketänkande om att få enkla, klara och tydliga regler i komplicerade moralfrågor. Man gör sig i så fall skyldig till biblicism som i värsta fall kan bli en form av avguderi, d v s ett allvarligt brott mot det första budordet. Det är Gud ensam som vi skall tillbe och tjäna, inte bibelns bokstav. Och det är den levande Herren, Jesus Kristus, Guds Son, som är Ordet självt i dess djupaste och klaraste bemärkelse.Detta är sant så mycket mer som vi de facto helt enkelt inte vet vad de aktuella orden egentligen betyder. Att fördöma en grupp människor på så lösa boliner är orättfärdigt och okristligt, för att uttrycka det milt!
Azerbajdzjan: Zaur Balajev
Der baptistische Gemeindeleiter Zaur Balaev in Aserbaidschan wurde am 20. Mai 2007 bei einer Razzia der Polizei während eines Sonntagsgottesdienstes in dem Ort Aliabad nahe der georgischen Grenze festgenommen. Nach Behördenangaben widersetzte er sich der Durchsuchung und hetzte einen Hund auf die Polizisten. Gemeindemitglieder haben die Anklage „Gewaltsamer Widerstand gegen die Staatsgewalt“ zurückgewiesen. Sie machen religiöse Gründe für die Inhaftierung geltend. Seit 13 Jahren erhält die aus georgisch sprechenden Ingiloern bestehende Gemeinde keine staatliche Anerkennung und musste wiederholt Schikanen erleiden.
Balaev wurde zunächst in der Bezirksstadt Zakatala festgehalten, dann am 4. Juni in das Gefängnis der Großstadt Gäncä verlegt und liegte lang im dortigen Gefängnishospital. Die Ehefrau und die Schwester von Pastor Balaev durften bei ihren bisherigen Gefängnisbesuchen den herzkranken Häftling nicht treffen. In Augusti wurde er zu zwei Jahren in Gefängnis geurteilt.
96 Prozent der rund acht Millionen Einwohner Aserbaidschans sind Muslime. Die meisten Christen sind russisch-orthodox. Laut Verfassung kann jeder Bürger in der vorderasiatischen Republik seine Religion ohne Einschränkung praktizieren.
Det stora flertalet av befolkningen i Azerbajdzjan är muslimer, och av de kristna är majoriteten ortodoxa. Protestanter kan ha det besvärligt, även om grundlagen i princip garanterar religionsfrihet. Enligt lagen är det tillåtet att hålla gudstjänster i Azerbajdzjan även om man inte är registrerad hos myndigheterna, men polisen använder ganska ofta detta som ett skäl för att hindra religiös aktivitet.
Balaev wurde zunächst in der Bezirksstadt Zakatala festgehalten, dann am 4. Juni in das Gefängnis der Großstadt Gäncä verlegt und liegte lang im dortigen Gefängnishospital. Die Ehefrau und die Schwester von Pastor Balaev durften bei ihren bisherigen Gefängnisbesuchen den herzkranken Häftling nicht treffen. In Augusti wurde er zu zwei Jahren in Gefängnis geurteilt.
96 Prozent der rund acht Millionen Einwohner Aserbaidschans sind Muslime. Die meisten Christen sind russisch-orthodox. Laut Verfassung kann jeder Bürger in der vorderasiatischen Republik seine Religion ohne Einschränkung praktizieren.
***Den tyska evangeliska nyhetsbyrån idea har varje månad en “Gefangener des Monats”, någon som har råkat illa ut för att den är kristen. På hemsidan finns en pdf-fil med ett brev som man kan skicka till de styrande i det aktuella landet. Juli månads fånge var pastor Zaur Balajev, som leder en georgiskspråkig baptistförsamling i Aliabad i norra Azerbajdzjan. Han arresterades 20.5.07 under en söndagsgudstjänst och anklagades för våldsamt motstånd mot myndighet, vilket församlingsmedlemmarna förnekar. Dagen (18.7.07) formulerar det färggrant: Han "spöade upp fem biffiga poliser och sparkat in dörren på en polisbil." När han befann sig i fängelsesjukhuset i staden Gjandzja p.g.a. hjärtsjukdom, fick hans anhöriga inte träffa honom. Nu har han dömts till två års fängelse, berättar Dagen (17.8.07). "En misstanke har väckts från det baptistiska samfundet i Azerbajdzjan att domstolens beslut inte bara har att göra med att Zaur Balayev bedrivit otillåtna religiösa möten, utan att det också finns ekonomiska motiv. Enligt Ilya Zenchenko, som leder baptistsamfundet där, är det vanligt att man köper ut fångar ur fängelser. Eftersom Zaur Balayev är jordägare så skulle det ha påverkat domstolsbeslutet. Priset brukar ligga på runt femtusen dollar." OSSE granskar fallet.
Det stora flertalet av befolkningen i Azerbajdzjan är muslimer, och av de kristna är majoriteten ortodoxa. Protestanter kan ha det besvärligt, även om grundlagen i princip garanterar religionsfrihet. Enligt lagen är det tillåtet att hålla gudstjänster i Azerbajdzjan även om man inte är registrerad hos myndigheterna, men polisen använder ganska ofta detta som ett skäl för att hindra religiös aktivitet.
Uppdatering: Balajevs dom fastställdes av en appellationsdomstol. Se här.
Hbt-bibeln: Renhetslagarna (3Mos 18:22, 20:13)
I den s.k. "helighetslagen" i GT finns verser förbjuder homosexualitet (3Mos 18:22, 20:13), konstaterade jag i en predikan. Det är ändå inte frågan om stabila homosexuella parförhållanden, sådana som vi stöter på idag, utan om en form av avgudadyrkan, nämligen tempelprostitution. Homo- och för den delen heterosexuella handlingar förekom som en form av fruktbarhetsrit i israeliternas grannars avgudadyrkan, och de blev därför förbjudna, liksom en hel mängd andra former av avgudadyrkan, för att inte israeliterna skulle förledas in på orätta vägar. I samma sammanhang förbjuds också trolldom, människooffer och annat som vi har lättare att känna igen som gudstjänstformer.
En annan bakgrundsfaktor till detta stadgande är den patriarkaliska samhällsstruktur som rådde. Det var viktigt att ingen avvek från sin plats - att husfadern rådde över sin familj, att kungen eller motsvarande ledare rådde över folket och att Gud rådde över kungen - för annars hotade kaos och anarki. Om olika slags dragdjur spändes framför samma plog (5Mos 22:10), om olika grödor såddes i samma åker, om olika slags garn användes i samma plagg (3Mos 19:19) eller om en man betedde sig som en kvinna, hotade detta den rådande ordningen och var därför ett uppror mot skapelsen och mot Gud.
Ett primitivt samhälle känner sig otryggt och hotat då den fortplantningspotential, som den är så beroende av, hotas av homosexuellt beteende. Och tvärtom - ju större, starkare och högre utvecklat ett samhälle är, desto lättare är det att s.a.s. tolerera ett fenomen som är skadligt för ett grundbehov. Homosexualiteten är inte längre något reellt hot mot (det västerländska) samhället, menar därför stiftsdekan Kai Peltonen.
Vi bör också märka att det som förbjuds i dessa verser är homosexuella handlingar män emellan. Det sägs inget om lesbiska handlingar eller om homosexuell läggning, sådan vi känner till den idag.
En annan bakgrundsfaktor till detta stadgande är den patriarkaliska samhällsstruktur som rådde. Det var viktigt att ingen avvek från sin plats - att husfadern rådde över sin familj, att kungen eller motsvarande ledare rådde över folket och att Gud rådde över kungen - för annars hotade kaos och anarki. Om olika slags dragdjur spändes framför samma plog (5Mos 22:10), om olika grödor såddes i samma åker, om olika slags garn användes i samma plagg (3Mos 19:19) eller om en man betedde sig som en kvinna, hotade detta den rådande ordningen och var därför ett uppror mot skapelsen och mot Gud.
Ett primitivt samhälle känner sig otryggt och hotat då den fortplantningspotential, som den är så beroende av, hotas av homosexuellt beteende. Och tvärtom - ju större, starkare och högre utvecklat ett samhälle är, desto lättare är det att s.a.s. tolerera ett fenomen som är skadligt för ett grundbehov. Homosexualiteten är inte längre något reellt hot mot (det västerländska) samhället, menar därför stiftsdekan Kai Peltonen.
Vi bör också märka att det som förbjuds i dessa verser är homosexuella handlingar män emellan. Det sägs inget om lesbiska handlingar eller om homosexuell läggning, sådan vi känner till den idag.
En annan sexualetisk stadga är 3Mos 18:19, där samlag med kvinnan förbjuds under hennes menstruationsperiod. Gustafsson hänvisar till detta. Både för detta och för homosexuella handlingar påbjuds dödsstraff. Den som konsekvent vill följa GT:s sexualetiska stadganden bör alltså yrka på dödsstraff både för homosexuella handlingar och för samlag under mensen. Det är intressant, tycker jag, att olika delar av 3Mos ges diametralt motsatt värde när det gäller sexualetiska frågor. Förutom de ovannämnda exemplen vill jag ta upp ytterligare ett, nämligen 27:3-7, där värdet av människor fastslås. Män är genomgående mer värda än kvinnor, personer i arbetsför ålder är mer värda än barn och gamla, och barn under en månads ålder värderas överhuvudtaget inte.
Denna poäng är intressant eftersom det oftast är samma personer som fördömer både homosexuellt beteende och fri abort. I det första hänvisar de till 3Mos 18, i det andra bortser de från 3Mos 27. Jag tar alltså här ingen ställning i frågan om abort, utan vill bara påpeka den interna motsättningen i argumentationen. Arnell hävdar:
Denna poäng är intressant eftersom det oftast är samma personer som fördömer både homosexuellt beteende och fri abort. I det första hänvisar de till 3Mos 18, i det andra bortser de från 3Mos 27. Jag tar alltså här ingen ställning i frågan om abort, utan vill bara påpeka den interna motsättningen i argumentationen. Arnell hävdar:
Ibland hör man argumentet att Gamla testamentets helighetslagar skulle vara ogiltiga i vår tid, med avseende på den juridiska och rituella tillämpningen, men ännu äga giltighet när det gäller den etiska tillämpningen. Men denna hermeneutiska princip (princip för tolkning) har inte sitt upphov i själva bibeltexten, utan har konstruerats i efterhand av konservativa kristna i en specifik teologisk tolkningstradition som inte är generellt förpliktigande.Gentle Spirit är på samma linje:
The edict against homosexual sex […] is important only as a historical document, not as a set of rules to follow in this time.
Texas: Homo förvägrad kyrklig jordfästning
En s.k. megakyrka hade kommit överens om att jordfästa Cecil Sinclair, en dekorerad krigsveteran som tidigare denna månad avled i sviterna efter en operation vid 46 års ålder. Sinclair själv var inte medlem i High Point Church i Arlington, Texas, men hans bror Lee Sinclair arbetar där som vaktmästare. Efter att församlingens ansvarspersoner insåg att Sinclair hade varit öppet homosexuell och att familjen inte skämdes för detta, inhiberades jordfästningen med 24 timmars varsel. Församlingen motiverar detta med att jordfästningen skulle ha förhärligat "den homosexuella livsstilen" (vad det nu sedan är) och skriver på sin hemsida:
Hela affären är mycket beklaglig och osmaklig. Två principer står mot varann. Å ena sidan har High Point Church naturligtvis rätt att ha en sådan teologisk åsikt om homosexualiteten som den har (så beklaglig som den åsikten än är). Församlingen försökte tydligen göra en insats för familjen, om man får tro dess pressmeddelande (länk nedan), men gränsen kom emot för dem när det gällde vad de ville tillåta i sitt kyrkorum. Jag kan förstå det; det är bara väldigt tråkigt att detta uppdagades i ett så väldigt sent skede.
Å andra sidan kan man inte heller förvänta sig att den sörjande familjen skulle gå med på att förtränga en del av den avlidnes liv och personlighet, bara för att någon annan inte kan tolerera den. Särskilt besvärligt hade situationen varit för Sinclairs "änkling". Att ta avsked av en kär avliden i en stämning av påtvingad förljugenhet hade naturligtvis varit oacceptabelt.
När det gäller pressmeddelandets påståenden om Bibel och homosexualitet, vill jag hänvisa till det jag tidigare har skrivit om det här med att "älska syndaren, men hata synden", liksom förstås till Hbt-bibeln.
Det som inte framkommer någonstans, noterar jag, är om Lee Sinclair kommer att fortsätta arbeta för High Point Church efter denna débacle...
Allowing an openly homosexual service in our facility would condone homosexuality as a lifestyle. While we open our doors to everyone, including homosexuals who desire a life-changing relationship with Jesus Christ, we cannot and will not allow our sanctuary to be used by outside organizations or individuals who want to flaunt or glorify any immoral lifestyle. We cannot condone what the Word of God condemns.Efter att ha fattat detta beslut, försökte församlingen rätta till saken med att erbjuda sig att bekosta en annan plats för jordfästningen. Inte helt överraskande hade den sörjande familjen blivit så sårad över församlingens agerande att de inte var intresserade av sådana smulor.
The issue was not whether we would hold a memorial service for someone in a lifestyle of sin. We have assisted many families in this regard. The issue was whether we would allow an openly homosexual service that celebrated and emphasized homosexuality in our church. We love the homosexual, but cannot condone the homosexual lifestyle. We will not allow homosexuality to be glorified in this house of worship whether it is in a memorial or in a wedding.
Hela affären är mycket beklaglig och osmaklig. Två principer står mot varann. Å ena sidan har High Point Church naturligtvis rätt att ha en sådan teologisk åsikt om homosexualiteten som den har (så beklaglig som den åsikten än är). Församlingen försökte tydligen göra en insats för familjen, om man får tro dess pressmeddelande (länk nedan), men gränsen kom emot för dem när det gällde vad de ville tillåta i sitt kyrkorum. Jag kan förstå det; det är bara väldigt tråkigt att detta uppdagades i ett så väldigt sent skede.
Å andra sidan kan man inte heller förvänta sig att den sörjande familjen skulle gå med på att förtränga en del av den avlidnes liv och personlighet, bara för att någon annan inte kan tolerera den. Särskilt besvärligt hade situationen varit för Sinclairs "änkling". Att ta avsked av en kär avliden i en stämning av påtvingad förljugenhet hade naturligtvis varit oacceptabelt.
När det gäller pressmeddelandets påståenden om Bibel och homosexualitet, vill jag hänvisa till det jag tidigare har skrivit om det här med att "älska syndaren, men hata synden", liksom förstås till Hbt-bibeln.
Det som inte framkommer någonstans, noterar jag, är om Lee Sinclair kommer att fortsätta arbeta för High Point Church efter denna débacle...
Källor:
365gay:
Church Cancels Funeral After Discovering Decorated Vet Was Gay (10.8.07)
The Washington Post:
Church Cancels Memorial for Gay Navy Vet (11.8.07)
Clarksville Online:
Church slams door on gay vet’s funeral (12.8.07)
The Dallas Morning News:
Arlington church defends decision not to host gay man's funeral (13.8.07)
Advocate News:
Gay vet mourned; megapastor adds spin (13.8.07)
High Point Church:
High Point Church Could Not Allow an Openly Homosexual Service in the Church (odaterat pressmeddelande)
"Hbt-bibeln" har nu egen blogg
Jag har som känt publicerat en inläggsserie kallad "Hbt-bibeln" på denna blogg ("hbt" kommer som bekant från "homo-, bi- och transsexualitet"). Genom inlägget med innehållsförteckning har det varit hanterligt, men inte helt översiktligt. Därför har jag nu kopierat inläggen till en ny blogg, som jag kallar - håll i dig nu - Hbt-bibeln. Där kommer inläggen efter varann i en logisk ordning, och är därför förhoppningsvis lättare att överblicka - både för dig som läsare och för mig som skribent. Också bloggens url är logisk: hbt-bibeln.blogspot.com. Genom att skriva kommentarer till inläggen på den nya bloggen kan du kommunicera med mig; kommentarerna kommer dock inte att publiceras där. Om du vill publicera avvikande åsikter kan jag hjälpa dig att starta din egen blogg - men min blogg är min. Uppdatering: Vännen Frank påpekade följande:
Om man vill vara petig - och det vill man ju! - så står förkortningen HBT för: homosexuella, bisexuella och transpersoner. Begreppet "transpersoner" inkluderar både transsexuella och transvestiter. Begreppet "homosexuella" inkluderar såväl homosexuella män som lesbiska kvinnor.Tack för påpekandet - min formulering var faktiskt onödigt knapphändig!
På finska verkar "HLBT" (homot, lesbot, bi-ihmiset, transihmiset) vara i allmänt bruk. Ranneliike försöker få den engelska förkortningen "GLBT" i större användning.
Seminarieinledningar - exegetik del 2
Jag märker till min fasa att jag har lämnat något allvarligt på hälft här på bloggen. Det gäller seminariet Kirkon seminaarit rekisteröidyistä parisuhteista 2007 (Kyrkans seminarier om registrerade partnerskap 2007), vars första del hölls 15-17.1.07 och den andra hålls i november i år. Jag började referera semnarieinläggen på bloggen, men kom inte särskilt långt. Hög tid att fortsätta, alltså - åtminstone innan november kommer...
15.1.07 höll docent Kari Kuula (Kuopio) en inledning under rubriken Eksegetiikasta hermeneutiikkaan - homoseksuaalisuus raamattuteologisena kysymyksenä (Från exegetik till hermeneutik - homosexualiteten som en bibelteologisk fråga). Detta kommenterades av professorerna Antti Laato (Åbo) och Martti Nissinen (Helsingfors). Så långt refererade jag tidigare.
Sedan var det stiftsdekan Kai Peltonens (Esbo) tur. Hans inledning hade rubriken Homoseksuaalisuus ja raamatullisuus Suomen evankelis-luterilaisessa kirkossa (Homosexualitet och bibliskhet i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland). TD Riitta Särkiö (Lahtis) och stiftsdekan Kaarlo Kalliala (Åbo) kommenterade.
Peltonen sade bl.a.:
Kalliala lyfter fram en tanke av professor Jouko Martikainen, som menar att ekumenik är möjlig mellan dem som har en "meditativ bindning till bibeltexterna". Detta betyder enligt Kalliala att en kristen bibliskhet grundar sig på ett läsesätt, som kunde beskrivas som meditativt, bedjande eller skådande. Det läsaren mediterar är han redo att förbinda sig vid och leva enligt. Om vi diskuterar med tanken att vi alla har en "meditativ bindning till bibeltexterna", har vi möjlighet till en diskussion som ökar vår inbördes respekt och förståelse, i stället för att förstöra det lilla som är kvar.
15.1.07 höll docent Kari Kuula (Kuopio) en inledning under rubriken Eksegetiikasta hermeneutiikkaan - homoseksuaalisuus raamattuteologisena kysymyksenä (Från exegetik till hermeneutik - homosexualiteten som en bibelteologisk fråga). Detta kommenterades av professorerna Antti Laato (Åbo) och Martti Nissinen (Helsingfors). Så långt refererade jag tidigare.
Sedan var det stiftsdekan Kai Peltonens (Esbo) tur. Hans inledning hade rubriken Homoseksuaalisuus ja raamatullisuus Suomen evankelis-luterilaisessa kirkossa (Homosexualitet och bibliskhet i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland). TD Riitta Särkiö (Lahtis) och stiftsdekan Kaarlo Kalliala (Åbo) kommenterade.
Peltonen sade bl.a.:
Om vi går in för att välsigna registrerade partnerskap och viga öppet homosexuella präster - Problem:I sin kommentar till detta konstaterar Särkiö att Peltonen har sagt rakt ut sådant som man annars ofta hymlar med. Han påminner också om att homosexualiteten är en marginell fråga för kyrkan, om än inte för de av dess medlemmar som personligen är berörda. Peltonen jämför frågan om homosexualitet med den om kvinnliga präster, men Särkiö tycker att en annan jämförelse som han också gör är bättre, nämligen frågan om skilsmässa och vigning av frånskilda. I den frågan har vi blivit mycket mindre strikta, menar Särkiö. Hon frågar sig om det inte är så att den frågan berör så många finländska kristna, också konservativa och strikt tänkande, att det verkliga livet inte s.a.s. håller för att man skulle genomföra Bibelns strängaste ställningstaganden. Detta gäller också kyrkans anställda - fastän vi anser att trogna heterosexuella äktenskap är grundmodellen, finns det så många som av olika orsaker lever i andra modeller, att vi måste märka att det viktigaste hos en kyrkligt anställd inte är sexuallivet.
- Bibeln, Mose, Jesus och Paulus vore av annan åsikt.
- Bibeln menar inte vad den säger.
- Många aktiva påverkare inom kyrkan protesterade.
- Många präster och kantorer protesterade.
- Kyrkan finge problem i sina ekumeniska kontakter.
- Mången annan biblisk moralnorm finge omtolkas.
Understöd och förståelse:
- Den s.k. allmänna opinionen understödde, bl.a. unga vuxna.
- Kyrkan visade att den tar all vetenskaplig kunskap på allvar.
- Kyrkans samhälleliga och offentligträttsliga ställning bleve klarare.
- Den nya linjen ansåges vara konsekvent, t.ex. i förhållande till den förändrade inställningen till skilsmässa.
- Det visade att kyrkan ser varje människa som Guds avbild.
Bibeln är emot homosexualitet, liksom kyrkan traditionellt har varit (bl.a. biskoparnas uttalanden 1966 och 1984).
Frågan blir vad begreppet "biblisk" innebär. Tolkningen av bibeltexterna sker alltid i en viss historisk situation med vissa "glasögon".
Om "biblisk" innebär att allt skall vara enligt Bibelns uttryckliga föreskrifter, får kristna t.ex. inte äta blod - blodplättar hör inte till en kristen meny. Ingen kristen är helt biblisk i denna mening. Hos oss har "biblisk" fått en vidare betydelse av att Bibeln har en "anda", en "röd tråd" eller ett "centrum" kring vilket allt annat är uppbyggt. Problemet är att ingen av dessa "röda trådar" är entydiga. All "bibliskhet" är därför tros- och tolkningsbunden och förändras från generation till generation.
Man har betonat att varken Paulus eller GT:s författare visste något om homosexualitet i den form vi känner till den idag. Vi måste dock akta oss för alltför långt gående slutsatser, för vi kan inte veta vad t.ex. Paulus hade sagt om han hade vetat något som han inte visste. Därför är det säkrast att hålla oss till det som vi med säkerhet vet, nämligen att då homosexualitet omnämns i Bibeln, sker det i fördömande ton.
Hur gå vidare från detta?
Kristendomen, liksom alla religioner, erbjuder en världsåskådning som grundar sig på vissa postulat eller axiom - Guds existens, Guds handlande i skapelsen och i Jesus Kristus osv. När man utövar teologiskt tänkande skall man akta sig för att sätta teologisk "sanning" på postulatens plats. Teologier och teologer kan vara - och är ofta - i luven på varann, men kristendomen som religion, som tro på Gud och på Kristus, klarar sig ändå utmärkt. Det yttersta kristliga postulatet om Gud och Kristus står och faller inte med våra tankar om den mänskliga sexualiteten. Därför kan vi fundera på om Paulus och de andra bibelförfattarna hade andra än rent religiösa orsaker till att vara negativa till homosexualiteten.
Ett primitivt samhälle känner sig otryggt och hotat då den fortplantningspotential, som den är så beroende av, hotas av homosexuellt beteende. Och tvärtom - ju större, starkare och högre utvecklat ett samhälle är, desto lättare är det att s.a.s. tolerera ett fenomen som är skadligt för ett grundbehov. Homosexualiteten är inte längre något reellt hot mot (det västerländska) samhället.
Därmed behöver vi inte längre religiösa eller andra sekundärrationaliseringar för att legitimera vår inställning till homosexualiteten, utan bör använda vårt förnuft, vår empiriska kunskap och vår kärlek till nästan. Vi kan och får ansluta oss till de bibliska människornas gudstro, men vi behöver inte binda oss till den teologiska rationalisering som de använde för att utgående från sin egen världsbild lösa denna och andra etiska frågor. Så kan vi handla, inte för att vi inte skulle ta den kristna tron på allvar, utan just för att vi gör det. Tron var inte blind på Bibelns tid; den behöver inte vara det idag heller.
Efter det förut sagda kunde man fråga sig om sexualetiken (inkl. homosexualiteten) överhuvudtaget är en religiös och därmed teologisk fråga. Det finns ändå faktorer som talar för att teologin skall ha något att säga också om detta. På basen av vår lutherska bibelteologi kan man hävda att homoförbuden hör hemma i den föränderliga etiska sfären snarare än i den oföränderliga kyrkliga lärans sfär.
Ändå måste vi medge just när det gäller homosexualiteten att vi inte med teologins hjälp längre kan behärska hela världen, eftersom vi numera helt enkelt vet så mycket mer - ur teologins synvinkel kanske rent av för mycket.
Det förnuftsmässigt hållbara alternativet är att ta de olika kulturella och sociala funktioner samt deras varianter och förändringar som förekommit genom historien på allvar när det gäller homosexualiteten och förkastandet av den. Därmed kan vi granska homosexualiteten som ett fenomen som alltid och överallt har funnits bland människosläktet, som är skadligt för dess fortlevnad och expansion, men som är harmlöst för det moderna samhället. Mindre rationellt är att försöka "teologisera bort" fenomenet och därmed försöka få en rund kloss i ett fyrkantigt hål.
Om kyrkan erkänner att Bibeln och kyrkans traditionella synsätt är tids- och kulturbundet, kan hon förhoppningsvis få koncentrera sig på sin huvuduppgift. Om detta inte går, bör hon rakryggat stå bakom det skrivna ordet och med hänvisning till Bibeln förklara att homosexualiteten är emot Guds vilja. Redan Uppenbarelseboken (3:15-16) rekommenderar att man antingen skall vara varm eller kall, men inte avskyvärt ljum.
Kalliala lyfter fram en tanke av professor Jouko Martikainen, som menar att ekumenik är möjlig mellan dem som har en "meditativ bindning till bibeltexterna". Detta betyder enligt Kalliala att en kristen bibliskhet grundar sig på ett läsesätt, som kunde beskrivas som meditativt, bedjande eller skådande. Det läsaren mediterar är han redo att förbinda sig vid och leva enligt. Om vi diskuterar med tanken att vi alla har en "meditativ bindning till bibeltexterna", har vi möjlighet till en diskussion som ökar vår inbördes respekt och förståelse, i stället för att förstöra det lilla som är kvar.
Church Bulletin Bloopers 20
This afternoon there will be a meeting in the south and north ends of the church. Children will be baptized at both ends.
Dk-anmälan åt andra hållet
När jag i mars blev frikänd av domkapitlet för mina hbt-åsikter, fick jag en liten knäpp för att jag tog upp frågan i en predikan. Biskop Gustav Björkstrand sade i sitt pressmeddelande:
- Man får ha åsikterna som präst men inte föra ut dem i predikstolen, säger Lundins förman, kyrkoherde Jonas Hagström.
- Människor känner sig kränkta efter att ha lyssnat på en predikan och så får det naturligtvis inte vara, fortsätter han. Likheterna mellan Lundin och mig är tydliga. Vi har båda åsikter i frågor som kan ses som kontroversiella inom kyrkan, men som vi motiverar med vår bibeltolkning. Vi har båda framfört åsikterna i predikningar - jag en gång, Lundin tydligen många gånger, men i alla fall. Och bådas våra åsikter går emot det som för närvarande är våra respektive kyrkors officiella åsikt, även om vi inte är ensamma om dem. Av den orsaken har vi blivit anmälda för våra respektive domkapitel.
En skillnad är dock att det att jag uttryckte min åsikt i en predikan kunde störa någon med motsatt tro, medan Lundins förfarande gjorde att folk kände sig utpekade och kränkta. Det kan bra hända att det inte var hans avsikt, men eftersom effekten ändå blev den, borde han kanske ha tänkt efter lite mer. Detta skall alltså ses som allmänna funderingar kring det som media har rapporterat (se nedan), inte som en ingående analys av Lundins predikningar. Till skillnad från Åke Greens beramade predikan, som jag granskar här, har jag nämligen inte tillgång till Lundins.
"Ur kyrkans synvinkel är det viktigt att predikstolen inte används i propagandistiskt syfte, vare sig för eller emot välsignelse av partnerskap."Nu har en präst i Sverige gjort precis så (vilket kan påverkas av att han står utanför biskop Gustavs jurisdiktion). Björn Lundin, komminister i Falköping inom Skara stift i Svenska kyrkan, har anmälts till domkapitlet för sina predikningar. Han ska, enligt kritikerna, ha sagt att abort är fel, han har predikat mot vigsel av homosexuella och även uttalat sig om kvinnliga präster. Det blir första gången på många år som domkapitlet i Skara stift prövar om en präst misskött sig. Eftersom det är biskopen som har tillsynsansvaret ligger nu frågan hos biskop Erik Aurelius.
- Man får ha åsikterna som präst men inte föra ut dem i predikstolen, säger Lundins förman, kyrkoherde Jonas Hagström.
- Människor känner sig kränkta efter att ha lyssnat på en predikan och så får det naturligtvis inte vara, fortsätter han. Likheterna mellan Lundin och mig är tydliga. Vi har båda åsikter i frågor som kan ses som kontroversiella inom kyrkan, men som vi motiverar med vår bibeltolkning. Vi har båda framfört åsikterna i predikningar - jag en gång, Lundin tydligen många gånger, men i alla fall. Och bådas våra åsikter går emot det som för närvarande är våra respektive kyrkors officiella åsikt, även om vi inte är ensamma om dem. Av den orsaken har vi blivit anmälda för våra respektive domkapitel.
En skillnad är dock att det att jag uttryckte min åsikt i en predikan kunde störa någon med motsatt tro, medan Lundins förfarande gjorde att folk kände sig utpekade och kränkta. Det kan bra hända att det inte var hans avsikt, men eftersom effekten ändå blev den, borde han kanske ha tänkt efter lite mer. Detta skall alltså ses som allmänna funderingar kring det som media har rapporterat (se nedan), inte som en ingående analys av Lundins predikningar. Till skillnad från Åke Greens beramade predikan, som jag granskar här, har jag nämligen inte tillgång till Lundins.
Källor:
Sveriges Radio Skaraborg:
Falköpingspräst anklagas för kränkande predikningar (13.8.07)
Domkapitlet får pröva kränkande ord från predikstol (14.8.07)
Falköpingspräst kallas till biskopen (15.8.07)
Karin Långström Vinges blogg:
Predikstolprat (13.8.07)
Dagen:
Präst anmäld för uttalanden om homovigsel (14.8.07)
Predikan om homosexualitet upp i domkapitlet (15.8.07)
Kyrkans Tidning:
Predikan kan bli fall för domkapitlet (14.8.07)
HBT-sossen:
Ytterligare en homofob i predikstolen (15.8.07)
Egypten: Martyr frigiven!
Den egyptiske schejken Bahaa el-Din Ahmed Hussein El-Akkad, om vars martyrium jag tidigare har berättat, har blivit frigiven efter två års fångenskap. Han arresterades 6.4.05 och en domstol i Kairo beordrade hans frigivning 30.7.06. Trots detta hölls han i fängsligt förvar med hänvisning till statens säkerhet, tills han äntligen frigavs 28.4.07.
Allt detta rapporterar idea.
Allt detta rapporterar idea.
ELCA och homopräster
I tidigare inlägg har jag behandlat pastor Bradley Schmelings öde inom Evangelical Lutheran Church in America (ELCA). För en månad sedan kunde jag rapportera att han hade blivit avkragad. Detta var inte överraskande. Regeln inom den amerikanska systerkyrkan är nämligen att homosexuella personer kan prästvigas, men de måste leva i celibat. Schmeling uppfyllde detta krav ända tills han hittade en livspartner, vilket han informerade sin biskop om - och så gick det som det gick. (Fast hans församling, St. John's, har inga planer på att bli av med honom - tvärtom.)
Orsaken till att jag tar upp detta på nytt är att inom ELCA:s Churchwide Assembly (motsvarigheten till vårt kyrkomöte) har samlats under den gångna veckan, och frågan om kravet på celibat för homosexuella präster var en av de många som behandlades. Omkring en tredjedel av synoderna (stiften) stöder slopandet av kravet. Över åttio lutherska präster "kom ut", alltså meddelade offentligt att de är homosexuella, för att ge tyngd åt förslaget att det obligatoriska celibatet skall slopas. Om så inte sker, riskerar de att gå samma öde till mötes som Schmeling (som förresten trots allt deltog i en paneldebatt på mötet).
Och den som hoppades att resultat skulle uppnås under detta kyrkomöte fick bli besviken. Frågan delegerades (hur annars?) till arbetsgruppen the Task Force for ELCA Studies on Sexuality, som har som uppgift att utarbeta en skrift som skall behandlas på nästa kyrkomöte om två år. Lite samma situation som hos oss i Finland, alltså.
Dock godkände kyrkomötet (med rösterna 538-431) ett förslag till rekommendation som gick ut på att biskopar och andra ansvarspersoner skall utöva återhållsamhet när det gäller disciplinära åtgärder mot pastorer som lever i stabila homosexuella partnerskap. Detta är förstås ett steg i rätt riktning, men är nog ändå en underlig halvmesyr. I praktiken säger kyrkomötet ju därmed: "Vi vill inte ändra den här regeln, men det gör ingenting om ni bryter mot den!" Det upplever jag vara ett underminerande av regelverket som helhet; hellre borde ju regeln ha ändrats än att man skulle öppna en sådan här bakdörr. Men kompromisser är förstås alltid otillfredsställande för alla - och detta beslut är väl en typisk kompromiss.
Reaktionerna på detta har varit starkt delade - vilket förstås är väntat. Den "kristna" pressen talar mer eller mindre om "skandal", medan andra är välkomnande. Fast de flesta rapporterar rätt neutralt om saken.
Också annat har dock naturligtvis behandlats vid kyrkomötet.
Val av ledare av olika slag har förrättats; det viktigaste var väl att Presiding Bishop (motsv. ärkebiskop) Mark S. Hanson omvaldes för en andra sexårsperiod. Hanson är förresten också ordförande för Lutherska världsförbundet till år 2010.
En ny gudstjänstbok och ett initiativ om koncentration på bibelstudier godkändes och kyrkans evangelisationsstrategi uppdaterades.
Uttalanden gjordes mot Irak-kriget, folkmordet i Darfur, svält och könsdiskriminering.
Den ekumeniska gemenskapen mellan ELCA och den mähriska kyrkan (Moravian Church) stärktes. ELCA har full gemenskap också med de episkopala, reformerta och presbyterianska kyrkorna och med United Church of Christ.
Orsaken till att jag tar upp detta på nytt är att inom ELCA:s Churchwide Assembly (motsvarigheten till vårt kyrkomöte) har samlats under den gångna veckan, och frågan om kravet på celibat för homosexuella präster var en av de många som behandlades. Omkring en tredjedel av synoderna (stiften) stöder slopandet av kravet. Över åttio lutherska präster "kom ut", alltså meddelade offentligt att de är homosexuella, för att ge tyngd åt förslaget att det obligatoriska celibatet skall slopas. Om så inte sker, riskerar de att gå samma öde till mötes som Schmeling (som förresten trots allt deltog i en paneldebatt på mötet).
Och den som hoppades att resultat skulle uppnås under detta kyrkomöte fick bli besviken. Frågan delegerades (hur annars?) till arbetsgruppen the Task Force for ELCA Studies on Sexuality, som har som uppgift att utarbeta en skrift som skall behandlas på nästa kyrkomöte om två år. Lite samma situation som hos oss i Finland, alltså.
Dock godkände kyrkomötet (med rösterna 538-431) ett förslag till rekommendation som gick ut på att biskopar och andra ansvarspersoner skall utöva återhållsamhet när det gäller disciplinära åtgärder mot pastorer som lever i stabila homosexuella partnerskap. Detta är förstås ett steg i rätt riktning, men är nog ändå en underlig halvmesyr. I praktiken säger kyrkomötet ju därmed: "Vi vill inte ändra den här regeln, men det gör ingenting om ni bryter mot den!" Det upplever jag vara ett underminerande av regelverket som helhet; hellre borde ju regeln ha ändrats än att man skulle öppna en sådan här bakdörr. Men kompromisser är förstås alltid otillfredsställande för alla - och detta beslut är väl en typisk kompromiss.
Reaktionerna på detta har varit starkt delade - vilket förstås är väntat. Den "kristna" pressen talar mer eller mindre om "skandal", medan andra är välkomnande. Fast de flesta rapporterar rätt neutralt om saken.
Också annat har dock naturligtvis behandlats vid kyrkomötet.
Val av ledare av olika slag har förrättats; det viktigaste var väl att Presiding Bishop (motsv. ärkebiskop) Mark S. Hanson omvaldes för en andra sexårsperiod. Hanson är förresten också ordförande för Lutherska världsförbundet till år 2010.
En ny gudstjänstbok och ett initiativ om koncentration på bibelstudier godkändes och kyrkans evangelisationsstrategi uppdaterades.
Uttalanden gjordes mot Irak-kriget, folkmordet i Darfur, svält och könsdiskriminering.
Den ekumeniska gemenskapen mellan ELCA och den mähriska kyrkan (Moravian Church) stärktes. ELCA har full gemenskap också med de episkopala, reformerta och presbyterianska kyrkorna och med United Church of Christ.
Källor:
ELCA News Service:
ELCA Presiding Bishop Highlights Churchwide Assembly Topics (6.8.07)
ELCA Assembly Hears Bible Study Focused on Human Sexuality (8.8.07)
ELCA Assembly Sends Memorials on Same-Sex Blessings to Task Force (9.8.07)
ELCA Assembly Encourages Restraint in Discipline of Congregations, Leaders (11.8.07)
365gay:
Lutherans Debate Gay Clergy Restrictions (6.8.07)
Lutherans Asked To Accept Gay Clergy (11.8.07)
Advocate News:
Lutheran pastors stage mass coming-out (7.8.07)
Lutherans vote to keep partnered gay clergy (13.8.07)
Rev. Schmeling, congregation celebrate (13.8.07)
Washington Blade: Atlanta gay pastor to speak at churchwide meeting in Chicago (7.8.07)
The Atlanta Journal-Constitution: Atlanta Lutheran minister lobbies for gay clergy (7.8.07)
Chicago Sun-Times:
Gay Lutheran clergy come out of closet (8.8.07)
'A huge victory' for gay Lutheran clergy (12.8.07)
The Columbus Dispatch: Gay Lutheran pastors look for acceptance (8.8.07)
PinkNews:
Lutheran priests come out in protest at sex ban (8.8.07)
Lutherans choose middle path on gay clergy (13.8.07)
UCC News: Eighty-two gay Lutheran clergy out themselves to promote ELCA policy change (9.8.07)
Chicago Tribune:
Lutherans debate gay-clergy rule (9.8.07)
Lutherans ask bishops to keep gay clergy in ministry (12.8.07)
Christian Today: Outrage as US Lutherans Ease Rules on Pastors in Gay Relationships (11.8.07)
The Denver Post: Lutheran stance cheers gay pastor (11.8.07)
Reuters: Lutherans to allow pastors in gay relationships (11.8.07)
The Christian Post: Lutherans Urged Not to Punish Gay Clergy in 'Faithful' Relationships (12.8.07)
Washington Post: Lutheran Congregation Keeps Gay Pastor (12.8.07)
Episcopal Life: Lutheran assembly calls for restraint in disciplining gay partnered clergy (13.8.07)
Kotimaa: USA:n luterilaisilla ristiriitainen äänestys homoseksuaalisuudesta (14.8.07)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)