Vårt liv är i Guds hand

Texterna för Nyårsaftonen

Första läsningen: Klag 3:22-26
Men Herrens nåd tar inte slut,
hans barmhärtighet upphör aldrig.
Varje morgon är den ny -
stor är din trofasthet.
Min andel är Herren, det vet jag,
därför hoppas jag på honom.
Herren är god mot den som kommer till honom,
mot den som sätter sin lit till honom.
Det är gott att hoppas i stillhet
på hjälp från Herren.

Andra läsningen: 1 Pet 1:22-25
Ni har renat era själar genom att lyda sanningen och kan leva i uppriktig kärlek till era bröder. Älska då varandra av hela ert hjärta. Ni är ju födda på nytt, inte ur en förgänglig sådd utan ur en oförgänglig, Guds levande och bestående ord, ty:
Människan är som gräset
och all hennes härlighet som blommorna i gräset.
Gräset vissnar och blommorna faller av.
Men Herrens ord består i evighet.
Det är detta ord som har förkunnats för er.

Evangelium: Luk 13:6-9
[Jesus] gav [lärjungarna] denna liknelse: "En man hade ett fikonträd i sin vingård, och han kom för att se om det fanns någon frukt på det men hittade ingen. Då sade han till sin trädgårdsmästare: 'I tre år har jag kommit och letat efter frukt på det här trädet utan att hitta någon. Hugg bort det! Varför skall det ta upp mark till ingen nytta?' Han svarade: 'Herre, låt det stå kvar ett år till, så skall jag gräva runt det och gödsla. Kanske bär det frukt nästa år. Om inte, kan du hugga bort det.'"

Dansk kvinnoprästmotståndardebatt

I Den Danske Folkekirke har en debatt om kvinnliga präster och män som motsätter sig dem flammat upp nu i december, nästan 60 år efter att de första kvinnorna prästvigdes i Danmark år 1948.
Debatten började med den s.k. Håndtrykssaken. Det förekommer nämligen att manliga bokstavstrogna (eller "bibeltrogna" som de felaktigt kallar sig) präster, som medverkar vid prästvigningar, vägrar skaka hand med de kvinnliga ordinanderna (d.v.s. de som blir vigda). Detta handslag tycks höra till prästvigningsformuläret i Danmark. Nu har Karsten Nissen, biskop i Viborg (som är en stad också i Danmark, inte bara i det avträdda Karelen), beslutat att denna vägran inte längre kommer att accepteras. Hittills har han (som den enda av de danska biskoparna) gått med på den av hänsyn till de bokstavstrogna, men det är det alltså slut på nu.

- Det hensyn, jeg har taget til modstanderne af kvindelige præster kan ikke opretholdes, da det overskygger den kendsgerning, at mandlige og kvindelige præster er fuldt ud ligeberettigede, skriver Karsten Nissen i en pressemeddelelse.
- Derfor har jeg besluttet at vi ved ordinationer i Viborg Domkirke fremover giver hånd til alle tilstedeværende præster samt til de repræsentanter for menighedsrådene, som deltager i processionen.
Ved en ordinationsgudstjeneste giver præster, der skal indvies, hånd efter præsteløftet er aflagt. I Viborg Stift har praksis indtil nu været, at man kun giver hånd til biskoppen og de såkaldte læsere.
Det er denne praksis, der nu bliver ændret, hvor alle tilstedeværende præster giver hinanden og ordinanderne hånden.

Detta kallas en seger för statskyrkan (som ju fortlever i Danmark, till skillnad från t.ex. Sverige och Finland). Beslutet innebär två saker, säger en expert: å ena sidan att kyrkan betonar att präster av båda könen är likvärdiga, men å den andra att också "den kirkelige højrefløj" accepteras. Alla är dock inte av samma åsikt: de konservativa anser sig bli förföljda, medan andra tycker att det klemas för mycket med dem. Men om alla är missnöjda, är detta kanske en god kompromiss?
De problem som uppstår i förhållandet mellan de olika synsätten beror inte bara på biskopar och präster, utan också församlingarnas förtroendevalda har ett ansvar, påpekar en artikel. En del av dem har kanske aktivt diskriminerat kvinnor av teologiska skäl, men det största problemet är att förtroendeorganen inte har ingripit i tid när problem har uppstått.

Något som flera intervjuade framhåller är dock, att Danmark inte skall gå Sveriges väg och förhindra prästvigning för dem som inte kan acceptera kvinnliga kolleger. Det skall finnas plats för båda synsätten i Folkekirken, säger man. Och som en ledare i Kristeligt Dagblad uttrycker det:

Man kan ikke både nyde godt af frihed og rummelighed og så samtidig lade det gå ud over kolleger og samarbejde – og i sidste instans sagen. Og det er vel sagen, forkyndelsen af kristendommen, der er det fælles anliggende for folkekirkens præster – uanset hvilken kirkelig retning de tilhører. Den største hindring for evangeliets frie løb er vel næppe de kvindelige præster, der er med til at bringe evangeliet videre?
Hvis der er enkelte sognepræster, der ikke kan finde ud af at opføre sig ordentligt i forhold til deres kolleger, så er det et oplagt indsatsområde for biskopperne. Rummelighed og frihed bør ikke udelukke et vist fælles fodslag. Ikke for at banke anderledes tænkende på plads, men for at holde fast i, at den fælles mission er større end det, der skiller. For sådan er det vel?

Kan vi i Finland lära oss något av detta? Situationen är ännu inte utagerad, varken i Danmark eller hos oss ...

Kristeligt Dagblad: Håndtrykssagen
Præster må ikke længere undlade at give håndtryk (Kristeligt Dagblad 14.12.07)
Advarsel til bibeltro præster (Kristeligt Dagblad 15.12.07)
En hånd til ligestillingen (Kristeligt Dagblad 15.12.07)
Genert bag det åbenmundede ydre (Kristeligt Dagblad 15.12.07)
Afgørelse styrker folkekirken (Kristeligt Dagblad 15.12.07)
Præster kede af biskoppens afgørelse (Kristeligt Dagblad 15.12.07)
Socialdemokrater roser biskop (Kristeligt Dagblad 15.12.07)
Kvindelige præster bliver modarbejdet (Politiken 26.12.07)
Kvindelige præster modarbejdes (Kristeligt Dagblad 27.12.07)
Menighedsråd gør forskel efter køn (Politiken 28.12.07)
Hvem diskriminerer hvem? (Kristeligt Dagblad 28.12.07)
Præstefrihed (ledare i Kristeligt Dagblad 28.12.07)
Biskop tjekker mobberi af kvindelige præster (Politiken 29.12.07)
Biskopper kender ikke til chikane (Kristeligt Dagblad 29.12.07)
Med indignationen som drivkraft (Kristeligt Dagblad 29.12.07)

Den heliga familjen

Texterna för Första söndagen efter jul

Första läsningen: Jes 25:1, 4-5
Herre, du är min Gud,
jag vill lova dig och prisa ditt namn.
Du har utfört dina allvisa planer,
dina löften från fordom står orubbligt fast.
Du blev en tillflykt för den svage,
en tillflykt för den fattige i hans nöd,
skydd mot slagregn, skugga i hetta.
Våldsmännens raseri är som ett iskallt slagregn
och som hettan i öknen.
Du gör slut på främlingarnas larm
och tystar våldsmännens sång.

Andra läsningen: Gal 4:3-7
Så länge vi var omyndiga var vi slavar under de kosmiska makterna. Men när tiden var inne sände Gud sin son, född av en kvinna och född att stå under lagen, för att han skulle friköpa dem som står under lagen och vi få söners rätt. Och eftersom ni är söner har Gud sänt sin sons ande in i vårt hjärta, och den ropar: "Abba! Fader!" Alltså är du inte längre slav, utan son. Och är du son har Gud också gjort dig till arvtagare.

Evangelium: Luk 2:33-40
[Jesu] far och mor förundrade sig över vad som sades om honom. Och Symeon välsignade dem och sade till hans mor Maria: "Detta barn skall bli till fall eller upprättelse för många i Israel och till ett tecken som väcker strid - ja, också genom din egen själ skall det gå ett svärd - för att mångas innersta tankar skall komma i dagen."
Där fanns också en kvinna med profetisk gåva, Hanna, Fanuels dotter, av Ashers stam. Hon var till åren kommen; som ung hade hon varit gift i sju år, sedan hade hon levt som änka och var nu åttiofyra år gammal. Hon vek aldrig från templet utan tjänade Gud dag och natt med fasta och bön. Just i den stunden kom hon fram, och hon tackade och prisade Gud och talade om barnet för alla som väntade på Jerusalems befrielse.
När de hade fullgjort allt som föreskrivs i Herrens lag återvände de till sin hemstad Nasaret i Galileen. Pojken växte och fylldes av styrka och vishet, och Guds välbehag var med honom.

Ulcerös kolit 2

Jag nämnde att jag för några år sedan var allvarligt sjuk. Det födde ett par reaktioner av medkänsla. Tack för det! För att sprida lite information om min sjukdom, skriver jag nu en inläggsserie; del ett finns här. Den som tycker att det är obehagligt med sjukdomsbeskrivningar skall sluta läsa nu.

Under ett par år efter att ha diagnosticerats med ulcerös kolit drabbades jag av skov, då tarmväggen blödde och blodet kom ut "nedre vägen". Skoven varade ett par veckor medan jag åt kortisontabletter, så kunde det gå ett par tre månader och så kom ett skov igen. Inte trevligt, förstås, men eftersom det inte var särskilt smärtsamt eller annars besvärligt (utom att besöken på toaletten ökade) så gick det bra att leva med situationen.

I slutet av november 2002, då jag var 35 år gammal, började så ett skov igen. Den här gången gick det dock annorlunda. Jag åt mina piller - men de hjälpte inte! Jag fick magsmärtor, som emellanåt var så häftiga att jag varken kunde stå, sitta eller ligga, utan stod på knä bakfram på en stol och lutade mig mot ryggstödet. Till sist, en torsdag i januari 2003, blev blotta tanken på ett veckoslut med jordfästningar och smörgåstårtor helt övermäktig, och arbetshälsovårdaren gav mig sjukledigt. Det var en mental lättnad, förstås, men inte en fysisk, utan trots att jag åt receptfria smärtstillande medel, var jag på fredag kväll så tärd att jag sökte mig till sjukhuset här i Borgå. Till min förvåning tog de genast in mig och gav mig dropp och blodtransfusioner.
Efter någon dag fördes jag till Mejlans sjukhus i Helsingfors, där expertisen på detta slag av åkommor fanns (och finns fortfarande, mig veterligen). Där träffade jag ödeskamrater, bl.a. den femtonårige ishockeyspelare som jag nämnde i det förra inlägget. Jag märkte att det fanns sådana som var värre däran än jag, men att de var få, och att jag faktiskt var mycket sjuk. Det hade jag egentligen inte insett tidigare.

Jag fick dricka saltsockerlösning för att tömma tarmen inför ytterligare gastroskopier. I början var lösningen just salt och socker (och jag skulle dricka tre liter!), men sedan blev det ännu värre. Något ljushuvud på en läkemedelsfirma hade hittat på att lösningen skulle smaka bättre om man tillsatte vaniljessens. Men det gjorde den inte - den smakade illa redan tidigare, men nu fick man riktigt stålsätta sig för att få den i sig! Usch och fy! Ishockeyspelaren och jag drack i kapp för att ha en chans.
Eftersom tarmen behövde vila, fick jag dessutom näringslösning via dropp - samt mediciner, förstås, vilket jag nämnde i en anekdot. Droppet i handens ådror kan man inte ha så länge - en dag eller så - och efter några dagar tog ådrorna slut. Då satte de in droppet bredvid nyckelbenet i stället, för där kunde man ha det en längre tid. Det sattes djupt. De förde in en slang ända in i hjärtat på mig - bokstavligen, alltså! När de nådde hjärtat märktes det på att det slog extra slag, så då drog de tillbaka slangen lite och tejpade fast den. Bättre placering för att få in grejs i blodomloppet finns väl inte...
När jag efter sådär en vecka kom hem igen, tog jag av mig skjortan och visade bandaget för Joakim, 17 månader. Han blev förtjust överraskad, med en min av "Hihi! Vad har du där?!?" Det var lustigt. Annars var det ju inte det ...

Men det räckte inte med detta. Mer följer senare.

Space and hunger

If we can conquer space, we can conquer childhood hunger.

- Buzz Aldrin
as quoted on the Hunger Site

Svenska kyrkors hbt-inställning

För ett par veckor sedan publicerade Dagen resultatet av en rundringning som de hade gjort till ledare inom tio olika kristna kyrkor och samfund i Sverige. Frågorna gällde homosexuellas möjligheter till medlemskap och verksamhet inom respektive samfund. Detaljerade resultat finns i artikeln, men en kort sammanfattning följer.

Alliansmissionen, Missionskyrkan, Baptistsamfundet, Svenska kyrkan och EFS är positivt inställda till att ha homosexuella medlemmar (även om enskilda baptistförsamlingar kan ha andra regler). Livets Ord, Evangeliska Frikyrkan och Frälsningsarmén säger nej till "praktiserande homosexuella", medan pingstkyrkan anser att det vore problematiskt med sådana. Katolska kyrkan godkänner medlemskap, men om man lever i partnerskap är man utestängd från nattvarden.
Av dessa följer katolska kyrkan och Frälsningsarmén den politik som deras respektive internationella högkvarter lägger upp, andra hänvisar till Bibeln, medan de övrigas motiveringar inte kommer fram så noga i de korta svar som Dagen presenterar.
En intressant följdfråga var "Skulle det påverka ert handlande om HomO ansåg att det är diskriminering att homosexuella inte fick bli medlemmar i en församling?" Ingen svarade jakande på frågan. Frälsningsarmén ville inte besvara den, medan alla de övriga svarade nekande med olika formuleringar och motiveringar. De senare varierade mellan "med vår policy är frågan inte relevant" och "man måste lyda Gud mer än människor".

Det kunde vara intressant med en motsvarande undersökning också i vårt land. En del av de svenska samfunden har ju motsvarigheter hos oss, andra har det inte, medan vi har samfund som inte är representerade i undersökningen. Speciellt saknar jag den ortodoxa kyrkan, som visserligen finns i Sverige också, men som inte alls har samma betydelse där som här. Också metodisterna kunde gärna få vara med.
Kanske Kyrkpressen eller Kotimaa kunde ta i telefonen?

Ett par (av många) blogginlägg om saken: Tor Billgren kommer med en randanmärkning till ett par av svaren i undersökningen, medan Johan Lindqvist har begärt och fått ett förtydligande av den katolska svararen.

Veckans anekdot: Blått blod

Min far stack sig till laboratoriet för ett blodprov. Han tyckte om att skämta med folk, till skillnad från mig (*host*), så han sade till laboranten: "Det är säkert inte så ofta ni får blåblodigt folk hit!"
Hon tittade helt oförstående på honom, och han konstaterade att henne var det inte värt att slösa fler skämt på.

När han gick därifrån, vände han sig om i dörren för att säga någon avskedsfras. Då såg han hur hon stod vid fönstret med provröret höjt och försökte granska hans blod för att få reda på om det faktiskt hade en blå nyans ...

Påvens fredsbudskap

Påve Benedikt XVI har inför världsfredsdagen den 1 januari skrivit ett påvligt budskap, vars rubrik på svenska kunde vara "Den mänskliga familjen, en fredsgemenskap". Han tar upp många angelägna ämnen: miljöfrågor, rättvisa mot de fattiga, en sund och rättvis ekonomi utan kostsamma byråkratiska apparater, nedrustning, faran med egoistisk individualism ... Påven lyfter fram familjen som en grundenhet där människan lär sig "fredens språk", och mänskligheten som - i bästa fall - syskon, inte bara grannar som bor bredvid varann. Allt detta är utmärkt. Ett liknande budskap kom han med också i sin julnattspredikan.

Det som har fött irritation i vissa kretsar är att påvens familjesyn är heteronormativ, och att hans sexualsyn går ut på att sex idkas mellan en man och en kvinna som är gifta med varandra och som är öppna för möjligheten att samlaget leder till befruktning. Nå, jag förstås inte riktigt den irritationen. Det är ju helt klart att påven anser detta, det har kommit fram många gånger. Jag håller ju inte med honom, men det är en annan sak. Att låta det goda i hans budskap överskuggas av hans heteronormativitet är att kasta ut barnet med badvattnet, och det är inte så fiffigt. Det är t.o.m. en bloggare som uttrycker det så här:

Homosarna hotar världsfreden. Förstås. Inte al Qaida, inte George Bush, inte Irans eventuella kärnvapen eller klimathotet - utan homosarna. Att Fredrik Federley fick stryk härom dagen är alltså helt logiskt; han var ett hot mot världsfreden och vi vet ju numer hur hot mot freden brukar behandlas.

Genom denna tirad visar han att han inte har läst påvens budskap, utan bara vissa nyhetskommentarer till den. Påven tar ju, som sagt, direkt upp klimathotet och kärnvapnen och talar om de mäktigas ansvar ...

Ändå har också jag svårt att förstå varför en kärleksfull familj med föräldrar av samma kön skulle vara så mycket sämre - ja, förkastlig! - jämfört med en med föräldrar av olika kön.

Famille humaine, communauté de paix (Benoît XVI 8.12.07 - arabiska, engelska, italienska, polska, portugisiska, spanska, tyska)
Homoäktenskap hindrar fred, enligt påve Benedikt XVI (Dagen 13.12.07)
Påven ser homoäktenskap som fredshot (QX.se 20.12.07)

Air kill

Tack till Tuija!

Kristi vittnen

Texterna för Stefanidagen (Annandag jul) enligt andra årgången

Första läsningen: 2 Krön 24:18-21
De övergav Herrens, sina fäders Guds, hus och tillbad asherapålar och avgudar. Deras brott drog vrede över Juda och Jerusalem. Herren sände då profeter till dem för att få dem att återvända till honom; profeterna varnade dem, men de ville inte lyssna.
Guds ande uppfyllde Sakarja, prästen Jojadas son, och han ställde sig framför folket och sade: "Så säger Gud: Varför bryter ni mot Herrens bud så att lyckan sviker er? Ni har övergett Herren, därför har han övergett er." De sammansvor sig mot honom, och på kungens order stenade de honom på templets förgård.

Andra läsningen: Apg 6:8, 11-15; 7:51-60
Stefanos var fylld av nåd och kraft och gjorde stora under och tecken bland folket.
Därför skickade de fram några som skulle säga att de hört honom yttra sig hädiskt om Mose och Gud. De hetsade upp folket och de äldste och de skriftlärda, och sedan kom de och grep Stefanos och förde honom till rådet. Där fick falska vittnen träda fram och säga: "Den här mannen angriper ständigt och jämt både denna heliga plats och lagen. Vi har hört honom säga att Jesus, han från Nasaret, skall förstöra denna plats och ändra på de seder och bruk som vi har från Mose." Alla som satt i rådet gav noga akt på Stefanos och tyckte då att hans ansikte var som en ängels.
[Stefanos sade:] "Styvnackade är ni, oomskurna till hjärta och öron. Alltid gör ni motstånd mot den heliga anden, ni som era fäder. Finns det någon profet som era fäder inte har förföljt? De dödade dem som förutsade att den Rättfärdige skulle komma, och nu har ni förrått och mördat honom, ni som fick lagen utfärdad åt er av änglar men inte har hållit den." När de hörde detta blev de så ursinniga på Stefanos att de skar tänder. Men fylld av helig ande riktade han blicken mot himlen och såg Guds härlighet och Jesus som stod på Guds högra sida, och han sade: "Jag ser himlen öppen och Människosonen stå på Guds högra sida." Då ropade de högt och höll för öronen, och alla störtade sig över honom på en gång och släpade ut honom ur staden för att stena honom. Vittnena lade sina mantlar framför fötterna på en ung man som hette Saul. Så stenade de Stefanos, som åkallade Herren och sade: "Herre Jesus, ta emot min ande." Han föll på knä och ropade högt: "Herre, ställ dem inte till svars för denna synd." Med de orden dog han.

Evangelium: Luk 12:8-12
Jesus sade till sina lärjungar:
"Jag säger er: var och en som känns vid mig inför människorna, honom skall också Människosonen kännas vid inför Guds änglar. Men den som förnekar mig inför människorna skall bli förnekad inför Guds änglar. Var och en som säger något mot Människosonen skall få förlåtelse, men den som hädar den heliga anden får inte förlåtelse. När ni ställs till svars i synagogorna och inför myndigheterna och makthavarna, bekymra er då inte för hur ni skall försvara er eller för vad ni skall säga. Ty när den stunden kommer skall den heliga anden låta er veta vad som behöver sägas."

Låt oss gå in till Betlehem!

Texterna för Julmorgonen

Första läsningen: Jes 9:2-7
Det folk som vandrar i mörkret
ser ett stort ljus,
över dem som bor i mörkrets land
strålar ljuset fram.
Du låter jublet stiga,
du gör glädjen stor.
De gläds inför dig
som man gläds vid skörden,
som man jublar när bytet fördelas.
Oket som tyngde dem,
stången på deras axlar,
förtryckarens piska
bryter du sönder,
som den dag då Midjan besegrades.
Stöveln som bars i striden
och manteln som fläckats av blod,
allt detta skall brännas, förtäras av eld.
Ty ett barn har fötts,
en son är oss given.
Väldet är lagt på hans axlar,
och detta är hans namn:
Allvis härskare,
Gudomlig hjälte,
Evig fader,
Fredsfurste.
Väldet skall bli stort,
fredens välsignelser utan gräns
för Davids tron och hans rike.
Det skall befästas och hållas vid makt
med rätt och rättfärdighet
nu och för evigt.
Herren Sebaots lidelse
skall göra detta.

Andra läsningen: Heb 1:1-6
Många gånger och på många sätt talade Gud i forna tider till våra fäder genom profeterna, men nu vid denna tidens slut har han talat till oss genom sin son, som han har insatt till att ärva allting liksom han också har skapat världen genom honom. Och han, som är utstrålningen av Guds härlighet och en avbild av hans väsen och som bär upp allt med kraften i sitt ord, har renat oss från synden och sitter på Majestätets högra sida i höjden. Han har blivit lika mycket mäktigare än änglarna som det namn han har fått i arv är förmer än deras. Ty aldrig har Gud sagt till någon ängel:
Du är min son,
jag har fött dig i dag,
eller:
Jag skall vara hans fader,
och han skall vara min son.
Och när han låter sin förstfödde son träda in i världen säger han:
Alla Guds änglar skall hylla honom.

Evangelium: Luk 2:1-20
Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas. Det var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien. Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad. Och Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem, för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn.
Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget.
I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de greps av stor förfäran. Men ängeln sade till dem: "Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren. Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba." Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:
"Ära i höjden åt Gud
och på jorden fred åt dem han har utvalt."
När änglarna hade farit ifrån dem upp till himlen sade herdarna till varandra: "Låt oss gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss veta." De skyndade i väg och fann Maria och Josef och det nyfödda barnet som låg i krubban. När de hade sett det berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn. Alla som hörde det häpnade över vad herdarna sade. Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det. Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för vad de hade fått höra och se: allt var så som det hade sagts dem.

Juldagens texter: Jes 52:7-10, 1Joh 1:1-4 och Joh 1:1-14.

Löftena uppfylls

Texterna för Julaftonen

Första läsningen: Jes 11:1-5
En gren skall växa ur Jishajs avhuggna stam,
ett skott skall skjuta upp ur hans rot.
Han är fylld av Herrens ande,
vishetens och insiktens ande,
klokhetens och kraftens ande,
kunskapens och gudsfruktans ande.
Han dömer inte efter skenet,
skipar inte rätt efter rykten.
Rättvist dömer han de svaga,
med oväld skipar han rätt åt de fattiga i landet.
Hans ord är en käpp på våldsmännens rygg,
de ondas liv blåses ut av hans tal.
Rättvisan är hans bälte,
troheten bär han kring livet.

Andra läsningen: Apg 13:16-26
Paulus reste sig, gav tecken till tystnad och sade: "Israeliter och ni som fruktar Gud, lyssna på mig. Vårt folks Gud, Israels Gud, utvalde våra fäder. Han gjorde sitt folk stort när de bodde som främlingar i Egypten, och med lyftad arm förde han dem ut därifrån. I omkring fyrtio år sörjde han för dem i öknen, och sedan utrotade han sju folk i Kanaan och lät dem ta deras land i besittning. Allt detta tog omkring fyrahundrafemtio år. Därefter gav han dem domare, fram till profeten Samuels tid. Sedan bad de att få en kung, och Gud gav dem Saul, son till Kish och av Benjamins stam, för en tid av fyrtio år. Efter att ha avsatt denne upphöjde han David till kung över dem. Honom gav han sitt vittnesbörd: Jag har funnit David, Jishajs son, en man efter mitt sinne, som skall förverkliga alla mina planer. Det är bland hans efterkommande som Gud enligt sitt löfte har kallat fram en räddare åt Israel: Jesus, vars framträdande Johannes förberedde genom att förkunna omvändelse och dop för hela Israels folk. Och när Johannes verk närmade sig sitt slut sade han: 'Jag är inte den som ni tror. Han kommer efter mig, och jag är inte värdig att knyta av honom sandalerna.'
Mina bröder, ni som stammar från Abraham och alla ni här som fruktar Gud, till er har budskapet om denna räddning sänts."

Evangelium: Luk 2:1-14
Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas. Det var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien. Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad. Och Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem, för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn.
Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget.
I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de greps av stor förfäran. Men ängeln sade till dem: "Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren. Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba." Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:
"Ära i höjden åt Gud
och på jorden fred åt dem han har utvalt."

Julnattens texter: Jes 9:2-7, Tit 2:11-14 och Luk 2:1-14 (se ovan).

Julfrid

Under julhelgen kommer jag inte att reta någon med hbt- eller andra skriverier. Nu är det dags för julfrid!
Jag tar också en partiell bloggpaus - partiell betyder att jag lägger in helgernas prediko- och läsetexter, men inga egna funderingar. Predikantbloggen utökas dock med både mina och andras predikningar. Om det intresserar, så stick dig där!

Du minns väl förresten att den bästa julklapp du kan ge dina barn är en nykter helg?

God, fridfull och välsignad jul tillönskas alla läsare!

Ulcerös kolit 1

Jag nämnde att jag för några år sedan var allvarligt sjuk. Det födde ett par reaktioner av medkänsla. Tack för det! För att sprida lite information om min sjukdom, skriver jag nu en inläggsserie. Den som tycker att det är obehagligt med sjukdomsbeskrivningar skall sluta läsa nu.

Då jag var lite drygt 30 år gammal, upptäckte jag plötsligt blod i avföringen. Det är aldrig ett gott tecken, förstås. Jag sökte mig till arbetsplatsläkaren, som undersökte mig och småningom skickade mig på ytterligare undersökningar.
Det var en obehaglig tid. Jag genomgick flera rektoskopier, alltså läkarna förde upp en videokamera i baken på mig och tog provbitar. Förutom att rektoskopier är smärtsamma och måste bemötas med galghumor, fanns hela tiden oron i bakhuvudet, eftersom vi inte visste vad det var för fel på mig. Tänk om det var cancer!
Därför blev vi nästan lättade när diagnosen kom: Ulcerös kolit. Inte trevligt det heller, förstås, men bättre med en sjukdom som man måste leva med än en som man dör av.

Ulcerös kolit går ut på att tarmväggen i änd- och/eller tjocktarmen är inflammerad och blöder. Det leder till att det kommer blod i avföringen, som genom den ökade vätskemängden blir lös. Därför måste man besöka toaletten oftare. Eftersom man mister blod, blir man anemisk och därmed trött. Som tur är, finns det inga nerver i inre tarmväggarna, så någon direkt smärta kommer inte av såren, även om det ju nog är obehagligt. Detta tillstånd kommer i perioder, s.k. skov, och behandlingen går ut på att häva symptomen. Detta sker närmast genom medicinering med kortisontabletter.
Orsaken till sjukdomen är okänd. Kroppens immunförsvar angriper den egna vävnaden, det vet man, men varför så sker vet man alltså inte. Jag brukar tänka att ulcerös kolit (och dess släkting Crohns sjukdom) är motsatsen till AIDS, som ju går ut på att immunförsvaret slås ut; här är det ju närmast alltför effektivt.
Frekvensen av ulcerös kolit stiger med stigande levnadsstandard i samhället, men de personliga levnadsvanorna har inte påvisats påverka. Åldern tycks inverka - sjukdomen bryter oftast ut i tidig medelålder - men det finns gott om undantag. Jag är ju fet och var i "rätt" ålder, men på sjukhuset delade jag rum med en femtonårig ishockeyspelare i topptrim, som hade precis samma sjukdom som jag.

Varför hamnade jag då på sjukhus? Mer om det senare.

Herrens födelse är nära

Texterna för Fjärde söndagen i advent enligt andra årgången

Första läsningen: 1 Mos 21:1-7
Herren glömde inte sitt löfte till Sara utan gjorde med henne så som han hade sagt. Hon blev havande och födde en son åt Abraham på hans ålderdom, vid den tid som Gud hade förutsagt. Abraham gav sin nyfödde son, den som Sara fött honom, namnet Isak. När Isak var åtta dagar omskar Abraham honom, så som Gud hade befallt. Abraham var 100 år när hans son Isak föddes. Och Sara sade: "Det Gud har gjort får mig att le, och alla som hör det måste le med mig." Hon sade: "Vem hade kunnat säga Abraham att Sara skulle ha barn att amma? Men nu har jag fött honom en son på hans ålderdom."

Andra läsningen: Heb 6:13-19
Då Gud gav Abraham löftet svor han vid sig själv - någon högre kunde han ju inte svära vid - och sade: Ja, jag skall välsigna dig och göra din ätt talrik. Abraham fick också efter tålig väntan vad Gud hade lovat. Människor svär vid en som är högre än de; eden blir en säkerhet som tystar varje invändning. Då nu Gud särskilt ville bevisa för dem som hans löfte gällde hur orubbligt hans beslut är, gick han i borgen för det med en ed. Hans avsikt var att genom två orubbliga utfästelser, i vilka han som Gud omöjligt kan ha ljugit, ge oss en stark uppmuntran, oss som har tagit vår tillflykt till det hopp som ligger framför oss. Detta hopp är vår själs ankare. Det är tryggt och säkert och når innanför förhänget.

Evangelium: Matt 1:18-24
Med Jesu Kristi födelse förhöll det sig så: hans mor, Maria, hade blivit trolovad med Josef, men innan de hade börjat leva tillsammans visade det sig att hon var havande genom helig ande. Hennes man Josef, som var rättfärdig och inte ville dra vanära över henne, tänkte då skilja sig från henne i tysthet. Men när han hade beslutat sig för det uppenbarade sig Herrens ängel för honom i en dröm och sade: "Josef, Davids son, var inte rädd för att föra hem Maria som hustru, ty barnet i henne har blivit till genom helig ande. Hon skall föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder." Allt detta skedde för att det som Herren hade sagt genom profeten skulle uppfyllas: Jungfrun skall bli havande och föda en son, och man skall ge honom namnet Immanuel (det betyder: Gud med oss). När Josef vaknade gjorde han som Herrens ängel hade befallt och förde hem sin trolovade.

Retorik

Det finns två retoriska figurer som jag har retat mig på under de senaste åren. Det verkar dessutom som om den ena springer fram ur den andra.

Stiftet som familj
Den första figuren går ut på att vi (t.ex. inom Borgå stift) är som en enda stor familj. Vi är alla systrar och bröder, och därför skall vi inte bråka.
Denna tanke är vacker, men destruktiv. Det kan väl hända att vi är en familj, men i så fall en familj där det förekommer incest och hustrumisshandel. Genom att alla låter bli att "bråka" (och locket läggs på debatten) legitimeras missbruken, och missnöjet och illamåendet ökar.

De konservativa blir förföljda
Om problemen sopas under mattan, försvinner de inte, utan blir tvärtom bara större. Men i ett klimat där alla har vant sig vid att saker inte nämns vid sina rätta namn, kan en förändring på den punkten bli en chockartad väckning för mången.
Då kyrkans och stiftets ledning nu (äntligen) tar itu med de olika former av diskriminering som förekommer, börjar de som drabbas naturligtvis skrika om "förföljelse" och "diskriminering" i sin tur. Det som sker är dock att situationen normaliseras.

Just nu mår kyrkan och stiftet inte bra. De har feber. Ändå är febern ett hoppfullt tecken på att infektionen bekämpas och patienten småningom kan tillfriskna. Gud give att det går så!

Böneämne: Isis bror fortfarande

För ett par veckor sedan blev Isis bror opererad för hjärntumör, och jag lade fram detta som böneämne. Nu skriver hon:

Hej bästa bloggpräst!
Kan jag än en gång få komma och be om hjälp med förbön för min bror, han är nu opererad och tibaka i Vasa, är nu trött och kan inte röra vänstra armen o benet och detta är mycket tungt och svårt för de närmaste. Halva tumören kunde tas bort och vi hoppas och ber om ett helande och hjälp. Han är så fin min bror, öppen o glad och sett sin medmännniska, men nu så svårt.
Syster Isi

Jag uppmanar alla att fortsätta be tillsammans med oss för Isis bror! Använd egna ord eller följande formulering:

Gud, tack för att du är nära.
Tack för att du ser oss, när vi har det svårt.
Vi ber för Isis bror.
Vi ber att han skall bli frisk.
Vi ber också för hans familj och närmaste.
Det är svårt att se den man älskar lida.
Vi ber om kraft och glädje mitt i allt.
Vi ber om frid och värme inför julen.
I Jesu namn. Amen.

Tack för din hjälp!

Error

Thanks to Rain

Insändardebatten går vidare

Under rubriken Insändarskörd refererade och kommenterade jag en del skriverier i förra veckans nummer av bl.a. Kyrkpressen. Nu går debatten vidare.
Hela mediacirkusen kring nattvardstvisten har jag ju samlat här.

I Kp 51-52/07 (s. 5) besvarar biskop Gustav Björkstrand prostarna Stig-Olof Fernströms och Henrik Perrets kritik från veckan innan. Han skriver att de "antyder mot bättre vetande att [Halvar] Sandell skulle ha fått anmärkningen för sin predikan vid konfirmationen." Tvärtom fick Sandell den för sitt handlande som bryter mot kyrkolag och -ordning. "Det är en självklarhet att en präst skall följa såväl kyrklig som samhällelig lagstiftning," skriver biskopen, som lovar återkomma med "en längre artikel efter helgerna".
Det ser jag fram emot.

Ulf Särs (som kallar sig "evig teol.stud.") svarar Paul von Martens med samma grundidé som jag hade: att man inte kan ställa utvecklingsstörda och homosexuella mot varann på det sätt som von Martens gör.

En intressant idé kommer Christian Schönberg med; intressant, men orealistisk och rätt osaklig. Han vill inte råka ut för kvinnoprästmotståndare som förrättar gudstjänster, och föreslår därför att motståndarna märks ut på något vis i gudstjänstannonseringen. Hmm.
Om det är till någon ledning, kan jag härmed meddela att jag själv inte är kvinnoprästmotståndare. Ifall det nu var någon som misstänkte något sådant...

Helsingfors svenska församling(ar)

Som infödd helsingforsare tycker jag att det är bedrövligt. Som naturaliserad borgåbo utan vidare planer på att återvända berör det mig inte personligen, men det är ändå plågsamt att se.

Jag talar om förnyelsen av församlingsstrukturen i Helsingfors. Jag är född i Norra svenska församlingen, men flyttade efter ett halvt år (tillsammans med mina föräldrar) till Sörnäs svenska församling. Där bodde vi tills vi flyttade till Södra svenska församlingen när jag skulle börja skolan år 1974. Några år senare fusionerades Sörnäs svenska med Tomas församling och upphörde i praktiken att existera. Det tog flera årtionden för verksamheten i f.d. Sörnäs svenska att vakna till liv igen.
Senare har jag också hört till Matteus församling i ett knappt decennium, innan jag 2002 flyttade till Borgå.

De sju svenska helsingforsförsamlingarna blev alltså sex år 1979 (om jag minns rätt) och har så förblivit. På finskt håll har en del sammanslagningar genomförts; den mest betydande var när Helsingfors domkyrkoförsamling slukade flera mindre församlingar någon gång på 1990-talet.
Sedan dess har ytterligare nedskärningar diskuterats, men först nu är processen på gång på allvar. Alla de sex svenska församlingarna (och de 24 finska, för den delen) har sin egen karaktär; Södra svenska, Norra svenska, Tomas, Matteus, Markus och Lukas skiljer sig alla från varann på olika sätt. Hur de än förenas kommer det att bli kulturkrockar. Men det kanske är oundvikligt; det gäller bara att vara medveten om det och försöka göra krockarna så lindriga som möjligt.

Just nu lever församlingarna i limbo. Av de sex kyrkoherdetjänsterna är endast två ordinarie besatta, och den ena tjänsteinnehavaren, Anita Widell i Tomas, har nyss beviljats begärt avsked för pension från 1.1.09. Kvar finns då bara min förre förman Henrik Andersén i Matteus, som också han är nära pensionsåldern. I Helsingfors råder för tillfället rekryteringsstopp, som planeras fortgå tills situationen klarnar. Planerna har varit att den nya strukturen skulle träda i kraft från år 2011, men enligt en nyhet i Kyrkpressen önskar domkapitlet i Borgå stift att det skulle ske redan år 2009 för de svenska församlingarnas del.
Det håller jag verkligen med om! Det är ändå inte så mycket den strukturella osäkerheten som rekryteringsstoppet som föder problem.
Det finns förstås både ekonomiska, administrativa och personalpolitiska orsaker till stoppet. Två (eller flera) församlingar med ordinarie kyrkoherdar kan inte sammanslås om inte alla kyrkoherdar utom en går med på att trappa ned till kaplaner - den återstående blir då förstås kyrkoherde i den sammanslagna församlingen. De "nedtrappade" nya kaplanerna behåller dock sin kyrkoherdelön, så de blir dyrare för arbetsgivaren än en "vanlig" kaplan skulle vara. Ändå kan det säkert vara en prestigeförlust för mången att stiga ner på det sättet - även om en del kanske tycker att det är skönt. Enklast (och billigast) är det hur som helst att sammanslå församlingar när kyrkoherdetjänsterna är obesatta.
Om ett rekryteringsstopp av det här slaget skulle pågå ett år eller så, kunde det säkert vara motiverat, men detta har redan pågått i tre-fyra år och pågår minst ett, men troligast tre år till. Detta är inte sund personalpolitik eller en god behandling av de berörda församlingarna.

Som jag sade, berör detta inte mig personligen. Det finns dock ett motsvarande stopp som kommer mig mycket närmare, och det gäller kontraktsprostvalet i domprosteriet. Men mer om det en annan gång, kanske.

Veckans anekdot: Svag pappa

Efter min första sejour på sjukhus vårterminen 2003 (jag var sammanlagt inne i fem omgångar för min ulcerösa kolit) hade det snöat när jag kom hem. Jag tog med mig Joakim (då 1,5 år) och gick ut på vår minimala radhusgård för att skotta, vilket normalt tog under en halv timme. Jag tänkte att det klarar jag galant, och så måste jag röra på mig lite efter att ha varit inspärrad på Mejlans.
Men jag var starkt anemisk. Jag orkade inte mer än kanske tio minuter innan det började gå runt för mig och jag fick sätta mig. Pojken tittade förvånat på mig, med en min av att "Vad gick det åt gubben nu då?"

Är man sjuk skall man tillåta sig att vara sjuk - inte tro att man skall klara samma som när man är frisk. Ibland måste man lära sig det genom försök-och-misstag-metoden.

Wejryd: Inte äktenskap, men livsgemenskap

För en vecka sedan skrev jag om Svenska kyrkans remissvar om samkönade äktenskap. Det gick ut på att själva fenomenet är OK, men att ordet "äktenskap" bör reserveras för heterosexuella förhållanden.
Idag (20.12.07) skriver Kyrkans Tidning att ärkebiskop Anders Wejryd lanserar termen "livsgemenskap".

Som term är den väl inte så puckelryggig, men varför införa ett nytt ord för ett fenomen som redan har en beteckning?

Om domprostvalet

I november skrev jag om domprostvalet här i Borgå. Nu har domkapitlet kommit med detaljerad information om saken, och de uppgifter som jag skrev då är delvis föråldrade. I domkapitlets notis (19.12.07) står det:

Valpredikningarna för besättandet av kyrkoherdetjänsten i Borgå svenska domkyrkoförsamling hålls sålunda att den i första förslagsrum uppförda, prosten, tidigare assessorn, Lars Junell förrättar högmässa 10.2.2008 i Lilla kyrkan i Borgå och den i andra förslagsrum uppförda, kaplanen i Esbo svenska församlingen, assessor, teol. lic. Bror Träskbacka förrättar högmässa 17.2.2008 och den i tredje förslagsrum uppförda, kaplanen i Borgå svenska domkyrkoförsamling, teol. lic. Mats Lindgård förrättar högmässa 24.2.2008. Valet inleds i Lilla kyrkan i Borgå efter högmässan 9.3.2008.

De s.k. valpredikningarna i februari, alltså, och valet den 9 och 10 mars. Församlingsborna kommer också att få tillfälle att ställa frågor till kandidaterna och en debatt mellan kandidaterna skall också ordnas, är det tänkt.
Efter valet skall domkapitlet fastställa valresultatet, och sedan är det en besvärstid på en månad på det beslutet. Om ingen besvärar sig torde den nya domprosten kunna tillträda 1.5.08.

Officiell information om detta kommer senare. Detta är naturligtvis helt inofficiellt. Häng mig inte om det ännu sker ändringar ...

The freedom to eat

The freedom of man, I contend, is the freedom to eat.

- Eleanor Roosevelt
as quoted on the Hunger Site

Nya Prästbloggen kommer

I november skrev jag så här:

Prästbloggen avslutades oförhappandes efter bara nio månader i bloggosfären. Jag skrev både om dess början och dess slut - samt lite där emellan.
Nu leker jag med tanken att starta "Nya prästbloggen", där varje bloggare skulle skriva (minst) ett inlägg i månaden, säg. Med tillräckligt många skribenter kunde aktiviteten vara tillräckligt hög för att intressera läsare. Eller?

Nu har jag då börjat samla skrivande kolleger. Min tanke och förhoppning är att hitta rätt många lämpliga präster från Borgå stift som kunde behandla tro och liv, kyrka och samhälle, helg och vardag - och vid behov kanske prästgård och gärdsgård...
Jag räknar med att vi kommer igång någon gång under eller efter helgerna. Jag meddelar närmare när Nya Prästbloggen öppnas!

Finns det synpunkter eller önskemål? Låt komma bara!

Om de kommande valen

Det är småningom dags för val igen. Det gäller valen av ledamöter till kyrkomötet och till stiftsfullmäktige, som jag skrev så här om i november:

I vår kyrkas alla nio stift förrättas valen samtidigt, och eftersom kyrkomötet är det högsta beslutande organet inom kyrkan, torde det valet tilldra sig en del massmedialt intresse. Från Borgå stift väljer vi fyra lekmän och två präster att representera oss.
Stiftsfullmäktige inleder nu sin andra verksamhetsperiod, och är alltså ett rätt nytt organ. I Borgå består det av fjorton lekmän och sju präster. En av lekmännen representerar Åland.
Båda dessa organ väljs på fyra år, alltså för perioden 1.4.08-31.3.12. Nu pågår jakten på lämpliga kandidater, och listorna skall vara inlämnade till domkapitlet senast 17.12.07.

Nu är då listorna inlämnade. Jag hade hoppats att bli invald i stiftsfullmäktige redan för fyra år sedan, men p.g.a. olyckliga omständigheter rymdes jag inte med på listan den gången. Den här gången var jag ute i god tid - men tror ni inte att det misslyckades den här gången också! Den officiella förklaringen ges av Ann-Sofi Storbacka, första undertecknare på listan:

För att listan inte i det märkliga samtalsklimatet som råder i stiftet skall bli de konservativas huvudfiende genom att tydligt och starkt profilera sig som HBT-vänlig (= för välsignelse av homosexuella parförhållanden) har Kalle af Hällström dragit sig bort från listan. Just nu är det viktigaste i stiftsfullmäktige att arbeta för ett respekterande samtalsklimat och en fokusering på det gemensamma än att ge sig in i en ännu hårdare debatt om de konservativas tröskelfrågor (läs: kvinnopräster och homosexualitet). För att nå detta mål gäller det att i valet gå ut med andra frågor än de konservativas. Detta skall inte ses som ett misstroendevotum mot Kalle, utan som en strategi i ett svårt och låst läge.

Johan Westerlund, som finns med på berörda lista, skriver under rubriken Strävan till enhet på sin blogg att de flesta listor

har beteckningar som visar på en vilja att jobba för stiftet, kyrkan och närmare bestämt för enheten. Ordet enhet förekommer på fyra listor, samverkan, samarbete, samling, tillsammans är andra ord som finns.
Viljan är alltså god. Låt oss se detta som ett gott tecken!

Tyvärr har jag svårt att vara lika optimistisk som kollega Johan. Om inte ens vi icke-konservativa kan enas, hur skall då stiftet som helhet göra det?
Dessutom är listorna till stiftsfullmäktige bedrövligt korta. En lista får innehålla tre gånger så många kandidater som det finns platser i fullmäktige; sju prästplatser betyder maximalt tjugoen kandidater. Nu har ingen av listorna ens sju kandidater. Intresset för kandidatur är alltså väldigt lamt. I kyrkomötesvalet är det bättre med den saken, men tendensen till splittring är tydlig också där.

Gott tecken? Hmm. Jag är Tomas.

Kyrklig tidningstjänst publicerar 18.12.07 Borgå stifts kandidater till kyrkomötet och stiftsfullmäktige. Valen förrättas 11.2.08. Prästledamöterna väljs med direkta val, medan lekmännen blir indirekt valda. Medlemmarna i församlings- och kyrkoråd och i kyrkofullmäktige är valda för att sköta bl.a. den uppgiften.

Stop Sign Hermeneutics 3

Suppose you're traveling to work and you see a stop sign. What you do depends on your implicit hermeneutics.

A serious and educated Catholic believes that he cannot understand the stop sign apart from its interpretive community and their tradition. Observing that the interpretive community doesn't take it too seriously, he doesn't feel obligated to take it too seriously either.

SKT: Könsneutrala äktenskap är lutherska

På Luciadagen bloggade jag om Svenska kyrkan och äktenskapet. I Svensk Kyrkotidning 50/07 skriver ledarskribenten Boel Hössjer Sundman om samma ämne.

[...] jag har väldigt svårt att förstå hur tunga kyrkliga företrädare, som domkapitel och stiftsstyrelser, förespråkar att Svenska kyrkan nu självmant ska avstå sin vigselrätt. Hur är det möjligt? Vilka nya teologiska resonemang grundar ett sådant resonemang? [...]
I debatten påstås ibland att de kyrkliga företrädare som förespråkar vigsel för både homosexuella och heterosexuella par bara anpassar sig efter samhällets påbud. Jag anser att det är precis tvärt om. Om man är konsekvent mot evangelisk-luthersk tradition är det självklart att andligt och världsligt hör ihop. Det är inget nytt påfund. Att finnas mitt i människors liv är en central uppgift för kyrkan och det är lika centralt att både homosexuella och heterosexuella på lika villkor inkluderas i den omsorgen (Se vidare Ledare i Svensk Kyrkotidning nr 16, 2004). I själva verket är det de som nu förespråkar att Svenska kyrkan ska släppa vigselrätten som anpassat sin syn på kyrklig vigsel, utifrån just samhällets förändringar, och hastigt vill släppa en tidigare hjärtefråga. För inte så länge sedan var det just dessa grupper som med brösttoner talade om äktenskapets viktiga plats i kyrkan.
Jag är konfunderad över hur en del i Svenska kyrkan förhåller sig till kyrkans tradition och de handlingar som varit och är viktiga för många människor. Vad i traditionen är man beredd att släppa nästa gång? Är det begravningarna som står på tur?

Också Karin Långström Vinge hänvisar till denna ledare.

The earthly point of view

Nothing makes one so dizzy as human reasoning, which sees everything from an earthly point of view, and does not allow illumination from above. Earthly reasoning is covered with mud. Therefore, we have need of streams from above, so that, when the mud has fallen away, whatever part of the reason is pure may be carried on high and may be thoroughly imbued with the lessons taught there. This takes place when we manifest both a well-disposed soul and an upright life.

- St. John Chrysostom
as quoted on God's Politics

Tutu ber om ursäkt för sin och min del

Jag skrev ett biografiskt inlägg om ärkebiskop Desmond Tutu tidigare i år. Nu fortsätter han sitt goda värv som människorättskämpe genom att be om ursäkt för kyrkans förföljelse av homosexuella.

"I want to apologise to you and to all those who we in the church have persecuted.
"I'm sorry that we have been part of the persecution of a particular group.
"For me that is quite un-Christ like and, for that reason, it is unacceptable.
"Maybe even as a retired Archbishop I probably have, to some extent, a kind of authority, but apart from anything let me say for myself and anyone who might want to align themselves with me, I'm sorry.
"I'm sorry for the hurt, for the rejection, for the anguish that we have caused to such as yourselves."

Han ber om ursäkt också för min del genom att säga "anyone who might want to align themselves with me". Det passar mig bra.

Canal Street
PinkNews:
Desmond Tutu awaits lesbian kiss (1.6.06)
Tutu criticises church’s gay opposition (22.9.06)
Tutu stands up for gays (19.1.07)
Archbishop apologises for persecution of gays (16.12.07)

Ett mirakel om dagen (1993)

En blinder man satt vid en väg
och tiggde av dem som runt honom steg.
Se'n Jesus kom. Vad gjorde han, säg?
Han gav honom synen, men ej det förteg,
för ett mirakel om dagen
är väl inte mot lagen.

En galen man - naken han sprang
och hoppade runt som en mustang,
tills Jesus kom och sa en harang
och mannen blev frisk på en liten momang,
för ett mirakel om dagen
spänner inte runt kragen.

En liten tös dog i sin säng
men fadern tog sig till Jesus en sväng
och flickan fick livet förlängt.
Föräldrarna sjöng se'n på denna refräng,
att ett mirakel om dagen
och man blir helt betagen.

En döder man har lagts i en grav
så maskarna kan äta därav,
men Jesus, han skall med sin stav
uppväcka den mannen som låg i sin grav,
för ett mirakel om dagen
det är utmärkt för magen.

Kommentar: Sommaren 1993 spelade vi teater på Lekholmen under ledning och i regi av Irene Naert. Pjäsen var Mistero Buffo av Dario Fo, och jag skrev ett antal sånger till den. Detta är en av dem. Pjäsen handlade om hur folk omkring Jesus kan ha sett på honom - i det här fallet som en kringvandrande gycklare som gjorde fascinerande och underhållande mirakel.
Det var ett roligt projekt, måste jag säga! Goda minnen!

Barn skriver till Gud 19

Om du ger mig en sån lampa som Aladdin hade så ska jag ge dig precis vad du vill utom pengar eller mitt schackspel. (Ralf, 8 år)

Lite om samkönade äktenskap

Samkönade äktenskap diskuteras på många håll i världen.

I USA har United Church of Christ gått in för samkönade äktenskap, vilket inte alla håller med om. En församling i Indiana lämnade samfundet p.g.a. detta. Vissa juridiska problem uppstod, men torde nu vara avklarade.
En annan UCC-församling, i Minneapolis (Minnesota) den här gången, har s.a.s. gått motsatt väg. Så länge som samkönade äktenskap inte är möjliga i delstaten, vägrar man viga någon överhuvudtaget, utan förrättar bara välsignelseakter, oberoende av om paret är av samma eller olika kön. Detta är alltså en protestaktion.

I Norge tog kyrkomötet i november ställning mot könsneutrala äktenskap (se här). Staten kommer antagligen ändå att införa sådana, men respektera kyrkans ställningstagande. Detta innebär att kyrkan inte kommer att tvingas göra något mot sin vilja - vilket förstås i o.f.s. är bra. En del präster kommer att gå emot kyrkomötets beslut och viga eller välsigna samkönade par i alla fall. Civil olydnad, s.a.s.

Jag har funderat hur jag själv skulle göra om jag blir ombedd, och har inte kommit till något klart ställningstagande. I princip följer jag naturligtvis kyrkans regler, men... Vi får väl se. Jag har ju erfarenhet av anmälningar till domkapitlet, och den erfarenheten är obehaglig.
Om man skulle gå efter gallupar i denna fråga, vore det hugget som stucket (sådär 40-40), vilket jag har nämnt redan tidigare.

Church Prevails In Lawsuit Over Gay Marriage (AP genom 365gay 26.7.07)
Clergy won't wait on homosexual marriage (Aftenposten 3.10.07)
Yhä useampi hyväksyy homoliittojen siunaamisen (Kotimaa 28.11.07)
Snart samkönade äktenskap i Norge (Kyrkans Tidning 7.12.07)
In stand for marriage equality, some churches cut out civil wedding ceremonies (Advocate News 14.12.07)

Lucia i Mikaelskapellet

Jag trivs bra med att förrätta gudstjänst för de förståndshandikappade i Mikaelskapellet. Jag har nämnt om det tidigare här och här.

Idag var gudstjänsten extra speciell, för det var kapellets julgudstjänst och Finlands Lucia med tärnor medverkade. Att de flickorna kan sjunga vackert! En gammal blev riktigt rörd!

Just denna gudstjänst brukar dra gott med folk från byarna runtomkring, och idag var inget undantag - kapellet var nästan fullt; 135 personer räknade jag till. Jag uppmanade folk att inte ge mynt, utan bara sedlar, i kollekten till Luciahjälpen. De lydde ändå inte, så kollekthåven höll på att brista i sömmarna. Men bra så, förstås! :-)

Bered väg för konungen

Texterna för Tredje söndagen i advent enligt andra årgången

Första läsningen: Jes 35:3-6
Ge styrka åt kraftlösa armar,
stadga åt skälvande knän!
Säg till de förskrämda:
"Fatta mod, var inte rädda!
Se, er Gud är här,
hämnden kommer,
Guds vedergällning.
Han kommer själv för att rädda er."
Då skall de blindas ögon öppnas
och de dövas öron höra.
Då skall den lame hoppa som en hjort
och den stumme brista ut i jubel.
Vatten bryter fram i öknen,
bäckar i ödemarken.

Andra läsningen: Heb 10:35-39
Ge inte upp er frimodighet, den skall rikligen belönas. Uthållighet är vad ni behöver för att kunna göra Guds vilja och få vad han har lovat, ty: Ännu en liten tid, sedan kommer han som skall komma, och han skall inte dröja. Min rättfärdige skall leva genom sin tro. Men: Om han drar sig undan är han inte längre till glädje för mig. Vi hör inte till dem som drar sig undan och går förlorade, utan till dem som tror och räddar sitt liv.

Evangelium: Luk 12:35-40
Jesus sade till sina lärjungar:
"Fäst upp era kläder och håll lamporna brinnande. Var som tjänare som väntar på att deras herre skall komma hem från ett bröllop, så att de genast kan öppna när han kommer och bultar på porten. Saliga de tjänarna, eftersom deras herre finner dem vakna när han kommer. Sannerligen, han skall fästa upp sina kläder och låta dem lägga sig till bords och själv gå och passa upp dem. Om han så kommer vid midnatt eller ännu senare - saliga är de tjänarna, när han finner dem beredda. Ni förstår väl att om husägaren visste när tjuven kom, skulle han hindra honom från att bryta sig in i huset. Var beredda, också ni, ty när ni minst väntar det, då kommer Människosonen."

Demo24

Jag kommer att medverka på något som kallas Demo24 i Nagu i Åbolands skärgård 25-26.1.08. På evenemangets hemsida presenteras det bl.a. så här:

DEMO24 är en festival för dej 13-18 åring, som vill lära dej mera om hur samhället fungerar. Och hur du själv kan vara med och påverka i din närmiljö och i skolan. DEMO24 håller på i 24 timmar, med program hela tiden för den som vill. Men ta ändå med dej liggunderlag och sovsäck, om du vill ta igen dej lite under några nattimmar.

Jag kommer att delta i en paneldebatt med början kl. 21 på fredag. Debattdeltagarna presenteras så här:

På fredag kl 21.00 presenterar Demo24 en paneldebatt med rubriken ”Olika sätt att påverka”. Då diskuterar Svensk ungdoms viceordförande Anniina Pirttimaa, civil olydnadaktivisten Dan Helenius, kaplan Karl af Hällström som inte var välkommen till nattvarden i Markus församling, Malou Zilliacus ordförande för Finlands svenska ungdomsförbund. Debatten leds av Peter ”Petski” Westerholm.

Länkarna ovan leder till våra videopresentationer. Tio sekunder för att sammanfatta vem man är - oj nej! Men kanske det relevanta kom fram.

Jag hoppas att det blir bra! Intressant blir det i alla fall - och det var ju hedrande att bli tillfrågad!
Fast jag hoppas ju nog att jag slipper sova på ett klassrumsgolv...

Uppdatering 16.12: Detta inlägg föranledde ett slags fanpost. Jag känner mig hedrad, men lite förlägen.

"Christianity = Anti-homosexual"

A survey in the United States conducted by the Barna Group between 2004 and now has found that both Christians and non-Christians have a 'bad impression' of Christianity.
The religion is also waning in popularity with a rapid increase in people describing themselves as 'non-Christian' since the same poll was conducted in 1996.
91% of young non-Christians and 80% of young churchgoers said "anti-homosexual" describes Christianity.
Further research found that both groups said that Christians "show excessive contempt and unloving attitudes towards gays and lesbians."
Young Christians told researchers that the church has made homosexuality a "bigger sin" than anything else and not helped them apply the biblical teaching on homosexuality to their friendships with gays and lesbians.
Overall, the Barna found that the younger generation is much more sceptical and critical of Christianity today, whether they are or are not believers.
Christianity's 'image problem', as Time magazine describes it, is in need of a major overhaul.

The Barna research was highlighted in a comment piece on Christian website Ekklesia.co.uk by commentator Tim Nafziger, who said it raised profound questions for churches.
"A whopping 80% of non-Christians surveyed had spent at least six months attending church," he wrote.
"These are not casual cynics, jaded by the media. They are people who have tried Christianity and found it wanting. In other words, all of us Christians are responsible.
"We can't just point our fingers at some other part of the church or secular society. Where have we failed to model the radical hospitality of Jesus?"

Christians are 'anti-homosexual' according to US poll (PinkNews 4.10.07)
Homophobia turns young people off Christianity (PinkNews 18.10.07)

Bible Knowledge 23

These statements about the Bible were written by children
and have not been retouched or corrected
(i.e., bad spelling has been left in).

He also explained, "a man doth not live by sweat* alone."

* bread

Insändarskörd

På Luciadagen 13.12.07 ingår flera intressanta insändare i Kyrkpressen 50/07, s. 5.
En är skriven av Stig-Olof Fernström och Henrik Perret, två av de ledande konservativa teologerna i Borgå stift, och är rubricerad Anmärkning eller uppmuntran? Skribenterna uttrycker sin besvikelse över den anmärkning som Halvar Sandell har fått och över biskop Gustav Björkstrands motiveringar till den. De undrar om biskopen inte borde vägleda de präster som "efter bästa förmåga försöker förkunna omvändelsens nödvändighet" i st.f. att ge dem offentliga anmärkningar. Detta berättade jag också här.
Men frågan blir väl: hur vägleda någon som vägrar bli vägledd?

Två andra insändare i Kp kommenterar hbt-frågan inom kyrkan på ett allmännare plan. Fred Koroleff efterlyser i insändaren Rasera inte grundpelare strikta regler för förhållandesättet till homosexuella och en upphöjning av äktenskapet mellan man och kvinna. Teol.dr. h.c. Paul von Martens menar att kärleksfullhet från biskoparnas sida vore att ta sig an dem som föds med Downs syndrom (såsom hans egen dotter, min kommentar), snarare än de homosexuella. Hans insändare har rubriken Kyrkans kärlek och avslutas med orden "Föreställningen att vår kyrka framförallt är ett kristet samfund är mycket optimistisk. Mera realistiskt är att se den som en religiös guldram för dominerande uppfattningar i samhällsdebatten."
Till Koroleff kunde man säga att stabila kärleksfulla parförhållanden visst är en grundpelare i samhället, men att de är det oberoende av könsfördelningen i dem. Och von Martens har helt rätt i att kyrkan bör bry sig om samhällets svagaste, och exemplet personer med Downs syndrom, som av naturliga skäl ligger honom nära om hjärtat, är ett gott exempel på detta. Men för det första gör kyrkan en hel del redan, vilket han nog vet, och, för det andra, fastän kyrkan säkert kunde göra mera är det inte emot en att en annan blir hjälpt. Kyrkans inställning till homosexuella och till personer med Downs syndrom kan inte alltför lättvindigt ställas emot varandra.

I dagens nummer av Hufvudstadsbladet (14.12.07, s. 22) skriver Erwin Woitsch en insändare rubricerad Ortodoxa kyrkan har inte gett riktlinjer (om inställningen till homosexuella, alltså). Jag har bloggat om ämnet bl.a. här. Woitsch uppger att han representerar det ortodoxa regnbågssällskapet, och han skriver: "I den ortodoxa kyrkans tradition formulerar man inte dogmer till alla jordelivets etiska frågor, så som ofta är fallet i de västliga kyrkorna. Därför har det inte på officiellt håll givits riktlinjer till hur förhålla sig till sexuella minoriteter [...]."
Det är å ena sidan bra att enskilda kristna själva får ta ställning till de etiska spörsmål som de kommer i kontakt med. Å andra sidan leder denna situation till att både frågeställningarna och svaren blir mångfasetterade. Det blir komplicerat, helt enkelt.
Men det är ju livet också.

Sveriges bästa kyrkliga bloggare - nu också i Finland!

Jag har länge läst Karin Långström Vinges blogg med stor behållning. Hon är präst och kyrkomötesledamot i Svenska kyrkan och skriver med värme, humor och insikt, vilket jag uppskattar. Hennes predikningar publiceras dessutom på Predikantbloggen.

Nu har hon tagit steget över pölen och speglar sin blogg till Kyrkpressens bloggportal, vilket hon meddelar här. Det gläder mig att en så vettig kollega ger sig in på den arenan. Samtidigt oroar jag mig en smula och hoppas att allt går väl. Jag hoppade ju själv av den portalen efter att ha blivit utmattad av den anda som rådde där och de trakasserier som jag råkade ut för (se här). När Kerstin Lindén på sätt och vis axlade min mantel, varnade jag henne - men hon tycks ännu stå ut. Jag hoppas och tror att Karin också skall göra det.

Lycka till, Karin, och Gud välsigne dig!

Veckans anekdot: Ålderstecken

Joakim, 6 år: "Pappa, vad är det för prickar du har i ansiktet?"
"Det är nu sådant som kommer med åren."
"Aha. Årsprickar!"

Frågespalten XXV: Kyrkliga tvister i världsliga domstolar

CatarinaM skriver i en kommentar:

Min fråga gäller hur du ställer dig till detta, som eventuellt ser ut att bli ett fenomen i vår kyrka, att ställa en broder/syster inför rätta. Hur ser du på Rom 14:10 i skenet av det du bloggar om?

Rom 14:10 säger: Hur kan du då döma din broder? Eller hur kan du förakta din broder? Alla skall vi en gång stå inför Guds domstol. Det finns också andra bibelställen med liknande budskap, t.ex Matt 7:1, Luk 6:37 och kanske särskilt 1Kor 6:1-8, men de har ändå alla lite olika vinkling.
Rom 14 handlar inte om världsliga domstolar, utan om att inte fördöma och se ner på sådana vilkas tro på Kristus får dem att dra andra slutsatser än vi. För att översätta Pauli argumentation till vår tid: Den som har svag tro kan ta skada av att dricka alkohol eller röka, medan den som har ett gott gudsförhållande kan ta ett glas eller ett bloss utan att ta skada till sin själ. Dock har den med stark tro ett ansvar för att inte förleda den svagare till att handla emot sin tro, för då tar denne skada. Den starke får inte se ner på den svage, och den svage får inte fördöma den starke.
När det gäller dagens kyrkliga tvister i världsliga domstolar, är det faktiskt Rom 14som är närmast applikabelt, trots att 1Kor 6 talar just om domstolstvister. Där tycks det dock handla om civilrättsliga mål och affärstvister, inte sådana teologiska stridigheter som det nu rör sig om.

Men jag tror nog att man gör det lite enkelt för sig om man försöker använda Rom 14 rakt av på dagens situation. Det finns nämligen andra aspekter än de rent teologiska.
Ta kvinnoprästfrågan som exempel; den är väl mest aktuell. Det finns sådana som anser att kvinnor bör få bli präster; vi kallar den "förespråkare". Det finns sådana som har motsatt åsikt, och dem kallar vi "motståndare". Båda grupperingarna har olika motiv för sin åsikt, men för båda är det ytterst en samvets- och en trosfråga. Båda kan hänvisa till olika bibelställen som stöd för sin åsikt. Därför är också båda åsikterna tillåtna inom kyrkan.
Men sedan kommer vi till praktiken. År 1986 beslöt kyrkomötet att det är "förespråkarnas" linje som är kyrkans, och två år senare blev de första kvinnorna prästvigda. Detta betyder att dessa kvinnor är präster i samma mån som sina manliga kolleger, och därmed bör behandlas lika. Om någon inte kan göra det, bryter den alltså mot kyrkans linje. Dessutom gör "motståndaren" sig skyldig till könsdiskriminering på arbetsplatsen, och bryter alltså också mot rikets lag. Detta är alltså oberoende av om man är en misogyn manschauvinist eller om man har samvetsbetänkligheter av mer "legitimt" slag.

En världslig domstol kan inte och bör inte ta ställning i teologiska frågor. Däremot kan och bör den döma enligt rikets lag. Eftersom båda teologiska linjerna är tillåtna tills de står i strid med kyrkans ordning och rikets lag, blir det inget principiellt problem av detta. Var och en bör oberoende av åsikt följa kyrkans ordning. Kan man inte det bör man dra slutsatserna av det, eller åtminstone inte bli förvånad över att ställas till ansvar.
Det är ju klart att processen borde börja inom kyrkan, såsom i fallet Rankinen. Att Hyvinge-fallet gick direkt till domstol tycker jag var tråkigt; domkapitlet kunde ha behandlat det först.

Svenska kyrkan och äktenskapet

Svenska kyrkans Kyrkostyrelse har än en gång uttalat sig som remissinstans. Äktenskap och partnerskap är likvärdiga samlevnadsformer, anser man och säger därför ja till förslaget att föra samman lagstiftningen för äktenskap och partnerskap till en gemensam lag. Men Kyrkostyrelsen anser att ordet "äktenskap" bara ska användas för relationen mellan en kvinna och en man. Kyrkostyrelsen utgår även ifrån att Svenska kyrkan är beredd att registrera partnerskap om detta kan ske inom ramen för en gudstjänstordning som kyrkan själv bestämmer över.
– Eftersom vi anser dem likvärdiga så är vi öppna för att partnerskap också ska kunna ingås i kyrkan, säger ärkebiskop Anders Wejryd.

Jag - liksom många andra kommentatorer - är delad angående denna nyhet. Å ena sidan jämställer man äktenskap med partnerskap och kallar dem likvärdiga. Båda skall kunna ingås i kyrkan. Å andra sidan reserverar man ordet "äktenskap" för den tvåkönade varianten. Kyrkostyrelsen vill alltså både äta kakan och ha den kvar.
En intressant detalj är också att i o.m. den nya äktenskapslag som är på kommande, kommer det registrerade partnerskapet att slopas och ersättas av äktenskap (vilket ord man än önskar använda). Vilken betydelse har kyrkostyrelsens distinktion i det skedet?
Kommentatorerna är klart delade i två läger: de som (såsom jag) välkomnar själva beslutet men är besvikna på inskränkningen av ordet "äktenskap", och de som välkomnar inskränkningen men i övrigt är kritiska till beslutet. En respektingivande kommentar kom från pingstledaren Sten Gunnar Hedin, som (förstås) hör till den senare gruppen. Han sade, enligt Kyrkans tidning:

Jag kan tänka mig att det kommer att bli svårt för många enskilda präster och församlingar, och det kommer säkert att väcka förvåning och uppmärksamhet i de internationella kontakterna. Men i övrigt vore det lite förmätet av mig att ha några synpunkter.

Ödmjukt och bra! Tack för det!

Remissvaren från olika håll skall vara inlämnade 15.1.08, och sedan fortsätter den statliga processen i sista hand i riksdagen.

Medialänkarna och bloggkommentarerna nedan är bara ett plock, som inte gör anspråk på att vara heltäckande.
Ja till gemensam samlevnadslag (Svenska kyrkans hemsida 12.12.07)
Nej till könsneutralt äktenskap - ja till gemensam samlevnadslag (Kyrkans tidning 12.12.07)
Ledare: Kyrkans remissvar riskerar bli halvmesyr (Kyrkans tidning 12.12.07)
Fler kommentarer till onsdagens beslut (Kyrkans tidning 12.12.07)
Svenska kyrkan utvidgar inte äktenskapsbegreppet (Kyrkpressen 12.12.07)
Svenska kyrkan säger ja till ny samlevnadslag (Dagen 12.12.07)
Kommentar: Ärkebiskopens "fromma förhoppningar" (Dagen 12.12.07)
Kyrkan säger ja till äktenskapslag (Dagens Nyheter 12.12.07)
Kyrkan säger ja till äktenskapslag (Svenska Dagbladet 12.12.07)
Får jag gifta mig nu? (Bimbo Boys blogg 12.12.07)
Kyrkostyrelsen säger ja till gemensam samlevnadslag (Karin Långström Vinges blogg 12.12.07)
Kyrkans beslut är ett icke-beslut (Deep edition 12.12.07)
Om Gud gläntat på dörren... (Min fåtölj 12.12.07)
Kyrkan säger ja och nej till samkönat äktenskap (Min plats bland orden 12.12.07)
Ett äktenskap är ett äktenskap är ett äktenskap är ett... (Rabulist 12.12.07)
Svenska kyrkan bestämmer vilka ord vi får använda (Cyniskt 12.12.07)
Kyrkostyrelsen väljer mesväg om äktenskapet (Marta Axner 13.12.07)
Fegt, kyrkostyrelsen! (Per's små tankar 13.12.07)
What's in a name? (Of course, I could be wrong... 13.12.07)

Val av vänner

Överge inte en gammal vän,
en ny är inte detsamma.
En ny vän är som nytt vin:
först när det mognat dricker du det med välbehag.

- Jesus Syraks vishet 9:10

Frågespalten XXIV: Karikatyrer

Min första kontakt med framgångsteologi och med Livets Ord var 1987 i Vasa, när jag var på påskturné med Kristliga beväringsgruppen (KBG - och se till att få de två sista bokstäverna i rätt ordning!). En av de ledande personerna på Livets Ord i Uppsala (jag minns inte hans namn, men det var inte Ulf Ekman) hade kommit över Bottenviken med en grupp studerande från bibelskolan. Det hela var mycket obehagligt. Talaren gjorde narr av dem som inte lät sig bli helade i Jesu namn, och studerandena skrattade på ett underligt, spänt sätt. Alla vi KBGare tog avstånd från denna show.
Vad jag har förstått har Livets Ord ändrat sig under de senaste tjugo åren och blivit mer mainstream. Att göra narr av sjuka och handikappade är inte (längre) deras stil. Tvärtom tycks Livets Ord, och Ulf Ekman i synnerhet, satsa på att uppnå någon sorts ledande position i ekumeniska sammanhang - och då kan man inte vara alltför sekteristisk själv. Visserligen är det en starkt konservativ linje som man följer - anti-gay och allt det där - men det är de ju inte ensamma om.
Denna skämtteckning av tecknaren Niklas Eriksson publicerades i Borås tidning förra helgen. Den visar Livets Ords parkeringsplats, där handikapprutan leder till helvetets eld. Jag tycker att teckningen är en lustig beskrivning av Livets Ords åsikter enligt det som jag upplevde i Vasa för tjugo år sedan - men som beskrivning av dagens situation är den allvarligt missvisande och föråldrad. Livets Ords språkrör Världen idag lägger naturligtvis ut texten om teckningen.

Bloggaren Seri, som har bett mig kommentera, skriver om detta i inlägget Islam vs kristen satir (11.12.2007 17:10:15). Hon jämför den här skämtteckningen med Mohammed-karikatyrerna för en tid sedan. De födde ju extrema reaktioner i den muslimska världen - bojkott av danska produkter, vandalisering av danska ambassader, brännande av den danska flaggan m.m. Seri skriver:

Nu tycker jag bara att det är väldigt förunderligt att folk gömmer sig så fort muslimerna blir uppröra för "attack mot deras profet/religion", men hånar ngn elelr gör ngt liknande mot kristna, ja då ska de kristna bara tacka och ta emot och inga konsekvenser sker som följd. [...]
Om lite teckningar om Muhammed kan räknas som hets mot folkgrupp och leda till rättsliga konsekvenser i vissa fall (i andra fall då liknande saker hänt), varför låter ni då, politiker, EU ledare och andra, samma hån mot de KRISTNA gå okommenterat vidare?

Frågan är berättigad på ett allmänt plan. Ändå finns det skillnader mellan Mohammed och Livets Ord. Om någon skulle publicera nidbilder på t.ex. Jesus - Jesus som gris eller så - så skulle det vara parallellfall till Mohammed-karikatyrerna, och då skulle jag bli upprörd. Men Livets Ord är inte någon så central gestalt inom kristendomen att det vore värt att ställa till upplopp. Den här skämtteckningen var missriktad, och folk inom Livets Ord kan säkert berättigat ta illa upp av den, men den är nog inte värd mer än att man skakar den av sig. Dålig smak, kanske - hädisk, nej.

Notiser från media

När jag surfar bland medierna hittar jag ibland omfattande nyheter som jag gärna delar med mina läsare. Ibland är skörden bara små notiser eller enstaka artiklar som behandlar mindre händelser, men som ändå kan ha ett visst intresse. Här är nu några sådana notiser.

Heathyre Farnham (16 år), en tiondeklassist i Spencer, New York, USA, var klädd i en t-skjorta med texten "Gay? Fine by me". Eftersom skolan har en regel om att man inte får ha "disruptive" (ung. störande, uppviglande) klädsel eller frisyr (!) i skolan, skickade rektorn hem henne. Rektorn ansåg att Heathyre framhävde sin sexuella läggning, vilket är intressant, eftersom hon är hetero. Men det verkar som om andan i Spencer har teokratiska drag, vilket gör att det är svårt för hbt-personer att "komma ut", vilket i sin tur leder till lidande. Därför är milda manifestationer, som Heathyres t-skjorta, säkert nyttiga.
10th-grader sent home for pro-gay T-shirt (Advocate News 27.9.07)

I Belfast på Nordirland har en kyrka som tillhör Free Presbyterian Church blivit nedklottrad med anti-protestantiska och pro-gay slagord. Free Presbyterian Church grundades på 1950-talet av Ian Paisley, en av de mest prominenta protestantiska politikerna under de senaste decennierna. Paisley har också varit synlig i olika kampanjer mot s.k. "sodomi".
Jag beklagar naturligtvis Paisleys åsikter om (bl.a.) homosexualitet, men samtidigt tar jag avstånd från vandalism av det här slaget. Det är inte ett särskilt fruktbart sätt att föra debatt. Å andra sidan är det betydligt bättre än skarpskyttar och bombdåd, som för inte så länge sedan var gängse metod på Nordirland...
Homophobic church hit by pro-gay vandals (PinkNews 16.10.07)

Församlingen Myers Park Baptist Church i Charlotte, North Carolina, USA, har blivit utesluten från sitt samfund, North Carolina Baptist Convention, för att villkorslöst ha tagit emot hbt-medlemmar. Samfundet tillåter homosexuella medlemmar, men först efter att de har omvänt sig.
NC Baptist Church Facing Expulsion Over Gay Inclusion (365gay 12.11.07)
NC Baptist Convention Votes to Expel Church for Welcoming LGBT Congregants (GayWired 14.11.07)

Påven och överrabbinen

För flera sekler sedan utfärdade påven en bulla om att alla judar måste lämna Italien. Självfallet steg ett ramaskri från det judiska samfundet, så påven föreslog en uppgörelse. Han skulle hålla en religiös diskussion med en ledare från den judiska kontingenten. Avgick den judiska talesmannen med seger ur debatten skulle judarna få tillåtelse att bli kvar i Italien. Vann däremot påven skulle judarna utvandra.
I det judiska samfundet sammanträdde man och valde en åldrig rabbin, Moishe, att representera dem i debatten. Rabbinen kunde däremot inte latin, och påven kunde inte tala jiddish. De beslöt därför att man skulle hålla ett "stumt" samtal.

Då dagen för den stora debatten var inne slog sig påven och rabbinen ner mitt emot varandra, och där satt de och teg en hel minut innan påven höjde ena handen med tre fingrar uppsträckta. Moishe tittade på honom och höjde ett finger.
Därnäst viftade påven med fingret kring huvudet. Moishe pekade på marken där han satt.
Därefter tog påven fram en nattvardskalk och en oblat. Rabbinen tog fram ett äpple.
När påven såg det reste han sig upp och sade: "Jag erkänner mig besegrad. Denne man har gjort mig svarslös. Judarna kan stanna."

Senare samlade sig kardinalerna kring påven och frågade hur samtalet hade avlöpt. Påven sade: "Först höll jag upp tre fingrar som ett tecken på treenigheten. Han svarade med att hålla upp ett finger för att påminna mig om att det ändå finns en enda Gud som är gemensam för våra respektive religioner. Sedan viftade jag med fingret i luften för att säga att Gud finns överallt omkring oss. Han svarade genom att peka på marken för att visa att Gud finns också just där vi är. Jag tog då fram vinet och oblaten för att visa att Gud frälser oss från våra synder. Han tog fram ett äpple för att påminna mig om arvsynden. Han hade svar på allt. Det var inte mycket jag kunde göra."

Under tiden hade den judiska kolonin flockats runt rabbinen och frågade honom hur det hade gått. "Jo", sade Moishe, "först sade han till mig: 'Ni judar har tre dagar på er att sticka härifrån.' Jag sade till honom: 'Inte en enda av oss får du bort.' Då sade han att hela staden skulle rensas på judar. Så jag sade: 'Hör nu herr påve. Vi judar... vi stannar där vi är!'"
"Sedan då?" frågade en kvinna.
"Inte vet jag", sade rabbinen. "Vi tog matrast."

Ur Autografjägaren av Zadie Smith
Källa: Ben Thilmans blogg

Tack för länkarna!

Monika Pensar-Granroth och Kerstin Lindén länkar till mina bloggar med många vänliga ord. Tack ska ni ha - det värmer!

Det är inte vad jag har vant mig vid på Kyrkpressens portal...

Böneämne: Man med hjärntumör

Signaturen Isi kom med följande böneämne:

Vill du hjälpa mig be för min käre bror som ska opereras för en hjärntumör i morgon i Tammerfors.

"Imorgon" är alltså onsdagen den 12 december. Jag uppmanar alla att be tillsammans med oss för Isis bror! Använd egna ord eller följande formulering:

Gud, tack för att du är nära.
Tack för att du ser oss, när vi har det svårt.
Du vet hur det känns att ha ont.
Du tröstar den som är sjuk.
Vi ber för Isis bror.
Vi ber att han skall bli frisk.
Vi ber om kraft och glädje mitt i allt.
Amen.

Tack för din hjälp!

Uppföljning 22.12.07.

Hesari om hbt i kyrkan

För ett par månader sedan bloggade jag om khde Reijo Liimatainen i Vanda, som har korrigerat sin åsikt om välsignelsen av registrerade parförhållanden. Han meddelade detta i en predikan, som jag länkade till.
Nu har Helsingin Sanomat, landets största dagstidning, publicerat en artikel om detta och en om en lesbisk präst som fruktar diskriminering.
På Ranneliikes diskussionsforum har artiklarna också noterats.

Tack till Frank för tipset!

Vantaalainen kirkkoherra toivoo homopareille kirkollista siunausta (Helsingin Sanomat 8.12.07)
Lesbosuhteessa elävä pappi pelkää tulevansa syrjityksi (Helsingin Sanomat 8.12.07)
Homoliitot ja kirkko Helsingin Sanomissa (Ranneliike-diskussion 9.12.07 framåt)