Hjärtliga lyckönskningar till alla som har blivit studenter eller tagit någon annan examen!
Må Herren hålla sin hand över er och välsigna er fortsatta väg!
Må Herren hålla sin hand över er och välsigna er fortsatta väg!
Sara 1
Man berättade om Amma Sara att hon under tretton år var svårt anfäktad av otuktens demon. Hon bad aldrig att striden skulle sluta utan sade i stället: "Gud, ge mig kraft!"
- ur Ökenfädernas tänkespråk
Veckans anekdot: Dop eller jordfästning?
Ibland gäller det att hålla tungan rätt i mun, så att det inte kommer felsägningar vid helt olämpliga tillfällen. Jag har bland dessa anekdoter berättat flera exempel på detta; Ytterst på den tredje, När tanken slinter och Nyskapande nattvardsteologi är bara några av dem.
För en tid sedan var jag med om en nära-ögat-situation. Dop och jordfästningar har det gemensamma draget att "huvudpersonens" förnamn nämns innan prästen skovlar vatten respektive mull på - och därför höll det på att gå i kors!
Jag förrättade en jordfästning, fattade skoveln, sade "Per-Olof" (kan vi säga att det var), och tänkte fortsätta med "jag döper dig i Faderns ..."! Som tur var hann jag inte säga något, men jag måste nog titta i handboken innan jag kunde fortsätta med "av jord har du kommit ..."
Jag tror inte att någon märkte något. Själv fick jag däremot hjärtat i halsgropen!
För en tid sedan var jag med om en nära-ögat-situation. Dop och jordfästningar har det gemensamma draget att "huvudpersonens" förnamn nämns innan prästen skovlar vatten respektive mull på - och därför höll det på att gå i kors!
Jag förrättade en jordfästning, fattade skoveln, sade "Per-Olof" (kan vi säga att det var), och tänkte fortsätta med "jag döper dig i Faderns ..."! Som tur var hann jag inte säga något, men jag måste nog titta i handboken innan jag kunde fortsätta med "av jord har du kommit ..."
Jag tror inte att någon märkte något. Själv fick jag däremot hjärtat i halsgropen!
Två år sedan branden
Det är idag två år sedan domkyrkobranden. Borgåborna väntar på att domkyrkan blir färdig och invigd på Första söndagen i advent i höst. Vad skulle hända om Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland skulle försvinna ur samhället, så som domkyrkan gjorde för två år sedan? Skulle finländarna sörja? Skulle de upptäcka att de behövde kyrkan? Skulle det vara egalt?
The biggest fool
The only fool bigger than the person who knows it all is the person who argues with him.
- Stanislaw Jerszy Lec
Om bloggandet
Det är intressant att blogga. Det har jag nu hållit på med i över två år på några olika bloggar med olika inriktning. Under den tiden har jag publicerat över 1500 olika inlägg med olika teman, där den sammanhållande länken ändå har varit en anknytning till kyrkan på sätt eller annat.
Samtidigt är det tungt att blogga. Som bloggare utlämnar jag mig själv och mina tankar till andras granskning. Jag har medvetet gått in för att inte skriva (just alls) om familjen - som någon uttryckte det är jag "personlig men inte privat" i mitt bloggande. Men också det personliga gör att jag kan råka i kläm om det är någon som ser illvilligt på det jag skriver. Av den orsaken hoppade jag av Kyrkpressens bloggportal, eftersom det som skedde och sker där emellanåt är direkt avskyvärt. Jag vill hävda att debattklimatet inom kyrkan inte är så dåligt som de exempel man kan se där. Ett annat exempel på illviljan är den anmälan till domkapitlet som jag råkade ut för i fjol.
Det verkar också som om det finns folk som tror att jag inte har annat att syssla med än att blogga. Om jag inte inom ett dygn kommer med en djup analys av något spörsmål som har kommit upp i t.ex. en kommentar, blir jag anklagad för undflyende och svarslöshet, och min "tystnad" tas som indikation på detta. Nackdelen med detta medium är just den snabbhet som också är dess fördel. Andra medier, särskilt tidningarna, har mer tid på sig, eftersom de utkommer bara en gång om dagen eller rent av en gång i veckan. Bloggare som vill skriva med eftertanke tolereras däremot tydligen inte.
En annan sak som en del blir upprörda över är det som kallas "censur". Detta innebär att jag som har ansvar för denna blogg emellanåt refuserar osakliga kommentarer och aldrig släpper igenom anonyma sådana. Är det inte intressant att jag förväntas tolerera precis vad som helst som någon får för sig att skriva? Denna blogg är offentlig, visst, men det är jag som skriver och redigerar den. Om någon är missnöjd är det bara att grunda en egen blogg - och jag kan t.o.m. komma med tekniska råd, om jag artigt tillfrågas - men denna blogg är min!
Jag bloggar i egen takt över de temata som jag väljer att blogga över och som intresserar mig. Om det stör någon, har var och en frihet att låta bli att läsa mina skriverier. Tydligen finns det ändå sådana som finner bloggen intressant, eftersom jag har mellan 100 och 150 olika läsare per dag - ingen enorm siffra, kanske, men ändå uppmuntrande. Tack ska ni ha! Det är intressant men tungt att blogga. Ibland överväger jag att sluta, för energin är ändlig. Kanske jag ska fråga er läsare om er åsikt? Jag satte in en enkät om saken... men det är jag som tolkar svaren...
Samtidigt är det tungt att blogga. Som bloggare utlämnar jag mig själv och mina tankar till andras granskning. Jag har medvetet gått in för att inte skriva (just alls) om familjen - som någon uttryckte det är jag "personlig men inte privat" i mitt bloggande. Men också det personliga gör att jag kan råka i kläm om det är någon som ser illvilligt på det jag skriver. Av den orsaken hoppade jag av Kyrkpressens bloggportal, eftersom det som skedde och sker där emellanåt är direkt avskyvärt. Jag vill hävda att debattklimatet inom kyrkan inte är så dåligt som de exempel man kan se där. Ett annat exempel på illviljan är den anmälan till domkapitlet som jag råkade ut för i fjol.
Det verkar också som om det finns folk som tror att jag inte har annat att syssla med än att blogga. Om jag inte inom ett dygn kommer med en djup analys av något spörsmål som har kommit upp i t.ex. en kommentar, blir jag anklagad för undflyende och svarslöshet, och min "tystnad" tas som indikation på detta. Nackdelen med detta medium är just den snabbhet som också är dess fördel. Andra medier, särskilt tidningarna, har mer tid på sig, eftersom de utkommer bara en gång om dagen eller rent av en gång i veckan. Bloggare som vill skriva med eftertanke tolereras däremot tydligen inte.
En annan sak som en del blir upprörda över är det som kallas "censur". Detta innebär att jag som har ansvar för denna blogg emellanåt refuserar osakliga kommentarer och aldrig släpper igenom anonyma sådana. Är det inte intressant att jag förväntas tolerera precis vad som helst som någon får för sig att skriva? Denna blogg är offentlig, visst, men det är jag som skriver och redigerar den. Om någon är missnöjd är det bara att grunda en egen blogg - och jag kan t.o.m. komma med tekniska råd, om jag artigt tillfrågas - men denna blogg är min!
Jag bloggar i egen takt över de temata som jag väljer att blogga över och som intresserar mig. Om det stör någon, har var och en frihet att låta bli att läsa mina skriverier. Tydligen finns det ändå sådana som finner bloggen intressant, eftersom jag har mellan 100 och 150 olika läsare per dag - ingen enorm siffra, kanske, men ändå uppmuntrande. Tack ska ni ha! Det är intressant men tungt att blogga. Ibland överväger jag att sluta, för energin är ändlig. Kanske jag ska fråga er läsare om er åsikt? Jag satte in en enkät om saken... men det är jag som tolkar svaren...
Lehdistä poimittua 3
Väkivalta parisuhteessa on asia, jonka eteen kannattaa tehdä töitä.
- Vantaan Sanomat
Kontraktsprostevalets röstningsresultat
Som uppdatering till förra veckans inlägg om kontraktsprostevalet vill jag nämna att i den omröstning som förrättades idag fördelades rösterna som följer:
Helene Liljeström, Sibbo, 16 rösterAv de 37 röstberättigade prästerna utnyttjade alltså 29 sin rösträtt, och 55% av dem gav sin röst åt Liljeström. Två av prosteriets kyrkoherdar blev utan röster - antagligen till sin egen stora lättnad. Nästa vecka kommer domkapitlet att utnämna någon av de tre som fått mest röster (och som ovan är med fet stil) till kontraktsprost i domprosteriet för den kommande sexårsperioden. Vi återkommer.
Mats Lindgård, Borgå, 7 röster
Rolf Steffansson, Pernå, 4 röster
Henrik Weckström, Lovisa, 2 röster
Uppdatering: Liljeström blev utnämnd. Se här.
Bonhoeffer on a moral society
The ultimate test of a moral society is the kind of world that it leaves to its children.
- Dietrich Bonhoeffer
as quoted on the Rainforest Site
as quoted on the Rainforest Site
Frågespalten XXVIII: "Troende homosexuella"
Jag fick e-post från Sverige:
Bakgrunden är alltså inte är att jag skulle ha haft stora mängder diskriminerade homosexuella i min bekantskapskrets eller så.
Ändå tror jag väl att på lång sikt - ja, väldigt lång sikt - så kommer inställningen till homosexualiteten och de homosexuella att bli en likadan icke-fråga som t.ex. avlatshandeln är idag, trots att frågan om avlatshandelns berättigande splittrade den katolska kyrkan på 1500-talet på ett sätt som fortfarande syns.
Med den erfarenheten i bagaget, och efter att ha insett att detta om något är att förvränga Bibeln och dess budskap, har jag med åren insett att det är Kristus, inte Bibeln, som skall stå i centrum. Bibeln vittnar om Kristus och lär oss mycket om honom, men det är genom tron på Kristus, inte tron på Bibeln, som vi blir frälsta och får "tillträde till Guds rike", som du uttrycker det.
Förresten har jag på bloggen konstaterat redan tidigare, att det är Kristus, inte Bibeln, som är "Guds Ord". I mina mörka stunder upplever jag ibland att det vore enklare att återgå till den fundamentalistiska tolkningen, men så lyser Guds kärlek (bildligen) genom molnen och jag förstår, än en gång, vem jag är kallad att hålla mig till!
Bland dem som är negativt inställda varierar det mellan sådana som konstaterar att vi har olika åsikter (vilket förstås är OK) via sådana som argumenterar emot mig i olika debatter (vilket också är bra) till sådana som anser t.ex. att jag inte är kristen, att jag härstammar från djävulen och att jag borde fråntas mitt prästämbete. De sistnämnda skred från ord till handling genom att anmäla mig för domkapitlet, som dock frikände mig. Då denna väg inte hjälpte, försökte de med att utestänga mig från nattvarden, vilket dock slog tillbaka på dem själva. Efter detta fick jag ett mordhot.
Det som jag själv kanske sörjer mest över är de ekumeniska följderna. Vi har länge haft ett fruktbart ekumeniskt samarbete mellan de olika församlingarna i vår stad, men nu gnisslar det märkbart - och den orsak som anförs är just min inställning till de homosexuella.
En del som är positiva är det däremot med besked. Det gäller folk som säger att min inställning har gjort att de låter bli att skriva ut sig ur kyrkan eller att de skriver in sig igen, och det är ju trevligt. Viktigast för mig personligen är ändå de som direkt berörs av debatten, alltså hbt-folket själva. Där har jag fått uppleva att min inställning och mina åsikter har varit förlösande för sådana som har gått omkring med en mindervärdeskänsla eller en känsla av att vara utanför Guds gemenskap. Jag har alltså fått förmedla Guds kärlek till dem, och det är jag väldigt glad över!
Hej Karl, mitt namn är [...] och har i samband med mina studier en religionsvetenskaplig inriktning. Just skriver vi B-uppsats varpå jag har valt att fördjupa mig inom ämnet "Troende homosexuella". Ämnet intresserar mig otroligt och anledningen till att jag skriver till dig beror på att ditt namn förekommer i en del forum då du uppfattas som en "homovänlig präst". Min fråga till dig är om du har några problem med att jag ställer några frågor till dig via mejl som används som visst underlag till min uppsats. Självklart får du i efterhand ta del av uppsatsen och även godkänna dina citat innan inlämning.När jag hade svarat jakande, kom så frågorna:
Tacksam för svar.
Hur tror du att Gud förhåller sig till de homosexuella?Jag tror att Gud förhåller sig till de homosexuella som till alla andra människor: han älskar oss alla. Samtidigt tror jag att han är bedrövad över det sätt på vilket vi behandlar varandra och vill att vi skall vända oss bort från det onda, återvända till honom och ta emot hans kärlek, så vi också kan leva ut den i relation till varandra. I allt detta spelar vår sexuella läggning ingen roll.
Hur, när och varför grundades din vänliga inställning till homosexuella? Med tanke på att du själv inte är homosexuell vill säga.Tja, det är svårt att sätta ett finger på det. En impuls kom när jag var utbytesstuderande i Strasbourg och där träffade andra skandinaviska teologer med liberal inriktning på den här punkten. Redan innan det hade jordmånen blivit beredd under studierna i Helsingfors. Ändå var det länge närmast frågan om ett akademiskt tänkande snarare än en direkt "vänlig inställning". Småningom mognade jag dock till insikt om att detta är en sjuk punkt i kyrkans liv, och att jag därför måste ta ställning till den och peka på den. Detta gjorde jag första gången i en predikan redan på 1990-talet, men först 2005 blev min inställning offentlig genom en tidningsintervju. Därefter har jag på olika sätt fått stå för denna åsikt.
Bakgrunden är alltså inte är att jag skulle ha haft stora mängder diskriminerade homosexuella i min bekantskapskrets eller så.
Tror du att de homosexuellas plats inom den kristna församlingen kommer att förbättras / försämras med tiden?Både och, misstänker jag. Olika åsikter kommer att få fotfäste i olika församlingar, kyrkor och samfund, och en utkristallisering kommer att ske. Delvis innebär detta att kyrkor med liknande åsikter söker sig till varandra på bekostnad av sådana som har annan åsikt, men delvis innebär detta också en splittring inom de enskilda kyrkorna. Den anglikanska kyrkofamiljen är ett aktuellt exempel på detta.
Ändå tror jag väl att på lång sikt - ja, väldigt lång sikt - så kommer inställningen till homosexualiteten och de homosexuella att bli en likadan icke-fråga som t.ex. avlatshandeln är idag, trots att frågan om avlatshandelns berättigande splittrade den katolska kyrkan på 1500-talet på ett sätt som fortfarande syns.
Hur känns din egna relation till Gud med tanke på dina åsikter?På många sätt tror jag att min gudsrelation är och har blivit starkare av att jag medvetet söker honom och hans vilja utan att låta mig bindas av en bokstavlig tolkning av Bibeln. Jag sätter m.a.o. Jesus över Bibeln. Därmed är också mitt gudsförhållande beroende av mitt förhållande till Jesus, som lever nu, mer än av förhållandet till en textsamling, som en gång har fastslagits men nu måste tolkas.
Känner du dig aldrig rädd för att gå emot "Guds ord" bibeln och bli nekad tillträde till Guds rike?Ibland funderar jag på det där. I min ungdom var jag fundamentalist och kunde med ungdomlig tvärsäkerhet, som bottnade i en lika ungdomlig osäkerhet, utan att tveka slå fast att de mest fantasifulla tolkningar var Bibelns ord. Fantasin behövdes i det sammanhanget för att lyckas skapa en i alla detaljer enhetlig bild av vad Bibeln säger.
Med den erfarenheten i bagaget, och efter att ha insett att detta om något är att förvränga Bibeln och dess budskap, har jag med åren insett att det är Kristus, inte Bibeln, som skall stå i centrum. Bibeln vittnar om Kristus och lär oss mycket om honom, men det är genom tron på Kristus, inte tron på Bibeln, som vi blir frälsta och får "tillträde till Guds rike", som du uttrycker det.
Förresten har jag på bloggen konstaterat redan tidigare, att det är Kristus, inte Bibeln, som är "Guds Ord". I mina mörka stunder upplever jag ibland att det vore enklare att återgå till den fundamentalistiska tolkningen, men så lyser Guds kärlek (bildligen) genom molnen och jag förstår, än en gång, vem jag är kallad att hålla mig till!
Vad har dina åsikter fått för respons. Negativ / positiv?Det varierar stort. De flesta som uttrycker en åsikt är positivt inställda, men detta beror säkert på en inbyggd artighet hos folk - har man ingen orsak att ta strid, så låter man bli. Och bra så, förstås.
Bland dem som är negativt inställda varierar det mellan sådana som konstaterar att vi har olika åsikter (vilket förstås är OK) via sådana som argumenterar emot mig i olika debatter (vilket också är bra) till sådana som anser t.ex. att jag inte är kristen, att jag härstammar från djävulen och att jag borde fråntas mitt prästämbete. De sistnämnda skred från ord till handling genom att anmäla mig för domkapitlet, som dock frikände mig. Då denna väg inte hjälpte, försökte de med att utestänga mig från nattvarden, vilket dock slog tillbaka på dem själva. Efter detta fick jag ett mordhot.
Det som jag själv kanske sörjer mest över är de ekumeniska följderna. Vi har länge haft ett fruktbart ekumeniskt samarbete mellan de olika församlingarna i vår stad, men nu gnisslar det märkbart - och den orsak som anförs är just min inställning till de homosexuella.
En del som är positiva är det däremot med besked. Det gäller folk som säger att min inställning har gjort att de låter bli att skriva ut sig ur kyrkan eller att de skriver in sig igen, och det är ju trevligt. Viktigast för mig personligen är ändå de som direkt berörs av debatten, alltså hbt-folket själva. Där har jag fått uppleva att min inställning och mina åsikter har varit förlösande för sådana som har gått omkring med en mindervärdeskänsla eller en känsla av att vara utanför Guds gemenskap. Jag har alltså fått förmedla Guds kärlek till dem, och det är jag väldigt glad över!
Jordfästningsmusik
- Vet du vilken musik man brukar använda då man jordfäster en hund?
- Nej?
- Canis Angelicus, så klart!
- Nej?
- Canis Angelicus, så klart!
Egen produktion - beklagar ...
Gud och Allah, del 2
Jag skrev ett inlägg i Frågespalten 8.10.06 under rubriken Gud och Allah. På frågan om Gud och Allah är en och densamma sarade jag då "ja och nej". Nu är det aktuellt med lite mer funderingar kring temat.
Om vi ser på den utveckling som sker i Gamla testamentet, märker vi att den ursprungliga polyteismen (som inte är representerad i GT, även om den emellanåt stack upp sitt huvud) gav vika för monolatri. Grekiskans latreia betyder "tillbedjan", och monolatri är alltså tanken om att man endast får tillbe en enda gud. "Alla folk har sina gudar, men vår gud är Gud, och det är honom vi för vår del tillber," är en tanke som förekommer i tidigare delar av GT, exempelvis sådana som kan dateras till kungadömets tid. Den stränga monoteismen gör sitt intåg först i senare delar av GT, sådana som härstammar från exilen i Babylon eller efter den. Tanken här är att det finns bara en gud, och alla andra s.k. gudar är avgudar som är gjorda av människor. Jag nämner detta därför att tanken på att kristendomens Gud och islams Allah skulle vara olika gudar är ett utslag för monolatri, inte monoteism. Om vi kristna har vår gud och muslimerna sin, betyder det att det finns (minst) två gudar, och frågan blir vilken man skall hålla sig till. Detta är följden av "nej"-svaret i det frågespaltsinlägg som jag hänvisar till ovan.
Om vi däremot räknar med ett "ja" på sagda fråga, och alltså ser att det endast finns en enda Gud, och att skillnaderna kommer av våra mänskliga tolkningar och synsätt, kan vi bibehålla vår monoteism. Dessutom placerar vi oss själva på den plats som oss anstår; att påstå sig veta vem som är en rätt Gud är ytterst arrogant, medan det är bättre att endast komma med uttalanden om vad vi själva anser. Det är klart att skillnaderna mellan muslimsk och kristen gudssyn är så stora att det är frågan om två olika religioner, och det är lika klart att jag anser att det är vi kristna som har rätt (annars vore jag väl inte kristen), men det är ändå inte frågan om olika gudar på ett existentiellt, utan endast på ett ideologiskt plan.
Om vi ser på den utveckling som sker i Gamla testamentet, märker vi att den ursprungliga polyteismen (som inte är representerad i GT, även om den emellanåt stack upp sitt huvud) gav vika för monolatri. Grekiskans latreia betyder "tillbedjan", och monolatri är alltså tanken om att man endast får tillbe en enda gud. "Alla folk har sina gudar, men vår gud är Gud, och det är honom vi för vår del tillber," är en tanke som förekommer i tidigare delar av GT, exempelvis sådana som kan dateras till kungadömets tid. Den stränga monoteismen gör sitt intåg först i senare delar av GT, sådana som härstammar från exilen i Babylon eller efter den. Tanken här är att det finns bara en gud, och alla andra s.k. gudar är avgudar som är gjorda av människor. Jag nämner detta därför att tanken på att kristendomens Gud och islams Allah skulle vara olika gudar är ett utslag för monolatri, inte monoteism. Om vi kristna har vår gud och muslimerna sin, betyder det att det finns (minst) två gudar, och frågan blir vilken man skall hålla sig till. Detta är följden av "nej"-svaret i det frågespaltsinlägg som jag hänvisar till ovan.
Om vi däremot räknar med ett "ja" på sagda fråga, och alltså ser att det endast finns en enda Gud, och att skillnaderna kommer av våra mänskliga tolkningar och synsätt, kan vi bibehålla vår monoteism. Dessutom placerar vi oss själva på den plats som oss anstår; att påstå sig veta vem som är en rätt Gud är ytterst arrogant, medan det är bättre att endast komma med uttalanden om vad vi själva anser. Det är klart att skillnaderna mellan muslimsk och kristen gudssyn är så stora att det är frågan om två olika religioner, och det är lika klart att jag anser att det är vi kristna som har rätt (annars vore jag väl inte kristen), men det är ändå inte frågan om olika gudar på ett existentiellt, utan endast på ett ideologiskt plan.
Förgängliga och oförgängliga skatter
Texterna för Andra söndagen efter pingst enligt andra årgången Första läsningen: Am 8:4-8
Hör detta, ni som trampar på de fattiga
och utrotar de svaga i landet!
Ni säger: "När är nymånadsfesten över
så att vi kan sälja säd,
och sabbaten
så att vi får öppna kornboden?
Då skall vi minska måtten
och lägga på priserna
och fuska med vågen,
köpa de fattiga för pengar
och de nödställda för ett par skor
och sälja spillet som säd."
Herren har svurit vid Jakobs stolthet
att aldrig glömma något de gjort.
Skulle inte jorden skälva för detta
så att alla som bor där får sorg?
Skulle inte hela jorden stiga och sjunka
som Nilen, Egyptens flod? Andra läsningen: 2 Kor 8:1-9
Jag vill tala om för er, bröder, vilken nådegåva församlingarna i Makedonien har fått av Gud. Under många svåra prövningar har deras översvallande glädje och deras djupa fattigdom överflödat i den rikaste givmildhet. Jag kan försäkra: efter sin förmåga, ja, över sin förmåga har de gett. De kom självmant till mig och tiggde och bad om att få vara med och hjälpa de heliga. Och de gav inte bara det jag hade hoppats - efter Guds vilja gav de först och främst sig själva, åt Herren och åt mig. Därför kunde jag be Titus fortsätta som han börjat och se till att även denna frikostighetens gåva blir fulländad hos er. Ni som har allt i överflöd: tro, tal, kunskap, hängivenhet och den kärlek som jag har uppväckt hos er, se till att ni också ger överflödande prov på denna nådegåva.
Det här är ingen befallning. Men jag vill pröva äktheten i er kärlek genom att ställa den mot andras hängivenhet. Ni känner vår herre Jesu Kristi stora gåva: han, som var rik, blev fattig för er skull, för att ni skulle bli rika genom hans fattigdom. Evangelium: Luk 12:13-21
Någon i hopen sade till [Jesus]: "Mästare, säg åt min bror att dela arvet med mig." Han svarade: "Vem har satt mig till att döma eller skifta mellan er?" Och han sade till dem: "Akta er för allt habegär. En människas liv beror inte av överflöd på ägodelar." Sedan gav han dem en liknelse: "En rik man hade fått god skörd på sina jordar. Han tänkte för sig själv: 'Vad skall jag göra? Jag har inte plats för hela skörden.' Han sade: 'Så här skall jag göra. Jag river mina lador och bygger större så att jag får rum med säden och allt annat jag äger. Sedan kan jag säga till mig själv: Nu min vän är du väl försörjd för många år framåt. Du kan vila ut. Ät, drick och roa dig.' Men Gud sade till honom: 'Din dåre, i natt skall ditt liv tas ifrån dig, och allt du har lagt på hög, vem skall få det?' Så går det för den som samlar skatter åt sig själv men inte är rik inför Gud."
Hör detta, ni som trampar på de fattiga
och utrotar de svaga i landet!
Ni säger: "När är nymånadsfesten över
så att vi kan sälja säd,
och sabbaten
så att vi får öppna kornboden?
Då skall vi minska måtten
och lägga på priserna
och fuska med vågen,
köpa de fattiga för pengar
och de nödställda för ett par skor
och sälja spillet som säd."
Herren har svurit vid Jakobs stolthet
att aldrig glömma något de gjort.
Skulle inte jorden skälva för detta
så att alla som bor där får sorg?
Skulle inte hela jorden stiga och sjunka
som Nilen, Egyptens flod? Andra läsningen: 2 Kor 8:1-9
Jag vill tala om för er, bröder, vilken nådegåva församlingarna i Makedonien har fått av Gud. Under många svåra prövningar har deras översvallande glädje och deras djupa fattigdom överflödat i den rikaste givmildhet. Jag kan försäkra: efter sin förmåga, ja, över sin förmåga har de gett. De kom självmant till mig och tiggde och bad om att få vara med och hjälpa de heliga. Och de gav inte bara det jag hade hoppats - efter Guds vilja gav de först och främst sig själva, åt Herren och åt mig. Därför kunde jag be Titus fortsätta som han börjat och se till att även denna frikostighetens gåva blir fulländad hos er. Ni som har allt i överflöd: tro, tal, kunskap, hängivenhet och den kärlek som jag har uppväckt hos er, se till att ni också ger överflödande prov på denna nådegåva.
Det här är ingen befallning. Men jag vill pröva äktheten i er kärlek genom att ställa den mot andras hängivenhet. Ni känner vår herre Jesu Kristi stora gåva: han, som var rik, blev fattig för er skull, för att ni skulle bli rika genom hans fattigdom. Evangelium: Luk 12:13-21
Någon i hopen sade till [Jesus]: "Mästare, säg åt min bror att dela arvet med mig." Han svarade: "Vem har satt mig till att döma eller skifta mellan er?" Och han sade till dem: "Akta er för allt habegär. En människas liv beror inte av överflöd på ägodelar." Sedan gav han dem en liknelse: "En rik man hade fått god skörd på sina jordar. Han tänkte för sig själv: 'Vad skall jag göra? Jag har inte plats för hela skörden.' Han sade: 'Så här skall jag göra. Jag river mina lador och bygger större så att jag får rum med säden och allt annat jag äger. Sedan kan jag säga till mig själv: Nu min vän är du väl försörjd för många år framåt. Du kan vila ut. Ät, drick och roa dig.' Men Gud sade till honom: 'Din dåre, i natt skall ditt liv tas ifrån dig, och allt du har lagt på hög, vem skall få det?' Så går det för den som samlar skatter åt sig själv men inte är rik inför Gud."
Insändare: Fobi och fruktan
Min ämbetsbroder Ulf Emeleus skriver i Hbl 21.5 några tankar som jag gärna vill kommentera. Han anser att homofober (som han) inte är rädda för homosexuella, trots att ordet "fobi" i grunden betyder just rädsla eller skräck. Det har han säkert rätt i. Ändå betyder ord inte alltid samma sak som den rot som de härstammar från; ordens innebörd kan anta andra nyanser längs vägen. En klaustrofob har en skräck för slutna rum och kan råka i panik i sådana. En homofob har däremot negativa, men i allmänhet inte panikartade, känslor eller åsikter om homosexuella.
Intressant är att Emeleus lite senare i texten använder ordet "gudsfruktan" - för inte heller det handlar ju om direkt fruktan, alltså skräck eller rädsla, utan där är det frågan om respekt för Gud. Också där har alltså en nyansförskjutning skett, men det sväljer Emeleus tydligen otuggat. Vidare biter sig Emeleus nog i tummen när han utan vidare jämför förbudet mot homosexuella handlingar med förbuden mot t.ex. stöld eller mord. Att dessa är centrala visas av att de finns med bland de tio budorden, medan förbudet mot homosex inom kristendomen står på samma nivå som exempelvis förbudet mot att ploga med två olika sorters dragdjur eller att ha kläder av två olika sorters fibrer. Ingenting tillnärmelsevis så relevant som Emeleus utmålar, alltså. I ljuset av det dubbla kärleksbudet kan vi med gott samvete lämna detta därhän. Karl af Hällström
pastor
Intressant är att Emeleus lite senare i texten använder ordet "gudsfruktan" - för inte heller det handlar ju om direkt fruktan, alltså skräck eller rädsla, utan där är det frågan om respekt för Gud. Också där har alltså en nyansförskjutning skett, men det sväljer Emeleus tydligen otuggat. Vidare biter sig Emeleus nog i tummen när han utan vidare jämför förbudet mot homosexuella handlingar med förbuden mot t.ex. stöld eller mord. Att dessa är centrala visas av att de finns med bland de tio budorden, medan förbudet mot homosex inom kristendomen står på samma nivå som exempelvis förbudet mot att ploga med två olika sorters dragdjur eller att ha kläder av två olika sorters fibrer. Ingenting tillnärmelsevis så relevant som Emeleus utmålar, alltså. I ljuset av det dubbla kärleksbudet kan vi med gott samvete lämna detta därhän. Karl af Hällström
pastor
Publicerad i Hufvudstadsbladet 24.5.08
tillsammans med elva andra insändare med samma tema.
tillsammans med elva andra insändare med samma tema.
Separera dom- och kontraktsprosten!
Nu blir det val av kontraktsprost i domprosteriet. Den 27 maj samlas prosteriets präster och röstar på någon av kyrkoherdarna, och så utser domkapitlet (dk) en av de tre som har fått flest röster till kontraktsprost för den kommande sexårsperioden.
Jag har lite åsikter om detta (vilket knappast förvånar någon).
Men framför allt kommer jag inte att rösta på domprosten - inte för att jag har något emot Mats Lindgård som person, tvärtom, utan för att de strukturella och principiella problemen med en sådan uppgiftskoncentration är för stora.
Jag har lite åsikter om detta (vilket knappast förvånar någon).
- Den förre ordinarie kontraktsprosten var domprost Lars Schmidt, som avgick med pension 2004. Dk har inte tidigare utlyst kontraktsprostval med motiveringen att domprosttjänsten först skall besättas. Den motiveringen är svag, som vi snart skall se.
Följden har hur som helst varit, att över en halv (potentiell) valperiod har förflutit utan att domprosteriet har haft ordinarie kontraktsprost. Dk kunde förstås inte räkna med en så utdragen process, men när dess längd klarnade kunde väl något ha gjorts. - Under den gamla kyrkolagen var domprosten självskriven kontraktsprost i domprosteriet, men i och med 1994 års kyrkolag ändrades detta; domprosten kan förstås fortfarande väljas till kontraktsprost eftersom han är en av prosteriets kyrkoherdar, men automatiken är slopad.
Domprost Schmidt tillträdde 1991 som kyrkoherde, domprost och kontraktsprost, och valdes sedan enligt de nya reglerna från 1994 framåt. Då lär åsikten ha uttryckts att domprosten bör vara kontraktsprost, eftersom han ju ändå rör sig på dk, och kontakten därmed är naturlig.
Argumentet är dock bakvänt. Om domprosten fungerar också som kontraktsprost, sker det en helt onödig maktkoncentrering. Det vore bättre att sprida ut ansvaret på flera än att koncentrera det i få händer. Dessutom är vägen till dk i Borgå inte lång för någon av domprosteriets kyrkoherdar - det rör sig om några få tiotal kilometer (eller mil, om man vill tala rikssvenska).
Därför fanns det inte heller någon egentlig orsak att vänta så här länge med kontraktsprostvalet. Men det är väl för sent att gråta över spilld mjölk. - Borgå svenska domkyrkoförsamling är den överlägset största församlingen i prosteriet, liksom Borgå är den överlägset största staden i Östnyland. Detta gör att den borgåcentrerade domprosten kan ha (och har!) svårt att på ett emotionellt plan förstå sig på det storebrorskomplex som de mindre orterna och församlingarna har gentemot Borgå. Detta kände jag själv av under min tid som t.f. kyrkoherde i Pernå för några år sedan. Borgå klarar sig bra på egen hand, men de övriga församlingarna har mer att hämta i ett ökat samarbete.
Därför bör kontraktsprosten vara någon annan än kyrkoherden i den största församlingen. Då kommer med säkerhet också andra samarbetsformer än de lagstadgade att skapas.
Men framför allt kommer jag inte att rösta på domprosten - inte för att jag har något emot Mats Lindgård som person, tvärtom, utan för att de strukturella och principiella problemen med en sådan uppgiftskoncentration är för stora.
"Minä elän!"
Författaren Aleksis Kivis sista ord lär ha varit "Minä elän!" (Jag lever!) Jag har alltid antagit att det var frågan om en reaktion på någon som hade dragit en alltför tidig slutsats om hans frånfälle, men det är ju ironiskt att han dog efter att ha uttalat just de orden. Famous last words, minsann! Med risk att råka ut för detsamma vill också jag härmed ge ett livstecken ifrån mig. Jag lever och arbetar, men har inte haft energi att blogga på den sista tiden. Orsaken är helt enkelt de tolvtimmarsdagar jag gör. Situationen ändrar nog till sommaren; när mitt skriftskolläger börjar, gör jag tjugofyratimmarsdagar i stället...
Nej, så dystert är det väl inte. Jag har ett ledigt veckoslut framför mig, bara jag orkar ett par dagar till. Sedan skall jag väl orka blogga igen; det finns nog ett och annat att komma med "kyrkliga kommentarer" om! Allt gott till dess!
Nej, så dystert är det väl inte. Jag har ett ledigt veckoslut framför mig, bara jag orkar ett par dagar till. Sedan skall jag väl orka blogga igen; det finns nog ett och annat att komma med "kyrkliga kommentarer" om! Allt gott till dess!
IDAHO idag / today
Idag, 17 maj, är det IDAHO,
vilket jag bloggade om för några veckor sedan.
vilket jag bloggade om för några veckor sedan.
Today, May 17, is IDAHO,
the International Day Against Homophobia.
I wrote about that a few weeks ago
and added some links.
the International Day Against Homophobia.
I wrote about that a few weeks ago
and added some links.
Veckans anekdot: You win some, you lose some
Som alla mina kolleger, har också jag ett antal vigslar inbokade längs sommaren. I slutet av april ringde jag runt till brudparen för att boka vigselsamtal, så jag har ett antal sådana nu i maj.
Plötsligt kom det ändå en överraskning. Jag hade kontaktat en brud, som skulle kolla med sin fästman angående hans arbetsturer och sedan ringa tillbaka om vår träff. I stället fick jag höra av kanslisterna att jag kan stryka den vigseln ur kalendern. Att folk ångrar sig händer förstås ibland (och bättre före vigseln än efter den!) men lite överraskande var det nog. När jag undrade varför, fick jag höra att brudgummen inte tyckte om mina åsikter och därför ville ha en annan präst. Sådant lyckas inte alltid, men den här gången gick det tydligen.
Nåja, sådant händer. Eftersom jag har uttryckt mina åsikter, får jag räkna med att alla inte gillar dem. Det har också hänt att folk har velat ha just mig precis p.g.a. mina åsikter, så det jämnar ju ut sig.
Men det var inte slut där. En annan kollega hörde om detta och undrade om jag kunde ta en vigsel som han skulle ha samma junidag som just blev ledig, eftersom han hade något annat program. Varför inte? Klart att jag hjälper en kollega om det är möjligt. Jag fick det andra brudparets uppgifter och ringde upp.
Bruden blev nästan chockad! "Oj nej, har vi inte avbokat kyrkan? Vi ska gifta oss på annan ort!"
Inte heller de ville att jag skulle viga dem. Hmm.
Sådant är livet. Men jag har nog tillräckligt med vigslar ändå...
Plötsligt kom det ändå en överraskning. Jag hade kontaktat en brud, som skulle kolla med sin fästman angående hans arbetsturer och sedan ringa tillbaka om vår träff. I stället fick jag höra av kanslisterna att jag kan stryka den vigseln ur kalendern. Att folk ångrar sig händer förstås ibland (och bättre före vigseln än efter den!) men lite överraskande var det nog. När jag undrade varför, fick jag höra att brudgummen inte tyckte om mina åsikter och därför ville ha en annan präst. Sådant lyckas inte alltid, men den här gången gick det tydligen.
Nåja, sådant händer. Eftersom jag har uttryckt mina åsikter, får jag räkna med att alla inte gillar dem. Det har också hänt att folk har velat ha just mig precis p.g.a. mina åsikter, så det jämnar ju ut sig.
Men det var inte slut där. En annan kollega hörde om detta och undrade om jag kunde ta en vigsel som han skulle ha samma junidag som just blev ledig, eftersom han hade något annat program. Varför inte? Klart att jag hjälper en kollega om det är möjligt. Jag fick det andra brudparets uppgifter och ringde upp.
Bruden blev nästan chockad! "Oj nej, har vi inte avbokat kyrkan? Vi ska gifta oss på annan ort!"
Inte heller de ville att jag skulle viga dem. Hmm.
Sådant är livet. Men jag har nog tillräckligt med vigslar ändå...
Luther's tree
If Christ were coming again tomorrow, I would plant a tree today.
- Martin Luther
as quoted on God's Politics
as quoted on God's Politics
Honesty gets you through customs
A distinguished young woman on a flight from Switzerland asked the priest beside her, "Father, may I ask a favor?"
"Of course. What may I do for you?"
"Well, I bought an expensive electronic hair remover that is well over the Customs limits and I'm afraid they'll confiscate it. Is there any way you could carry it through Customs for me? Under your robes perhaps?"
"I would love to help you, dear, but I must warn you: I will not lie."
"With your honest face, Father, no one will question you." When they got to Customs, she let the priest go ahead of her. The official asked, "Father, do you have anything to declare?"
"From the top of my head down to my waist, I have nothing to declare."
The official thought this answer strange, so he asked, "And what do you have to declare from your waist to the floor?"
"I have a marvelous little instrument designed to be used on a woman, but which is, to date, unused."
Roaring with laughter, the official said, "Go ahead, Father. ... Next!"
"Of course. What may I do for you?"
"Well, I bought an expensive electronic hair remover that is well over the Customs limits and I'm afraid they'll confiscate it. Is there any way you could carry it through Customs for me? Under your robes perhaps?"
"I would love to help you, dear, but I must warn you: I will not lie."
"With your honest face, Father, no one will question you." When they got to Customs, she let the priest go ahead of her. The official asked, "Father, do you have anything to declare?"
"From the top of my head down to my waist, I have nothing to declare."
The official thought this answer strange, so he asked, "And what do you have to declare from your waist to the floor?"
"I have a marvelous little instrument designed to be used on a woman, but which is, to date, unused."
Roaring with laughter, the official said, "Go ahead, Father. ... Next!"
Thanks to MadPriest.
Den heliga Andens utgjutande
Texterna för Pingstdagen enligt andra årgången Första läsningen: Jer 31:31-34
Det skall komma en tid, säger Herren, då jag skall sluta ett nytt förbund med Israel och med Juda, inte ett sådant förbund som jag slöt med deras fäder när jag tog dem vid handen och förde dem ut ur Egypten, det förbund med mig som de bröt, fastän jag var deras herre, säger Herren. Nej, detta är det förbund jag skall sluta med Israel när tiden är inne, säger Herren: Jag skall lägga min lag i deras bröst och skriva den i deras hjärtan. Jag skall vara deras Gud och de skall vara mitt folk. De skall inte längre behöva undervisa varandra och säga: "Lär känna Herren", ty de skall alla känna mig, från den minste till den störste, säger Herren. Jag skall förlåta dem deras skuld, och deras synd skall jag inte längre minnas. Andra läsningen: Apg 2:1-13
När pingstdagen kom var de alla församlade. Då hördes plötsligt från himlen ett dån som av en stormvind, och det fyllde hela huset där de satt. De såg hur tungor som av eld fördelade sig och stannade på var och en av dem. Alla fylldes av helig ande och började tala andra tungomål, med de ord som Anden ingav dem.
I Jerusalem bodde fromma judar från alla länder under himlen. När dånet ljöd samlades hela skaran, och förvirringen blev stor när var och en hörde just sitt språk talas. Utom sig av förvåning sade de: "Men är de inte galileer allesammans, dessa som talar? Hur kan då var och en av oss höra sitt eget modersmål talas? Vi är parther, meder, elamiter, vi kommer från Mesopotamien, Judeen och Kappadokien, från Pontos och Asien, från Frygien och Pamfylien, från Egypten och trakten kring Kyrene i Libyen, vi har kommit hit från Rom, både judar och proselyter, vi är kretensare och araber - ändå hör vi dem tala på vårt eget språk om Guds stora gärningar." I sin häpnad visste ingen vad han skulle tro, och de frågade varandra: "Vad betyder detta?" Men andra gjorde sig lustiga och sade: "De har druckit sig fulla på halvjäst vin." Evangelium: Joh 14:15-21
Om ni älskar mig kommer ni att hålla mina bud. Jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan hjälpare, som skall vara hos er för alltid: sanningens ande. Världen kan inte ta emot den, eftersom världen inte ser den och inte känner den. Men ni känner den, eftersom den är kvar hos er och kommer att vara i er. Jag skall inte lämna er ensamma, jag skall komma till er. Ännu en kort tid, sedan ser världen mig inte längre, men ni skall se mig, eftersom jag lever och ni kommer att leva. Den dagen skall ni förstå att jag är i min fader och ni i mig och jag i er. Den som har mina bud och håller dem, han älskar mig, och den som älskar mig skall bli älskad av min fader, och jag skall älska honom och visa mig för honom."
Det skall komma en tid, säger Herren, då jag skall sluta ett nytt förbund med Israel och med Juda, inte ett sådant förbund som jag slöt med deras fäder när jag tog dem vid handen och förde dem ut ur Egypten, det förbund med mig som de bröt, fastän jag var deras herre, säger Herren. Nej, detta är det förbund jag skall sluta med Israel när tiden är inne, säger Herren: Jag skall lägga min lag i deras bröst och skriva den i deras hjärtan. Jag skall vara deras Gud och de skall vara mitt folk. De skall inte längre behöva undervisa varandra och säga: "Lär känna Herren", ty de skall alla känna mig, från den minste till den störste, säger Herren. Jag skall förlåta dem deras skuld, och deras synd skall jag inte längre minnas. Andra läsningen: Apg 2:1-13
När pingstdagen kom var de alla församlade. Då hördes plötsligt från himlen ett dån som av en stormvind, och det fyllde hela huset där de satt. De såg hur tungor som av eld fördelade sig och stannade på var och en av dem. Alla fylldes av helig ande och började tala andra tungomål, med de ord som Anden ingav dem.
I Jerusalem bodde fromma judar från alla länder under himlen. När dånet ljöd samlades hela skaran, och förvirringen blev stor när var och en hörde just sitt språk talas. Utom sig av förvåning sade de: "Men är de inte galileer allesammans, dessa som talar? Hur kan då var och en av oss höra sitt eget modersmål talas? Vi är parther, meder, elamiter, vi kommer från Mesopotamien, Judeen och Kappadokien, från Pontos och Asien, från Frygien och Pamfylien, från Egypten och trakten kring Kyrene i Libyen, vi har kommit hit från Rom, både judar och proselyter, vi är kretensare och araber - ändå hör vi dem tala på vårt eget språk om Guds stora gärningar." I sin häpnad visste ingen vad han skulle tro, och de frågade varandra: "Vad betyder detta?" Men andra gjorde sig lustiga och sade: "De har druckit sig fulla på halvjäst vin." Evangelium: Joh 14:15-21
Om ni älskar mig kommer ni att hålla mina bud. Jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan hjälpare, som skall vara hos er för alltid: sanningens ande. Världen kan inte ta emot den, eftersom världen inte ser den och inte känner den. Men ni känner den, eftersom den är kvar hos er och kommer att vara i er. Jag skall inte lämna er ensamma, jag skall komma till er. Ännu en kort tid, sedan ser världen mig inte längre, men ni skall se mig, eftersom jag lever och ni kommer att leva. Den dagen skall ni förstå att jag är i min fader och ni i mig och jag i er. Den som har mina bud och håller dem, han älskar mig, och den som älskar mig skall bli älskad av min fader, och jag skall älska honom och visa mig för honom."
Bladet från munnen
Det var på tiden att Henrik Perrets motbjudande utläggningar bemöttes. Det har biskop Gustav nu gjort (Kp 19/08). Tack!
"Finland diskriminerar kristna pakistanier"
Jag träffade en man från Pakistan för en tid sedan. Han är kristen i ett land där den överväldigande majoriteten är muslimer. Att de kristna i Pakistan hålls fattiga genom att de inte tillåts grunda företag, att de diskrimineras i utbildning och rättsväsende och att de ofta råkar ut för våldsbrott är inga nyheter. Vilket dock inte gör det mindre upprörande. En nyhet var däremot för mig det som denne pakistanier berättade, nämligen att de finländska myndigheterna tar del i diskrimineringen av kristna pakistanier. En muslim som anhåller om visum vid ett finländskt konsulat i Pakistan har inga större svårigheter att få sin ansökan beviljad (vilket förstås är OK). Om det däremot är en kristen som ansöker, blir ansökan regelmässigt avslagen.
Kan detta stämma? Vad beror det på i så fall, alltså vilket svepskäl har de hittat på den här gången? Är det någon som vet?
Kan detta stämma? Vad beror det på i så fall, alltså vilket svepskäl har de hittat på den här gången? Är det någon som vet?
Trögtänkt
- Pappa, måste man tänka när man kör bil?
- Ja, min son, det måste man.
- Är det därför du kör så långsamt?
- Ja, min son, det måste man.
- Är det därför du kör så långsamt?
Väntan på den heliga Anden
Texterna för Sjätte söndagen efter påsk enligt andra årgången Första läsningen: 1 Kung 19:8-13
Elia steg upp och åt och drack, och måltiden gav honom kraft att gå i fyrtio dagar och fyrtio nätter, ända till Guds berg Horeb. När han kom fram gick han in i en grotta och stannade där över natten.
Då kom Herrens ord till honom: "Varför är du här, Elia?" Han sade: "Jag har gjort mitt yttersta för Herren, härskarornas Gud. Israeliterna har övergett ditt förbund, rivit ner dina altaren och dödat dina profeter med svärd. Jag ensam är kvar, och nu står de efter mitt liv." Herren svarade: "Gå ut och ställ dig på berget inför Herren. Herren skall gå fram där." En stark storm som klöv berg och krossade klippor gick före Herren. Men Herren var inte i stormen. Efter stormen kom ett jordskalv. Men Herren var inte i skalvet. Efter jordskalvet kom eld. Men Herren var inte i elden. Efter elden kom ett stilla sus. När Elia hörde det gömde han ansiktet i manteln och gick ut och ställde sig vid ingången till grottan. Andra läsningen: Apg 1:12-14
[Lärjungarna] återvände […] till Jerusalem från det berg som kallas Olivgårdsberget och som ligger bara en sabbatsväg från staden. Och när de kom dit gick de upp till det rum i övervåningen där de höll till, Petrus, Johannes, Jakob och Andreas, Filippos och Tomas, Bartolomaios och Matteus, Jakob, Alfaios son, Simon seloten och Judas, Jakobs son. Alla dessa höll ihop under ständig bön, tillsammans med några kvinnor, Maria, Jesu mor, och hans bröder. Evangelium: Joh 7:37-39
På högtidens sista och största dag ställde sig Jesus och ropade: "Är någon törstig, så kom till mig och drick. Den som tror på mig, ur hans inre skall flyta strömmar av levande vatten, som skriften säger." Detta sade han om Anden, som de som trodde på honom skulle få. Ty ännu hade Anden inte kommit, eftersom Jesus ännu inte hade blivit förhärligad.
Elia steg upp och åt och drack, och måltiden gav honom kraft att gå i fyrtio dagar och fyrtio nätter, ända till Guds berg Horeb. När han kom fram gick han in i en grotta och stannade där över natten.
Då kom Herrens ord till honom: "Varför är du här, Elia?" Han sade: "Jag har gjort mitt yttersta för Herren, härskarornas Gud. Israeliterna har övergett ditt förbund, rivit ner dina altaren och dödat dina profeter med svärd. Jag ensam är kvar, och nu står de efter mitt liv." Herren svarade: "Gå ut och ställ dig på berget inför Herren. Herren skall gå fram där." En stark storm som klöv berg och krossade klippor gick före Herren. Men Herren var inte i stormen. Efter stormen kom ett jordskalv. Men Herren var inte i skalvet. Efter jordskalvet kom eld. Men Herren var inte i elden. Efter elden kom ett stilla sus. När Elia hörde det gömde han ansiktet i manteln och gick ut och ställde sig vid ingången till grottan. Andra läsningen: Apg 1:12-14
[Lärjungarna] återvände […] till Jerusalem från det berg som kallas Olivgårdsberget och som ligger bara en sabbatsväg från staden. Och när de kom dit gick de upp till det rum i övervåningen där de höll till, Petrus, Johannes, Jakob och Andreas, Filippos och Tomas, Bartolomaios och Matteus, Jakob, Alfaios son, Simon seloten och Judas, Jakobs son. Alla dessa höll ihop under ständig bön, tillsammans med några kvinnor, Maria, Jesu mor, och hans bröder. Evangelium: Joh 7:37-39
På högtidens sista och största dag ställde sig Jesus och ropade: "Är någon törstig, så kom till mig och drick. Den som tror på mig, ur hans inre skall flyta strömmar av levande vatten, som skriften säger." Detta sade han om Anden, som de som trodde på honom skulle få. Ty ännu hade Anden inte kommit, eftersom Jesus ännu inte hade blivit förhärligad.
Predikstolsutbyte på sjunde dagen
Idag fick jag ta del av gudstjänstgemenskapen i den lilla adventkyrkan här i Borgå. För någon vecka sedan predikade deras församlingsledare Gun-Lis Liljeberg i S:t Olofs kapell på Pellinge, och nu var det då min tur hos dem. Den predikan jag höll finns på Predikantbloggen.
Eftersom församlingens vanliga pianist hade skadat handen, hoppade jag in också i den uppgiften. I många församlingar finns det kantor-organister, men i en del finns det också pastor-pianister... Det var alltså frågan om det emellanåt haltande, men emellanåt fungerande predikstolsutbytet. Att det idag skedde på en lördag, hänger naturligtvis ihop med att sjundedagsadventisterna har lördagen som gudstjänstdag, inte söndagen, som ju är veckans första dag. Ifall det var någon som undrade. Och också fast ingen gjorde det. Tack för det varma mottagandet!
Eftersom församlingens vanliga pianist hade skadat handen, hoppade jag in också i den uppgiften. I många församlingar finns det kantor-organister, men i en del finns det också pastor-pianister... Det var alltså frågan om det emellanåt haltande, men emellanåt fungerande predikstolsutbytet. Att det idag skedde på en lördag, hänger naturligtvis ihop med att sjundedagsadventisterna har lördagen som gudstjänstdag, inte söndagen, som ju är veckans första dag. Ifall det var någon som undrade. Och också fast ingen gjorde det. Tack för det varma mottagandet!
A reason for everything?
Hate has a reason for everything. Love is unreasonable.
- V. Raiuhes Ahaefvthe
Lehdistä poimittua 2
Naistohtorien osuus kaksinkertaistui Tampereella, enemmistö professorinpalleista pysyy silti miehillä vielä kauan.
- Otsikko Aamulehdessä
Om kyrkors tillväxt
När jag skrev inlägget om "de tre striderna" för en tid sedan, kom jag att tänka på ett annat påstående i samma retoriska stil som de jag tog upp där. Det är påståendet att "bibeltrogna" kyrkor har den största tillväxten.
Det stämmer kanske statistiskt att sådana kyrkor som har ett enkelt budskap attraherar mer människor i den tidigare "tredje världen" (där tillväxten till största delen sker) än sådana som har den intellektuella ärligheten att visa på eventuella problem med en överförenkling. Det är de förstås sistnämnda kyrkorna som de facto är bibeltrogna; de andra borde kalla sig "bokstavstrogna" (men det går väl inte för sig). Det samma gäller hos oss också, för den delen; det är inte något "u-landsfenomen", utan helt enkelt mänskligt.
Samtidigt finns det också många andra faktorer i tillväxten. Ett par exempel:
Det stämmer kanske statistiskt att sådana kyrkor som har ett enkelt budskap attraherar mer människor i den tidigare "tredje världen" (där tillväxten till största delen sker) än sådana som har den intellektuella ärligheten att visa på eventuella problem med en överförenkling. Det är de förstås sistnämnda kyrkorna som de facto är bibeltrogna; de andra borde kalla sig "bokstavstrogna" (men det går väl inte för sig). Det samma gäller hos oss också, för den delen; det är inte något "u-landsfenomen", utan helt enkelt mänskligt.
Samtidigt finns det också många andra faktorer i tillväxten. Ett par exempel:
- Stilen i t.ex. gudstjänsterna är ofta folklig och därmed (kanske) mer attraktiv genom sin lättillgänglighet.
- Den sociala gemenskapen är viktig i länder som saknar socialhjälp eller där den är bristfällig - då kan man få hjälp och trygghet från sina vänner i församlingen.
Den upphöjde Herren
Texterna för Kristi himmelsfärdsdag enligt andra årgången Första läsningen: Dan 7:13-14
Jag såg vidare i synerna om natten hur en som liknade en människa kom med himlens skyar; han nalkades den uråldrige och fördes fram inför honom. Åt honom gavs makt, ära och herravälde, så att människor av alla folk, nationer och språk skulle tjäna honom. Hans välde är evigt, det skall aldrig upphöra, och hans rike skall aldrig gå under. Andra läsningen: Ef 4:7-15
Var och en av oss har fått just den nåd som Kristus har velat ge honom. Därför heter det: Han steg upp i höjden och tog fångar, han gav människorna gåvor. (Att han steg upp, måste inte det betyda att han också har stigit ner i underjorden? Han som har stigit ner är också den som steg upp högt över alla himlar för att uppfylla allting.) Så gjorde han några till apostlar, andra till profeter, till förkunnare eller till herdar och lärare. De skall göra de heliga mera fullkomliga och därigenom utföra sin tjänst och bygga upp Kristi kropp, tills vi alla kommer fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds son, blir fullvuxna och når en mognad som svarar mot Kristi fullhet. Vi skall inte längre vara barn och låta oss drivas omkring av alla lärovindar, inte vara lekbollar för människorna, som vill sprida villfarelse med sina bedrägliga påfund. Nej, låt oss i kärlek hålla fast vid sanningen och växa i alla avseenden så att vi förenas med honom som är huvudet, Kristus. Evangelium: Joh 17:24-26
Jesus bad och sade:
"Fader, jag vill att de som du har gett mig skall vara med mig där jag är, för att de skall få se min härlighet, den som du har gett mig, eftersom du har älskat mig redan före världens skapelse. Rättfärdige fader, världen känner dig inte, men jag känner dig, och de har förstått att du har sänt mig. Jag har gjort ditt namn känt för dem och skall göra det känt, för att den kärlek som du har älskat mig med skall vara i dem, och jag i dem."
Jag såg vidare i synerna om natten hur en som liknade en människa kom med himlens skyar; han nalkades den uråldrige och fördes fram inför honom. Åt honom gavs makt, ära och herravälde, så att människor av alla folk, nationer och språk skulle tjäna honom. Hans välde är evigt, det skall aldrig upphöra, och hans rike skall aldrig gå under. Andra läsningen: Ef 4:7-15
Var och en av oss har fått just den nåd som Kristus har velat ge honom. Därför heter det: Han steg upp i höjden och tog fångar, han gav människorna gåvor. (Att han steg upp, måste inte det betyda att han också har stigit ner i underjorden? Han som har stigit ner är också den som steg upp högt över alla himlar för att uppfylla allting.) Så gjorde han några till apostlar, andra till profeter, till förkunnare eller till herdar och lärare. De skall göra de heliga mera fullkomliga och därigenom utföra sin tjänst och bygga upp Kristi kropp, tills vi alla kommer fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds son, blir fullvuxna och når en mognad som svarar mot Kristi fullhet. Vi skall inte längre vara barn och låta oss drivas omkring av alla lärovindar, inte vara lekbollar för människorna, som vill sprida villfarelse med sina bedrägliga påfund. Nej, låt oss i kärlek hålla fast vid sanningen och växa i alla avseenden så att vi förenas med honom som är huvudet, Kristus. Evangelium: Joh 17:24-26
Jesus bad och sade:
"Fader, jag vill att de som du har gett mig skall vara med mig där jag är, för att de skall få se min härlighet, den som du har gett mig, eftersom du har älskat mig redan före världens skapelse. Rättfärdige fader, världen känner dig inte, men jag känner dig, och de har förstått att du har sänt mig. Jag har gjort ditt namn känt för dem och skall göra det känt, för att den kärlek som du har älskat mig med skall vara i dem, och jag i dem."
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)