King on the need to evolve a new method
Man must evolve for all human conflict a method rejecting revenge, aggression & retaliation. The foundation of such a method is love.
- Martin Luther King, Jr.
as quoted on Twitter
Norgevits om födelsedagstårtor
- Varför misslyckas alltid norrmän med att baka födelsedagstårtor?
- Stearinljusen smälter i ugnen. Och så klarar de inte av att använda skrivmaskinen till att skriva namn på tårtan.
- Stearinljusen smälter i ugnen. Och så klarar de inte av att använda skrivmaskinen till att skriva namn på tårtan.
Hämtad från Facebook.
ELCF extends hand to immigrants
A remnant of the bond between Church and State in Finland is the fact that members of the Evangelical Lutheran Church of Finland (ELCF) have to have a registered home municipality in Finland. Citizenship is not required, however.
Now, the ELCF is endeavouring to help immigrants join its ranks. Most immigrants, a majority of which are nominally Christian, do have a registered home municipality, but some, especially refugees, do not.
In September, the House of Bishops gave support to a change in the law to allow immigrants to join even if they do not have a registered home municipality. Archbishop Kari Mäkinen says the aim is to ensure that immigrants could join any congregation without legal obstacles. I welcome this move; it is about time!
The ELCF has developed various services for immigrants over the years mainly in big cities. Other denominations also offer similar services. Membership of non-Lutheran denominations such as The Finnish Free Church or the Finnish Orthodox church does not require registration.
Evangelical Lutheran Church extends hand to immigrants (YLE News 14.9.11)
Ingen finsk hemort inget hinder för medlemskap (Kyrkpressen 15.9.11)
Now, the ELCF is endeavouring to help immigrants join its ranks. Most immigrants, a majority of which are nominally Christian, do have a registered home municipality, but some, especially refugees, do not.
In September, the House of Bishops gave support to a change in the law to allow immigrants to join even if they do not have a registered home municipality. Archbishop Kari Mäkinen says the aim is to ensure that immigrants could join any congregation without legal obstacles. I welcome this move; it is about time!
The ELCF has developed various services for immigrants over the years mainly in big cities. Other denominations also offer similar services. Membership of non-Lutheran denominations such as The Finnish Free Church or the Finnish Orthodox church does not require registration.
Evangelical Lutheran Church extends hand to immigrants (YLE News 14.9.11)
Ingen finsk hemort inget hinder för medlemskap (Kyrkpressen 15.9.11)
Förälskades syn
Förälskade ser i hela världen bara sig själva, men glömmer att världen ser dem.
- August von Platen
citerad i Stora talarboken (2010)
av Barbro Fällman
citerad i Stora talarboken (2010)
av Barbro Fällman
Att lämna kyrkan är att lämna sakramenten
Dopet och nattvarden är den lutherska kyrkans två sakrament, heliga handlingar där människan handlar, men Gud handlar ännu mer. Av dessa kan varje person ta del av dopet endast en gång, medan en döpt kristen ofta och gärna får delta i nattvarden. I dopet blir vi kristna och Guds barn, medan vi i nattvarden får del av gemenskapen med Kristus och med alla andra kristna oberoende av tid och rum.
Sakramenten är instiftade av Jesus till människans bästa. För att visa på deras vikt och skydda både dem och dem som tar del av dem från ovärdigt och felaktigt bruk och missbruk, har den lutherska kyrkan anförtrott skötseln av sakramenten till vissa medlemmar, som därmed har fått ansvaret att verka som pastorer (som i Norden ofta, tekniskt felaktigt, kallas "präster"). Och detta förvaltande av sakramenten sker endast och enbart inom kyrkan, på det sätt som kyrkan har föreskrivit. Andra kan ha det annorlunda, men så här gör vi lutheraner.
En följd av detta är att den lutherska nattvarden i princip endast tillhör den lutherska kyrkans döpta medlemmar. Olika fördrag och överenskommelser gör det ändå möjligt för medlemmar i vissa andra kyrkor att delta i nattvarden i en luthersk kyrka, och tvärtom för lutheraner att delta i dessa kyrkors nattvard. Jag kan nämna Borgågemenskapen med vissa anglikanska kyrkor och det nyligen ingångna avtalet med metodisterna. Denna nattvardsgemenskap mellan olika kyrkor är ett av de stora (och fjärran) målen för den ekumeniska rörelsen.
Men nattvarden tillhör alltså bara kyrkomedlemmar. De som inte är medlemmar eller som har avsagt sig sitt medlemskap genom att skriva ut sig ur kyrkan har ingen rätt till sakramenten eller till annan kyrklig service. För de flesta som skriver ut sig är detta knappast något problem; de har antagligen inte varit intresserade av sådant tidigare heller.
Mem så finns det troende kristna som skriver ut sig ur kyrkan för att de anser att den har förflackats, att den inte längre står på Bibelns grund eller att dess biskopar och präster leder folket bokstavligen åt helvete. Symptom på detta anser de vara prästvigda kvinnor och - ännu värre - acceptans av sexuella minoriteter.
Dessa troende kristna vill fortfarande få del av sakramenten, samtidigt som de har ställt sig utanför kyrkans gemenskap. Vad göra? En del skapar egna gudstjänstgemenskaper eller kyrkosamfund. Detta är rätlinjigt och respektabelt. Andra vill fortfarande delta i den kyrkas gemenskap som de har avsagt sig. Detta är dock problematiskt, för då vill de ju äta kakan och ha den kvar. En sådan halvmesyr är Luther-stiftelsen, som jag har bloggat om emellanåt. En annan är den finska evangeliföreningen (SLEY), som vid sina möten och gudstjänster erbjuder sakramenten också åt sådana som har lämnat kyrkan.
En motivering till detta handlande är att också dessa troende hör till "den universella Kyrkan" och på den grunden skulle ha rätt till Herrens bord (som nattvarden också kallas). Men den förklaringen är svag. Den universella Kyrkan (med stort K) kommer till synes just i de olika kyrkoorganisationer som finns, och den som helt ställer sig utanför dessa organisationer ska inte vänta sig att de ska kunna ta del i deras gemenskap. Jag beklagar. Det låter kanske hårt, men om medlemskapet i kyrkan har någon betydelse överhuvudtaget, så är det så här man måste tänka.
Kyrkans medlemmar har rätt till medlemskapets förmåner (och skyldigheter). De som inte är medlemmar har det inte. Är inte det rätt klart?
Sley kelpuuttaa kirkosta eronneetkin ehtoolliselle (Kotimaa 23.2.11)
Jolkkonen: Pappi ei voi kannustaa kuokkavierailuun ehtoolliselle (Kotimaa 7.3.11)
Sakramenten är instiftade av Jesus till människans bästa. För att visa på deras vikt och skydda både dem och dem som tar del av dem från ovärdigt och felaktigt bruk och missbruk, har den lutherska kyrkan anförtrott skötseln av sakramenten till vissa medlemmar, som därmed har fått ansvaret att verka som pastorer (som i Norden ofta, tekniskt felaktigt, kallas "präster"). Och detta förvaltande av sakramenten sker endast och enbart inom kyrkan, på det sätt som kyrkan har föreskrivit. Andra kan ha det annorlunda, men så här gör vi lutheraner.
En följd av detta är att den lutherska nattvarden i princip endast tillhör den lutherska kyrkans döpta medlemmar. Olika fördrag och överenskommelser gör det ändå möjligt för medlemmar i vissa andra kyrkor att delta i nattvarden i en luthersk kyrka, och tvärtom för lutheraner att delta i dessa kyrkors nattvard. Jag kan nämna Borgågemenskapen med vissa anglikanska kyrkor och det nyligen ingångna avtalet med metodisterna. Denna nattvardsgemenskap mellan olika kyrkor är ett av de stora (och fjärran) målen för den ekumeniska rörelsen.
Men nattvarden tillhör alltså bara kyrkomedlemmar. De som inte är medlemmar eller som har avsagt sig sitt medlemskap genom att skriva ut sig ur kyrkan har ingen rätt till sakramenten eller till annan kyrklig service. För de flesta som skriver ut sig är detta knappast något problem; de har antagligen inte varit intresserade av sådant tidigare heller.
Mem så finns det troende kristna som skriver ut sig ur kyrkan för att de anser att den har förflackats, att den inte längre står på Bibelns grund eller att dess biskopar och präster leder folket bokstavligen åt helvete. Symptom på detta anser de vara prästvigda kvinnor och - ännu värre - acceptans av sexuella minoriteter.
Dessa troende kristna vill fortfarande få del av sakramenten, samtidigt som de har ställt sig utanför kyrkans gemenskap. Vad göra? En del skapar egna gudstjänstgemenskaper eller kyrkosamfund. Detta är rätlinjigt och respektabelt. Andra vill fortfarande delta i den kyrkas gemenskap som de har avsagt sig. Detta är dock problematiskt, för då vill de ju äta kakan och ha den kvar. En sådan halvmesyr är Luther-stiftelsen, som jag har bloggat om emellanåt. En annan är den finska evangeliföreningen (SLEY), som vid sina möten och gudstjänster erbjuder sakramenten också åt sådana som har lämnat kyrkan.
En motivering till detta handlande är att också dessa troende hör till "den universella Kyrkan" och på den grunden skulle ha rätt till Herrens bord (som nattvarden också kallas). Men den förklaringen är svag. Den universella Kyrkan (med stort K) kommer till synes just i de olika kyrkoorganisationer som finns, och den som helt ställer sig utanför dessa organisationer ska inte vänta sig att de ska kunna ta del i deras gemenskap. Jag beklagar. Det låter kanske hårt, men om medlemskapet i kyrkan har någon betydelse överhuvudtaget, så är det så här man måste tänka.
Kyrkans medlemmar har rätt till medlemskapets förmåner (och skyldigheter). De som inte är medlemmar har det inte. Är inte det rätt klart?
Sley kelpuuttaa kirkosta eronneetkin ehtoolliselle (Kotimaa 23.2.11)
Jolkkonen: Pappi ei voi kannustaa kuokkavierailuun ehtoolliselle (Kotimaa 7.3.11)
Hávamál 39
Ej så givmild man
eller gästfri jag fann,
att ej åt gåvor han gladdes,
eller så litet snål
på sitt gods,
att led vore lön, om han finge.
eller gästfri jag fann,
att ej åt gåvor han gladdes,
eller så litet snål
på sitt gods,
att led vore lön, om han finge.
Hávamál - Den höges sång
Erik Brates översättning 1913 från fornisländskan
Erik Brates översättning 1913 från fornisländskan
Biskop Vikström: I Finland är alkoholen en helig ko
Inför midsommar publicerade den kyrkliga tidningen Kotimaa en intervju med vår Borgå-biskop Björn Vikström. Han tog upp frågan om alkoholkulturen i Finland inför en av de helger som är mest präglad av alkoholbruk och -missbruk. Andra sådana helger är ju valborg och nyår, skolavslutning och skolstart, samt i Sverige dessutom (hör och häpna!) Lucia.
Biskop Björn anser att alkoholen har blivit en helig ko, som man inte får diskutera i klarspråk. (Hur sjuk diskussionen i vårt land är kommer förresten fram i kommentarerna, där råsupande och nattvardsvin likställs…) Att räkna dödsoffer i media efter t.ex. midsommar och notera hur ofta alkoholen har varit inblandad är ledsamt.
Han hoppas att kyrkan kunde vara aktivare i diskussionen kring alkoholbruk och levnadsvanor. Problemet är att kyrkan så lätt uppfattas som en moraliserande institution.
“Också när man själv tror att man har sagt något moderat och vist, tolkas det som att prästen vill förbjuda livsglädjen.”
Det har också jag själv fått uppleva.
Biskopen lyfter fram de vuxnas ansvar. Vi kan med vårt eget exempel visa att man inte behöver sprit för att ha roligt, och att måttligt alkoholbruk faktiskt är möjligt.
“Ett stort problem är idag att föräldrarnas inställning är alltför tillåtande. När de unga vet att föräldrarna inte godkänner supande, minskar det. Livsviktigt vore att föräldrarna kunde stöda varandra, eftersom de unga alltid kan hävda att alla andra får.”
Tack, biskop Björn, för de visa orden!
Biskop Björn anser att alkoholen har blivit en helig ko, som man inte får diskutera i klarspråk. (Hur sjuk diskussionen i vårt land är kommer förresten fram i kommentarerna, där råsupande och nattvardsvin likställs…) Att räkna dödsoffer i media efter t.ex. midsommar och notera hur ofta alkoholen har varit inblandad är ledsamt.
Han hoppas att kyrkan kunde vara aktivare i diskussionen kring alkoholbruk och levnadsvanor. Problemet är att kyrkan så lätt uppfattas som en moraliserande institution.
“Också när man själv tror att man har sagt något moderat och vist, tolkas det som att prästen vill förbjuda livsglädjen.”
Det har också jag själv fått uppleva.
Biskopen lyfter fram de vuxnas ansvar. Vi kan med vårt eget exempel visa att man inte behöver sprit för att ha roligt, och att måttligt alkoholbruk faktiskt är möjligt.
“Ett stort problem är idag att föräldrarnas inställning är alltför tillåtande. När de unga vet att föräldrarna inte godkänner supande, minskar det. Livsviktigt vore att föräldrarna kunde stöda varandra, eftersom de unga alltid kan hävda att alla andra får.”
Tack, biskop Björn, för de visa orden!
MadPriest on the faith of an atheist
I have too many doubts to be an atheist.
I am just not capable of such faith.
There is no greater evangelist than science itself.
I am just not capable of such faith.
There is no greater evangelist than science itself.
Iran: Josef Nadarkhani (igen)
Jag bloggade i augusti om pastor Josef Nadarkhani som dömts till döden för att ha lämnat islam. Hans jurist överklagade beslutet och fallet behandlades i domstol igen sista veckan i september. På måndag, tisdag och onsdag den veckan gav domstolen Nadarkhani tre möjligheter att avsäga sig kristendomen och återgå till islam för att på så sätt rädda sitt liv. Vid alla tre tillfällena vägrade han avsäga sig sin tro. Nu säger vissa källor att brottsrubriceringen ändrats från apostasi (avfall från en religion, i detta fall islam) till våldtäkt, utpressning och sionism, vilket i så fall skulle tyda på att de iranska myndigheterna inte är helt okänsliga för det internationella samfundets åsikter. Bland de många som har uttalat sig kan nämnas ärkebiskop Kari Mäkinen.
I november 2010 dömdes Nadrakhani till döden genom hängning. Appellationsdomstolen hänvisade i oktober 2011 avgörandet till ayatolla Ali Khamenei, Irans religiöse och politiske ledare. Vissa källor är rädda för att myndigheterna kan verkställa avrättningen redan innan domslutet finns i skriftlig form. Nadarkhanis hustru fick inte närvara i rättssalen.
Samtidigt har elva iranska kristna, som flytt från Iran som en följd av myndigheternas kampanj mot evangelikala kristna, fått dödshot via e-post från en grupp som kallar sig ”den Dolda Imamens okända soldater”. Organisationen Christian Solidarity Worldwide (CSW) säger att breven uppmanar de kristna att ångra sig eller möta döden. Dessa “okända soldater” sägs ha kopplingar till iranska säkerhetstjänsten. Enligt CSW varnades mottagarna att fastän de har kunnat fly från Iran så är de inte dolda för ”de okända soldaternas skarpa blick”. Pastor Samuel Yeghnazar från Elam Ministries som är nära anknuten till husförsamlingsrörelsen i Iran uppger att han och hans nätverk av församlingar ser mycket allvarligt på hoten.
Hoten mot de elva kristna tillsammans med det fortsatta hotet om avrättning av pastor Nadarkhani visar på det som pastor Yeghnazar kallar ”den yttersta skenheligheten från myndigheter som påstår att kristna lever i frihet”. Protestantiska kristna och många andra religiösa minoriteter har inte religionsfrihet i Iran – under elva månader 2010-11 har minst 137 kristna utsatts för godtyckliga arresteringar och förhör, och närmare 40 har hållits fängslade i flera veckor.
Washington Post, Fox News, Open Doors, Christian Solidarity Worldwide, Dagen (1), Kyrkans tidningstjänst, Elam Ministries, Dagen (2), Martyrkyrkans vänner, Dagen (3), Dagen (4)
I november 2010 dömdes Nadrakhani till döden genom hängning. Appellationsdomstolen hänvisade i oktober 2011 avgörandet till ayatolla Ali Khamenei, Irans religiöse och politiske ledare. Vissa källor är rädda för att myndigheterna kan verkställa avrättningen redan innan domslutet finns i skriftlig form. Nadarkhanis hustru fick inte närvara i rättssalen.
Samtidigt har elva iranska kristna, som flytt från Iran som en följd av myndigheternas kampanj mot evangelikala kristna, fått dödshot via e-post från en grupp som kallar sig ”den Dolda Imamens okända soldater”. Organisationen Christian Solidarity Worldwide (CSW) säger att breven uppmanar de kristna att ångra sig eller möta döden. Dessa “okända soldater” sägs ha kopplingar till iranska säkerhetstjänsten. Enligt CSW varnades mottagarna att fastän de har kunnat fly från Iran så är de inte dolda för ”de okända soldaternas skarpa blick”. Pastor Samuel Yeghnazar från Elam Ministries som är nära anknuten till husförsamlingsrörelsen i Iran uppger att han och hans nätverk av församlingar ser mycket allvarligt på hoten.
Hoten mot de elva kristna tillsammans med det fortsatta hotet om avrättning av pastor Nadarkhani visar på det som pastor Yeghnazar kallar ”den yttersta skenheligheten från myndigheter som påstår att kristna lever i frihet”. Protestantiska kristna och många andra religiösa minoriteter har inte religionsfrihet i Iran – under elva månader 2010-11 har minst 137 kristna utsatts för godtyckliga arresteringar och förhör, och närmare 40 har hållits fängslade i flera veckor.
Washington Post, Fox News, Open Doors, Christian Solidarity Worldwide, Dagen (1), Kyrkans tidningstjänst, Elam Ministries, Dagen (2), Martyrkyrkans vänner, Dagen (3), Dagen (4)
Nouwen on Christian unsatisfaction
You are a Christian only so long as you constantly pose critical questions to the society you live in ... so long as you stay unsatisfied with the status quo and keep saying that a new world is yet to come.
- Henri Nouwen
as quoted on God's Politics
as quoted on God's Politics
Veckans anekdot: Hur det slutar
Under höstlovet tog jag med mig min sexåring på församlingens fest för dem som fyllde 80 eller 90 år. Hon tog förstås tanterna och farbröderna med storm.
Vid kaffebordet berättade jag anekdoten om vad hon som fyraåring hade sagt när jag skulle i duschen, och avslutade med att berätta vad jag då tänkte: "Fyra år gammal! Hur skall det sluta?" Tanterna vid bordet skrattade.
Då hävde flickan upp munnen och sa piggt: "Ja - det slutar i döden!"
Tanterna skrattade så tårarna rann.
Vid kaffebordet berättade jag anekdoten om vad hon som fyraåring hade sagt när jag skulle i duschen, och avslutade med att berätta vad jag då tänkte: "Fyra år gammal! Hur skall det sluta?" Tanterna vid bordet skrattade.
Då hävde flickan upp munnen och sa piggt: "Ja - det slutar i döden!"
Tanterna skrattade så tårarna rann.
Wilde on forgiving your enemies
Always forgive your enemies; nothing annoys them so much.
Oscar Wilde
The golfer and the leprechaun
A golfer playing in Ireland hooked his drive into the woods. Looking for his ball, he found a little Leprechaun flat on his back, a big bump on his head and the golfer's ball beside him. Horrified, the golfer got his water bottle from the cart and poured it over the little guy, reviving him.
'Arrgh! What happened?' the Leprechaun asked.
'I'm afraid I hit you with my golf ball,' the golfer says.
'Oh, I see. Well, ye got me fair and square. Ye get three wishes, so whaddya want?'
'Thank God, you're all right!' the golfer answers in relief. 'I don't want anything, I'm just glad you're OK, and I apologize.'
And the golfer walks off.
'What a nice guy,' the Leprechaun says to himself. 'I have to do something for him. I'll give him the three things I would want... a great golf game, all the money he ever needs, and a fantastic sex life.'
A year goes by and the golfer is back. On the same hole, he again hits a bad drive into the woods and the Leprechaun is there waiting for him.
'Twas me that made ye hit the ball here,' the little guy says. 'I just want to ask ye, how's yer golf game?'
'My game is fantastic!' the golfer answers. 'I'm an internationally famous golfer now.' He adds, 'By the way, it's good to see you're all right.'
'Oh, I'm fine now, thank ye. I did that fer yer golf game, you know. And tell me, how's yer money situation?'
'Why, it's just wonderful!' the golfer states. 'When I need cash, I just reach in my pocket and pull out $100 bills I didn't even know were there!'
'I did that fer ye also. And tell me, how's yer sex life?'
The golfer blushes, turns his head away in embarrassment, and says shyly, 'It's OK.'
'C'mon, c'mon now,' urged the Leprechaun, 'I'm wanting to know if I did a good job. How many times a week?'
Blushing even more, the golfer looks around then whispers, 'Once, sometimes twice a week.'
'What??' responds the Leprechaun in shock. 'That's all? Only once or twice a week?'
'Well,' says the golfer, 'I figure that's not bad for a Catholic priest in a small parish...'
'Arrgh! What happened?' the Leprechaun asked.
'I'm afraid I hit you with my golf ball,' the golfer says.
'Oh, I see. Well, ye got me fair and square. Ye get three wishes, so whaddya want?'
'Thank God, you're all right!' the golfer answers in relief. 'I don't want anything, I'm just glad you're OK, and I apologize.'
And the golfer walks off.
'What a nice guy,' the Leprechaun says to himself. 'I have to do something for him. I'll give him the three things I would want... a great golf game, all the money he ever needs, and a fantastic sex life.'
A year goes by and the golfer is back. On the same hole, he again hits a bad drive into the woods and the Leprechaun is there waiting for him.
'Twas me that made ye hit the ball here,' the little guy says. 'I just want to ask ye, how's yer golf game?'
'My game is fantastic!' the golfer answers. 'I'm an internationally famous golfer now.' He adds, 'By the way, it's good to see you're all right.'
'Oh, I'm fine now, thank ye. I did that fer yer golf game, you know. And tell me, how's yer money situation?'
'Why, it's just wonderful!' the golfer states. 'When I need cash, I just reach in my pocket and pull out $100 bills I didn't even know were there!'
'I did that fer ye also. And tell me, how's yer sex life?'
The golfer blushes, turns his head away in embarrassment, and says shyly, 'It's OK.'
'C'mon, c'mon now,' urged the Leprechaun, 'I'm wanting to know if I did a good job. How many times a week?'
Blushing even more, the golfer looks around then whispers, 'Once, sometimes twice a week.'
'What??' responds the Leprechaun in shock. 'That's all? Only once or twice a week?'
'Well,' says the golfer, 'I figure that's not bad for a Catholic priest in a small parish...'
Thanks to MadPriest!
Latvia: Churches defend "traditional family values"
Leaders of the Lutheran, Catholic, Baptist and Adventist churches in Latvia have criticized a new social science school textbook that describes gay and lesbian life as a ”normal aspect of sexuality.” The Latvian Ministry of Education is giving in to the Churches’ demands, and that, in turn, is criticized by local representatives of sexual minorities.
The Churches promise to continue to defend ”traditional family values”. ”The church isn't alone in its traditional view of the family in Latvia,” said Ivars Kubcis, spokesman for the country's Evangelical Lutheran church (ELCL).
About a quarter of the Latvians are Lutherans and Catholics, respectively, while some six per cent are Orthodox.
Latvia decriminalized homosexuality as late as 1993, and was the last EU member to forbid discrimination of homosexuals in 2006.
The Churches promise to continue to defend ”traditional family values”. ”The church isn't alone in its traditional view of the family in Latvia,” said Ivars Kubcis, spokesman for the country's Evangelical Lutheran church (ELCL).
About a quarter of the Latvians are Lutherans and Catholics, respectively, while some six per cent are Orthodox.
Latvia decriminalized homosexuality as late as 1993, and was the last EU member to forbid discrimination of homosexuals in 2006.
Latvian churches reiterate condemnation of homosexuality (ENInews 17.6.11)
Latvian kirkot paheksuvat oppikirjaa (Kotimaa24 23.6.11)
King on injustice anywhere
Injustice anywhere is a threat to justice everywhere.
- Martin Luther King, Jr.
as quoted on Twitter
Om humorn som egenskap
Humorn är människans enda gudomliga egenskap.
Anonymt citat ur Stora talarboken (2010)
av Barbro Fällman
av Barbro Fällman
Frågespalten LIX: Parentation
Många församlingar ordnar parentationsgudstjänster på Alla helgons dag till minne av dem som har avlidit under de gångna tolv månaderna. Med anledning av det var det en församlingsbo som undrade vad "parentation" egentligen betyder.
Redan de gamla romarna (ja, faktiskt!) firade under republikens tid en fest som hette parentalia eller Dies parentales (Förfädernas dagar), berättar Wikipedia. Den inföll under nio dagar med början den 13 februari, och under den tiden stod samhället i det närmaste stilla. I varje hem skulle husfadern förrätta offer av vete, salt, bröd, vin och blommor till minnet av förfäderna (paréntes; jfr eng. parents).
Under kejsardömets tid utvecklades detta till att bli en del av kejsarkulten.
Ordet parentation kommer alltså från parentalia. Inom kyrkan förrättar vi förstås inga offer till de döda, utan parentationen är en ren åminnelsehögtid, då vi läser upp namnen på de avlidna och tänder ljus till deras minne. Detta sker inte heller för de dödas skull, utan för de efterlevandes.
Redan de gamla romarna (ja, faktiskt!) firade under republikens tid en fest som hette parentalia eller Dies parentales (Förfädernas dagar), berättar Wikipedia. Den inföll under nio dagar med början den 13 februari, och under den tiden stod samhället i det närmaste stilla. I varje hem skulle husfadern förrätta offer av vete, salt, bröd, vin och blommor till minnet av förfäderna (paréntes; jfr eng. parents).
Under kejsardömets tid utvecklades detta till att bli en del av kejsarkulten.
Ordet parentation kommer alltså från parentalia. Inom kyrkan förrättar vi förstås inga offer till de döda, utan parentationen är en ren åminnelsehögtid, då vi läser upp namnen på de avlidna och tänder ljus till deras minne. Detta sker inte heller för de dödas skull, utan för de efterlevandes.
Wilde on bitter trials
What seems to us as bitter trials are often blessings in disguise.
- Oscar Wilde
as quoted on QuoteFame.com
as quoted on QuoteFame.com
Är du husmor eller riktig kvinna?
Husmorstips:
Om du råkar salta maten för mycket under kokningen, lägg i en skalad potatis, som suger upp överblivet salt ur maten på ett ögonblick.
Riktiga kvinnors tips:
Om du saltar maten för mycket under kokning, så tråkigt då. Upprepa efter mig Riktiga kvinnors motto: Som jag lagar maten, så äter du den och så vill du ha den.
Tack till Gun L!
Om du råkar salta maten för mycket under kokningen, lägg i en skalad potatis, som suger upp överblivet salt ur maten på ett ögonblick.
Riktiga kvinnors tips:
Om du saltar maten för mycket under kokning, så tråkigt då. Upprepa efter mig Riktiga kvinnors motto: Som jag lagar maten, så äter du den och så vill du ha den.
Tack till Gun L!
CofS pastors must perform marriages
In the year 2009, the General Synod of the (Lutheran) Church of Sweden decided to enlarge the concept of marriage to include same-sex couples. In other words, a gender neutral marriage was created. Pastors who conscienciously objected to the new order were to be allowed to refrain from marrying same-sex couples.
In spite of this, a handful of oastors elected to apply to have their licence to perform marriages revoked. The state office called Kammarkollegiet granted them this.
At the end of October, 2011, the General Synod discussed the situation at length. The decision taken (161 votes for, 77 against) was that no pastor can be allowed to give up his or her licence, since performing marriages is an integral part of the work of a parish pastor. If any pastor can't perform same-sex marriages, other arrangements can be made.
The licence to perform marriages is not owned by the pastor, proponents said. It is the Church that applies for it from the State on its pastors' behalf. If you want to be a pastor, you can't just pick and choose.
Det är inte prästen som äger vigselrätten (Marta Axner 25.10.11)
Vigselbehörighet för alla präster (Kyrkans Tidning 28.10.11)
Backlash för Frimodig Kyrka (Karin Långström Vinge 31.10.11)
Alla präster ska ha vigselbehörighet (Dagen 1.11.11)
In spite of this, a handful of oastors elected to apply to have their licence to perform marriages revoked. The state office called Kammarkollegiet granted them this.
At the end of October, 2011, the General Synod discussed the situation at length. The decision taken (161 votes for, 77 against) was that no pastor can be allowed to give up his or her licence, since performing marriages is an integral part of the work of a parish pastor. If any pastor can't perform same-sex marriages, other arrangements can be made.
The licence to perform marriages is not owned by the pastor, proponents said. It is the Church that applies for it from the State on its pastors' behalf. If you want to be a pastor, you can't just pick and choose.
Det är inte prästen som äger vigselrätten (Marta Axner 25.10.11)
Vigselbehörighet för alla präster (Kyrkans Tidning 28.10.11)
Backlash för Frimodig Kyrka (Karin Långström Vinge 31.10.11)
Alla präster ska ha vigselbehörighet (Dagen 1.11.11)
Hávamál 71
Den halte rider häst,
den handen mist, blir herde,
den döve duger i strid.
Blind är bättre
än att bränd vara;
ej av någon nytta är liket.
den handen mist, blir herde,
den döve duger i strid.
Blind är bättre
än att bränd vara;
ej av någon nytta är liket.
Hávamál - Den höges sång
Erik Brates översättning 1913 från fornisländskan
Erik Brates översättning 1913 från fornisländskan
Tech support call
Tech support: Click on the ‘my computer’ icon on the left of the screen.
Customer: Your left or my left?
Customer: Your left or my left?
Sudan: Hiba Abdelfadil Anglo
Hiba Abdelfadil Anglo kidnappades i Khartoum 17.6.10. Hon var då 15 år gammal. Två dagar senare krävde kidnapparna 1500 sudanesiska pund (grovt sett 500€) för att släppa henne.
Hiba och hennes familj är kristna och hör till Sudans presbyterianska evangeliska kyrka. När hennes mor, som är änka, gick till polisen, krävde den ansvarige polismannen att familjen först skulle konvertera till islam innan någon undersökning kunde äga rum. Polisen hade dock redan spårat de telefonsamtal som kidnapparna hade ringt och visste vilka de var. Någon inom poliskåren var ändå korrumperad och beskyddade kidnapparna.
Hibas mor fick ledigt av sin arbetsgivare för att hon skulle kunna söka sin dotter. Plötsligt fick hon veta att hon hade blivit uppsagd p.g.a. sin frånvaro.
Ett drygt år senare, 10.7.11, lyckades Hiba fly från sina kidnappare. Hon hade blivit slagen och våldtagen upprepade gånger under sin fångenskap, och kidnapparna pressade henne att överge sin kristna tro och omvända sig till islam. När hon fick dem att tro att hon hade gjort det blev bevakningen mindre strikt, så hennes fjärde flyktförsök lyckades.
Hiba är nu återförenad med sin mor och sina systrar. Hon har dock fysiska skador efter allt våld hon utsattes för. Värre är ändå de psykiska traumor som hon länge kommer att bära med sig.
Islamists Suspected in Abduction of Christian Girl in Sudan (CDN 22.2.11)
Kidnapped Christian Girl in Sudan Escapes, Traumatized (CDN 3.8.11)
Hiba och hennes familj är kristna och hör till Sudans presbyterianska evangeliska kyrka. När hennes mor, som är änka, gick till polisen, krävde den ansvarige polismannen att familjen först skulle konvertera till islam innan någon undersökning kunde äga rum. Polisen hade dock redan spårat de telefonsamtal som kidnapparna hade ringt och visste vilka de var. Någon inom poliskåren var ändå korrumperad och beskyddade kidnapparna.
Hibas mor fick ledigt av sin arbetsgivare för att hon skulle kunna söka sin dotter. Plötsligt fick hon veta att hon hade blivit uppsagd p.g.a. sin frånvaro.
Ett drygt år senare, 10.7.11, lyckades Hiba fly från sina kidnappare. Hon hade blivit slagen och våldtagen upprepade gånger under sin fångenskap, och kidnapparna pressade henne att överge sin kristna tro och omvända sig till islam. När hon fick dem att tro att hon hade gjort det blev bevakningen mindre strikt, så hennes fjärde flyktförsök lyckades.
Hiba är nu återförenad med sin mor och sina systrar. Hon har dock fysiska skador efter allt våld hon utsattes för. Värre är ändå de psykiska traumor som hon länge kommer att bära med sig.
Islamists Suspected in Abduction of Christian Girl in Sudan (CDN 22.2.11)
Kidnapped Christian Girl in Sudan Escapes, Traumatized (CDN 3.8.11)
Darwin on adapting to change
It is not the strongest of the species that survives, nor the most intelligent that survives. It is the one that is the most adaptable to change.
- Charles Darwin
as quoted on Child of Illusion
Sign in a dry cleaner's in Rome
Ladies, leave your clothes here and spend the afternoon having a good time.
Veckans anekdot: Språkförbistring
Efter en vigsel i somras gick jag utanför Borgå domkyrka iklädd prästdräkt. Ett par turistande damer siktade in sig på mig och frågade något som lät som "Määnetress?"
Jag förstod inte ens vilket språk de talade, så de upprepade: "Määnetress?" Först på tredje gången insåg jag att de faktiskt talade engelska och att "määnetress" betydde "main entrance." Då kunde jag förklara hur de skulle komma in i domkyrkan.
De ville se Alexander I, sa de. Jag beklagade omöjligheten i detta, eftersom han är död, men tröstade dem med att de kunde få se hans staty i stället. De skrattade och gick mot "määnetress."
Men jag lyckades inte klura ut vad de hade för accent. Antingen var det en mer obskyr engelsk accent eller så var de kanske från Australien. Vem vet?
Jag förstod inte ens vilket språk de talade, så de upprepade: "Määnetress?" Först på tredje gången insåg jag att de faktiskt talade engelska och att "määnetress" betydde "main entrance." Då kunde jag förklara hur de skulle komma in i domkyrkan.
De ville se Alexander I, sa de. Jag beklagade omöjligheten i detta, eftersom han är död, men tröstade dem med att de kunde få se hans staty i stället. De skrattade och gick mot "määnetress."
Men jag lyckades inte klura ut vad de hade för accent. Antingen var det en mer obskyr engelsk accent eller så var de kanske från Australien. Vem vet?
Every day, light your small candle
It is so important not to let ourselves off the hook or to become apathetic or cynical by telling ourselves that nothing works or makes a difference. Every day, light your small candle. ...
The inaction and actions of many human beings over a long time contributed to the crises our children face, and it is the action and struggle of many human beings over time that will solve them — with God's help. So every day, light your small candle.
The inaction and actions of many human beings over a long time contributed to the crises our children face, and it is the action and struggle of many human beings over time that will solve them — with God's help. So every day, light your small candle.
Väike nali...
Kaval mees vedab sõbraga kihla, et ta kakskümmend päeva ei söö ja kakskümmend ööd ei maga.
Nädala pärast läks sõber tema juurde ja küsis: "Kuidas sa elad? Kas sa oled väsinud ja näljane?"
Kaval mees vastas: "Tänan küsimust, ma elan hästi. Ma magan päeval ja söön öösel."
Nädala pärast läks sõber tema juurde ja küsis: "Kuidas sa elad? Kas sa oled väsinud ja näljane?"
Kaval mees vastas: "Tänan küsimust, ma elan hästi. Ma magan päeval ja söön öösel."
Predikan om utslagning i tredje generation
I en predikan sade jag bl.a. följande:
I Johannesevangeliet talar Jesus om att vi kristna skall bära frukt, frukt som består. Det här blir ännu en dimension i bilden av frukt i vårt liv. Den frukt som vi bär skall inte bara vara god, den skall också vara bestående. Om vår frukt är dålig får den förstås gärna förfaras snabbt, men inte om den är god.
Bestående frukt är sådan som inte bara vi själva kan ha nytta av, utan också våra medmänniskor här och nu - och rent av våra efterkommande i framtiden.
I vårt södra grannland har jag stött på människor som är utslagna i tredje generationen. Estland har varit självständigt i tjugo år nu, men självständigheten har inte gynnat alla. När Sovjetunionen kollapsade, var det många som blev arbetslösa och helt enkelt inte klarade av de förändrade ekonomiska, sociala och politiska förhållandena. Detta gäller särskilt sådana som blev förflyttade från andra delar av den "stora och mäktiga rådsunionen", och som aldrig hade fått eller velat lära sig det lokala språket, estniskan. Efter självständigheten blev dessa ofta isolerade i sina egna städer eller stadsdelar och hade aldrig möjlighet att skapa sig ett självständigt liv i den nya självständiga staten. Den ibland extrema fattigdom som de lever i har gått i arv från generation till generation, och nu växer den tredje generationen upp utan att ha en enda förebild på någon som inte är arbetslös, inte ett enda exempel i sin bekantskapskrets på någon som klarar av att försörja sig själv utan yttre hjälp. Denna dåliga frukt har alltså blivit bestående.
Liknande utslagning hotar också en del i vårt land - vi skall inte tro att vi är så mycket bättre.
I Johannesevangeliet talar Jesus om att vi kristna skall bära frukt, frukt som består. Det här blir ännu en dimension i bilden av frukt i vårt liv. Den frukt som vi bär skall inte bara vara god, den skall också vara bestående. Om vår frukt är dålig får den förstås gärna förfaras snabbt, men inte om den är god.
Bestående frukt är sådan som inte bara vi själva kan ha nytta av, utan också våra medmänniskor här och nu - och rent av våra efterkommande i framtiden.
I vårt södra grannland har jag stött på människor som är utslagna i tredje generationen. Estland har varit självständigt i tjugo år nu, men självständigheten har inte gynnat alla. När Sovjetunionen kollapsade, var det många som blev arbetslösa och helt enkelt inte klarade av de förändrade ekonomiska, sociala och politiska förhållandena. Detta gäller särskilt sådana som blev förflyttade från andra delar av den "stora och mäktiga rådsunionen", och som aldrig hade fått eller velat lära sig det lokala språket, estniskan. Efter självständigheten blev dessa ofta isolerade i sina egna städer eller stadsdelar och hade aldrig möjlighet att skapa sig ett självständigt liv i den nya självständiga staten. Den ibland extrema fattigdom som de lever i har gått i arv från generation till generation, och nu växer den tredje generationen upp utan att ha en enda förebild på någon som inte är arbetslös, inte ett enda exempel i sin bekantskapskrets på någon som klarar av att försörja sig själv utan yttre hjälp. Denna dåliga frukt har alltså blivit bestående.
Liknande utslagning hotar också en del i vårt land - vi skall inte tro att vi är så mycket bättre.
Italian proverb
After the game, the king and the pawn go into the same box.
- Italian proverb
as quoted on QuoteFame.com
as quoted on QuoteFame.com
You know that your dog has trained you well when ...
... you sit on the floor if the dog got in the chair first.
From Of Course I Could Be On Vacation ... with my thanks!
Läst: AoV Historia 5/2011
Under de senaste åren har olika historietidningar vuxit fram som svampar ur jorden. Detta välkomnar jag, å ena sidan eftersom jag själv är intresserad av historia, och å den andra därför att jag anser att goda kunskaper i historia är ett måste om vi ska ha en chans att undvika de misstag som tidigare generationer har gjort. Kunskaperna är ingen garant för att vi ska göra det, men en avsaknad av kunskap garanterar att felstegen skall upprepas.
I snabbköpens hyllor här i Borgå finns historietidningar på båda de inhemska språken och ibland även på engelska. De har namn som Världens historia, Populär historia, Militär historia, Allt om historia, Historia-lehti o.s.v. - titelskaparnas kreativitet är inte så stor, men åtminstone vet man ju vad man får. Innehållet är emellanåt generiskt - samma tema behandlas i många av tidningarna ungefär samtidigt - vilket säkert beror på att en del har samma utgivare.
Det är ju klart att artiklarna i de olika tidskrifterna inte kan vara mer än skrap på ytan vad gäller de olika temata som de tar upp. Det är ju inga experter man vänder sig till, utan glada amatörer som vill bredda sin allmänkunskap. Och bra så. Bibliotek och bokhandlar är fulla av böcker som den som har fått blodad tand kan fördjupa sig i.
Som läsare förväntar jag mig att de fakta som presenteras - hur ytlig presentationen än är - är korrekta. Och det vinnlägger sig redaktörerna säkert om. Därför var det med stigande irritation och besvikelse som jag läste AoV Historia 5/2011, där huvudtemat är flygningens historia, utslaget över en 36 sidor lång artikelserie. Serien vimlar nämligen av felaktigheter som tycks bero på en enda sak: författarens bristande språkkunskaper.
Att alla inte kan alla språk är fullt förståeligt. Att svenska populärvetenskapliga författare inte förstår språk som franska och finska kan man acceptera. Det som är svårare att acceptera är att samma författare inte har så mycket självinsikt att han skulle kontrollera sina texter med någon som kan språket.
Exempel: På s 37 skriver artikelförfattaren Lars Brander om de franska ballongpionjärerna, bröderna Anne-Jean och Nicolas-Louis Robert. De gjorde en flygning år 1873, påstår artikeln, men det rätta årtalet torde vara 1783. Nåja, ett enkelt tryckfel kan väl drabba vem som helst. I föregående artikel (s 36) kallar Brander dem dock "bröderna Cadet och Ainé Robert". Han har alltså inte koll på vilka deras förnamn egentligen var, och vet inte heller att "cadet" och "ainé" helt enkelt betyder "den yngre" respektive "den äldre". Detta löjeväckande misstag kunde lätt ha undvikits, skulle man tycka.
På s 49 är det dags igen. Där berättar artikeln att Charles Lindbergh, som 1927 genomförde den första soloflygningen över Atlanten, senare slog sig ner på en ö "utanför Bretons kust i Frankrike". Området torde på svenska heta Bretagne.
På s 60 behandlas Roland Garros, ett franskt flygaräss under första världskriget. På en och samma sida har han fått tre olika namnvarianter - förutom den korrekta kallas han också Garross och Gaross.
Och att det inte bara är franska utan också finska namn som är svåra, visas av att flygarässet Ilmari Juutilainen på s 61 har begåvats med namnformen "Ilmarij". Ryskinspirerat, kanske?
AoV Historia är en kvalitativ tidning. I den finska tidningen Historia är fel av detta slag vardagsmat, men inte i AoV Historia. Desto ledsammare att de har slunkit igenom i så stor utsträckning i just detta nummer. Blev det bråttom, måhända?
I snabbköpens hyllor här i Borgå finns historietidningar på båda de inhemska språken och ibland även på engelska. De har namn som Världens historia, Populär historia, Militär historia, Allt om historia, Historia-lehti o.s.v. - titelskaparnas kreativitet är inte så stor, men åtminstone vet man ju vad man får. Innehållet är emellanåt generiskt - samma tema behandlas i många av tidningarna ungefär samtidigt - vilket säkert beror på att en del har samma utgivare.
Det är ju klart att artiklarna i de olika tidskrifterna inte kan vara mer än skrap på ytan vad gäller de olika temata som de tar upp. Det är ju inga experter man vänder sig till, utan glada amatörer som vill bredda sin allmänkunskap. Och bra så. Bibliotek och bokhandlar är fulla av böcker som den som har fått blodad tand kan fördjupa sig i.
Som läsare förväntar jag mig att de fakta som presenteras - hur ytlig presentationen än är - är korrekta. Och det vinnlägger sig redaktörerna säkert om. Därför var det med stigande irritation och besvikelse som jag läste AoV Historia 5/2011, där huvudtemat är flygningens historia, utslaget över en 36 sidor lång artikelserie. Serien vimlar nämligen av felaktigheter som tycks bero på en enda sak: författarens bristande språkkunskaper.
Att alla inte kan alla språk är fullt förståeligt. Att svenska populärvetenskapliga författare inte förstår språk som franska och finska kan man acceptera. Det som är svårare att acceptera är att samma författare inte har så mycket självinsikt att han skulle kontrollera sina texter med någon som kan språket.
Exempel: På s 37 skriver artikelförfattaren Lars Brander om de franska ballongpionjärerna, bröderna Anne-Jean och Nicolas-Louis Robert. De gjorde en flygning år 1873, påstår artikeln, men det rätta årtalet torde vara 1783. Nåja, ett enkelt tryckfel kan väl drabba vem som helst. I föregående artikel (s 36) kallar Brander dem dock "bröderna Cadet och Ainé Robert". Han har alltså inte koll på vilka deras förnamn egentligen var, och vet inte heller att "cadet" och "ainé" helt enkelt betyder "den yngre" respektive "den äldre". Detta löjeväckande misstag kunde lätt ha undvikits, skulle man tycka.
På s 49 är det dags igen. Där berättar artikeln att Charles Lindbergh, som 1927 genomförde den första soloflygningen över Atlanten, senare slog sig ner på en ö "utanför Bretons kust i Frankrike". Området torde på svenska heta Bretagne.
På s 60 behandlas Roland Garros, ett franskt flygaräss under första världskriget. På en och samma sida har han fått tre olika namnvarianter - förutom den korrekta kallas han också Garross och Gaross.
Och att det inte bara är franska utan också finska namn som är svåra, visas av att flygarässet Ilmari Juutilainen på s 61 har begåvats med namnformen "Ilmarij". Ryskinspirerat, kanske?
AoV Historia är en kvalitativ tidning. I den finska tidningen Historia är fel av detta slag vardagsmat, men inte i AoV Historia. Desto ledsammare att de har slunkit igenom i så stor utsträckning i just detta nummer. Blev det bråttom, måhända?
King on transforming an enemy
Love is the only force capable of transforming an enemy into friend.
- Martin Luther King, Jr.
as quoted on Twitter
Savolainen homobaarissa
Savolainen mies meni Helsinkiin etsimään kesätöitä. Monta tuntia meni, eikä työpaikkaa löytynyt millään. Masentuneena hän meni sitten baariin (tiedostamattaan homobaariin).
Siellä istuessaan joku kysyi: "Mitäs tuollainen hyvännäköinen mies täällä tekee?"
"Kahtelen itelleni kesähommoo."
Siellä istuessaan joku kysyi: "Mitäs tuollainen hyvännäköinen mies täällä tekee?"
"Kahtelen itelleni kesähommoo."
Tästä nappasin ...
USA: Avhopparlutheraner väljer ny biskop
ENI News berättar 15.8.11 (min översättning):
Enligt NALC:s hemsida valdes Bradosky, 59, för en fyraårsperiod.
Jag har tidigare bloggat om NALC 21.12.09 och 9.2.11.
Medlemmar av North American Lutheran Church (NALC) har valt en pastor från Ohio till ny ledande biskop, rapporterar Religion News Service. Pastor John Bradosky valdes den 11 augusti av 800 NALC-medlemmar som samlats i Columbus, Ohio, för att välja nya ledare och behandla officiella kyrkliga ärenden på kyrkans årsmöte.
NALC grundades 2010 som en del av ett avhopp från den liberalare Evangelical Lutheran Church in America efter att ELCA röstade för att tillåta öppet homosexuella pastorer. Utbrytargruppen räknar nu med mer än 100 000 medlemmar runt landet. Många av dem hörde tidigare till ELCA.
Enligt NALC:s hemsida valdes Bradosky, 59, för en fyraårsperiod.
Jag har tidigare bloggat om NALC 21.12.09 och 9.2.11.
Emerson om vänliga handlingar
Du kan aldrig göra en vänlig handling för tidigt, för du vet aldrig hur snart det kommer att vara för sent.
- Ralph Waldo Emerson
citerad på Facebook
citerad på Facebook
Uganda: Susan Ithungu
Susan Ithungu, a 14-year-old girl in western Uganda, was hospitalized in October 2010 after neighbours with police help rescued her from her muslim father, Beya Baluku, who had locked her in a room with almost no food or water for months. He was arrested shortly afterward but quickly released, sources said. Ten months later, she was still unable to walk.
Susan and her younger brother lived alone with their father after he divorced their mother. In March 2010 an evangelist spoke at Susan’s school, and she decided to trust Christ for her salvation.
After a month, news reached her father that she had converted to Christianity. He warned his children not to attend church or listen to the gospel message. He also threatened them with a sharp knife that he was ready to kill them in broad daylight in case we converted.
He then locked Susan up in a room for six months without seeing sunlight. Her brother was warned not to tell anyone that Susan was locked up in a room and not being given any food. When their father was away, the brother roasted bananas for his sister and dug a hole under the door to pour water through. Susan could drink the water using her tongue, but most days she could only feed on mud.
Neighbours became concerned after not seeing Susan for several months. After they reported the case, the police went to the house, broke down the door, and took Susan to hospital. Her hair had turned yellow, she had long fingernails and sunken eyes, and weighed less than 20 kg. It is unknown when she will be released. Though she can’t walk, she can now talk. She is still feeding on soft foods, but is still strong in the Lord Jesus Christ. She needs prayers and support, so that she can resume her education soon.
Girl in Uganda Loses Use of Legs after Leaving Islam for Christ (CDN 11.8.11)
Susan and her younger brother lived alone with their father after he divorced their mother. In March 2010 an evangelist spoke at Susan’s school, and she decided to trust Christ for her salvation.
After a month, news reached her father that she had converted to Christianity. He warned his children not to attend church or listen to the gospel message. He also threatened them with a sharp knife that he was ready to kill them in broad daylight in case we converted.
He then locked Susan up in a room for six months without seeing sunlight. Her brother was warned not to tell anyone that Susan was locked up in a room and not being given any food. When their father was away, the brother roasted bananas for his sister and dug a hole under the door to pour water through. Susan could drink the water using her tongue, but most days she could only feed on mud.
Neighbours became concerned after not seeing Susan for several months. After they reported the case, the police went to the house, broke down the door, and took Susan to hospital. Her hair had turned yellow, she had long fingernails and sunken eyes, and weighed less than 20 kg. It is unknown when she will be released. Though she can’t walk, she can now talk. She is still feeding on soft foods, but is still strong in the Lord Jesus Christ. She needs prayers and support, so that she can resume her education soon.
Girl in Uganda Loses Use of Legs after Leaving Islam for Christ (CDN 11.8.11)
Hávamál 59
Arla stige upp
som har arbetsfolk få,
och tage med sin syssla i tu!
Mycket försinkas
för den, om morgonen sover;
rask är till hälften rik.
som har arbetsfolk få,
och tage med sin syssla i tu!
Mycket försinkas
för den, om morgonen sover;
rask är till hälften rik.
Hávamál - Den höges sång
Erik Brates översättning 1913 från fornisländskan
Erik Brates översättning 1913 från fornisländskan
A UN enquiry
The UN sent out an enquiry:
WOULD YOU PLEASE GIVE YOUR HONEST OPINION ABOUT SOLUTIONS TO THE FOOD SHORTAGE IN THE REST OF THE WORLD?
It was a fiasco:
Eastern Europe didn't know what “honest” meant.
Western Europe didn't know what “shortage” meant.
Africa didn't know what “food” meant.
China didn't know what “opinion” meant.
The Middle East didn't know what “solution” meant.
The USA didn't know what “the rest of the world” meant.
WOULD YOU PLEASE GIVE YOUR HONEST OPINION ABOUT SOLUTIONS TO THE FOOD SHORTAGE IN THE REST OF THE WORLD?
It was a fiasco:
Eastern Europe didn't know what “honest” meant.
Western Europe didn't know what “shortage” meant.
Africa didn't know what “food” meant.
China didn't know what “opinion” meant.
The Middle East didn't know what “solution” meant.
The USA didn't know what “the rest of the world” meant.
Found it on Facebook.
Thank you, Karin!
Thank you, Karin!
Veckans anekdot: Medalj?
Jag var på dopkaffe. Dopbarnets tvååriga kusin fick syn på mitt prästkors och frågade: "Är det där en medalj?"
Han lär ha varit på någon idrottstävling med familjen, så han kände till begreppet.
"Nej," svarade jag, "det är ett kors."
Han försökte på nytt: "Är det en nyckel?"
"Nej," sade hans pappa, "det är ett kors."
Pojken såg fundersam ut, men högg sedan åter in på kakan.
Han lär ha varit på någon idrottstävling med familjen, så han kände till begreppet.
"Nej," svarade jag, "det är ett kors."
Han försökte på nytt: "Är det en nyckel?"
"Nej," sade hans pappa, "det är ett kors."
Pojken såg fundersam ut, men högg sedan åter in på kakan.
MadPriest on animal and human characteristics
To believe that animals have the same characteristics as human beings is anthropomorphism. To believe that human beings have the same characteristics as animals is just plain common sense.
Väike nali...
"Kas te olete sugulased? Teil on ühesugune perekonnanimi."
"Jaa, oleme küll, aga väga kaugelt. Meid on 14 last. Mina olen esimene ja tema on viimane."
"Jaa, oleme küll, aga väga kaugelt. Meid on 14 last. Mina olen esimene ja tema on viimane."
Digging for truth
On August 8, 2011, the Huffington Post published an article by Levi Ben-Shmuel, entitled Digging for Truth: How Deep Are You Willing to Go? Starting from the archaeological dig of the City of David in Jerusalem, the author challenges us to seek the truth, spiritual or otherwise, regardless of our preconceptions. An exerpt:
As archaeologists dig deeper into the earth to uncover new truths about the past, their findings have the potential to upend our understanding of religion and the role of God in its unfolding. Their search for truth mirrors our personal search for it. To reach a deeper level of truth, we need to dig into our own "debris." As we do our personal excavations and new information is revealed, the willingness to let go of beliefs that no longer serve us is crucial to personal and spiritual growth.The article is not very long, but well worth reading - and pondering!
It is easy to find reasons not to begin the digging. For many, letting go of what is known and comfortable is a daunting task. The fear of what might be found in the darkness can be profound. It is easier to hold on to what is "truth" and forgo the dirty business of exploration.
Finding the courage to put cherished beliefs up for examination is the hallmark of true inquiry, whether it is scientific or spiritual. One quality that makes this kind of inquiry possible is humility. Being humble does not mean erasing one's opinions or submitting to another's will. The essence of humility is knowing one's rightful place in life. True humility recognizes the limits inherent in the human mind in the face of the awesomeness of a universe that is expanding, filled with mystery and might be infinite.
Someday...
Someday they'll give a war and nobody will come.
- Carl Sandburg
as quoted on God's Politics
as quoted on God's Politics
Jag glömmer aldrig...
Det är tre saker jag aldrig glömmer - namn, ansikten, och det tredje kommer jag inte ihåg.
Anonymt citat ur Stora talarboken (2010)
av Barbro Fällman
av Barbro Fällman
Lu: Boule de Suif
Guy de Maupassant: Boule de Suif (1880). feedbooks.comGuy de Maupassant (1850-93) était un écrivain francais, connu surtout pour ses nouvelles (ou "contes"), dont Boule de Suif, que je viens de lire. C'est la première de ses histoires que j'ai lu, mais surement pas la dernière.
Pendant l'hiver, 1870-71, durant la guerre franco-prussienne, la ville de Rouen (Normandie) est envahie par les Prussiens. Pour fuir l'occupation, un groupe de dix personnes prend la diligence de Dieppe : un couple de commerçants, un couple de bourgeois, un couple de nobles, deux religieuses, un démocrate et enfin l'héroïne, Élisabeth Rousset, une prostituée surnommée Boule de Suif à cause de son embonpoint.
Le voyage s'annonce difficile, la diligence n'avance pas. Les voyageurs ont faim et seule Boule de Suif a pensé à emporter des provisions, qu'elle partage généreusement. Les voyageurs font étape dans une auberge à Tôtes, occupée par les Prussiens. Pour pouvoir passer, Boule de Suif doit livrer son corps à un Prussien, mais elle refuse. Poussée jusqu’à sa fin par les neuf autres voyageurs, elle accepte. Le lendemain, l'officier Prussien les laisse partir. Continuant leur route, les voyageurs ignorent et méprisent Boule de Suif qui, étant occupée, n'a pas pu faire de provisions alors que les autres avaient préparé leur déjeuner. Aucun d'eux ne donnera ne serait-ce qu'un petit morceau de pain à la jeune fille. L'espace clos de la diligence fait ressortir l'hypocrisie et la bassesse des bourgeois. L'histoire se termine sur Boule de Suif en larmes.
Cette histoire m'a beaucoup touchée. La méchanceté des gens "civilisés" (dont les deux religieuses) contre la "basse" prostituée, qu'ils ont d'abord utilisés et après abandonnés et méprisés, est quelque chose qu'on voit trop aujourd'hui même. Pourtant, Boule de Suif est la seule personne (sauf le démocrate) qui a des principes quelconques - dans ce cas, la patriotisme. Mais son refus de coucher avec un representant de l'envahisseur est vaincu par l'insistance des autres voyageurs, manquant d'autres principes que ceux de la commerce et le status social.
En somme, cette nouvelle est tragique, pessimiste ... et trop réaliste pour être ignorée.
King on scientific and spiritual power
Our scientific power has outrun our spiritual power. We have guided missiles and misguided men.
- Martin Luther King, Jr.
as quoted on Twitter
Tech support call
Tech support: Good day. How may I help you?
Male customer: Hello… I can’t print.
Tech support: Would you click on “start” for me and…
Customer: Listen pal; don’t start getting technical on me! I’m not Bill Gates.
Male customer: Hello… I can’t print.
Tech support: Would you click on “start” for me and…
Customer: Listen pal; don’t start getting technical on me! I’m not Bill Gates.
Nigeria: Den muslimska sekten Boko Haram dödar kristna
Den största afrikanska staten Nigeria med 158,2 miljoner invånare är rätt jämt delad mellan muslimer i norr och kristna i söder. Muslimerna är 45% och de kristna 51% av befolkningen. De övriga är närmast animister, men eftersom deras andel kan vara så hög som 10%, måste de ovannämnda siffrorna ses som riktgivande.
Vissa motsättningar har alltid funnits mellan befolkningsgrupperna, men deras ledare har i allmänhet varit ansvarsfulla och strävat efter att upprätthålla samhällsfreden.
Nu har dock en ny aktör kommit in på arenan, och freden är hotad. Det är den muslimska sekten Jama’atu ahlus Sunnah lid da’awati wal Jihad, som oftast kallas Boko Haram och har kopplingar till al-Qaida, som genom terrordåd vill tvinga regeringen att införa sharia-lagstiftning i Nigeria. Deras terror riktar sig närmast mot kristna i den norra delen av landet, där muslimerna är i majoritet.
I staden Maiduguri, 870 km norr om huvudstaden Abuja, har deras framfart varit som mest blodig. De attackerade en och samma katolska kyrka den 1 och den 7 juni i år och dödade sammanlagt 10 personer. Den 16 juni drabbades en församling i Damboa, knappt 90 km från Maiduguri, med fyra döda som följd.
Kristna flyr undan våldet i delstaten Borno, där Maiduguri och Damboa ligger, och många kyrkor har stängt sina dörrar. Andra, som fortfarande verkar, har ändrat sina gudstjänsttider för att försöka undvika attacker då många människor är samlade.
Muslimska ledare vädjar till Boko Haram att upphöra med våldsamheterna. Uppmaningarna klingar dock för döva öron.
Hittills har självmordsbombningar inte förekommit i Nigeria, men det finns farhågor om att sådana också är på väg, om Boko Haram trappar upp sin verksamhet.
Ett stort problem är att säkerhetsstyrkorna, som naturligtvis har som uppgift att skydda också de kristna, verkar ha infiltrerats av sympatisatörer till Boko Haram. Detta innebär förstås att skyddet är långt ifrån så effektivt som det borde vara.
Senast i augusti dödades 24 kristna i delstaten Plateau i centrala Nigeria när muslimska extremister och soldater attackerade ett antal byar, berättar Open Doors.
Se mera detaljer i artikeln Churches in Nigeria Shuttered, Reduced with Uptick in Terrorism (CDN 13.7.11).
Vissa motsättningar har alltid funnits mellan befolkningsgrupperna, men deras ledare har i allmänhet varit ansvarsfulla och strävat efter att upprätthålla samhällsfreden.
Nu har dock en ny aktör kommit in på arenan, och freden är hotad. Det är den muslimska sekten Jama’atu ahlus Sunnah lid da’awati wal Jihad, som oftast kallas Boko Haram och har kopplingar till al-Qaida, som genom terrordåd vill tvinga regeringen att införa sharia-lagstiftning i Nigeria. Deras terror riktar sig närmast mot kristna i den norra delen av landet, där muslimerna är i majoritet.
I staden Maiduguri, 870 km norr om huvudstaden Abuja, har deras framfart varit som mest blodig. De attackerade en och samma katolska kyrka den 1 och den 7 juni i år och dödade sammanlagt 10 personer. Den 16 juni drabbades en församling i Damboa, knappt 90 km från Maiduguri, med fyra döda som följd.
Kristna flyr undan våldet i delstaten Borno, där Maiduguri och Damboa ligger, och många kyrkor har stängt sina dörrar. Andra, som fortfarande verkar, har ändrat sina gudstjänsttider för att försöka undvika attacker då många människor är samlade.
Muslimska ledare vädjar till Boko Haram att upphöra med våldsamheterna. Uppmaningarna klingar dock för döva öron.
Hittills har självmordsbombningar inte förekommit i Nigeria, men det finns farhågor om att sådana också är på väg, om Boko Haram trappar upp sin verksamhet.
Ett stort problem är att säkerhetsstyrkorna, som naturligtvis har som uppgift att skydda också de kristna, verkar ha infiltrerats av sympatisatörer till Boko Haram. Detta innebär förstås att skyddet är långt ifrån så effektivt som det borde vara.
Senast i augusti dödades 24 kristna i delstaten Plateau i centrala Nigeria när muslimska extremister och soldater attackerade ett antal byar, berättar Open Doors.
Se mera detaljer i artikeln Churches in Nigeria Shuttered, Reduced with Uptick in Terrorism (CDN 13.7.11).
Do not condemn
Do not condemn the judgment of another because it differs from your own. You may both be wrong.
- Dandamis
as quoted on QuoteFame.com
as quoted on QuoteFame.com
Indien: Selina, Moyazan, Aimazan och Suryja Bibi
Den 5 april 2011 blev Selina Bibi, en ny konvertit från islam till kristendom i östra Indien, offentligt förnedrad genom att hon kläddes av och misshandlades. Den 4 augusti trängde sig omkring 50 muslimska extremister in i hennes hem och avbröt det bönemöte som hölls där och hotade att bränna ner hemmet om hon inte återvände till islam. Ifall hon inte gjorde det varnade extremisterna henne att hon antingen måste lämna området eller se sitt hus brinna ned.
I samma distrikt höll muslimska extremister tre kristna kvinnor (Moyazan Bibi, Aimazan Bibi och Suryja Bibi) fångna i en timme den 21 juli och hotade att misshandla och bränna dem levande ifall de fortsatte tro på Kristus. En av kvinnorna försökte anmäla händelsen hos polisen, men den lokala muslimska ledaren och andra extremister stoppade henne och hotade skada henne.
Källor: Martyrkyrkans vänner, Compass Direct News
I samma distrikt höll muslimska extremister tre kristna kvinnor (Moyazan Bibi, Aimazan Bibi och Suryja Bibi) fångna i en timme den 21 juli och hotade att misshandla och bränna dem levande ifall de fortsatte tro på Kristus. En av kvinnorna försökte anmäla händelsen hos polisen, men den lokala muslimska ledaren och andra extremister stoppade henne och hotade skada henne.
Källor: Martyrkyrkans vänner, Compass Direct News
Hávamál 41
Med vapen och kläder
glädje vänner varandra!
Själv man skönjer det bäst.
Genom gengåvor vänskapen
varar längst;
om annars det vill sig väl.
glädje vänner varandra!
Själv man skönjer det bäst.
Genom gengåvor vänskapen
varar längst;
om annars det vill sig väl.
Hávamál - Den höges sång
Erik Brates översättning 1913 från fornisländskan
Erik Brates översättning 1913 från fornisländskan
Ordförklaring: Milkshake
När du har köpt mjölk i snabbköpet och tölken står och skakar i slutet på kassans rullband.
Egen produktion. Beklagar.
Beklagar (sig) gör också butikskassorna som jag har delat detta med.
Beklagar (sig) gör också butikskassorna som jag har delat detta med.
Veckans anekdot: Morjens!
Jag ringde en gång till min vän och kollega Mårten. Då han svarade, sade jag: "Hej! Det är Kalle. Morjens!"
Han svarade blixtsnabbt: "Nå hej, Kalle Morjens!"
Jag kom helt av mig och började gapskratta. Mårten var nöjd, eftersom han inte så ofta får mig att tappa koncepterna...
Han svarade blixtsnabbt: "Nå hej, Kalle Morjens!"
Jag kom helt av mig och började gapskratta. Mårten var nöjd, eftersom han inte så ofta får mig att tappa koncepterna...
Wilde on the gutter and the stars
We are all in the gutter, but some of us are looking at the stars.
- Oscar Wilde
as quoted on God's Politics
as quoted on God's Politics
Fiji: Militären mot metodistkyrkan, fijier mot indier
Militärregimen på Fiji blir allt tuffare mot den nationella Metodistkyrkan, berättar Dagen (2.9.11). Den årliga kyrkokonferensen ställdes in i slutet av augusti, och därefter blev all kyrklig verksamhet, förutom vanliga söndagsgudstjänster, förbjuden.
Enligt en militär talesperson måste metodistledare nu ansöka om tillstånd för att anordna möten (utom gudstjänster) och för att resa utomlands.
Metodistkyrkans årsmöte blev, för tredje gången, inställt av militärregimen sedan kyrkans president Ame Tugauwe och generalsekreteraren Tuikilakila Waqairatu vägrat att avgå. Båda två har offentligt kritiserat landets odemokratiska ledning.
Detta låter ju inte bra. Religions- och åsiktsförföljelse bör alltid fördömas. Om man gräver lite i bakgunden, är bilden dock mindre svartvit.
Metodistkyrkan (Methodist Church of Fiji and Rotuma) är det största kristna samfundet på Fiji och representerar cirka en tredjedel av de 850 000 invånarna på öriket i Stilla havet, rakt öster om Australien. Två tredjedelar av kyrkans medlemmar är etniska fijier av melanesiskt ursprung. Av landets befolkning är de drygt hälften, medan närmare 40% har indiskt ursprung. Därför är hinduismen en stor religion på Fiji.
Metodistkyrkan har starkt protesterat mot militärkuppen av år 2006. Därav kommer naturligtvis militärregimens reaktion, som Dagen berättar om. I de tre tidigare militärkupperna (maj 1987, september 1987 och 2000) har däremot kyrkan varit positiv. Detta torde bero på att de tidigare kupperna starkt strävade efter en begränsning av indiernas rättigheter. Under de senaste par decennierna har också stora skaror av etniska indier flytt landet. Tidigare var de i knapp majoritet bland befolkningen.
I samband med kuppen år 2000 arbetade pastor Tomasi Kanilagi, som då var kyrkans ledare, för införandet av en grundlag som skulle göra Fiji till en "kristen stat" och metodistkyrkan till ett överordnat organ som skulle förena alla politiska partier. Ett enpartisystem, med andra ord. Förslaget gick dock aldrig igenom.
Att kyrkans nuvarande ledning talar för demokrati och mot militärregimen länder den naturligtvis till heder. Detta är dock en ny linje, som inte har någon historisk kontinuitet.
Enligt en militär talesperson måste metodistledare nu ansöka om tillstånd för att anordna möten (utom gudstjänster) och för att resa utomlands.
Metodistkyrkans årsmöte blev, för tredje gången, inställt av militärregimen sedan kyrkans president Ame Tugauwe och generalsekreteraren Tuikilakila Waqairatu vägrat att avgå. Båda två har offentligt kritiserat landets odemokratiska ledning.
Detta låter ju inte bra. Religions- och åsiktsförföljelse bör alltid fördömas. Om man gräver lite i bakgunden, är bilden dock mindre svartvit.
Metodistkyrkan (Methodist Church of Fiji and Rotuma) är det största kristna samfundet på Fiji och representerar cirka en tredjedel av de 850 000 invånarna på öriket i Stilla havet, rakt öster om Australien. Två tredjedelar av kyrkans medlemmar är etniska fijier av melanesiskt ursprung. Av landets befolkning är de drygt hälften, medan närmare 40% har indiskt ursprung. Därför är hinduismen en stor religion på Fiji.
Metodistkyrkan har starkt protesterat mot militärkuppen av år 2006. Därav kommer naturligtvis militärregimens reaktion, som Dagen berättar om. I de tre tidigare militärkupperna (maj 1987, september 1987 och 2000) har däremot kyrkan varit positiv. Detta torde bero på att de tidigare kupperna starkt strävade efter en begränsning av indiernas rättigheter. Under de senaste par decennierna har också stora skaror av etniska indier flytt landet. Tidigare var de i knapp majoritet bland befolkningen.
I samband med kuppen år 2000 arbetade pastor Tomasi Kanilagi, som då var kyrkans ledare, för införandet av en grundlag som skulle göra Fiji till en "kristen stat" och metodistkyrkan till ett överordnat organ som skulle förena alla politiska partier. Ett enpartisystem, med andra ord. Förslaget gick dock aldrig igenom.
Att kyrkans nuvarande ledning talar för demokrati och mot militärregimen länder den naturligtvis till heder. Detta är dock en ny linje, som inte har någon historisk kontinuitet.
King on waging war
It is not enough to say we must not wage war. It is necessary to love peace and sacrifice for it.
- Martin Luther King, Jr.
as quoted on Twitter
Frågespalten LVIII: Dubbel konfirmation?
Går det att bli konfirmerad både i Norge och här i Finland, alternativt konfirmerad i Norge och gå skriftskolan här? B. är döpt både här och i Norge och nu funderar släkten på konfirmationen... Det är en förhandlingsfråga. Den går ut på att den som ska konfirmera godkänner den skriftskola som B. har genomgått. Och det är det ju bäst att kolla i god tid.
Att bli konfirmerad dubbelt brukar vi inte praktisera, även om det kanske inte finns direkta teologiska hinder för det (såsom vid dop, t.ex.).
Einstein on learning, living, and hoping
Learn from yesterday, live for today, hope for tomorrow.
- Albert Einstein
as quoted on QuoteFame.com
as quoted on QuoteFame.com
Humanistisen kristillisyyden manifesti
Adressit.com -sivustolta löytyy alla oleva teksti. Allekirjoitin adressin numerolla 13.
Eikä asia koske ainoastaan kirkkoja Virossa, vaan muuallakin.
Eikä asia koske ainoastaan kirkkoja Virossa, vaan muuallakin.
Viron kirkkojen neuvostolle, kaikille kirkoille ja seurakunnille
Viron yhteiskuntaa leimaavat pyrkimykset suurempaan demokratiaan, avoimuuteen ja suvaitsevaisuuteen. Tuemme näitä pyrkimyksiä. Huolestuneina olemme kuitenkin havainneet, että samaan aikaan useissa kirkoissa on lisääntynyt autoritaarisuus, sulkeutuneisuus ja suvaitsemattomuus. Kristillinen oppi pyritään asettamaan vastakkain yhteiskunnan humanististen arvojen kanssa. Ymmärrämme vastustuksen kumpuavan pelosta ja epävarmuudesta, mitä yhteiskunnassa tapahtuvat muutokset aiheuttavat. Meistä tämä asenne ei kuitenkaan auta muuttamaan yhteiskuntaa vaan estää kirkkojen oman elämän kehitystä.
Vakaa näkemyksemme on, että kristillisen sanoman pitäisi olla humanistista. Perustamme näkökantamme Raamatun luomiskertomukseen, jonka mukaan Jumala loi ihmisen omaksi kuvakseen (1 Moos.1:27) antaen hänelle sitä kautta erityisen arvon. Humanismi on tämän arvon tunnustamista.
Humanistinen kristillisyys on vastakohta kristillisyyden muodoille, jotka eivät tunnusta ihmisen oikeutta tehdä itsenäisesti päätöksiä ja ottaa vastuuta; jotka vaativat ihmistä sokeasti alistumaan kirkollisille auktoriteeteille; ja jotka haluavat kirkollisen demokratian sijaan keskusjohtoisuutta. On valitettavaa, että osa papeista pyrkii painostamaan kaikkia kirkon jäseniä tällaisen kristinuskon tulkinnan kannalle ja hävittämään mielipiteiden monimuotoisuuden kirkossa. Emme hyväksy kirkon piirissä leviäviä vihapuheita, emmekä niiden perustelua ja oikeutusta Raamatulla.
Toivomme, ettei kirkko haikailisi mennyttä vaan keskittyisi nykytodellisuuteen ja katsoisi tulevaisuuteen. Toivomme, että kirkko olisi moderni, demokraattinen ja avoin. Että se olisi ihmisystävällinen, välittäisi ihmisistä ja arvostaisi jokaista ihmistä yksilönä. Että se arvostaisi koulutusta ja tiedettä sekä huomioisi teologian ja ajattelun kehityksen. Että se olisi valmis käymään yhteiskunnallista keskustelua asettamatta itseään ainoaksi totuuden haltijaksi. Että kirkko arvostaisi henkistä ja hengellistä monimuotoisuutta hyväksymällä sen itsessään ja tukemalla sitä yhteiskunnassa. Että se olisi hengellinen koti kaikille, jotka sitä tarvitsevat, karkottamatta kirkosta ulos yhtäkään ihmisryhmää.
Esitämme näkemyksemme kirkosta ja kristillisyydestä seuraavina teeseinä:
1) Meidän pitää tunnistaa kirkko yhtäältä Jeesuksen Kristuksen asettamana kaikkien kristittyjen yhteisönä, ja toisaalta kirkkoina, jotka ovat organisaatioita. Organisaatioina kirkot ovat maallisia ja alisteisia samalle lainsäädännölle kuin muutkin yhteiskunnassa toimivat järjestöt. Me emme hyväksy väitettä, että kirkko olisi organisaationa pyhä.
2) Kirkon organisaatio on ennen kaikkea tukirakenne, jonka tehtävä on tukea jäseniensä hengellistä kasvua. Kirkko oikeuttaa olemassaolonsa tällaisena rakenteena ainoastaan niin kauan kuin se pystyy hoitamaan tämän tehtävän.
3) Kirkon organisaatiossa on oltava mahdollisuus mielipiteiden ja ajatustapojen monimuotoisuudelle. Jokaisella kirkon jäsenellä on oikeus ja velvollisuus ilmaista kantansa kaikkiin kirkkoa koskeviin asioihin, niin johtamistavan kuin säädöstenkin osalta ja tehdä sitä avoimesti.
4) Vaikka luemmekin Raamattua Jumalan ilmoituksena, samalla katsomme, että ilmoitus on välitetty meille ihmiskielen, aikaansa sidotun kulttuurin sekä maailmankuvan kautta. Tämän vuoksi Raamattua tulee lukea sen historiallisessa kontekstissaan. Samoin tulee suhtautua myös sitä selittävään ja tulkitsevaan kirkon opetukseen. Näin ollen me emme hyväksy fundamentalistista raamatuntulkintaa, jossa valikoiden käytetään Raamatun tekstejä tulkiten niitä kirjaimellisesti. Pidämme olennaisena, että Raamatussa tehdään ero sen jumalallisen ja ikuisen, sekä inhimillisen ja ajallisen sanoman välillä.
5) Älyllisesti rehellinen kristillinen julistus vaatii maailmankuvassa, ajattelussa ja yhteiskunnassa vuosituhansien aikana tapahtuneiden muutosten ottamista huomioon.
6) Kirkkoon ovat tervetulleita ja kirkossa ovat yhdenvertaisia kaikki ihmiset riippumatta sukupuolesta, koulutuksesta, sosiaalisesta asemasta, fyysisistä tai psyykkisistä vajavaisuuksista, terveydentilasta, seksuaalisesta suuntautumisesta tai identiteetistä, kansalaisuudesta, kansallisuudesta tai kulttuuritaustasta.
Uskomme, että kirkon vahvuus on meidän hengellisessä ja uskonnollisessa monimuotoisuudessamme. Toivomme, että se monimuotoisuus pysyisi ja vahvistuisi. Me haluamme aloittaa laajapohjaisen ja avoimen keskustelun kirkon roolista ja mahdollisuuksista 21. vuosisadan virolaisessa yhteiskunnassa ja haluamme, että se keskustelu on julkista.
Hávamál 64
En klok man
skall kuva sitt lynne,
sin härsklystnad hålla i tygel.
Då han märker,
när bland modiga han kommer,
att ingen är djärv framför alla.
skall kuva sitt lynne,
sin härsklystnad hålla i tygel.
Då han märker,
när bland modiga han kommer,
att ingen är djärv framför alla.
Hávamál - Den höges sång
Erik Brates översättning 1913 från fornisländskan
Erik Brates översättning 1913 från fornisländskan
Norgevits om de nygifta
Det var en norsk gammelgutt som äntligen hittat en pige. Nu var det ju bara det att han inte visste hur man gör för att komma till. Han ringde mor sin och frågade:
- Mor va gör jej, Marit vill nå mer än bare kele.
- Jo min gutt, när ni keler så tar du den allre hårdeste kroppsdelen du har og stopper in där hon kisser.
Senare på kvällen ringde Marit och var förtvivlad:
- Bestemor, va må jej göre, Ole har stoppet ner huvet i WC:n och kommer inte loss!
- Mor va gör jej, Marit vill nå mer än bare kele.
- Jo min gutt, när ni keler så tar du den allre hårdeste kroppsdelen du har og stopper in där hon kisser.
Senare på kvällen ringde Marit och var förtvivlad:
- Bestemor, va må jej göre, Ole har stoppet ner huvet i WC:n och kommer inte loss!
Hämtad från Facebook.
Somalia: Juma Nuradin Kamil
Enligt World Watch är Somalia nummer fem på listan över de farligaste länderna att vara kristen i, vilket jag bloggade om 28.2.11. Ett nytt exempel på detta är den somaliske konvertiten Juma Nuradin Kamil som i september hittades halshuggen.
Tre män kidnappade Kamil den 21 augusti 2011 och förde bort honom i en bil. Den 10 september återfanns hans halshuggna kropp i utkanten av staden Hudur i sydvästra delen av Somalia.
"Jag förstod först inte vad som hade hänt men förstod sedan att någon hade blivit halshuggen. Hans huvud hade lagts på hans bröst," berättar en boende i området.
Kristna ledare säger att mordet bär al Shabaabs kännetecken. "Det är vanligt att al Shabaab halshugger dem som de misstänker har konverterat till kristendomen, eller är vänligt inställda till västerländska värderingar. Vår broder tog emot den kristna tron för tre år sedan och var beslutsam i sin tro på Gud. Vi saknar honom mycket."
Kroppen fick ligga kvar på marken ytterligare i två dygn, eftersom folk fruktade hämndaktioner från al Shabaab ifall organisationens medlemmar skulle få redan på att man begravt en konvertit. Slutligen hade någon eller några under natten fört bort hans lik och lagt honom till den sista vilan.
Ḥarakat ash-Shabāb al-Mujāhidīn, i korthet al Shabaab (också transkriberat al-Shabab), är en islamistisk organisation som misstänks ha band till al Qaida. De vill införa en extrem variant av sharialagstiftning. Flera länder har stämplat dem som en terrororganisation, och de uppvisar likheter med talibanrörelsen i Afghanistan och Pakistan.
Al Shabaab bildades som en ungdomsrörelse inom de så kallade Islamiska domstolarna (det arabiska namnet lär betyda ungefär "Mujaheddinernas ungdomsrörelse"). Åren efter att Etiopien gick in i Somalia i december 2006, började al Shabaab allt mer agera som en självständig gerilla. Islamiska domstolarna fick plats i en övergångsregering, men al Shabaab fortsatte sin kamp med militära medel.
Det är dock oklart hur många de egentligen är. Siffrorna brukar variera mellan 3 000 och 7 000.
Övergångsregeringen, som kämpar för att få makten över landet, torde dock inte behandla kristna särskilt mycket bättre än al Shabaab, till skillnad från vad jag tidigare har bloggat. Regeringschefen, shejk Sharif Ahmed, har sagt att den som lämnar islam bör få dödsstraff.
Tre män kidnappade Kamil den 21 augusti 2011 och förde bort honom i en bil. Den 10 september återfanns hans halshuggna kropp i utkanten av staden Hudur i sydvästra delen av Somalia.
"Jag förstod först inte vad som hade hänt men förstod sedan att någon hade blivit halshuggen. Hans huvud hade lagts på hans bröst," berättar en boende i området.
Kristna ledare säger att mordet bär al Shabaabs kännetecken. "Det är vanligt att al Shabaab halshugger dem som de misstänker har konverterat till kristendomen, eller är vänligt inställda till västerländska värderingar. Vår broder tog emot den kristna tron för tre år sedan och var beslutsam i sin tro på Gud. Vi saknar honom mycket."
Kroppen fick ligga kvar på marken ytterligare i två dygn, eftersom folk fruktade hämndaktioner från al Shabaab ifall organisationens medlemmar skulle få redan på att man begravt en konvertit. Slutligen hade någon eller några under natten fört bort hans lik och lagt honom till den sista vilan.
Ḥarakat ash-Shabāb al-Mujāhidīn, i korthet al Shabaab (också transkriberat al-Shabab), är en islamistisk organisation som misstänks ha band till al Qaida. De vill införa en extrem variant av sharialagstiftning. Flera länder har stämplat dem som en terrororganisation, och de uppvisar likheter med talibanrörelsen i Afghanistan och Pakistan.
Al Shabaab bildades som en ungdomsrörelse inom de så kallade Islamiska domstolarna (det arabiska namnet lär betyda ungefär "Mujaheddinernas ungdomsrörelse"). Åren efter att Etiopien gick in i Somalia i december 2006, började al Shabaab allt mer agera som en självständig gerilla. Islamiska domstolarna fick plats i en övergångsregering, men al Shabaab fortsatte sin kamp med militära medel.
Det är dock oklart hur många de egentligen är. Siffrorna brukar variera mellan 3 000 och 7 000.
Övergångsregeringen, som kämpar för att få makten över landet, torde dock inte behandla kristna särskilt mycket bättre än al Shabaab, till skillnad från vad jag tidigare har bloggat. Regeringschefen, shejk Sharif Ahmed, har sagt att den som lämnar islam bör få dödsstraff.
Somali Convert to Christianity Kidnapped, Beheaded (Compass Direct 12.9.11)
Kristen konvertit mördad i Somalia (Dagen 14.9.11)
MadPriest on the final questions
People who excuse their actions by claiming that "the real world" is too complicated to always tell the truth or to always act with complete integrity, are the ones who make things complicated in the first place. The final questions we will all have to answer one day will be very simple, requiring only the reply, "yes" or "no."
Veckans anekdot: Det som skall undvikas
Vid en av årets konfirmationer läste en hjälpledare en av dagens texter. Hon läste tydligt och bra, men jag undrade om hon riktigt hade tänkt igenom det hon läste.
I texten nämndes sådant som vi bör undvika, bl.a. avgudadyrkan. Hur det nu var, sade hon i stället "avgudakyrkan", vilken säkert bör undvikas (vad den nu sen är) men som knappast är riktigt samma sak ... eller kanske det är det, vad vet jag.
I texten nämndes sådant som vi bör undvika, bl.a. avgudadyrkan. Hur det nu var, sade hon i stället "avgudakyrkan", vilken säkert bör undvikas (vad den nu sen är) men som knappast är riktigt samma sak ... eller kanske det är det, vad vet jag.
Justice and the Kingdom of God
Justice is like the Kingdom of God - it is not without us as a fact, it is within us as a great yearning.
Estonia - the world's 'least religious' country
I love Estonia, Finland's neighbour to the south.
We have no land border, but are separated by the Gulf of Finland, an arm of the Baltic Sea that I have lived by all my life. Estonia is closer to Helsinki and Porvoo than most of the rest of Finland, as a matter of fact - the city of Tampere is some 200 km to the north, which isn't so much, but Tallinn is even closer, only some 70 km to the south. Of course, in travel time the difference isn't so big, as Tampere is two hours by train from Helsinki, while Tallinn is two hours by ferry. But Lapland is so, so far away. The distance from Porvoo to the north of Lapland is equal to the distance to, say, Berlin.
For some years now, I have been engaged in S:t John Aid in Estonia (Johanniitide Abi Eestis), and this summer I got fed up with only knowing a bit of Estonian, so I have promised myself to learn the language properly. Which isn't too hard, since it is a fairly close relative to Finnish. You just have to be wary of the pitfalls - words that sound similar but have entirely different meaning. "Pulma" means problem in Finnish, but "pulmad" means wedding in Estonian, for instance. Not that the meaning is so different there, perhaps...
But our modern history separates us. While Finland was able to stay out of the Soviet Union after WWII, Estonia and the other Baltic states, Latvia and Lithuania, were annexed. This has had far-reaching consequences, of course, both economically and culturally.
One consequence is on the religious front. The Soviet anti-religious propaganda struck hard in many parts of the union. In Finland, some 80% of the population belongs to the Lutheran church. In modern-day Estonia, only 13% do, and yet the Lutheran church is the country's largest. A colleague in Tallinn said that he avoids wearing ecclesiastical garb in public because of the negative reactions he gets. I use it myself, since it often gives people an opportunity to contact the pastor and talk a bit. But that is at home in Finland, of course.
This does naturally not mean that Estonians are unspiritual. It only means that they now seek their answers outside of the churches. Which is their right, but it also shows that half a century of violent propaganda can have an effect on a good people. It is sad.
Spirituality in Estonia - the world's 'least religious' country (BBC News 26.8.11)
The Least Religious Country in the World (Aqurette 26.8.11)
Estonia: "We do not tolerate homosexuality" (Karl's comments 6.9.11)
We have no land border, but are separated by the Gulf of Finland, an arm of the Baltic Sea that I have lived by all my life. Estonia is closer to Helsinki and Porvoo than most of the rest of Finland, as a matter of fact - the city of Tampere is some 200 km to the north, which isn't so much, but Tallinn is even closer, only some 70 km to the south. Of course, in travel time the difference isn't so big, as Tampere is two hours by train from Helsinki, while Tallinn is two hours by ferry. But Lapland is so, so far away. The distance from Porvoo to the north of Lapland is equal to the distance to, say, Berlin.
For some years now, I have been engaged in S:t John Aid in Estonia (Johanniitide Abi Eestis), and this summer I got fed up with only knowing a bit of Estonian, so I have promised myself to learn the language properly. Which isn't too hard, since it is a fairly close relative to Finnish. You just have to be wary of the pitfalls - words that sound similar but have entirely different meaning. "Pulma" means problem in Finnish, but "pulmad" means wedding in Estonian, for instance. Not that the meaning is so different there, perhaps...
But our modern history separates us. While Finland was able to stay out of the Soviet Union after WWII, Estonia and the other Baltic states, Latvia and Lithuania, were annexed. This has had far-reaching consequences, of course, both economically and culturally.
One consequence is on the religious front. The Soviet anti-religious propaganda struck hard in many parts of the union. In Finland, some 80% of the population belongs to the Lutheran church. In modern-day Estonia, only 13% do, and yet the Lutheran church is the country's largest. A colleague in Tallinn said that he avoids wearing ecclesiastical garb in public because of the negative reactions he gets. I use it myself, since it often gives people an opportunity to contact the pastor and talk a bit. But that is at home in Finland, of course.
This does naturally not mean that Estonians are unspiritual. It only means that they now seek their answers outside of the churches. Which is their right, but it also shows that half a century of violent propaganda can have an effect on a good people. It is sad.
Spirituality in Estonia - the world's 'least religious' country (BBC News 26.8.11)
The Least Religious Country in the World (Aqurette 26.8.11)
Estonia: "We do not tolerate homosexuality" (Karl's comments 6.9.11)
King on stronger right
Right, temporarily defeated, is stronger than evil triumphant.
- Martin Luther King, Jr.
as quoted on Twitter
Barn skriver till Gud
Käre Gud, menade du det där med "behandla andra som du själv vill bli behandlad", för om du gjorde det så ska jag verkligen spöa min bror!
- Maja, 9 år
Frågespalten LVII: "Bilder" vid bön
Jag träffade en man som jag umgicks med ganska mycket. Jag bad mycket för vår relation och vid ett bönemöte fick jag en "bild" att jag skulle ta hand on honom och hans barn. Han lånade mycket pengar av mej och har inte betalat tillbaka."Bilder" och andra impulser som vi får kan vara av Gud, men de kan också komma annanstans ifrån. Allt sådant måste vi granska och överväga noggrant och rationellt. "Pröva allt och behåll det som är gott" står det i Skriften.
Nu har jag träffat en ny man. Jag känner mej så trygg och älskad tillsammans med honom. Han är varmt kristen. Nu vet jag inte vad jag skall göra ... följa "bilden" eller min känsla ...
Hur skall jag veta vad som är det rätta?
I sig kan det vara en god sak om du tar hand om den första mannen och hans dotter. Åtminstone har de ju då det gott. Det verkar ändå som om han skulle ha utnyttjat dig ekonomiskt, och det är inte en god grund att stå på i ett förhållande.
Ett förhållande där du känner dig "trygg och älskad" är förstås betydligt bättre för dig än ett där du bara måste ge.
Kanske jag skulle säga så här: Följ varken bilden eller din känsla, utan ditt förnuft. Om ditt nya förhållande verkar gott, så satsa på det. Om du fortfarande kan hjälpa den första mannen och särskilt hans barn utan att riskera det nya förhållandet, är det väl inget som hindrar. Oftast kan det ändå bli besvärligt för den nye om den gamle "spökar med" alltför mycket. Håll gränserna klara!
Herren med er alla!
Sunshine and smiles
What sunshine is to flowers, smiles are to humanity.
- Joseph Addison
as quoted on QuoteFame.com
as quoted on QuoteFame.com
Pressklipp
Berusad körde omkring med skoplastare i Kuopio (Hufvudstadsbladet 17.8.11)
(Det måste ha känts hotfullt för dem som inte ville ha sina skor plastade.)
(Det måste ha känts hotfullt för dem som inte ville ha sina skor plastade.)
Samfällighet med två församlingar sårbar
Kollega Robert Lemberg, kyrkoherde i Pernå, rekommenderar på sin blogg Kyrkkajan (27.6.11) att man i det nya Lovisa skulle gå in för en modell med endast två församlingar, en finsk och en svensk. Så har vi det i Borgå. Modellen fungerar bra då det finns god vilja, men om den saknas, är allt öppet för en "majoritetsdiktatur" där den större församlingen (läs: den finska) kan driva igenom sin linje utan att lyssna till den mindre. Numera har vi det så i Borgå.
Tänk noga efter, lovisabor, innan ni sätter handen i sk*ten! Gå hellre in för en modell med t.ex. fyra församlingar - en finsk och en svensk stads- och landsförsamling. Då finns det möjligheter att bilda allianser som kan få fruktbar diskussion och goda resultat till stånd.
När jag hade skrivit detta på Facebook blev Radio Vega Östnyland intresserade. Igår (3.10.11) intervjuade de mig om saken. Jag vet ännu inte exakt när intervjun sänds, men jag sätter (om möjligt) in en länk om saken senare.
Uppdatering: Inslaget (på nätet här) sändes 6.10.11. Samma dag ringde Borgåbladet upp mig. Jag återkommer till det.
Uppdatering 2: Bbl publicerade artikeln 7.10.11, tyvärr ej på nätet. Inget särdeles nytt framkom. Däremot intervjuade Kyrkpressen mig, vilket jag också återkommer till.
Tänk noga efter, lovisabor, innan ni sätter handen i sk*ten! Gå hellre in för en modell med t.ex. fyra församlingar - en finsk och en svensk stads- och landsförsamling. Då finns det möjligheter att bilda allianser som kan få fruktbar diskussion och goda resultat till stånd.
När jag hade skrivit detta på Facebook blev Radio Vega Östnyland intresserade. Igår (3.10.11) intervjuade de mig om saken. Jag vet ännu inte exakt när intervjun sänds, men jag sätter (om möjligt) in en länk om saken senare.
Uppdatering: Inslaget (på nätet här) sändes 6.10.11. Samma dag ringde Borgåbladet upp mig. Jag återkommer till det.
Uppdatering 2: Bbl publicerade artikeln 7.10.11, tyvärr ej på nätet. Inget särdeles nytt framkom. Däremot intervjuade Kyrkpressen mig, vilket jag också återkommer till.
Hávamál 30b
Klok mången tyckes,
om han ej tilltalas,
och helskinnad hållas han får.
om han ej tilltalas,
och helskinnad hållas han får.
Hávamál - Den höges sång
Erik Brates översättning 1913 från fornisländskan
Erik Brates översättning 1913 från fornisländskan
The nun and the cabbie
A cabbie picks up a Nun. She gets into the cab, and notices that the VERY handsome cab driver won't stop staring at her.
She asks him why he is staring. He replies: "I have a question to ask, but I don't want to offend you."
She answers, "My son, you cannot offend me. When you're as old as I am and have been a nun as long as I have, you get a chance to see and hear just about everything. I'm sure that there's nothing you could say or ask that I would find offensive."
"Well, I've always had a fantasy to have a nun kiss me."
She responds, "Well, let's see what we can do about that: #1, you have to be single and #2, you must be Catholic."
The cab driver is very excited and says, "Yes, I'm single and Catholic!"
"OK" the nun says. "Pull into the next alley."
The nun fulfills his fantasy with a kiss that would make a hooker blush.
But when they get back on the road, the cab driver starts crying.
"My dear child," said the nun, "Why are you crying?"
"Forgive me but I've sinned. I lied and I must confess; I'm married and I'm Jewish."
The nun says, "That's OK. My name is Kevin and I'm going to a Halloween party."
She asks him why he is staring. He replies: "I have a question to ask, but I don't want to offend you."
She answers, "My son, you cannot offend me. When you're as old as I am and have been a nun as long as I have, you get a chance to see and hear just about everything. I'm sure that there's nothing you could say or ask that I would find offensive."
"Well, I've always had a fantasy to have a nun kiss me."
She responds, "Well, let's see what we can do about that: #1, you have to be single and #2, you must be Catholic."
The cab driver is very excited and says, "Yes, I'm single and Catholic!"
"OK" the nun says. "Pull into the next alley."
The nun fulfills his fantasy with a kiss that would make a hooker blush.
But when they get back on the road, the cab driver starts crying.
"My dear child," said the nun, "Why are you crying?"
"Forgive me but I've sinned. I lied and I must confess; I'm married and I'm Jewish."
The nun says, "That's OK. My name is Kevin and I'm going to a Halloween party."
Thanks to Mrs. Karl!
Israel: Serge and Naama Kogen
A hard-line Jewish ultra-Orthodox group in Israel, Yad L’Achim, that singles out Jewish Christians known as Messianic Jews for harassment and abuse is taking aim at a couple it claims is manipulating minors into becoming Christians.
In late June, 2011, the group placed leaflets around the home of Serge and Naama Kogen, 37 and 42 respectively, in Mevasseret Zion, a suburban community located just west of Jerusalem. The same week someone took out a full-page ad in a local newspaper giving the couple’s address and telling residents they were part of a missionary group “targeting” the community. The Kogens are native Israelis and hence not part of any missionary group.
The advertisement invited the public to a protest planned against the Kogens, and on Sunday, June 26, about 20 of the group’s supporters demonstrated outside the couple’s home, where they denounced them over megaphones for 90 minutes.
The protests came after Yad L’Achim lost a court case against the Kogens and their congregational leader, Asher Intrater. The group had accused them of “proselytizing” minors.
During the protest, a distraught 16-year-old girl, the alleged target of the couple’s “missionary” efforts, said all of Yad L’Achim’s claims were false. Donna Lubofsky maintains that she has never converted to Christianity. She wanted to speak at the protest to give her side of what happened, but the organizers wouldn’t let her, she said.
“They are all liars, all liars! Ask them, why won’t they let me speak?” Donna said at the protest. “They won’t let me speak because what they are saying is untrue. They [the Kogens] never tried to get me to believe. They are just good people.”
Read more: Messianic Christian Couple in Israel Accused of Converting Minor (CDN 2.7.11)
In late June, 2011, the group placed leaflets around the home of Serge and Naama Kogen, 37 and 42 respectively, in Mevasseret Zion, a suburban community located just west of Jerusalem. The same week someone took out a full-page ad in a local newspaper giving the couple’s address and telling residents they were part of a missionary group “targeting” the community. The Kogens are native Israelis and hence not part of any missionary group.
The advertisement invited the public to a protest planned against the Kogens, and on Sunday, June 26, about 20 of the group’s supporters demonstrated outside the couple’s home, where they denounced them over megaphones for 90 minutes.
The protests came after Yad L’Achim lost a court case against the Kogens and their congregational leader, Asher Intrater. The group had accused them of “proselytizing” minors.
During the protest, a distraught 16-year-old girl, the alleged target of the couple’s “missionary” efforts, said all of Yad L’Achim’s claims were false. Donna Lubofsky maintains that she has never converted to Christianity. She wanted to speak at the protest to give her side of what happened, but the organizers wouldn’t let her, she said.
“They are all liars, all liars! Ask them, why won’t they let me speak?” Donna said at the protest. “They won’t let me speak because what they are saying is untrue. They [the Kogens] never tried to get me to believe. They are just good people.”
Read more: Messianic Christian Couple in Israel Accused of Converting Minor (CDN 2.7.11)
The test of forgiving
The test of forgiving lies with healing the lingering pain of the past, not with forgetting that the past ever happened.
Dagens ordvits
- Varför sitter du alltid i båten och läser din språkkurs?
- Jag vill lära mig språket flytande!
- Jag vill lära mig språket flytande!
Hämtad från Facebook.
Kaplansgården, del 2
I februari bloggade jag om att Kaplansgården i Borgå skall säljas. Nu har situationen utvecklat sig.
Planen är nämligen nu att dagklubbarna på Braskisgränd ett stenkast ifrån skall flyttas till Kaplansgården. Detta föreslår beredningen för gemensamma kyrkorådets (gkr) sammanträde 5.10.11. Följden av detta är, enligt beslutsförslaget, att “fastighetens nuvarande hyresavtal sägs upp i brådskande ordning” så att förberedelserna för flyttningen kan komma igång i tid.
På ytan ser detta OK ut. Gräver man lite, förändras bilden.
1. Kaplansgården är en historiskt värdefull byggnad (förutom pengavärdet, som antagligen är sjusiffrigt). Att bygga om detta bostadshus till klubbutrymmen kräver omfattande arbete. Det låter sig säkert göras, men huruvida det är tillåtet i en skyddad byggnad är en annan fråga som de museala myndigheterna bör ta ställning till. Om Kaplansgårdens slutliga öde är att säljas, sjunker dessutom dess värde av ombyggnaden, eftersom den då måste byggas om på nytt. Beroende på, förstås, vad den nya ägaren har för planer.
2. Kaplansgården är inte - tvärtemot vad som har påståtts - den enda möjligheten för klubbverksamhet i området. Borgå ungdomsförbund (BUF) har en byggnad på Tingsgårdsvägen ett par hundra meter längre bort, som redan nu är fullt användbar just för klubbverksamhet. BUF skulle vara villig att hyra ut dessa utrymmen till församlingarna till ett förmånligt pris. Detta har fastighetschef Dan Tallberg dock sagt nej till med motiveringen att “det redan finns andra planer”.
3. Beslutet att säga upp hyresavtalet “i brådskande ordning” skall enligt beredningen fattas den 5 oktober. Därför är det något förvånande att fastighetschefen ville överlämna uppsägningsbeslutet redan den 30 september, och därmed föregripa gkr:s beslut. Orsaken till hans handlande är naturligtvis att hyresgästen har sex månaders uppsägningstid räknat från början av den kalendermånad som följer efter delgivandet av beslutet. Den knappa vecka som går mellan 30.9 och 5.10 blir alltså i slutändan en hel månad mindre tid att förbereda de nödvändiga arbetena. Må så vara, men nog borde väl beslutsordningen ändå vara den rätta?
Hela den här härvan ser jag som ytterst beklaglig.
Planen är nämligen nu att dagklubbarna på Braskisgränd ett stenkast ifrån skall flyttas till Kaplansgården. Detta föreslår beredningen för gemensamma kyrkorådets (gkr) sammanträde 5.10.11. Följden av detta är, enligt beslutsförslaget, att “fastighetens nuvarande hyresavtal sägs upp i brådskande ordning” så att förberedelserna för flyttningen kan komma igång i tid.
På ytan ser detta OK ut. Gräver man lite, förändras bilden.
1. Kaplansgården är en historiskt värdefull byggnad (förutom pengavärdet, som antagligen är sjusiffrigt). Att bygga om detta bostadshus till klubbutrymmen kräver omfattande arbete. Det låter sig säkert göras, men huruvida det är tillåtet i en skyddad byggnad är en annan fråga som de museala myndigheterna bör ta ställning till. Om Kaplansgårdens slutliga öde är att säljas, sjunker dessutom dess värde av ombyggnaden, eftersom den då måste byggas om på nytt. Beroende på, förstås, vad den nya ägaren har för planer.
2. Kaplansgården är inte - tvärtemot vad som har påståtts - den enda möjligheten för klubbverksamhet i området. Borgå ungdomsförbund (BUF) har en byggnad på Tingsgårdsvägen ett par hundra meter längre bort, som redan nu är fullt användbar just för klubbverksamhet. BUF skulle vara villig att hyra ut dessa utrymmen till församlingarna till ett förmånligt pris. Detta har fastighetschef Dan Tallberg dock sagt nej till med motiveringen att “det redan finns andra planer”.
3. Beslutet att säga upp hyresavtalet “i brådskande ordning” skall enligt beredningen fattas den 5 oktober. Därför är det något förvånande att fastighetschefen ville överlämna uppsägningsbeslutet redan den 30 september, och därmed föregripa gkr:s beslut. Orsaken till hans handlande är naturligtvis att hyresgästen har sex månaders uppsägningstid räknat från början av den kalendermånad som följer efter delgivandet av beslutet. Den knappa vecka som går mellan 30.9 och 5.10 blir alltså i slutändan en hel månad mindre tid att förbereda de nödvändiga arbetena. Må så vara, men nog borde väl beslutsordningen ändå vara den rätta?
Hela den här härvan ser jag som ytterst beklaglig.
Uppdatering: Borgåbladet publicerade 4.10.11 en artikel om detta (tyvärr ej på nätet), där redaktören intervjuade förvaltningsdirektör Sari Mankinen och kyrkorådsmedlemmen Stig Bäcklund (förutom mig, då). Den sistnämnde kom med det intressanta påståendet att Kaplansgården lämpar sig för klubbverksamhet utan större ombyggnad. Undrar var han har fått det. En klubb skulle lyckas bra, men om två klubbar ska rymmas där måste nog åtminstone mellanväggar rivas.
Uppdatering 2: Gkr beslöt enligt beredningen. Inte oväntat.
Uppdatering 3: En notis om detta publicrerades i Kyrkpressen 10.10.11.
Sjukledig
Jag har genomgått en liten operation och är sjukledig en tid framöver. Vi återkommer!
Allt gott!
Allt gott!
Hávamál 58
Arla stige upp,
den som äga vill
en annan egendom eller liv!
Sällan liggande ulv
ett lårstycke får
eller sovande man seger.
den som äga vill
en annan egendom eller liv!
Sällan liggande ulv
ett lårstycke får
eller sovande man seger.
Hávamál - Den höges sång
Erik Brates översättning 1913 från fornisländskan
Erik Brates översättning 1913 från fornisländskan
Luther Foundation's ordination in Orthodox parish hall
The Luther Foundation is at it again.
Last Saturday, September 17, three new pastors were ordained by the Foundation's bishop Matti Väisänen (see blogs here and here) in the Orthodox parish hall in Kuopio (eastern Finland). The ELCF had denied them any venue for the ordination, so they turned to the Orthodox Church. Its leading bishop, Ambrosius, asked the Orthodox parish of Kuopio to refrain from giving space to a schismatic group in the Lutheran church, but went unheeded.
Two of the new pastors will work in eastern Finland, and the third, Sebastian Grünbaum, will build and coordinate a Swedish-speaking community in Turku in the south-west. Grünbaum has studied theology in Swedish at Åbo Akademi in Turku, where there are several strongly conservative students and teachers (among a moderate majority, I hasten to add). The Luther Foundation will thus probably reap more fruit from that Theological Faculty.
The Luther Foundation protests against female pastors and against the increasingly positive and humane attitudes towards sexual minorities within the ELCF. It is akin to the Mission Province in Sweden and has for some years ordained its own pastors. In 2010, it consecrated its own bishop. These acts are, of course, schismatic, and neither the bishop nor the pastors have any standing within the ELCF. The Foundation refuses, however, to take the logical step and form its own denomination, which would allow it to build ecumenical relations to other churches, e.g. the ELCF. Since it repeatedly breaks the rules of the ELCF, it can go on pretending that it is persecuted, which I suppose gives its members a sense of righteousness.
But I don't feel that it is quite honest to do so.
Last Saturday, September 17, three new pastors were ordained by the Foundation's bishop Matti Väisänen (see blogs here and here) in the Orthodox parish hall in Kuopio (eastern Finland). The ELCF had denied them any venue for the ordination, so they turned to the Orthodox Church. Its leading bishop, Ambrosius, asked the Orthodox parish of Kuopio to refrain from giving space to a schismatic group in the Lutheran church, but went unheeded.
Two of the new pastors will work in eastern Finland, and the third, Sebastian Grünbaum, will build and coordinate a Swedish-speaking community in Turku in the south-west. Grünbaum has studied theology in Swedish at Åbo Akademi in Turku, where there are several strongly conservative students and teachers (among a moderate majority, I hasten to add). The Luther Foundation will thus probably reap more fruit from that Theological Faculty.
The Luther Foundation protests against female pastors and against the increasingly positive and humane attitudes towards sexual minorities within the ELCF. It is akin to the Mission Province in Sweden and has for some years ordained its own pastors. In 2010, it consecrated its own bishop. These acts are, of course, schismatic, and neither the bishop nor the pastors have any standing within the ELCF. The Foundation refuses, however, to take the logical step and form its own denomination, which would allow it to build ecumenical relations to other churches, e.g. the ELCF. Since it repeatedly breaks the rules of the ELCF, it can go on pretending that it is persecuted, which I suppose gives its members a sense of righteousness.
But I don't feel that it is quite honest to do so.
Kotimaa om Nokia och Luther (Kalles kyrkliga kommentarer 16.10.06)
Missionsprovinsen till Finland? (Kalles kyrkliga kommentarer 4.12.06)
Förfalskade präster (Kalles kyrkliga kommentarer 26.1.07)
Yle: Ortodoksit tarjoavat Luther-säätiölle tiloja pappisvihkimykseen (Kotimaa 10.8.11)
Ambrosius toivoo Kuopion ortodoksisen seurakunnan peruvan Luther-säätiö-päätöksen (Kotimaa 10.8.11)
Pappisvihkimys Kuopiossa 17.9.2011 (Suomen Luther-säätiö 30.8.11)
Lutherstiftelsen får svenskspråkig verksamhet (Kyrkpressen 5.9.11)
Konservativa ÅA-teologer stöder Lutherstiftelsen (Hufvudstadsbladet 7.9.11)
Luther-säätiö vihkii ”kolme uutta pastoria” (Kotimaa 8.9.11)
Lutherstiftelsen vigde tre nya egna präster (Hufvudstadsbladet 17.9.11)
Luther-säätiö vihkii yhä pappeja kirkon vastustuksesta huolimatta (Helsingin Sanomat 17.9.11)
Paarma ennustaa: Luther-säätiö lähtee kirkosta (Ilkka 18.9.11)
Ilkka: Paarma ennustaa Luther-säätiön lähtöä (Kotimaa 18.9.11)
God loves heterosexuals, too
The Bible contains six admonishments to homosexuals and 362 admonishments to heterosexuals. That doesn't mean that God doesn't love heterosexuals. It's just that they need more supervision.
- Lynn Lavner
as quoted in a comment on CBC News
as quoted in a comment on CBC News
Språkförbistring
Så var det finlandssvensken som (enligt vad han berättade på Facebook) skulle köpa preventivmedel under en utlandsresa och blev tagen för att vara rånare.
Han stövlade in på det lilla apoteket, gav den manliga expediten en menande blick och frågade: ”Do you have rubber?”
Expediten bleknade, tittade misstänksamt tillbaka och svarade: ”No robber, we have no crime here.”
Finlandssvensken försökte på nytt: ”Do you have protection?”
Expediten stelnade till, förde handen mot telefonen och svarade hotfullt: ”Yes, we have protection. The police is very good here....”
Han stövlade in på det lilla apoteket, gav den manliga expediten en menande blick och frågade: ”Do you have rubber?”
Expediten bleknade, tittade misstänksamt tillbaka och svarade: ”No robber, we have no crime here.”
Finlandssvensken försökte på nytt: ”Do you have protection?”
Expediten stelnade till, förde handen mot telefonen och svarade hotfullt: ”Yes, we have protection. The police is very good here....”
Algeria: Siaghi Krimo
Convicting a Christian convert for insulting the prophet of Islam, a judge in Algeria stunned the Christian community by sentencing him beyond what a prosecutor recommended.
In Oran, 470 kilometers west of Algiers, a criminal court in the city’s Djamel district on May 25, 2011 sentenced Siaghi Krimo to a prison term of five years for giving a CD about Christianity to a neighbour who subsequently claimed he had insulted Muhammad. Krimo was also fined 200,000 Algerian dinars (US$2,760), according to Algerian news reports.
The prosecutor had reportedly requested the judge sentence him to a two-year prison sentence and a fine of 50,000 Algerian dinars (US$690).
The court tried Krimo based solely on the complaint filed by his neighbour, who accused him of attempting to convert him to Christianity.
“He gave a CD to a neighbour, and for that he has to spend five years in prison,” said the president of the Protestant Church of Algeria (EPA), Mustapha Krim, trying to contain his disbelief. “The hearing went well, and the lawyer defended well, yet in the end the judge gave him the maximum punishment.”
Authorities arrested Krimo on April 14 and held him in jail for three days. On May 4 he appeared before the court in Djamel, where the prosecutor requested the two-year sentence in the absence of the neighbour who had accused him – the only witness – and any evidence.
The punishment the prosecutor requested is the minimum for Algerians found guilty of insulting Muhammad or “the messengers of God,” or anyone who “denigrates the dogma or precepts of Islam, be it via writings, drawings, statements or any other means,” according to Article 144 of the Algerian Penal Code.
Krim said that if the courts start interpreting the law as it did in Krimo’s case, then the future of Algeria’s Christians is grim.
“If they start applying the law like that, it means there is no respect for Christianity,” Krim said, “and pretty soon all the Christians of Algeria will find themselves in prison. If the simple fact of giving a CD to your neighbour costs five years in prison, this is catastrophic.”
The court delivered its verdict the same week that the governor of the province of Bejaia ordered the closing of seven Protestant churches.
Asked if he thought the court had instructions from higher officials to hand down such heavy punishment to Krimo, Krim responded with no hesitation: “It’s certain!”
Algerian Christian Sentenced Beyond Prosecutor’s Request (CDN 30.5.11)
In Oran, 470 kilometers west of Algiers, a criminal court in the city’s Djamel district on May 25, 2011 sentenced Siaghi Krimo to a prison term of five years for giving a CD about Christianity to a neighbour who subsequently claimed he had insulted Muhammad. Krimo was also fined 200,000 Algerian dinars (US$2,760), according to Algerian news reports.
The prosecutor had reportedly requested the judge sentence him to a two-year prison sentence and a fine of 50,000 Algerian dinars (US$690).
The court tried Krimo based solely on the complaint filed by his neighbour, who accused him of attempting to convert him to Christianity.
“He gave a CD to a neighbour, and for that he has to spend five years in prison,” said the president of the Protestant Church of Algeria (EPA), Mustapha Krim, trying to contain his disbelief. “The hearing went well, and the lawyer defended well, yet in the end the judge gave him the maximum punishment.”
Authorities arrested Krimo on April 14 and held him in jail for three days. On May 4 he appeared before the court in Djamel, where the prosecutor requested the two-year sentence in the absence of the neighbour who had accused him – the only witness – and any evidence.
The punishment the prosecutor requested is the minimum for Algerians found guilty of insulting Muhammad or “the messengers of God,” or anyone who “denigrates the dogma or precepts of Islam, be it via writings, drawings, statements or any other means,” according to Article 144 of the Algerian Penal Code.
Krim said that if the courts start interpreting the law as it did in Krimo’s case, then the future of Algeria’s Christians is grim.
“If they start applying the law like that, it means there is no respect for Christianity,” Krim said, “and pretty soon all the Christians of Algeria will find themselves in prison. If the simple fact of giving a CD to your neighbour costs five years in prison, this is catastrophic.”
The court delivered its verdict the same week that the governor of the province of Bejaia ordered the closing of seven Protestant churches.
Asked if he thought the court had instructions from higher officials to hand down such heavy punishment to Krimo, Krim responded with no hesitation: “It’s certain!”
Algerian Christian Sentenced Beyond Prosecutor’s Request (CDN 30.5.11)
Interdependent love
Knowing one's self, finding one's self, and expending one's self for another are intertwined activities. Love of self, love of God, and love of neighbor are interdependent.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)