Homofobi är en term som mången svänger sig med när det gäller att beskriva negativ inställning mot homosexuella. Den är dock inte helt lyckad.
En fobi innebär ju att man är rädd för något - klaustrofobi är rädsla för slutna platser, arachnofobi är rädsla för spindlar o.s.v. Homofobi skulle då betyda rädsla för homosexuella. Sådant förekommer säkert. Folk är rädda för att “det skall smitta” eller så. Det beskriver ändå långt ifrån alla som är negativa till homosexualitet. De flesta förstår säkert att en homosexuell person är “konstig” på en viss punkt, men på alla andra punkter skiljer han sig inte från “normala“ människor. Ingen skräck, alltså, utan “bara“ ett underkännande av den sexuella läggningen eller det sexuella handlingsmönstret. Att sexualiteten är en integrerad del av vår personlighet gör att detta underkännande smärtar den vars sexualitet underkänns är klart, men det sker inte (nödvändigtvis) p.g.a. personlig illvilja utan av andra orsaker. Homofobi är alltså ett begränsat begrepp, men används enligt min mening alltför löst.
Heteronormativitet vore en mer exakt term i de flesta fall. Den är visserligen klumpigare att använda, då den har åtta stavelser och aderton bokstäver mot homofobins fyra respektive åtta. Dessutom finns det inget bra uttryck för en person med heteronormativ inställning, som skulle motsvara det koncisa ordet “homofob”. Detta är problematiskt.
Ändå är termens innehåll bättre. Heteronormativitet innebär att man anser att heterosexualiteten bör vara norm, och att allt annat på sätt eller annat är “avvikande” eller “onormalt” per definition. Man kan säkert ha olika grunder för sin heteronormativitet - bibliskhet, naturenlighet, varför inte homofobi, bara för att nämna några möjligheter - men grunden för inställningen är sekundär i detta sammanhang. I en eventuell djupare argumentation kommer den förstås till synes.
En fobi innebär ju att man är rädd för något - klaustrofobi är rädsla för slutna platser, arachnofobi är rädsla för spindlar o.s.v. Homofobi skulle då betyda rädsla för homosexuella. Sådant förekommer säkert. Folk är rädda för att “det skall smitta” eller så. Det beskriver ändå långt ifrån alla som är negativa till homosexualitet. De flesta förstår säkert att en homosexuell person är “konstig” på en viss punkt, men på alla andra punkter skiljer han sig inte från “normala“ människor. Ingen skräck, alltså, utan “bara“ ett underkännande av den sexuella läggningen eller det sexuella handlingsmönstret. Att sexualiteten är en integrerad del av vår personlighet gör att detta underkännande smärtar den vars sexualitet underkänns är klart, men det sker inte (nödvändigtvis) p.g.a. personlig illvilja utan av andra orsaker. Homofobi är alltså ett begränsat begrepp, men används enligt min mening alltför löst.
Heteronormativitet vore en mer exakt term i de flesta fall. Den är visserligen klumpigare att använda, då den har åtta stavelser och aderton bokstäver mot homofobins fyra respektive åtta. Dessutom finns det inget bra uttryck för en person med heteronormativ inställning, som skulle motsvara det koncisa ordet “homofob”. Detta är problematiskt.
Ändå är termens innehåll bättre. Heteronormativitet innebär att man anser att heterosexualiteten bör vara norm, och att allt annat på sätt eller annat är “avvikande” eller “onormalt” per definition. Man kan säkert ha olika grunder för sin heteronormativitet - bibliskhet, naturenlighet, varför inte homofobi, bara för att nämna några möjligheter - men grunden för inställningen är sekundär i detta sammanhang. I en eventuell djupare argumentation kommer den förstås till synes.
I en kommentar på denna blogg ställde Thomas Illman två vad han kallade ”testfrågor”.
”Skulle du kalla pastor Åke Green homofob, på basen av hans predikan?” Där är svaret nej, inte vad jag vet. Han är dock starkt heteronormativ med biblisk argumentation. I något skede borde jag analysera den argumentationen här på bloggen - få bara se när jag hinner; det är ett ganska stort jobb.
”Skulle en genomsnittlig journalist, politiker, man/kvinna på gatan el.dyl. kalla Green homofob, om en sådan nu mot förmodan skulle ha läst sagda predikan?” Svar: Säkert, men då i den lösa betydelsen, där man tror att homofobi och heteronormativitet är synonymer.
Jan ställde i sin tur frågan: Vad är det för fel med att vara homofob? Varför framställs den så negativ? Jag måste medge att jag är lite överraskad av den frågan. Om någon nedvärderar eller underkänner en annan person p.g.a. någonting som denne andre inte kan rå för - härstamning, hudfärg, sexuell läggning el.dyl. - har jag nog svårt att se det som positivt. Detta gäller också ifall man gömmer sig bakom ett hata synden, men älska syndaren -argument, eftersom det endast fungerar där "synden" i fråga är åtminstone i någon mån självvald. Man kan alltså välja om man är otrogen, men inte vilket kön man dras till.
12 kommentarer:
Vi tycker ändå att homofobi beskriver det som det är fråga om, rädsla. För oberoende av orsak är det ändå rädslan för det okända eller ännu vanligare rädslan för att det kommer för nära som gör att man reagerar negativt mot homosexuella. Heteronormativitet är också ett bra ord men som sagt är det lite annat och har en bredare betydelse.
Kan man rå för sina rädslor då? Du skrev att homofobi kan bero på många olika saker, ibland tom. sådana som vi är omedvetna om. Är då rädslor i allmänhet negativa?
Hata synden, älska syndaren-argumentet använder jag eftersom jag anser att synden är den utlevda homosexualiteten som nog i högsta grad är självvald.
Instämmer ganska långt i att jag liksom Green är homofob endast i en lös betydelse av ordet, och att heteronormativ i striktare mening passar bättre in på mig. Men man får - tillsvidare - anpassa sig till allmänt språkbruk. (Vad gäller min islamofobi är saken enklare - det ordet passar mig bra, även om det samtidigt kan betonas att jag definitivt inte är muslimofob, utan i analogi med det kristna idealet om att hata synden men älska syndaren vill hata islam men älska muslimen).
Huruvida homosexuliteten är en medfödd identitet eller något som kan påverkas är en fråga som borde vara föremål för öppen diskussion i samhället. Lägg dock märke till att en homofob/heteronormativ person av Greens eller undertecknads kaliber inte vill nedvärdera homosexuella i jämförelse med heterosexuella - alla är vi syndare, den ene på ett sätt, den andre på ett annat.
Jag håller med om att homofobi är ett olämpligt begrepp. Dessutom är det ett allt för snävt begrepp för alla de fördomar och attityder som finns då det gäller människors sexualitet. Homofobi verkar endast omfatta någon typ av rädsla för homosexuella män. Heteronormativitet innebär ju däremot att endast en typ av sexualitet anses godtagbar och med samma utesluts alla de otaliga andra variationer av sexualitet som finns hos människor i allmänhet, men också hos en enskild person.
Thomas:
Homosexualitetens psykologiska grunder bör uttryckligen inte vara föremål för öppen diskussion i samhället! Det är psykologernas sak att utreda sådant, liksom det är läkarnas sak att utreda vad förkylning beror på.
Om lärare eller präster blandar sig i sådant leder det bara till idiotier - såsom det finns gott om exempel på. Vår uppgift är att acceptera de forkningsresultat som det (med några få tendentiösa undantag) råder konsensus om bland expertisen.
Det är väl ungefär här våra åsikter ohjälpligt går isär - jag står för öppen diskussion, du och dina meningsfränder kan inte acceptera den.
Thomas, jag skulle formulera det på precis samma sätt, med undantag för att skriva "meningsfull" i.st.f. "öppen".
Här kommer två ord till. Antihomosexuell som i antihomosexuell agitation, retorik, propaganda osv. Direktöversättning av engelskans anti-gay (antigay) som är vida använt i den engelskspråkiga världen. Heterosexism i sin tur är ett begrepp som hänvisar till ett ideologiskt system som ständigt förnekar, nedvärderar och underordnar icke-heterosexuella identiteter. Det är alltså heterosexismen i samhället som leder till att vissa människor börjar syssla med antihomosexuell agitation och t.om. skryter med sin homofobi.
Homofobi är ju ett psykologiskt begrepp. Det är inte en sjukdom i medicinsk mening, men ett neurotiskt förhållningssätt. Alltså en form av rädsla. Orsakerna bakom homofobi kan enligt en del inom psykvården bero på en latent homosexualitet. T ex kan det visas i ett överdrivet intresse för homosexuella fenomen i negativ bemärkelse.
Ex en person med strängt överjag och med strikta uppfattningar börjar intressera sig livligt för homosexualitet. Han/hon vill bevisa att det är osunt och fel, men gör det genom att plöja igenom homosexuell porr eller liknande.... (känner faktiskt till en finlandssvensk teolog som gjort så... och sedan debatterat om det.. ingen här på bloggen dock!)
Jag har höjdfobi, jag kanske latent är en höjd egentligen? ;-)
*hahaha!* Det var en höjdare! Fullständigt irrelevant, förstås, men en lustig ordlek! Sådana gillar jag, tack ska du ha! :-D
Kul att jag kunde få mungipan att rycka till, åt rätt håll för en gångs skull. :-)
Skicka en kommentar