I en kommentar till inlägget Predikan om yoga (15.9.11) hävdade en teologkollega att det i inställningen till yoga är frågan om "andlig krigföring", kampen mellan gott och ont som började redan i Eden. Jag svarade honom bl.a.:
"Andlig krigföring" är ett farligt begrepp. Det ger vid handen att vi människor på något sätt kunde strida mot och besegra ondskan. Om vi försöker, är det nog vi som blir besegrade.
Det vi bör göra är att ställa oss under Guds beskydd, för han har genom Jesus redan vunnit segern. "Besegra det onda med det goda," med andra ord.
Det är klart att kampen mot ondskan är spännande, men vi har nog tillräckligt med att motverka det onda genom att sträva efter det goda. Seriefiguren Fantomen har svurit en ed att alltid bekämpa sjöröveri och annan ondska. Vi kristna är dock inte seriefigurer, utan verkliga människor…
Om vi satsar på andlig krigföring, tar vi oss an Guds uppgift, och ställer oss alltså i Guds ställe i en strävan efter att själv bli gudar. Det fanns visst ett budord om det där.
"Andlig krigföring" är ett farligt begrepp. Det ger vid handen att vi människor på något sätt kunde strida mot och besegra ondskan. Om vi försöker, är det nog vi som blir besegrade.
Det vi bör göra är att ställa oss under Guds beskydd, för han har genom Jesus redan vunnit segern. "Besegra det onda med det goda," med andra ord.
Det är klart att kampen mot ondskan är spännande, men vi har nog tillräckligt med att motverka det onda genom att sträva efter det goda. Seriefiguren Fantomen har svurit en ed att alltid bekämpa sjöröveri och annan ondska. Vi kristna är dock inte seriefigurer, utan verkliga människor…
Om vi satsar på andlig krigföring, tar vi oss an Guds uppgift, och ställer oss alltså i Guds ställe i en strävan efter att själv bli gudar. Det fanns visst ett budord om det där.