En god och välsignad julhelg
önskar jag alla mina läsare!
Vi återkommer efter nyår.
önskar jag alla mina läsare!
Vi återkommer efter nyår.
"Ett aldrig så litet ljus kan fördriva ett stort mörker"
Igår på luciadagen höll jag en (tvåspråkig) betraktelse i Lovisa kyrka i närvaro av Östnylands lucia Jannica Winqvist och sådär 600 andra. Tidningen Östra Nyland citerade mig rent av i rubriken. Trevligt - det är inte så ofta det händer...
Tyvärr finns talet inte på Predikantbloggen, eftersom jag talade "fritt" utan papper. Så här blev jag citerad i tidningen:
Tyvärr finns talet inte på Predikantbloggen, eftersom jag talade "fritt" utan papper. Så här blev jag citerad i tidningen:
- Ljus sprids och det övervinner mörkret. Mörker är avsaknad av ljus, men inte tvärtom. Ett aldrig så litet ljus fördriver ett stort mörker.Tack till reportern Carita Liljendahl!
Kyrkoherde Karl af Hällström sade på ljusfesten i kyrkan att han brukar tala om en påse som är full med godis då han vill förklara vad ljuset är och vad något annat inte är.
Vi bjuder runt av godiset och alla blir glada, men sedan tar karamellerna slut. Ljuset försvinner däremot inte, om vi delar med oss av det till exempel genom att låta ett ljus tända ett annat sprids det tills hela rummet badar i ljus.
Så sprider sig också lucias ljus från en människa till en annan. Det ljus hon bär är samma ljus som Gud talade om på första dagen då han hade skapat jorden.
- Lucia är central i vår tro.
Kristen i Lovisa 2013
Det dubbla kärleksbudet är viktigt som rättesnöre för oss som vill vara kristna. ”Älska Gud mer än allt annat och din medmänniska som dig själv”, kunde man formulera det.
Men det är lättare sagt än gjort. Hur ska det i praktiken fungera, utan att reduceras till en massa detaljerade regler som inte gör någon lycklig i längden?
Samtidigt skadar det inte att ha vissa regler att stöda sig på – bara de inte går för långt.
Därför föreslår jag att vi som vill vara kristna under år 2013 skulle satsa på tre saker.
1) Bibelläsning, för att komma närmare Gud och lära oss mer om honom. Under kampanjens gång kunde var och en läsa ett evangelium (t.ex. Matteusevangeliet), ett av Nya testamentets brev (t.ex. Romarbrevet) och en del psalmer ur Psaltaren (kanske helt enkelt med början från nummer 1).
2) Gudstjänstdeltagande, för att komma närmare församlingen och andra kristna. Att förbinda sig till att gå i kyrkan precis varje söndag är kanske att lova för mycket. Det är bättre att sikta på att gå i kyrkan en gång i månaden och sedan göra det oftare om Anden faller på, än att lova för mycket och sedan gå med dåligt samvete när man inte orkar hålla sitt löfte.
3) Kärlekshandlingar, för att leva ut den kristna kärleken till nästan (medmänniskan). Här krävs lite kreativitet. Känner du någon som är gammal, sjuk eller institutionaliserad? Då kan du besöka den personen. Vill du arbeta för någon organisation som gör gott – Röda korset, Amnesty, Kyrkans utlandshjälp, vad det allt finns – så går det ju bra. Redan donationer av pengar kan hjälpa många, men donation av tid är ännu mer värdefullt i våra stressade dagar.
Vill du göra detta? Ingen kommer att granska dig eller ligga efter dig att redovisa vad du har gjort eller inte gjort. Vad och hur mycket du gör är en sak mellan dig och Gud.
Jag och de andra anställda i Lovisa svenska församling hjälper dig naturligtvis med råd och synpunkter om du önskar.
Välkommen att vara kristen i Lovisa 2013!
Men det är lättare sagt än gjort. Hur ska det i praktiken fungera, utan att reduceras till en massa detaljerade regler som inte gör någon lycklig i längden?
Samtidigt skadar det inte att ha vissa regler att stöda sig på – bara de inte går för långt.
Därför föreslår jag att vi som vill vara kristna under år 2013 skulle satsa på tre saker.
1) Bibelläsning, för att komma närmare Gud och lära oss mer om honom. Under kampanjens gång kunde var och en läsa ett evangelium (t.ex. Matteusevangeliet), ett av Nya testamentets brev (t.ex. Romarbrevet) och en del psalmer ur Psaltaren (kanske helt enkelt med början från nummer 1).
2) Gudstjänstdeltagande, för att komma närmare församlingen och andra kristna. Att förbinda sig till att gå i kyrkan precis varje söndag är kanske att lova för mycket. Det är bättre att sikta på att gå i kyrkan en gång i månaden och sedan göra det oftare om Anden faller på, än att lova för mycket och sedan gå med dåligt samvete när man inte orkar hålla sitt löfte.
3) Kärlekshandlingar, för att leva ut den kristna kärleken till nästan (medmänniskan). Här krävs lite kreativitet. Känner du någon som är gammal, sjuk eller institutionaliserad? Då kan du besöka den personen. Vill du arbeta för någon organisation som gör gott – Röda korset, Amnesty, Kyrkans utlandshjälp, vad det allt finns – så går det ju bra. Redan donationer av pengar kan hjälpa många, men donation av tid är ännu mer värdefullt i våra stressade dagar.
Vill du göra detta? Ingen kommer att granska dig eller ligga efter dig att redovisa vad du har gjort eller inte gjort. Vad och hur mycket du gör är en sak mellan dig och Gud.
Jag och de andra anställda i Lovisa svenska församling hjälper dig naturligtvis med råd och synpunkter om du önskar.
Välkommen att vara kristen i Lovisa 2013!
Karl af Hällström
kyrkoherde
Lovisa svenska församling
karl.afhallstrom(a)evl.fi
044 722 9219
www.lovisasvenskaforsamling.fi
kyrkoherde
Lovisa svenska församling
karl.afhallstrom(a)evl.fi
044 722 9219
www.lovisasvenskaforsamling.fi
Lehdistä poimittua
Vastaaja oli omien sanojensa mukaan turhaan yrittänyt myydä bernhardinkoiraa. Saksanpaimenkoira oli puolestaan hänen poikansa.
- Savon Sanomat
Emerson on words and deeds
What you do speaks so loud that I cannot hear what you say.
- Ralph Waldo Emerson
as quoted on God's Politics
as quoted on God's Politics
Wrong extension!
A man joined a big Multi National Company as a trainee.
On his first day, he dialed the kitchen and shouted into the phone: "Get me a cup of coffee, quickly!"
The voice from the other side responded: "You fool, you've dialed the wrong extension! Do you know whom you're talking to?"
"No" replied the trainee.
"It's the Managing Director of the company, you idiot!"
The trainee shouted back: "And do you know whom YOU are talking to, you IDIOT?"
"No!" replied the Managing Director angrily.
"Thank God....!!" replied the trainee and put down the phone.
On his first day, he dialed the kitchen and shouted into the phone: "Get me a cup of coffee, quickly!"
The voice from the other side responded: "You fool, you've dialed the wrong extension! Do you know whom you're talking to?"
"No" replied the trainee.
"It's the Managing Director of the company, you idiot!"
The trainee shouted back: "And do you know whom YOU are talking to, you IDIOT?"
"No!" replied the Managing Director angrily.
"Thank God....!!" replied the trainee and put down the phone.
Thanks to MadPriest!
Kyrkoherde electus
I dagens notis från domkapitlet står det bl.a.:
Kyrkoherdeinstallationen planeras till den 13 januari 2013 kl 12 i Lovisa kyrka, med påföljande samkväm på högstadiet. Tjugondag Knut kör julen ut - och Kalle in!
Tjänsten är ju förknippad med boendeplikt i Lovisa prästgård, men jag har anhållit om personlig dispens för att kunna fortsätta bo i vårt hus i Borgå. Domkapitlet torde skicka en anmodan till församlingsrådet och gemensamma kyrkofullmäktige att uttala sig i frågan, innan domkapitlet sedan fattar beslut. Jag utgår från att beslutet blir positivt (men man skall aldrig säga aldrig).
Fullmakt på kyrkoherdetjänsten i Lovisa svenska församling har utfärdats åt tf kyrkoherden i samma församling Karl af Hällström från 1.12.2012.Detta innebär att jag inte längre (egentligen) är "tf kyrkoherde", utan "kyrkoherde electus". Ordinarie kyrkoherde blir jag alltså från början av december.
Kyrkoherdeinstallationen planeras till den 13 januari 2013 kl 12 i Lovisa kyrka, med påföljande samkväm på högstadiet. Tjugondag Knut kör julen ut - och Kalle in!
Tjänsten är ju förknippad med boendeplikt i Lovisa prästgård, men jag har anhållit om personlig dispens för att kunna fortsätta bo i vårt hus i Borgå. Domkapitlet torde skicka en anmodan till församlingsrådet och gemensamma kyrkofullmäktige att uttala sig i frågan, innan domkapitlet sedan fattar beslut. Jag utgår från att beslutet blir positivt (men man skall aldrig säga aldrig).
Bokreflektion: Katastrofipsykologian perusteet (Katastrofepsykologi)
Atle Dyregrov: Katastrofipsykologian perusteet (2. p., Vastapaino 1995). 294 s. Norsk originaltitel: Katastrofepsykologi (1993)I mitt arbete stöter jag ofta på sorg och död och någon enstaka gång på våld och katastrofer. I samband med McDonalds-skjutningen i Borgå för några år sedan, där tre personer mördades, var jag med om att ta hand om de anställda genast då på natten. Efter skolskjutningen i Tusby något tidigare, vandrade jag och en av församlingens ungdomsarbetsledare i ett högstadium i två hela dagar och pratade med elever och personal.
I sådana sammanhang kommer Dyregrovs bok väl till pass. Tack och lov är katastrofer inte så vanliga. När de inträffar bör man vara förberedd, men det sker ju inte varje vecka.
Men Dyregrovs bok innehåller också stoff som jag kan ta till mig för mer vardagliga arbetsuppgifter.
Ett exempel är frågan om barns sorg. Allt som oftast hör jag frågan om små barn ska få komma med på sina far- eller morföräldrars jordfästningar. Jag lämnar naturligtvis det slutliga avgörandet till föräldrarna, men rekommenderar ändå att så görs. Av två orsaker: För det första är det viktigt också för barnen att få ta avsked, att inse att döden är slutgiltig, men också att se konkret vad som har hänt. Då får de stoff för sitt eget sorgearbete, men kan också undvika fantasifulla inbillningar om vad som hände både med farfar och vid hans jordfästning. För det andra kan det vara viktigt för de vuxna att se att det kommer en ny generation, att livet går vidare.
Dyregrov behandlar ingående hur barnens sorgearbete kan understödas av de vuxna, men också hur barnen kan fastna i sin sorg och sina traumor om de inte får den hjälp de behöver. Hans genomgång är intressant och informativ, och jag kommer säkert att återvända till den i framtiden.
Jag vet inte om det beror på Dyregrov eller på att jag läste boken i finsk översättning (eftersom det var den varianten jag hittade i församlingens bokhylla), men denna bok är helt klart mer koncis och saklig än den ”pratiga” bok som jag läste senast. Kontrasten var slående. Inte för att En bro över mörka vatten heller var dålig, förstås.
Danmark: Den tredje kvinnliga biskopen
Kyrkans Tidning från Sverige berättar 5.11.12 att Den Danske Folkekirke har valt en tredje kvinna till biskop.
Det är Tine Lindhardt (55) som har blivit installerad som biskop i Fyens stift. Hon har de senaste två åren jobbat som församlingspräst i stiftsstaden Odense. Innan dess var hon generalsekreterare för danska Bibelsällskapet. Hennes röst är också bekant för många danskar efter åren som programledare för radioprogrammet Mennesker og tro.
Biskopsvalet har en egen hemsida här.
Ur den citerade intevjun framgår också att hon är "gift med biskop emeritus Jan Lindhardt, som hun har to voksne sønner med". Det tycker jag är lite speciellt - att två präster är gifta med varandra har man ju vant sig vid, men två biskopar...
Jag önskar all välsignelse åt biskop Tine och hennes stift!
Det är Tine Lindhardt (55) som har blivit installerad som biskop i Fyens stift. Hon har de senaste två åren jobbat som församlingspräst i stiftsstaden Odense. Innan dess var hon generalsekreterare för danska Bibelsällskapet. Hennes röst är också bekant för många danskar efter åren som programledare för radioprogrammet Mennesker og tro.
Biskopsvalet har en egen hemsida här.
I en intervju på danska Bibelsällskapets hemsida säger Tine Lindhardt att i en tid av tilltagande sekularisering behöver kyrkan bli mer offensiv och göra sig uppmärksammad. Men så snart kyrkan gör det är den samtidigt med och bekräftar att den inte längre är självklar, fortsätter Tine Lindhardt:Sämre programförklaringar har jag hört!
"Att hålla fast vid självklarheten och att ge goda anledningar till att komma till kyrkan, söndag förmiddag och många andra gånger – och samtidigt vara mer offensiv och tydlig i vad kristendom är och betyder för oss som människor och samfund - det är kyrkans stora uppgift just nu", säger Tine Lindhardt.
Ur den citerade intevjun framgår också att hon är "gift med biskop emeritus Jan Lindhardt, som hun har to voksne sønner med". Det tycker jag är lite speciellt - att två präster är gifta med varandra har man ju vant sig vid, men två biskopar...
Jag önskar all välsignelse åt biskop Tine och hennes stift!
Jos haluat kulkea...
Jos haluat kulkea nopeasti, kulje yksin.
Jos haluat kulkea pitkälle, kulje yhdessä.
Jos haluat kulkea pitkälle, kulje yhdessä.
- Afrikkalainen sananlasku
löydetty naamakirjasta
löydetty naamakirjasta
Bokreflektion: En bro över mörka vatten
Stig Jonsson och Annika Hagström: En bro över mörka vatten. Om människorna bakom rubrikerna (Cordia 1990). 290 s.Jag läste ”En bro över mörka vatten” under pastoralutbildningen för en tio femton år sedan. Det var intressant att återknyta bekantskapen. Boken är ju rätt gammal, men väl värd att läsa. Vissa delar, särskilt case om lidande och död, hade jag optiskt svårt att läsa, eftersom ögonen tårades där jag satt. Givande var den dock, om än något ”svensk” i sin pratighet.
En (av många) saker jag reflekterade över vid läsningen var jordfästningens betydelse för sorgearbetet. Jordfästningar är ju en viktig del av mitt arbete som församlingspräst, så det föll sig väl naturligt.
Ibland hör man nedsättande kommentarer om jordfästningar (och andra förrättningar) som ”bara ceremonier”. Kolleger tycker att de reduceras till ”ceremonimästare”. Men det är nog lite korttänkt. Jordfästningarna är inte ”bara” ceremonier, utan en viktig del av sorgeprocessen för de anhöriga. Genom jordfästningen får de en chans att ta avsked av en för dem viktig person och en sista möjlighet att hedra den personen.
Dessutom konkretiseras avskedet och personens död genom de praktiska handlingar som hör till jordfästningen – kistläggning, blomsterhyllningar, gravläggning osv. – och prästens och kantorns roll vid jordfästningen hjälper dem att uttrycka sin sorg i ord och ton. Vaktmästarens roll i det praktiska skall inte heller glömmas! ”Ceremonimästare” kanske vi är, men den rollen är mycket viktig.
Tyvärr finns det ibland en viss tendens att lägga lock på det ack så viktiga sorgearbetet. Det kan ske genom en välmenad (men ofta missriktad) medikalisering från sjukvårdspersonalens sida, genom att ta sig en ”styrketår” för att bättre klara av det tunga eller genom att (särskilt i fråga om män) kapsla in sin sorg för att inte visa sig svaga. Allt detta är naturligtvis skadligt på lite längre sikt.
Genom att på dessa eller andra sätt lägga lock på sorgen, skjuter man bara upp det som måste ske för att den sörjande skall kunna leva vidare. Innan en känslourladdning på sätt eller annat kommer, ligger en sordin över ens existens, och kommer inte urladdningen före eller vid jordfästningen, kan det dröja länge innan den gör det, om den överhuvudtaget kommer. Och det leder i förlängningen till psykiska problem som ofta kunde ha undvikits. Om man så först efter en lång tid söker hjälp för problemen, kan det hända att deras grundorsak aldrig framkommer, och då är det naturligtvis svårt att råda bot på problemen.
Nej, fastän jordfästningar kan vara tunga, särskilt om dödsfallet på något sätt är tragiskt, är det viktigt att inte bedöva sig, utan uppleva dem på nyktert huvud.
Ytterligare en orsak till detta är förresten att det kan uppkomma ett handlingsmönster: den som en gång har mött en tung situation genom att ta sin tillflykt till alkohol, mediciner eller i värsta fall båda, har lättare att mäta nästa tunga situation på samma sätt. Och det leder bara till att svårigheterna förmeras och de tunga situationerna kommer oftare. I slutändan leder det sedan till ytterligare en jordfästning i förtid.
Merton on the comforts of the Bible
There is, in a word, nothing comfortable about the Bible - until we manage to get so used to it that we make it comfortable for ourselves. But then we are perhaps too used to it and too at home in it. Let us not be too sure we know the Bible ... just because we have learned not to have problems with it. Have we perhaps learned ... not to really pay attention to it? Have we ceased to question the book and be questioned by it?
The makem and the geordie
A makem (man from Sunderland) applied for a job at a factory in his home town. A geordie (man from Newcastle) applied for the same job and since both applicants had similar qualifications, the manager asked them to take a test. When the results were in, both men had scored 19 out of 20.
The manager went to the makem and said, "Thank you for coming to the interview, but we’ve decided to give the geordie the job."
The makem said, "Why? We both got 19 questions correct. This being Sunderland and me being from Sunderland surely I should get the job."
The manager replied, "We have made our decision not on the correct answers, but on the question you got wrong."
The makem said, "And just how would one incorrect answer be better than another?"
The manager said, "Simple. On question number 7 the geordie wrote down, 'I don’t know.' You put down, 'Neither do I.'"
The manager went to the makem and said, "Thank you for coming to the interview, but we’ve decided to give the geordie the job."
The makem said, "Why? We both got 19 questions correct. This being Sunderland and me being from Sunderland surely I should get the job."
The manager replied, "We have made our decision not on the correct answers, but on the question you got wrong."
The makem said, "And just how would one incorrect answer be better than another?"
The manager said, "Simple. On question number 7 the geordie wrote down, 'I don’t know.' You put down, 'Neither do I.'"
From MadPriest. Who else?
Amor omnia
Kärleken besegrar allt.
Amor omnia vincit.
Amor omnia vincit.
- Vergilius
citerad i Stora talarboken (2010)
av Barbro Fällman
citerad i Stora talarboken (2010)
av Barbro Fällman
Äsch, äsch, äsch!
Jag hade hoppats att domkapitlet idag hade kunnat ge mig fullmakt från nästa månadsskifte. Men se nej. Och det är mitt eget fel.
Jag missade nämligen ett papper. Jag måste förete ett straffregisterutdrag innan jag kan få fullmakten, och det hade jag inte märkt. Nu har jag beställt utdraget från Rättsregistercentralen, men det hinner inte komma i tid. Därmed skjuts ärendet upp till den 13 november, och fullmakten gäller från december.
Äsch!
Jag ska se till att jag samtidigt lämnar in min anhållan om personlig dispens från boendeplikten i Lovisa prästgård. Jag vill ju inte att det också ska strula till sig...
Jag missade nämligen ett papper. Jag måste förete ett straffregisterutdrag innan jag kan få fullmakten, och det hade jag inte märkt. Nu har jag beställt utdraget från Rättsregistercentralen, men det hinner inte komma i tid. Därmed skjuts ärendet upp till den 13 november, och fullmakten gäller från december.
Äsch!
Jag ska se till att jag samtidigt lämnar in min anhållan om personlig dispens från boendeplikten i Lovisa prästgård. Jag vill ju inte att det också ska strula till sig...
Mozart on eloquence
To talk well and eloquently is a very great art, but that an equally great one is to know the right moment to stop.
- Wolfgang Amadeus Mozart
as quoted on Facebook
as quoted on Facebook
Frågespalten LXX: Theologia irregenitorum
Vädjan på Facebook:
I spänningsfältet mellan de två finns flera frågor. Räcker Bibeln som grund för en frälsande tro, eller måste man ha tro för att kunna förstå Bibeln? Hur kan man veta att man själv är pånyttfödd och har det väl ställt med Gud? Paul Tillich säger att så fort någon påstår att den är en rätt (pånyttfödd) kristen, upphör den att vara kristen överhuvudtaget, eftersom den då har gjort en bedömning som endast Gud kan göra.
Bibel 2000 har kritiserats för att en del av översättarna inte är ”troende kristna”. Det är alltså ett krav på theologia regenitorum. Men blir översättningen sämre av det? Kan den heliga Anden inte verka var och när han vill? Inte kan vi väl begränsa Guds kraft till att verka endast genom dem som tror på honom?
OK, det blev inte så kort, och inte kanske så klart definierat heller. Men nånting, kanske...
Definiera kort "theologia irregenitorum"??Theologia irregenitorum betyder bokstavligen ”de icke-pånyttföddas teologi” (i motsats till theologia regenitorum).
(tentläsning pågår...sku vara enklare om instuderingsfrågorna sku vara på svenska)
Teologvänner, hjälp mottages med tacksamhet.
I spänningsfältet mellan de två finns flera frågor. Räcker Bibeln som grund för en frälsande tro, eller måste man ha tro för att kunna förstå Bibeln? Hur kan man veta att man själv är pånyttfödd och har det väl ställt med Gud? Paul Tillich säger att så fort någon påstår att den är en rätt (pånyttfödd) kristen, upphör den att vara kristen överhuvudtaget, eftersom den då har gjort en bedömning som endast Gud kan göra.
Bibel 2000 har kritiserats för att en del av översättarna inte är ”troende kristna”. Det är alltså ett krav på theologia regenitorum. Men blir översättningen sämre av det? Kan den heliga Anden inte verka var och när han vill? Inte kan vi väl begränsa Guds kraft till att verka endast genom dem som tror på honom?
OK, det blev inte så kort, och inte kanske så klart definierat heller. Men nånting, kanske...
Better to love badly
I find that it is better to love badly and faultily than not to try and love at all. God does not have to have perfect instruments, and the Holy One can use our feeble and faltering attempts at love and transform them. My task is to keep on trying to love, to be faithful in my continuing attempt, not necessarily to be successful. The quality of my love may well be the most important element of my spiritual guidance.
Jeesus ja Peetrus
- Miks Peetrus salgas Jeesuse?
- Jeesus tervendas Peetruse ämma.
- Miksi Pietari kielsi Jeesuksen?
- No, siksi varmaankin, kun hän paransi tämän anopin.
Kärlek och mässling
Kärleken är som mässling - ju senare i livet desto värre.
- lord Byron
citerad i Stora talarboken (2010)
av Barbro Fällman
citerad i Stora talarboken (2010)
av Barbro Fällman
Frågespalten LXIX: Judendomens och kristendomens tidiga spridning
Maria ställer en lång fråga på Fråga prästen. Jag har förkortat den:
Tack för frågan!
En grundläggande skillnad mellan judendomen och kristendomen var och är att judendomen är en nationell religion, medan kristendomen är universell.
Det innebär att judendomen bygger på tanken om att Gud har utvalt ett folk åt sig, och det folket är judarna. Därmed har judarna ingen skyldighet att försöka omvända medlemmar av andra folk. Undantag från denna tanke fanns förstås; det fanns hedningar (icke-judar) som ville bli judar, och bara männen lät omskära sig och de följde lagens bud, var det inget större problem. Det fanns också rörelser inom judendomen som sysslade med missionsverksamhet, men den var rätt begränsad.
Kristendomen gjorde och gör däremot anspråk på att vara en universell religion, som alltså har ett budskap till alla människor. För att få fram det grundläggande budskapet till människor av olika folk, språkgrupper och kulturer anpassade de kristna missionärerna sin förkunnelse så att de tog hänsyn till t.ex. kulturella faktorer. Till skillnad från judarna, för vilka folk, religion, kultur och språk var ett paket (för att tillspetsa det lite), var de kristna intresserade av att sprida uttryckligen det religiösa budskapet och begärde inte en kulturell omvändelse i frågor som inte stred mot kristendomen.
Min uppfattning är att det är denna faktor, mer än någon annan, som gjorde det möjligt för folk runtom hela världen att omfatta kristendomen.
Detta är naturligtvis väldigt kortfattat. Man kunde skriva långa avhandlingar för att tränga in på djupet i denna fråga, men det finns det inte möjlighet till här. Hoppas svaret ändå tillfredsställer dig. Om inte, får du gärna återkomma!
Allt gott!
Jag undrar hur det kommer sig att kristendomen fick så stor spridning i Romarriket, och varför inte judarna fick samma spridning då det är en äldre religion med liknande budskap?Hej Maria!
Tack för frågan!
En grundläggande skillnad mellan judendomen och kristendomen var och är att judendomen är en nationell religion, medan kristendomen är universell.
Det innebär att judendomen bygger på tanken om att Gud har utvalt ett folk åt sig, och det folket är judarna. Därmed har judarna ingen skyldighet att försöka omvända medlemmar av andra folk. Undantag från denna tanke fanns förstås; det fanns hedningar (icke-judar) som ville bli judar, och bara männen lät omskära sig och de följde lagens bud, var det inget större problem. Det fanns också rörelser inom judendomen som sysslade med missionsverksamhet, men den var rätt begränsad.
Kristendomen gjorde och gör däremot anspråk på att vara en universell religion, som alltså har ett budskap till alla människor. För att få fram det grundläggande budskapet till människor av olika folk, språkgrupper och kulturer anpassade de kristna missionärerna sin förkunnelse så att de tog hänsyn till t.ex. kulturella faktorer. Till skillnad från judarna, för vilka folk, religion, kultur och språk var ett paket (för att tillspetsa det lite), var de kristna intresserade av att sprida uttryckligen det religiösa budskapet och begärde inte en kulturell omvändelse i frågor som inte stred mot kristendomen.
Min uppfattning är att det är denna faktor, mer än någon annan, som gjorde det möjligt för folk runtom hela världen att omfatta kristendomen.
Detta är naturligtvis väldigt kortfattat. Man kunde skriva långa avhandlingar för att tränga in på djupet i denna fråga, men det finns det inte möjlighet till här. Hoppas svaret ändå tillfredsställer dig. Om inte, får du gärna återkomma!
Allt gott!
Finnish for foreigners
järki = reason, sense, intelligence
järjestää = organize
järjestelmä = organization
järjestelmällinen = organized
järjestelmällistyttää = organizationalize
epäjärjestelmällistyttää = unorganizationalize
epäjärjestelmällistyttämätön = antiunorganizationalized
epäjärjestelmällistyttämättömyys = antiunorganizationalization
epäjärjestelmällistyttämättomyydellä = with antiunorganizationalization
epäjärjestelmällistyttämättömyydellään = with his antiunorganizationalization
epäjärjestelmällistyttämättömyydelläänkö = is it with his antiunorganizationalization?
epäjärjestelmällistyttämättömyydelläänköhän = I wonder if it is possible, with his antiunorganizationalization?
epäjärjestelmällistyttämättömyydelläänköhänkään? = I wonder if it is possible, even with his antiunorganizationalization?
Seventeen syllables in one word - how about that? You just have to love that language!
MadPriest and the other cheek
Turning the other cheek because of personal cowardice is not what Jesus was on about.
Kvotflyktingar - kommunernas moraliska utmaning
Homo homini lupus (människan är människans varg) sade de gamla romarna. Mänskligheten har på denna punkt inte tvecklats under de senaste par millennia - åtminstone inte till det bättre.
I vårt land har det rått fred under en tidstymd som i historiskt perspektiv är överraskande lång. På andra håll är situationen inte lika lycklig; vi behöver bara öppna tidningen eller TV:n för att se krig och katastrofer av de mest olika slag.
För oss här i Finland är det svårt att förhindra dessa företeelser som förorsakar så mycket mänskligt lidande. Vi gör försök - fredsbevarare, katastrofhjälp, flyktingkvoter - men de är uppenbart otillräckliga.
Ett särskilt problem är det faktum att Finlands flyktingkvoter inte uppfylls. Staten har förbundit sig att ta emot ett visst antal flyktingar, men de blir kvar i sina flyktingläger år ut och år in, eftersom kommunerna är ovilliga att ta emot dem. Orsaken - åtminstone den orsak som uppges - är, som så ofta, ekonomisk. Staten ger en ersättning för de kostnader som flyktingarna (naturligtvis) förorsakar kommunerna, men ersättningen är knapp och tidsbegränsad.
Ändå är detta inte i grunden en ekonomisk fråga, utan en moralisk. Vårt ansvar tar inte slut vid kommunens eller landets gränser, utan vårt ansvar sträcker sig till alla dem som någonstans i världen är i sämre situation än vi. Här invänder någon att vi främst har ett snsvar för de svaga i vårt eget samhälle, men det håller jag inte med om. Vi kan hjälpa båda grupperna, bara viljan finns. Och det är där det brister.
I en uppmärksammad dom tog Högsta domstolen ställning till gränserna för hur man verbalt får uttrycka sig om den som är annorlunda än vi själva. Detta var en positiv signal. Om vi inte i handling kan följa upp denna signal, är den dock bortkastad.
Det vore viktigt att både statsmakten och kommunerna kunde visa god vilja när det gäller att hjälpa de utsatta i världen. Kommunerna bör visa större intresse av att ta emot kvotflyktingar, medan staten bör ersätta de uppkomna utgifterna i större grad och framför allt under längre tidsrymd.
Mitt Borgå - välkomnande, hjärtligt, varmt - får gärna föregå med gott exempel!
I vårt land har det rått fred under en tidstymd som i historiskt perspektiv är överraskande lång. På andra håll är situationen inte lika lycklig; vi behöver bara öppna tidningen eller TV:n för att se krig och katastrofer av de mest olika slag.
För oss här i Finland är det svårt att förhindra dessa företeelser som förorsakar så mycket mänskligt lidande. Vi gör försök - fredsbevarare, katastrofhjälp, flyktingkvoter - men de är uppenbart otillräckliga.
Ett särskilt problem är det faktum att Finlands flyktingkvoter inte uppfylls. Staten har förbundit sig att ta emot ett visst antal flyktingar, men de blir kvar i sina flyktingläger år ut och år in, eftersom kommunerna är ovilliga att ta emot dem. Orsaken - åtminstone den orsak som uppges - är, som så ofta, ekonomisk. Staten ger en ersättning för de kostnader som flyktingarna (naturligtvis) förorsakar kommunerna, men ersättningen är knapp och tidsbegränsad.
Ändå är detta inte i grunden en ekonomisk fråga, utan en moralisk. Vårt ansvar tar inte slut vid kommunens eller landets gränser, utan vårt ansvar sträcker sig till alla dem som någonstans i världen är i sämre situation än vi. Här invänder någon att vi främst har ett snsvar för de svaga i vårt eget samhälle, men det håller jag inte med om. Vi kan hjälpa båda grupperna, bara viljan finns. Och det är där det brister.
I en uppmärksammad dom tog Högsta domstolen ställning till gränserna för hur man verbalt får uttrycka sig om den som är annorlunda än vi själva. Detta var en positiv signal. Om vi inte i handling kan följa upp denna signal, är den dock bortkastad.
Det vore viktigt att både statsmakten och kommunerna kunde visa god vilja när det gäller att hjälpa de utsatta i världen. Kommunerna bör visa större intresse av att ta emot kvotflyktingar, medan staten bör ersätta de uppkomna utgifterna i större grad och framför allt under längre tidsrymd.
Mitt Borgå - välkomnande, hjärtligt, varmt - får gärna föregå med gott exempel!
Walesa on peace and justice
In many parts of the world the people are searching for a solution which would link the two basic values: peace and justice. The two are like bread and salt for mankind.
Lehdistä poimittua
Aiemmin nainen ilmoitti tulleensa pahoinpidellyksi Koivukujalla, jonka tekijöinä oli ollut kaksi outoa miestä. Nainen jätti valheellisen kertomuksen poliisille tämän entisen poikaystävän kehotuksesta.
- Raahen Seutu
Frågespalten LXVIII: Hatbrott att förstöra en bibel?
Det kom en fråga på Fråga prästen:
Det är klart att någon kan hata kristendomen eller kristna och låta sitt hat gå ut över en bibel. Men att riva sönder eller på annat sätt förstöra en bok är ju inget brott. Därmed är det inte heller något hatbrott och får inga rättsliga följder.
Om bibeln i fråga är ens egen, vill säga. Annars kan det bli frågan om stöld eller något sådant. Men i grunden är svaret på din fråga ändå ”nej”.
Sedan är det en annan sak att redan det hat eller den motvilja som får någon att förstöra en bibel är beklagligt. Det får vi kristna jobba med genom positiv verksamhet. Att skrida till lagstiftningsåtgärder är däremot knappast fruktbart.
Jag undrar om det är ett hatbrott att riva sönder en bibel eller förstöra den på något annat sätt? Och vad händer i såna fall?Ett hatbrott är ju, om jag har förstått rätt, en brottslig handling som är motiverat av hat mot någon folkgrupp.
Det är klart att någon kan hata kristendomen eller kristna och låta sitt hat gå ut över en bibel. Men att riva sönder eller på annat sätt förstöra en bok är ju inget brott. Därmed är det inte heller något hatbrott och får inga rättsliga följder.
Om bibeln i fråga är ens egen, vill säga. Annars kan det bli frågan om stöld eller något sådant. Men i grunden är svaret på din fråga ändå ”nej”.
Sedan är det en annan sak att redan det hat eller den motvilja som får någon att förstöra en bibel är beklagligt. Det får vi kristna jobba med genom positiv verksamhet. Att skrida till lagstiftningsåtgärder är däremot knappast fruktbart.
Botemedel mot kärlek
Det finns inget botemedel mot kärlek, bara ännu mer kärlek.
- Henry David Thoreau
citerad i Stora talarboken (2010)
av Barbro Fällman
citerad i Stora talarboken (2010)
av Barbro Fällman
Churchill on rebuilding the world
If the Almighty were to rebuild the world and asked me for advice, I would have English Channels round every country. And the atmosphere would be such that anything which attempted to fly would be set on fire.
- Sir Winston Churchill
as quoted on Child of Illusion
as quoted on Child of Illusion
Kyrkoherdevalets kandidatlista
En ny tur i den långdans, som tillsättandet av en ny kyrkoherde innebär, har dansats. Jag skrev 17.8.12 att domkapitlet förklarade mig behörig.
Därefter meddelade församlingsrådet åt domkapitlet att det ingenting har att invända mot att jag får tjänsten, och nu i torsdags (27.9.12) uppförde domkapitlet mig på valförslag.
Nu har de som sätts upp på valförslag 14 dagar på sig att göra ett rättelseyrkande, men eftersom valförslaget i detta fall innehåller endast ett namn, är risken för detta naturligtvis obefintlig. Fast jag undrar vad som skulle hända om jag skulle kräva att placeras i andra förslagsrum i stället för första ... men nej! Måste motstå frestelsen!
Vid sitt sammanträde 24.10 torde domkapitlet ge mig fullmakt på kyrkoherdetjänsten från 1.11.12.
Ett preliminärt datum för kyrkoherdeinstallationen är tjugondag Knut, söndagen den 13 januari 2013 kl. 12 i Lovisa kyrka. Välkommen med!
PS. Också Maria Venhola uppfördes på valförslag, fast till Sjundeå svenska församling. I blogginlägget 17.8.12, som jag länkade till ovan, skrev jag ju lite om situationen där.
Därefter meddelade församlingsrådet åt domkapitlet att det ingenting har att invända mot att jag får tjänsten, och nu i torsdags (27.9.12) uppförde domkapitlet mig på valförslag.
Nu har de som sätts upp på valförslag 14 dagar på sig att göra ett rättelseyrkande, men eftersom valförslaget i detta fall innehåller endast ett namn, är risken för detta naturligtvis obefintlig. Fast jag undrar vad som skulle hända om jag skulle kräva att placeras i andra förslagsrum i stället för första ... men nej! Måste motstå frestelsen!
Vid sitt sammanträde 24.10 torde domkapitlet ge mig fullmakt på kyrkoherdetjänsten från 1.11.12.
Ett preliminärt datum för kyrkoherdeinstallationen är tjugondag Knut, söndagen den 13 januari 2013 kl. 12 i Lovisa kyrka. Välkommen med!
PS. Också Maria Venhola uppfördes på valförslag, fast till Sjundeå svenska församling. I blogginlägget 17.8.12, som jag länkade till ovan, skrev jag ju lite om situationen där.
Du vet att du är gammal när…
... du sätter tänderna i en härlig köttbit och de stannar där.
Källa: rl.se
Power and influence
If you really want to be powerful, if you really want to be influential, then just serve.
- Rev. Willie Barrow,
civil rights activist who earned the nickname "Little Warrior"
as quoted on God's Politics
civil rights activist who earned the nickname "Little Warrior"
as quoted on God's Politics
All vår början...
Den unge prästen var så nervös inför sin första nattvardsgudstjänst att han inte ens kunde prata ordentligt. Inför hans andra mässa söndagen därpå berättade den erfarne ärkebiskopen hur man kunde göra för att slappna av lite. Han föreslog följande: Nästa gång, ta ett par droppar vodka i ett vattenglas och drick det. Du kommer genast att märka hur avslappnad du blir.
Söndagen därpå gjorde prästen som han hade blivit tillrådd och kände genast hur avslappnad han blev. Mässan flöt på fint och han stammade inte alls. Efter gudstjänsten hittade prästen ett brev från ärkebiskopen på sitt rum.
Söndagen därpå gjorde prästen som han hade blivit tillrådd och kände genast hur avslappnad han blev. Mässan flöt på fint och han stammade inte alls. Efter gudstjänsten hittade prästen ett brev från ärkebiskopen på sitt rum.
Käre fader, nästa gång ska ni lägga ett par droppar vodka i ett vattenglas, inte ett par droppar vatten i ett vodkaglas. Jag tänkte berätta om några fel jag lade märke till, så att de inte upprepas nästa söndag:
Den lilla skålen bredvid altaret är en dopfunt, inte en toalett.
Försök att undvika att luta er mot statyn som föreställer jungfru Maria och speciellt att krama henne och känna henne på brösten.
Budorden är tio, inte tolv. Lärjungarna var däremot tolv, inte sju. Och ingen av dem var dvärg.
Vi hänvisar inte till vår herre Jesus Kristus som "JC and the boys". Vi hänvisar inte heller till Judas som en "jävla skvallertacka".
Bin Laden hade ingenting med Jesu död att göra.
Syndarna hamnar i helvetet, inte i hästarslet.
Fader vår skall läsas mot himlen, inte genom att göra vågen.
Den typen som satt vid hörnet på altaret, och som ni hänvisade till som "bögen" och "mögelkäftad transvestit", var jag.
Jag hoppas att dessa saker skall rättas till tills nästa nattvard.
Med vänliga hälsningar,
Ärkebiskopen
Från Facebook. Hur annars?
King on nonviolence
[Nonviolence] is directed against forces of evil rather than against persons who happen to be doing the evil. It is evil that the nonviolent resister seeks to defeat, not the persons victimized by evil.
Lovisa svenska nätförsamling
Såsom så många andra organisationer nuförtiden har Lovisa svenska församling en hemsida, lovisasvenskaforsamling.fi. Adressen är lång men rätt enkel. Observera dock avsaknaden av ö-prickar.
Nu har jag skapat också en Facebook-sida för församlingen (www.facebook.com/ LovisaSvenskaForsamling). Genom den skall information om olika evenemang och händelser kunna nå ut genom ytterligare en kanal, är det tänkt.
Dessutom utvidgade jag wikipedia-artikeln om församlingen, så att den nu innehåller också annat än var församlingen befinner sig. Att Lovisa svenska församling finns i Lovisa är knappast någon stor nyhet...
Besök gärna dessa nätplatser och kommentera om du har utvecklingsförslag!
Nu har jag skapat också en Facebook-sida för församlingen (www.facebook.com/ LovisaSvenskaForsamling). Genom den skall information om olika evenemang och händelser kunna nå ut genom ytterligare en kanal, är det tänkt.
Dessutom utvidgade jag wikipedia-artikeln om församlingen, så att den nu innehåller också annat än var församlingen befinner sig. Att Lovisa svenska församling finns i Lovisa är knappast någon stor nyhet...
Besök gärna dessa nätplatser och kommentera om du har utvecklingsförslag!
No need to protect God
Never think that you need to protect God. Because anytime you think you need to protect God, you can be sure that you are worshipping an idol.
- Stanley Hauerwas
as quoted on God's Politics
as quoted on God's Politics
Tennyson om kärlek
Det är bättre att ha älskat och förlorat än att inte ha älskat alls.
- Alfred, lord Tennyson
citerad i Stora talarboken (2010)
av Barbro Fällman
citerad i Stora talarboken (2010)
av Barbro Fällman
The elderly pick-up line
A handsome elder gentleman, about 90, sidles up to a handsome elder lady of about 85, in bar.
He inquires of her: "So ... do I come here often?"
He inquires of her: "So ... do I come here often?"
Thanks to JCF, commenting at OCICBW...!
In vino...
I vinet kommer sanningen fram.
In vino veritas.
In vino veritas.
- Latinskt ordspråk
citerat i Stora talarboken (2010)
av Barbro Fällman
citerat i Stora talarboken (2010)
av Barbro Fällman
Pressklipp
Tre greps för våldtäkt på Finlandsfärja.
(Hur stor är sannolikheten att det finns TRE män som tänder på Finlandsfärjor?)
(Hur stor är sannolikheten att det finns TRE män som tänder på Finlandsfärjor?)
Frågespalten LXVII: Efter diskussion med Jehovas vittnen
Från Fråga prästen:
Kanske det besvarar fråga 4.
1. Om vi utgår från liknelsen om fåren och getterna i Matt 25, säger Jesus att vi kommer att dömas utgående från våra gärningar, oberoende av om vi inte skulle tro. Den som handlar gott hör till ”fåren” och blir räddad. Problemet är att alla människor också har gjort sådant som är ont. Då har vi som tror på Jesus möjligheten att lita till hans nåd och kärlek och be om förlåtelse för det onda. Då blir vi berättigade till räddning, inte för det vi har gjort, utan för det han har gjort.
Som svar på fråga 1 skulle jag alltså säga att den som tror på Jesus blir räddad, och likaså den som aldrig har gjort annat än gott. Tyvärr är den sistnämnda gruppen väldigt fåtalig. Ondska finns i oss alla (liksom också godhet, förstås).
2. På ett ställe talar Paulus om att vi inte skall gå i ok med den otroende, en bild som han hämtar från Mose lag som förbjuder användandet av två olika slags dragdjur på en gång. Paulus varnar alltså för ”blandäktenskap” eftersom de är svåra för tron. Den som är kristen och den som inte är det påverkar varandra inom ett äktenskap, men vem som påverkar mer och vilket slutresultatet blir är omöjligt att säga på förhand. Kanske den icke-troende kommer till tro, men kanske den troende tvärtom mister sin tro.
Det är alltså riskfyllt för tron att välja en icke-troende partner.
Men om man är medveten om detta, och om båda parter går in för en aktiv respekt för den andras ståndpunkt, har inte jag samvete (eller för den delen möjlighet) att förbjuda någon att följa sitt hjärta. Det finns alltid olikheter och potentiella problem i ett förhållande. Det viktiga är inte hur stora problemen är, utan vad man gör för att lösa dem.
3. Jag tror att Satan inte önskar något hellre än att anses vara ”denna världens gud”. Han är besegrad i grunden genom Jesu handlingar på korset, och för nu närmast en desperat gerillakrigföring för att förleda så många han kan innan han blir förgjord på den yttersta dagen. Satan är inget hot mot Gud. De två är inte jämlika i något sorts dualistiskt system, utan det är Gud som råder över hela skapelsen.
Sedan är det en annan sak att Satan nog är ett hot mot oss människor. I den innebörden ligger vår värld i den ondes våld. Vi skall inte ge oss i kast med honom genom någon sorts ”andlig krigföring”, utan bara förlita oss på Gud och Jesu frälsargärning. Annars kan det nog gå illa.
Jag undrar över några frågor.Det var en hel drös med frågor på en gång. Men jag förstår att ett möte med Jehovas vittnen kan vara besvärligt. De är väl pålästa och drillade i att debattera med sådana som har annan tro än de. Om man vill diskutera med dem och släpper in dem får man bereda sig på en hård diskussion. Samtidigt tycker jag att de skall behandlas artigt, för det är inte dörrknackarnas fel att deras system är som det är. Därmed inte sagt att man skall släppa in dem, alltså.
1. På Noas tid tog ju Gud bort hela den världen genom en översvämning eftersom människorna i den världen var onda, dem gjorde bara onda saker och allt dem tänkte på var ont. Men jag träffade två vittnen på stan häromdagen som pratade lite om detta sen nämnde dem förstås att slutet närmar sig o.s.v., och dem sa även att snart ska Gud ta bort alla onda människor. Nu stämmer ju detta för att när Jesus kommer tillbaka hit så blir det fred, men de sa även att onda människor är även sådana som inte tror på Gud (ateister) eller sådana som inte vill ta tid att lära sig saker om Gud eller tillbe honom.
Frågan lyder alltså: Stämmer det verkligen att när Jesus kommer tillbaka så ska inte bara onda människor försvinna, utan ateister, människor som inte ville lära sig saker om Gud o.s.v. Är det verkligen sant? När Jesus återvänder kommer Gud då att slakta miljarder människor som inte tror på honom, eller som inte ville ta sig tid och lära sig saker om honom, o.s.v.? Hoppas jag får svar på detta för att blev lite skrämd av vad dem sa. ( Sen är det ju så att enligt JV så är dem, dem enda sanna kristna och alla andra falska)
2. Säger Bibeln att man inte ska gifta sig med en icke-troende? Om ja är det i sådana fall fel att man väljer en partner som inte tror på Gud? Jag tycker inom ett äktenskap att det viktiga är att personerna älskar varandra oavsett vad de tror på, det tror jag även att Gud tycker är viktigt, hoppas jag i alla fall, men vad säger Bibeln om detta och vad anser du? :)
3. Är det satan som styr denna värld? Bibeln säger ju att hela världen ligger i den ondes våld. Är satan denna tingens Gud så att säga?
4. Övrig fråga: Hur skulle du reagera ifall ett vittne hade knackat på din dörr och talat om för din att det du tror på är falskt och helt fel?
Kanske det besvarar fråga 4.
1. Om vi utgår från liknelsen om fåren och getterna i Matt 25, säger Jesus att vi kommer att dömas utgående från våra gärningar, oberoende av om vi inte skulle tro. Den som handlar gott hör till ”fåren” och blir räddad. Problemet är att alla människor också har gjort sådant som är ont. Då har vi som tror på Jesus möjligheten att lita till hans nåd och kärlek och be om förlåtelse för det onda. Då blir vi berättigade till räddning, inte för det vi har gjort, utan för det han har gjort.
Som svar på fråga 1 skulle jag alltså säga att den som tror på Jesus blir räddad, och likaså den som aldrig har gjort annat än gott. Tyvärr är den sistnämnda gruppen väldigt fåtalig. Ondska finns i oss alla (liksom också godhet, förstås).
2. På ett ställe talar Paulus om att vi inte skall gå i ok med den otroende, en bild som han hämtar från Mose lag som förbjuder användandet av två olika slags dragdjur på en gång. Paulus varnar alltså för ”blandäktenskap” eftersom de är svåra för tron. Den som är kristen och den som inte är det påverkar varandra inom ett äktenskap, men vem som påverkar mer och vilket slutresultatet blir är omöjligt att säga på förhand. Kanske den icke-troende kommer till tro, men kanske den troende tvärtom mister sin tro.
Det är alltså riskfyllt för tron att välja en icke-troende partner.
Men om man är medveten om detta, och om båda parter går in för en aktiv respekt för den andras ståndpunkt, har inte jag samvete (eller för den delen möjlighet) att förbjuda någon att följa sitt hjärta. Det finns alltid olikheter och potentiella problem i ett förhållande. Det viktiga är inte hur stora problemen är, utan vad man gör för att lösa dem.
3. Jag tror att Satan inte önskar något hellre än att anses vara ”denna världens gud”. Han är besegrad i grunden genom Jesu handlingar på korset, och för nu närmast en desperat gerillakrigföring för att förleda så många han kan innan han blir förgjord på den yttersta dagen. Satan är inget hot mot Gud. De två är inte jämlika i något sorts dualistiskt system, utan det är Gud som råder över hela skapelsen.
Sedan är det en annan sak att Satan nog är ett hot mot oss människor. I den innebörden ligger vår värld i den ondes våld. Vi skall inte ge oss i kast med honom genom någon sorts ”andlig krigföring”, utan bara förlita oss på Gud och Jesu frälsargärning. Annars kan det nog gå illa.
KP, ÖN och stödinsamlingen
Jag fick ett frågebatteri från Östra Nyland med anledning av den vädjan som ingick i Kyrkpressen härom veckan (se också här). Texten publicerades i papperstidningen 6.9.12.
1. Varför uppmanar Lovisa svenska församling sina medlemmar att betala in en frivillig summa för att få KP också i fortsättningen?
Kyrkpressen är en av de största enskilda utgiftsposterna i församlingens budget. Med knappare tider och priser som inte sjunker är det alltid en konst att få budgeten att gå ihop. Det behövs ju pengar för verksamheten också. För att vi i det längsta skall undvika vara tvungna att välja mellan två goda saker, hoppas vi att församlingsborna kunde komma med ett bidrag.
(Märk förresten att det tyvärr är ett tryckfel i kontonumret. Det ska börja med FI22, inte FI12.)
2. Hur mycket kostar det Lovisa svenska församling att prenumerera på Kyrkpressen?
Prenumerationspriset är ungefär 20 € per hushåll och år. Summan är inte enorm i sig, men sammanlagt blir det kring 25 000 € i budgeten.
3. Finns det en risk att församlingsmedlemmarna inte får KP i fall inte tillräckligt många betalar in en stödsumma?
I längden finns den risken. I förslaget till budget för detta år fanns som en balanseringsåtgärd att prenumerationen skulle slopas. Församlingsrådet gick dock inte med på detta, utan arbetade sig fram till andra sätt att balansera budgeten, bl.a. denna vädjan till församlingsmedlemmarna. Men hur det kommer att gå i framtiden är det svårt att sia om.
4. Tror du att Lovisaborna upplever KP som en viktig tidning, och varför i så fall?
Ja, åtminstone hoppas jag det. Förutom att Kyrkpressen är en viktig kanal för information om församlingens verksamhet, innehåller den intressanta artiklar och reportage om kyrkliga och andliga frågor. Innehållet är dessutom mycket mångsidigt och väl värt att bekanta sig med.
5. Vad gillar du själv bäst i KP?
Om jag måste välja en enda sak, så är faktiskt det första jag läser den vits som ingår i varje nummer. Hoppas alla har hittat den: Den finns på tvären på baksidan, precis invid häftningen.
1. Varför uppmanar Lovisa svenska församling sina medlemmar att betala in en frivillig summa för att få KP också i fortsättningen?
Kyrkpressen är en av de största enskilda utgiftsposterna i församlingens budget. Med knappare tider och priser som inte sjunker är det alltid en konst att få budgeten att gå ihop. Det behövs ju pengar för verksamheten också. För att vi i det längsta skall undvika vara tvungna att välja mellan två goda saker, hoppas vi att församlingsborna kunde komma med ett bidrag.
(Märk förresten att det tyvärr är ett tryckfel i kontonumret. Det ska börja med FI22, inte FI12.)
2. Hur mycket kostar det Lovisa svenska församling att prenumerera på Kyrkpressen?
Prenumerationspriset är ungefär 20 € per hushåll och år. Summan är inte enorm i sig, men sammanlagt blir det kring 25 000 € i budgeten.
3. Finns det en risk att församlingsmedlemmarna inte får KP i fall inte tillräckligt många betalar in en stödsumma?
I längden finns den risken. I förslaget till budget för detta år fanns som en balanseringsåtgärd att prenumerationen skulle slopas. Församlingsrådet gick dock inte med på detta, utan arbetade sig fram till andra sätt att balansera budgeten, bl.a. denna vädjan till församlingsmedlemmarna. Men hur det kommer att gå i framtiden är det svårt att sia om.
4. Tror du att Lovisaborna upplever KP som en viktig tidning, och varför i så fall?
Ja, åtminstone hoppas jag det. Förutom att Kyrkpressen är en viktig kanal för information om församlingens verksamhet, innehåller den intressanta artiklar och reportage om kyrkliga och andliga frågor. Innehållet är dessutom mycket mångsidigt och väl värt att bekanta sig med.
5. Vad gillar du själv bäst i KP?
Om jag måste välja en enda sak, så är faktiskt det första jag läser den vits som ingår i varje nummer. Hoppas alla har hittat den: Den finns på tvären på baksidan, precis invid häftningen.
Pekan laskukoe
Tokaluokkalainen Pekka tuli koulusta kotiin ja kertoi ylpeänä, että opettaja oli pitänyt luokassa laskukokeet. Utelin miten hän luuli onnistuneensa.
”En varmaan arvannut yhtään oikein”, poika tokaisi.
”En varmaan arvannut yhtään oikein”, poika tokaisi.
Mummo kertoi Facebookissa
Ingenjörsteologi: Bibeln som manual
På Leif Ekrems blogg stötte jag på ett inlägg rubricerat En agnostiker lyssnar på predikan. Leif kommer med synpunkter som kan vara matnyttiga för predikanter och andra professionella talare.
Han tar upp en grej som jag har funderat på ibland:
Därmed inte på något sätt sagt att Bibeln inte skulle vara värd att läsas och studeras. Men riktigt så enkel och entydig som en välskriven manual är den inte. (Jag utgår alltså från att det finns välskrivna manualer i sinnevärlden, även om jag inte har stött på sådana ännu. Men jag blir ju bara 45 i höst, så jag hinner väl ännu.)
Tanken på Bibeln som manual är typisk för vad jag kallar för "ingenjörsteologi". Med det syftar jag på det svartvita "on-off-tänkande" som präglar vissa (men på inget sätt alla!) ingenjörer som har slagit om till prästbanan. Någon gråzon tycks inte existera. Antingen är man djupt och varmt troende, eller så hamnar man i helvetet. Antingen är Bibeln bokstavligen Guds ord, eller så kan man kasta den på sophögen. En handling är antingen syndig eller syndfri oberoende av dess sammanhang. Ja, ni vet allt det där.
Det verkar som om studierna i teologi inte skulle ha lett ingenjören bort från ett mekanistiskt tänkande, utan man man sätter maskinritningar och Bibeln i samma fack. Mycket beklagligt.
Jag upprepar att detta ingalunda gäller alla ingenjörer. Inte heller är ingenjörer de enda som drabbas av detta. De exempel som jag har stött på har dock så typiskt varit just ingenjörer som har slagit om, att jag anser att termen "ingenjörsteologi" är berättigad.
Han tar upp en grej som jag har funderat på ibland:
Ett tema jag flera gånger hört och förundrat mig över, är att Bibeln liknas vid en manual eller handbok över någonting? Livet?Leif har så rätt. En manual har som poäng att vara en klart och entydigt skriven text som hjälper användaren att bruka den maskin el.dyl. som manualen beskriver. Visserligen innehåller Bibeln mycket som hjälper oss tll ett bättre liv, men där finns också en del som är ovidkommande i det avseendet. Och att Bibeln inte är klar och entydig kommer ju fram redan av det faktum att det finns så många olika tolkningar och så många olika kyrkosamfund som är grundade p.g.a. tolkningsskillnader.
Den metaforen haltar illa. Jag antar att predikaren uppmanar folk att läsa Bibeln? Hur är det med den typiska manualen? De flesta jag känner undviker manualer som pesten. Man packar upp datorn, spelverket, tv:n, den nya programvara och sätter igång. Manualen tar man till i nödfall och då någon enstaka gång! Skulle jag ha en stark kristen övertygelse, skulle Bibeln ligga så långt ifrån alla manualer som möjligt!
Det är inte lätt att tala i liknelser och metaforer. Man måste var mycket kunnig om hur åhöraren kan tolka det hela.
Det här slår direkt fel i min tolkning.
Därmed inte på något sätt sagt att Bibeln inte skulle vara värd att läsas och studeras. Men riktigt så enkel och entydig som en välskriven manual är den inte. (Jag utgår alltså från att det finns välskrivna manualer i sinnevärlden, även om jag inte har stött på sådana ännu. Men jag blir ju bara 45 i höst, så jag hinner väl ännu.)
Tanken på Bibeln som manual är typisk för vad jag kallar för "ingenjörsteologi". Med det syftar jag på det svartvita "on-off-tänkande" som präglar vissa (men på inget sätt alla!) ingenjörer som har slagit om till prästbanan. Någon gråzon tycks inte existera. Antingen är man djupt och varmt troende, eller så hamnar man i helvetet. Antingen är Bibeln bokstavligen Guds ord, eller så kan man kasta den på sophögen. En handling är antingen syndig eller syndfri oberoende av dess sammanhang. Ja, ni vet allt det där.
Det verkar som om studierna i teologi inte skulle ha lett ingenjören bort från ett mekanistiskt tänkande, utan man man sätter maskinritningar och Bibeln i samma fack. Mycket beklagligt.
Jag upprepar att detta ingalunda gäller alla ingenjörer. Inte heller är ingenjörer de enda som drabbas av detta. De exempel som jag har stött på har dock så typiskt varit just ingenjörer som har slagit om, att jag anser att termen "ingenjörsteologi" är berättigad.
Frågespalten LXVI: Livet efter detta
En fråga från Fråga prästen:
Min egen teori, baserad på min läsning av Bibeln, och knappast sannare än andras teorier, är att när vi dör så dör vi. Sedan är vi döda tills Gud på den yttersta dagen, då Jesus kommer tillbaka, uppväcker oss till den sista domen. Då fördelas vi i de två grupperna (”fåren” och ”getterna”, som Jesus talar om i Matt 25) och får veta vilket öde vi har i evigheten. Att vi sitter på en molnkant och tittar ner på våra efterlevande, såsom en populär uppfattning ger vid handen, finner jag inget stöd för i Bibeln.
Men inte heller jag vet med säkerhet. Endast en, Jesus, har återvänt från de döda, och han hade annat att tala om med sina lärjungar än ovidkommande detaljer. Vår uppgift som kristna är inte att spekulera så mycket om detta, utan hellre att leva vårt liv så att vi en gång kan stå till svars för vad vi har gjort och lämnat ogjort.
Jag har en fråga som jag funderar lite över. Vi kristna väntar ju på att Jesus ska komma tillbaka till jorden, och enligt Bibeln ska det bli ett paradis som Gud hade tänkt från början, ingen död, sorg, lidande, smärta o.s.v. Men samtidigt så säger vi ju att man kommer till himlen när man är död. Frågan lyder alltså: Kommer alla vara i himlen tills Jesus kommer tillbaka till jorden och uppväcker alla och gör den till ett paradis? Eller hur blir det? Är lite förvirrad på just detta. Tacksam för svar!! :) :)Detaljerna om livet efter detta är något som Bibeln inte ger något entydigt svar på. I allmänna ordalag kan vi konstatera att det finns ”två utgångar”, där den ena är en evighet tillsammans med Gud i fullkomlig lycka (det som ofta kallas ”himlen”) och den andra det motsatta (”helvetet”). Men detaljerna kan man nog inte komma till någon enighet om – och det är knappast meningen heller.
Min egen teori, baserad på min läsning av Bibeln, och knappast sannare än andras teorier, är att när vi dör så dör vi. Sedan är vi döda tills Gud på den yttersta dagen, då Jesus kommer tillbaka, uppväcker oss till den sista domen. Då fördelas vi i de två grupperna (”fåren” och ”getterna”, som Jesus talar om i Matt 25) och får veta vilket öde vi har i evigheten. Att vi sitter på en molnkant och tittar ner på våra efterlevande, såsom en populär uppfattning ger vid handen, finner jag inget stöd för i Bibeln.
Men inte heller jag vet med säkerhet. Endast en, Jesus, har återvänt från de döda, och han hade annat att tala om med sina lärjungar än ovidkommande detaljer. Vår uppgift som kristna är inte att spekulera så mycket om detta, utan hellre att leva vårt liv så att vi en gång kan stå till svars för vad vi har gjort och lämnat ogjort.
Tryckfel i Lovisas Kp-instick
I Kyrkpressen 35/12 fick Lovisa svenska församlings medlemmar ett instick med en vädjan om en frivillig avgift för att kunna fortsätta att prenumerera på Kyrkpressen också i fortsättningen. Ett urval ur höstens program ingår också.
Ett beklagligt misstag har dock slunkit in. I kontonumret har Tryckfelsnisse gjort en ändring. Det riktiga är FI22 1098 3000 1144 91 (Nordea 109830-114491) med referens 2244. Använd det vid inbetalningar.
Tack för ditt stöd!
Insticket finns i pdf-format på församlingens hemsida.
Ett beklagligt misstag har dock slunkit in. I kontonumret har Tryckfelsnisse gjort en ändring. Det riktiga är FI22 1098 3000 1144 91 (Nordea 109830-114491) med referens 2244. Använd det vid inbetalningar.
Tack för ditt stöd!
Insticket finns i pdf-format på församlingens hemsida.
Good news to the poor
The gospels record that Jesus preached good news to the poor, and an essential part of that good news was that they were to be poor no longer.
Barn skriver till Gud
Vi har läst att Edison uppfann ljuset. Jag trodde att det var du.
- Anna-Maria, 11 år
Frågespalten LXV: Om förlåtelse
Det kom en fråga på Facebook:
Det är en svår nöt att knäcka, en läxa som också jag stavar på. Förlåtelsen är ju till för att återställa en skadad relation, och kräver då aktivitet från båda parter: den ena som ber om förlåtelse och den andra som förlåter.
Men om den ena parten inte inser eller anser att den har gjort något att be om förlåtelse för, fungerar inte ovannämnda scenarium. Då kan det inte bli frågan om att återställa relationen. Däremot blir den sårade parten själv skadad av den uteblivna förlåtelsen, för då går han ofta och retar upp sig eller suger på sin skadekaramell - vilket hindrar honom från att gå vidare med livet. Därför kan det vara viktigt att förlåta också dem som inte ber om det - helt för sin egen skull.
Men att finna kraft för det är en annan femma...
Hur kan man förlåta, om förlåtelse ej begärs?Jag svarade:
Det är en svår nöt att knäcka, en läxa som också jag stavar på. Förlåtelsen är ju till för att återställa en skadad relation, och kräver då aktivitet från båda parter: den ena som ber om förlåtelse och den andra som förlåter.
Men om den ena parten inte inser eller anser att den har gjort något att be om förlåtelse för, fungerar inte ovannämnda scenarium. Då kan det inte bli frågan om att återställa relationen. Däremot blir den sårade parten själv skadad av den uteblivna förlåtelsen, för då går han ofta och retar upp sig eller suger på sin skadekaramell - vilket hindrar honom från att gå vidare med livet. Därför kan det vara viktigt att förlåta också dem som inte ber om det - helt för sin egen skull.
Men att finna kraft för det är en annan femma...
Veckans anekdot: Kaffe och sömn
Dotter A, som nu är på tvåan, såg allvarligt på mig och sa: "Pappa, när du dricker kaffe kan du inte sova."
"Nej, just det."
"Med mig är det tvärtom."
"Jaha?"
"Jo, när jag sover kan jag inte dricka kaffe!"
Undrar (inte!) vem hon brås på...
"Nej, just det."
"Med mig är det tvärtom."
"Jaha?"
"Jo, när jag sover kan jag inte dricka kaffe!"
Undrar (inte!) vem hon brås på...
Hammarskjöld on what God is
God is something so simple: always to live for others, never to seek one’s own advantage.
Thought provoking or just provoking?
I read an interesting article on the net the other day. It was called Christians Who Are Against LGBT Misuse The Bible, written by Greg Carey (Professor of New Testament at Lancaster Theological Seminary) and published on the Huffington Post 11.8.12.
Hiding behind the Bible doesn't exempt us from responsibility for our beliefs and behaviors. The Bible is a complicated book. Using the Bible to condemn sexual minorities requires that people make a series of choices and assumptions,Carey writes, and the goes on to analyze some of those assumptions. It all comes down to your interpretation. And whenever you read something - anything - you automatically interpret it. You just can't avoid it. Saying you read something the way it is written means you close your eyes to the fact of your own interpretation. And then you will go astray more surely than if you acknowledge your interpretation and take it into account. Professor Carey writes:
There's no avoiding the problem of interpretation - or the responsibility that goes with it.Please read the whole thing - it isn't all that long. Perhaps it will provoke you - which is healthy enough - but hopefully it will also be thought provoking.
Julius Caesar said, "People believe what they want to believe." Modern psychology has confirmed his wisdom: Our moral choices tend to reflect our biases and passions more than an unbiased process of moral reflection. Let's be honest: if you're anti-gay, you're anti-gay. Just don't blame the Bible for your bigotry.
Navigare non est vivere
Att segla är nödvändigt, att leva är inte nödvändigt.
Navigare necesse est, vivere non est necesse.
Navigare necesse est, vivere non est necesse.
- Pompeius
citerad i Stora talarboken (2010)
av Barbro Fällman
citerad i Stora talarboken (2010)
av Barbro Fällman
80 000 besökare!
Igår kväll sprack strecket för 80 000 separata besökare sedan oktober 2007. Tack till alla - det är trevligt att se att mina tankar och små lustigheter intresserar så pass många! Det är ju inga miljoner det är frågan om, men jag ser det som en fin liten framgång för en anspråkslös liten blogg.
Utnyttja gärna möjligheterna till att "gilla" eller "ogilla" inläggen och till att komma med kommentarer. Kom ändå ihåg att anonyma kommentarer inte tolereras eller publiceras på denna blogg. Det finns andra forum för sådana som inte vågar stå för sina åsikter.
Än en gång: Tack - och välkommen åter!
Utnyttja gärna möjligheterna till att "gilla" eller "ogilla" inläggen och till att komma med kommentarer. Kom ändå ihåg att anonyma kommentarer inte tolereras eller publiceras på denna blogg. Det finns andra forum för sådana som inte vågar stå för sina åsikter.
Än en gång: Tack - och välkommen åter!
Jag är behörig!
Vilken lättnad! Domkapitlet anser att jag är behörig för kyrkoherdetjänsten i Lovisa svenska församling!
Fast eftersom det beror på att jag faktiskt är behörig, var jag inte särskilt orolig...
Nu framskrider processen så att församlingsrådet får en förfrågan om de vill att tjänsten lediganslås på nytt, eftersom det fanns bara en sökande. Fr sammanträder den 6 september.
Om de svarar nej (vilket jag hoppas) torde domkapitlet i slutet av september ge mig fullmakt på tjänsten, och då tillträder jag antagligen från början av november.
Om fr svarar ja på dk:s fråga, blir många frågor öppna på nytt. Då får vi se hur det går.
PS. En intressant detalj i den notis jag länkade till ovan var att kyrkoherdetjänsten i Sjundeå svenska lediganslås på nytt. Det är lite överraskande, eftersom den enda sökanden, Maria Venhola, tidigare förklarades vara behörig.
Är det för att hon är från Sverige? Är hon kanske finskspråkig, som namnet antyder, och församlingen skulle vilja ha en kyrkoherde med svenska som modersmål? Jag känner henne inte, så jag vet inte.
Man ska nog inte ta något för givet.
Fast eftersom det beror på att jag faktiskt är behörig, var jag inte särskilt orolig...
Nu framskrider processen så att församlingsrådet får en förfrågan om de vill att tjänsten lediganslås på nytt, eftersom det fanns bara en sökande. Fr sammanträder den 6 september.
Om de svarar nej (vilket jag hoppas) torde domkapitlet i slutet av september ge mig fullmakt på tjänsten, och då tillträder jag antagligen från början av november.
Om fr svarar ja på dk:s fråga, blir många frågor öppna på nytt. Då får vi se hur det går.
PS. En intressant detalj i den notis jag länkade till ovan var att kyrkoherdetjänsten i Sjundeå svenska lediganslås på nytt. Det är lite överraskande, eftersom den enda sökanden, Maria Venhola, tidigare förklarades vara behörig.
Är det för att hon är från Sverige? Är hon kanske finskspråkig, som namnet antyder, och församlingen skulle vilja ha en kyrkoherde med svenska som modersmål? Jag känner henne inte, så jag vet inte.
Man ska nog inte ta något för givet.
Det är härligt att vara man, därför att…
... ett telefonsamtal tar i genomsnitt 30 sekunder
Källa: rl.se
Frågespalten LXIV: Obefläckad äkta säng
"Mats" skriver:
Att ”den äkta sängen [skall] bevaras obefläckad” innebär förstås rent bokstavligt att man inte får vara otrogen mot sin man eller hustru. Det är då frågan om äktenskapsbrott, alltså att någon som är gift har ett sexuellt förhållande med någon annan än den man är gift med. Båda parterna i det förhållandet begår äktenskapsbrott, inte endast den som är gift. Och om båda parterna är gifta på annat håll, blir det ju frågan om s.a.s. dubbelt äktenskapsbrott.
Frågan om sex före äktenskapet är mer komplicerad än så, och ett förbud mot det kan nog inte motiveras uteslutande med denna vers. ”Otukt” förkastas i versens andra del – och på andra håll i Bibeln – men vad det innebär för oss idag är inte lika entydigt som ”äktenskapsbrott”. Det är klart att om någon ”hoppar från blomma till blomma” och praktiserar lösa förhållanden i mängd, så kan det kallas otukt. Frågan är inte lika klar i samband med sådana som har sex med någon de älskar – pojk- och flickvänner eller sambor, alltså. Det är förstås per definition utomäktenskapligt sex, men knappast äktenskapsbrott.
Frågan här blir om ”den äkta sängen [skall] bevaras obefläckad” också före sängen har blivit ”äkta”. Här är det en fråga om ansvarstagande för varandra och för eventuella följder som det sexuella förhållandet har. Som kollegan Lucas Snellman svarade på en fråga med samma tema: Sammanfattar man all undervisning om sex i bibeln, kan man säga att det handlar om ansvar. Sex är ju i grunden något fint och vackert men som människor är vi sårbara och därför är det viktigt att vara varsam och respektera den andre.
Jag undrar lite över äktenskap, det är ju att vara gift. Då undrar jag om lite över när det står i Bibeln att den äktenskapliga sängen ska vara obesudlad, är det inte detsamma att man inte får ha sex innan äktenskapet? Men det är väl bara för dem som vet och har sex ändå som Gud dömer? Hebr. 13:4: ”Äktenskapet skall hållas i ära bland alla och den äkta sängen bevaras obefläckad. Ty otuktiga och äktenskapsbrytare skall Gud döma.”Hej Mats!
Att ”den äkta sängen [skall] bevaras obefläckad” innebär förstås rent bokstavligt att man inte får vara otrogen mot sin man eller hustru. Det är då frågan om äktenskapsbrott, alltså att någon som är gift har ett sexuellt förhållande med någon annan än den man är gift med. Båda parterna i det förhållandet begår äktenskapsbrott, inte endast den som är gift. Och om båda parterna är gifta på annat håll, blir det ju frågan om s.a.s. dubbelt äktenskapsbrott.
Frågan om sex före äktenskapet är mer komplicerad än så, och ett förbud mot det kan nog inte motiveras uteslutande med denna vers. ”Otukt” förkastas i versens andra del – och på andra håll i Bibeln – men vad det innebär för oss idag är inte lika entydigt som ”äktenskapsbrott”. Det är klart att om någon ”hoppar från blomma till blomma” och praktiserar lösa förhållanden i mängd, så kan det kallas otukt. Frågan är inte lika klar i samband med sådana som har sex med någon de älskar – pojk- och flickvänner eller sambor, alltså. Det är förstås per definition utomäktenskapligt sex, men knappast äktenskapsbrott.
Frågan här blir om ”den äkta sängen [skall] bevaras obefläckad” också före sängen har blivit ”äkta”. Här är det en fråga om ansvarstagande för varandra och för eventuella följder som det sexuella förhållandet har. Som kollegan Lucas Snellman svarade på en fråga med samma tema: Sammanfattar man all undervisning om sex i bibeln, kan man säga att det handlar om ansvar. Sex är ju i grunden något fint och vackert men som människor är vi sårbara och därför är det viktigt att vara varsam och respektera den andre.
Svaret finns också på Fråga prästen.
New media
An elderly gentleman was visiting his daughter and her husband when he asked if he could borrow a newspaper.
'This is the 21st century, old man,' the son-in-law said. 'We don't waste money on newspapers. Here, you can borrow my iPad.'
The bloody fly never knew what hit it.
'This is the 21st century, old man,' the son-in-law said. 'We don't waste money on newspapers. Here, you can borrow my iPad.'
The bloody fly never knew what hit it.
Thanks to MadPriest!
Securing the good
The good we secure for ourselves is precarious and uncertain until it is secured for all of us and incorporated into our common life.
- Jane Addams
as quoted on God's Politics
as quoted on God's Politics
Frågespalten LXIII: Skapelse och evolution
Signaturen "Filippos" frågar:
I detta fall skulle jag säga så här: Skapelseberättelserna i Första Moseboken har som en poäng att Gud har skapat allt. För att föra fram den poängen utgår de naturligtvis från den världsbild som rådde då berättelserna uppkom. Det hade varit lika omöjligt att tala om kvanta då som det nu är att påstå att jorden är universums medelpunkt.
Vetenskapens uppgift är att försöka förklara hur världen har kommit till. En allmänt accepterad modell är evolutionsteorin. Men Bibelns uppgift är att förklara vem och varför, och vidare vad vi skall göra med skapelsen, d.v.s. ta hand om den på bästa sätt.
Jag är inte kompetent att ta ställning till evolutionsteorin, för jag är ingen naturvetare. Men jag har inga teologiska problem med den. Om det är så som Gud har handlat när han skapade världen, så passar det mig bra.
Jag skrev ett inlägg om saken redan 2006.
Hejsan, jag är en troende kristen person som har en fråga angående evolutionen! Forskare säger numera att Big bang och att vi människor var apor från början är bevisat (evolutionen). Då kan man fråga sig, om Big bang och en del av evolutionen är bevisat varför står det i Bibeln att Gud skapade jorden på 7 dagar och att Adam och Eva var de första människorna i sådana fall? Det stämmer ju i sådana fall inte? Men är det verkligen så? Är evolutionen och Big bang bevisat? Om ja, varför accepterar vi kristna ej det i sådana fall? Jag hoppas att ni kan svara på detta, skulle bli väldigt tacksam, jag är nämligen lite förvirrad nu. Jag kan ej få ihop Evolutionen och kristendomen. Var snälla och hjälp mig att förstå detta, lite vilse i min tro nu.Hela frågeställningen kring skapelse och evolution beror enligt min mening på att man jämställer saker som inte är likvärda. Bibeln och vetenskapen har varken samma utgångspunkt eller samma mål. Bibelns utgångspunkt är att Gud finns och målet är att hjälpa människor att tro på Honom. Vetenskapen utgår från att naturen finns och målet är att förklara hur den fungerar. Bibeln kan inte användas som naturvetenskaplig lärobok, lika lite som t.ex. kvantfysiken kan användas som teologiskt bevismaterial. När man använder den ena för att förklara den andra talar man alltså om prästgård och gärdsgård.
I detta fall skulle jag säga så här: Skapelseberättelserna i Första Moseboken har som en poäng att Gud har skapat allt. För att föra fram den poängen utgår de naturligtvis från den världsbild som rådde då berättelserna uppkom. Det hade varit lika omöjligt att tala om kvanta då som det nu är att påstå att jorden är universums medelpunkt.
Vetenskapens uppgift är att försöka förklara hur världen har kommit till. En allmänt accepterad modell är evolutionsteorin. Men Bibelns uppgift är att förklara vem och varför, och vidare vad vi skall göra med skapelsen, d.v.s. ta hand om den på bästa sätt.
Jag är inte kompetent att ta ställning till evolutionsteorin, för jag är ingen naturvetare. Men jag har inga teologiska problem med den. Om det är så som Gud har handlat när han skapade världen, så passar det mig bra.
Jag skrev ett inlägg om saken redan 2006.
Svaret finns också på Fråga prästen.
Hávamál 132
Jag råder dig, Loddfavner,
men råd må du taga;
du får fördel, om du följer dem,
de bli goda att begagna.
Till hån och löje
hav aldrig
gäst eller främling, som färdas!
men råd må du taga;
du får fördel, om du följer dem,
de bli goda att begagna.
Till hån och löje
hav aldrig
gäst eller främling, som färdas!
Hávamál - Den höges sång
Erik Brates översättning 1913 från fornisländskan
Erik Brates översättning 1913 från fornisländskan
Good medicine for sunburns
A guy fell asleep on the beach and got a horrible sunburn, specifically to his thighs. He went to the hospital and was admitted with second-degree burns. His skin was starting to blister and he was in severe pain so the doctor prescribed continuous saline, electrolytes, a sedative, and a Viagra pill every four hours.
The nurse, who was astounded, asked, 'What good will Viagra do for him?'
The doctor replied, 'It won't do anything for his condition, but it'll keep the sheets off his legs.'
The nurse, who was astounded, asked, 'What good will Viagra do for him?'
The doctor replied, 'It won't do anything for his condition, but it'll keep the sheets off his legs.'
Thanks to MadPriest!
Frågespalten LXII: Kriterier för faddrar
För ett tag sedan döpte jag ett barn med en normal uppsättning faddrar. En månad senare stövlade barnets föräldrar in och undrade om man kan stryka faddrar, för relationen till en av dem hade brustit.
Detta tragiska fall inspirerar mig till att skriva lite om val av faddrar. Det jag nu relaterar gäller dop inom den Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland (ELKF). Andra kyrkor har andra regler.
När en person (oberoende av ålder) blir döpt bör faddrar (gudföräldrar) väljas. Dessa har som uppgift att stöda den döpta i hans eller hennes andliga utveckling, och är alltså inte (bara) ett hedersuppdrag, utan också en andlig uppgift. Av den orsaken finns det vissa kriterier - förutom naturligtvis rent personlig lämplighet - på vem som kan väljas.
Varje dopkandidat skall ha minst två faddrar. Någon övre gräns finns inte - mitt personliga rekord är tretton, men det var speciella omständigheter. Mellan två och fyra är väl vanligast.
Två av dessa faddrar skall vara medlemmar i en luthersk kyrka. Om de är medlemmar av ELKF skall de vara konfirmerade. Orsaken till detta är uppgiftens andliga karaktär - faddrarna skall i skriftskolan ha fått information om den kristna tron och i konfirmationen bejakat den. Dessutom skall de alltså vara medlemmar - konfirmerade personer som senare har skrivit ut sig ur kyrkan har ju tagit ställning emot den kristna tron (även om det motivet kanske inte alltid är grundläggande), och är därför olämpliga som faddrar.
Om någon av faddrarna hör till någon annan luthersk kyrka än ELKF, bör de i sin kyrka ha rätt att bli faddrar. Alla lutherska kyrkor har inte samma system med konfirmation som vi.
Observera dessutom att det uttryckligen är frågan om lutheraner, inte protestanter i allmänhet. Alla lutheraner är protestanter, men alla protestanter är inte lutheraner.
Förutom de två obligatoriska lutheranerna kan andra faddrar väljas med lösare kriterier. Är de lutheraner ska de uppfylla samma kriterier, men de kan också vara medlemmar av någon annan kyrka som godkänner det lutherska dopet. De kan alltså vara t.ex. katoliker, ortodoxa, metodister eller anglikaner. Däremot kan de inte höra till en kyrka som döper om en lutheran som konverterar till den kyrkan, för det innebär ju att det lutherska dopet inte "duger". Sådana kyrkor är bl.a. pingstvänner och baptister.
I våra dagar finns det familjer där det kan vara svårt att hitta folk i bekantskapskretsen som hör till kyrkan. Och det är klart att sådana som inte gör det ändå kan ha ett gott inflytande på ett barn, men tyvärr, det hjälper inte - faddrar kan de inte bli. Lösningen kan i det fallet vara att välja exempelvis någon mor- eller farförälder till fadder. Också församlingen kan hjälpa med att komma med rekommendationer på lämpliga personer.
Vid dopet bör minst två vittnen närvara. Naturligt är att det är faddrarna. Man kan dock bli fadder också i sin frånvaro, om det finns oöverstigliga skäl till att man inte kan närvara. Man måste förstås ändå ha gett sitt medgivande till att bli fadder.
Ibland sker det tragiska att relationen mellan familjen och faddrarna bryts av någon orsak. Oftast sker det väl genom att folk flyttar till annan ort eller så, men ibland kan det (som i fallet ovan) att det blir fnurror på tråden. Med god motivering och kyrkoherdens tillstånd kan man lägga fler faddrar till den lista som gjordes vid dopet. Däremot kan man inte stryka sådana som en gång har utsetts, vilket var det svar som jag fick ge dem som jag ovan nämnde.
För några år sedan skrev jag här på Frågespalten om faddrar åt syskon och om tillägg av faddrar.
Detta tragiska fall inspirerar mig till att skriva lite om val av faddrar. Det jag nu relaterar gäller dop inom den Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland (ELKF). Andra kyrkor har andra regler.
När en person (oberoende av ålder) blir döpt bör faddrar (gudföräldrar) väljas. Dessa har som uppgift att stöda den döpta i hans eller hennes andliga utveckling, och är alltså inte (bara) ett hedersuppdrag, utan också en andlig uppgift. Av den orsaken finns det vissa kriterier - förutom naturligtvis rent personlig lämplighet - på vem som kan väljas.
Varje dopkandidat skall ha minst två faddrar. Någon övre gräns finns inte - mitt personliga rekord är tretton, men det var speciella omständigheter. Mellan två och fyra är väl vanligast.
Två av dessa faddrar skall vara medlemmar i en luthersk kyrka. Om de är medlemmar av ELKF skall de vara konfirmerade. Orsaken till detta är uppgiftens andliga karaktär - faddrarna skall i skriftskolan ha fått information om den kristna tron och i konfirmationen bejakat den. Dessutom skall de alltså vara medlemmar - konfirmerade personer som senare har skrivit ut sig ur kyrkan har ju tagit ställning emot den kristna tron (även om det motivet kanske inte alltid är grundläggande), och är därför olämpliga som faddrar.
Om någon av faddrarna hör till någon annan luthersk kyrka än ELKF, bör de i sin kyrka ha rätt att bli faddrar. Alla lutherska kyrkor har inte samma system med konfirmation som vi.
Observera dessutom att det uttryckligen är frågan om lutheraner, inte protestanter i allmänhet. Alla lutheraner är protestanter, men alla protestanter är inte lutheraner.
Förutom de två obligatoriska lutheranerna kan andra faddrar väljas med lösare kriterier. Är de lutheraner ska de uppfylla samma kriterier, men de kan också vara medlemmar av någon annan kyrka som godkänner det lutherska dopet. De kan alltså vara t.ex. katoliker, ortodoxa, metodister eller anglikaner. Däremot kan de inte höra till en kyrka som döper om en lutheran som konverterar till den kyrkan, för det innebär ju att det lutherska dopet inte "duger". Sådana kyrkor är bl.a. pingstvänner och baptister.
I våra dagar finns det familjer där det kan vara svårt att hitta folk i bekantskapskretsen som hör till kyrkan. Och det är klart att sådana som inte gör det ändå kan ha ett gott inflytande på ett barn, men tyvärr, det hjälper inte - faddrar kan de inte bli. Lösningen kan i det fallet vara att välja exempelvis någon mor- eller farförälder till fadder. Också församlingen kan hjälpa med att komma med rekommendationer på lämpliga personer.
Vid dopet bör minst två vittnen närvara. Naturligt är att det är faddrarna. Man kan dock bli fadder också i sin frånvaro, om det finns oöverstigliga skäl till att man inte kan närvara. Man måste förstås ändå ha gett sitt medgivande till att bli fadder.
Ibland sker det tragiska att relationen mellan familjen och faddrarna bryts av någon orsak. Oftast sker det väl genom att folk flyttar till annan ort eller så, men ibland kan det (som i fallet ovan) att det blir fnurror på tråden. Med god motivering och kyrkoherdens tillstånd kan man lägga fler faddrar till den lista som gjordes vid dopet. Däremot kan man inte stryka sådana som en gång har utsetts, vilket var det svar som jag fick ge dem som jag ovan nämnde.
För några år sedan skrev jag här på Frågespalten om faddrar åt syskon och om tillägg av faddrar.
Frågespalten LXI: Folkdräkt på konfirmation?
En flicka vars familj kommer från Dalarna är inte riktigt bekväm med tanken att ha den vita "klänningen" under konfirmationsgudstjänsten 2013. Hon har en folkdräkt som hon gärna vill ha istället. Hon undrar därför: Får hon ha sin folkdräkt under konfirmationsgudstjänsten, eller är det fel att ha den?Den vita ”klänningen”, som du talar om, heter alba (vilket är latin och helt enkelt betyder ”vit”). Den påminner om den vita dopdräkten, som symboliserar hur vi i dopet blir tvättade rena från vår synd genom Guds nåd. Därför har också traditionen att använda alba vid bl.a. konfirmationer spridit sig under de senaste årtiondena.
Jag svarade:
En annan orsak är att det förr var stor tävlan om att konfirmanderna skulle ha så fina kläder som möjligt vid konfirmationen. Detta ledde till att uppmärksamheten vändes till helt fel saker, och det väsentliga i konfirmationen glömdes bort.
På en del håll, som i Dalarna och i Lappland, använder sig konfirmanderna av sina folkdräkter. Det är förstås inte fel, men också det kan ju vara en ekonomisk belastning för en familj med mindre pengar. Om du är den enda som har folkdräkt, medan alla andra har alba, sticker du ju dessutom ut ganska mycket, och då är frågan hur mycket uppmärksamhet du drar från de andra.
Det är svårt att svara generellt på din fråga. Det bästa skulle säkert vara att du diskuterar med församlingen och särskilt med konfirmationsprästen och ser vad de anser. Här är ju tid ännu.
Allt gott, och lycka till med din konfirmandtid!
Första kvinnan vald till anglikansk biskop i Afrika
Den 18 juli 2012 valde den anglikanska kyrkan i södra Afrika (ACSA) Ellinah Ntombi Wamukoya, 61, till biskop av Swaziland. Hon är den första kvinnliga anglikanska biskopen i Afrika. Biskopsmötet måste ännu bekräfta hennes val.
De andra anglikanska kyrkor som har kvinnliga biskopar är Australien, Kanada, Kuba, Nya Zeeland med Polynesien samt USA; nu finns också södra Afrika på denna hedervärda lista.
ACSA, som omfattar Angola, Lesotho, Mocambique, Namibia, S:t Helena, Swaziland och Sydafrika, började prästviga kvinnor år 1992, och 20-årsjubileet av detta kommer att firas senare i höst. Kyrkan har 3-4 miljoner medlemmar, 29 biskopar och ett tusental församlingar.
De andra anglikanska kyrkor som har kvinnliga biskopar är Australien, Kanada, Kuba, Nya Zeeland med Polynesien samt USA; nu finns också södra Afrika på denna hedervärda lista.
ACSA, som omfattar Angola, Lesotho, Mocambique, Namibia, S:t Helena, Swaziland och Sydafrika, började prästviga kvinnor år 1992, och 20-årsjubileet av detta kommer att firas senare i höst. Kyrkan har 3-4 miljoner medlemmar, 29 biskopar och ett tusental församlingar.
First woman bishop elected in Swaziland - the Revd Ellinah Wamukoya (ACSA 18.7.12)
First female Anglican bishop for Africa elected (ENS 19.7.12)
Andligt och sekulärt vid vigslar
Stefan Holmström skriver goda ledare i tidningarna Borgåbladet och Östra Nyland. 12.7.12 inledde han ledaren ”Det andliga i det sekulära” med att hänvisa till en skämtteckning på ELKF:s Facebook-sida och fortsatte:
För det första glömde staden bort församlingarna i planeringen av ”bröllopsstaden” och korrigerade saken först i ett så sent skede att vi inte hade en chans att hinna med. Detta är naturligtvis ett symptom på vilken roll församlingarna ibland förväntas ta: Vi får reagera först efter fullbordat faktum. Katastrofer sker – då bjuds prästen in. Evenemang planeras – då planerar man färdigt och förväntar sig sedan att prästen skall ha möjlighet att ställa upp utan att hans eller hennes kalender har konsulterats i förhand.
Detta är naturligtvis karikerat. De flesta handlar sakligt. Men tyvärr förekommer också det motsatta, som i detta fall.
För det andra är den kyrkliga vigseln något mer än ”bara” två personer som offentligt bekänner sin kärlek till varandra. Den är också en gudstjänst. Vi inom kyrkan vill ge brudparet det bästa vi har: förbön och Guds välsignelse för deras äktenskap.
Därför är naturligtvis ”det andliga krimskramset” som nämns i skämtteckningen ingenting som kan väljas bort. Det kan dock framföras med olika stil. Inget brudpar har bett mig lämna bort den andliga biten, men några har bett mig att inte använda ett alltför stort patos. Som jag inte annars heller brukar vara så patetisk har det inte varit svårt för mig, men det kan ju hända att de har stött på kolleger som har en annan personlig stil än jag. Det är förstås till stor del en smakfråga.
Observera förresten att det är skillnad på begreppen ”kyrklig vigsel” och ”kyrkbröllop”. Vid ett kyrkbröllop sker vigseln i en kyrka, ofta omgiven av feststämning, vacker krimskrams och en stort upplagd bröllopsmåltid. En kyrklig vigsel är däremot inget annat än en vigsel där vigselförrättaren är en präst (till skillnad från en borgerlig eller civil vigsel, alltså). Den kyrkliga vigseln kan, men måste inte, vara förenad med ett kyrkbröllop. Jag har förrättat vigslar i trädgårdar, på stränder, i vardagsrum och på sommarstugor, för att bara nämna några ”världsliga” platser. Ibland finns det flera hundra bröllopsgäster, ibland har bara vaktmästaren och kanslisten bevittnat vigseln. Variationsmöjligheterna är stora.
För det tredje tar du, Stefan, förtjänstfullt upp frågan om andligheten i det offentliga rummet i en sekulariserad stat. Du citerar biskop Antje Jackelén i Lund, som konstaterar att det är skillnad på en sekulariserad stat och ett sekulariserat samhälle. Staten skall inte ha en religiös åsikt, men det betyder inte att samhället måste vara icke-religiöst.
Det kan hända att det är en fördom från min sida, men jag har uppfattningen att det för ”vanliga finlandssvenskar” är svårt att diskutera andliga eller religiösa frågor vid t.ex. en middagsbjudning. Man skall inte sticka ut hakan, bevars, för då riskerar man att stämplas som en ”hihhulit” eller annars bara konstig.
När jag i min tjänsteutövning rör mig bland folk, t.ex. på bröllopsmiddagar, märker jag att det tycks finnas ett uppdämt behov av just denna sorts diskussioner, och när man får en präst på kroken passar man på. Och därför finns jag där, förstås – och jag är ju ex officio konstig, så det gör ingenting.
Jag och mina kolleger diskuterar gärna livets stora frågor med dem vi möter. Men varför inte diskutera dem också med sina vänner, inte bara med en halvbekant ämbetsman?
Det vitsiga är förstås att det inte är en vits. Vigselns andliga element handlar lätt i skymundan. Kyrkan ges endast rollen av en tjänsteleverantör, ceremoniproducent.Nå, Stefan, här kommer de!
Hur många av gästerna som upplevde Lovisas första officiella rosenbröllop tänkte på det andliga?
Idén om en bröllopsstad är lysande. Det är alla skäl att stödja målet att profilera staden som en plats där bröllopet blir något alldeles extra, där de oförglömliga upplevelserna avlöser varandra.
Det skulle ändå vara intressant att höra några prästerliga synpunkter på det hela.
För det första glömde staden bort församlingarna i planeringen av ”bröllopsstaden” och korrigerade saken först i ett så sent skede att vi inte hade en chans att hinna med. Detta är naturligtvis ett symptom på vilken roll församlingarna ibland förväntas ta: Vi får reagera först efter fullbordat faktum. Katastrofer sker – då bjuds prästen in. Evenemang planeras – då planerar man färdigt och förväntar sig sedan att prästen skall ha möjlighet att ställa upp utan att hans eller hennes kalender har konsulterats i förhand.
Detta är naturligtvis karikerat. De flesta handlar sakligt. Men tyvärr förekommer också det motsatta, som i detta fall.
För det andra är den kyrkliga vigseln något mer än ”bara” två personer som offentligt bekänner sin kärlek till varandra. Den är också en gudstjänst. Vi inom kyrkan vill ge brudparet det bästa vi har: förbön och Guds välsignelse för deras äktenskap.
Därför är naturligtvis ”det andliga krimskramset” som nämns i skämtteckningen ingenting som kan väljas bort. Det kan dock framföras med olika stil. Inget brudpar har bett mig lämna bort den andliga biten, men några har bett mig att inte använda ett alltför stort patos. Som jag inte annars heller brukar vara så patetisk har det inte varit svårt för mig, men det kan ju hända att de har stött på kolleger som har en annan personlig stil än jag. Det är förstås till stor del en smakfråga.
Observera förresten att det är skillnad på begreppen ”kyrklig vigsel” och ”kyrkbröllop”. Vid ett kyrkbröllop sker vigseln i en kyrka, ofta omgiven av feststämning, vacker krimskrams och en stort upplagd bröllopsmåltid. En kyrklig vigsel är däremot inget annat än en vigsel där vigselförrättaren är en präst (till skillnad från en borgerlig eller civil vigsel, alltså). Den kyrkliga vigseln kan, men måste inte, vara förenad med ett kyrkbröllop. Jag har förrättat vigslar i trädgårdar, på stränder, i vardagsrum och på sommarstugor, för att bara nämna några ”världsliga” platser. Ibland finns det flera hundra bröllopsgäster, ibland har bara vaktmästaren och kanslisten bevittnat vigseln. Variationsmöjligheterna är stora.
För det tredje tar du, Stefan, förtjänstfullt upp frågan om andligheten i det offentliga rummet i en sekulariserad stat. Du citerar biskop Antje Jackelén i Lund, som konstaterar att det är skillnad på en sekulariserad stat och ett sekulariserat samhälle. Staten skall inte ha en religiös åsikt, men det betyder inte att samhället måste vara icke-religiöst.
Det kan hända att det är en fördom från min sida, men jag har uppfattningen att det för ”vanliga finlandssvenskar” är svårt att diskutera andliga eller religiösa frågor vid t.ex. en middagsbjudning. Man skall inte sticka ut hakan, bevars, för då riskerar man att stämplas som en ”hihhulit” eller annars bara konstig.
När jag i min tjänsteutövning rör mig bland folk, t.ex. på bröllopsmiddagar, märker jag att det tycks finnas ett uppdämt behov av just denna sorts diskussioner, och när man får en präst på kroken passar man på. Och därför finns jag där, förstås – och jag är ju ex officio konstig, så det gör ingenting.
Jag och mina kolleger diskuterar gärna livets stora frågor med dem vi möter. Men varför inte diskutera dem också med sina vänner, inte bara med en halvbekant ämbetsman?
Debattartikeln publicerad i Östra Nyland 17.7.12.
Jag är enda sökanden!
Nu när ansökningstiden är slut, är jag den enda sökanden till kyrkoherdetjänsten i Lovisa svenska församling. Det innebär att domkapitlet sannolikt utser mig till kyrkoherde vid sitt sammanträde 15.8.12, och att jag tillträder tjänsten ordinariter någon gång i höst.
Jag hade hoppats att tjänsten skulle intressera fler sökande, för då skulle det ha blivit val. I så fall hade församlingen fått säga sitt, och ingen kunde tänka: "Vi tog honom när det inte fanns något alternativ." Också då hade jag haft stora möjligheter att bli vald, tror jag, eftersom jag har jobbat i församlingen en tid och s.a.s. har hemmafavör. Men så blev det inte, och det är ju bra så här också!
Jag hade hoppats att tjänsten skulle intressera fler sökande, för då skulle det ha blivit val. I så fall hade församlingen fått säga sitt, och ingen kunde tänka: "Vi tog honom när det inte fanns något alternativ." Också då hade jag haft stora möjligheter att bli vald, tror jag, eftersom jag har jobbat i församlingen en tid och s.a.s. har hemmafavör. Men så blev det inte, och det är ju bra så här också!
En sökande till kyrkoherdetjänsten i Lovisa (evl.fi 16.7.12)
Ingen rusning till tjänsten som kyrkoherde i Lovisa svenska församling (Svenska Yle 16.7.12)
Karl af Hällström enda sökanden (Lovisa svenska församling 17.7.12)
Sanaleikki
Onkiva rovasti joka on kiva rovasti onki varovasti.
Naamakirjasta löydettyä, tietenkin...
USA: Episkopaler godkänner samkönad välsignelse
Den episkopala kyrkan i USA (ECUSA), som är en gren av den världsvida anglikanska kyrkogemenskapen, inför ett liturgiskt formulär för välsignelse av samkönade par. ECUSA:s kyrkomöte (General Convention) i Indianapolis, Indiana, godkände formuläret 10.7.12, och det tas i bruk vid advent. Lekmän och präster röstade 171-41 för formuläret, medan biskopsmötet tidigare röstade med siffrorna 111-41 och tre blanka. Kvalificerad majoritet över hela linjen, alltså.
Vidare beslöt kyrkomötet att ingen får diskrimineras inom kyrkan p.g.a. sin könsidentitet. Detta innebär bl.a. att transsexuella på lika grunder får delta i församlingarnas verksamhet och ansöka om prästvigning.
Episkopaler som hör till de sexuella minoriteterna gläder sig naturligtvis över detta. Konservativa episkopaler hotar däremot med ”drastiska åtgärder”, vilket torde innebära någon sorts distansering eller t.o.m. avhopp från ECUSA. Det finns prejudikat på detta.
Redan tidigare har andra anglikanska kyrkor uttalat sin oro över ECUSA:s liberala linje, som de menar hotar gemenskapen inom kyrkogemenskapen. Flera afrikanska kyrkors hårdföra linje med t.o.m. dödshot mot homosexuella hotar alltså inte gemenskapen, tydligen.
ECUSA har två miljoner medlemmar.
Vidare beslöt kyrkomötet att ingen får diskrimineras inom kyrkan p.g.a. sin könsidentitet. Detta innebär bl.a. att transsexuella på lika grunder får delta i församlingarnas verksamhet och ansöka om prästvigning.
Episkopaler som hör till de sexuella minoriteterna gläder sig naturligtvis över detta. Konservativa episkopaler hotar däremot med ”drastiska åtgärder”, vilket torde innebära någon sorts distansering eller t.o.m. avhopp från ECUSA. Det finns prejudikat på detta.
Redan tidigare har andra anglikanska kyrkor uttalat sin oro över ECUSA:s liberala linje, som de menar hotar gemenskapen inom kyrkogemenskapen. Flera afrikanska kyrkors hårdföra linje med t.o.m. dödshot mot homosexuella hotar alltså inte gemenskapen, tydligen.
ECUSA har två miljoner medlemmar.
"The Blue Book" (pdf)
Blessing rite authorized for provisional use from First Advent (ENS 10.7.12)
Reaction mixed to Episcopal Church’s approval of same-sex rite (RNS 11.7.12)
Yhdysvaltain episkopaalit alkavat siunata homoliittoja (Kotimaa 11.7.12)
Reaction mixed to Episcopal Church's approval of same-sex rites (ENI 12.7.12)
South Carolina church deputies stage walk out (Anglican Journal 13.7.12)
Iceland: First female bishop
Iceland’s first female bishop, Agnes M. Sigurðardóttir, was consecrated in Hallgrímskirkja, the cathedral of Reykjavik, on 24 June 2012. Sigurðardóttir was elected with 64.3 percent of votes in a second round of elections. She succeeds Karl Sigurbjörnsson, who retired at the end of June. The new bishop has worked with youth, as a parish pastor and as regional dean.
The Lutheran World Federation (LWF) General Secretary Rev. Martin Junge has welcomed the installation of Bishop, as an affirmation of the leadership role women play in the church.
“We celebrate your ordination as a bishop in the memory of Jesus’ commissioning women disciples to become his followers and partaking in God’s mission to the world,” Junge said in a congratulatory greeting conveyed on behalf of the LWF by Bishop Jana Jeruma-Grinberga, Lutheran Church in Great Britain, at a reception following consecration service.
One of the main goals of the new bishop will be to attract more people to The Evangelical Lutheran Church of Iceland, which has suffered losses in recent years. “We should do that with joy and interest, not just to raise the number, but because of the good message that we are entrusted with,” she said.
The Evangelical Lutheran Church of Iceland has 247,245 members.
The Lutheran World Federation (LWF) General Secretary Rev. Martin Junge has welcomed the installation of Bishop, as an affirmation of the leadership role women play in the church.
“We celebrate your ordination as a bishop in the memory of Jesus’ commissioning women disciples to become his followers and partaking in God’s mission to the world,” Junge said in a congratulatory greeting conveyed on behalf of the LWF by Bishop Jana Jeruma-Grinberga, Lutheran Church in Great Britain, at a reception following consecration service.
One of the main goals of the new bishop will be to attract more people to The Evangelical Lutheran Church of Iceland, which has suffered losses in recent years. “We should do that with joy and interest, not just to raise the number, but because of the good message that we are entrusted with,” she said.
The Evangelical Lutheran Church of Iceland has 247,245 members.
LWF 11.7.12
ENI 11.7.12
evl.fi 12.7.12
Montako menestysteologia tarvitaan vaihtamaan hehkulamppu?
Jos annat Benny Hinnille 10.000 dollaria, Jeesus vaihtaa hehkulamput sinun puolestasi. Amen!
Tästä löysin.
Two ideas of government
There are two ideas of government. There are those who believe that if you just legislate to make the well-to-do prosperous, that their prosperity will leak through on those below. The Democratic idea has been that if you legislate to make the masses prosperous their prosperity will find its way up and through every class that rests upon it.
- William Jennings Bryan
as quoted on Child of Illusion
as quoted on Child of Illusion
Barn skriver till Gud
Käre Gud. Hör du oss när vi ber till dig? I så fall tycker jag synd om dig.
- Hanna, 8 år
West on indifference to injustice
Indifference to injustice is more insidious than the injustice itself.
- Dr. Cornel West
as quoted on God's Politics
as quoted on God's Politics
Väike nali...
Ämm: Millal minu buss läheb?
Väimees: Kolme tunni, ühe minuti ja viie sekunti pärast.
Väimees: Kolme tunni, ühe minuti ja viie sekunti pärast.
Om kärlekens tillväxt
Kärleken är det enda som blir större när man slösar med den.
Anonymt citat ur Stora talarboken (2010)
av Barbro Fällman
av Barbro Fällman
Den sundaste gymnastiska övningen...
Den sundaste gymnastiska övningen är att i rätt tid resa sig från bordet.
- Giorgio Pasetti
citerad i Stora talarboken (2010)
av Barbro Fällman
citerad i Stora talarboken (2010)
av Barbro Fällman
Tech support call
Customer: My keyboard is not working anymore.
Tech support: Are you sure it’s plugged into the computer?
Customer: No. I can’t get behind the computer.
Tech support: Pick up your keyboard and walk 10 paces back.
Customer: OK.
Tech support: Did the keyboard come with you?
Customer: Yes.
Tech support: That means the keyboard is not plugged in. Is there another keyboard?
Customer: Yes, there’s another one here. Ah… that one does work…
Tech support: Are you sure it’s plugged into the computer?
Customer: No. I can’t get behind the computer.
Tech support: Pick up your keyboard and walk 10 paces back.
Customer: OK.
Tech support: Did the keyboard come with you?
Customer: Yes.
Tech support: That means the keyboard is not plugged in. Is there another keyboard?
Customer: Yes, there’s another one here. Ah… that one does work…
Source: funnymos.com
Hávamál 115 b
En annans hustru
du aldrig locke
att förtroligt med dig tala!
du aldrig locke
att förtroligt med dig tala!
Hávamál - Den höges sång
Erik Brates översättning 1913 från fornisländskan
Erik Brates översättning 1913 från fornisländskan
Carroll on taking the right road
If you don't know where you are going, any road will get you there.
- Lewis Carroll
as quoted on Facebook
as quoted on Facebook
Mandela on freedom
My hunger for the freedom of my own people became a hunger for the freedom of all people, white and black. I knew as well as I knew anything that the oppressor must be liberated just as surely as the oppressed. A [person] who takes away another [person's] freedom is a prisoner of hatred ... is locked behind bars of prejudice and narrow-mindedness. I am not truly free if I am taking away someone else's freedom, just as surely as I am not free when my freedom is taken from me. The oppressed and the oppressor alike are robbed of their humanity.
Ruokalappu pyyhkeenä
Mies oli suihkussa, kun ovikello soi. Pyyhe oli kateissa, joten hän nappasi kiireessä kuivaustelineestä yksivuotiaan tyttärensä ruokalapun kalleuksiensa suojaksi ja juoksi ovelle. Kun mies avasi oven, ovella seisovan naapurin emännän suupielet nousivat hymyyn hänen tuijottaessaan ruokalappua.
Ruokalapussa luki: “Kasva isoksi – äidin iloksi”.
Ruokalapussa luki: “Kasva isoksi – äidin iloksi”.
Tästä nappasin ...
Moder Teresa om vänliga ord
Vänliga ord kan vara små och enkla att uttala, men de ekar i oändlighet.
- Moder Teresa
citerad i Stora talarboken (2010)
av Barbro Fällman
citerad i Stora talarboken (2010)
av Barbro Fällman
Du vet att du lever på 2000-talet när…
... ursäkten för att du har tappat kontakten med gamla vänner är att du inte har deras e-postadresser.
Hávamál 103
Man skall glad i hemmet vara.
och glamma med gäster,
dock förståndigt man sörje för sitt;
minnesgod och målför,
om man mångvis vill vara,
omtala ofta det goda.
Ärkenöt den heter,
som har intet att säga;
det är de ovisas art.
och glamma med gäster,
dock förståndigt man sörje för sitt;
minnesgod och målför,
om man mångvis vill vara,
omtala ofta det goda.
Ärkenöt den heter,
som har intet att säga;
det är de ovisas art.
Hávamál - Den höges sång
Erik Brates översättning 1913 från fornisländskan
Erik Brates översättning 1913 från fornisländskan
Punny humour
Dr. Jekyll's more successful second formula turned him into a world-class sprinter rather than a violent psychopath, proving that you can run but you can't always Hyde.
Thanks to Bailey's Buddy!
Chesterton on respecting property
Thieves respect property. They merely wish the property to become their property that they may more perfectly respect it.
- G. K. Chesterton
in The Man who was Thursday (1908)
in The Man who was Thursday (1908)
Kyrklig humor
Och så var det den demokratiskt sinnade pastorn i USA, som i sin predikan nämnde att Jesus åt med syndare och republikaner.
Denmark: Parliament introduces same-sex marriage
Folketinget, the Danish Parliament, has voted to allow same-sex couples to marry, Österbottens Tidning reports 7.6.12. Previously, they had only been allowed to register their partnerships. The new law was passed by 85 votes to 24.
Since Denmark has a state church, the new law immediately takes effect also within the (Lutheran) church. The church is divided, however; one pastor in three is unwilling to perform same-sex marriages. The new law gives them the right to refuse to do so.
Since Denmark has a state church, the new law immediately takes effect also within the (Lutheran) church. The church is divided, however; one pastor in three is unwilling to perform same-sex marriages. The new law gives them the right to refuse to do so.
Gandhi on violence
I object to violence because when it appears to do good, the good is only temporary - the evil it does is permanent.
- Mahatma Gandhi
as quoted on God's Politics
as quoted on God's Politics
Tabermann elämän haaveista
Tulla lujaksi, pysyä pehmeänä
Siinä haavetta kylliksi yhdelle elämälle.
Siinä haavetta kylliksi yhdelle elämälle.
- Tommy Tabermann
naamakirjasta löydetty
naamakirjasta löydetty
Den blomstertid nu kommer
Detta tal hade jag tänkt hålla på Lovisa gymnasiums dimission 2.6.2012. Sedan krånglade printern, så jag fick framföra grundtankarna ur huvudet. Men idén var väl den samma i alla fall. Och sedan använde jag tankarna också i följande dags predikan. Det är miljövänligt med återanvändning!
Också på Facebook blev det diskussion om saken. Förstås.
Bästa abiturienter, elever, föräldrar, skolpersonal och andra närvarande!
Inför skolavslutningarna diskuterar man ofta vilken roll olika traditioner har i firandet. I år har diskussionerna långt handlat om psalmen ”Den blomstertid”, nummer 535 i vår psalmbok.
Redan på 1970-talet fanns det skolor där den ersattes med visan ”Jag tror, jag tror på sommaren”, och många fritänkare vill säkert göra en liknande kupp också nu på 2010-talet. Kanske inte just med den visan, för den hann nog bli ganska sliten, men huvudsaken är att ingen psalm skall sjungas i våra skolor.
Som ni säkert kan gissa, är jag av annan åsikt.
Kristendomen, särskilt i sin lutherska form, har haft, och har delvis fortfarande, ett starkt inflytande på samhället. Ättestupan föll bort, sjukvård och skolväsende utvecklades, musik och andra konstformer gynnades – allt genom kyrkans inflytande. En del övertramp skedde också – jag tänker t.ex. på häxprocesserna – men i det stora hela har kyrkan och kristendomen haft en positiv inverkan på samhället i vårt land.
År 1869 skildes kyrkan och staten från varandra, och i samma veva också socknen och kommunen. Kommunen övertog flera uppgifter som socknen tidigare hade haft, t.ex. fattigvården (dagens socialväsende), sjukvården och skolväsendet. Lovisa gymnasium är en kommunal skola, inte en kyrklig. Därför frågar många varför församlingen skall få ha tillgång till skolorna, genom att vi har morgonsamlingar och eftisverksamhet eller genom att kyrkoherden håller tal på studentdimissionen. Och de ställer inte bara frågan, utan kräver att detta samarbete skall upphöra.
Men är det nu så fel med samarbete? Ingen av dessa verksamhetsformer är obligatorisk. Den som inte vill, behöver inte utsätta sig för vad vi anser vara ett gott budskap. Den som har en annan tro, eller som tror att den inte har någon tro överhuvudtaget (vilket också är ett slags tro) behöver inte vara med på morgonsamlingarna eller för den delen på religionsundervisningen.
Jag upplever att samarbetet mellan skola och församling är helt naturligt, eftersom båda instanserna strävar efter det bästa för dem som de kommer i kontakt med. Samarbete i det godas tjänst är inte bara naturligt utan också eftersträvansvärt.
Statistiken indelar finländarna i sådana som tror på Gud enligt kristen modell, sådana som tror på Gud men inte som kyrkan lär (och där hoppas man ju att de har bekantat sig grundligt med den kristna läran för att kunna göra ett sådant påstående), sådana som tror på en högre makt men inte vill ge den något namn, och sådana som inte tror på någonting gudomligt.
Fritänkarna säger att eftersom den första gruppen inte är så stor, bör all religionsutövning i skolorna förbjudas. Jag skulle vända på detta. Eftersom andelen rena ateister är så liten, är det naturligt att tala om Gud också i skolan.
Traditionen att sjunga psalmen ”Den blomstertid” på skolavslutningarna är därför ingenting förkastligt, utan en naturlig del av den existerande och traditionella samverkan mellan dessa två aktörer för det goda.
Till saken hör dessutom att psalmen sällan sjungs i sin helhet. Psalmen har sex verser, men oftast är det bara de två eller tre första verserna som vi sjunger. Den religiositet som kommer fram i dem är ganska mild och allmän och stöter knappast någon som inte är en hård ateist. Vem som helst som tror på att Gud existerar och att han är god kan med gott samvete stämma in i verserna 1-3.
Den första versen är närmast deskriptiv när den konstaterar att solens värme får allt att blomstra. Gud nämns inte ens där. I den andra versen påminns vi om att skapelsens skönhet skall påminna oss om Guds godhet. Inte heller det är något specifikt kristet. Och i tredje versen jämförs fågelsången med den glädjesång med vilken vi kan tacka Gud för allt det goda han ger oss. Och det kan en muslim eller en jude säkert instämma i utan svårighet.
Det är först i den fjärde versen som innehållet blir specifikt kristet. Där ber vi Jesus att ge oss kärlekens eld och vända bort sorg och smärta. Den femte och sjätte versen nämner varken Gud eller Jesus vid namn, men det är tydligt att det är de som tilltalas, när vi där ber om att själen skall få dygder och att skörden skall bli god. Här kan alltså en icke-kristen deltagare i skolavslutningarna protestera. Inte mot bönens innehåll i sig, alltså, utan mot bönens objekt, herren Jesus. Men som sagt sjungs dessa verser sällan i skolorna.
När vi om en stund sjunger ”Den blomstertid”, hoppas jag att den gamla psalmen skall få inleda en skön och välsignad sommar för alla och ett vilsamt och uppfriskande sommarlov för alla som fortsätter i skolan, både elever och personal.
Till er som blir studenter och går helt nya utmaningar till mötes vill jag önska Guds välsignelse och glädje och visdom när ni gör era val i livet. Gud vare med oss alla!
Också på Facebook blev det diskussion om saken. Förstås.
Bästa abiturienter, elever, föräldrar, skolpersonal och andra närvarande!
Inför skolavslutningarna diskuterar man ofta vilken roll olika traditioner har i firandet. I år har diskussionerna långt handlat om psalmen ”Den blomstertid”, nummer 535 i vår psalmbok.
Redan på 1970-talet fanns det skolor där den ersattes med visan ”Jag tror, jag tror på sommaren”, och många fritänkare vill säkert göra en liknande kupp också nu på 2010-talet. Kanske inte just med den visan, för den hann nog bli ganska sliten, men huvudsaken är att ingen psalm skall sjungas i våra skolor.
Som ni säkert kan gissa, är jag av annan åsikt.
Kristendomen, särskilt i sin lutherska form, har haft, och har delvis fortfarande, ett starkt inflytande på samhället. Ättestupan föll bort, sjukvård och skolväsende utvecklades, musik och andra konstformer gynnades – allt genom kyrkans inflytande. En del övertramp skedde också – jag tänker t.ex. på häxprocesserna – men i det stora hela har kyrkan och kristendomen haft en positiv inverkan på samhället i vårt land.
År 1869 skildes kyrkan och staten från varandra, och i samma veva också socknen och kommunen. Kommunen övertog flera uppgifter som socknen tidigare hade haft, t.ex. fattigvården (dagens socialväsende), sjukvården och skolväsendet. Lovisa gymnasium är en kommunal skola, inte en kyrklig. Därför frågar många varför församlingen skall få ha tillgång till skolorna, genom att vi har morgonsamlingar och eftisverksamhet eller genom att kyrkoherden håller tal på studentdimissionen. Och de ställer inte bara frågan, utan kräver att detta samarbete skall upphöra.
Men är det nu så fel med samarbete? Ingen av dessa verksamhetsformer är obligatorisk. Den som inte vill, behöver inte utsätta sig för vad vi anser vara ett gott budskap. Den som har en annan tro, eller som tror att den inte har någon tro överhuvudtaget (vilket också är ett slags tro) behöver inte vara med på morgonsamlingarna eller för den delen på religionsundervisningen.
Jag upplever att samarbetet mellan skola och församling är helt naturligt, eftersom båda instanserna strävar efter det bästa för dem som de kommer i kontakt med. Samarbete i det godas tjänst är inte bara naturligt utan också eftersträvansvärt.
Statistiken indelar finländarna i sådana som tror på Gud enligt kristen modell, sådana som tror på Gud men inte som kyrkan lär (och där hoppas man ju att de har bekantat sig grundligt med den kristna läran för att kunna göra ett sådant påstående), sådana som tror på en högre makt men inte vill ge den något namn, och sådana som inte tror på någonting gudomligt.
Fritänkarna säger att eftersom den första gruppen inte är så stor, bör all religionsutövning i skolorna förbjudas. Jag skulle vända på detta. Eftersom andelen rena ateister är så liten, är det naturligt att tala om Gud också i skolan.
Traditionen att sjunga psalmen ”Den blomstertid” på skolavslutningarna är därför ingenting förkastligt, utan en naturlig del av den existerande och traditionella samverkan mellan dessa två aktörer för det goda.
Till saken hör dessutom att psalmen sällan sjungs i sin helhet. Psalmen har sex verser, men oftast är det bara de två eller tre första verserna som vi sjunger. Den religiositet som kommer fram i dem är ganska mild och allmän och stöter knappast någon som inte är en hård ateist. Vem som helst som tror på att Gud existerar och att han är god kan med gott samvete stämma in i verserna 1-3.
Den första versen är närmast deskriptiv när den konstaterar att solens värme får allt att blomstra. Gud nämns inte ens där. I den andra versen påminns vi om att skapelsens skönhet skall påminna oss om Guds godhet. Inte heller det är något specifikt kristet. Och i tredje versen jämförs fågelsången med den glädjesång med vilken vi kan tacka Gud för allt det goda han ger oss. Och det kan en muslim eller en jude säkert instämma i utan svårighet.
Det är först i den fjärde versen som innehållet blir specifikt kristet. Där ber vi Jesus att ge oss kärlekens eld och vända bort sorg och smärta. Den femte och sjätte versen nämner varken Gud eller Jesus vid namn, men det är tydligt att det är de som tilltalas, när vi där ber om att själen skall få dygder och att skörden skall bli god. Här kan alltså en icke-kristen deltagare i skolavslutningarna protestera. Inte mot bönens innehåll i sig, alltså, utan mot bönens objekt, herren Jesus. Men som sagt sjungs dessa verser sällan i skolorna.
När vi om en stund sjunger ”Den blomstertid”, hoppas jag att den gamla psalmen skall få inleda en skön och välsignad sommar för alla och ett vilsamt och uppfriskande sommarlov för alla som fortsätter i skolan, både elever och personal.
Till er som blir studenter och går helt nya utmaningar till mötes vill jag önska Guds välsignelse och glädje och visdom när ni gör era val i livet. Gud vare med oss alla!
Hindren framför målet
Hinder är de skrämmande ting som du ser när du flyttar blicken från målet.
- Hannah More
citerad i Stora talarboken (2010)
av Barbro Fällman
citerad i Stora talarboken (2010)
av Barbro Fällman
Den snabbaste pappan
Två pojkar står på skolgården och skryter om sina pappor. Den förste säger:
- Min pappa är så snabb att han kan skjuta en pil och springa i kapp den och ta den i luften.
Den andre pojken säger:
- Tycker du att det är snabbt! Min pappa är jägare och han kan skjuta mot en älg och vara framme vid älgen innan kulan träffar.
Då kommer det fram en tredje pojke till dem och säger:
- Ni två vet inget om snabbhet. Min pappa är kommunalarbetare. Han slutar jobbet klockan fyra varje dag men är ändå hemma kvart över tre!
- Min pappa är så snabb att han kan skjuta en pil och springa i kapp den och ta den i luften.
Den andre pojken säger:
- Tycker du att det är snabbt! Min pappa är jägare och han kan skjuta mot en älg och vara framme vid älgen innan kulan träffar.
Då kommer det fram en tredje pojke till dem och säger:
- Ni två vet inget om snabbhet. Min pappa är kommunalarbetare. Han slutar jobbet klockan fyra varje dag men är ändå hemma kvart över tre!
Hittade den på Facebook.
Den kristna guden heter Gud!
Historietidningen AoV Historia hade ett intressant temanummer (3/2012) om korstågen. Vissa små felaktigheter upptäckte jag visserligen, men i det stora hela var det informativt och bra.
Med undantag för en sak som jag skrev om här på bloggen redan 2006 (tänk att skribenterna inte minns det!): när vi talar om den kristna guden är ordet "gud" ett egennamn som skall skrivas med stor bokstav: "Gud". Nu var det s.g.s. genomgående med liten bokstav ("han gav ett löfte till gud").
Detta är fel, förstås, men jag får också en känsla av att det är tendentiöst, att det ger uttryck för ett religionsförakt som inte hör hemma i en objektiv text. Jag hoppas att jag har orätt.
Cheap bastards
A man and his wife were celebrating 50 years together. Their three kids, all very successful, agreed to a Sunday dinner in their honour.
"Happy Anniversary Mom and Dad," gushed son number one. "Sorry I'm running late... had an emergency, you know how it is, didn't have time to get you both a present."
"Not to worry," said the dad.."the important thing is that we're all here together today."
Son number two arrived and announced, "You and Mom still look great, Dad! Just flew in from L.A. and didn't have time to get you a present... Sorry."
"It's nothing," said the father, "Glad you were able to be here."
Just then the daughter arrived.
"Hello both of you, Happy Anniversary! I'm sorry, but my boss is sending me out of town and I was really busy packing... so I didn't have time to get you guys anything."
Again the father said, "I really don't care, at least the five of us are together today."
After they had all finished dessert, the father put down his knife and fork, looked up and said, "Listen up, all three of you, there's something your mother and I have wanted to tell you for a long time. You see, we were very poor. Despite this, we were able to raise each of you and send you to college. All through the years your mother and I knew that we loved each other very much but... we just never found the time to get married."
The three kids gasped and said, "You mean we're bastards?"
"Yep," said the dad..."and cheap ones too!"
"Happy Anniversary Mom and Dad," gushed son number one. "Sorry I'm running late... had an emergency, you know how it is, didn't have time to get you both a present."
"Not to worry," said the dad.."the important thing is that we're all here together today."
Son number two arrived and announced, "You and Mom still look great, Dad! Just flew in from L.A. and didn't have time to get you a present... Sorry."
"It's nothing," said the father, "Glad you were able to be here."
Just then the daughter arrived.
"Hello both of you, Happy Anniversary! I'm sorry, but my boss is sending me out of town and I was really busy packing... so I didn't have time to get you guys anything."
Again the father said, "I really don't care, at least the five of us are together today."
After they had all finished dessert, the father put down his knife and fork, looked up and said, "Listen up, all three of you, there's something your mother and I have wanted to tell you for a long time. You see, we were very poor. Despite this, we were able to raise each of you and send you to college. All through the years your mother and I knew that we loved each other very much but... we just never found the time to get married."
The three kids gasped and said, "You mean we're bastards?"
"Yep," said the dad..."and cheap ones too!"
Thanks to MadPriest!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)