Nu inleder jag en efterlängtad och förhoppningsvis välförtjänst semester och bloggpaus. Vi återkommer under andra halvan av juli.
Ha det så gott!
Ha det så gott!
Veckans anekdot: Ointressant predikant
Jag predikade i högmässan i Borgå domkyrka kl. 12 en söndag. Kl. 15 samma eftermiddag döpte jag ett barn, och barnets kusin (tror jag det var) bad att få påteckning i konfirmandpasset, vilket hon förstås fick.
Hennes far kommenterade att det var dagens andra påteckning för henne, eftersom hon hade varit i domkyrkan tidigare. Jag tittade närmare på henne och insåg att jag hade sett henne där. Jag nämnde om den t-skjorta som hon hade haft på sig, eftersom dess text hade roat mig.
"Aj, var du också där?" undrade flickan.
Tydligen hade predikan inte gjort något större intryck på henne. Predikanten hade åtminstone inte gjort det...
Hennes far kommenterade att det var dagens andra påteckning för henne, eftersom hon hade varit i domkyrkan tidigare. Jag tittade närmare på henne och insåg att jag hade sett henne där. Jag nämnde om den t-skjorta som hon hade haft på sig, eftersom dess text hade roat mig.
"Aj, var du också där?" undrade flickan.
Tydligen hade predikan inte gjort något större intryck på henne. Predikanten hade åtminstone inte gjort det...
Är du husmor eller riktig kvinna?
Husmorstips:
Sug ut glassen genom botten på struten, förmodligen ligger du ändå på soffan och äter den.
Tryck en liten skumgodis i botten på glasstruten, så rinner inte glassen ut.
Riktiga kvinnors tips: Sug ut glassen genom botten på struten, förmodligen ligger du ändå på soffan och äter den.
Tack till Gun L!
Ny prästdräkt för kvinnor
- Beteckningen Ljusets källa eller Ljusstråle beskriver för mig själv att kyrkans och prästens arbete borde föra in glädje och ljus i människornas liv, säger Kärkkäinen.
Till ämbetsdräkten hör två olika jackor, knälång eller lång kjol eller byxor och traditionella prästskjortor med sockerbit (s.k. frimärksskjortor). Den nya dräkten har en detalj, en ljusstråle, som kan bytas ut beroende på om dräkten används för vardags- eller festbruk. Med festdräkten är den vit och används med vit prästskjorta (såsom på bilden). Med vardagsdräkten är detaljen svart och prästskjortan svart. Korset Ljusets källa som hör till dräkten fästs på jackan.
Kollektionen har tillverkats av ett lättare material än den förra prästdräkten för kvinnor, som har kritiserats för sin otymplighet. Prästerna kan ändå också i fortsättningen använda den nuvarande prästdräkten som på 1980-talet designades av textilkonstnär Vuokko Nurmesniemi.
Jag tycker att denna nya kollektion är stilig och värdig, utan att gå till överdrift. Hur den fungerar i praktiken återstår naturligtvis att se, men den verkar ju nog ha potential.
Att kvinnornas prästdräkt prioriterades av beslutsfattarna förstår jag utmärkt väl. Behovet var skriande och akut. Nu när denna process har fått ett lyckligt slut, kunde det kanske vara tid att se över också männens klädsel.
Vi har egentligen två alternativ för närvarande. Antingen ska vi använda kaftan eller mörk kostym med svart prästskjorta. Båda dessa är i sig goda möjligheter, men de har sina nackdelar.
Kaftanen är prästens festdräkt (om han är av manligt kön), och motsvaras alltså etikettmässigt av frack eller paraduniform. Kaftanen är stilig, men tyvärr alltför varm att användas om temperaturen går mycket över 20 grader. Dyr är den också - i runda tal 600€ får man punga ut för en sådan.
Mörk kostym med frimärksskjorta är lämplig i s.g.s. alla offentliga sammanhang, och den är ju i princip helt snygg den med. Med en församlingsprästs lön kan man bara inte satsa alltför mycket på en kostym, utan det blir att köpa konfektion. Och det måste göras rätt ofta, annars blir kostymen alltför sliten och medfaren. Arbetskläder kan man ju dra av i skatterna, men mörka kostymer godkänns inte, för "dem kan man ju använda också annars".
Det jag efterlyser är inte att de nuvarande alternativen slopas, utan att vi skulle få också annat att välja mellan. Exempel:
* En tunika för användning på heta dagar, då det inte går att använda kaftan eller ens kavaj. Den skulle ha frimärkskrage, men annars vara lös och luftig, och skulle alltså användas i st. f. skjorta.
* Sutan, den fotsida ämbetsdräkt som katolska präster använder, eller cassock, anglikanernas motsvarighet, kunde vara som grund till någon inhemsk design. Den kunde vara svalare än de nuvarande, om man kan välja att inte ha långbyxor under...
* En mantelliknande överrock att användas med kaftan eller sutan, kanske? Åter ett alternativ till konfektionen.
* Ett prästkors att fästa på kavajen om man vill välja att vara klädd i skjorta och slips. Kanske en variant av "Ljusets källa" (se ovan)?
* Ett halskors för präster, i stil med det som Evangelisk-lutherska kyrkan i Estland har.
* Och hur är det med huvudbonader? Inom bl.a. katolicismen finns det ju olika hattar och kalotter. Jag tycker att vi åtminstone kunde överväga det innan vi förkastar tanken.
Detta bara som några spridda och framkastade idéer. Finns det flera? Åsikter? Kommentarer?
Ljuset symbolik i ny ämbetsdräkt för kvinnliga präster (Kyrklig tidningstjänst 14.6.11)
Naispapin virkapukua uudistavat Valonsäde-somiste ja Valonlähde-risti (Kirkon tiedotuskeskus 14.6.11)
Kvinnliga prästerna fick ny dräkt (Kyrkpressen 14.6.11)
Uudessa virka-asussa yhdistyvät juhlavuus ja käytännöllisyys - katso video! (Kotimaa24 14.6.11)
Ny prästdräkt för kvinnor (pod.fi 14.6.11)
Mother Teresa on kind words
Kind words can be short and easy to speak, but their echoes are truly endless.
- Mother Teresa
as quoted on QuoteFame.com
as quoted on QuoteFame.com
Bamse och asylsökande barn
I ett inlägg i november i fjol berömde jag tidningen Bamse för att den tog med en regnbågsfamilj i sina serier. I mars berättade jag vilken inverkan Bamse kan ha på religionsutövandet.
Nu är Bamse i hetluften igen. Migrationsverket i Sverige beställde en serietidning av Bamses förlag för att lättare kunna förklara för barn (särskilt asylsökande sådana) vad det innebär att söka asyl och hur processen går till. Jag tycker att detta är en god pedagogisk metod. Barnen kan sökert lättare ta till sig informationen i den formen än om man skulle sätta lagboken i handen på dem. Vuxna också, för den delen.
Det som en del debattörer tar på näsan av är dock att ett av barnen i serien får avslag på sin asylansökan och avvisas till sitt hemland, där det träffar sina släktingar igen i en stämning av "borta bra, men hemma bäst". Detta har av debattörerna målats upp som sverigedemokratisk asylpolitik, som skulle vara ovärdigt Bamse. Han borde ju vara en trygg socialdemokrat eller kommunist, vilket han har kallats under gångna decennier.
Jag vet inte riktigt vad de väntar sig. Det är ju ett faktum att en del asylsökande får avslag och avvisas. Att det är så många som råkar ut för detta kan naturligtvis diskuteras och kritiseras, men det är knappast Bamses fel. Skall då denna informationstidning öka stressen och ångesten för barnen genom att ha den som avvisas mött av soldater med gevär och förd till någon tortyrkammare någonstans?
Jag tycker inte att det är särdeles orealistiskt att avvisade barn blir mötta av sina släktingar vid återkomsten. Serien slutar ju med den scenen, om jag har förstått det rätt. Att det sedan kan bli annat som händer också, kanske barnen inte behöver belastas med.
Nej, ge barnen den information som de behöver, men låt dem vara barn! Verkligheten hinner nog ifatt dem senare.
Heja, Bamse!
Nu är Bamse i hetluften igen. Migrationsverket i Sverige beställde en serietidning av Bamses förlag för att lättare kunna förklara för barn (särskilt asylsökande sådana) vad det innebär att söka asyl och hur processen går till. Jag tycker att detta är en god pedagogisk metod. Barnen kan sökert lättare ta till sig informationen i den formen än om man skulle sätta lagboken i handen på dem. Vuxna också, för den delen.
Det som en del debattörer tar på näsan av är dock att ett av barnen i serien får avslag på sin asylansökan och avvisas till sitt hemland, där det träffar sina släktingar igen i en stämning av "borta bra, men hemma bäst". Detta har av debattörerna målats upp som sverigedemokratisk asylpolitik, som skulle vara ovärdigt Bamse. Han borde ju vara en trygg socialdemokrat eller kommunist, vilket han har kallats under gångna decennier.
Jag vet inte riktigt vad de väntar sig. Det är ju ett faktum att en del asylsökande får avslag och avvisas. Att det är så många som råkar ut för detta kan naturligtvis diskuteras och kritiseras, men det är knappast Bamses fel. Skall då denna informationstidning öka stressen och ångesten för barnen genom att ha den som avvisas mött av soldater med gevär och förd till någon tortyrkammare någonstans?
Jag tycker inte att det är särdeles orealistiskt att avvisade barn blir mötta av sina släktingar vid återkomsten. Serien slutar ju med den scenen, om jag har förstått det rätt. Att det sedan kan bli annat som händer också, kanske barnen inte behöver belastas med.
Nej, ge barnen den information som de behöver, men låt dem vara barn! Verkligheten hinner nog ifatt dem senare.
Heja, Bamse!
Bamsetidning för asylsökande barn (Migrationsverket 6.4.11)
Världens dummaste björn (Helsingborgs Dagblad 18.5.11)
Bamse anklagas för att ha blivit sverigedemokrat (Resumé 18.5.11)
Bamseserie för flyktingbarn upprör (Hufvudstadsbladet 18.5.11)
Hávamál 61
Tvagen och mätt
ride mannen till tinget,
fast klent han är klädd!
Över skor och knäbyxor
ej skamsen någon vare,
ej heller över hästen,
fast han har en dålig!
ride mannen till tinget,
fast klent han är klädd!
Över skor och knäbyxor
ej skamsen någon vare,
ej heller över hästen,
fast han har en dålig!
Hávamál - Den höges sång
Erik Brates översättning 1913 från fornisländskan
Erik Brates översättning 1913 från fornisländskan
Luomiskertomukseen tarkennusta
Aatami ja Eeva olivat miltei valmiina, kun Jumala kaiveli luomislaatikkoa: "Täällä on vielä pari asiaa jäljellä. Ensimmäisenä on kikkeli."
"Minulle minulle!" huusi Aatami. Ja saatuaan vehkeen hän heilutteli sitä, juoksi nauttien ilmavirrasta ja liikkeestä. Hän pissasi kuviota hiekkaan ja nauroi ilosta.
Eeva katseli ja kysyi: "Mitä minulle jäi, luojani?"
Jumala katsoi Eevaa lempeästi: "Aivot, Eeva, aivot..."
"Minulle minulle!" huusi Aatami. Ja saatuaan vehkeen hän heilutteli sitä, juoksi nauttien ilmavirrasta ja liikkeestä. Hän pissasi kuviota hiekkaan ja nauroi ilosta.
Eeva katseli ja kysyi: "Mitä minulle jäi, luojani?"
Jumala katsoi Eevaa lempeästi: "Aivot, Eeva, aivot..."
Tästä nappasin ...
Gemenskapsrörelsens nya logo
Kommentarerna på Kotimaa24 visar att den som vill tolka någonting negativt nog kan göra det, bara man lite anstränger sig.
Exempelvis talar en kommentator om att regnbågen inte passar här, eftersom den har en annan tolkning i samband med syndafloden i Första Moseboken. Jaså, jaha, säger jag bara, och hänvisar till bloggen Hbt-bibeln, där jag har skrivit ett inlägg om saken.
The Pope and I
I have as much authority as the Pope, I just don't have as many people who believe it.
- George Carlin
Zimbabwe: Jessica Mandeya, Mark Mkandla, Chad Gandiya, Julius Makono, Godfrey Tawonezvi
Noin 500 kristittyä Hararesta, Mutaresta, Bulawayosta ja Gwerusta kokoontuivat 9.4.11 Glen Norahin ”Nasaretilaisen kirkkoon” viettämään erityistä jumalanpalvelusta jonka teemana oli ”Rukoilemme rauhaa Zimbabwen pelastukseksi”. Rukous kuitenkin keskeytyi, kun parikymmentä mellakkapoliisia saapui paikalle, ampuivat kirkkoon kyynelkaasua ja syöksyivät sisälle heiluttaen pamppujaan ja kiväärejään. Ironista oli, että kokous oli samalla ”Rukousta Zimbabwen pelastukseksi” -kampanjan muistojumalanpalvelus. 11.3.07 poliisi ampui kuoliaaksi yhden kampanjan osallistujista, ja yli 100 osallistujaa pidätettiin ja kidutettiin.
Noin viikkoa myöhemmin katolinen pappi isä Mark Mkandla Lupanesta pidätettiin saarnattuaan voimallisesti väkivaltaa vastaan kansallista sovitusta ja sovintoa käsitelleessä jumalanpalveluksessa.
Lisäksi presidentti Robert Mugaben puolueen Zanu (PF):n edustajat ovat tehneet vierailuja kirkkoihin vaatien jäseniä allekirjoittamaan sanktioiden vastaista kirjelmää. Kieltäytyvät pastorit joutuvat näkemään seurakuntansa jakautuvan, koska Mugaben kannattajille tarjotaan tukea Zanu (PF):ltä uusien seurakuntien perustamiseen. Hallitus tarjoaa seurakuntajohtajille myös maa-alueita heidän lojaliteettiaan vastaan.
Kun Mugabe väkivalloin takavarikoi valkoisten omistamia maatiloja ”kansallistamisen” nimissä, hänen rikoskumppaninsa piispa Nolbert Kunonga takavarikoi anglikaanisen kirkon omaisuutta saman tekosyyn varjolla. Marraskuussa 2007 anglikaanisen kirkon Keski-Afrikan provinssi erotti Kunongan virastaan harhaoppisuuden, hajaannusta aiheuttavan julistuksen ja murhaepäilyjen takia. Kunongan epäillään olleen osallisena kymmenen papin murhiin. Tästä huolimatta Kunonga hallitsee nyt 40 % Zimbabwen anglikaanisen kirkon seurakunnista. Kirkkojen ovet ovat auki joka sunnuntai, mutta vain Mugaben kannattajille. Maan anglikaanien suuri enemmistö viettävät jumalanpalveluksiaan muualla kuin kirkoissa.
Anglikaanit epäilevät Kungongan ollen osallinen myös 89-vuotiaan Jessica Mandeyan murhaan helmikuussa 2001. Hän oli Mashonaland East -nimisen maaseutuseurakunnan maallikkojohtaja, ja hänet raiskattiin, silvottiin ja kuristettiin kuoliaaksi kieltäydyttyään siirtymästä Kunongan puolelle Mugaben kannattajaksi. ”Hän ei antanut periksi”, kertoo yksi hänen perheenjäsenistään, joka halusi pysyä nimettömänä koska pelkää henkensä puolesta.
“Tämä on minulle todella tuskallista”, sanoo piispa Chad Gandiya. ”Tavallaan hänet murhattiin minun takiani, koska hän piti kiinni meidän seurakuntamme jäsenyydestä.”
Kunonga on kieltänyt olleensa lainkaan sekaantunut murhaan ja vastannut syytöksiin sanomalla että jos hän ylipäätään murhaisi ketään, hän murhaisi piispa Gandiyan, jonka anglikaaninen kirkko valisti hänen seuraajakseen Hararen piispana.
Gandiyan mukaan Kunongan ”eliminointilistalla” on viisi piispaa. ”Meitä jokaista viittä vainotaan”, sanoi yksi heistä, Manicalandin piispa Julius Makono. Toisen heistä, Masvingon piispan Godfrey Tawonezvin luona vieraili äskettäin kaksi Kunongan miestä. ”Heillä oli kaikki puhelinnumeromme ja kotiosoitteemme”, hän kertoi.
Useimmat Hararen anglikaaneista ovat jääneet piispa Gandiyan ja maailmanlaajuisen anglikaanisen kirkon alaisten seurakuntien jäseniksi. He eivät voi osallistua anglikaanisissa kirkoissa pidettäviin jumalanpalveluksiin vaan kokoontuvat nyt esim. vuokratiloissa, kouluissa, taivasalla tai jopa hautausmailla. Poliisi on tulkinnut tuomioistuimen päätöksiä niin, että kirkon omaisuuden hallintaoikeus kuuluu Kunongan kannattajille.
Maailmanlaajuisen anglikaanisen kirkon johtaja, Canterburyn arkkipiispa Rowan Williams, on tänä vuonna kirjoittanut presidentti Mugabelle ja vedonnut häneen, että Zimbabwen anglikaaneihin kohdistuneet toistuvat ahdistelut, kiusaamiset ja vainoamiset lopetettaisiin, mutta vastausta ei ole kuulunut, arkkipiispan lehdistösihteeri kertoo.
(Marttyyrikirkon ystävät)
Noin viikkoa myöhemmin katolinen pappi isä Mark Mkandla Lupanesta pidätettiin saarnattuaan voimallisesti väkivaltaa vastaan kansallista sovitusta ja sovintoa käsitelleessä jumalanpalveluksessa.
Lisäksi presidentti Robert Mugaben puolueen Zanu (PF):n edustajat ovat tehneet vierailuja kirkkoihin vaatien jäseniä allekirjoittamaan sanktioiden vastaista kirjelmää. Kieltäytyvät pastorit joutuvat näkemään seurakuntansa jakautuvan, koska Mugaben kannattajille tarjotaan tukea Zanu (PF):ltä uusien seurakuntien perustamiseen. Hallitus tarjoaa seurakuntajohtajille myös maa-alueita heidän lojaliteettiaan vastaan.
Kun Mugabe väkivalloin takavarikoi valkoisten omistamia maatiloja ”kansallistamisen” nimissä, hänen rikoskumppaninsa piispa Nolbert Kunonga takavarikoi anglikaanisen kirkon omaisuutta saman tekosyyn varjolla. Marraskuussa 2007 anglikaanisen kirkon Keski-Afrikan provinssi erotti Kunongan virastaan harhaoppisuuden, hajaannusta aiheuttavan julistuksen ja murhaepäilyjen takia. Kunongan epäillään olleen osallisena kymmenen papin murhiin. Tästä huolimatta Kunonga hallitsee nyt 40 % Zimbabwen anglikaanisen kirkon seurakunnista. Kirkkojen ovet ovat auki joka sunnuntai, mutta vain Mugaben kannattajille. Maan anglikaanien suuri enemmistö viettävät jumalanpalveluksiaan muualla kuin kirkoissa.
Anglikaanit epäilevät Kungongan ollen osallinen myös 89-vuotiaan Jessica Mandeyan murhaan helmikuussa 2001. Hän oli Mashonaland East -nimisen maaseutuseurakunnan maallikkojohtaja, ja hänet raiskattiin, silvottiin ja kuristettiin kuoliaaksi kieltäydyttyään siirtymästä Kunongan puolelle Mugaben kannattajaksi. ”Hän ei antanut periksi”, kertoo yksi hänen perheenjäsenistään, joka halusi pysyä nimettömänä koska pelkää henkensä puolesta.
“Tämä on minulle todella tuskallista”, sanoo piispa Chad Gandiya. ”Tavallaan hänet murhattiin minun takiani, koska hän piti kiinni meidän seurakuntamme jäsenyydestä.”
Kunonga on kieltänyt olleensa lainkaan sekaantunut murhaan ja vastannut syytöksiin sanomalla että jos hän ylipäätään murhaisi ketään, hän murhaisi piispa Gandiyan, jonka anglikaaninen kirkko valisti hänen seuraajakseen Hararen piispana.
Gandiyan mukaan Kunongan ”eliminointilistalla” on viisi piispaa. ”Meitä jokaista viittä vainotaan”, sanoi yksi heistä, Manicalandin piispa Julius Makono. Toisen heistä, Masvingon piispan Godfrey Tawonezvin luona vieraili äskettäin kaksi Kunongan miestä. ”Heillä oli kaikki puhelinnumeromme ja kotiosoitteemme”, hän kertoi.
Useimmat Hararen anglikaaneista ovat jääneet piispa Gandiyan ja maailmanlaajuisen anglikaanisen kirkon alaisten seurakuntien jäseniksi. He eivät voi osallistua anglikaanisissa kirkoissa pidettäviin jumalanpalveluksiin vaan kokoontuvat nyt esim. vuokratiloissa, kouluissa, taivasalla tai jopa hautausmailla. Poliisi on tulkinnut tuomioistuimen päätöksiä niin, että kirkon omaisuuden hallintaoikeus kuuluu Kunongan kannattajille.
Maailmanlaajuisen anglikaanisen kirkon johtaja, Canterburyn arkkipiispa Rowan Williams, on tänä vuonna kirjoittanut presidentti Mugabelle ja vedonnut häneen, että Zimbabwen anglikaaneihin kohdistuneet toistuvat ahdistelut, kiusaamiset ja vainoamiset lopetettaisiin, mutta vastausta ei ole kuulunut, arkkipiispan lehdistösihteeri kertoo.
(Marttyyrikirkon ystävät)
MadPriest on calling for sacrifice
It is always those who have a lot who call for sacrifices to be made. And when they do, they are usually talking to those who they have made sure have nothing to sacrifice in the first place.
Du vet att du är gammal när…
... glimten i dina ögon kommer från solen då den bryts i dina dubbelslipade glasögon.
Källa: rl.se
Veckans anekdot: Ursprungsbeteckning på estniska
Min far gick en kurs i estniska under sina universitetsstudier på 1960-talet. Det krävdes för att han skulle kunna bli modersmålslärare.
Hans lärare i estniska var lite originell, berättade han. Slutprovet i kursen gick ut på att studerandena stod i kö till läraren och skulle svara på den fråga som hon ställde på estniska. Klarade de det, kom de igenom kursen.
Framför pappa i kön stod en nervös ung dam. Hon visste med sig att hon knappast skulle förstå frågan och att hon alltså skulle huda i kursen, men hon behövde absolut komma igenom den. Pappa lovade hjälpa henne med att viska svaret till henne (brottet är väl preskriberat vid det här laget och pappa är hur som helst död).
Nåväl, så gjordes. Läraren ställde sin fråga, pappa viskade "Seinäjoki", och hans studiekompis upprepade svaret. Läraren utbrast: "Kas tõesti? Mi huvitav!" (Verkligen? Så intressant!) och godkände studeranden.
När pappa hade kommit igenom sin tent och kom ut ur klassrummet stod den unga damen där. Hon undrade vad läraren egentligen hade frågat. Pappa informerade henne om att läraren hade undrat var hon var född.
"Men inte är jag ju från Seinäjoki!"
"Jaså? Men gå in och berätta det för henne då!"
Men av någon orsak gick hon inte...
Hans lärare i estniska var lite originell, berättade han. Slutprovet i kursen gick ut på att studerandena stod i kö till läraren och skulle svara på den fråga som hon ställde på estniska. Klarade de det, kom de igenom kursen.
Framför pappa i kön stod en nervös ung dam. Hon visste med sig att hon knappast skulle förstå frågan och att hon alltså skulle huda i kursen, men hon behövde absolut komma igenom den. Pappa lovade hjälpa henne med att viska svaret till henne (brottet är väl preskriberat vid det här laget och pappa är hur som helst död).
Nåväl, så gjordes. Läraren ställde sin fråga, pappa viskade "Seinäjoki", och hans studiekompis upprepade svaret. Läraren utbrast: "Kas tõesti? Mi huvitav!" (Verkligen? Så intressant!) och godkände studeranden.
När pappa hade kommit igenom sin tent och kom ut ur klassrummet stod den unga damen där. Hon undrade vad läraren egentligen hade frågat. Pappa informerade henne om att läraren hade undrat var hon var född.
"Men inte är jag ju från Seinäjoki!"
"Jaså? Men gå in och berätta det för henne då!"
Men av någon orsak gick hon inte...
Twain pankkiireista
Pankkiiri on tyyppi, joka lainaa sateenvarjoa aurinkoisella säällä ja vaatii sen takaisin heti, kun alkaa sataa.
- Mark Twain
(Lähde: Tieteen Kuvalehti Historia 6/2010)
(Lähde: Tieteen Kuvalehti Historia 6/2010)
Naimisiin mennään vanhempana - mutta tilastot johtavat harhaan
Tilastokeskuksen väestönmuutostietojen mukaan vuonna 2010 ensimmäisen kerran avioituneiden naisten keski-ikä oli 30,3 vuotta ja miesten 32,6 vuotta, kertoo Kotimaa24 7.5.11.
Ensimmäistä avioliittoa solmivat ovat vuosi vuodelta yhä vanhempia. Ensimmäisen kerran avioituvien naisten keski-ikä on kohonnut runsaassa neljässä vuosikymmenessä noin 7 vuotta ja miesten noin 8 vuotta.
En epäile itse tilaston paikaansapitävyyttä. Tässä ei kuitenkaan koko kuva tule esille.
Luulisin nimittäin, että perhettä perustetaan suurin piirtein samassa iässä kuin vuonna 1970 (naiset 23 ja miehet 24 vuoden iässä). Muutos neljässäkymmenessä vuodessa on tullut siinä, että enää ei mennä naimisiin ennen kuin muutetaan yhteen ja ruvetaan tekemään lapsia. Nykyään huomattavasti enemmän lapsia syntyy avoliittoihin kuin vuonna 1970, ja lasten vanhemmat menevät naimisiin vasta myöhemmin, kun perheen talous sallii kunnon hääjuhlien järjestämisen.
Jos julkaisee tällaisia tilastoja, olisi otettava huomioon myös se, ovatko ne todella verrattavia.
Toinen tilasto näyttää että maanviljelijöiden määrä Suomessa on sadassa vuodessa laskenut roimasti. Mutta ei siitäkään voi vetää johtopäätöstä että suomalaisten ruokapöydillä olisi vähemmän syötävää. Tilannehan on lähinnä päinvastoin. Paljon muutakin asiaan liittyvää on sadassa vuodessa muuttunut.
Ensimmäistä avioliittoa solmivat ovat vuosi vuodelta yhä vanhempia. Ensimmäisen kerran avioituvien naisten keski-ikä on kohonnut runsaassa neljässä vuosikymmenessä noin 7 vuotta ja miesten noin 8 vuotta.
En epäile itse tilaston paikaansapitävyyttä. Tässä ei kuitenkaan koko kuva tule esille.
Luulisin nimittäin, että perhettä perustetaan suurin piirtein samassa iässä kuin vuonna 1970 (naiset 23 ja miehet 24 vuoden iässä). Muutos neljässäkymmenessä vuodessa on tullut siinä, että enää ei mennä naimisiin ennen kuin muutetaan yhteen ja ruvetaan tekemään lapsia. Nykyään huomattavasti enemmän lapsia syntyy avoliittoihin kuin vuonna 1970, ja lasten vanhemmat menevät naimisiin vasta myöhemmin, kun perheen talous sallii kunnon hääjuhlien järjestämisen.
Jos julkaisee tällaisia tilastoja, olisi otettava huomioon myös se, ovatko ne todella verrattavia.
Toinen tilasto näyttää että maanviljelijöiden määrä Suomessa on sadassa vuodessa laskenut roimasti. Mutta ei siitäkään voi vetää johtopäätöstä että suomalaisten ruokapöydillä olisi vähemmän syötävää. Tilannehan on lähinnä päinvastoin. Paljon muutakin asiaan liittyvää on sadassa vuodessa muuttunut.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)