Nu inleder jag en efterlängtad och förhoppningsvis välförtjänst semester och bloggpaus. Vi återkommer under andra halvan av juli.
Ha det så gott!
Ha det så gott!
Veckans anekdot: Ointressant predikant
Jag predikade i högmässan i Borgå domkyrka kl. 12 en söndag. Kl. 15 samma eftermiddag döpte jag ett barn, och barnets kusin (tror jag det var) bad att få påteckning i konfirmandpasset, vilket hon förstås fick.
Hennes far kommenterade att det var dagens andra påteckning för henne, eftersom hon hade varit i domkyrkan tidigare. Jag tittade närmare på henne och insåg att jag hade sett henne där. Jag nämnde om den t-skjorta som hon hade haft på sig, eftersom dess text hade roat mig.
"Aj, var du också där?" undrade flickan.
Tydligen hade predikan inte gjort något större intryck på henne. Predikanten hade åtminstone inte gjort det...
Hennes far kommenterade att det var dagens andra påteckning för henne, eftersom hon hade varit i domkyrkan tidigare. Jag tittade närmare på henne och insåg att jag hade sett henne där. Jag nämnde om den t-skjorta som hon hade haft på sig, eftersom dess text hade roat mig.
"Aj, var du också där?" undrade flickan.
Tydligen hade predikan inte gjort något större intryck på henne. Predikanten hade åtminstone inte gjort det...
Är du husmor eller riktig kvinna?
Husmorstips:
Sug ut glassen genom botten på struten, förmodligen ligger du ändå på soffan och äter den.
Tryck en liten skumgodis i botten på glasstruten, så rinner inte glassen ut.
Riktiga kvinnors tips: Sug ut glassen genom botten på struten, förmodligen ligger du ändå på soffan och äter den.
Tack till Gun L!
Ny prästdräkt för kvinnor
- Beteckningen Ljusets källa eller Ljusstråle beskriver för mig själv att kyrkans och prästens arbete borde föra in glädje och ljus i människornas liv, säger Kärkkäinen.
Till ämbetsdräkten hör två olika jackor, knälång eller lång kjol eller byxor och traditionella prästskjortor med sockerbit (s.k. frimärksskjortor). Den nya dräkten har en detalj, en ljusstråle, som kan bytas ut beroende på om dräkten används för vardags- eller festbruk. Med festdräkten är den vit och används med vit prästskjorta (såsom på bilden). Med vardagsdräkten är detaljen svart och prästskjortan svart. Korset Ljusets källa som hör till dräkten fästs på jackan.
Kollektionen har tillverkats av ett lättare material än den förra prästdräkten för kvinnor, som har kritiserats för sin otymplighet. Prästerna kan ändå också i fortsättningen använda den nuvarande prästdräkten som på 1980-talet designades av textilkonstnär Vuokko Nurmesniemi.
Jag tycker att denna nya kollektion är stilig och värdig, utan att gå till överdrift. Hur den fungerar i praktiken återstår naturligtvis att se, men den verkar ju nog ha potential.
Att kvinnornas prästdräkt prioriterades av beslutsfattarna förstår jag utmärkt väl. Behovet var skriande och akut. Nu när denna process har fått ett lyckligt slut, kunde det kanske vara tid att se över också männens klädsel.
Vi har egentligen två alternativ för närvarande. Antingen ska vi använda kaftan eller mörk kostym med svart prästskjorta. Båda dessa är i sig goda möjligheter, men de har sina nackdelar.
Kaftanen är prästens festdräkt (om han är av manligt kön), och motsvaras alltså etikettmässigt av frack eller paraduniform. Kaftanen är stilig, men tyvärr alltför varm att användas om temperaturen går mycket över 20 grader. Dyr är den också - i runda tal 600€ får man punga ut för en sådan.
Mörk kostym med frimärksskjorta är lämplig i s.g.s. alla offentliga sammanhang, och den är ju i princip helt snygg den med. Med en församlingsprästs lön kan man bara inte satsa alltför mycket på en kostym, utan det blir att köpa konfektion. Och det måste göras rätt ofta, annars blir kostymen alltför sliten och medfaren. Arbetskläder kan man ju dra av i skatterna, men mörka kostymer godkänns inte, för "dem kan man ju använda också annars".
Det jag efterlyser är inte att de nuvarande alternativen slopas, utan att vi skulle få också annat att välja mellan. Exempel:
* En tunika för användning på heta dagar, då det inte går att använda kaftan eller ens kavaj. Den skulle ha frimärkskrage, men annars vara lös och luftig, och skulle alltså användas i st. f. skjorta.
* Sutan, den fotsida ämbetsdräkt som katolska präster använder, eller cassock, anglikanernas motsvarighet, kunde vara som grund till någon inhemsk design. Den kunde vara svalare än de nuvarande, om man kan välja att inte ha långbyxor under...
* En mantelliknande överrock att användas med kaftan eller sutan, kanske? Åter ett alternativ till konfektionen.
* Ett prästkors att fästa på kavajen om man vill välja att vara klädd i skjorta och slips. Kanske en variant av "Ljusets källa" (se ovan)?
* Ett halskors för präster, i stil med det som Evangelisk-lutherska kyrkan i Estland har.
* Och hur är det med huvudbonader? Inom bl.a. katolicismen finns det ju olika hattar och kalotter. Jag tycker att vi åtminstone kunde överväga det innan vi förkastar tanken.
Detta bara som några spridda och framkastade idéer. Finns det flera? Åsikter? Kommentarer?
Ljuset symbolik i ny ämbetsdräkt för kvinnliga präster (Kyrklig tidningstjänst 14.6.11)
Naispapin virkapukua uudistavat Valonsäde-somiste ja Valonlähde-risti (Kirkon tiedotuskeskus 14.6.11)
Kvinnliga prästerna fick ny dräkt (Kyrkpressen 14.6.11)
Uudessa virka-asussa yhdistyvät juhlavuus ja käytännöllisyys - katso video! (Kotimaa24 14.6.11)
Ny prästdräkt för kvinnor (pod.fi 14.6.11)
Mother Teresa on kind words
Kind words can be short and easy to speak, but their echoes are truly endless.
- Mother Teresa
as quoted on QuoteFame.com
as quoted on QuoteFame.com
Bamse och asylsökande barn
I ett inlägg i november i fjol berömde jag tidningen Bamse för att den tog med en regnbågsfamilj i sina serier. I mars berättade jag vilken inverkan Bamse kan ha på religionsutövandet.
Nu är Bamse i hetluften igen. Migrationsverket i Sverige beställde en serietidning av Bamses förlag för att lättare kunna förklara för barn (särskilt asylsökande sådana) vad det innebär att söka asyl och hur processen går till. Jag tycker att detta är en god pedagogisk metod. Barnen kan sökert lättare ta till sig informationen i den formen än om man skulle sätta lagboken i handen på dem. Vuxna också, för den delen.
Det som en del debattörer tar på näsan av är dock att ett av barnen i serien får avslag på sin asylansökan och avvisas till sitt hemland, där det träffar sina släktingar igen i en stämning av "borta bra, men hemma bäst". Detta har av debattörerna målats upp som sverigedemokratisk asylpolitik, som skulle vara ovärdigt Bamse. Han borde ju vara en trygg socialdemokrat eller kommunist, vilket han har kallats under gångna decennier.
Jag vet inte riktigt vad de väntar sig. Det är ju ett faktum att en del asylsökande får avslag och avvisas. Att det är så många som råkar ut för detta kan naturligtvis diskuteras och kritiseras, men det är knappast Bamses fel. Skall då denna informationstidning öka stressen och ångesten för barnen genom att ha den som avvisas mött av soldater med gevär och förd till någon tortyrkammare någonstans?
Jag tycker inte att det är särdeles orealistiskt att avvisade barn blir mötta av sina släktingar vid återkomsten. Serien slutar ju med den scenen, om jag har förstått det rätt. Att det sedan kan bli annat som händer också, kanske barnen inte behöver belastas med.
Nej, ge barnen den information som de behöver, men låt dem vara barn! Verkligheten hinner nog ifatt dem senare.
Heja, Bamse!
Nu är Bamse i hetluften igen. Migrationsverket i Sverige beställde en serietidning av Bamses förlag för att lättare kunna förklara för barn (särskilt asylsökande sådana) vad det innebär att söka asyl och hur processen går till. Jag tycker att detta är en god pedagogisk metod. Barnen kan sökert lättare ta till sig informationen i den formen än om man skulle sätta lagboken i handen på dem. Vuxna också, för den delen.
Det som en del debattörer tar på näsan av är dock att ett av barnen i serien får avslag på sin asylansökan och avvisas till sitt hemland, där det träffar sina släktingar igen i en stämning av "borta bra, men hemma bäst". Detta har av debattörerna målats upp som sverigedemokratisk asylpolitik, som skulle vara ovärdigt Bamse. Han borde ju vara en trygg socialdemokrat eller kommunist, vilket han har kallats under gångna decennier.
Jag vet inte riktigt vad de väntar sig. Det är ju ett faktum att en del asylsökande får avslag och avvisas. Att det är så många som råkar ut för detta kan naturligtvis diskuteras och kritiseras, men det är knappast Bamses fel. Skall då denna informationstidning öka stressen och ångesten för barnen genom att ha den som avvisas mött av soldater med gevär och förd till någon tortyrkammare någonstans?
Jag tycker inte att det är särdeles orealistiskt att avvisade barn blir mötta av sina släktingar vid återkomsten. Serien slutar ju med den scenen, om jag har förstått det rätt. Att det sedan kan bli annat som händer också, kanske barnen inte behöver belastas med.
Nej, ge barnen den information som de behöver, men låt dem vara barn! Verkligheten hinner nog ifatt dem senare.
Heja, Bamse!
Bamsetidning för asylsökande barn (Migrationsverket 6.4.11)
Världens dummaste björn (Helsingborgs Dagblad 18.5.11)
Bamse anklagas för att ha blivit sverigedemokrat (Resumé 18.5.11)
Bamseserie för flyktingbarn upprör (Hufvudstadsbladet 18.5.11)
Hávamál 61
Tvagen och mätt
ride mannen till tinget,
fast klent han är klädd!
Över skor och knäbyxor
ej skamsen någon vare,
ej heller över hästen,
fast han har en dålig!
ride mannen till tinget,
fast klent han är klädd!
Över skor och knäbyxor
ej skamsen någon vare,
ej heller över hästen,
fast han har en dålig!
Hávamál - Den höges sång
Erik Brates översättning 1913 från fornisländskan
Erik Brates översättning 1913 från fornisländskan
Luomiskertomukseen tarkennusta
Aatami ja Eeva olivat miltei valmiina, kun Jumala kaiveli luomislaatikkoa: "Täällä on vielä pari asiaa jäljellä. Ensimmäisenä on kikkeli."
"Minulle minulle!" huusi Aatami. Ja saatuaan vehkeen hän heilutteli sitä, juoksi nauttien ilmavirrasta ja liikkeestä. Hän pissasi kuviota hiekkaan ja nauroi ilosta.
Eeva katseli ja kysyi: "Mitä minulle jäi, luojani?"
Jumala katsoi Eevaa lempeästi: "Aivot, Eeva, aivot..."
"Minulle minulle!" huusi Aatami. Ja saatuaan vehkeen hän heilutteli sitä, juoksi nauttien ilmavirrasta ja liikkeestä. Hän pissasi kuviota hiekkaan ja nauroi ilosta.
Eeva katseli ja kysyi: "Mitä minulle jäi, luojani?"
Jumala katsoi Eevaa lempeästi: "Aivot, Eeva, aivot..."
Tästä nappasin ...
Gemenskapsrörelsens nya logo
Kommentarerna på Kotimaa24 visar att den som vill tolka någonting negativt nog kan göra det, bara man lite anstränger sig.
Exempelvis talar en kommentator om att regnbågen inte passar här, eftersom den har en annan tolkning i samband med syndafloden i Första Moseboken. Jaså, jaha, säger jag bara, och hänvisar till bloggen Hbt-bibeln, där jag har skrivit ett inlägg om saken.
The Pope and I
I have as much authority as the Pope, I just don't have as many people who believe it.
- George Carlin
Zimbabwe: Jessica Mandeya, Mark Mkandla, Chad Gandiya, Julius Makono, Godfrey Tawonezvi
Noin 500 kristittyä Hararesta, Mutaresta, Bulawayosta ja Gwerusta kokoontuivat 9.4.11 Glen Norahin ”Nasaretilaisen kirkkoon” viettämään erityistä jumalanpalvelusta jonka teemana oli ”Rukoilemme rauhaa Zimbabwen pelastukseksi”. Rukous kuitenkin keskeytyi, kun parikymmentä mellakkapoliisia saapui paikalle, ampuivat kirkkoon kyynelkaasua ja syöksyivät sisälle heiluttaen pamppujaan ja kiväärejään. Ironista oli, että kokous oli samalla ”Rukousta Zimbabwen pelastukseksi” -kampanjan muistojumalanpalvelus. 11.3.07 poliisi ampui kuoliaaksi yhden kampanjan osallistujista, ja yli 100 osallistujaa pidätettiin ja kidutettiin.
Noin viikkoa myöhemmin katolinen pappi isä Mark Mkandla Lupanesta pidätettiin saarnattuaan voimallisesti väkivaltaa vastaan kansallista sovitusta ja sovintoa käsitelleessä jumalanpalveluksessa.
Lisäksi presidentti Robert Mugaben puolueen Zanu (PF):n edustajat ovat tehneet vierailuja kirkkoihin vaatien jäseniä allekirjoittamaan sanktioiden vastaista kirjelmää. Kieltäytyvät pastorit joutuvat näkemään seurakuntansa jakautuvan, koska Mugaben kannattajille tarjotaan tukea Zanu (PF):ltä uusien seurakuntien perustamiseen. Hallitus tarjoaa seurakuntajohtajille myös maa-alueita heidän lojaliteettiaan vastaan.
Kun Mugabe väkivalloin takavarikoi valkoisten omistamia maatiloja ”kansallistamisen” nimissä, hänen rikoskumppaninsa piispa Nolbert Kunonga takavarikoi anglikaanisen kirkon omaisuutta saman tekosyyn varjolla. Marraskuussa 2007 anglikaanisen kirkon Keski-Afrikan provinssi erotti Kunongan virastaan harhaoppisuuden, hajaannusta aiheuttavan julistuksen ja murhaepäilyjen takia. Kunongan epäillään olleen osallisena kymmenen papin murhiin. Tästä huolimatta Kunonga hallitsee nyt 40 % Zimbabwen anglikaanisen kirkon seurakunnista. Kirkkojen ovet ovat auki joka sunnuntai, mutta vain Mugaben kannattajille. Maan anglikaanien suuri enemmistö viettävät jumalanpalveluksiaan muualla kuin kirkoissa.
Anglikaanit epäilevät Kungongan ollen osallinen myös 89-vuotiaan Jessica Mandeyan murhaan helmikuussa 2001. Hän oli Mashonaland East -nimisen maaseutuseurakunnan maallikkojohtaja, ja hänet raiskattiin, silvottiin ja kuristettiin kuoliaaksi kieltäydyttyään siirtymästä Kunongan puolelle Mugaben kannattajaksi. ”Hän ei antanut periksi”, kertoo yksi hänen perheenjäsenistään, joka halusi pysyä nimettömänä koska pelkää henkensä puolesta.
“Tämä on minulle todella tuskallista”, sanoo piispa Chad Gandiya. ”Tavallaan hänet murhattiin minun takiani, koska hän piti kiinni meidän seurakuntamme jäsenyydestä.”
Kunonga on kieltänyt olleensa lainkaan sekaantunut murhaan ja vastannut syytöksiin sanomalla että jos hän ylipäätään murhaisi ketään, hän murhaisi piispa Gandiyan, jonka anglikaaninen kirkko valisti hänen seuraajakseen Hararen piispana.
Gandiyan mukaan Kunongan ”eliminointilistalla” on viisi piispaa. ”Meitä jokaista viittä vainotaan”, sanoi yksi heistä, Manicalandin piispa Julius Makono. Toisen heistä, Masvingon piispan Godfrey Tawonezvin luona vieraili äskettäin kaksi Kunongan miestä. ”Heillä oli kaikki puhelinnumeromme ja kotiosoitteemme”, hän kertoi.
Useimmat Hararen anglikaaneista ovat jääneet piispa Gandiyan ja maailmanlaajuisen anglikaanisen kirkon alaisten seurakuntien jäseniksi. He eivät voi osallistua anglikaanisissa kirkoissa pidettäviin jumalanpalveluksiin vaan kokoontuvat nyt esim. vuokratiloissa, kouluissa, taivasalla tai jopa hautausmailla. Poliisi on tulkinnut tuomioistuimen päätöksiä niin, että kirkon omaisuuden hallintaoikeus kuuluu Kunongan kannattajille.
Maailmanlaajuisen anglikaanisen kirkon johtaja, Canterburyn arkkipiispa Rowan Williams, on tänä vuonna kirjoittanut presidentti Mugabelle ja vedonnut häneen, että Zimbabwen anglikaaneihin kohdistuneet toistuvat ahdistelut, kiusaamiset ja vainoamiset lopetettaisiin, mutta vastausta ei ole kuulunut, arkkipiispan lehdistösihteeri kertoo.
(Marttyyrikirkon ystävät)
Noin viikkoa myöhemmin katolinen pappi isä Mark Mkandla Lupanesta pidätettiin saarnattuaan voimallisesti väkivaltaa vastaan kansallista sovitusta ja sovintoa käsitelleessä jumalanpalveluksessa.
Lisäksi presidentti Robert Mugaben puolueen Zanu (PF):n edustajat ovat tehneet vierailuja kirkkoihin vaatien jäseniä allekirjoittamaan sanktioiden vastaista kirjelmää. Kieltäytyvät pastorit joutuvat näkemään seurakuntansa jakautuvan, koska Mugaben kannattajille tarjotaan tukea Zanu (PF):ltä uusien seurakuntien perustamiseen. Hallitus tarjoaa seurakuntajohtajille myös maa-alueita heidän lojaliteettiaan vastaan.
Kun Mugabe väkivalloin takavarikoi valkoisten omistamia maatiloja ”kansallistamisen” nimissä, hänen rikoskumppaninsa piispa Nolbert Kunonga takavarikoi anglikaanisen kirkon omaisuutta saman tekosyyn varjolla. Marraskuussa 2007 anglikaanisen kirkon Keski-Afrikan provinssi erotti Kunongan virastaan harhaoppisuuden, hajaannusta aiheuttavan julistuksen ja murhaepäilyjen takia. Kunongan epäillään olleen osallisena kymmenen papin murhiin. Tästä huolimatta Kunonga hallitsee nyt 40 % Zimbabwen anglikaanisen kirkon seurakunnista. Kirkkojen ovet ovat auki joka sunnuntai, mutta vain Mugaben kannattajille. Maan anglikaanien suuri enemmistö viettävät jumalanpalveluksiaan muualla kuin kirkoissa.
Anglikaanit epäilevät Kungongan ollen osallinen myös 89-vuotiaan Jessica Mandeyan murhaan helmikuussa 2001. Hän oli Mashonaland East -nimisen maaseutuseurakunnan maallikkojohtaja, ja hänet raiskattiin, silvottiin ja kuristettiin kuoliaaksi kieltäydyttyään siirtymästä Kunongan puolelle Mugaben kannattajaksi. ”Hän ei antanut periksi”, kertoo yksi hänen perheenjäsenistään, joka halusi pysyä nimettömänä koska pelkää henkensä puolesta.
“Tämä on minulle todella tuskallista”, sanoo piispa Chad Gandiya. ”Tavallaan hänet murhattiin minun takiani, koska hän piti kiinni meidän seurakuntamme jäsenyydestä.”
Kunonga on kieltänyt olleensa lainkaan sekaantunut murhaan ja vastannut syytöksiin sanomalla että jos hän ylipäätään murhaisi ketään, hän murhaisi piispa Gandiyan, jonka anglikaaninen kirkko valisti hänen seuraajakseen Hararen piispana.
Gandiyan mukaan Kunongan ”eliminointilistalla” on viisi piispaa. ”Meitä jokaista viittä vainotaan”, sanoi yksi heistä, Manicalandin piispa Julius Makono. Toisen heistä, Masvingon piispan Godfrey Tawonezvin luona vieraili äskettäin kaksi Kunongan miestä. ”Heillä oli kaikki puhelinnumeromme ja kotiosoitteemme”, hän kertoi.
Useimmat Hararen anglikaaneista ovat jääneet piispa Gandiyan ja maailmanlaajuisen anglikaanisen kirkon alaisten seurakuntien jäseniksi. He eivät voi osallistua anglikaanisissa kirkoissa pidettäviin jumalanpalveluksiin vaan kokoontuvat nyt esim. vuokratiloissa, kouluissa, taivasalla tai jopa hautausmailla. Poliisi on tulkinnut tuomioistuimen päätöksiä niin, että kirkon omaisuuden hallintaoikeus kuuluu Kunongan kannattajille.
Maailmanlaajuisen anglikaanisen kirkon johtaja, Canterburyn arkkipiispa Rowan Williams, on tänä vuonna kirjoittanut presidentti Mugabelle ja vedonnut häneen, että Zimbabwen anglikaaneihin kohdistuneet toistuvat ahdistelut, kiusaamiset ja vainoamiset lopetettaisiin, mutta vastausta ei ole kuulunut, arkkipiispan lehdistösihteeri kertoo.
(Marttyyrikirkon ystävät)
MadPriest on calling for sacrifice
It is always those who have a lot who call for sacrifices to be made. And when they do, they are usually talking to those who they have made sure have nothing to sacrifice in the first place.
Du vet att du är gammal när…
... glimten i dina ögon kommer från solen då den bryts i dina dubbelslipade glasögon.
Källa: rl.se
Veckans anekdot: Ursprungsbeteckning på estniska
Min far gick en kurs i estniska under sina universitetsstudier på 1960-talet. Det krävdes för att han skulle kunna bli modersmålslärare.
Hans lärare i estniska var lite originell, berättade han. Slutprovet i kursen gick ut på att studerandena stod i kö till läraren och skulle svara på den fråga som hon ställde på estniska. Klarade de det, kom de igenom kursen.
Framför pappa i kön stod en nervös ung dam. Hon visste med sig att hon knappast skulle förstå frågan och att hon alltså skulle huda i kursen, men hon behövde absolut komma igenom den. Pappa lovade hjälpa henne med att viska svaret till henne (brottet är väl preskriberat vid det här laget och pappa är hur som helst död).
Nåväl, så gjordes. Läraren ställde sin fråga, pappa viskade "Seinäjoki", och hans studiekompis upprepade svaret. Läraren utbrast: "Kas tõesti? Mi huvitav!" (Verkligen? Så intressant!) och godkände studeranden.
När pappa hade kommit igenom sin tent och kom ut ur klassrummet stod den unga damen där. Hon undrade vad läraren egentligen hade frågat. Pappa informerade henne om att läraren hade undrat var hon var född.
"Men inte är jag ju från Seinäjoki!"
"Jaså? Men gå in och berätta det för henne då!"
Men av någon orsak gick hon inte...
Hans lärare i estniska var lite originell, berättade han. Slutprovet i kursen gick ut på att studerandena stod i kö till läraren och skulle svara på den fråga som hon ställde på estniska. Klarade de det, kom de igenom kursen.
Framför pappa i kön stod en nervös ung dam. Hon visste med sig att hon knappast skulle förstå frågan och att hon alltså skulle huda i kursen, men hon behövde absolut komma igenom den. Pappa lovade hjälpa henne med att viska svaret till henne (brottet är väl preskriberat vid det här laget och pappa är hur som helst död).
Nåväl, så gjordes. Läraren ställde sin fråga, pappa viskade "Seinäjoki", och hans studiekompis upprepade svaret. Läraren utbrast: "Kas tõesti? Mi huvitav!" (Verkligen? Så intressant!) och godkände studeranden.
När pappa hade kommit igenom sin tent och kom ut ur klassrummet stod den unga damen där. Hon undrade vad läraren egentligen hade frågat. Pappa informerade henne om att läraren hade undrat var hon var född.
"Men inte är jag ju från Seinäjoki!"
"Jaså? Men gå in och berätta det för henne då!"
Men av någon orsak gick hon inte...
Twain pankkiireista
Pankkiiri on tyyppi, joka lainaa sateenvarjoa aurinkoisella säällä ja vaatii sen takaisin heti, kun alkaa sataa.
- Mark Twain
(Lähde: Tieteen Kuvalehti Historia 6/2010)
(Lähde: Tieteen Kuvalehti Historia 6/2010)
Naimisiin mennään vanhempana - mutta tilastot johtavat harhaan
Tilastokeskuksen väestönmuutostietojen mukaan vuonna 2010 ensimmäisen kerran avioituneiden naisten keski-ikä oli 30,3 vuotta ja miesten 32,6 vuotta, kertoo Kotimaa24 7.5.11.
Ensimmäistä avioliittoa solmivat ovat vuosi vuodelta yhä vanhempia. Ensimmäisen kerran avioituvien naisten keski-ikä on kohonnut runsaassa neljässä vuosikymmenessä noin 7 vuotta ja miesten noin 8 vuotta.
En epäile itse tilaston paikaansapitävyyttä. Tässä ei kuitenkaan koko kuva tule esille.
Luulisin nimittäin, että perhettä perustetaan suurin piirtein samassa iässä kuin vuonna 1970 (naiset 23 ja miehet 24 vuoden iässä). Muutos neljässäkymmenessä vuodessa on tullut siinä, että enää ei mennä naimisiin ennen kuin muutetaan yhteen ja ruvetaan tekemään lapsia. Nykyään huomattavasti enemmän lapsia syntyy avoliittoihin kuin vuonna 1970, ja lasten vanhemmat menevät naimisiin vasta myöhemmin, kun perheen talous sallii kunnon hääjuhlien järjestämisen.
Jos julkaisee tällaisia tilastoja, olisi otettava huomioon myös se, ovatko ne todella verrattavia.
Toinen tilasto näyttää että maanviljelijöiden määrä Suomessa on sadassa vuodessa laskenut roimasti. Mutta ei siitäkään voi vetää johtopäätöstä että suomalaisten ruokapöydillä olisi vähemmän syötävää. Tilannehan on lähinnä päinvastoin. Paljon muutakin asiaan liittyvää on sadassa vuodessa muuttunut.
Ensimmäistä avioliittoa solmivat ovat vuosi vuodelta yhä vanhempia. Ensimmäisen kerran avioituvien naisten keski-ikä on kohonnut runsaassa neljässä vuosikymmenessä noin 7 vuotta ja miesten noin 8 vuotta.
En epäile itse tilaston paikaansapitävyyttä. Tässä ei kuitenkaan koko kuva tule esille.
Luulisin nimittäin, että perhettä perustetaan suurin piirtein samassa iässä kuin vuonna 1970 (naiset 23 ja miehet 24 vuoden iässä). Muutos neljässäkymmenessä vuodessa on tullut siinä, että enää ei mennä naimisiin ennen kuin muutetaan yhteen ja ruvetaan tekemään lapsia. Nykyään huomattavasti enemmän lapsia syntyy avoliittoihin kuin vuonna 1970, ja lasten vanhemmat menevät naimisiin vasta myöhemmin, kun perheen talous sallii kunnon hääjuhlien järjestämisen.
Jos julkaisee tällaisia tilastoja, olisi otettava huomioon myös se, ovatko ne todella verrattavia.
Toinen tilasto näyttää että maanviljelijöiden määrä Suomessa on sadassa vuodessa laskenut roimasti. Mutta ei siitäkään voi vetää johtopäätöstä että suomalaisten ruokapöydillä olisi vähemmän syötävää. Tilannehan on lähinnä päinvastoin. Paljon muutakin asiaan liittyvää on sadassa vuodessa muuttunut.
Plautus on friendship
Nothing but heaven itself is better than a friend who is really a friend.
- Plautus, circa 200 BC
as quoted on QuoteFame.com
as quoted on QuoteFame.com
Homosexualiteten förorsakade romarrikets fall?
En historieprofessor i Italien förorsakade en våg av protester då han i en radiointervju i april påstod att romarrikets fall förorsakades av att homosexualiteten var spridd och accepterad.
Roberto De Mattei (bilden), en from romersk-katolik som är viceordförande för Italiens prestigefyllda nationella forskningscentrum, fick redan tidigare ögonbryn att höjas, då han hävdade att tsunamin i Japan tidigare i år var ett gudomligt straff. Nu citeras hans radiointervju som följer:
De Matteis påstående om vem som har plats i Guds rike torde basera sig på passager hos Paulus, som jag behandlar på bloggen Hbt-bibeln och också bl.a. här.
Professor De Mattei har av Vatikanen tilldelats Gregorios den stores riddarorden som erkänsla för sina tjänster för den romersk-katolska kyrkan. Han är också en nära vän till Italiens omstridde premiärminister Silvio Berlusconi, som på sitt djupsinniga och analytiska sätt har sagt: "Det r bättre att älska flickor än att vara homo." Och att Berlusconi älskar flickor (till skillnad från kvinnor) är ju också "ett välkänt faktum".
Professorns uttalanden har mött upprörd kritik från många håll. Många politiker och forskare tar avstånd från dem, och demonstranter i Rom har uppmanat honom att avgå.
Roberto De Mattei (bilden), en from romersk-katolik som är viceordförande för Italiens prestigefyllda nationella forskningscentrum, fick redan tidigare ögonbryn att höjas, då han hävdade att tsunamin i Japan tidigare i år var ett gudomligt straff. Nu citeras hans radiointervju som följer:
Romarrikets kollaps och barbarernas ankomst berodde på homosexualitetens spridning. Den romerska kolonin Karthago var ett paradis för homosexuella, och de infekterade många andra.I ärlighetens namn måste jag naturligtvis medge att jag inte själv har hört intervjun, utan min översättning baserar sig på andrahandsuppgifter.
Det är ett välkänt faktum att feminina män och homosexuella inte har någon plats i Guds rike. Homosexualiteten var inte spridd bland barbarerna, och detta visar på Guds rättvisa genom historien.
De Matteis påstående om vem som har plats i Guds rike torde basera sig på passager hos Paulus, som jag behandlar på bloggen Hbt-bibeln och också bl.a. här.
Professor De Mattei har av Vatikanen tilldelats Gregorios den stores riddarorden som erkänsla för sina tjänster för den romersk-katolska kyrkan. Han är också en nära vän till Italiens omstridde premiärminister Silvio Berlusconi, som på sitt djupsinniga och analytiska sätt har sagt: "Det r bättre att älska flickor än att vara homo." Och att Berlusconi älskar flickor (till skillnad från kvinnor) är ju också "ett välkänt faktum".
Professorns uttalanden har mött upprörd kritik från många håll. Många politiker och forskare tar avstånd från dem, och demonstranter i Rom har uppmanat honom att avgå.
Outrage as top Italian history professor blames fall of Rome on rise of homosexuality (Daily Mail 9.4.11)
Gays Caused Rome's Downfall? (Advocate.com 9.4.11)
Historian says gays caused downfall of Rome, sparks row (The Times of India 10.4.11)
Hávamál 47
Ung var jag fordom
och for ensamen,
då råkade jag vilse om vägen;
jag tyckte mig rik,
då jag träffade en annan:
man är mans gamman.
och for ensamen,
då råkade jag vilse om vägen;
jag tyckte mig rik,
då jag träffade en annan:
man är mans gamman.
Hávamál - Den höges sång
Erik Brates översättning 1913 från fornisländskan
Erik Brates översättning 1913 från fornisländskan
Barn skriver till Gud
Käre Gud, jag misstänker att det måste vara väldigt svårt för dig att älska alla i hela världen. Vi är fyra i min familj och jag klarar inte ens det.
- Jan, 9 år
Ökande motstånd mot prästvigda kvinnor
En femtedel av de manliga teologistuderandena i Finland motsätter sig s.k. ”kvinnopräster” (en bättre term vore ”prästvigda kvinnor”). Hälften av dem skulle inte vilja samarbeta med en prästvigd kvinna. Av dem som inledde teologistudier i fjol var det en tiondel som motsatte sig präster av kvinnligt kön.
Detta enligt en undersökning utförd av forskaren Kati Niemelä vid Kyrkans forskningscentral. Också sökande till den teologiska fakulteten svarade på undersökningen.
Manliga sökande såg oftare än kvinnor förkunnandet av evangeliet som viktigt. Hos kvinnorna betonades bland annat viljan att hjälpa.
Efter beslutet att öppna prästämbetet för kvinnor 1986 och efter de första prästvigningarna av kvinnor 1988, skapades ett system där "kvinnoprästmotståndarna" gavs väjningsrätt. De fick alltså fortsätta att verka enligt den ämbetssyn som de hade och som de hade blivit prästvigda till. Antagandet var att "kvinnoprästmotståndarna" skulle vara en utdöende grupp, som på några årtionden skulle försvinna.
Så är dock inte fallet, vilket också Niemeläs undersökning visar. Motståndet till prästvigning av kvinnor lever kvar också bland de yngsta åldersklasserna. Kan en orsak vara, att motståndarna upplever att de har för lite livsrum inom kyrkan och därför söker sig till uppgifter inom universiteten, där de sedan sprider sin lära bland studerandena? Jag vet inte.
Det jag vet är att den kläm som tillkom 1986, och som behandlar den ovannämnda väjningsrätten, inte var tänkt att vara för evigt, utan bara tills den dåvarande generationen präster gick i pension. Eftersom detta dock inte uttryckligen sades, tolkar de reaktionära klämmen som mer eller mindre evig. Med påföljande problem, förstås.
Om en motsvarande passus kommer in i ett eventuellt beslut om samkönade kyrkliga vigslar, så att ingen tvingas att mot sitt samvete viga samkönade par (vilket jag ser som skäligt), bör man vara noggrann med att den skall gälla dem som innehar prästämbetet då beslutet fattas, men inte dem som prästvigs in i den nya situationen!
Jag använde förresten nyss ordet "reaktionär" för att beskriva motståndarna till prästvigning av kvinnor. Någon kanske tycker att jag borde ha sagt "konservativ". Men jag var mycket medveten i mitt ordval.
Saken är ju den, att en konservativ vill bevara ("konservera") den nuvarande situationen, i motsats till en "progressiv" som vill gå framåt i utvecklingen (om det sedan är "framåt" eller "åt skogen" får väl diskuteras från fall till fall). En reaktionär, däremot, vill återgå till det som en gång var. Efter att en handling (aktion) har skett, vill han få till stånd en återgång (re-aktion).
Och den som före 1986 var konservativ och ville bevara den dåvarande situationen med endast manliga präster, är efter 1986 reaktionär, eftersom han vill gå tillbaka till det tidigare systemet. Logiskt, eller hur?
En sak för sig är att ordet "reaktionär" har fått en klang av "stockkonservativ gammal dammig stofil", men det är inte så jag använder ordet.
Och så finns det förstås sådana som prästen i Torneå som förklarade för sina konfirmander att konfirmanderna, prästvigda kvinnor, homosexuella och laestadianer hamnar i helvetet, samt att homosexualitet är djuriskt och perverst och att prästvigning av kvinnor leder till homosexualitet. Detta enligt bl.a. Pohjolan Sanomat (20.5.11).
Dock menar jag inte att alla motståndare till prästvigning av kvinnor är urblåsta dårar. Det finns alltid enstaka undantag i alla grupper.
Tillbaka till Niemeläs undersökning. Hon utredde också teologernas arbetsuppgifter efter examen. Bland männen var kyrkoherde den vanligaste arbetsuppgiften – var femte manlig teolog i arbetslivet är kyrkoherde. Bland kvinnorna är den vanligaste uppgiften församlingspastor, som var fjärde arbetar med. Kvinnor och män var i det närmaste lika ofta kaplaner.
Enligt statistiken jobbar varannan teolog med församlingsarbete. Var sjätte är lärare och likaså var sjätte arbetar i någon av kyrkans specialuppgifter (t.ex. sjukhuspräst eller familjerådgivare), medan 7% arbetar för någon kristlig eller annan organisation.
Detta enligt en undersökning utförd av forskaren Kati Niemelä vid Kyrkans forskningscentral. Också sökande till den teologiska fakulteten svarade på undersökningen.
Manliga sökande såg oftare än kvinnor förkunnandet av evangeliet som viktigt. Hos kvinnorna betonades bland annat viljan att hjälpa.
Efter beslutet att öppna prästämbetet för kvinnor 1986 och efter de första prästvigningarna av kvinnor 1988, skapades ett system där "kvinnoprästmotståndarna" gavs väjningsrätt. De fick alltså fortsätta att verka enligt den ämbetssyn som de hade och som de hade blivit prästvigda till. Antagandet var att "kvinnoprästmotståndarna" skulle vara en utdöende grupp, som på några årtionden skulle försvinna.
Så är dock inte fallet, vilket också Niemeläs undersökning visar. Motståndet till prästvigning av kvinnor lever kvar också bland de yngsta åldersklasserna. Kan en orsak vara, att motståndarna upplever att de har för lite livsrum inom kyrkan och därför söker sig till uppgifter inom universiteten, där de sedan sprider sin lära bland studerandena? Jag vet inte.
Det jag vet är att den kläm som tillkom 1986, och som behandlar den ovannämnda väjningsrätten, inte var tänkt att vara för evigt, utan bara tills den dåvarande generationen präster gick i pension. Eftersom detta dock inte uttryckligen sades, tolkar de reaktionära klämmen som mer eller mindre evig. Med påföljande problem, förstås.
Om en motsvarande passus kommer in i ett eventuellt beslut om samkönade kyrkliga vigslar, så att ingen tvingas att mot sitt samvete viga samkönade par (vilket jag ser som skäligt), bör man vara noggrann med att den skall gälla dem som innehar prästämbetet då beslutet fattas, men inte dem som prästvigs in i den nya situationen!
Jag använde förresten nyss ordet "reaktionär" för att beskriva motståndarna till prästvigning av kvinnor. Någon kanske tycker att jag borde ha sagt "konservativ". Men jag var mycket medveten i mitt ordval.
Saken är ju den, att en konservativ vill bevara ("konservera") den nuvarande situationen, i motsats till en "progressiv" som vill gå framåt i utvecklingen (om det sedan är "framåt" eller "åt skogen" får väl diskuteras från fall till fall). En reaktionär, däremot, vill återgå till det som en gång var. Efter att en handling (aktion) har skett, vill han få till stånd en återgång (re-aktion).
Och den som före 1986 var konservativ och ville bevara den dåvarande situationen med endast manliga präster, är efter 1986 reaktionär, eftersom han vill gå tillbaka till det tidigare systemet. Logiskt, eller hur?
En sak för sig är att ordet "reaktionär" har fått en klang av "stockkonservativ gammal dammig stofil", men det är inte så jag använder ordet.
Och så finns det förstås sådana som prästen i Torneå som förklarade för sina konfirmander att konfirmanderna, prästvigda kvinnor, homosexuella och laestadianer hamnar i helvetet, samt att homosexualitet är djuriskt och perverst och att prästvigning av kvinnor leder till homosexualitet. Detta enligt bl.a. Pohjolan Sanomat (20.5.11).
Dock menar jag inte att alla motståndare till prästvigning av kvinnor är urblåsta dårar. Det finns alltid enstaka undantag i alla grupper.
Tillbaka till Niemeläs undersökning. Hon utredde också teologernas arbetsuppgifter efter examen. Bland männen var kyrkoherde den vanligaste arbetsuppgiften – var femte manlig teolog i arbetslivet är kyrkoherde. Bland kvinnorna är den vanligaste uppgiften församlingspastor, som var fjärde arbetar med. Kvinnor och män var i det närmaste lika ofta kaplaner.
Enligt statistiken jobbar varannan teolog med församlingsarbete. Var sjätte är lärare och likaså var sjätte arbetar i någon av kyrkans specialuppgifter (t.ex. sjukhuspräst eller familjerådgivare), medan 7% arbetar för någon kristlig eller annan organisation.
Haaveet ja todellisuus – teologian opiskelijoiden uranvalinta ja työelämä (teologia.fi 6.1.11)
Tutkimus: Naispappeuden vastustus ei ole katoamassa (Kotimaa 14.1.11)
Kvinnoprästmotståndet ökar (Västra Nyland 14.1.11)
Sudan: Omar Hassan and Amouna Ahamdi
In Khartoum, (North) Sudan, a Christian couple with a newborn son said they have come under attack for converting from Islam to Christianity. Omar Hassan and Amouna Ahamdi fled Nyala, 120 km southwest of Al-Fashir, for Khartoum in June 2010, but knife-wielding, masked assailants on May 4th, 2011, attacked the couple after relatives learned that they had converted from Islam to Christianity. Hassan and his wife were renting a house from her uncle in Khartoum, but he ordered them to leave after learning they had left Islam. His wife was injured trying to protect him during the attack.
“I have been in Khartoum for six months, with no job to support my sick wife,” Hassan said. “Muslims invaded our house and, in an attempt to kill me, they knifed my wife Ahamdi in the hand.” Ahamdi said her brother had stabbed her three times in the stomach nine months ago, seriously injuring her spleen, after she told him she had become a Christian. “I feel pain, but my husband is alive, and we are praying that we get money for treatment for both my hand and the spleen,” she said.
In a violent outburst, her brother also broke her left leg. She was rushed to a local hospital, where personnel were reluctant to treat her because of her conversion. Ultimately she was hospitalized in Nyala Teaching Hospital for three weeks – where she met Hassan, a recent convert who had also suffered for his faith who visited her after hearing how her family hurt her. He said he found no one caring for her in her agony. He called an Episcopal Church of Sudan (ECS) pastor to help her, and she was discharged after partial recovery – to the hostile home where she had been attacked. “You don’t deserve to be a member of my family,” her angry father had shouted at her. Her family locked her in a room, shackled to a wooden chair, and severely beat her for a month. “I was badly mistreated – they shaved all my hair and my father whipped my head,” Ahamdi said. “But neighbors used to sneak in secretly and provided me food and water.” After freeing her from the chair, they restricted her movement to the property.
“I found a chance to escape to the ECS church, where I got married to Hassan,” she said. “My health continued deteriorating, and the doctors recommended that I be transferred to Khartoum for specialized treatment for my ailing spleen. With a small amount of money, we managed to reach Khartoum by train, where my uncle hosted us not knowing that we were Christians.” In Khartoum, they were unable to afford the medicine prescribed for her spleen. They depend on friends to provide them occasional food, and sometimes go without eating for two days. “We cannot deny Christ – this is a big challenge to us, because we do not have a place to go,” she said, through tears. “We have no food, and we are jobless. I am still in pain, besides having a 2-month-old baby boy to care for.”
(Friends of the Martyred Church)
“I have been in Khartoum for six months, with no job to support my sick wife,” Hassan said. “Muslims invaded our house and, in an attempt to kill me, they knifed my wife Ahamdi in the hand.” Ahamdi said her brother had stabbed her three times in the stomach nine months ago, seriously injuring her spleen, after she told him she had become a Christian. “I feel pain, but my husband is alive, and we are praying that we get money for treatment for both my hand and the spleen,” she said.
In a violent outburst, her brother also broke her left leg. She was rushed to a local hospital, where personnel were reluctant to treat her because of her conversion. Ultimately she was hospitalized in Nyala Teaching Hospital for three weeks – where she met Hassan, a recent convert who had also suffered for his faith who visited her after hearing how her family hurt her. He said he found no one caring for her in her agony. He called an Episcopal Church of Sudan (ECS) pastor to help her, and she was discharged after partial recovery – to the hostile home where she had been attacked. “You don’t deserve to be a member of my family,” her angry father had shouted at her. Her family locked her in a room, shackled to a wooden chair, and severely beat her for a month. “I was badly mistreated – they shaved all my hair and my father whipped my head,” Ahamdi said. “But neighbors used to sneak in secretly and provided me food and water.” After freeing her from the chair, they restricted her movement to the property.
“I found a chance to escape to the ECS church, where I got married to Hassan,” she said. “My health continued deteriorating, and the doctors recommended that I be transferred to Khartoum for specialized treatment for my ailing spleen. With a small amount of money, we managed to reach Khartoum by train, where my uncle hosted us not knowing that we were Christians.” In Khartoum, they were unable to afford the medicine prescribed for her spleen. They depend on friends to provide them occasional food, and sometimes go without eating for two days. “We cannot deny Christ – this is a big challenge to us, because we do not have a place to go,” she said, through tears. “We have no food, and we are jobless. I am still in pain, besides having a 2-month-old baby boy to care for.”
(Friends of the Martyred Church)
Buechner on idolatry
Idolatry is the practice of ascribing absolute value to things of relative worth. Under certain circumstances money, patriotism, sexual freedom, moral principles, family loyalty, physical health, social or intellectual preeminence, and so on are fine things to have around, but to make them the standard by which all other values are measured, to make them your masters, to look to them to justify your life and save your soul is sheerest folly.
Present-day Noah
In the year 2011, the Lord came unto Noah and said: "Once again, the earth has become wicked and over-populated, and I see the end of all flesh before me. Build another Ark and save two of every living thing along with a few good humans."
He gave Noah the blueprints, saying, "You have six months to build the Ark before I will start the unending rain for 40 days and 40 nights."
Six months later, the Lord looked down and saw Noah weeping in his yard - but no Ark.
"Noah!" he roared. "I'm about to start the rain! Where is the Ark?"
"Forgive me, Lord," begged Noah, "but things have changed. I needed a building permit. I've been arguing with the inspector about the need for a sprinkler system. My neighbors claim that I've violated the neighbourhood zoning laws by building the Ark in my yard and exceeding the height limitations. We had to go to the Development Appeal Board for a decision.
Then the Department of Transportation demanded a bond be posted for the future costs of moving power lines and other overhead obstructions, to clear the passage for the Ark's move to the sea. I told them that the sea would be coming to us, but they would hear nothing of it.
Getting the wood was another problem. There's a ban on cutting local trees in order to save the spotted owl. I tried to convince the environmentalists that I needed the wood to save the owls - but no go!
When I started gathering the animals, an animal rights' group sued me. They insisted that I was confining wild animals against their will. They argued the accommodations were too restrictive, and it was cruel and inhumane to put so many animals in a confined space.
Then the EPA ruled that I couldn't build the Ark until they'd conducted an environmental impact study on your proposed flood.
I'm still trying to resolve a complaint with the Human Rights Commission on how many minorities I'm supposed to hire for my building crew. Immigration and Naturalisation are checking the residential status of most of the people who want to work. The trades unions say I can't use my sons. They insist I have to hire only Union workers with Ark-building experience.
To make matters worse, the Tax Office seized all my assets, claiming I'm trying to leave the country illegally with endangered species. So, forgive me, Lord, but it would take at least 10 years for me to finish this Ark."
Suddenly the skies cleared, the sun began to shine, and a rainbow stretched across the sky.
Noah looked up in wonder and asked, "You mean you're not going to destroy the world?"
"No," said the Lord. "The Government beat me to it."
He gave Noah the blueprints, saying, "You have six months to build the Ark before I will start the unending rain for 40 days and 40 nights."
Six months later, the Lord looked down and saw Noah weeping in his yard - but no Ark.
"Noah!" he roared. "I'm about to start the rain! Where is the Ark?"
"Forgive me, Lord," begged Noah, "but things have changed. I needed a building permit. I've been arguing with the inspector about the need for a sprinkler system. My neighbors claim that I've violated the neighbourhood zoning laws by building the Ark in my yard and exceeding the height limitations. We had to go to the Development Appeal Board for a decision.
Then the Department of Transportation demanded a bond be posted for the future costs of moving power lines and other overhead obstructions, to clear the passage for the Ark's move to the sea. I told them that the sea would be coming to us, but they would hear nothing of it.
Getting the wood was another problem. There's a ban on cutting local trees in order to save the spotted owl. I tried to convince the environmentalists that I needed the wood to save the owls - but no go!
When I started gathering the animals, an animal rights' group sued me. They insisted that I was confining wild animals against their will. They argued the accommodations were too restrictive, and it was cruel and inhumane to put so many animals in a confined space.
Then the EPA ruled that I couldn't build the Ark until they'd conducted an environmental impact study on your proposed flood.
I'm still trying to resolve a complaint with the Human Rights Commission on how many minorities I'm supposed to hire for my building crew. Immigration and Naturalisation are checking the residential status of most of the people who want to work. The trades unions say I can't use my sons. They insist I have to hire only Union workers with Ark-building experience.
To make matters worse, the Tax Office seized all my assets, claiming I'm trying to leave the country illegally with endangered species. So, forgive me, Lord, but it would take at least 10 years for me to finish this Ark."
Suddenly the skies cleared, the sun began to shine, and a rainbow stretched across the sky.
Noah looked up in wonder and asked, "You mean you're not going to destroy the world?"
"No," said the Lord. "The Government beat me to it."
Thanks to MadPriest!
Grattis till alla studenter!
Inför veckoslutets studentfester vill jag hylla alla nya vita mössor och de huvuden som bär dem, genom att citera en parafras som Povel Ramel skrev på en bekant sång.
Sjung om fru Svenssons lyckliga karl!Hjärtliga gratulationer och lyckönskningar!
Låt honom plöja i ungdomens fåror!
Fem gamla hjärtan i sprit har jag,
och en ljus elefant i dess spår.
Inga stoppar den
i vårat linneskåp.
Loppan tär vår vän,
som idisslar en sko,
när vi snyta en rund liten hund
där den här lilla bagaren bor,
där den här lilla bagaren bor.
Hur sa?
The Sleeper Awakes
H. G. Wells: The Sleeper Awakes (1910). gutenberg.org.The "Sleeper", Mr. Graham, is a depressed insomniac who suddenly falls asleep in the last years of the 19th century and doesn't awake until over two hundred years later. He finds that his meagre money has been well managed in the meantime, and that with compound interest he has become the owner of the world.
Naturally, this means that many people have a deep interest in Graham. The Council, who are in charge of his fortune, want him to stay asleep so they can continue to rule. The downtrodded masses have a superstitious expectation of the Paradise that will arrive when the Sleeper awakes. A fellow named Ostrog manages to wake him and overthrow the Council, in order to rule in Graham's name, while keeping him ignorant of the world of the 22nd century.
After learning of the plight of the people, Graham seizes power himself and inspires the people to fight against their oppressors. The book ends as this battle seems to be victorious, but Graham himself is on the verge of being killed when his aeroplane crashes.
Wells, as usual, describes the world in a thought-provoking way. Graham's egalitarian and democratic ideals are sympathetic, but he lets himself be fooled by the power-hungry Ostrog, who isn't such a champion of the people as he gives himself out to be. Have we seen that before, I wonder? The class society of the 22nd century is a reflection of Imperial England of Wells' time, even to the fact that the lowest classes can be recognized by their uncouth dialect. The power of international corporations over all other political, spiritual, and social forces is well described, while carrying it to its extreme.
The development of the hundred years since the book was written has, of course, carried us in directions different to what Wells describes. The difference, however, is one of detail only, I fear. The trend of power for its own sake and the trend of economic power being the strongest one is, indeed, still to be seen.
One can only hope that we and our decendants will be able to break these trends and create a more humane society than that which the Sleeper awakes to.
Gardell om stenen i handen
Att veta vad som är rätt och fel men ändå göra det som är fel. Hur ofta har jag inte själv gjort det? Tror jag låter stenen vila i min hand.
- Jonas Gardell
1970-talet och nu
1970-talet – Nutid
Längre hår – Längtar efter hår
Ville ha en BMW – Vill ha ett hyggligt BMI
Slog runt i en hippiekula – Behöver ny höftkula
Rolling Stones – Njurstenar
Blev kallad till rektorsexpeditionen – Ringer till rektorsexpeditionen
Klarade körkortsprovet – Klarar synprovet
Rökte gräs – Rensar ogräs
Krossa systemet! – Uppgraderar datasystemet
Hårdrock – Hård mage
Fri sex – Sexfritt
Trimmade bilen – Allt fler bilringar
Surt godis – Sura uppstötningar
Sjöng protestvisor – Behöver tandproteser
Vaken till klockan fem – Vaknar klockan fyra
Hår på bröstet – Hår i näsborrarna
Hängde på disco – Det mesta på kroppen hänger
Kollade Den sista färden – Ringer efter färdtjänst
Rockband – Bråckband
Solade naken – Påklädd under parasollen
Brände flaggor – Bränner CD
Ute och röjde – Hemorrojder
Rödstrumpor – Stödstrumpor
Ville besöka alla kontinenter – Vill ha hjälpmedel mot inkontinensen
Fick recept på P-piller – Får recept på sömntabletter
Källa: rl.se
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)