The 19th-century was when people stopped reproducing by hand and started reproducing by machine.
Bröllopsinbjudningar till avståndstagare?
Sommaren nalkas, och med den bröllopens högsäsong.
En frågeställning, som ur olika synvinklar har råkat ploppa upp på nätet under de senaste dagarna, är huruvida sådana som är emot samkönade äktenskap skall bjudas med på samkönade bröllop, och huruvida de i så fall bör tacka ja till inbjudan. Frågeställningen kan förstås vidgas till sådana som har något emot det bröllop man blir bjuden till, oberoende av parets interna könsfördelning. Hur som helst: På 365Gay får "experten" frågan: Should I invite anti-gay relatives to my wedding? Det gäller alltså om man ska bjuda in släktingar som är emot samkönade äktenskap till en samkönad vigsel.
Experten Kirsten Palladino svarar nej. Man kan eventuellt sondera terrängen först, men att bjuda in bröllopsgäster som kan förväntas komma med falska leenden och sura kommentarer bakom ryggen är knappast ett lyckat sätt att fira en stor festdag. Dagens Nyheters etikettexpert Magdalena Ribbing, som jag hittade via Antigayretorik, får samma fråga från andra hållet, så att säga. "Vi har blivit inbjudna till ett så kallat "gaybröllop" på min mans sida av släkten. Kalla mig gärna konservativ men jag anser att äktenskapet är något som är förbehållet mannen och kvinnan. Hur markerar jag min ståndpunkt på ett vänligt sätt utan att såra bröllopsparet?"
Ribbing konstaterar att det är bäst att utebli, för man kan inte i detta sammanhang "markera sin ståndpunkt" utan att såra bröllopsparet. Kloka svar, tycker jag. Varför gräva blod ur näsan?
En frågeställning, som ur olika synvinklar har råkat ploppa upp på nätet under de senaste dagarna, är huruvida sådana som är emot samkönade äktenskap skall bjudas med på samkönade bröllop, och huruvida de i så fall bör tacka ja till inbjudan. Frågeställningen kan förstås vidgas till sådana som har något emot det bröllop man blir bjuden till, oberoende av parets interna könsfördelning. Hur som helst: På 365Gay får "experten" frågan: Should I invite anti-gay relatives to my wedding? Det gäller alltså om man ska bjuda in släktingar som är emot samkönade äktenskap till en samkönad vigsel.
Experten Kirsten Palladino svarar nej. Man kan eventuellt sondera terrängen först, men att bjuda in bröllopsgäster som kan förväntas komma med falska leenden och sura kommentarer bakom ryggen är knappast ett lyckat sätt att fira en stor festdag. Dagens Nyheters etikettexpert Magdalena Ribbing, som jag hittade via Antigayretorik, får samma fråga från andra hållet, så att säga. "Vi har blivit inbjudna till ett så kallat "gaybröllop" på min mans sida av släkten. Kalla mig gärna konservativ men jag anser att äktenskapet är något som är förbehållet mannen och kvinnan. Hur markerar jag min ståndpunkt på ett vänligt sätt utan att såra bröllopsparet?"
Ribbing konstaterar att det är bäst att utebli, för man kan inte i detta sammanhang "markera sin ståndpunkt" utan att såra bröllopsparet. Kloka svar, tycker jag. Varför gräva blod ur näsan?
Lite visdom
Så bra vi skulle må om vi uppförde oss mot varandra som vi uppför oss mot våra husdjur.
Tack till Leenamarina!
Frågespalten XLVIII: Hustruns lydnad
Jag fick en fråga om hur jag som präst tolkar lydnaden i 1Mos 1-3, 1Kor 11:2-12 och Ef 5:21-6:9. Jag svarade:
Du frågar om budskapet om lydnad i skapelse- och syndafallsberättelserna och i två Pauluspassager. Alla dessa tre bibelställen behandlar äktenskapet, sådant det var då texterna först skrevs.
Första Moseboken kommer in i ett patriarkaliskt polygamt system och säger till männen: ”Ni ska ha bara EN hustru! Håll er till henne och sluta vara otrogna!” Till kvinnorna är budskapet: ”Håll er till era egna män!” Särskilt tanken om en enda hustru var radikal på den tiden, för en man hade så många hustrur som han hade råd med - se på patriarkerna, se på kungarna.
Paulus talar i en värld där monogama livslånga förhållanden var undantag. Skilsmässo- och separationsstatistiken (om det fanns någon sådan) var värre än idag, och sexuell lössläppthet var snarare regel än undantag, åtminstone i de högre samhällsklasserna. Där talar han om trofasthet och ansvar för den andra. Männen skall älska sina hustrur och ta samma ansvar för dem som Kristus tog, när han utlämnade sig på korset. De skall alltså inte springa efter varje kjoltyg de ser och överge hustru och familj så fort någon annan kvinna blinkar åt dem. Hustrurna skall inte heller ge sig av på villovägar, utan låta mannen inta sin ”naturliga” plats som familjens överhuvud - ”naturlig” alltså i ett patriarkaliskt sammanhang.
Numera har vi en annan syn på äktenskapet. Det är ett förbund mellan två jämställda parter. Där har dessa texter fortfarande en hel del att lära oss och påminna oss om – bara man ser vilket deras budskap är och inte läser dem rakt bokstavligt. Första Moseboken (2:18) säger att vi är skapta till tvåsamhet – inte ensamhet, inte heller mångsamhet. Paulus talar om kärlek, ansvar, trohet och trofasthet. Detta är viktiga lärdomar också för vår tid, det vet vi.
Att läsa dessa texter som ett mannens överhuvudskap över kvinnan är däremot en alltför ytlig läsning.
Barn skriver till Gud
Käre Gud. Kommer alltid rätt själ i rätt människa när du skapar? En vacker dag blir det kanske fel.
- Cindy , 8 år
Seminarium om könsneutrala vigslar
Ett seminarium som ställde frågan "När är Finland moget för könsneutrala kyrkvigslar" samlade ett femtiotal intresserade på Hanaholmens kulturcentrum i Esbo igår, måndag 26.4.10. Jag hade tyvärr inte själv möjlighet att delta.
Diskussionen mellan biskop Lennart Koskinen (Visby, Sverige), biskop Björn Vikström (Borgå) och prosten Hilkka Olkinuora (Tammerfors) inleddes av TD Mikael Lindfelt (Åbo) som i sin forskning ägnar sig åt etiska frågor. I sitt inlägg påpekade han att synen på äktenskapet alltid varit i förändring. På pod.fi blir Lindfelt intervjuad av Hedvig Långbacka under rubriken Äktenskapet är en föränderlig institution. Hon intervjuar också Koskinen, som anser att Nu är det bråttom!!
På svenska.yle.fi finns en nyhet med den intressanta rubriken Ska präster väsigna homosexuella par? (Själv föredrar jag att välsigna hellre än att "väsigna", men nåja.) I nyheten ingår också ett inlägg från TV-nytt, där Koskinen, Vikström och Lindfelt får säga sitt. Intressant!
Diskussionen mellan biskop Lennart Koskinen (Visby, Sverige), biskop Björn Vikström (Borgå) och prosten Hilkka Olkinuora (Tammerfors) inleddes av TD Mikael Lindfelt (Åbo) som i sin forskning ägnar sig åt etiska frågor. I sitt inlägg påpekade han att synen på äktenskapet alltid varit i förändring. På pod.fi blir Lindfelt intervjuad av Hedvig Långbacka under rubriken Äktenskapet är en föränderlig institution. Hon intervjuar också Koskinen, som anser att Nu är det bråttom!!
På svenska.yle.fi finns en nyhet med den intressanta rubriken Ska präster väsigna homosexuella par? (Själv föredrar jag att välsigna hellre än att "väsigna", men nåja.) I nyheten ingår också ett inlägg från TV-nytt, där Koskinen, Vikström och Lindfelt får säga sitt. Intressant!
Allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna 25
Artikel 25.
1. Var och en har rätt till en levnadsstandard tillräcklig för den egna och familjens hälsa och välbefinnande, inklusive mat, kläder, bostad, hälsovård och nödvändiga sociala tjänster samt rätt till trygghet i händelse av arbetslöshet, sjukdom, invaliditet, makas eller makes död, ålderdom eller annan förlust av försörjning under omständigheter utanför hans eller hennes kontroll.
2. Mödrar och barn är berättigade till särskild omvårdnad och hjälp. Alla barn skall åtnjuta samma sociala skydd, vare sig de är födda inom eller utom äktenskapet.
1. Var och en har rätt till en levnadsstandard tillräcklig för den egna och familjens hälsa och välbefinnande, inklusive mat, kläder, bostad, hälsovård och nödvändiga sociala tjänster samt rätt till trygghet i händelse av arbetslöshet, sjukdom, invaliditet, makas eller makes död, ålderdom eller annan förlust av försörjning under omständigheter utanför hans eller hennes kontroll.
2. Mödrar och barn är berättigade till särskild omvårdnad och hjälp. Alla barn skall åtnjuta samma sociala skydd, vare sig de är födda inom eller utom äktenskapet.
Hela förklaringen här.
Widespread acceptance of same-sex marriages in Finland
According to a survey, 60% of the Finnish population is ready to allow blessings of same-sex partnerships in church. One-third would like to see same-sex marriages. Presumably, that third part is included in the 60%.
It is to be noted, that this is the general population speaking. The question was not limited to Church members. However, since about 80% of all Finns belong to the Evangelical Lutheran Church of Finland (ELCF), we can assume that the figures are significant.
Another survey was published in October, 2009. But the question is not decided through surveys. The General Synod will meet in May to discuss the issue. The Bishops, as I have noted earlier, decided in February, 2010, to propose that pastors may pray for a same-sex couple with impunity, as long as it is not called a blessing. This is possibly a step forward, albeit a tiny one. We'll have to see what the Synod makes of it.
I'm not too hopeful, though, since the present Synod is one of the most conservative we've had in years.
It is to be noted, that this is the general population speaking. The question was not limited to Church members. However, since about 80% of all Finns belong to the Evangelical Lutheran Church of Finland (ELCF), we can assume that the figures are significant.
Another survey was published in October, 2009. But the question is not decided through surveys. The General Synod will meet in May to discuss the issue. The Bishops, as I have noted earlier, decided in February, 2010, to propose that pastors may pray for a same-sex couple with impunity, as long as it is not called a blessing. This is possibly a step forward, albeit a tiny one. We'll have to see what the Synod makes of it.
I'm not too hopeful, though, since the present Synod is one of the most conservative we've had in years.
YLE, Dagen
Kasku elävästä elämästä
Ennen häitä:Vaimo: Hei, Pena!
Mies: No vihdoinkin, minä olen odottanut jo niin kauan!
Vaimo: Haluatko että lähden?
Mies: En! Mistä nyt tuollaista päähäsi? Jo pelkkä ajatuskin kauhistuttaa minua.
Vaimo: Rakastatko minua?
Mies: Tietenkin, kaikkina vuorokaudenaikoina!
Vaimo: Oletko pettänyt minua koskaan?
Mies: En ikinä! Miksi kysyt tuollaista?
Vaimo: Haluatko suudella minua?
Mies: Kyllä, aina kun minulla on tilaisuus siihen!
Vaimo: Löisitkö minua koskaan?
Mies: Oletko hullu? Tunnethan sinä minut!
Vaimo: Voinko luottaa sinuun?
Mies: Kyllä kulta!
Vaimo: Rakas... 7 vuotta häiden jälkeen: Lue keskustelu alhaalta ylös!
Mies: No vihdoinkin, minä olen odottanut jo niin kauan!
Vaimo: Haluatko että lähden?
Mies: En! Mistä nyt tuollaista päähäsi? Jo pelkkä ajatuskin kauhistuttaa minua.
Vaimo: Rakastatko minua?
Mies: Tietenkin, kaikkina vuorokaudenaikoina!
Vaimo: Oletko pettänyt minua koskaan?
Mies: En ikinä! Miksi kysyt tuollaista?
Vaimo: Haluatko suudella minua?
Mies: Kyllä, aina kun minulla on tilaisuus siihen!
Vaimo: Löisitkö minua koskaan?
Mies: Oletko hullu? Tunnethan sinä minut!
Vaimo: Voinko luottaa sinuun?
Mies: Kyllä kulta!
Vaimo: Rakas... 7 vuotta häiden jälkeen: Lue keskustelu alhaalta ylös!
Homo avvisas från Finland till gambiskt fängelse
En asylsökande från Gambia sitter i förvar i Krämertskog i Helsingfors i väntan på utvisning, skriver nättidningen fifi.voima.fi 22.4.10. Han flyr en säker mångårig fängelsedom. Hans brott: han är homosexuell.
Hans älskare sitter av en 25-årig dom för homosexualitet. Hans syster har misshandlats p.g.a. broderns sexuella läggning, och har nu brutit kontakten med honom. Hans far sitter i fängelse anklagad för häxkonst och hans mor är död. Det finns inget i Gambia för honom, annat än en fängelsevistelse. Enligt lagens rekommendation 14 år, i praktiken vad som helst som domarna tycker är lämpligt. Gambia är ett "säkert land", tydligen...
Hans älskare sitter av en 25-årig dom för homosexualitet. Hans syster har misshandlats p.g.a. broderns sexuella läggning, och har nu brutit kontakten med honom. Hans far sitter i fängelse anklagad för häxkonst och hans mor är död. Det finns inget i Gambia för honom, annat än en fängelsevistelse. Enligt lagens rekommendation 14 år, i praktiken vad som helst som domarna tycker är lämpligt. Gambia är ett "säkert land", tydligen...
Uppdatering: HFD satte 5.5.10 stopp för utvisningen. Se här.
Bismarck giftigt om USA
Gud försvarar idioter, fyllon och Amerikas förenta stater.
- Otto von Bismarck
citerad i Världens giftigaste citat
av Leif Eriksson och Kristoffer Lind
citerad i Världens giftigaste citat
av Leif Eriksson och Kristoffer Lind
Ny bloggare: Karin
Karin studerar teologi i Lund. Hon är en "ny bloggare" endast för mig, för det var först häromdagen som jag hittade hennes blogg Jo, alltså... via ett inlägg på Stora syster i vassen. Karin har nog bloggat en tid.
Men det jag läste gav mersmak, så därför vill jag gärna uppmana mina läsare att pröva på hennes texter.
Men det jag läste gav mersmak, så därför vill jag gärna uppmana mina läsare att pröva på hennes texter.
Barn skriver till Gud
Käre Gud. Jag hoppas att det inte är så viktigt med myror för vi trampar ju ihjäl dem i ett kör.
- Dennis, 7 år
Billgren om antihomosexualitet i Afrika
Den svenska journalisten Tor Billgren bloggar på Antigayretorik och kommer ofta med intressanta synpunkter. Jag har citerat honom förr. För närvarande bor han och hans man i Sydafrika.
Han har gjort ett radioinslag med rubriken Antihomosexualitet i Södra Afrika och lagt ut manuset på bloggen. Intressant och tankeväckande läsning! Ingressen lyder så här:
Han har gjort ett radioinslag med rubriken Antihomosexualitet i Södra Afrika och lagt ut manuset på bloggen. Intressant och tankeväckande läsning! Ingressen lyder så här:
I december förra året greps två män i Malawi i södra Afrika för att de hade genomfört en äktenskapsceremoni mellan varandra. I Senegal har det senaste året flera gravar till homosexuella skändats. I Sydafrika utsätts lesbiska för så kallade korrektionsvåldtäkter i de fattiga kåkstäderna. Och det senaste året har ett lagförslag i Uganda om skärpta straff för homosexuella handlingar uppmärksammats och kritiserats runt om i världen, för att det innehåller långa fängelsestraff och till och med dödsstraff. Men det här är bara toppen av ett isberg av antihomosexuella attityder i Afrika – något Tor Billgren i Kapstaden har studerat närmare.
Allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna 24
Artikel 24.
Var och en har rätt till vila och fritid, innefattande skälig begränsning av arbetstiden samt regelbunden betald ledighet.
Var och en har rätt till vila och fritid, innefattande skälig begränsning av arbetstiden samt regelbunden betald ledighet.
Hela förklaringen här.
Temperaturen på Stalins öron
En spydig anonym kommentator hakade sig upp på en liten detalj i det jag skrev om massakern i Katyn häromsistens. Spydigheten kan jag väl stå ut med, men anonymitet är sedan många år tillbaka inte tillåten på denna blogg, och därför avvisade jag kommentaren.
Kontentan var frågan hur jag vet att Stalin har det "hett om öronen". Svaret är förstås att formuleringen var humoristiskt menad; jag beklagar om någon läsare är humorbefriad. Jag kan inte veta vilket evigt öde någon har (även om Stalins öde sannolikt inte är himmelskt). Det är inte min sak att avgöra det, tack och lov.
Vidare tror jag inte på skärselden, så presensformen hänvisade till folktron om att man hamnar i himmel eller helvete när man dör, i st.f. efter den yttersta domen, såsom Nya testamentet lär.
Ytterligare torde inte det eviga straffet vara att sakta grillas över öppen eld, som man populistiskt kunde uttrycka det, utan det eviga straffet är "den andra döden", förintelse i "den brinnande sjön", för att använda Uppenbarelsebokens bild. I evigheten finns det alltså två vägar: en evighet med Gud ("himlen") eller en icke-existens utan honom ("helvetet"). Vilken väg vi tar beror på många faktorer, där den viktigaste är Guds nåd i Jesus Kristus. Men jag är inte kapabel att med säkerhet uttala mig om vem som hör till vilken grupp.
Det jag däremot kan säga är att det inte är bra att bete sig som Stalin gjorde.
Kontentan var frågan hur jag vet att Stalin har det "hett om öronen". Svaret är förstås att formuleringen var humoristiskt menad; jag beklagar om någon läsare är humorbefriad. Jag kan inte veta vilket evigt öde någon har (även om Stalins öde sannolikt inte är himmelskt). Det är inte min sak att avgöra det, tack och lov.
Vidare tror jag inte på skärselden, så presensformen hänvisade till folktron om att man hamnar i himmel eller helvete när man dör, i st.f. efter den yttersta domen, såsom Nya testamentet lär.
Ytterligare torde inte det eviga straffet vara att sakta grillas över öppen eld, som man populistiskt kunde uttrycka det, utan det eviga straffet är "den andra döden", förintelse i "den brinnande sjön", för att använda Uppenbarelsebokens bild. I evigheten finns det alltså två vägar: en evighet med Gud ("himlen") eller en icke-existens utan honom ("helvetet"). Vilken väg vi tar beror på många faktorer, där den viktigaste är Guds nåd i Jesus Kristus. Men jag är inte kapabel att med säkerhet uttala mig om vem som hör till vilken grupp.
Det jag däremot kan säga är att det inte är bra att bete sig som Stalin gjorde.
Den katolska kyrkans kris
Det är tråkigt på så många plan, det som sker inom den romersk-katolska kyrkan. Det är fruktansvärt att det sker övergrepp på barn, må de vara sexuella eller andra. De som begår sådana bör få straff och/eller vård, och framför allt aldrig mer vara i en situation där de på nytt kan begå övergrepp. Detta borde vara helt självklart.
Vidare borde offren för övergreppen få hjälp och vård, sådan de behöver. En viktig faktor i offrens återhämtning vore säkert tillfredsställelsen i att veta att just denna förövare aldrig kommer att göra något liknande igen.
Och det är ju klart att förtroendet för den institution där övergrepp sker får sig en törn. Men misstag sker i alla sammanhang. Enskilda brott kan vilken kyrka, församling, daghem, skola, garnison, sjukhus eller arbetsplats som helst råka ut för. Det viktiga är att institutionen i fråga gör sitt allt för att i mån av möjlighet rätta till det som har gått fel och strävar till att sådant aldrig får ske igen. Och det är ju här som det allra hemskaste kommer in: Den tystnadens sammansvärjning som har präglat den katolska kyrkans behandling av dessa fall. Det har varit viktigare att skydda fasaden än offren, och så har det blivit fler offer genom att förövarna har flyttats till nya frestelser. Trodde verkligen den nuvarande påven Benedict XVI och de andra kyrkoledarna att en hemlighet av den här storleksklassen inte skulle komma i dagen förr eller senare? Avslöjandena nu har ju gjort betydligt större skada åt kyrkans rykte än vad avslöjandet av de ursprungliga brotten skulle ha gjort då.
Är det någon sorts hemmablindhet som har slagit till? Jag misstänker att de som kräver prästvigning av kvinnor och ett upphävande av det prästerliga celibatet och menar att det vore ett botemedel, kan ha en poäng. Sexuell frustration och en manlig bästa broder -mentalitet kan säkert spela in här. Jag tycker att det låter alltför enkelt för att vara hela sanningen, men det kunde kanske vara en början.
Samtidigt ska man inte heller gå för långt i sin moraliska indignation, såsom Per Westberg - Kyrkoordnaren skrev 10.4.10.
Så finns det ju förstås en krasst ekonomisk sida av saken - om präster ska få gifta sig och bilda familj, måste de också få en lön med vilken de kan försörja sina familjer. Det skulle mångdubbla lönekostnaderna för den katolska kyrkan... Men eftersom jag inte är romersk katolik, kan jag inte säga exakt vad de ska göra. Jag bara hoppas att de kommer på något bättre än hittills: Hemlighetsmakeri och blå dunster.
Vidare borde offren för övergreppen få hjälp och vård, sådan de behöver. En viktig faktor i offrens återhämtning vore säkert tillfredsställelsen i att veta att just denna förövare aldrig kommer att göra något liknande igen.
Och det är ju klart att förtroendet för den institution där övergrepp sker får sig en törn. Men misstag sker i alla sammanhang. Enskilda brott kan vilken kyrka, församling, daghem, skola, garnison, sjukhus eller arbetsplats som helst råka ut för. Det viktiga är att institutionen i fråga gör sitt allt för att i mån av möjlighet rätta till det som har gått fel och strävar till att sådant aldrig får ske igen. Och det är ju här som det allra hemskaste kommer in: Den tystnadens sammansvärjning som har präglat den katolska kyrkans behandling av dessa fall. Det har varit viktigare att skydda fasaden än offren, och så har det blivit fler offer genom att förövarna har flyttats till nya frestelser. Trodde verkligen den nuvarande påven Benedict XVI och de andra kyrkoledarna att en hemlighet av den här storleksklassen inte skulle komma i dagen förr eller senare? Avslöjandena nu har ju gjort betydligt större skada åt kyrkans rykte än vad avslöjandet av de ursprungliga brotten skulle ha gjort då.
Är det någon sorts hemmablindhet som har slagit till? Jag misstänker att de som kräver prästvigning av kvinnor och ett upphävande av det prästerliga celibatet och menar att det vore ett botemedel, kan ha en poäng. Sexuell frustration och en manlig bästa broder -mentalitet kan säkert spela in här. Jag tycker att det låter alltför enkelt för att vara hela sanningen, men det kunde kanske vara en början.
Samtidigt ska man inte heller gå för långt i sin moraliska indignation, såsom Per Westberg - Kyrkoordnaren skrev 10.4.10.
Så finns det ju förstås en krasst ekonomisk sida av saken - om präster ska få gifta sig och bilda familj, måste de också få en lön med vilken de kan försörja sina familjer. Det skulle mångdubbla lönekostnaderna för den katolska kyrkan... Men eftersom jag inte är romersk katolik, kan jag inte säga exakt vad de ska göra. Jag bara hoppas att de kommer på något bättre än hittills: Hemlighetsmakeri och blå dunster.
Kyrklig humor
Kyrkoherden i en österbottnisk församling hade jobbat i sin trädgård och farit sedan till lantbrukshandeln för att köpa något han behövde, klädd enligt sysslan. Butiken besöktes just då av en representant för någon svinfoderfirma. Denne kom fram till prästen och frågade om husbonden hade svin.
“Nej, jag har bara får”, svarade den tilltalade.
Representanten nöjde sig med svaret och återgick till sina underhandlingar med handelsmannen. Om en stund kom han dock tillbaka och forsatte samtalet: “Hur många får har ni då?”
“Jag vet inte exakt, eftersom några av dem är i Sverige och Amerika, men så där omkring tre tusen.”
“Jaha, jaså. Och inga svin alltså?”
“Nå, om jag nu tänker riktigt noga efter, så kan jag ju inte vara alldeles säker…”
“Nej, jag har bara får”, svarade den tilltalade.
Representanten nöjde sig med svaret och återgick till sina underhandlingar med handelsmannen. Om en stund kom han dock tillbaka och forsatte samtalet: “Hur många får har ni då?”
“Jag vet inte exakt, eftersom några av dem är i Sverige och Amerika, men så där omkring tre tusen.”
“Jaha, jaså. Och inga svin alltså?”
“Nå, om jag nu tänker riktigt noga efter, så kan jag ju inte vara alldeles säker…”
Politiska ställningstaganden
Sedan senast har min politiska blogg utökats med följande material:
- Ett anförande som jag höll vid stadsfullmäktiges sammanträde 31.3.10.
- En partidagsmotion om promillegränser till sjöss, som jag denna gång skrev i mitt eget namn.
- En fundering kring vår behandling av asylsökande. Den publicerade jag också här häromdagen.
Dom Helder Camara on reform
Instead of being so eager to reform others, let us first make a serious effort to bring about out own revival.
Massakern i Katyn fortsätter
Flygkraschen i Smolensk i söndags var en katastrof för den polska staten. Den högsta eliten på många områden i statsapparaten strök med.
Den höga delegationen var på väg till Katyn för att hedra minnet av offren för stalinisternas massaker. Offren var också den gången medlemmar av den icke-kommunistiska eliten i Polen.
Naturligtvis kan omfattningen av de båda katastroferna inte jämföras - tiotals tusen mot under hundra - men frågan är om det faktiskt är två separata katastrofer. Det är klart att flygkraschen har någon specifik orsak, och den utreds för närvarande. Ändå får vi minnas att orsaken till att flygningen överhuvudtaget ägde rum var massakern i Katyn. Alltså kan man säga att stalinismen än en gång har skördat nya offer. Än en gång har NKVD lyckats ta livet av medlemmar av den polska eliten.
Ondskan lämnar långa skuggor. Stalin gläder sig säkert, hett om öronen som han har det...
Den höga delegationen var på väg till Katyn för att hedra minnet av offren för stalinisternas massaker. Offren var också den gången medlemmar av den icke-kommunistiska eliten i Polen.
Naturligtvis kan omfattningen av de båda katastroferna inte jämföras - tiotals tusen mot under hundra - men frågan är om det faktiskt är två separata katastrofer. Det är klart att flygkraschen har någon specifik orsak, och den utreds för närvarande. Ändå får vi minnas att orsaken till att flygningen överhuvudtaget ägde rum var massakern i Katyn. Alltså kan man säga att stalinismen än en gång har skördat nya offer. Än en gång har NKVD lyckats ta livet av medlemmar av den polska eliten.
Ondskan lämnar långa skuggor. Stalin gläder sig säkert, hett om öronen som han har det...
Lehdistä poimittua
Ne, jotka ovat päivittäin jutelleet vainajan kanssa selviävät tablettilääkityksellä.
- Savon Sanomat
Ut med alla bara! Eller...?
För några veckor sedan avbröt polisen avvisningen av den egyptiska farmodern Eveline Fadayel och den ryska mormodern Irina Antonova bland annat eftersom det finns planer på lindra utlänningslagen.
För en månad sedan förkastade Högsta förvaltningsdomstolen ett besvär mot att Fadayel avvisas. Efter det ansökte hon om fortsatt uppehållstillstånd, med hänvisning till ett färskare läkarutlåtande. Nu har hon fått avslag på sin senaste ansökan om uppehållstillstånd, berättar YLE. Migrationsverket informerade Fadayel om sitt beslut i går, 12.4.10. Kosovoparet Nimon och Valbona Hajran i Oravais är mordhotat i sitt hemland på grund av sitt äktenskap över religionsgränsen. Hon är muslim och han är kristen. Myndigheterna påstår att detta inte är ett blandäktenskap, eftersom de båda är albaner. Därför har de fått avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd i Finland. Tydligen räknas inte religion som någonting alls, och inte heller hotet om s.k. "hedersmord". Är vi verkligen så blåögt sekulariserade?
Nu ska de avvisas, berättar YLE. Enligt flyktingombudet Margareta Smith-Edström hämtade polisen i går (12.4.10) Nimon från parets hem. Hustrun Valbona har brutit samman och är på sjukhus.
De har ansökt om besvärsrätt hos Högsta förvaltningsdomstolen.
Radio Vega Österbotten berättade om parets situation den 29 mars. De finländska myndigheterna förvaltar sitt uppdrag i medborgarnas namn. Men vad ska jag göra, när jag inte godkänner vad de gör i mitt namn? Om paret Hajran blir mördat till följd av utvisningen, är ju de som har utvisat dem skyldiga till medhjälp till mord. I förlängningen är jag också det. Det vill jag inte gå med på!
För en månad sedan förkastade Högsta förvaltningsdomstolen ett besvär mot att Fadayel avvisas. Efter det ansökte hon om fortsatt uppehållstillstånd, med hänvisning till ett färskare läkarutlåtande. Nu har hon fått avslag på sin senaste ansökan om uppehållstillstånd, berättar YLE. Migrationsverket informerade Fadayel om sitt beslut i går, 12.4.10. Kosovoparet Nimon och Valbona Hajran i Oravais är mordhotat i sitt hemland på grund av sitt äktenskap över religionsgränsen. Hon är muslim och han är kristen. Myndigheterna påstår att detta inte är ett blandäktenskap, eftersom de båda är albaner. Därför har de fått avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd i Finland. Tydligen räknas inte religion som någonting alls, och inte heller hotet om s.k. "hedersmord". Är vi verkligen så blåögt sekulariserade?
Nu ska de avvisas, berättar YLE. Enligt flyktingombudet Margareta Smith-Edström hämtade polisen i går (12.4.10) Nimon från parets hem. Hustrun Valbona har brutit samman och är på sjukhus.
De har ansökt om besvärsrätt hos Högsta förvaltningsdomstolen.
Radio Vega Österbotten berättade om parets situation den 29 mars. De finländska myndigheterna förvaltar sitt uppdrag i medborgarnas namn. Men vad ska jag göra, när jag inte godkänner vad de gör i mitt namn? Om paret Hajran blir mördat till följd av utvisningen, är ju de som har utvisat dem skyldiga till medhjälp till mord. I förlängningen är jag också det. Det vill jag inte gå med på!
Detta skrev jag också på min politiska blogg.
Allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna 23
Artikel 23.
1. Var och en har rätt till arbete, fritt val av sysselsättning, rättvisa och tillfredsställande arbetsförhållanden samt till skydd mot arbetslöshet.
2. Var och en har utan diskriminering rätt till lika lön för lika arbete.
3. Var och en som arbetar har rätt till en rättvis och tillfredsställande ersättning som ger honom eller henne och hans eller hennes familj en människovärdig tillvaro och som vid behov kan kompletteras med andra medel för socialt skydd.
4. Var och en har rätt att bilda och ansluta sig till fackföreningar för att värna sina intressen.
1. Var och en har rätt till arbete, fritt val av sysselsättning, rättvisa och tillfredsställande arbetsförhållanden samt till skydd mot arbetslöshet.
2. Var och en har utan diskriminering rätt till lika lön för lika arbete.
3. Var och en som arbetar har rätt till en rättvis och tillfredsställande ersättning som ger honom eller henne och hans eller hennes familj en människovärdig tillvaro och som vid behov kan kompletteras med andra medel för socialt skydd.
4. Var och en har rätt att bilda och ansluta sig till fackföreningar för att värna sina intressen.
Hela förklaringen här.
Regnbågsmässa på fredag
Den finlandssvenska Regnbågsgudstjänsten ordnas i år för fjärde året i rad, 16.4 i samband med Regnbågshelgen 2010 i Helsingfors. Årets tema för gudstjänsten är O/NORMAL GUD och predikant är Tomas Ray, liturg Stefan Djupsjöbacka. Mässan börjar klockan 21:00 i Johanneskyrkan och efteråt ordnas kyrkkaffe på Regnbågsvänligt Café, Högbergsgatan 10 D.
Regnbågsmässan är ett inkluderande och inklusivt gudstjänstlaboratorium, med material ur befrielseteologi - den androgyna kroppsbönen Moder Vår-Fader Vår, utformad av Monika Pensar-Granroth och poesibön uppläst av Johan Brandt till Grevnäs, med text av Martti Lindqvist - ortodox tradition med reciterade hymner, samt sametradition med trumman som livspuls. Förbönen formulerar Bengt Nikander. Som befrielsesymboler och glädjefokus fungerar i år mull som öppnas av två jordemödrar och den röda livssymbol och rättvisesymbol som då ser dagens ljus. För solosången står Malena Björkgren.
Välkommen alla kön och identiteter, till en kväll för hjärtats ro och glädje!
Regnbågsmässan är ett samarbete mellan fyra instanser, Regnbågsankan, Johannes församling, Svenska enheten på Helsingfors kyrkliga samfällighet och Gemenskap.
Regnbågsmässan är ett inkluderande och inklusivt gudstjänstlaboratorium, med material ur befrielseteologi - den androgyna kroppsbönen Moder Vår-Fader Vår, utformad av Monika Pensar-Granroth och poesibön uppläst av Johan Brandt till Grevnäs, med text av Martti Lindqvist - ortodox tradition med reciterade hymner, samt sametradition med trumman som livspuls. Förbönen formulerar Bengt Nikander. Som befrielsesymboler och glädjefokus fungerar i år mull som öppnas av två jordemödrar och den röda livssymbol och rättvisesymbol som då ser dagens ljus. För solosången står Malena Björkgren.
Välkommen alla kön och identiteter, till en kväll för hjärtats ro och glädje!
Regnbågsmässan är ett samarbete mellan fyra instanser, Regnbågsankan, Johannes församling, Svenska enheten på Helsingfors kyrkliga samfällighet och Gemenskap.
Text: MPG
Kyrklig humor
Självupplevt är söndagsskolskamratens lilla missförstånd i trosbekännelsen: och skall komma till att döma levande och dödande...
Emerson on experimenting
Don't be too timid and squeamish about your actions. All life is an experiment. The more experiments you make the better.
- Ralph Waldo Emerson
as quoted on Bailey's Buddy
as quoted on Bailey's Buddy
Jag drar mig ur - Vetäydyn - I withdraw
Det är med blandade känslor som jag måste meddela att jag drar mig ur kampen för nominering till riksdagsvalet 2011. Jag hade gärna gjort en insats för landet och partiet på detta sätt, men har kommit till att det i min nuvarande livssituation inte är möjligt.
De främsta orsakerna till mitt beslut är att familjen och arbetet kräver mer av mig än vad jag kunde ge under kampanjarbetet och ett eventuellt riksdagsmannaskap. Inte heller ekonomiskt har jag de behövliga resurserna.
Ytterligare en aspekt är den misstänksamhet och det svartmålande som riksdagsmän och andra politiker verkar råka ut för, både från allmänhetens sida och i medierna. Jag vill bevara min integritet också utåt, vilket är svårt för en rikspolitiker i dagens klimat.
På lokalplanet fortsätter jag dock som hittills. Och det kommer alltid nya val, som jag tar ställning till när det blir aktuellt.
Tack till alla som har uttryckt sitt stöd för mig! Det värmer! Sekavin tuntein minun on ilmoitettava että vetäydyn eduskuntavaaleista 2011. Olisin mielelläni ollut mukana kisassa, mutta olen päätynyt siihen, että se nykyisessä elämäntilanteessani ei ole mahdollista.
Päällimmäiset syyt ovat perhe ja työ, jotka vaativat minulta enemmän kuin olisin voinut antaa vaalikampanjan ja mahdollisen kansanedustajuuden ohella. Myöskään taloudellisesti minulla ei ole vaadittavia resursseja.
Paikallistasolla jatkan toki kuten tähänkin asti. Ja uusia vaaleja tulee aina! Niihin otan kantaa kun ne tulevat ajankohtaisiksi.
Lämmin kiitos kaikille tukijoilleni! I'm sorry to have to inform you that I won't be running for Parliament in 2011 after all. My family and my work demand more of me than I would have been able to give during the campaign and a possible term in Parliament.
I will, however, continue my work in the City Council of Porvoo as before. And there is always another election. But we'll cross that bridge when we come to it.
I wish to thank all my supporters very warmly!
De främsta orsakerna till mitt beslut är att familjen och arbetet kräver mer av mig än vad jag kunde ge under kampanjarbetet och ett eventuellt riksdagsmannaskap. Inte heller ekonomiskt har jag de behövliga resurserna.
Ytterligare en aspekt är den misstänksamhet och det svartmålande som riksdagsmän och andra politiker verkar råka ut för, både från allmänhetens sida och i medierna. Jag vill bevara min integritet också utåt, vilket är svårt för en rikspolitiker i dagens klimat.
På lokalplanet fortsätter jag dock som hittills. Och det kommer alltid nya val, som jag tar ställning till när det blir aktuellt.
Tack till alla som har uttryckt sitt stöd för mig! Det värmer! Sekavin tuntein minun on ilmoitettava että vetäydyn eduskuntavaaleista 2011. Olisin mielelläni ollut mukana kisassa, mutta olen päätynyt siihen, että se nykyisessä elämäntilanteessani ei ole mahdollista.
Päällimmäiset syyt ovat perhe ja työ, jotka vaativat minulta enemmän kuin olisin voinut antaa vaalikampanjan ja mahdollisen kansanedustajuuden ohella. Myöskään taloudellisesti minulla ei ole vaadittavia resursseja.
Paikallistasolla jatkan toki kuten tähänkin asti. Ja uusia vaaleja tulee aina! Niihin otan kantaa kun ne tulevat ajankohtaisiksi.
Lämmin kiitos kaikille tukijoilleni! I'm sorry to have to inform you that I won't be running for Parliament in 2011 after all. My family and my work demand more of me than I would have been able to give during the campaign and a possible term in Parliament.
I will, however, continue my work in the City Council of Porvoo as before. And there is always another election. But we'll cross that bridge when we come to it.
I wish to thank all my supporters very warmly!
Kasku elävästä elämästä
Mies oli pudonnut kaivoon ja huusi apua. Ohikulkija pysähtyi ja kysyi:
- Oletteko pudonnut kaivoon?
- En, vastasi mies äkäisenä, minä synnyin täällä!
- Oletteko pudonnut kaivoon?
- En, vastasi mies äkäisenä, minä synnyin täällä!
Tidningsankor
När jag läste Hufvudstadsbladet i morse (6.4.10), reagerade jag på två formuleringar i var sin artikel. Tyvärr tycks inte artiklarna finnas på nätet.
Den första var en intervju med Lutherstiftelsens dekan Juhana Pohjola, skriven av Tua Ranninen med rubriken "Vi har rätt - inte kyrkan" (s.4). Det rör naturligtvis bl.a. om den biskopsvigning som jag bloggade om för någon vecka sedan.
I intervjun, som klarlägger Pohjolas ståndpunkt på ett informativt sätt, finns en intressant passus. Om det är ett korrekt citat, är det överraskande. Pohjola spekulerar i vad som följer härnäst, efter prästvigda kvinnor och välsignade samkönade förhållanden.
Den första halvan av samma mening är däremot möjligen Pohjolas. I så fall är den överraskande. Tanken om prästen som en Kristusikon, Kristi bild inför församlingen, är ju nämligen ortodox. Det är bl.a. med den som de ortodoxa kyrkorna motiverar sitt fasthållande vid att prästen skall vara en man, eftersom Kristus var en man. Men tanken är alltså ingalunda luthersk. Därför är det förvånande att en representant för Lutherstiftelsen, som kritiserar ELKF för avfall, kommer med den. Kanske det helt enkelt är så att man har beslutat sig för att präster måste vara av manligt kön, och sedan söker man med ljus och lykta efter argument som stöder denna tes, oberoende av vilket urprung argumenten har.
Men detta stämmer alltså endast om Pohjola själv har sagt detta. Eftersom Ranninen har hållit i pennan finns det ett osäkerhetsmoment. Den andra formulering som jag reagerade på finns i artikeln Dopfest blev ett blodbad (s.11), skriven av Marcus Lindqvist. Den behandlar ett mycket beklagligt fall, där Isafstyrkor i februari 2010 dödade fem civila afghaner, som var samlade till en familjefest. När Isafstyrkorna märkte sitt misstag, försökte de täcka sina spår och mörklägga hela incidenten, enligt the Times, som citeras i artikeln. Fruktansvärt, naturligtvis!
Men den underlighet i själva artikeln som jag reagerade på är det nästsista stycket:
Det är klart att det finns kristna i Afhganistan, men deras andel av befolkningen är väldigt liten. Om det skulle ha råkat vara en kristen familj som blev överfallen av Isaf, hade det varit värt ett särskilt omnämnande.
Det kan hända att Lindqvist syftar på någon sorts namngivningsrit eller en fest för att fira att ett barn har fötts till familjen, men att kalla det för "dop" är i så fall att trampa i klaveret och spotta på både muslimer och kristna. Religionen har inte spelat ut sin globala roll, trots de påståenden om det motsatta som arrogant okunniga personer ibland kommer med i vårt lilla hörn av världen.
Hur skulle det vara om Husis skulle sätta sina journalister i en kurs i religionskunskap?
Den första var en intervju med Lutherstiftelsens dekan Juhana Pohjola, skriven av Tua Ranninen med rubriken "Vi har rätt - inte kyrkan" (s.4). Det rör naturligtvis bl.a. om den biskopsvigning som jag bloggade om för någon vecka sedan.
I intervjun, som klarlägger Pohjolas ståndpunkt på ett informativt sätt, finns en intressant passus. Om det är ett korrekt citat, är det överraskande. Pohjola spekulerar i vad som följer härnäst, efter prästvigda kvinnor och välsignade samkönade förhållanden.
Det kanske är en feministisk gudssyn. Redan nu finns det präster som talar om Skaparen i stället för Fadern.Den andra halvan av den andra meningen är förstås fullkomligt dravel, som jag knappast tror att Pohjola har sagt. Ranninen har antagligen dragit ihop hans uttalande för kraftigt. Det är ju inte Kristus (Sonen) utan Gud som uppenbarar sig i treenighetens personer, av vilka Sonen är en.
Vi anser att prästen är Kristus bild inför församlingen och han uppenbarade sig som Fader, Son och Helig ande.
Den första halvan av samma mening är däremot möjligen Pohjolas. I så fall är den överraskande. Tanken om prästen som en Kristusikon, Kristi bild inför församlingen, är ju nämligen ortodox. Det är bl.a. med den som de ortodoxa kyrkorna motiverar sitt fasthållande vid att prästen skall vara en man, eftersom Kristus var en man. Men tanken är alltså ingalunda luthersk. Därför är det förvånande att en representant för Lutherstiftelsen, som kritiserar ELKF för avfall, kommer med den. Kanske det helt enkelt är så att man har beslutat sig för att präster måste vara av manligt kön, och sedan söker man med ljus och lykta efter argument som stöder denna tes, oberoende av vilket urprung argumenten har.
Men detta stämmer alltså endast om Pohjola själv har sagt detta. Eftersom Ranninen har hållit i pennan finns det ett osäkerhetsmoment. Den andra formulering som jag reagerade på finns i artikeln Dopfest blev ett blodbad (s.11), skriven av Marcus Lindqvist. Den behandlar ett mycket beklagligt fall, där Isafstyrkor i februari 2010 dödade fem civila afghaner, som var samlade till en familjefest. När Isafstyrkorna märkte sitt misstag, försökte de täcka sina spår och mörklägga hela incidenten, enligt the Times, som citeras i artikeln. Fruktansvärt, naturligtvis!
Men den underlighet i själva artikeln som jag reagerade på är det nästsista stycket:
Det var dopfest i huset när specialstyrkorna attackerade på basis av felaktig underrättelse. Familjen hade mer än 25 gäster.Muslimer döper inte sina barn.
Det är klart att det finns kristna i Afhganistan, men deras andel av befolkningen är väldigt liten. Om det skulle ha råkat vara en kristen familj som blev överfallen av Isaf, hade det varit värt ett särskilt omnämnande.
Det kan hända att Lindqvist syftar på någon sorts namngivningsrit eller en fest för att fira att ett barn har fötts till familjen, men att kalla det för "dop" är i så fall att trampa i klaveret och spotta på både muslimer och kristna. Religionen har inte spelat ut sin globala roll, trots de påståenden om det motsatta som arrogant okunniga personer ibland kommer med i vårt lilla hörn av världen.
Hur skulle det vara om Husis skulle sätta sina journalister i en kurs i religionskunskap?
Uppdatering: När Tua Ranninen hade läst detta inlägg kollade hon sina anteckningar. Det framgick att det var precis så här Pohjola sade om att Kristus uppenbarade sig som Fader, Son och Helig ande. Pohjola hade också läst igenom artikeln innan den gick i tryck utan att ha någonting att anmärka.
Det är ju bra att det inte är journalistens fel. Men nog sätter det ju Lutherstiftelsen och dess dekan i en besynnerlig dager, så där teologiskt sett. Också.
Allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna 22
Artikel 22.
Var och en har, i egenskap av samhällsmedlem, rätt till social trygghet, och är berättigad till att de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter som krävs för hävdandet av hans eller hennes människovärde och utvecklingen av hans eller hennes personlighet, förverkligas genom nationella åtgärder och mellanfolkligt samarbete i enlighet med varje stats organisation och resurser.
Var och en har, i egenskap av samhällsmedlem, rätt till social trygghet, och är berättigad till att de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter som krävs för hävdandet av hans eller hennes människovärde och utvecklingen av hans eller hennes personlighet, förverkligas genom nationella åtgärder och mellanfolkligt samarbete i enlighet med varje stats organisation och resurser.
Hela förklaringen här.
Islamister förföljer somaliska kristna
Den militanta islamistiska rebellrörelsen Al Shabaab i Somalia har inlett en kampanj för att rensa landet på alla icke-muslimer, berättar Compass Direct. 15.3.10 sköt de kyrkoledaren Madobe Abdi till döds i byn Mahaday. Han var på flykt efter ett kidnappningsförsök, men Al Shabaab hade lyckats spåra honom. Compass Directs källor berättar att de militanta förbjudit hans kropp att bli begraven, och anser att kroppen ska lämnas åt hundarna som ett varnande exempel för andra kristna.
Efter att ha fått veta att det fanns en bibel och kristna skrifter inne i ett hus, stormade arga militanta ett hus i Mogadishu 17.2.10. Angriparna plundrade hemmet innan de satte det i brand.
"Eftersom det inte finns någon lag och ordning i detta land, finns det ingen vi kan vända oss till för beskydd", säger ägaren till huset som krävde anonymitet och som flytt till en annan stad. "Men vi vet att vi är täckta med Jesu Kristi blod."
Islamiska militanter har visat en ovanlig brutalitet i jakten på misstänkta konvertiter till kristendomen, som ett sätt att avskräcka andra från att gå med i den växande kyrkan.
Under 2009 sökte islamister i Somalia upp och dödade minst 15 kristna, inklusive kvinnor och barn. Övergångsregeringen i Mogadishu som kämpar för att behålla kontrollen över landet, behandlar kristna lite bättre än Al Shabaab -extremisterna gör.
Efter att ha fått veta att det fanns en bibel och kristna skrifter inne i ett hus, stormade arga militanta ett hus i Mogadishu 17.2.10. Angriparna plundrade hemmet innan de satte det i brand.
"Eftersom det inte finns någon lag och ordning i detta land, finns det ingen vi kan vända oss till för beskydd", säger ägaren till huset som krävde anonymitet och som flytt till en annan stad. "Men vi vet att vi är täckta med Jesu Kristi blod."
Islamiska militanter har visat en ovanlig brutalitet i jakten på misstänkta konvertiter till kristendomen, som ett sätt att avskräcka andra från att gå med i den växande kyrkan.
Under 2009 sökte islamister i Somalia upp och dödade minst 15 kristna, inklusive kvinnor och barn. Övergångsregeringen i Mogadishu som kämpar för att behålla kontrollen över landet, behandlar kristna lite bättre än Al Shabaab -extremisterna gör.
Quotation from Bailey's Buddy
It's never too late to be who you might have been.
- George Eliot
as quoted on Bailey's Buddy
as quoted on Bailey's Buddy
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)