Six Bad Days

1. The average cost of rehabilitating a seal after the Exxon Valdez oil spill in Alaska was $80,000. At a special ceremony, two of the most expensively saved animals were released back into the wild amid cheers and applause from onlookers. A minute later, in full view, they were both eaten by a killer whale.

2. A psychology student in New York rented out her spare room to a carpenter in order to nag him constantly and study his reactions. After weeks of needling, he snapped and beat her repeatedly with an axe leaving her mentally retarded.

3. In 1992, Frank Perkins of Los Angeles made an attempt on the world flagpole-sitting record. Suffering from the flu he came down eight hours short of the 400-day record, his sponsor had gone bust, his girlfriend had left him and his phone and electricity had been cut off.

4. A woman came home to find her husband in the kitchen, shaking frantically with what looked like a wire running from his waist towards the electric kettle. Intending to jolt him away from the deadly current, she whacked him with a handy plank of wood by the back door, breaking his arm in two places. Until that moment, he had been happily listening to his ipod.

5. Two animal rights protesters were protesting the cruelty of sending pigs to a slaughterhouse in Bonn, Germany. Suddenly the pigs, all two thousand of them, escaped through a broken fence and stampeded, trampling the two hapless protesters to death.

And finally...
6. Iraqi terrorist, Khay Rahnajet, didn't pay enough postage on a letter bomb. It came back with "return to sender" stamped on it. Forgetting it was the bomb, he opened it and was blown to bits.

There now! Your day's not so bad, is it?

Thanks to X-Mrs. Karl!

No More Shopping

My wife can be a little demanding at times. For example, she insists that I accompany her when she wants to do some shopping at Target. Unfortunately, like most men, I find shopping to be more than a little boring and I prefer to get in and get the stuff I want and go. Equally unfortunate, my wife is like most women - she loves to browse and look at everything. Well, yesterday my dear wife received the following letter from the local Target store.

Dear Mrs Karl,
Over the past six months, your husband has caused quite a commotion in our store. We cannot tolerate this behavior and have been forced to ban both of you from the store. Our complaints against your husband are listed below and are documented by our video surveillance cameras.
1. June 15: He took 24 boxes of condoms and randomly put them in other people's carts when they weren't looking.
2. July 2: Set all the alarm clocks in Housewares to go off at 5-minute intervals.
3. July 7: He made a trail of tomato juice on the floor leading to the woman's restroom.
4. July 19: Walked up to an employee and told her in an official voice, "Code 3 in Housewares. Get on it right away". This caused the employee to leave her assigned station and receive a reprimand from her Supervisor that in turn resulted with a union grievance, causing management to lose time and costing the company money.
5. August 4: Went to the Service Desk and tried to put a bag of M&Ms on layaway.
6. August 14: Moved a "CAUTION - WET FLOOR" sign to a carpeted area.
7. August 15: Set up a tent in the camping department and told the children shoppers he'd invite them in if they would bring pillows and blankets from the bedding department to which twenty children obliged.
8. August 23: When a clerk asked if they could help him he began crying and screamed, "Why can't you people just leave me alone?" EMTs were called.
9. September 4: Looked right into the security camera and used it as a mirror while he picked his nose.
10. September 10: While handling guns in the hunting department, he asked the clerk where the antidepressants were.
11. October 3: Darted around the store suspiciously while loudly humming the "Mission Impossible" theme.
12. October 6: In the auto department, he practiced his "Madonna look" by using different sizes of funnels.
13. October 18: Hid in a clothing rack and when people browsed through, yelled PICK ME! PICK ME!"
14. October 21: When an announcement came over the loud speaker, he assumed a fetal position and screamed "OH NO! IT'S THOSE VOICES AGAIN!"
And last, but not least:
15. October 23: Went into a fitting room, shut the door, waited awhile, then yelled very loudly, "Hey! There's no toilet paper in here". One of the clerks passed out.

Thanks to X-Mrs. Karl!

Du vet att du lever på 2000-talet när…

... du har jobbat vid samma skrivbord i fyra år men för tre olika företag.

Källa: rl.se

Pimee juttu

Rytkönen oli timpurina raksalla, ja Rytköstä alkoi ottaa aivoon työnteko suunnattomasti. Kaveri mietti, miten pääsis sairaslomalle, kunnes välähti. Rytkönen rupesi roikkumaan rakennustelineestä pää alaspäin ja alkoi hokea: "Olen lamppu, olen lamppu ..."
Noh, mestari katseli Rytköstä aikansa ja meni viimein sanomaan: "Eiköhän se Rytkösen päivä ole täynnä. Mee kotiis ja pidä loppuviikko vapaata."
Siitä paikasta Rytkönen lähti lompsimaan kotiin päin.

Apumies hoksasi tämän ja lähti lompsimaan Rytkösen perään. Mestari huusi apumiehelle: "Mihis sinä olet menossa?"
Johon apumies: "No kuka hel--tti täällä pimeessä näkee töitä tehdä...!"

Naamakirjasta löysin...

The archbishop apologizes to the LGBT community

The archbishop of the Evangelical Lutheran Church of Finland (ELCF), Kari Mäkinen, has apologized on behalf of the ELCF to homosexuals and other sexual minorities for the cruelty with which both church and society has treated them.
According to Mäkinen, homosexuals have during the years been repulsed in the society and in the church, with references to illness, crime or a special sinfulness. “It is a cruel part of the Finnish story, and also of the story of the church,” he said in a speech on July 14, 2014.
He estimates that the cruelty is subtler that before, but has not been erased. It exists e.g. in the forms of silence, repulsion and looking past a person. And cruelty is always the same, even if it is invisible, motivated by religious or "natural" arguments, or covered with a tolerance that is looking from above.

Tech support call

Tech support: Okay Bob, let’s press the control and escape keys at the same time. That brings up a task list in the middle of the screen. Now type the letter “P” to bring up the Program Manager.
Customer: I don’t have a P.
Tech support: On your keyboard, Bob.
Customer: What do you mean?
Tech support: “P”… on your keyboard, Bob.
Customer: I’M NOT GOING TO DO THAT!

Source: funnymos.com

Skillnaden mellan kvinnor och män

Framtiden
En kvinna bekymrar sig för sin framtid tills hon hittar en man. En man bekymrar sig aldrig för framtiden – inte förrän han hittar en fru. 

Källa: rl.se

RF: No friends :-(

Blondin matikka

Mitä blondi oppi matematiikasta?
Jos jakaa, ei saa kertoa. 

Kiitos Irmalle!

Sign at a camping site in Germany's Black Forest

It is forbidden for people of different sex, for instance men and women, to sleep in the same tent unless married to each other for that purpose. 

Dagens ordvits

Vad sa kannibalhövdingen när han såg missionären komma på cykel?
- Där kommer hjulmaten. 

Hämtad från Facebook.

Fröding: Våran prost

Våran prost
är rund som en ost
och lärd som själva den onde
men gemen* likväl
och en vänlig själ
och skäms ej, att far hans var bonde.
Han lever som vi
och dricker sitt kaffe med halva i
som vi
och ratar icke buteljen,
älskar mat
som vi
och är lat
som vi
- men annat är det vid helgen!

Så fort han fått prästrocken på
vi andra känna oss ynkligt små
men prosten likasom växer,
för då är han prost från topp till tå
och det en hejdundrande prost ändå
i stort pastorat med annexer.
Jag glömmer väl aldrig i all min dar,
hur vördig han var
här om sistens i kappan och kragen,
hur världens barn
han malde i kvarn
och läste för köttet lagen!
Och prosten grät
- tacka för det,
han talte om yttersta dagen!

Och alla gräto vi ymnigt med,
ty köttet sved
och själen var allt satt i klämma.
Och kyrkrådet smög sig med ryggen i kut
vid tjänstens slut
efter prosten ut,
ty rådet var kallat till stämma.
Men det förståss,
vi repade oss,
när prosten klarade strupen
till sist och sade: "välkomna
till smörgåsbordet och supen!"


Gustaf Fröding, ur "Gitarr och dragharmonika" (1891)

* "Gemen" betyder här "folklig".

Kontraktsprostevalet tas om

Jag skrev 24.5.14 att jag hade vunnit kontraktsprostevalet i vårt prosteri, och 31.5.14 publicerade jag en tidningsintervju om saken.
Domkapitlet sammanträdde den 16 juni för att behandla ärendet. Det är nämligen de som utser kontraktsprostarna bland de tre som har fått mest röster i valet; i praktiken är det alltid den som har fått flest röster som utses, men domkapitlet har alltså möjlighet att fatta också andra beslut. Men jag var förtröstansfull.
Men så skedde det oväntade: det kom ett besvär. Tydligen hade inte alla röstberättigade fått kallelse till valet. Eftersom detta är ett klart formfel, hade domkapitlet ingen annan möjlighet än att besluta att valet måste tas om. Detta sker den 28 augusti, och den nya kontraktsprosten tillträder den 1 november.
Men jag är fortfarande förtröstansfull. Strulet var på inget sätt mitt fel, och har jag vunnit valet en gång, kan jag säkert göra det en gång till! Men ingenting är säkert, förstås. Vi får se.

Religious job prospects

A Catholic priest and a Rabbi are talking about job prospects.
"Well," says the priest, "there's a good chance that I'll be the next bishop, maybe within the next couple of years."
"Bishop!" marvels the Rabbi, "very nice. And after that?"
"Oh, I don't know, I suppose it's possible I could become Archbishop, given luck and God's blessing."
"Very nice, very nice; and after Archbishop?"
"Ha! Well, you know, it's Cardinal after that, but it's really very unlikely. But in theory, I could become a Cardinal."
"Lovely!" enthuses the Rabbi, "the scarlet would suit your complexion. So what's after Cardinal?"
The priest smiles. "After Cardinal? Well, it's Pope. But I'm hardly likely to become . . . hmmm, oh I suppose it's just possible. If a Pole can, why not an Englishman again? Yes, I could just become Pope."
"Splendid! I would take personal pride in your becoming the Pope. And after Pope what?"
The priest looks at him in surprise, "After Pope? There's nothing after Pope! I mean, there's just God above the Pope. I can't become God."
"So why not?" the Rabbi said, "one of our boys made it."

Thanks to MadPriest!

Ordförklaring: Fläsklägg

ID-kort för grisar.

Hämtad från Facebook.

A cure for constipation

It's a slow night at a local pub in Ireland, and the owner is polishing some glasses and thinking of closing up early, when he hears a knock at the back door.
He opens it, and there in the alley are two nuns, Sister Mary and Sister Kate, both are looking up and down the alley, as if they don't want to be seen. They ask to be invited in, and the owner brings them into the kitchen.
"We've a favor to ask," explains Sister Kate. "It's not for us, you understand, but for poor Father Tim."
"He's been struck with an awful case of constipation," continues Sister Mary. "And they only thing that seems to help is a bit of whisky. Now we'd buy it ourselves, but this town being as full of gossips as it is, we don't want to start tongues to wagging."
"Now as a good, church-going man, we've come to ask if you might spare a little something for poor Father Tim, and to use your discretion in the doing of it," finishes Sister Kate.
"Of course, Sisters," replies the barman, and he returns with a full bottle of the best whisky. "Give this to Father Tim with my compliments, and my best wishes for a speedy recovery."

An hour or two passes, and the barman closes shop and drives home. As he's driving, he sees Sister Mary and Sister Kate arm-in-arm, walking down the road, and singing at the top of their lungs. Sister Mary is carrying the bottle, which has perhaps an inch left in it. He slows and rolls down the window as he brakes to a stop.
"Sisters," he says' "I'm ashamed of you. You told me the whisky was for Father Tim's constipation."
"Ah, but it is," replies Sister Mary. "We're headed that way now, and when Father Tim sees us in this condition, the man is likely to shit himself."

Thanks to MadPriest!

Intervju om kontraktsprostskap i Östra Nyland 31.5.14

Kyrkoherde vald till kontraktsprost

Lovisa

Från och med juli ansvarar kyrkoherde Karl af Hällström för det svenska kyrkliga livet i hela Östnyland.

Karl af Hällström, kyrkoherde i Lovisa svenska församling, är märkbart glad över utnämningen till kontraktsprost för de svenska och tvåspråkiga församlingarna i Borgå domprosteri. Han valdes på en rösts marginal mot Mats Lindgård, som är domprost i Borgå.

– Jag känner mig både hedrad och stolt. Utnämningen betyder mycket, att jag har fått kollegernas förtroende. Men jag fortsätter som hittills som kyrkoherde i Lovisa svenska församling.

Han tillträder som kontraktsprost i juli. Utnämningen betyder att det administrativa arbetet ökar och att af Hällström axlar ansvaret för prosteriets sammanhållning.

– Till exempel kan man öka samhörigheten i församlingarna med gemensamma utflykter och gudstjänster. Att jobba som kontraktsprost är att vara diplomat. På en arbetsplats är åsikterna många, man ska kunna jämka utan att själv sticka undan stol med sina egna åsikter. En åsikt stämplar inte själva personen.

Hederstitel blev tjänstetitel

Ordet prost härstammar från latin och betyder förman. Titeln var förr en hederstitel som präster fick som tack för en lång karriär inom kyrkan.

Prosttiteln delas fortfarande ut, men i betydligt mindre skala än förr. Nu är prosten en tjänstetitel. Kyrkoherden i domkyrkoförsamlingen är domprost och prosterierna har en kontraktsprost.

– Den korrekta titeln skulle egentligen vara prosteriprost, men för att undvika ordmonstret används kontraktsprost i stället.

Precis som titlarnas betydelse, förändras också prästens roll i samhället. Förr var prästen, tillsammans med läraren, byns auktoritet. I dag är prästerna inte de enda som är högtutbildade i samhället. Det är inte heller en självklarhet att alla hör till församlingen.

– Respekten för prästen finns kvar men vi är inte längre satta på en piedestal. Vi bedöms utifrån det vi gör och inte på grund av vårt ämbete.

af Hällström tycker det är bra att tröskeln att nå en präst är låg. I Lovisa har han prästkragen på sig utomhus. Men sällan kommer folk och pratar med honom på gatan om det som bekymrar dem.

– Saker som berör vill man diskutera i lugn och ro och med tid.

Håll inte allt inom dig

af Hällström har jobbat ett par år i Lovisa församling. Han trivs bra. Speciellt positivt är att församlingen är liten, att man snabbt får kontakt och lär känna församlingsmedlemmarna.

– Lovisaborna mår bra. De har fullt upp med vardagslunken som innehåller både sorg och glädjeämnen. Men inte är Lovisaborna mer skonade än andra. Många mår dåligt, det finns missbruk, man är sjuk eller fattig.

Han säger att församlingens största utmaning är att personalen och frivilliga ska orka.

– Personalen är utbildad och många jobbar inom kyrkan för att det är ett kall. Men det är tungt, att på nära håll se människors nöd. Hjälparbete tär på ens egna resurser. Inom kyrkan får vi inte glömma att ta hand om oss själva också.

af Hällström har märkt att folk inte vill visa utåt hur dåligt de mår. Han önskar att alla skulle hitta någon att dela bördan med. Det kan vara en vän, en släkting, kyrkan, eller sjukvården. Många får stöd av familjen.

– Till exempel om uppsägningar är aktuellt vacklar familjens ekonomi. Alla i familjen bär bördan och man kanske inte kan dela sin oro. Då kan det vara bra att prata med någon utanför familjen.

Marianne Palmgren

Fakta: Vad är kontraktsprost?

– Prästerna i prosteriet väljer kontraktsprosten.

– Till Borgå domprosteri hör de svenska och tvåspråkiga församlingarna i Östnyland.

– En kontraktsprost fungerar som en länk mellan domkapitlet och församlingarna i prosteriet.

– Kontraktsprost i domprosteriet har sedan 2008 varit kyrkoherden i Sibbo svenska församling, Helene Liljeström. Hennes sexåriga mandatperiod är nu över.

– Mandatperioden för kontraktsprosten är sex år.

Källa: Lovisa svenska församling

Delar av intervjun på nätet här.

***

Jag måste ännu tillägga att domkapitlet vid sitt sammanträde den 16 juni utser kontraktsprosten bland de tre som fick flest röster i valet. Det är alltså inte ännu helt klappat och klart. Men jag är förtröstansfull.

Uppdrag Granskning: Bögbotarna

Dert grävande aktualitetsprogrammet Uppdrag granskning i Sverige har här senast (28.5.14) tagit sig uppdraget att granska Svenska kyrkan, och specifikt den minoritet av prästerna som inte helt håller med om att homosexualitet är OK, att det inte är en sjukdom och att man inte behöver bli botad från den. Redaktionen sände ut en av sina medlemmar till prästerna, och han påstod sig heta Calle Larsson, vara homosexuell och inte vilja vara det. Och så filmade han deras samtal med dold kamera.

Några små kommentarer till det som kom fram i programmet.
1. Prästernas själavårdsteknik är både intressant och beklämmande. När någon säger att DETTA är mitt problem, måste man förstås utgå från den problemställningen, men det är nog ytlig själavård att gå med på problemställningen sådär direkt.
Fastän någon säger sig känna skuld för något kan man inte direkt förkunna förlåtelse, utan måste först kolla om det verkligen är skuld och inte bara skuldkänslor, vilket är något helt annat. I så fall är det känslan som måste bearbetas och inte den icke-existerande skulden.
I det aktuella fallet är problemet ju inte att den unge mannen skulle vara homosexuell, utan att han har problem med sin homosexualitet. Det är hans attityd till sig själv som själavården borde bearbeta, inte hans sexualitet som sådan. Att prästerna missade detta ger inte ett särskilt professionellt intryck.
2. På förhand var det mycket hallå om att samtalen inspelades med dold kamera. Det ansågs bryta mot tystnadspliktens grund. Och visst är smygmetoder av detta slag suspekta och kontroversiella.
Tystnadsplikten är dock till främst för att skydda konfidenten, inte prästen. Prästerna fick (efteråt) klart förklarat för sig att själavårdssamtalet inte var äkta och att "Calle Larsson" inte existerar. Att de vägrade kommentera fallet också efter att det framkom att det var fejk är inte godtagbart; i det skedet finns det ingen konfident att skydda, utan de skyddar bara sitt eget skinn. Vilket kanske i och för sig måste vara dem tillåtet. En av dem blev avstängd från sin tjänst, så visst hade de något att förlora.
3. Sedan är det ju bara tre präster som gjorde detta. Jag vet inte hur många präster som finns i Svenska kyrkan, men det måste ju vara hundratals, om inte tusentals. Varje fall är förstås för mycket, men en viss proportionalitet bör också finnas. Och Svenska kyrkan är ju minsann inte det värsta exemplet på övergrepp - där finns det ju t.o.m. ett beslut från kyrkomötet att "helanden" av homosexuella inte är tillåtna. Så är det minsann inte överallt!

Media:
Präster i Svenska kyrkan försöker ”bota” homosexuella (svt.se 27.5.14)
Fejkad själavård på tv skapar upprörd debatt (Kyrkans Tidning 28.5.14)
Gayvänlig kyrka - med en bit kvar att gå (Kyrkans Tidning 28.5.14)
”Jag önskar att vi kunde titta på vad vi menar med att ’alla är välkomna’” (Kyrkans Tidning 28.5.14)
RFSL: Svenska kyrkan måste ta avstånd (svt.se 28.5.14)
”Svenska kyrkan inte värst” (svt.se 28.5.14)
”Tack för att ni avslöjar homofientligheten, UG” (Lars Gårdfeldt på svt.se 28.5.14)
Om Uppdrag granskning: "Inga svavelosande predikningar om synd och straff" (ledare i Dagen 28.5.14)
Präst tas ur tjänst efter Uppdrag gransknings "Bögbotarna" (Dagen 29.5.14)
Präst tas ur tjänst efter tv-granskning (svt.se 29.5.14)

Kollega Kirsi fick foten!

Strömfors församling är en av de f.n. fem (från årsskiftet sju) som ingår i Lovisanejdens kyrkliga samfällighet. Arbetsklimatet där har varit ansträngt under kyrkoherde Kirsi Oksanens tid, alltså sedan 2011. Tvister mellan kyrkoherden och de anställda och mellan kyrkoherden och de förtroendevalda har tyvärr varit vardagsmat. Kyrkoherden har gjort sitt bästa för att komma åt de ekonomiska problemen i församlingen, men hennes metoder har inte varit uppskattade av alla.
Idag har domkapitlet i Helsingfors stift, dit församlingen hör, fattat det tunga beslutet att säga upp khde Oksanen från hennes tjänst. Pastor Antti Yli-Opas tar över som t.f. kyrkoherde från måndag 2.6, meddelar domkapitlet. Också Östra Nyland och Loviisan Sanomat publicerade nyheten 28.5.14.

Att en präst med ordinarie tjänst som kyrkoherde eller kaplan blir uppsagd är närmast oerhört och sker i allmänhet endast i fall av grovt missbruk, lagbrott eller fullkomlig olämplighet och inkompetens. [Uppdatering: Som en av kommantatorerna påpekar, luckrades reglerna upp något i fjol. Ovanligt är detta dock fortfarande.] Vad det i detta fall egentligen är frågan om meddelar domkapitlet inte, vilket kan vara förståeligt med tanke på integritetsskydd och liknande. Men fastän jag från sidan har kunnat följa med situationen, skulle jag bra gärna vilja veta mer om motiveringarna till detta väldigt hårda beslut.
Jag sörjer med kollega Kirsi, för hon har det verkligen inte lätt, samtidigt som jag hoppas att min grannförsamling nu när en faktor försvinner kan få möjlighet att helna från de konflikter som har skakat den under de gångna åren.

Kyrie eleison!

Uppdatering: Mer i media:
yle.fi 29.5.14

Uppdatering 30.5.14: För att skydda mig själv kommer jag inte att kommentera mer i denna fråga.

Regnbågsflagga på rådhuset i Jakobstad i sommar

Nyhet från svenska.yle.fi 26.5.14:

Regnbågsflaggan kommer att vaja från rådhuset i Jakobstad under Prideparaden. Det beslöt stadsstyrelsen på måndag kväll.
Arrangörerna hade bett staden om lov att få flagga med regnbågsflaggan under paraden på Jakobs dagar i juli och stadsstyrelsen gav dem grönt ljus.

Denna nyhet är speciellt välkommen, eftersom Jakobstad ligger i det som traditionellt kallas "bibelbältet" där traditionella värden anses vara centrala (lite av det syns i kommentarerna till nyheten i Österbottens tidning 27.5.14). Stadsstyrelsen i Jakobstad visar nu att också tolerans är högt i kurs - vilket för den lite insatta förstås inte är så överraskande, men nog glädjande. Tack!
Nu gäller det för de officiellt mer progressiva städerna längs sydkusten att följa det goda exemplet. Vem hinner först? Borgå? Lovisa? Helsingfors? 

Väike nali...

"Palju pilet maksab?" küsib poisike kino kassas.
"Kuusteist zlotti."
"Mul on ainult kaheksa zlotti. Palun andke mulle pool piletit, ma vaatan ühe silmaga."

Pray for my hearing, Father!

A priest said, "Anyone with 'special needs' who wants to be prayed over, please come forward to the altar rail."
With that, Albert got in line, and when it was his turn, the priest asked, "Albert, what do you want me to pray about for you?"
Albert replied, "Father, I need you to pray for help with my hearing."
The priest put one finger of one hand in Albert's ear, placed his other hand on top of Albert's head, and then prayed and prayed and prayed. He prayed a "blue streak" for Albert, and the whole congregation joined in with great enthusiasm.
After a few minutes, the priest removed his hands, stood back and asked, "Albert, how is your hearing now?"
Albert answered, "I don't know. It ain't 'til next week."

Thanks to MadPriest!

Vald till kontraktsprost!

En nyhet från församlingens hemsida:

Församlingarna i stiften är grupperade i prosterier. En av kyrkoherdarna i prosteriet är kontraktsprost med uppgift att dels vara mellanhand mellan prosteriet och domkapitlet och dels verka för sammanhållning och samhörighet i prosteriet.
Till Borgå domprosteri hör de svenska och tvåspråkiga församlingarna i Sibbo, Borgå, Pernå, Lovisa, Liljendal och Lappträsk.

Kontraktsprost i domprosteriet har sedan år 2008 varit kyrkoherden i Sibbo svenska församling, Helene Liljeström. Hennes sexåriga mandatperiod tar nu slut, och från den 1 juli 2014 tar kyrkoherden i Lovisa svenska församling, Karl af Hällström, över kontraktsprosteskapet för de följande sex åren. Han valdes av kontraktsmötet (alltså prästerskapet i prosteriet) den 21 maj.

Domkapitlet skall ännu fastställa utnämningen.

Valet blev en riktig rysare. Jag besegrade min närmaste motkandidat med rösterna 7 mot 6 - men det är ju över hälften, så det räknas ändå!

Utvecklingen under de senaste åren är intressant. År 2008 ställde jag upp i kommunalvalet (och blev invald) eftersom jag var övertygad om att en man med mina åsikter aldrig skulle kunna bli vald till kyrkoherde och därför fick söka andra utmaningar. Och visst var politiken på många sätt intressant.
Men min förutsägelse slog fel, tack och lov. År 2012 tillträdde jag till min överraskning som kyrkoherde i Lovisa svenska församling, och att jag nu dessutom kan bli kontraktsprost visar - förutom att jag har kollegernas förtroende, och tack för det! - att utvecklingen inom kyrkan går åt rätt håll. Snabbt går det inte, men ändå framåt. Och kanske jag i min nya position har möjlighet att bidra till en god utveckling; det hoppas jag i alla fall.

Tack än en gång för förtroendet!

Uppdatering: Se också detta blogginlägg.

Kandidat i spegeln?

"Är detta bilden av en kandidat i församlingsvalet?" Nej, just detta är det inte.
Men kanske den nästa som ser sig i spegeln? Kanske just du?



Frågespalten: Ortodoxa kyrkor i världen

En fråga på Fråga prästen:

I vilka länder finns det idag Ortodoxa kyrkor och varför?

Svar:

Hej!

När kristendomen uppkom, talade man latin i västra delen av romarriket och grekiska i den östra. Småningom, på 300-talet, delades romarriket i det latinska Västrom och det grekiska Östrom eller bysantiska riket. Västrom gick under på 400-talet, medan Östrom höll ut ända till år 1453.
Kristendomen utvecklades lite olika i öst och väst. Först var det närmast språkliga och kulturella skillnader, men sedan började också teologiska skillnader uppstå. Också olika ledares makthunger spelade tyvärr in. Småningom gick det så att den västliga kristenheten blev den katolska kyrkan och den östliga den ortodoxa.
Om vi ser på en karta idag, syns det fortfarande en gräns mellan katolicism och ortodoxi ungefär där gränsen mellan Väst- och Östrom gick. Därför finns det ortodoxa kyrkor i t.ex. Grekland, Rumänien och Serbien samt söder om Medelhavet i Egypten och Etiopien (den s.k. koptiska kyrkan). Österut kommer vi till bl.a. Armenien, Irak och Syrien.
Sedan har också de ortodoxa kristna idkat mission. På så sätt kom den ortodoxa kyrkan till t.ex. Ryssland och därifrån till Finland.
Och så har förstås många östeuropéer och andra ortodoxa emigrerat både till Nordamerika och till Västeuropa i olika omgångar, och därför finns det livaktiga ortodoxa kyrkor i t.ex. Frankrike.

Det här är ju ingen fullständig lista men jag ville ge en bild av hur utvecklingen har gått. Hoppas att du är nöjd med svaret. Annars får du återkomma!

Allt gott!

Kalle

"Kvinnoprästmotstånd" och kyrkoherdetjänster

Jag vill börja med att slå fast följande: Att anse att kvinnor inte skall få bli präster är en åsikt som kan motiveras med både traditionen och Bibeln. Själva åsikten är alltså inte direkt fel ur teologisk synvinkel, utan en av flera möjliga tolkningar. Men också andra tolkningar är alltså möjliga.

Inom Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland fattade kyrkomötet år 1986 ett beslut om att öppna prästämbetet också för kvinnor. Tidigare hade kvinnor fått bli lektorer, en halvmesyr som knappast tillfredsställde någon. De första kvinnorna prästvigdes år 1988.
När beslutet fattades för 28 år sedan, tillkom även en kläm, ett hastverk som ville garantera att de som hade vad som kallas en "traditionell ämbetssyn" också i fortsättningen skulle ha hemortsrätt i kyrkan. Här gjorde man misstaget att inte tidsbegränsa klämmens giltighetstid. Sakligt hade varit att de som prästvigdes efter beslutet - eller t.o.m. de som inledde sina studier efter beslutet - skulle vara bundna av 1986 års beslut, medan de som kom in i rullorna tidigare kunde ha tillåtits att hålla fast vid det tidigare systemet. Men detta skedde alltså inte.

Domkapitlet i Borgå stift har i processen att utse en ny kyrkoherde i Karleby svenska församling, den nordligaste i stiftet, för första gången infört kriteriet att den nya kyrkoherden skall kunna samarbeta med alla präster i kyrkan, oberoende av deras kön. Detta har varit ett stridsäpple just i Karleby under många år. Detta kriterium ledde till att av de tre sökande till tjänsten förklarades endast en (Per Stenberg) som behörig. Tuisku Winter drog tillbaka sin ansökan (varför, kan vi bara gissa), medan Jan Nygård, kaplan i församlingen, förklarades vara icke behörig till kyrkoherdetjänsten.
Vissa medlemmar av församlingsrådet ondgjorde sig över detta med motiveringen att församlingen själv borde få välja sin herde. Invändningen håller dock inte. Till systemet hör att det är domkapitlet som granskar de sökandes behörighet, vilket ett församlingsråd inte har kompetens att göra, och att församlingen sedan får välja mellan de sökande som verkligen är behöriga. På så sätt kan man undvika att välja någon som saknar t.ex. den utbildning eller de psykologiska förutsättningar som krävs för att man framgångsrikt skall kunna sköta tjänsten, och på så sätt i förlängningen undvika eventuella stora problem som kunde drabba församlingen. Det nya här är att ett nytt kriterium har tillkommit: kravet att kunna samarbeta.

Om vi ser på detta med bakgrund av klämmen från år 1986, kan vi konstatera att detta färska förfarande inte är frågan om diskriminering av reaktionärer, utan tvärtom om att garantera undvikande av diskriminering av sådana präster som en minoritet inom kyrkan inte godkänner som präster. Alla präster inom Karleby svenska församling är fortfarande män, och ingen förändring är i sikte på den punkten. Det blir högst frågan om enstaka gästpredikanter, och sådana har förekommit redan tidigare, om än med en demonstrativ frånvaro från de lokala prästernas sida.
Ingen håller heller på att avsätta t.ex. Nygård från hans kaplanstjänst. Han har full rätt att verka inom församlingen och inom kyrkan som helhet, precis som hittills. Att han i jämställdhetens namn inte anses vara behörig att bli kyrkoherde kan inte ses som förföljelse av en minoritet, utan som en logisk följd av 1986 års beslut. Klämbeslutets anda kan inte heller anses strida mot den nya princip som nu flera decennier senare har uppkommit.

Personligen välkomnar jag domkapitlets nya, sakliga linje.

P.S. Jag använde ordet "reaktionärer" ovan för att beskriva de s.k. kvinnoprästmotståndarna. Ofta använder de själva beteckningen "konservativa". Om man ser på ordens betydelse är detta dock fel. En konservativ är per definition en som vill bevara det nuvarande systemet (eller på sin höjd reformera det försiktigt), medan en reaktionär är en som vill återvända till ett tidigare system. Den som motsätter sig prästvigning av kvinnor var alltså konservativ före 1986, men är numera en reaktionär. Åtminstone på denna punkt.

Insändare: Vad är en familj?

Biskop Erik Vikström skriver i Bbl 28.12.2013 en betraktelse med rubriken "Den heliga familjen". Eftersom det är jag som ansvarar för att rekrytera författarna till Bbl:s betraktelser, tar jag på mig att peka på några skevheter i det som den gode biskopen skriver.

"Den heliga familjen" är ett uttryck som syftar uttryckligen på Jesus, Maria och Josef. Biskopen utvidgar begreppet till att omfatta alla kärnfamiljer inom äktenskapet, men det är ingalunda problemfritt.

"Den lilla kärnfamilj som enligt evangelietexten hos Lukas stod där i templet med sitt gossebarn bestod av äkta man, äkta hustru och ett litet barn," skriver biskopen. Detta stämmer inte. Maria och Josef var ännu inte gifta då Jesus föddes, utan trolovade. Vidare var Jesus enligt kristen tro Marias men inte Josefs son. Den aktuella "kärnfamiljen" var alltså ett ogift par med ett utomäktenskapligt barn, som dessutom var mannens bonusbarn, för att använda en nutida term.

Äktenskapet är till för människosläktets välsignelse och en entydigt positiv sak, precis som biskopen antyder. Att han som familj inte godkänner "vilken hushållsgemenskap som helst" må vara hänt, men definitionen han kommer med, kärnfamiljen, är nog för snäv.

Kärnfamiljen är ett relativt modernt begrepp som uppkom efter industrialiseringen. Tidigare bestod familjen ofta av fler generationer än bara två, och kanske rent av av flera kärnfamiljer med mor-, far- och svärföräldrar som alla brukade jorden tillsammans.

Ett enpersonshushåll är knappast en familj, för visst måste man väl vara flera för att vara det. Men i vår värld ser vi många slags familjer. Det finns många ensamstående mödrar eller fäder med barn. Är inte de familjer? Måste föräldrar verkligen vara av olika kön för att älska sina barn och ta väl hand om dem? Och hur är det med ofrivilligt barnlösa äkta par? Bara för att ta upp några situationer som inte ryms med i biskopens definition.

Gränsdragningar är alltid besvärliga. Jag tycker ändå att det är bättre att låta familjerna själva definiera om de är familjer eller inte, hellre än att dra upp alltför snäva gränser som i onödan utesluter och sårar.

Karl af Hällström
kyrkoherde

Publicerad i Borgåbladet 10.1.14

Betraktelse i Östra Nyland

Karl af Hällström:
Individ eller person?

Jag tycker om språk. Samma ord kan betyda olika saker på olika språk, eller olika ord samma sak. Det är fascinerande!

Ta ordet ”individ” som exempel. Det kommer från latinets ”individus”, som betyder odelad. Samma betydelse har grekiskans ”atomos”, från vilket vårt ord ”atom” härstammar. En atom är alltså den minsta möjliga beståndsdelen i naturen.
Bara att den inte är det. Också atomen består av mindre partiklar – protoner, elektroner och neutroner – och också atomen kan numera delas, så att ett grundämne kan bli ett annat. Det samma gäller också individer. Inte heller vi är odelade, utan tvärtom kan vi vara mycket splittrade. Vi har gott i oss, men också ont. Vi kan vara aktiva på vissa områden, men samtidigt passiva på andra. Vi kan älska, men också hata och avsky. Att kalla oss människor för individer är alltså knappast helt korrekt.

Här får vi hellre använda ett annat ord av grekiskt ursprung, nämligen ”person”. En ”persona” är på grekiska den mask som skådespelarna bar i de antika dramerna. Och detta stämmer in på oss människor på flera sätt. Också vi spelar olika roller inför olika människor och i olika tider av livet – son eller dotter, far eller mor, arbetstagare, kollega, chef osv. Det handlar inte om att vi skulle förställa oss, utan det är en naturlig del av livet.
Men framför allt stämmer ”persona” in på oss genom att vi blir en person först när någon annan ser oss, precis som dramat blir ett verkligt drama först när det har publik. Om vi går igenom livet osedda, är vi ingen person, utan endast en karg och kal existens – en individ, om ni så vill. Men genom den andras blick blir vi de vi verkligen är. Vårt ”jag” kräver ett ”du” för att finnas till.

Därför är det naturligtvis viktigt att vi ser varandra, inte bara glider förbi. Men viktigast är att det finns en som alltid ser oss, vår Herre, som genom att se vårt innersta också skapar vår person och vår personlighet. Han är det Du som skapar vårt Jag. Han är den som räddar oss från individualismens kyla till personlighetens värme. Han är den som gör oss splittrade människor till en helhet som är större än de delar som den består av – en helhet med möjlighet till kärlek, frid och glädje.

Jag gläds över att Gud tar vår ofullkomlighet och gör den till fullkomlighet genom sin kärleksfulla blick! Gläd dig du också!

Frågespalten LXXVIII: Bud 1 och monoteismen

Det kom en fråga på Fråga prästen:

Hej,
Jag vill kalla mig agnostiker.
Men är dock väldigt intresserad av religion som ett ämne.
Och har en sak som jag kommit på att jag funderat på ända sen jag konfirmerade mig.
Ett av budorden, Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig.
Motsäger inte detta budord monoteismen med kristendom, att gud är allsmäktig och den enda guden?
Med den enda meningen så, finns det fler gudar utöver gud(för kristendomen).
Tack på förhand för svaret.

Hej! 
Kristendomen är, mycket riktigt, monoteistisk, alltså vi kristna anser att det bara finns en enda gud, som vi kallar Gud (med stor bokstav). Honom får vi lita på och ty oss till. Han är grunden för vår trygghet, kan man säga. 

Ändå kan det finnas sådant som tar Guds plats i våra liv. Många litar t.ex. på att pengar ska kunna göra dem lyckliga, och satsar därför allt på att skapa sig en förmögenhet. För andra är det i Den Stora Kärleken som lyckan ska finnas. Jobb och karriär, familj eller hobbyer, idoler eller ideologier, droger... Listan på sådant som kan ta Guds plats är antagligen oändlig. Det mesta av detta är ju i sig goda saker, och det är inte heller sakerna i sig som är fel, utan den plats de tar i vårt liv. 
Och så finns det förstås som tillber andra gudar också. Det innebär inte att de andra gudarna skulle existera, men nog att också de tar Guds plats.

Om något annat än Gud är vår gud, är det en avgud, och det budord som du citerar vänder sig mot det. 
Hoppas du är nöjd med svaret. 

Allt gott!

Kalle


Ristimiskõne

Kristus jättis oma jüngritele ülesande: "Minge siis, tehke jüngriteks kõik rahvad, ristides neid Isa ja Poja ja Püha Vaimu nimesse ja õpetades neid pidama kõike, mida mina olen teil käskinud!" (Mt 28:19) Nii täidab kristlik kirik ka tänapäeval inimesi ristides oma Issanda käsku.
Ristimine on uuestisünd - ristimisest algab uus elu, olgu ta imik või täiskasvanu. Ristimisega saab inimene kristlaseks. Ristitav saab osa armust, mida Kristuse kannatus, surm ja ülestõusmine on toonud kogu inimkonnale.
Ristimisel kasutatakse vett ja Piibel kasutabki vahel ristimise kohta mõistet 'uuestisünni pesemine'. Piibel ei anna juhiseid, kui palju ristimisel vett vajatakse, kas piisab vee valamisest, piserdamisest või tuleb ristitav vee alla kasta. Vaatamata vee hulgale peseb ristimine maha kõik patud.
Ristimisega liidetakse meid Jumala rahva osaduskonda - Kirikusse. Me ütleme selle kohta ka nii: kristlane kuulub Kristuse ihusse.
Jeesus ütleb: "Kes ei sünni veest ja Vaimust, ei saa minna Jumala riiki." (Jh 3:5) Inimese usk või uskmatus, eelarvamused ja lihtsalt teadmatus ei vähenda ristimise tähtsust.
Inimene ristitakse vaid üks kord elus. Ka siis, kui ristitu ei taha kristlasena elada, ei saa ristimistalitust tühistada. Sakrament on Kristuse enda tegu.
Ristimisega algab elu, mis annab võimaluse usus pidevalt edasi kasvada: päev-päevalt otsida Jumalat sõnas, armulauasakramendis ja palves; osadust Kristusega ning igapäevast meeleparandust ja tahet elada Jumala käskude kohaselt.


Frågespalten LXXVII: Kaplan/komminister, assessor, prosteri/kontrakt

En språkvårdare ställde några frågor:

1. Är det så att kaplan i Sverige motsvaras av komminister?
2. Assessor definieras i SAOL som 'person med kyrklig titel', finns det en precisare definition? Medlem? i domkapitel i Finland???
3. Motsvaras prosteri av kontrakt i Sverige?

1. Ungefär. Det finns vissa skillnader.
I ELKF är kaplan en församlingspräst som har en ordinarie tjänst, vilken hen har blivit behörig att söka genom att ha avlagt pastoralexamen. Genast efter prästvigningen blir man ordinerad till församlingspastor, och förväntas avlägga sagda examen vid sidan av arbetet.
I Svenska kyrkan går man en ettårig kurs vid ett pastoralinstitut INNAN man blir prästvigd. Sedan blir man (oftast) komminister. Exakt hur det fungerar med förordnande till resp. sökande av komministertjänster är jag inte helt insatt i.

2. Inom ELKF är en assessor en medlem i domkapitlet.
Det finns tre slags assessorer. Prästassessorerna (två stycken) väljs för en treårsperiod av prästerna i stiftet. Prästassessorn ska ha avlagt högre pastoralexamen och inneha en ordinarie tjänst i en församling. En prästassessor kan sitta högst två perioder, så länge hen innehar samma tjänst, för att inte en enskild församling ska drabbar alltför hårt. Om personen byter till en tjänst i en annan församling, nollas detta.
Lekmannaassessorn väljs av stiftsfullmäktiges lekmannaledamöter för stiftsfullmäktiges mandatperiod (fyra år).
Den lagfarne assessorn är en tjänsteman med juristexamen vid domkapitlet.
I domkapitlet ingår dessutom biskopen som ordförande och domprosten som vice. Domkapitlets notarie är sekreterare och stiftsdekanen har närvaro- och yttranderätt.

3. I stort sett, ja.
I Sverige finns dessutom något som heter pastorat, vilket hos oss motsvaras av en församling men kapellförsamlingar. Båda leds av en kyrkoherde och kan ha komministrar resp. kaplaner. Skillnaden är att i Sverige kan flera små församlingar gå ihop i ett pastorat, så att församlingarna i sig kvarstår, men kanske inte har just någon personal, medan hos oss slås församlingar ihop, varefter den nya församlingen kan besluta att inrätta kapellförsamlingar, kanske på de gamla församlingarnas område. Exempel: Kimitoöns församling. Kapellförsamlingen har personal, t.ex. en kaplan och en diakonissa.
Men både kontraktet och prosteriet är ett samarbetsorgan för flera församlingar under ledning av en kontraktsprost, som är kyrkoherde i en av församlingarna.

Hoppas detta blev rätt nu... 

Veckans anekdot: Mössens favoritriktning

A, 8 år, kläckte en egen vits:

- "Pappa, vet du i vilken riktning mössen helst bor?"
- "Mössen? ... nej?"
- "Ost!"

Stackarn brås på sina föräldrar....

Sydafrika: Tutu motsätter sig "homofob gud"

Den välkända sydafrikanska ärkebiskopen Desmond Tutu fick Nobels fredspris för sitt engagemang mot apartheid. Han har kallats "landets moraliska samvete". Nu är han lika engagerad i kampen för de homosexuellas rättigheter.
I många länder i Afrika och på andra håll är homosexualitet eller homosexuella handlingar olagliga och straffbara med fängelse eller t.o.m. dödsstraff. I Sydafrika är de lagliga efter apartheidregimens fall, men attityderna lämnar mycket övrigt att önska. Homosexuella trakasseras, attackeras och mördas utan att myndigheterna har kunnat stoppa våldet.

Enligt BBC (26.7.13) säger Tutu, 81, att han hellre skulle fara till helvetet än att tillbe en homofob gud.
Det är förstås rätt drastiskt, men jag förstår honom väl. Om inte vi kristna kan gå i bräschen för medmänsklighet och kärlek till nästan, är det illa ställt.

Nyheten finns också på bl.a. YLE, Iltalehti, Huffington Post och OnTop.

Pastors and alcohol

Some months ago, on a Saturday morning, I was driving to work. I had a funeral. All of a sudden, the police stopped me. They were having a razzia to check the alcohol level in the drivers' blood stream. Many have alcohol in the gas tank, as well, but that they didn't check.
When the officer came to me and saw that I was a pastor, he said: "Oh. But in the interest of equality, we'll check you, too." And I was stone sober, of course, as I have been the last 21 years. No problem.

Sadly, the officer's assumption that a pastor would be sober behind the wheel is not self-evidently true. The latest example of the opposite comes from eastern Finland. Savon Sanomat reports (25.7.13) that a pastor, having performed a  funeral, drove off, only to be arrested by the police after having been found to have 1,89 promille alcohol on his breath (in Finland, 0,5 is the DUI limit, and 1,2 is the limit for aggravated DUI). Apparently, this is not the first time this pastor has shown signs of alcohol abuse.
The police will charge him, and his vicar has reported the case to the Diocesan Chapter, who will deal with it later in the fall.

Veckans anekdot: Vem öppnar?

Egenproducerat av A, 8 år:

Vem öppnar alla dörrar?
Nyckelpigan!

And we're back!

Efter en längre ledighet har jag nu varit tio dagar i tjänst. Skönt att hugga i med nya krafter!
Jag har redan hunnit med en jordfästning och en vigsel och med att ge nattvarden en döende på Lovisa sjukhus, förutom allt pappersarbete som väntade. Det sistnämnda var inte så farligt, för jag har haft goda vikarier. Tack, Minna och Anita!

 

I tisdags sjöng jag på församlingens sommarcafe egna tonsättningar från 80-talet av Ferlin, Fröding, Lagerkvist, Leino och Löfvenhjelm. Verkade uppskattas. 90-talsvisorna till egen text får vi ta en annan gång.

USA: Homosexuell halvindian vald till luthersk biskop

Stiftet ("synoden") i sydvästra Kalifornien inom Evangelical Lutheran Church in America (ELCA) valde 31.5.13 en ny biskop för den kommande sexårsperioden. Den som blev vald var teol.dr. R. Guy Erwin.
Detta är första gången på två sätt. Det är första gången som en indian blir vald till biskop inom ELCA. Erwin, som kommer från Oklahoma, är delvis osage-indian. Redan detta skulle räcka för att få valet över nyhetströskeln.
Men dessutom är det första gången som en öppet homosexuell person blir vald till biskop inom ELCA. Erwin lever sedan många år i ett registrerat partnerskap med en annan man. Av den orsaken ville han inte låta prästviga sig efter att ha avlagt sin examen år 1980, utan studerade i stället vidare. Han blev teologie doktor och sedermera professor i luthersk konfessionshistoria. Efter att ELCA hade öppnat dörren för prästvigning av HBT-personer 2009, blev också Erwin prästvigd 2011. Om man bara ser till det datumet, kan man säga att han valdes till biskop efter en mycket kort tid, men det är naturligtvis långt ifrån hela sanningen.

Jag önskar biskop Erwin, hans stift och hans kyrka Guds rika välsignelse!

Källor: ELCA, Reconciling Works, Extraordinary Lutheran Ministries, GLAAD.

Same-sex couple sent as missionaries

A same-sex couple in a registered partnership will be sent as missionaries to Cambodia by the Finnish Evangelical Lutheran Mission (FELM), Kotimaa reports 29.5.13. They will be blessed for their task in June, and one of them will also be ordained.
According to the article, this is probably the first time in history that a same-sex couple is sent as missionaries anywhere.
Very few details are available about the presumptive missionaries, not even their gender, but I suppose more will be forthcoming.

There is some controversy about the appropriateness of publishing news of this kind, i.e. stressing someone's ethnicity, gender, sexuality, or the like. From the point of view of journalistic ethics, there might be a problem, but it's an interesting item, all the same.

Gay marriage law celebrated with rainbow coloured communion bread

Minnesota's legalization of gay marriage has one church feeling pretty happy, the New York Daily News reports.
Revolution Church in Minneapolis served congregants rainbow-colored communion bread during its inaugural service last Sunday. Head pastor Rev. Jay Bakker thought the bread - and the state's embrace of gay rights - tasted "kind of sweet."
"So many people have been hurt by the church and by Christianity," Bakker told the News. "But this was a beautiful moment."
The colorful nod to gay rights was baked up early Sunday morning by photojournalist Courtney Perry. She thought of the idea after Minnesota's House approved a same-sex marriage bill on May 9. State leaders expected the bill to pass the Senate as well and Perry was ecstatic.

Bakker said he's received plenty of backlash from conservative social media users after news about his rainbow communion bread spread online.
"They've missed out on the higher message of the Bible and who Jesus is and what he did," Bakker said in response to those negative comments. "They've become victims of tradition."
Bakker admits that his church is "pretty liberal" when it comes to social issues. The New York branch of his Revolution Church meets at Pete's Candy Store, a bar in Brooklyn. In Minneapolis, his church launched its meetings at Bryant Lake Bowl, a theater space with a bowling alley and a restaurant.
"A bar is neutral ground," Bakker said.
He wasn't expecting the colorful communion bread to strike a chord with so many people. Bakker guesses that the bread will likely be a regular guest at his church.
"I think Christ's table is very inclusive," Bakker said.

Hmm. While I'm happy that the state of Minnesota has approved gay marriage, I'm not sure about this way to celebrate it... Seems a bit over the top...

Prisbelönt gradu om kyrkors inställning till homosexualitet

Nina Järviös pro gradu -avhandling i ämnet religionsvetenskap ”Pervo kirkko? Queer-teologia Suomen ja Ruotsin evankelis-luterilaisten kirkkojen homoseksuaalisuutta käsittelevissä lausunnoissa vuosina 1951–2010” (ungefär "En pervers kyrka? Queer-teologin i Finlands och Sveriges evangelisk-lutherska kyrkors utlåtanden om homosexualitet åren 1951-2010") har fått gradupriset för könsforskning 2013, berättar Helsingfors universitets hemsida.
Studien visar att utvecklingen inom Svenska kyrkan och Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland har löpt parallellt. I de nyaste publikationerna som kyrkorna har gett ut hittar man queer-teologiska funderingar.

Priset delades nu ut för nionde gången.


Veckans anekdot: Dassu my!

Vi har myrinvasion hemma.
Vilket påminner om samma sak för nio år sedan, när J var två. Myrornas huvudstråk gick i hans rum, och när han märkte en migration, ropade han "Dassu my!" och vi kom och dammsög myror.
Vi slutade med det när han ropade "Dassu my!" bara för att det var så roligt att se mamma och pappa springa med dammsugaren i högsta hugg, den älskade lilla busen! ♥

Rybax

Lovisa kyrka renoverades år 2011. Resultatet är ljust och vackert. Välkommen på ett besök - när i kör in i stan västerifrån kan ni inte missa kyrkan. Inte med mer än en hårsmån, alltså.

En detalj i renoveringen har diskuterats länge, nämligen målningen av bänkarna. De målades med linoljefärg, som tyvärr inte fick torka tillräckligt länge. Det ledde till att de som besökte en konsert i november 2011 lämnade bestående avtryck efter sig. En del fick också kläderna förstörda på kontaktytan mellan kroppen och bänkarna.
Eftersom kombinationen kyrka och rumpa tydligen är så komisk, blev detta en världsnyhet. Den finska lokaltidningens nyhet om saken lär ha spridit sig ända till Sydafrika, och jag som kyrkoherde har också intervjuats flera gånger, bl.a. i TV-nyheterna.

Farsen har fortsatt sedan dess. Det var många turer i långdansen när ansvarsfrågan utreddes för att få reda på vem som skulle stå för notan. Efter många om och men har gemensamma kyrkofullmäktige beslutat att alla bänkar skall målas (med en annan färgsort), och kyrkan är stängd fr.o.m. denna vecka ett par månader framåt.
Men det räcker ju inte, förstås. Redan då gkfge fattade sitt beslut fanns det en minoritet som tyckte att en bänk med rumpavtryck borde bevaras för eftervärlden som ett slags nutidshistoria. Nu finns det dessutom en adress på nätet med f.n. 149 underskrifter av sådana som vill bevara en bänk. Den svenska lokaltidningen har också en webbfråga om saken.

Personligen är det mig i det närmaste egalt om alla bänkar målas eller om en bevaras, huvudsaken är att vi skulle få slut på den här farsen. Rumpmärkena syns egentligen bara i motljus och har inte stört mig.
Ändå undrar jag lite vad vi skulle skapa ett minnesmärke över om vi lämnar en del bänkar omålade. Ett dåligt gjort hantverk? Vår bråda tid, där inte ens färgen får torka i fred? Eller vad?

Men att kyrkbänkarna engagerar kan också tolkas positivt. Det visar nämligen att det inte finns större och allvarligare problem att ta ställning till. I dagarna kom det fram att en annan kyrka i Finland har haft pedofiliproblem - sådant har vi i Lovisa ändå sluppit (ta i trä!).

Illman i blåsväder

År 2007 rasade debatten het på och runt denna blogg. Jag fick både positiv och negativ feedback. Jag blev anmäld för domkapitlet för irrlära och invektiven var ofta mycket kränkande.
En som ivrigt gav sig in i debatten var läraren Thomas Illman från Vasa. Han startade rent av en egen blogg för att nagelfara mina blogginlägg. Det kändes hedrande att han gav dem så mycket vikt. Han betedde sig dock sakligt - han lät saken slåss, men inte personerna. Och så ska man ju göra. Tidigare inlägg om honom hittar du här.

Nu är han i hetluften igen. Han skrev nyligen ett brev till föräldrarna till sin skolas elever, där han bl.a. sade att han p.g.a. disciplinproblemen i skolan alltid bär en skottsäker väst. Föräldrarna tog illa vid sig, och nu har han blivit uppsagd, rapporterar Hufvudstadsbladet och Vasabladet.

Jag önskar Illman inget ont, tvärtom önskar jag honom krafter och välsignelse i denna tunga situation. Detta alltså helt utan att ta ställning i själva sakfrågan.


Mitt svar på Regnbågsankans fråga

Regnbågsankan r.f. ställer på sin hemsida en fråga:

Stöder du medborgarinitiativet Ja2013 eller hör du till de kritiska rösterna? Hur förhåller du dig till homoäktenskap som troende, och ser du detta som en religös fråga?

Vi är flera som har svarat, både för och emot. Mitt svar lyder:

Enligt luthersk syn är äktenskapet en samhällsfråga. Riksdagen har rätt att stifta hurdana äktenskapslagar den vill utan att kyrkorna skall blanda sig i (synpunkter kan man väl få komma med, förstås). Äktenskapet är alltså inte i sig en religiös fråga.
Man kan ändå komma med religiösa argument också, och bör göra det när nästa steg är att fundera på hur kyrkan skall handla.
Skapelseberättelsen bör läsas så att människan är skapad till tvåsamhet, oberoende av könskombination. Därför är det följdriktigt att också enkönade äktenskap blir tillåtna (och ja, jag skrev på medborgarinitiativet så fort det var möjligt). Kyrkorna bör ha möjlighet att självständigt besluta om sitt förhållningssätt, men själv skulle jag vara fullt beredd att viga enkönade par.
Jag förstår dock att många kolleger har samvetsbetänkligheter, så de som har blivit prästvigda innan denna lag träder i kraft bör ha frihet att låta bli att ställa upp (bara det sker snyggt). De som prästvigs senare vet vad de ger sig in på, och ska inte ha denna frihet.

Frågespalten LXXVI: Kyrkans vigselrätt i framtiden

I anslutning till debatten om könsneutrala äktenskap kom en fråga på Facebook:

Finns det verkligen en risk för att vår lutherska kyrka ska ge upp vigselrätten? Det gör ju frågan mycket mer komplicerad tycker jag. Jag skulle gärna vilja att mina barn kunde få bli vigda i kyrkan även om de inte är homosexuella ... Vad tror du att kommer att hända?

Jag tror inte att vi ger upp vigselrätten. Lagstiftaren tycks ju vara inställd på en samvetsklausul för kyrkan och prästerna.
Men även om vigselrätten skulle försvinna, skulle väl situationen vara samma som t.ex. i Frankrike, att den juridiska vigseln sker i magistraten och följs av en religiös ceremoni i kyrkan. Väldigt radikala förändringar blir det nog inte i praktiken ur gemene mans synvinkel.

Se också biskop Björn Vikströms kommentar till saken. 

Frågespalten LXXV: Sexuell läggning vs handlingsmönster

Den sista frågan i frågeklustret (Frågespalten LXII-LXIV) löd:

Hur svarar man dem som hävdar att homosexualitet handlar om handling och inte om läggning, utan att vi alla är skapta heterosexuella? Vad säger jag till dem som hävdar att jag kan be till Gud att Gud tar bort min bisexualitet?

Att det inte skulle vara frågan om läggning när det gäller homosexualitet är en föråldrad syn, medicinskt sätt. Det är som att påstå att lunginflammation inte beror på bakterier, utan på att man har andats kall luft, eller att mentala sjukdomar beror på onda andar och skall botas med förbön och aga.
De fall där homosexuella har ”botats” handlar bl.a. om att de inte egentligen var homo- utan bisexuella och därför kunde styra sin åtrå till personer av det andra könet, precis som heterosexuella kan styra bort sin åtrå från sådana som är t.ex. gifta. Läggningen ändrade alltså inte, utan bara handlingsmönstret.
Det kan också handla om att gå in i en livslögn (”in i garderoben”), ofta också inför sig själv. I många fall sker ”återfall”, där sådana som har haft ett homosexuellt beteende, men gifter sig med en av motsatt kön och t.o.m. får barn, sedan inser att hen trots allt är homosexuell. Detta leder till stor tragik i familjen, oberoende av hur situationen löses.

Om någon anser att din bisexualitet är en förvridning av din personlighet (eller hur de nu uttrycker saken), så finns det förstås alltid möjlighet att be till Gud. Men att Gud skulle ändra en persons sexuella läggning (inte bara handlingsmönster) är lika sannolikt som att Han låter ett amputerat ben växa ut igen. Jag säger inte att det skulle vara omöjligt, för ingenting är omöjligt för Gud, men jag har aldrig någonsin varken hört eller sett något sådant.
Och fast det inte är omöjligt, är det åtminstone onödigt, anser jag.

Frågespalten LXXIV: Kristen och polyamorös

Frågeklustret (se Frågespalten LXXII-LXXIII) går vidare:

Sen har jag en fråga till. Kan man vara både kristen och polyamorös (alltså att tro på att man kan ha flera djupa förhållanden samtidigt på ärligt, kärleksfullt och inkluderande vis)? Nu vet jag visserligen redan att det finns polyamorösa kristna men jag undrar om du har några tankar kring det?

Tack för dina nätsidor!

Jag ställer mig mycket tvekande till polyamorösa förhållanden. Där är det ju ingalunda frågan om läggning, utan om val. Att ha djupa förhållanden med flera på en gång kan i princip vara möjligt för någon, antar jag, men för att förhållandet ska vara jämlikt, borde alla som är i förhållandet öppet och ärligt vara av samma åsikt och ha samma möjligheter. Och i sådana förhållanden är svartsjuka lätt att förneka verbalt, förstås, men hur enkelt är det att göra sig kvitt den i praktiken? Framför allt: går det att reellt garantera att ingen i förhållandet tar skada av egen eller annans svartsjuka eller av något annat liknande?

Jag tror att det kan vara övermäktigt, och därför är polyamorösa förhållanden ingenting som jag rekommenderar.


Frågespalten LXXIII: Onaturliga begär och naturlig läggning

Frågeklustret, som jag nämnde i förra Frågespalt, fortsätter:

Sen är det en till text som jag har frågor om: I Romarbrevet så står det om hur "heterosexuella straffas med homosexualitet" som bloggaren Aqurette citeras på din sida. Men det står också i Romarbrevet att "kvinnorna bytte ut det naturliga umgänget mot ett onaturligt, likaså övergav männen det naturliga umgänget med kvinnorna och upptändes av begär till varandra". Visserligen handlar det om att byta begär men det står inte "deras naturliga" utan rätt och slätt "det naturliga", som om det bara finns ett naturligt sätt. Hur tänker du kring det?

Jag tycker att man inte skall läsa för mycket in i texten. Poängen är ju att folk sysslade med sådant som var emot deras naturliga läggning. Kvinnorna och männen bytte ut det naturliga umgänget med det andra könet. Man kan tolka detta som att heterosexualiteten är ”det naturliga” i allmänhet, men också att heterosexualiteten var det naturliga just för dessa personer (vilket i så fall skulle uttryckas med ”deras”). Eftersom det står ”det” är båda tolkningarna lika möjliga. Att utgående från detta påstå att endast en viss läggning är ”den naturliga” är att göra våld på texten. Visserligen skulle den tolkningen säkert vara i linje med Paulus’ tankar, men Rom 1:26-27 kan inte användas som grund för det argumentet (men kanske som stöd, om du förstår skillnaden).

Men som jag skriver på Hbt-bibeln, handlar det här om otuktiga handlingar som är emot personens naturliga läggning. Dessutom är det inte (här) handlingarna i sig själv som är den synd som Paulus vänder sig mot, utan de är en följd, ett straff om man så vill, av personernas egentliga synd, alltså deras bortvändhet från Gud.


Archbishop of Finland supports same-sex marriages

When the current government was formed in Finland a few years back, the Christian Democrats demanded that it would not propose any legislation allowing same-sex couples to marry, or the party would not participate in the government. The other parties agreed to this.
Therefore, MPs from the other parties tried to introduce a motion to legalize same-sex marriages. This failed, however, since the motion didn't gain the necessary support; only 76 of the 200 MPs signed the motion.
As a consequence, a citizen's motion was created. If 50 000 signatures are gathered, such a motion could be discussed in Parliament. When this motion was introduced on 19 March on the home page of the Ministry of Justice, it gathered the necessary signatures in less than one day - the first such motion ever to collect enough signatures. At 11:47 today, a week later, the motion had been signed by 138 226 citizens. The motion will remain on the home pages for six months, and the Ministry will then take it to Parliament for discussions.

Archbishop Kari Mäkinen

The Archbishop of the Evangelical Lutheran Church of Finland, Kari Mäkinen, appeared this morning on the TV channel MTV3 and gave his support to the proposed legislation about same-sex marriages.
"I think it is an important goal, and I hope that equality will be achieved in this," Mäkinen said in the programme Huomenta Suomi (Good morning Finland). "Within the church, marriage has traditionally meant a covenant between a man and a woman. The present discussion creates a dicsussion within the church as well, where the foundations of the concept of marriage are evaluated. I see in this discussion an immensly positive will to relate to every human being equally."

The proposed legislation would not compel the churches to perform same-sex marriages.

Update: Later the same day, the Archbishop denied that he had taken a stand on the legislation, saying he talked about "treating people and their relationships equally." Helsingin Sanomat published the comment.

Biskoparnas brev om missionsstiftet

Missionsstiftets biskop Risto Soramies' vapen

Biskoparna har skickat följande brev till prästerna:

Bästa präster!

I Lahtis grundades 16.3.2013 en icke-registrerad förening, som antog namnet Finlands evangelisk-lutherska missionsstift. Detta stift har ingen formell ställning i vår kyrka och det har skapats i strid mot vår kyrkas ordning. Även om missionsstiftet inte formellt är registrerat som ett religiöst samfund uppvisar det i praktiken många sådana drag.
Kyrkans kännetecken är Guds ord, dopet och nattvarden, samt prästämbetet som har inrättats för att utföra dessa uppgifter. De rörelser som verkar inom vår kyrka har av tradition respekterat vår kyrkas ordning. I motsats till dessa har missionsstiftet ett eget prästämbete och en egen sakramentsförvaltning och hävdar att evangelisk-lutherska kyrkan i Finland uppvisar kännetecken på en falsk kyrka.
Missionsstiftets strävan att fungera som en kyrka i kyrkan skapar villrådighet bland kyrkans medlemmar. Missionsstiftets verksamhet är inte evangelisk-lutherska kyrkans verksamhet och dess präster är inte präster i vår kyrka. Följaktligen är de förrättningar som de utför inte heller vår kyrkas förrättningar.
Så länge som missionsstiftets ecklesiologiska och kyrkorättsliga status är oklar, bör församlingarnas utrymmen inte upplåtas till missionsstiftets verksamhet. Verksamhet som ordnas i församlingarnas utrymmen ska inte vara riktad mot vår kyrkas arbete och kan inte innehålla alternativa kyrkliga förrättningar riktade till vår kyrkas medlemmar.
Vid prästvigningen och i prästlöftet (KO 5:6 §) har vår kyrkas präster lovat vara trogna mot vår kyrkas bekännelse, följa vår kyrkas lag och ordning samt befrämja allt som bygger upp vår kyrka. Att vår kyrkas präster verkar inom missionsstiftet står i uppenbar motsättning till dessa löften och till den lojalitet, som man kan förutsätta av en präst i vår kyrka. En präst i evangelisk-lutherska kyrkan i Finland kan följaktligen inte höra till prästerskapet i missionsstiftet.
Vi uppmuntrar varje präst i vår kyrka att frimodigt verka i trohet mot den uppgift som Kristus gett oss, och i enlighet med vår kyrkas bekännelse. ”Han som har kallar er är trofast, han skall åstadkomma det.” (1Tess 5:24)

Biskoparna i evangelisk-lutherska kyrkan i Finland

Rätt så! För att inte säga: det var på tiden!

Dessutom vill jag påminna om att missionsstiftet inte skall sammanblandas med Missionskyrkan, som är en av landets frikyrkor och en helt annan organisation.

Frågespalten LXXII: Skapelse och sexualitet

Ett frågekluster kom på eposten. En av frågorna löd:

Det en fråga som jag länge funderat på och det är den om skapelseberättelsen och sexualitet. Jesus citerar ju från skapelseberättelsen i evangelierna. Visserligen handlar det då på Jesu tid om skilsmässa, och bara en man och en kvinna kunde skiljas på den tiden. Men jag tycker det låter som att Jesus verkar understryka att Gud "gjorde dem till man och kvinna", att de två hör ihop på ett särskilt sätt och "därför ska en man lämna sin far och sin mor för att leva med sin hustru och de två ska bli ett". Alltså ska han gifta sig med en kvinna och inte med en annan man.

Samtidigt säger Jesus ingenstans att förhållanden mellan två kvinnor eller två män skulle vara något ont. [...]
Hur kan man tänka kring skapelseberättelsen och sexualitet? Och finns det plats för bisexuella som jag i skapelseberättelsen?
Om jag blev tvungen att välja celibat om jag var homosexuell så skulle jag ju ändå inte bli ett med någon av motsatt kön. Många som förespråkar celibat för homosexuella hävdar samtidigt att det att en man blir ett med en kvinna är Guds vilja.
Hur möter man argumentet att vi alla egentligen är heterosexuella och är skapade på det viset, och att vara bisexuell handlar om handling och inte om läggning (om du förstår vad jag menar?)? Eller argumentet att man han be Gud "befria" mig från att vara bisexuell? (Varför Gud nu skulle vilja det).

Det verkar som om du skulle ha hittat min sida ”Hbt-bibeln”, där jag ju behandlar det du frågar om. Du vill alltså ha fördjupning.

I avsnittet om skapelseberättelserna skriver jag: ... också annan än heterosexuell kärlek kan motiveras med skapelseordningen. Människan är skapad till att längta efter tvåsamhet. Den biologiskt grundläggande tvåsamheten är naturligtvis mellan man och kvinna; utan den kombinationen skulle människan inte ha kunnat uppfylla Guds bud att föröka sig och uppfylla jorden (1Mos 1:28). Men det budet är nu uppfyllt. Det är rent av det enda av alla de bud som Gud har gett oss som vi människor har uppfyllt - och det till överdrift! Aldrig är det bra.
Men som vi ser av den korrekta översättningen hör inte tvåsamhet och förökelse ihop på något absolut sätt. Därför strider inte heller andra kombinationer än man-kvinna mot detta avsnitt.

Om dessa ”andra kombinationer” består av homo- eller bisexuella är väl en bisak... alltså jag menar, det är mindre viktigt. Karikerat är det ju så att en heterosexuell blir kär i en person av motsatt kön, en homosexuell i en person av samma kön och en bisexuell i en person oberoende av kön. Det viktiga är ändå tvåsamheten, inte könskombinationen.

Jag skriver också: Gud har skapat ett pussel med många tusen bitar. Och bland dessa tusenden gäller det att finna någon som är ben av mina ben, kött av mitt kött. Någon som jag passar ihop med till både kropp och själ. [...] Om det vore ett pussel med bara två bitar, då skulle ju män och kvinnor vara utbytbara inbördes. Mannen kan skilja sig och gifta om sig och det är fortfarande man och kvinna. Men Jesus menar tydligen att relationen mellan makarna är unik. Hustrun är inte utbytbar. Inte för att makarna vigts på något särskilt sätt, utan helt enkelt för att de "lämnat sin far och sin mor" för att leva med varandra. De är de facto ett med varandra. Och därmed är de sammanfogade av Gud.

M.a.o.: Två personer skall bli ett. Man ska hålla ihop och inte vara otrogen. Skilsmässa är ingenting som Jesus rekommenderar. Men könsfördelningen i parförhållandet är nog sekundär.

Vi återkommer senare till de andra frågorna här på Frågespalten.



Frågespalten LXXI: Djurförsök

En tonåring i bekantskapskretsen skrev:

Vi jobbar i skolan i religionen med ett projekt. Alla har olika ämnen som de skall göra om och det handlar om olika etiska problem.
Min grupp har ämnet "djurförsök" och det står i våra instruktioner att man gärna kan fråga privatpersoner t.ex. en präst eller kyrkligt anställd. Då tänkte jag genast på dig och undrade om du skulle kunna ge kort några personliga åsikter om djurförsök och vad tycker kyrkan om det?

Kyrkan (i betydelsen Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland) har vad jag vet inga uttryckliga åsikter om djurförsök. Det som följer är mina personliga reflektioner.

Människan är skapad av Gud för att ta hand om skapelsen. Vi får utnyttja de resurser som naturen ger oss, bara vi handlar på ett hållbart sätt. Vilket inte alltid är fallet, tyvärr.
Djuren ska vi ta hand om, men får också äta dem och utnyttja dem på annat sätt. Dock utan att förorsaka onödigt lidande. Djurplågeri tar jag skarpt avstånd från.

Här kommer djurförsöken in. De förorsakar ju i allmänhet lidande åt försöksdjuren. Då blir frågan hur nödvändiga djurförsöken är.
Att sträva efter att skapa t.ex. mediciner som kan hjälpa många människor är en god sak. Mediciner måste testas innan de kan användas, och då är det bättre med djurförsök än med människoförsök. Människors lidande är s.a.s. mer värdefullt än djurs lidande, som alltså i detta fall kan vara nödvändigt. Men också här måste lidandet förstås minimeras.

När det gäller djurförsök i t.ex. kosmetikindustrin eller onödiga upprepningar av redan utförda försök är det en annan sak. Där är djurens lidande onödigt, och vi bör ta avstånd från det. Likaså bör vi försöka utveckla testmetoder som inte innefattar lidande för varken människor eller djur, och i takt med detta avstå från djurförsök.

Sammanfattningsvis: Det finns djurförsök som är nödvändiga för att förhindra ytterligare lidande. Dem måste vi tyvärr bibehålla. Däremot finns det också många helt onödiga djurförsök, och dem borde vi avstå ifrån.

Hoppas detta är till hjälp!

Allt gott!

So what?

I dagens (2.3.13) nummer av Borgåbladet skriver tidningens chefredaktör Micaela Röman en ledare med rubriken "So what-politiken såg dagens ljus." Hon refererar Yles program Slaget efter 12, som på torsdag (27.2.13) inbjöd riksdagsledamöterna Silvia Modig (VF) och Peter Östman (KD) till debatt om riksdagens lagutskotts beslut att inte ta motionen om könsneutralt äktenskap till behandling.
Det må vara hänt. Men när hon gör en koppling av detta slag:

Man kan ana sig till att de kristdemokratiska representanternas närvaro i massmedierna ökar energiförbrukningen i Finland. Det för att folkmassorna rusar till sina datorer för att söka upp webbsidan på vilken man kan klicka sig ur sitt medlemskap i kyrkan.

så är det inte längre OK.
Röman (liksom många andra) blandar nog ihop två begrepp. KD är inte kyrkans parti. Kyrkan är inte KDs stödtrupp. Många inom kyrkan (bl.a. jag) kan inte tänka sig att rösta på KD.
Den som inte gillar KDs politik, får låta bli att rösta på dem. Den som inte gillar vad kyrkan står för, kan skriva ut sig. Men dessa är inte samma sak!

Intervju om Jalovaara

Tidningen Östra Nyland publicerade idag en intervju där jag får säga mitt om förbönsverksamhet i allmänhet, om Pirkko Jalovaara i synnerhet och specifikt om Ordets och bönens kvällar som ordnas i Lovisa kyrka.
I intervjun står det bl.a.:

Karl af Hällström, kyrkoherde i Lovisa svenska församling, har inte sett [Jalovaara] predika i Lovisa [år 2001]. Däremot säger han som många andra att hon då ännu var mycket moderatare. af Hällström beskriver det som syns i programmet som horribelt, speciellt om allt är sant.
– Det är fruktansvärt att hon påstår att medicinering är djävulskt. Det tar jag avstånd från. Det är fruktansvärt att manipulera folk att avstå från hjälp som de kan få i skolmedicinen, säger af Hällström.
Han säger att det hon verkar göra i programmet är ett hinder för henne att komma till Lovisa.
– Men före ett beslut skulle jag vara tvungen att ta reda på hur det verkligen ligger till. Program som de där brukar vara hårt klippta.I princip ser af Hällström ändå ingen konflikt mellan skolmedicin och gudstro. Att be för folk som är sjuka är bara bra, medan skolmedicinen är ett verktyg för [G]ud. Gud har gett människan förstånd att använda den.
– Och skolmedicinen är det främsta sättet Gud helar människor i dag.
Att någon sedan uppmanar folk att sluta ta sina mediciner för att det är Gud som helar ser han som förkastligt.
– Naturligtvis finns det felaktig medicinering. Men man ska absolut inte sluta med den utan att tala med läkaren. Man ska inte göra det på eget bevåg.

Redaktören i MOT frågar sig hur den Evangelisk-lutherska kyrkan tillåter den typens predikan i sina kyrkor. Ett svar är att den karismatiska rörelsen uppgör stommen i kyrkan. Utan dem skulle kyrkobänkarna stå tomma, och därför väljer kyrkan att se bort och att inte ta ställning.
af Hällström säger att det inte bara är karismatiska rörelser, utan väckelserörelser över lag, som fyller kyrkan. Samtidigt ska folkkyrkan tolerera olika sätt att tro. Allt som inte är negativt ska få vara med inom vissa gränser. Om MOT har rätt så har Jalovaara gått över gränsen.
– Det kan inte tolereras på något sätt. Och då gäller det uttryckligen förkunnelsen och inte verksamheten att be för sjuka. Problemet är att förbönen kopplas ihop med Jalovaaras förkunnelse.

Lovisa har också sin egen predikant som sysslar med förbön. Det är 86-åriga Ulla-Christina Sjöman som håller regelbundna kvällar i Lovisa kyrka. De kvällarna har Karl af Hällström besökt, och beskriver Sjöman som moderat. På bönekvällarna ges inga löften om att Gud helar de sjuka.
– Underliga påstående som Jalovaaras kommer inte fram. Här är skolmedicinen en bakgrundsfaktor. Jag tror nog att Jalovaara svärtar folks bild av det som Sjöman gör.
Ett citat som tillskrivs Sjöman är också att "Gud har två händer. Den ena är bön, den andra är kirurgens kniv".
af Hällström ställer sig själv öppen till att Gud kan hela. Han tror att Gud kan verka på många olika sätt, men för det mesta genom skolmedicin. Men det finns exempel på att han verkar genom andra sätt. Det finns ändå ingen automatik eller något magiskt.
– Jag tror att de flesta läkare sett hopplösa fall som blivit friska. Vad det beror på har sedan medicinen svårt att förklara. I och med att vi bett för det så är det oberoende ett bönesvar.
Någon som ställt sig upp från rullstolen i kyrkan har han inte sett, och om någon påstod det skulle han vilja se själv och granska vad det är fråga om.
– Det är så osannolikt att det borde kollas upp ordentligt. I princip tror jag på mirakulöst helande, men i praktiken är det mycket sällsynt. Att sedan som Jalovaara använda det i marknadsföringssyfte är suspekt.



Mekane Yesus severs relationship with ELCA, CofS

The Ethiopian Evangelical Church Mekane Yesus is severing its relationship with the Evangelical Lutheran Church in America (ELCA), the Church of Sweden and “those churches who have openly accepted same-sex marriage.”
The action for “all Ethiopian Evangelical Church Mekane Yesus departments and institutions (at every level) to implement this decision” was ratified at the denomination’s general assembly, which met Jan. 27-Feb. 2 in Addis Ababa. The denomination’s church council took action at its July 2012 meeting to initially sever these relationships.
“The ELCA is very saddened by this decision,” said the Rev. Rafael Malpica Padilla, executive director for ELCA Global Mission. [...]
To ensure that the decisions by the Ethiopian Evangelical Church Mekane Yesus are implemented, members of the denomination “will not receive Holy Communion from the leadership and pastors of the (ELCA and the Church of Sweden). The Ethiopian Evangelical Church Mekane Yesus will not distribute communion to these churches,” as stated in the minutes of the denomination’s July 2012 council meeting. [...]
While the Ethiopian Evangelical Church Mekane Yesus is “closing the door to this partnership,” Malpica Padilla said that the ELCA and the Church of Sweden “are not locking the doors from our side. It is open for when you decide it is time to resume this journey together. It is my hope that in the near future, we will again walk together in Christian love. We will do this not because of doctrinal agreements or consensus, but because the gospel compels us to do so.” [...]
The Rev. Mark S. Hanson, ELCA presiding bishop, said the actions of the Ethiopian Evangelical Church Mekane Yesus are “deeply troubling.”
“Our own statement on human sexuality acknowledges that the position held by the Ethiopian Evangelical Church Mekane Yesus is also held by members of the ELCA. We are not of one mind, but we are one in Christ, in faith and in baptism,” said Hanson, adding that the relationships between Lutherans in North America and in Ethiopia “has been sustained through periods of oppression, divisions within the Ethiopian church and in times of turmoil among Lutherans in North America. The action of the Ethiopian Evangelical Church Mekane Yesus church diminishes our capacity together to proclaim the good news of Jesus Christ, to serve our neighbors and to care for the creation. [...]” 

ELCA 7.2.13

St. Valentine performed illegal marriages

On February 14 around the year 278 A.D., Valentine, a holy priest in Rome in the days of Emperor Claudius II, was executed,

History.com reports. Interestingly enough, Claudius II died in 270; in 278, Probus was emperor. But hey...

Under the rule of Claudius the Cruel, Rome was involved in many unpopular and bloody campaigns. The emperor had to maintain a strong army, but was having a difficult time getting soldiers to join his military leagues. Claudius believed that Roman men were unwilling to join the army because of their strong attachment to their wives and families.
To get rid of the problem, Claudius banned all marriages and engagements in Rome. Valentine, realizing the injustice of the decree, defied Claudius and continued to perform marriages for young lovers in secret.
When Valentine's actions were discovered, Claudius ordered that he be put to death. Valentine was arrested and dragged before the Prefect of Rome, who condemned him to be beaten to death with clubs and to have his head cut off. The sentence was carried out on February 14, on or about the year 270.

Legend also has it that while in jail, St. Valentine left a farewell note for the jailer's daughter, who had become his friend, and signed it "From Your Valentine."
For his great service, Valentine was named a saint after his death.

In truth, the exact origins and identity of St. Valentine are unclear. According to the Catholic Encyclopedia, "At least three different Saint Valentines, all of them martyrs, are mentioned in the early martyrologies under the date of 14 February." One was a priest in Rome, the second one was a bishop of Interamna (now Terni, Italy) and the third St. Valentine was a martyr in the Roman province of Africa.

Wikipedia has more information. 

As a comment on this: What would happen today to a pastor or priest who performs illegal marriages? Would they be killed? Probably not, at least in Finland. Other sanctions would occur, however.
But whom are we not allowed to marry today? Do I have to spell it out?...

Happy Valentine's Day to all!

Ten things about Church and LGBT

A list from Child of Illusion:

Franciskansk välsignelse och bön

Må Gud välsigna dig med obehag
inför enkla svar, halvsanningar och ytliga relationer
så att du får leva på djupet av ditt hjärta.

Må Gud välsigna dig med vrede
över orättvisor, förtryck och utsugning
så att du kan verka för rättvisa, frihet och fred.

Må Gud välsigna dig med tårar
att fälla över dem som drabbas av lidande, övergivenhet,
hunger och krig,
så att du kan sträcka ut handen och trösta dem
och förvandla deras smärta till glädje.

Och må Gud välsigna dig med tillräckligt mycket dåraktighet
för att du ska kunna tro att du kan få betyda något för världen,
så att du kan göra det andra hävdar är omöjligt
för att komma med rättvisa och godhet till
alla våra barn och fattiga.

I vår Herres Jesu Kristi namn.
Amen

- Philip Yancey
(källa)

Misstag ger misshag

- Vad har du gjort?? Du är röd på ena kinden.
- Jag fick en örfil av min fru för att jag sade att hennes strumpor korvade sig.
- Fick du en örfil för det?
- Ja, hon hade inga strumpor på sig. 

Från Facebook. Hur annars?

Statistiken inte katastrofal

76,3 procent av finländarna hör till den lutherska kyrkan jämfört med 77,2 procent året innan, skriver Kyrklig tidningstjänst (KT) 31.12.12. Det är frågan om 4 145 005 finländare.
Antalet utskrivna minskade från 46 177 till 38 573, medan antalet inskrivna steg från 13 623 till 14 639. Båda de sistnämnda siffrorna är rekordhöga.
Församlingarna döpte 44 408 barn år 2012. Året innan döptes 46 723 barn. Under året dog 41 734 av kyrkans medlemmar medan motsvarande antal år 2011 var 42 794.

Uppgifterna grundar sig på befolkningsregistrets preliminära uppgifter per 30.12.2012. Med i statistiken finns inte uppgifterna för årets sista dag (åtminstone jag förrättade ett dop den 30 december). Bekräftade uppgifter ges enligt KT ut i februari.

Statistiken för Lovisa svenska församling är också ytterst preliminär. Vi har en ofördelaktig åldersfördelning, så antalet jordfästningar överskred tydligt antalet dop. I fjol hade församlingen 2 661 närvarande medlemmar, medan siffran för i år sjunker till drygt 2 600.

Men överlag ser det inte så illa ut. Det kunde förstås vara bättre, för slutsumman är ju negativ, men ännu är siffrorna inte katastrofala.
Vi får jobba med att utveckla vår verksamhet och andra sätt att nå ut med vårt goda budskap. Genom att vi på så sätt höjer kvaliteten, kommer säkert också kvantiteten att påverkas. Och så är det ju förstås det förstnämnda som är viktigare.