Intervju om Jalovaara

Tidningen Östra Nyland publicerade idag en intervju där jag får säga mitt om förbönsverksamhet i allmänhet, om Pirkko Jalovaara i synnerhet och specifikt om Ordets och bönens kvällar som ordnas i Lovisa kyrka.
I intervjun står det bl.a.:

Karl af Hällström, kyrkoherde i Lovisa svenska församling, har inte sett [Jalovaara] predika i Lovisa [år 2001]. Däremot säger han som många andra att hon då ännu var mycket moderatare. af Hällström beskriver det som syns i programmet som horribelt, speciellt om allt är sant.
– Det är fruktansvärt att hon påstår att medicinering är djävulskt. Det tar jag avstånd från. Det är fruktansvärt att manipulera folk att avstå från hjälp som de kan få i skolmedicinen, säger af Hällström.
Han säger att det hon verkar göra i programmet är ett hinder för henne att komma till Lovisa.
– Men före ett beslut skulle jag vara tvungen att ta reda på hur det verkligen ligger till. Program som de där brukar vara hårt klippta.I princip ser af Hällström ändå ingen konflikt mellan skolmedicin och gudstro. Att be för folk som är sjuka är bara bra, medan skolmedicinen är ett verktyg för [G]ud. Gud har gett människan förstånd att använda den.
– Och skolmedicinen är det främsta sättet Gud helar människor i dag.
Att någon sedan uppmanar folk att sluta ta sina mediciner för att det är Gud som helar ser han som förkastligt.
– Naturligtvis finns det felaktig medicinering. Men man ska absolut inte sluta med den utan att tala med läkaren. Man ska inte göra det på eget bevåg.

Redaktören i MOT frågar sig hur den Evangelisk-lutherska kyrkan tillåter den typens predikan i sina kyrkor. Ett svar är att den karismatiska rörelsen uppgör stommen i kyrkan. Utan dem skulle kyrkobänkarna stå tomma, och därför väljer kyrkan att se bort och att inte ta ställning.
af Hällström säger att det inte bara är karismatiska rörelser, utan väckelserörelser över lag, som fyller kyrkan. Samtidigt ska folkkyrkan tolerera olika sätt att tro. Allt som inte är negativt ska få vara med inom vissa gränser. Om MOT har rätt så har Jalovaara gått över gränsen.
– Det kan inte tolereras på något sätt. Och då gäller det uttryckligen förkunnelsen och inte verksamheten att be för sjuka. Problemet är att förbönen kopplas ihop med Jalovaaras förkunnelse.

Lovisa har också sin egen predikant som sysslar med förbön. Det är 86-åriga Ulla-Christina Sjöman som håller regelbundna kvällar i Lovisa kyrka. De kvällarna har Karl af Hällström besökt, och beskriver Sjöman som moderat. På bönekvällarna ges inga löften om att Gud helar de sjuka.
– Underliga påstående som Jalovaaras kommer inte fram. Här är skolmedicinen en bakgrundsfaktor. Jag tror nog att Jalovaara svärtar folks bild av det som Sjöman gör.
Ett citat som tillskrivs Sjöman är också att "Gud har två händer. Den ena är bön, den andra är kirurgens kniv".
af Hällström ställer sig själv öppen till att Gud kan hela. Han tror att Gud kan verka på många olika sätt, men för det mesta genom skolmedicin. Men det finns exempel på att han verkar genom andra sätt. Det finns ändå ingen automatik eller något magiskt.
– Jag tror att de flesta läkare sett hopplösa fall som blivit friska. Vad det beror på har sedan medicinen svårt att förklara. I och med att vi bett för det så är det oberoende ett bönesvar.
Någon som ställt sig upp från rullstolen i kyrkan har han inte sett, och om någon påstod det skulle han vilja se själv och granska vad det är fråga om.
– Det är så osannolikt att det borde kollas upp ordentligt. I princip tror jag på mirakulöst helande, men i praktiken är det mycket sällsynt. Att sedan som Jalovaara använda det i marknadsföringssyfte är suspekt.