Hindren framför målet

Hinder är de skrämmande ting som du ser när du flyttar blicken från målet. 
- Hannah More
citerad i Stora talarboken (2010)
av Barbro Fällman

Den snabbaste pappan

Två pojkar står på skolgården och skryter om sina pappor. Den förste säger:
- Min pappa är så snabb att han kan skjuta en pil och springa i kapp den och ta den i luften.
Den andre pojken säger:
- Tycker du att det är snabbt! Min pappa är jägare och han kan skjuta mot en älg och vara framme vid älgen innan kulan träffar.
Då kommer det fram en tredje pojke till dem och säger:
- Ni två vet inget om snabbhet. Min pappa är kommunalarbetare. Han slutar jobbet klockan fyra varje dag men är ändå hemma kvart över tre!
Hittade den på Facebook.

Den kristna guden heter Gud!

Historietidningen AoV Historia hade ett intressant temanummer (3/2012) om korstågen. Vissa små felaktigheter upptäckte jag visserligen, men i det stora hela var det informativt och bra.
Med undantag för en sak som jag skrev om här på bloggen redan 2006 (tänk att skribenterna inte minns det!): när vi talar om den kristna guden är ordet "gud" ett egennamn som skall skrivas med stor bokstav: "Gud". Nu var det s.g.s. genomgående med liten bokstav ("han gav ett löfte till gud").
Detta är fel, förstås, men jag får också en känsla av att det är tendentiöst, att det ger uttryck för ett religionsförakt som inte hör hemma i en objektiv text. Jag hoppas att jag har orätt.

Cheap bastards

A man and his wife were celebrating 50 years together. Their three kids, all very successful, agreed to a Sunday dinner in their honour.

"Happy Anniversary Mom and Dad," gushed son number one. "Sorry I'm running late... had an emergency, you know how it is, didn't have time to get you both a present."
"Not to worry," said the dad.."the important thing is that we're all here together today."

Son number two arrived and announced, "You and Mom still look great, Dad! Just flew in from L.A. and didn't have time to get you a present... Sorry."
"It's nothing," said the father, "Glad you were able to be here."

Just then the daughter arrived.
"Hello both of you, Happy Anniversary! I'm sorry, but my boss is sending me out of town and I was really busy packing... so I didn't have time to get you guys anything."
Again the father said, "I really don't care, at least the five of us are together today."

After they had all finished dessert, the father put down his knife and fork, looked up and said, "Listen up, all three of you, there's something your mother and I have wanted to tell you for a long time. You see, we were very poor. Despite this, we were able to raise each of you and send you to college. All through the years your mother and I knew that we loved each other very much but... we just never found the time to get married."
The three kids gasped and said, "You mean we're bastards?"
"Yep," said the dad..."and cheap ones too!"
Thanks to MadPriest!

Väärä lääkitys

Lääkäri soitti potilaalle:
"Määräsin vahingossa masennuslääkettä ripuliinne."
"Joo ihmettelinkin, kun olen istunut kaksi tuntia paskat housuissa, eikä kismitä yhtään."

Facebookista löysin...

Irland: Anglikaner slåss om hbt-frågor

Den anglikanska Church of Ireland har haft kyrkomöte härom veckan, berättar NewsLetter (20.5.12). En av kyrkans biskopar, Michael Burrows, har tillåtit en av prästerna i sitt stift att ingå ett samkönat partnerskap.
Detta upprör de konservativa, som lätt ironiskt kallar sig "evangeliska" (eller kanske "evangelikala" vore den rätta termen på svenska). Nu överväger de att dra både biskop Burrows och Dean (dekan eller domprost?) Tom Gordon, som är den "samkönade prästen" ifråga, inför en kyrklig domstol för att hindra andra präster att följa Gordons exempel.

En annan biskop, den evangelikale Harold Miller, har uppmanat Gordon att uppge om hans partenskap är sexuellt eller om de lever i celibat. Jag har ingen information om saken, men upplever ändå att själva frågan är absurd. Är det inte rätt självklart vilket svaret är?
Men har man problem med hur andra lever, så har man.

No State Church in Norway - or in Finland

The Norwegian Parliament - Stortinget - decided the other day (21.5.12) to abolish the State Church system. Good for them!
Voices in Finland have been raised for the same thing to be done here. This shows, of course, a lack of knowledge of both history and of the background of the relationship between Church and State. I've blogged about this before.

I'm not saying that reforms couldn't be made, but a non-existant State Church cannot be abolished, can it?

Hbt-altartavla skänkt till Skara domkyrka

Fotografen Elisabeth Ohlson-Wallin, känd från utställningen Ecce Homo, har skänkt en altartavla med hbt-motiv (se bild nedan) till Skara domkyrka, skriver QX.se.
Gåvan är en del av TV-programmet Konstkuppen. För Ohlson-Wallin är det ett test på hur långt kyrkan kommit i hbt-frågor.
- Jag funderade efter det på vad det var som var så magiskt med altartavlor, säger hon och berättar att hon nu när Svenska kyrkan öppnat för enkönade äktenskap var det dags.
- Vi har det jättebra i Sverige när det gäller rättigheter, konstaterar Ohlson-Wallin. Men den kyrkliga folksjälen är inte riktigt där rättigheterna nått, något som gäller även för övriga samhället.
Ohlson-Wallin konstaterar att inga av hennes hbt-relaterade utställningar någonsin visats fysiskt i en kyrka i Sverige. I Berlin och Zürich har bilderna kunnat visas, men i svenska kyrkor har det tydligen, som Ohlson-Wallin tror, blivit för mycket.
I helgen var de så högtidlig avtäckning av hennes Altartavla med hbt-motiv, men utan att någon representant för kyrkan, mer än vaktmästaren, var på plats.
- För mig är det en politisk handling. Inte bara att sätta hbt-personer i himlen utan jag vill se var kyrkan egentligen befinner sig i sitt ställningstagande. Det finns ingen hbt-konst i kyrkorna efter alla år och detta är nu första gången någon skänker det som är en hbt-kyrklig konst.
- Min "konstkupp" blev att skänka bilden till Skara domkyrka där man nu skall ta ett beslut om man vill ta emot gåvan, förklarar Ohlson-Wallin som därmed hoppas på en debatt om hbt-personers ställning inom kyrkan när den nu måste tacka ja eller nej till altartavlan.
Fortsättning följer m.a.o. antagligen. Om motivet säger konstnären:
- Jag har gjort en bild med Adam och Adam liksom Eva och Eva med utgångspunkt från en målning av 1500-talskonstnären Lucas Cranach där stortår målats som en fallossymbol.
Ohlson-Wallin berättar att detta fallosinslag kom till efter att reformatorn Martin Luther förklarat att sexualitet inte var ett straff från Gud utan något nyttigt för kroppen.
- Han rekommenderade två samlag i veckan, säger Elisabeth Ohlson-Wallin med ett skratt.
Så den bild hon skapat med två Adam och två Eva där kd-politikern och transaktivisten Maria Hansson Nielsen är ormen, är såväl ett sätt att placera hbt-personer i Paradiset, snarare än tidigare bli förpassande till helvetet, som en påminnelse om Luthers för tiden radikala omvärdering av sexualiteten.
Foto: Elisabeth Ohlson-Wallin. Källa: QX.se.

Rumpavtrycken som bild för evangelium

I ledaren i Kyrkpressen 20/2012 (16.5.12) skriver May Wikström om rumpavtrycken i Lovisa kyrka.
Som bekant var målfärgen på kyrkbänkarna inte helt torr då en stor konsert hölls i kyrkan i december i fjol, med påföljd att många konsertbesökares ändalykt lämnade avtryck i bänkarna och några av dem fick färg på kläderna. Detta berodde på att målarfirman inte rätt hade beräknat hur länge det tar för den linoljefärg som användes att torka. Nyheten, som först publicerades av den finska lokaltidningen Loviisan Sanomat, skapade stort gaudium när den kablades ut över världen.
Det är klart att en sådan här miss av hantverkarna borde korrigeras på garanti, och så kommer också att ske. Dock har församlingarnas beslutsfattare och medlemmar diskuterat om en bänk borde bevaras för eftervärlden p.g.a. den mediestorm som saken gav upphov till. Åsikterna är lika delade som den kroppsdel som gjort avtrycken.
Wikström skriver bl.a.:
Visst är det sympatiskt att tänka sig att en kyrka har synliga spår som förkunnar för eftervärlden: här har suttit människor som jag och du många gånger förut. Men alla tolkar inte så djupt. Och det som orsakar fniss och löje är också en plats som andra ser som ett heligt rum. Fort stämplas de som enbart humorlösa och bigotta [...]
På film är prästerna töntiga, de troende inskränkta och trista. Om rumpscoopet ska speglas mot den ”sanningen” är det ännu tristare. Kyrkan och tron ger anledning till glädje bara när man kan skratta åt dem.
Jag blev själv i vintras intervjuad i TV-nytt som församlingens t.f. kyrkoherde. I intervjun vinklade jag rumpavtrycken till en förkunnelse av evangelium.
Precis som vi alltid har rumpan med oss, sade jag, så har vi våra andligt och psykiskt sämre sidor med oss hela tiden. Precis som rumpavtrycken finns i kyrkan, får vi ta också våra dåliga sidor, våra synder, misslyckanden och felsteg med oss till kyrkan för att där, inför Gud, få lämna dem ifrån oss och ta emot hans förlåtelse.

Men det är klart att även om också rumpavtrycken kan användas som en bild för andliga sanningar, betyder det inte att de nödvändigtvis måste bevaras. Vi får se vilket beslut gemensamma kyrkofullmäktige kommer fram till.

Kontaktannonsen

En man ringer till den lokala tidningen för att sätta in en kontaktannons. Han läser upp för telefonisten vad det skulle stå i annonsen:
- Social man, mysiga hemmakvällar, långa promenader m m.
När han är klar frågar telefonisten:
- Vill du ha in den på lördag?
- Det var tanken, säger han, men kan jag verkligen skriva det?
Hämtad från Facebook.

Hávamál 88

Tidigt sådd åker
må ingen tro,
och ej för snart sin son;
av vädret beror åkern,
av sitt vett sonen,
båda tvivelaktiga ting.
Hávamál - Den höges sång
Erik Brates översättning 1913 från fornisländskan

The nuns' first hot dogs

Two Irish nuns have just arrived in USA by boat and one says to the other, "I hear that the people in this country actually eat dogs."
"Odd," her companion replies, "but if we shall live in America, we might as well do as the Americans do."
Nodding emphatically, the mother superior points to a hot dog vendor and they both walk towards the cart.
"Two dogs, please," says one.
The vendor is only too pleased to oblige and he wraps both hot dogs in foil and hands them over the counter. Excited, the nuns hurry over to a bench and begin to unwrap their "dogs."
The mother superior is first to open hers. She begins to blush and then, staring at it for a moment, leans over to the other nun and whispers cautiously: "...What part did you get?"

Thanks to Mrs. Karl!

Strindberg om kärlek

Kärleken besegrar allt, till och med svavelrök och karbol. 
- August Strindberg
citerad i Stora talarboken (2010)
av Barbro Fällman

Läst: Dynamisk psykiatri

Johan Cullberg: Dynamisk psykiatri
Sjunde utgåvan, Natur och Kultur 2003 
Bokreflektion inför Lång kurs i själavård, del II

Förhållandet mellan själavård och psykiatri är inte utan problem.
Själavården är ett slags själens friskvård, där friska personer med problem kommer till någon som kan hjälpa dem att bearbeta problemen och att finna en möjlig lösning. Psykiatrin (liksom psykoterapier av olika slag) är däremot sjukvård, där man strävar efter att finna en diagnos på patientens sjukdom och sedan bota den sjukdom han lider av.
Båda inriktningarna – den psykologisk-psykiatriska och den pastorala – behövs och de kompletterar varandra. En god psykolog eller psykiater borde känna till en del om själavård och en god själavårdare å sin sida om psykologi och psykiatri. Inte så att dessa skall idka det andra yrket, men så att de kan känna igen när de borde hänvisa patienten/klienten vidare till den andra sidan av staketet.
Jag misstänker, utan att ha kunskap i saken, att den psykologiska och psykiatriska utbildningen inte just tar upp pastoralpsykologi. I så fall är det tråkigt. Däremot är det bra att vi själavårdare får en insikt i psykologi och psykiatri. Det är viktigt att vi skall kunna känna igen symtomen på olika mentalsjukdomar, så att vi kan inse när våra egna resurser tar slut, alltså när problemen som klienten tar upp inte är sådana som vi kan hjälpa honom att lösa, utan där det behövs medicinsk hjälp av något slag.
Därför är kursavsnittet om psykiatri viktigt, och därför är det viktigt att vi studerar t.ex. just Cullbergs bok.
När jag läste den, fäste jag mig vid beskrivningarna av olika åkommor och reflekterade att det inte alltid är lätt att dra någon skarp gräns mellan de båda disciplinerna. När är en person modfälld för att den har mött motgångar som själavårdaren kan hjälpa honom att bearbeta, och när är det frågan om depression som borde behandlas med terapi eller medicinering? För att nu bara nämna ett exempel.
Lösningen är väl att (i gränsfall) försöka hjälpa så gott det går, men bibehålla den ödmjuka insikten om att det inte alltid är vi själva som kan ge dem bästa hjälpen. Ibland måste vi hänvisa klienterna vidare, fastän det kan störa det egna egot.
Jag antar att det samma gäller på psykiatrins planhalva.

Tranströmer om kejsarens bild

Jesus höll upp ett mynt
med Tiberius i profil
en profil utan kärlek
makten i omlopp
T. Tranströmer
citerad av Madicken - teolog

The wrong side of the bed

Mother Superior was on her way to late morning prayers, when she passed two novices just leaving early morning prayers, on their way to classes. As she passed the young ladies, Mother Superior said, 'Good morning, ladies.'
The novices replied, 'Good morning, Mother Superior, may God be with you.'
But after they had passed, Mother Superior heard one say to the other, 'I think she got out of the wrong side of the bed this morning.'
This startled Mother Superior, but she chose not to pursue the issue.

A little further down the hall, Mother Superior passed two of the Sisters who had been teaching at the convent for several years. She greeted them with, 'Good morning, Sister Martha, Sister Jessica, may God give you wisdom for our students today.'
'Good morning, Mother Superior. Thank you, and may God be with you.'
But again, after passing, Mother Superior overheard, 'She got out of the wrong side of bed today.'

Baffled, she started to wonder if she had spoken harshly, or with an irritated look on her face. She vowed to be more pleasant. Looking down the hall, Mother Superior saw retired Sister Mary approaching, step by step, with her walker. As Sister Mary was rather deaf, Mother Superior had plenty of time to arrange a pleasant smile on her face, before greeting Sister Mary.
'Good morning, Sister Mary. I'm so happy to see you up and about. I pray God watches over you today, and grants you a wonderful day.'
'Ah, Good morning, Mother Superior, and thank you. I see you got up on the wrong side of bed this morning.'
Mother Superior was floored!
'Sister Mary, what have I done wrong? I have tried to be pleasant, but three times already today, people have said that about me.'
Sister Mary stopped her walker, and looked Mother Superior in the face.
'Oh, don't take it personally, Mother Superior. It's just that you're wearing Father Murphy's slippers!!'

Thanks to MadPriest!

Montako kirkolliskokousta tarvitaan vaihtamaan hehkulamppu?

Neljä. Kolme ensimmäistä yrittää, muttei onnistu. Vanha hehkulamppu saa kotipaikkaoikeuden taloyhtiön ongelmajätelaatikossa, jossa sitä väistävät kaikki paitsi roskakuski.
Tästä löysin.

Läst: Själavård – en grundbok

Berit Okkenhaug: Själavård – en grundbok
(norsk originaltitel: Når jeg ser ditt ansikt. Innføring i kristen sjelesorg)
Libris 2004
Bokreflektion inför Lång kurs i själavård, del II

Den norska prästen Berit Okkenhaug är en erfaren själavårdare, som har fungerat som sjukhuspräst och som lärare i själavård och som nu är präst vid Institutt for Sjelesorg. Hennes bok är en kursbok och inspirationsbok för själavårdare av olika slag.
Och inspirerande är verkligen denna kursbok. När jag läste den repeterade jag naturligtvis en hel del som jag visste från tidigare, och det är aldrig fel. Samtidigt fick jag på ett nytt sätt ett sammanhang i själavården, ett sammanhang som gör att redan upptäckten av denna bok har gjort den pågående själavårdskursen värd att gå, fast jag inte skulle lära mig något mer på den. Vilket jag inte tror är fallet.
Alla har förstås sitt eget sätt att idka själavård på. Till stor del växer väl det sättet fram genom försök och misstag. Själavårdarens person är hans eller hennes viktigaste arbetsredskap, och det gör att det inte finns bara ett rätt sätt. Ändå är det naturligtvis viktigt att fördjupa sig och bredda sin palett. Det är ju inte bara själavårdaren, utan också klienten (konfidenten, som Okkenhaug skriver), som finns med i själavårdssituationen, och det gör att samverkan mellan dessa två personer alltid är olika med olika klienter. Det i sin tur leder till att mellanrummet, samspelet, mellan dem – som Okkenhaug tar upp i kap. 6 – också varierar. Därmed bör själavårdaren ha en så stor redskapsback som möjligt, för att på bästa sätt kunna verka i de varierande situationerna.
Och Okkenhaugs ”grundbok” är väl ägnad att utöka verktygens antal och mångsidighet. Hon tar upp olika metoder som jag kommer att fördjupa mig i ytterligare, hon tar upp olika livsfrågor och problem som själavårdaren kan stöta på (och som jag under mina femton år som präst förstås redan har stött på) och hon tar upp själavårdens förhållande till psykiatrin och psykologin, som det också är viktigt att känna till.

Jag har inför det aktuella kursavsnittet lånat hennes bok. Men det är helt klart att jag måste köpa den åt mig, för det är en bok som varje själavårdare borde ha i sin bokhylla!
Tack för att den finns på litteraturlistan!