Ett par veckor semester och bloggpaus. Vi återkommer!
Veckans anekdot: Fråga pastorn om sex
På våra skriftskolläger har vi ofta en bastukväll som är könssegregerad. Då flickorna är i bastun har vi "killsnack" med pojkarna, och flickorna har "tjejsnack" då pojkarna badar bastu. Dessa "snack" kan utformas på olika sätt, men jag har ofta med ett avsnitt då pojkarna får skriva frågor om vad de vill - t.ex. sexualitet, sällskapande och sånt - och jag lovar att besvara dem alla. Ibland blir det plojfrågor då de vill testa mina gränser, men i allmänhet är de flesta frågor rätt seriösa.
I år var den första frågan: "Har du alltid varit skallig?" Svaret var kort: "Nej."
På den andra lappen stod: "Har du alltid varit skallig?" Svaret var fortfarande "Nej."
Den tredje frågan löd: "När blev du skallig?" och den fjärde "Hur kan du vara utan hår på huvudet när du har så mycket på bröstet?" När jag hade besvarat dem blev det äntligen dags för allvarligare frågor.
Och i år var ett par av dem verkligt tuffa. Det var bra att vi hade killsnacket!
I år var den första frågan: "Har du alltid varit skallig?" Svaret var kort: "Nej."
På den andra lappen stod: "Har du alltid varit skallig?" Svaret var fortfarande "Nej."
Den tredje frågan löd: "När blev du skallig?" och den fjärde "Hur kan du vara utan hår på huvudet när du har så mycket på bröstet?" När jag hade besvarat dem blev det äntligen dags för allvarligare frågor.
Och i år var ett par av dem verkligt tuffa. Det var bra att vi hade killsnacket!
Italien: Luthersk välsignelse av samkönade par
Synoden (motsv. kyrkomötet) för den Evangelisk-lutherska kyrkan i Italien (CELI) fattade i maj 2011 med stor majoritet (!) ett beslut om att införa välsignelse av samkönade par. Argumentet är att homosexualiteten är en del av sexualitetens uttryck och representerar därför ett naturligt tillstånd. Därför kan inte moralisk fördömelse av homosexualitet berättigas på något sätt, särskilt inte inom kyrkan.
Synodens ordförande Christiane Groeben säger att CELIs tro är att kyrkans uppdrag är att följa kristna på deras livsvandring, både genom att lyssna till Guds ord och genom att observera sociala förändringar. Och bland olika slags mänskliga relationer finns en mångsidighet som ger kyrkan ett pastoralt ansvar som den inte kan förneka.
Det första samkönade paret välsignades i gudstjänsten i den valdensiska kyrkan i Milano 26.6.11.
CELI har ungefär 7000 medlemmar i 20 lokala församlingar.
Synodens ordförande Christiane Groeben säger att CELIs tro är att kyrkans uppdrag är att följa kristna på deras livsvandring, både genom att lyssna till Guds ord och genom att observera sociala förändringar. Och bland olika slags mänskliga relationer finns en mångsidighet som ger kyrkan ett pastoralt ansvar som den inte kan förneka.
Det första samkönade paret välsignades i gudstjänsten i den valdensiska kyrkan i Milano 26.6.11.
CELI har ungefär 7000 medlemmar i 20 lokala församlingar.
IT: Italian Lutherans say Yes to the blessing of homosexual couples (EPNN 16.5.11)
Nella chiesa valdese di Milano la prima benedizione per coppie gay (Chiesa luterana 26.6.11)
Seeing the Kingdom of God
People must not only hear about the kingdom of God, but must see it in actual operation, on a small scale perhaps and in imperfect form, but a real demonstration nevertheless.
The Oz books
L. Frank Baum: The Oz books: Lyman Frank Baum (1856–1919) was an American author, actor, and independent filmmaker best known as the creator, along with illustrator W. W. Denslow, of one of the most popular books ever written in American children's literature, The Wonderful Wizard of Oz, better known today as simply The Wizard of Oz. He wrote thirteen sequels, nine other fantasy novels, and a plethora of other works, and made numerous attempts to bring his works to the stage and screen. (Wikipedia)
The Wonderful Wizard of Oz (1900)
The Marvelous Land of Oz (1904)
Ozma of Oz (1907)
Dorothy and the Wizard in Oz (1908)
The Road to Oz (1909)
The Emerald City of Oz (1910)
The Patchwork Girl of Oz (1913)
Tik-Tok of Oz (1914)
The Scarecrow of Oz (1915)
Rinkitink in Oz (1916)
The Lost Princess of Oz (1917)
The Tin Woodman of Oz (1918)
The Magic of Oz (1919)
Glinda of Oz (1920)
The fourteen Oz books, written during the two first decades of the last century, form a corpus of its own. To this corpus could be added a couple of books not set in the magical land of Oz, but whose heroes and heroines later figure in Oz books, as well - The Sea Fairies (1911) and Sky Island (1912).
These books are, of course, aimed at children. A true adult, however, is a person who retains many positive childish properties, while discarding the negative ones. Therefore, the Oz books can very well be used as light reading by adults as well. They are charming and have been purged of the darker elements of earlier fairy tales (e.g. the violence of the brothers Grimm stories).
At the same time, there is a strong moral element in the Oz books. The fight between good and evil has perhaps been scaled down to a struggle between naughty and nice, but it is there, nevertheless. The place of females (not women so much as girls, but anyway) is much more emancipated than one could expect from stories a century old - queens and generals, and of course Ozma and Glinda, are often female along with male rulers such as his imperial majesty the Tin Woodman.
I cordially recommend the Oz books for any child or (true) adult who wishes to be entertained and excited, but not horrified. I've used them as bedtime stories for my childish self, and enjoyed them all!
Rwandan proverb
You can outdistance that which is running after you, but not what is running inside you.
- Rwandan proverb
as quoted on QuoteFame.com
as quoted on QuoteFame.com
Prayers for partnerships: Reactions in southern Finland
Last year, the General Synod of the ELCF decided to allow prayers for couples in registered partnerships (i.e. same-sex couples) to be performed, as long as these events are clearly distiguishable from marriages. In February, the bishops, as requested, gave instructions on how these events should be performed in practise.
This has given rise to strong feelings in different parishes around the country.
In Huittinen, Sinikka Ritakallio, a member of the Church Council, wants the parish to refuse to perform such prayer meetings altogether. This is not, however, in the power of the Church Council to decide. The bishops have given their instructions, and they, not the Church Council, are the foremen of the pastors. The Church Council can decide not to allow these prayers to be performed in the church building, but that's it.
In Nurmijärvi, the Church Council has, slightly surprisingly, reached a compromise that allows same-sex couples to be prayed for in the chapel, but not in the main church. It is said that this practise would show that the church doesn't equate same-sex partnerships with heterosexual marriages. I agree that the idea is discriminatory, but isn't the chapel a consecrated building just as much as the church? Wherein lies the logic?
In my own parish in Porvoo, we have a preliminary order of service for the event that it would be needed. I worked it out with the clear intent to balance between the needs of the parishioners and the instructions of the bishops, and I think I succeeded. At least, my colleagues approved. The other day, I was accosted by a man in the street, who talked a lot about how God does not bless sin. He never specified, but I assume that it was in context with this question, since both the local paper Borgåbladet and the church newspaper Kyrkpressen interviewed me about it the week before. I didn't rebut, for he was so elliptical in his statements that I easily agreed: God does indeed not condone sin. Homosexuality, however, is not a sin, of course.
This has given rise to strong feelings in different parishes around the country.
In Huittinen, Sinikka Ritakallio, a member of the Church Council, wants the parish to refuse to perform such prayer meetings altogether. This is not, however, in the power of the Church Council to decide. The bishops have given their instructions, and they, not the Church Council, are the foremen of the pastors. The Church Council can decide not to allow these prayers to be performed in the church building, but that's it.
In Nurmijärvi, the Church Council has, slightly surprisingly, reached a compromise that allows same-sex couples to be prayed for in the chapel, but not in the main church. It is said that this practise would show that the church doesn't equate same-sex partnerships with heterosexual marriages. I agree that the idea is discriminatory, but isn't the chapel a consecrated building just as much as the church? Wherein lies the logic?
In my own parish in Porvoo, we have a preliminary order of service for the event that it would be needed. I worked it out with the clear intent to balance between the needs of the parishioners and the instructions of the bishops, and I think I succeeded. At least, my colleagues approved. The other day, I was accosted by a man in the street, who talked a lot about how God does not bless sin. He never specified, but I assume that it was in context with this question, since both the local paper Borgåbladet and the church newspaper Kyrkpressen interviewed me about it the week before. I didn't rebut, for he was so elliptical in his statements that I easily agreed: God does indeed not condone sin. Homosexuality, however, is not a sin, of course.
Huittisissa yritetään estää homoparien puolesta rukoilu (Turun Sanomat 25.2.11)
TS: Huittisissa halutaan estää rukous homoparien puolesta (Kotimaa 26.2.11)
Domkyrkoförsamlingen först med förbönsformulär (Kyrkpressen 20.7.11)
Rukoukset homosuhteiden puolesta kappeleissa (Nurmijärven Uutiset 27.7.11)
Nurmijärvellä parisuhderukoukset kappeliin (Kotimaa 29.7.11)
Hávamál 48
Modiga och givmilda
män leva bäst,
nära sällan sorg;
men fåvitsk man
fruktar allt möjligt,
sörjer alltid snål vid gåvor.
män leva bäst,
nära sällan sorg;
men fåvitsk man
fruktar allt möjligt,
sörjer alltid snål vid gåvor.
Hávamál - Den höges sång
Erik Brates översättning 1913 från fornisländskan
Erik Brates översättning 1913 från fornisländskan
Minns du 1980-talet?
Visst är det ofattbart att…
- Vi på fullt allvar trodde att George Michael var hetero
- Vi köade utanför telefonautomater varje gång vi ville ringa hem
- Hockeyfrillan fanns på var mans huvud – gärna i kombination med en synthtofs
- Seglarskon betraktades som »klassisk» och »tidlös»
- En krusig permanent ansågs vara en trendig frisyr – både på tjejer och killar
- Dirty Dancing-stjärnan Patrick Swayze betraktades som supersexig
- Ett Lycra-plagg som kallades »Body» hade en naturlig plats i våra garderober
- Axelvaddar, ju större desto bättre, gav oss en naturlig siluett
- Mascaran inte skulle vara svart utan ha samma färg som ögonen – blå, grön eller brun
- En bit kassler med ananasskiva betraktades som exotisk och att alla maträtter som innehöll ananas hette någonting med Hawaii
- Den lyxigaste förrätten var räkcocktail
- Den flottaste efterrätten var glace au four
- Vi fick inte hoppa på golvet när vi lyssnade på musik för då blev det hack i skivan
- Det fanns en särskild möbel att förvara skivspelaren på, den kallades stereobänk
- Vi gick med i bokklubbar, skivklubbar och samlade på receptkort som vi förvarade i speciella boxar
- Det gick rykten om att Michael och Janet Jackson var samma person
- Det vita mirakelmedlet Tippex var det enda sättet att åtgärda stavfel
- Vi trodde att vi skulle få HIV vid blotta anblicken av Jacob Dahlin och Sighsten Herrgård
- Tights och storskjorta var en naturlig kombination
- Våra finaste tavlor föreställde kyssande par i solnedgång, gråtande clowner och galopperande enhörningar
- Vi gick och tränade med stringtrosor utanpå gympadräkten
- »Jag skriver en check» var en vanlig replik i shoppingsammanhang
- Snabbmat var detsamma som en grillad med mos (Göteborgare åt halv special)
Källa: rl.se
Saudi Arabia: Yohan Nese and Vasantha Sekhar Vara
Two Indian Christians imprisoned without charge in Saudi Arabia for attending a prayer meeting have been released. Yohan Nese (31) and Vasantha Sekhar Vara (28) had been arrested on January 21st, 2011 when religious police raided an apartment where they were attending a prayer meeting with other Indian nationals.
The two Christians were interrogated, beaten and pressured to convert to Islam. The next day they were sentenced to 45 days in prison on accusation of converting Muslims to Christianity. Both men were detained for much longer than their initial sentence, however, although no further charges were brought against them.
Vasantha was released on May 30th after 129 days of detention, whilst Yohan was released on July 12th after 172 days in prison.
The conditions in the prison were horrible. Cramped into a cell with 700 other prisoners with hardly enough room to stand, the two men had to sleep in shifts, taking it in turns to sit.
Soon after both Christians were released from prison, they left Saudi Arabia and returned to India.
Sources: Friends of the Martyred Church, Compass Direct
The two Christians were interrogated, beaten and pressured to convert to Islam. The next day they were sentenced to 45 days in prison on accusation of converting Muslims to Christianity. Both men were detained for much longer than their initial sentence, however, although no further charges were brought against them.
Vasantha was released on May 30th after 129 days of detention, whilst Yohan was released on July 12th after 172 days in prison.
The conditions in the prison were horrible. Cramped into a cell with 700 other prisoners with hardly enough room to stand, the two men had to sleep in shifts, taking it in turns to sit.
Soon after both Christians were released from prison, they left Saudi Arabia and returned to India.
Sources: Friends of the Martyred Church, Compass Direct
Hope on banking
A bank is a place that will lend you money if you can prove that you don't need it.
- Bob Hope
as quoted on Twitter
Punny humour
A dentist and a manicurist married. They fought tooth and nail.
Thanks to Bailey's Buddy!
Veckans anekdot: Hur blir åska till?
En åsktung dag i juli förklarade min dotter, 6 år, hur åska kommer till:
"Vatten är blått. Hett är rött på väderkartorna. Rött och blått blir violett, och åska är violett."
Klart och uttömmande! ♥
"Vatten är blått. Hett är rött på väderkartorna. Rött och blått blir violett, och åska är violett."
Klart och uttömmande! ♥
Ten Boom on forgiveness
Forgiveness is the key that unlocks the door of resentment and the handcuffs of hate. It is a power that breaks the chains of bitterness and the shackles of selfishness.
- Corrie Ten Boom
as quoted on God's Politics
as quoted on God's Politics
Kaipuu historiattomaan monokulttuuriin
Heinäkuun terroriteot Oslossa ja sen läheisyydessä ovat järkyttäneet Norjaa, Pohjoismaita ja muuta maailmaa. Niin myös minuakin.
Järkytyksenä tulee myös se, että verityölle syytä etsittäessä on esitetty, että sen takana olisi maahanmuutto ja monikulttuurisuus. Tämä on monestakin syystä silkkaa soopaa. Mainitsen muutaman.
Ensiksi, selitys muistuttaa kovasti raiskauksen selittämistä uhrin pukeutumisella ja käyttäytymisellä. Terveellä miehellä voi himot nousta pintaan kun näkee seksikkään naisen - ja tietenkin päinvastoin. Jos siitä etenee raiskaukseen, syy on sen sijaan etsittävä raiskaajan korvien (ei jalkojen!) välistä.
Samoin veriteon syytä on etsittävä tekijän korvien välistä, eikä uhrien nuoruudesta, poliittisesta väristä tai työpaikasta hallituksen virastossa.
Toiseksi, jos maahanmuuttoa halutaan syyttää, on muistettava, ettei se ole mikään uusi ilmiö. Suomeen (sitä esimerkkinä käyttääkseni) on aina tullut väkeä muualta. Ruotsalaisia, venäläisiä, virolaisia, norjalaisia, vallooneja, juutalaisia, romaaneja, saksalaisia ja tataareja oli jo 1800-luvulla tullut maahamme sankoin joukoin. 1900- ja 2000-luvuilla ihmisiä on tullut jonkin verkan kauempaakin - Vietnamista, Chilestä, Somaliasta jne. - mutta periaate ei ole muuttunut. Samat velvoitteet meillä on heitä ja heillä maatamme kohtaan.
Kolmanneksi, se (suomalainen) monokulttuuri johon jotkut nyt näyttävät kaipaavan ei ole koskaan ollut olemassakaan. Historiallisena aikana suomalaista kulttuuria ovat rikastuttaneet moni eri vaikutteet. Stroganoff on tuotu Venäjältä, joulukuusi Saksasta ja Lucia-neito Ruotsista. Maassamme ovat vaikuttaneet poliitikkoja kuten juutalainen Ben Zyskowicz, virolaiset Hella Wuolijoki ja Jutta Zilliacus ja norjalaisen taustan omaava Martti Ahtisaari; säveltäjiä kuten saksalainen Fredrik Pacius (“Maamme”-laulun säveltäjä) ja suomenruotsalainen Jean Sibelius; kirjailijoita kuten suomenruotsalaiset Johan Ludvig Runeberg ja Zacharias Topelius, ruotsalainen Tove Jansson sekä jo mainittu Wuolijoki; muusikoita kuten venäläiset Georges de Godzinsky ja Kirka Babitsin; urheilijoita kuten tataari Atik Ismail ja albaani Shefki Kuqi sekä monia muita kulttuurihenkilöitä ja ammatinharjoittajia.
Jos mennään vielä aikaisempiin aikoihin huomataan ettei silloinkaan ollut olemassa mitään suomalaista yhtenäiskulttuuria. Hämäläinen kulttuuri ja kieli erosivat savolaisesta, karjalainen pohjanmaalaisesta ja varsinais-suomalainen uusmaalaisesta. Eroja eri maakuntien välillä on vieläkin olemassa - missä siis luuraa yhtenäinen kansallinen kulttuuri?
Niin - vai onko kenties niin että halutaan häätää kaikki maahanmuuttajat maastamme? Hieman yllättävä tämä ajatus tietenkin olisi. Mutta mikäs siinä. Annetaan vain Suomi takaisin saamelaisille!
Julkaistu poliittisella blogillani 3.8.11.
Järkytyksenä tulee myös se, että verityölle syytä etsittäessä on esitetty, että sen takana olisi maahanmuutto ja monikulttuurisuus. Tämä on monestakin syystä silkkaa soopaa. Mainitsen muutaman.
Ensiksi, selitys muistuttaa kovasti raiskauksen selittämistä uhrin pukeutumisella ja käyttäytymisellä. Terveellä miehellä voi himot nousta pintaan kun näkee seksikkään naisen - ja tietenkin päinvastoin. Jos siitä etenee raiskaukseen, syy on sen sijaan etsittävä raiskaajan korvien (ei jalkojen!) välistä.
Samoin veriteon syytä on etsittävä tekijän korvien välistä, eikä uhrien nuoruudesta, poliittisesta väristä tai työpaikasta hallituksen virastossa.
Toiseksi, jos maahanmuuttoa halutaan syyttää, on muistettava, ettei se ole mikään uusi ilmiö. Suomeen (sitä esimerkkinä käyttääkseni) on aina tullut väkeä muualta. Ruotsalaisia, venäläisiä, virolaisia, norjalaisia, vallooneja, juutalaisia, romaaneja, saksalaisia ja tataareja oli jo 1800-luvulla tullut maahamme sankoin joukoin. 1900- ja 2000-luvuilla ihmisiä on tullut jonkin verkan kauempaakin - Vietnamista, Chilestä, Somaliasta jne. - mutta periaate ei ole muuttunut. Samat velvoitteet meillä on heitä ja heillä maatamme kohtaan.
Kolmanneksi, se (suomalainen) monokulttuuri johon jotkut nyt näyttävät kaipaavan ei ole koskaan ollut olemassakaan. Historiallisena aikana suomalaista kulttuuria ovat rikastuttaneet moni eri vaikutteet. Stroganoff on tuotu Venäjältä, joulukuusi Saksasta ja Lucia-neito Ruotsista. Maassamme ovat vaikuttaneet poliitikkoja kuten juutalainen Ben Zyskowicz, virolaiset Hella Wuolijoki ja Jutta Zilliacus ja norjalaisen taustan omaava Martti Ahtisaari; säveltäjiä kuten saksalainen Fredrik Pacius (“Maamme”-laulun säveltäjä) ja suomenruotsalainen Jean Sibelius; kirjailijoita kuten suomenruotsalaiset Johan Ludvig Runeberg ja Zacharias Topelius, ruotsalainen Tove Jansson sekä jo mainittu Wuolijoki; muusikoita kuten venäläiset Georges de Godzinsky ja Kirka Babitsin; urheilijoita kuten tataari Atik Ismail ja albaani Shefki Kuqi sekä monia muita kulttuurihenkilöitä ja ammatinharjoittajia.
Jos mennään vielä aikaisempiin aikoihin huomataan ettei silloinkaan ollut olemassa mitään suomalaista yhtenäiskulttuuria. Hämäläinen kulttuuri ja kieli erosivat savolaisesta, karjalainen pohjanmaalaisesta ja varsinais-suomalainen uusmaalaisesta. Eroja eri maakuntien välillä on vieläkin olemassa - missä siis luuraa yhtenäinen kansallinen kulttuuri?
Niin - vai onko kenties niin että halutaan häätää kaikki maahanmuuttajat maastamme? Hieman yllättävä tämä ajatus tietenkin olisi. Mutta mikäs siinä. Annetaan vain Suomi takaisin saamelaisille!
Julkaistu poliittisella blogillani 3.8.11.
"Plant your own garden"
Don't wait for someone to bring you flowers. Plant your own garden and decorate your own soul.
- Mario Quintana
as quoted on QuoteFame.com
as quoted on QuoteFame.com
Frågespalten LVI: Paranormala änglar
Jag har en fråga som jag undrar över (den är nog ganska naiv) men frågan är; varför klassas att tro på änglar till facket paranormalt - hörde det i ett radioprogram och började fundera på saken :o) Om det kombineras med att se änglarna, så kanske klassificeringen är saklig. Om det bara handlar om att tro på dem på basen av Bibeln eller så, så är det väl vanlig religiös tro.
Hávamál 37
Ett bo är bäst,
fast blott helt litet,
herre är hemma envar.
Blödande är hjärtat
på den, som bedja skall
sig mat till varje mål.
fast blott helt litet,
herre är hemma envar.
Blödande är hjärtat
på den, som bedja skall
sig mat till varje mål.
Hávamál - Den höges sång
Erik Brates översättning 1913 från fornisländskan
Erik Brates översättning 1913 från fornisländskan
The Irish good Samaritan
A priest was preaching in a school in Ireland; his text the parable of the good Samaritan. As he went through the parable, he asked the children why they thought the priest and the Levite passed the injured man on the other side of the road, instead of going to help him.
One enthusiastic young boy put up his hand: "Because they could see he had already been mugged, Father".
One enthusiastic young boy put up his hand: "Because they could see he had already been mugged, Father".
Thanks to MadPriest!
Slampmarscherna i predikan
I min predikan vid ett par gudstjänster i Borgå senaste söndag hade jag ett stickspår där jag sade följande:
Jag kunde nämna ett aktuellt exempel på hur man kan vända på situationen, så att det är andra som får ta ansvar för att jag ska följa lagen. Det är de s.k. ”slampmarscher” (slut walks) som genomfördes på olika håll i Finland igår, och som har gått genom världen sedan de började i Toronto i Kanada i våras.
Bakgrunden har ni kanske hört - det hade varit problem med en rad våldtäkter på ett campus i Toronto. En ditkallad polis höll ett säkerhetsföredrag och uppmanade kvinnorna att undvika att klä sig utmanande för att inte utsätta sig för våldtäktsmännens intresse. Han var säkert uppriktig i sökandet efter en lösning, men hans förslag fick till stånd ett ramaskri av protester. Trots att statistiken visar både att de flesta våldtäkter sker inom bekantskapskretsen och att de slumpmässiga våldtäkter som sker verkligen är slumpmässiga, så att offers klädsel och beteende inte spelar någon större roll, försökte alltså denna polis överföra ansvaret för våldtäkterna från gärningsmannen till offret. Protesten mot detta alltför vanliga synsätt har lett till slampmarscher där kvinnor klär sig utmanande och samtidigt deklarerar att detta inte automatiskt innebär ett ”ja”.
Principen är god. Orsakerna till en våldtäkt ska inte sökas hos offret eller mellan benen på utövaren. Orsaken finns att finna endast och enbart mellan öronen på utföraren. Att en person känner dragning till en annan är en del av vår sexualitet, och det är inte i sig något fel med det. Frågan är vad vi gör av det. Och att gå så långt som att tvinga sig på en annan mot den andras vilja är svinaktigt, sjukt, syndigt och brottsligt.
Jag kunde nämna ett aktuellt exempel på hur man kan vända på situationen, så att det är andra som får ta ansvar för att jag ska följa lagen. Det är de s.k. ”slampmarscher” (slut walks) som genomfördes på olika håll i Finland igår, och som har gått genom världen sedan de började i Toronto i Kanada i våras.
Bakgrunden har ni kanske hört - det hade varit problem med en rad våldtäkter på ett campus i Toronto. En ditkallad polis höll ett säkerhetsföredrag och uppmanade kvinnorna att undvika att klä sig utmanande för att inte utsätta sig för våldtäktsmännens intresse. Han var säkert uppriktig i sökandet efter en lösning, men hans förslag fick till stånd ett ramaskri av protester. Trots att statistiken visar både att de flesta våldtäkter sker inom bekantskapskretsen och att de slumpmässiga våldtäkter som sker verkligen är slumpmässiga, så att offers klädsel och beteende inte spelar någon större roll, försökte alltså denna polis överföra ansvaret för våldtäkterna från gärningsmannen till offret. Protesten mot detta alltför vanliga synsätt har lett till slampmarscher där kvinnor klär sig utmanande och samtidigt deklarerar att detta inte automatiskt innebär ett ”ja”.
Principen är god. Orsakerna till en våldtäkt ska inte sökas hos offret eller mellan benen på utövaren. Orsaken finns att finna endast och enbart mellan öronen på utföraren. Att en person känner dragning till en annan är en del av vår sexualitet, och det är inte i sig något fel med det. Frågan är vad vi gör av det. Och att gå så långt som att tvinga sig på en annan mot den andras vilja är svinaktigt, sjukt, syndigt och brottsligt.
MacLaine on campaign promises
It is useless to hold a person to anything he says while he's in love, drunk, or running for office.
- Shirley MacLaine
as quoted on Child of Illusion
as quoted on Child of Illusion
"It's the fault of the gays!"
Earlier this year, I linked to a song on YouTube, called Bögarnas fel (The fault of the gays). This satirical song is written and performed by the Swedish comic group Grotesco, and I just loved it.
It has different people relating their woes and ascribing them to the gays. Some examples (my translation):
"My son killed four people with a hunting rifle, but somehow I feel it's the fault of the gays."
"My upbringing has made it impossible for me to be psychologically sound, but my family all agree: it's the fault of the gays!"
"The European Song Contest never seems to end, and it's the fault of the gays!"
Then enter a nun, a Moslem, and an orthodox Jew, all in distinctive garb, and sing about how all fundamentalism and all religious wars actually are the fault of the gays. It is rather hilarious, but unfortunately, of course, this satire is too close to the truth. Not that these things actually are the fault of the gays, I mean, but that this oratory is used far too often. There are preachers, for instance, who warn Sweden of earthquakes, floods and other calamities as divine retribution for a too permissive attitude tiwards homosexuality.
As I said, I loved this song. Except, perhaps, that the tune is so catchy, that it will ring in your head for a very long time...
I bring this up, because this song recently created some controversy. Grotesco performed it in the popular TV show Allsång på Skansen, a sing-along program aired from Skansen in Stockholm. As might have been expected, some people found it objectionable. Especially the satirical portrayal of Moslems, Jews, and Christians has been an irritant. The police are being asked to investigate whether the song contains hate speech.
The song does contain generalisations, to be sure. Not all Moslems, Jews, or Christians behave or talk as those portrayed. But some do, indeed, and it is those that are being satirized. We'll have to see what conclusions the investigation reaches.
I hope, however, that those objecting to the song take a good look in the mirror before taking legal action. The shoe is now on the other foot - are you sure that's not what irritates you?
It has different people relating their woes and ascribing them to the gays. Some examples (my translation):
"My son killed four people with a hunting rifle, but somehow I feel it's the fault of the gays."
"My upbringing has made it impossible for me to be psychologically sound, but my family all agree: it's the fault of the gays!"
"The European Song Contest never seems to end, and it's the fault of the gays!"
Then enter a nun, a Moslem, and an orthodox Jew, all in distinctive garb, and sing about how all fundamentalism and all religious wars actually are the fault of the gays. It is rather hilarious, but unfortunately, of course, this satire is too close to the truth. Not that these things actually are the fault of the gays, I mean, but that this oratory is used far too often. There are preachers, for instance, who warn Sweden of earthquakes, floods and other calamities as divine retribution for a too permissive attitude tiwards homosexuality.
As I said, I loved this song. Except, perhaps, that the tune is so catchy, that it will ring in your head for a very long time...
I bring this up, because this song recently created some controversy. Grotesco performed it in the popular TV show Allsång på Skansen, a sing-along program aired from Skansen in Stockholm. As might have been expected, some people found it objectionable. Especially the satirical portrayal of Moslems, Jews, and Christians has been an irritant. The police are being asked to investigate whether the song contains hate speech.
The song does contain generalisations, to be sure. Not all Moslems, Jews, or Christians behave or talk as those portrayed. But some do, indeed, and it is those that are being satirized. We'll have to see what conclusions the investigation reaches.
I hope, however, that those objecting to the song take a good look in the mirror before taking legal action. The shoe is now on the other foot - are you sure that's not what irritates you?
Morality and the resources of the world
Feeling that morality has nothing to do with the way you use the resources of the world is an idea that can’t persist much longer. If it does, then we won’t.
Barn skriver till Gud
Käre Gud, varför är söndagsskolan på en söndag? Jag trodde att det var vår vilodag.
- Tomas, 8 år
Veckans anekdot: Konfirmandteologi VIII
Kunskapsmässigt hade årets konfirmander på mitt läger överlag inga svårigheter. Små lustigheter blev det ju ibland förstås.
Som den dag då vi hade fått skinkfrestelse till lunch och en ung man hävdade att en viss rad i Herrens bön lyder “tillred oss inte till frestelse.” Och det får man ju verkligen hoppas att vi skall undvika.
Och en hälsning till kollegan Marina, som egentligen var planerad att ha detta läger, var väl att en konfirmand stakade sig på trosbekännelsen och påstod att Jesus “föddes av jungfrun Marina.”
Men de fick det nog rätt till slut.
Som den dag då vi hade fått skinkfrestelse till lunch och en ung man hävdade att en viss rad i Herrens bön lyder “tillred oss inte till frestelse.” Och det får man ju verkligen hoppas att vi skall undvika.
Och en hälsning till kollegan Marina, som egentligen var planerad att ha detta läger, var väl att en konfirmand stakade sig på trosbekännelsen och påstod att Jesus “föddes av jungfrun Marina.”
Men de fick det nog rätt till slut.
No indifference to deliverance!
The heart which has been made free with the freedom of Christ cannot be indifferent to the human longings for deliverance from economic, political or social oppression.
Intervjuer om förbönsformuläret
Med anledning av att olika formulär för förbön för samkönade par har utarbetats på olika håll, blev jag intervjuad i Borgåbladet (13.7.11) och Kyrkpressen (20.7.11). Borgåbladets text finns inte på nätet, så jag återger den här:
Bönen ger rum för kreativitet och personlighetI artikeln Domkyrkoförsamlingen först med förbönsformulär i Kyrkpressen behandlades samma tema. Den artikeln finns på nätet, liksom också de kommentarer som den genererade.
Karl af Hällström har utarbetat svenska domkyrkoförsamlingens förslag för förbön för samkönade par.
BORGÅ. Evangelisk-lutherska kyrkans biskopsmöte gav i februari ut instruktioner till församlingarna om hur en bön för samkönade par kunde genomföras på ett allmänt plan. Anvisningarna är inte utarbetade som ett bindande formulär i förrättningshandboken, utan den som leder bönen kan formulera bönen fritt.
– Snarare har mötet gett instruktioner om hur man inte får förrätta den så att den inte kan sammanblandas med en vigselakt, säger Karl af Hällström, kaplan i Borgå svenska domkyrkoförsamling.
Mera stöd
I domkyrkoförsamlingen upplevde man ett behov att diskutera fram ett eget förslag som kunde stöda församlingens anställda.
– Jag utarbetade ett grundförslag för bönen som sedan omfattades av vår arbetskonferens. Det är öppet formulerat och ger spelrum för kreativitet och för parets personligheter.
af Hällström har utgått ifrån förrättningshandbokens allmänna formulär för bön, som kan modifieras för olika typer av böner.
– Det följer en viss grundstruktur med psalm, inledningsord, bön och tal. För bibelläsningen kan man använda de flesta texter som handlar om kärlek och äktenskap.
Stark kärlek
Exempel på mer specifika texter är de om Rut och Noomi i Ruts bok (1:16b-17) och om Jonatan och David i Första Samuelsboken (18:1-3).
– Texten om Rut och Noomi beskriver en mycket stark kärlek mellan två kvinnor, och den används också vid särkönade vigslar.
Bönen får dock inte innehålla utväxlande av ringar, stadfästelse av äktenskap, frågor eller löften.
– En ingångsmarsch i början, likt en vigsel, hör också till gråzonen, säger af Hällström.
Långt ifrån vigsel
Karl af Hällström är medlem i Gemenskapsrörelsen, som arbetar för att sexuella minoriteters rättigheter och möjligheter tas om hand på bästa sätt inom kyrkan. Föreningen har utarbetat ett eget, mera långtgående formulär.
– Vi har flera färdigt skrivna böner som man kan använda sig av. En del är hämtade från svenska kyrkans förslag till välsignelseformulär.
I Sverige har kyrkan godkänt könsneutrala vigslar.
– I Finland är vi långt ifrån det beslutet. Även om jag upplevde det frustrerande att det nuvarande kyrkomötet inte kom längre än att godkänna en bön, så är det bättre med ett litet steg framåt än inget alls.
Nästa kyrkomöte inleder sin fyraårsperiod vid årsskiftet. Före det blir det inte aktuellt att behandla frågan om de sexuella minoriteternas rättigheter inom kyrkan på nytt, tror af Hällström.
Ingen bön tillsvidare
Majoriteten av de anställda inom Borgå svenska domkyrkoförsamling är villiga att be för samkönade par, medan intresset är svalt hos andra.
– Att utföra bönen är frivilligt för kyrkans anställda, och det skapar inga arbetsproblem för oss, konstaterar af Hällström.
Hittills har domkyrkoförsamlingen inte haft en enda bön för samkönade par och ingen är heller i nuläget beställd.
– Vi ville ändå ha ett förslag för bönen färdigt innan det är dags. Men någon rusning tror jag inte att det uppstår. De som är intresserade av de här frågorna väntar antagligen på att en välsignelse eller vigsel av samkönade par i framtiden godkänns.
FAKTARUTA:Kyrkomötet godkände bön för samkönade par på sitt möte den 12 december 2010 med rösterna 78-30.
Kyrkomötet är evangelisk-lutherska kyrkans högsta beslutande organ, som bl.a. stiftar kyrkliga lagar.
Biskopsmötet utarbetade pastorala anvisningar för bönen i februari. Den kan formuleras fritt av bönledaren, t.ex. utgående ifrån parets önskemål.
Bönen måste inte utföras av en präst. En annan församlingsanställd eller lekman kan också be för paret.
Att be för samkönade par är frivilligt för de anställda inom kyrkan. De kan vägra att be bönen utan att bryta mot tjänsteplikten.
Johanna Metsämäki
Dickinson on stopping heartbreak
If I can stop one heart from breaking, I shall not live in vain.
- Emily Dickinson
as quoted on QuoteFame.com
as quoted on QuoteFame.com
Sett: Post till pastor Jakob
Klaus Härö: Postia pappi Jaakobille (2010)Klaus Härö från Borgå håller på att erövra en plats i raden av stora finlndska filmmakare. Hans filmer har fått priser på åtskilliga festivaler världen över, och hans film Postia pappi Jaakobille (på svenska Post till pastor Jakob) är inget undantag. Den var Finlands nominering till att nomineras för en Oscarstatyett som bästa utländska film. På den grunden kan den anses vara fjolårets bästa inhemska film, även om den inte gick vidare i nomineringsrundan.
Jag hade inte själv sett filmen tidigare, men vi visade den för våra konfirmander på Kvarnudden i juli. Någon film med kristen anknytning brukar vi oftast visa på lägren, men det är ofta lite ungdomligare och fartfylldare filmer än denna; ett vanligt val är Bruce Almighty med Jim Carrey och Morgan Freeman. Men denna gång valde vi alltså att visa Post till pastor Jakob. Vi var lite oroliga för att det bara skulle susa i konfirmandernas hårsvall, men se nej - de satt knäpptysta under den dryga timme som filmen räckte, och jag tror att många av dem grät. Jag är inte säker, för jag grät också. Alla grupper skulle knappast klara den, men de fina, mogna, intelligenta ungdomar som fanns på vårt läger hade ingen svårighet.
De yttre händelserna i filmen är snabbt berättade. Livstidsfången Leila blir benådad efter en ansökan av prästen Jakob, som också erbjuder henne jobb. Eftersom hon inte har någon annanstans att ta vägen, accepterar hon. Jakob, en gammal blind man på kanske 80 år, behöver hjälp med sin korrespondens. Folk skriver förbönsämnen till honom, han ber och besvarar breven. Postiljonen som hämtar breven är misstänksam mot vad Leila skall ta sig för, och när breven plötsligt slutar komma, misstänker Leila att postiljonen har försnillat dem. Eftersom breven länge har varit Jakobs livsinnehåll, drabbas han av en existentiell kris, men till sist lyckas det udda paret hjälpa varandra. Filmen slutar underligt nog tragiskt och lyckligt på samma gång.
Post till pastor Jakob är långsam, grubblande, vacker och underbar. Det är speciella ungdomar som förstår sig på den, så i t.ex. konfirmandarbetet måste den användas med försiktighet. Varje vuxen med intresse för andlighet, psykologi eller helt enkelt medmänsklighet har däremot mycket att hämta.
Tack, Klaus!
Hávamál 27
Ovis man,
som bland andra kommer,
gör bäst i att tyst förbliva;
ingen vet,
att han intet kan,
om ej för ymnigt han ordar.
Ingen känner
den, som ingenting vet,
om icke för ymnigt han ordar.
som bland andra kommer,
gör bäst i att tyst förbliva;
ingen vet,
att han intet kan,
om ej för ymnigt han ordar.
Ingen känner
den, som ingenting vet,
om icke för ymnigt han ordar.
Hávamál - Den höges sång
Erik Brates översättning 1913 från fornisländskan
Erik Brates översättning 1913 från fornisländskan
Barn skriver till Gud
Käre Gud, Kain och Abel kanske inte skulle döda varann så mycket om de hade var sitt rum. Det funkar med min bror och mig.
- Lasse, 11 år
"Guds kärlek" är en mångsidig psalm
En lördag i juni förrättade jag först jordfästning, så konfirmationsmässa och sedan dop. Vid alla tre tillfällena sjöng vi psb 553 (Guds kärlek är som stranden), med text från 1968 av Anders Frostenson. Mångsidig psalm, helt tydligt!
När jag kommenterade detta på Facebook, uppstod en diskussion om man vid dop och vigslar borde lämna bort versen som börjar med "Och ändå är det murar oss emellan". Jag hävdade att man inte borde göra det (och hade inte heller gjort det).
En annan psalm i samma kategori är psb 493 (Gud som haver barnen kär). Också där brukar jag sjunga alla verser, inkl. v. 3 med "hem där far, där mor är död".
Det vore annars som att ur dopformuläret lämna bort det där om att vi genom dopet blir befriade från "syndens, dödens och ondskans välde". Jag har hört av någon kollega att man inte borde få nämna det, för det blir så allvarligt. Men livet är ju allvarligt! Om man försöker leva ett pluttenuttesött liv, kommer man att få stryk något fruktansvärt, och slutresultatet blir värre än om man ser realiteterna i vitögat.
Sedan är ju en annan sak att man gärna skall ta livet med humor och en nypa salt...
En kommentator skrev: "Karl har ju så rätt (som den intelligenta pastor han är). Livet är en dans på rosor, men ibland kan det vara maskrosor. Det viktiga är att inte ge upp hoppet, att hålla ut, se allt det goda i tillvaron som Gud har oss skänkt, och rentav emellanåt tänka på att man troligtvis kommer att vara närvarande vid sin egen begravning."
Och så är det ju.
När jag kommenterade detta på Facebook, uppstod en diskussion om man vid dop och vigslar borde lämna bort versen som börjar med "Och ändå är det murar oss emellan". Jag hävdade att man inte borde göra det (och hade inte heller gjort det).
En annan psalm i samma kategori är psb 493 (Gud som haver barnen kär). Också där brukar jag sjunga alla verser, inkl. v. 3 med "hem där far, där mor är död".
Det vore annars som att ur dopformuläret lämna bort det där om att vi genom dopet blir befriade från "syndens, dödens och ondskans välde". Jag har hört av någon kollega att man inte borde få nämna det, för det blir så allvarligt. Men livet är ju allvarligt! Om man försöker leva ett pluttenuttesött liv, kommer man att få stryk något fruktansvärt, och slutresultatet blir värre än om man ser realiteterna i vitögat.
Sedan är ju en annan sak att man gärna skall ta livet med humor och en nypa salt...
En kommentator skrev: "Karl har ju så rätt (som den intelligenta pastor han är). Livet är en dans på rosor, men ibland kan det vara maskrosor. Det viktiga är att inte ge upp hoppet, att hålla ut, se allt det goda i tillvaron som Gud har oss skänkt, och rentav emellanåt tänka på att man troligtvis kommer att vara närvarande vid sin egen begravning."
Och så är det ju.
Three on capitalism
Experience demands that man is the only animal which devours his own kind, for I can apply no milder term to the general prey of the rich on the poor.
- Thomas Jefferson
You show me a capitalist, and I'll show you a bloodsucker.
- Malcolm X
The point is that you can't be too greedy.
- Donald Trump
The quotations found on Child of Illusion.
Lehdistä poimittua
Huonokuuloisten maailmankongressissa huippupuhujia.
- Kuulonhuoltoliiton tiedotteen otsikko
Iran: Josef Nadarkhani
Den iranske pastorn Josef Nadarkhani (f. 1977; bilden) hotas av dödsstraff för att han "avfallit från islam". Högsta domstolen i Qom sägs ha upphävt dödsdomen från förra året - men bara om han avsäger sig sin kristna tro.
Nadarkhani dömdes 2010 till döden genom hängning för att ha lämnat islam och att ha evangeliserat bland muslimer. Han är pastor i en runt 400 medlemmar stor frikyrkoförsamling i staden Rasht.
Högsta domstolen i Qom upphävde i början av juli dödsdomen, men med ett helt avgörande tillägg: Om Nadarkhani konverterat i vuxen ålder, så måste han avsvära sig sin kristna tro och återvända till islam. Han blev, enligt eget vittnesmål, kristen vid 19 års ålder, men tillade att han fram till dess inte hade haft någon religion.
HD har dock baserat sitt beslut på det faktum att han är född av muslimska föräldrar och har skickat tillbaka ärendet till den domstol som först dömde honom till döden. Där ska avgöras om han varit muslim i åldern 15-19. Har han det, står han inför valet att förkasta sin kristna tro eller dö.
Nadarkhani greps i oktober 2009 då han på basen av den iranska religionsfrihetslagen protesterade mot att hans barn tvingades läsa Koranen i skolan.
Både europeiska och amerikanska politiker och människorättsgrupper har uppmanat ledarna i sina respektive länder att ingripa. Man befarar ändå att det redan är för sent.
Senast den iranska staten avrättade en "avfälling" var i december 1990. Regimens offer då var pingstpastor Hossein Soodmand.
Källor: Dagen, Wikipedia, The Christian Messenger
Nadarkhani dömdes 2010 till döden genom hängning för att ha lämnat islam och att ha evangeliserat bland muslimer. Han är pastor i en runt 400 medlemmar stor frikyrkoförsamling i staden Rasht.Högsta domstolen i Qom upphävde i början av juli dödsdomen, men med ett helt avgörande tillägg: Om Nadarkhani konverterat i vuxen ålder, så måste han avsvära sig sin kristna tro och återvända till islam. Han blev, enligt eget vittnesmål, kristen vid 19 års ålder, men tillade att han fram till dess inte hade haft någon religion.
HD har dock baserat sitt beslut på det faktum att han är född av muslimska föräldrar och har skickat tillbaka ärendet till den domstol som först dömde honom till döden. Där ska avgöras om han varit muslim i åldern 15-19. Har han det, står han inför valet att förkasta sin kristna tro eller dö.
Nadarkhani greps i oktober 2009 då han på basen av den iranska religionsfrihetslagen protesterade mot att hans barn tvingades läsa Koranen i skolan.
Både europeiska och amerikanska politiker och människorättsgrupper har uppmanat ledarna i sina respektive länder att ingripa. Man befarar ändå att det redan är för sent.
Senast den iranska staten avrättade en "avfälling" var i december 1990. Regimens offer då var pingstpastor Hossein Soodmand.
Källor: Dagen, Wikipedia, The Christian Messenger
Criticism and respect
Respect for the people’s word need not mean approval for whatever they say. Any criticism becomes constructive when based on a fundamental attitude of respect and listening.
Anglican women in authority
From the Episcopal blog, Telling Secrets:
I am reminded of a (perhaps apocryphal) story from the Diocese of Western Michigan where, so it is said, there was a diocesan convention floor debate on what to call women priests.
In frustration, someone said, "Well, what DO Anglicans call women in authority?"
And someone else said, "Your Majesty."
Works for me.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)