Mitt svar på Regnbågsankans fråga

Regnbågsankan r.f. ställer på sin hemsida en fråga:

Stöder du medborgarinitiativet Ja2013 eller hör du till de kritiska rösterna? Hur förhåller du dig till homoäktenskap som troende, och ser du detta som en religös fråga?

Vi är flera som har svarat, både för och emot. Mitt svar lyder:

Enligt luthersk syn är äktenskapet en samhällsfråga. Riksdagen har rätt att stifta hurdana äktenskapslagar den vill utan att kyrkorna skall blanda sig i (synpunkter kan man väl få komma med, förstås). Äktenskapet är alltså inte i sig en religiös fråga.
Man kan ändå komma med religiösa argument också, och bör göra det när nästa steg är att fundera på hur kyrkan skall handla.
Skapelseberättelsen bör läsas så att människan är skapad till tvåsamhet, oberoende av könskombination. Därför är det följdriktigt att också enkönade äktenskap blir tillåtna (och ja, jag skrev på medborgarinitiativet så fort det var möjligt). Kyrkorna bör ha möjlighet att självständigt besluta om sitt förhållningssätt, men själv skulle jag vara fullt beredd att viga enkönade par.
Jag förstår dock att många kolleger har samvetsbetänkligheter, så de som har blivit prästvigda innan denna lag träder i kraft bör ha frihet att låta bli att ställa upp (bara det sker snyggt). De som prästvigs senare vet vad de ger sig in på, och ska inte ha denna frihet.

Frågespalten LXXVI: Kyrkans vigselrätt i framtiden

I anslutning till debatten om könsneutrala äktenskap kom en fråga på Facebook:

Finns det verkligen en risk för att vår lutherska kyrka ska ge upp vigselrätten? Det gör ju frågan mycket mer komplicerad tycker jag. Jag skulle gärna vilja att mina barn kunde få bli vigda i kyrkan även om de inte är homosexuella ... Vad tror du att kommer att hända?

Jag tror inte att vi ger upp vigselrätten. Lagstiftaren tycks ju vara inställd på en samvetsklausul för kyrkan och prästerna.
Men även om vigselrätten skulle försvinna, skulle väl situationen vara samma som t.ex. i Frankrike, att den juridiska vigseln sker i magistraten och följs av en religiös ceremoni i kyrkan. Väldigt radikala förändringar blir det nog inte i praktiken ur gemene mans synvinkel.

Se också biskop Björn Vikströms kommentar till saken. 

Frågespalten LXXV: Sexuell läggning vs handlingsmönster

Den sista frågan i frågeklustret (Frågespalten LXII-LXIV) löd:

Hur svarar man dem som hävdar att homosexualitet handlar om handling och inte om läggning, utan att vi alla är skapta heterosexuella? Vad säger jag till dem som hävdar att jag kan be till Gud att Gud tar bort min bisexualitet?

Att det inte skulle vara frågan om läggning när det gäller homosexualitet är en föråldrad syn, medicinskt sätt. Det är som att påstå att lunginflammation inte beror på bakterier, utan på att man har andats kall luft, eller att mentala sjukdomar beror på onda andar och skall botas med förbön och aga.
De fall där homosexuella har ”botats” handlar bl.a. om att de inte egentligen var homo- utan bisexuella och därför kunde styra sin åtrå till personer av det andra könet, precis som heterosexuella kan styra bort sin åtrå från sådana som är t.ex. gifta. Läggningen ändrade alltså inte, utan bara handlingsmönstret.
Det kan också handla om att gå in i en livslögn (”in i garderoben”), ofta också inför sig själv. I många fall sker ”återfall”, där sådana som har haft ett homosexuellt beteende, men gifter sig med en av motsatt kön och t.o.m. får barn, sedan inser att hen trots allt är homosexuell. Detta leder till stor tragik i familjen, oberoende av hur situationen löses.

Om någon anser att din bisexualitet är en förvridning av din personlighet (eller hur de nu uttrycker saken), så finns det förstås alltid möjlighet att be till Gud. Men att Gud skulle ändra en persons sexuella läggning (inte bara handlingsmönster) är lika sannolikt som att Han låter ett amputerat ben växa ut igen. Jag säger inte att det skulle vara omöjligt, för ingenting är omöjligt för Gud, men jag har aldrig någonsin varken hört eller sett något sådant.
Och fast det inte är omöjligt, är det åtminstone onödigt, anser jag.

Frågespalten LXXIV: Kristen och polyamorös

Frågeklustret (se Frågespalten LXXII-LXXIII) går vidare:

Sen har jag en fråga till. Kan man vara både kristen och polyamorös (alltså att tro på att man kan ha flera djupa förhållanden samtidigt på ärligt, kärleksfullt och inkluderande vis)? Nu vet jag visserligen redan att det finns polyamorösa kristna men jag undrar om du har några tankar kring det?

Tack för dina nätsidor!

Jag ställer mig mycket tvekande till polyamorösa förhållanden. Där är det ju ingalunda frågan om läggning, utan om val. Att ha djupa förhållanden med flera på en gång kan i princip vara möjligt för någon, antar jag, men för att förhållandet ska vara jämlikt, borde alla som är i förhållandet öppet och ärligt vara av samma åsikt och ha samma möjligheter. Och i sådana förhållanden är svartsjuka lätt att förneka verbalt, förstås, men hur enkelt är det att göra sig kvitt den i praktiken? Framför allt: går det att reellt garantera att ingen i förhållandet tar skada av egen eller annans svartsjuka eller av något annat liknande?

Jag tror att det kan vara övermäktigt, och därför är polyamorösa förhållanden ingenting som jag rekommenderar.


Frågespalten LXXIII: Onaturliga begär och naturlig läggning

Frågeklustret, som jag nämnde i förra Frågespalt, fortsätter:

Sen är det en till text som jag har frågor om: I Romarbrevet så står det om hur "heterosexuella straffas med homosexualitet" som bloggaren Aqurette citeras på din sida. Men det står också i Romarbrevet att "kvinnorna bytte ut det naturliga umgänget mot ett onaturligt, likaså övergav männen det naturliga umgänget med kvinnorna och upptändes av begär till varandra". Visserligen handlar det om att byta begär men det står inte "deras naturliga" utan rätt och slätt "det naturliga", som om det bara finns ett naturligt sätt. Hur tänker du kring det?

Jag tycker att man inte skall läsa för mycket in i texten. Poängen är ju att folk sysslade med sådant som var emot deras naturliga läggning. Kvinnorna och männen bytte ut det naturliga umgänget med det andra könet. Man kan tolka detta som att heterosexualiteten är ”det naturliga” i allmänhet, men också att heterosexualiteten var det naturliga just för dessa personer (vilket i så fall skulle uttryckas med ”deras”). Eftersom det står ”det” är båda tolkningarna lika möjliga. Att utgående från detta påstå att endast en viss läggning är ”den naturliga” är att göra våld på texten. Visserligen skulle den tolkningen säkert vara i linje med Paulus’ tankar, men Rom 1:26-27 kan inte användas som grund för det argumentet (men kanske som stöd, om du förstår skillnaden).

Men som jag skriver på Hbt-bibeln, handlar det här om otuktiga handlingar som är emot personens naturliga läggning. Dessutom är det inte (här) handlingarna i sig själv som är den synd som Paulus vänder sig mot, utan de är en följd, ett straff om man så vill, av personernas egentliga synd, alltså deras bortvändhet från Gud.


Archbishop of Finland supports same-sex marriages

When the current government was formed in Finland a few years back, the Christian Democrats demanded that it would not propose any legislation allowing same-sex couples to marry, or the party would not participate in the government. The other parties agreed to this.
Therefore, MPs from the other parties tried to introduce a motion to legalize same-sex marriages. This failed, however, since the motion didn't gain the necessary support; only 76 of the 200 MPs signed the motion.
As a consequence, a citizen's motion was created. If 50 000 signatures are gathered, such a motion could be discussed in Parliament. When this motion was introduced on 19 March on the home page of the Ministry of Justice, it gathered the necessary signatures in less than one day - the first such motion ever to collect enough signatures. At 11:47 today, a week later, the motion had been signed by 138 226 citizens. The motion will remain on the home pages for six months, and the Ministry will then take it to Parliament for discussions.

Archbishop Kari Mäkinen

The Archbishop of the Evangelical Lutheran Church of Finland, Kari Mäkinen, appeared this morning on the TV channel MTV3 and gave his support to the proposed legislation about same-sex marriages.
"I think it is an important goal, and I hope that equality will be achieved in this," Mäkinen said in the programme Huomenta Suomi (Good morning Finland). "Within the church, marriage has traditionally meant a covenant between a man and a woman. The present discussion creates a dicsussion within the church as well, where the foundations of the concept of marriage are evaluated. I see in this discussion an immensly positive will to relate to every human being equally."

The proposed legislation would not compel the churches to perform same-sex marriages.

Update: Later the same day, the Archbishop denied that he had taken a stand on the legislation, saying he talked about "treating people and their relationships equally." Helsingin Sanomat published the comment.

Biskoparnas brev om missionsstiftet

Missionsstiftets biskop Risto Soramies' vapen

Biskoparna har skickat följande brev till prästerna:

Bästa präster!

I Lahtis grundades 16.3.2013 en icke-registrerad förening, som antog namnet Finlands evangelisk-lutherska missionsstift. Detta stift har ingen formell ställning i vår kyrka och det har skapats i strid mot vår kyrkas ordning. Även om missionsstiftet inte formellt är registrerat som ett religiöst samfund uppvisar det i praktiken många sådana drag.
Kyrkans kännetecken är Guds ord, dopet och nattvarden, samt prästämbetet som har inrättats för att utföra dessa uppgifter. De rörelser som verkar inom vår kyrka har av tradition respekterat vår kyrkas ordning. I motsats till dessa har missionsstiftet ett eget prästämbete och en egen sakramentsförvaltning och hävdar att evangelisk-lutherska kyrkan i Finland uppvisar kännetecken på en falsk kyrka.
Missionsstiftets strävan att fungera som en kyrka i kyrkan skapar villrådighet bland kyrkans medlemmar. Missionsstiftets verksamhet är inte evangelisk-lutherska kyrkans verksamhet och dess präster är inte präster i vår kyrka. Följaktligen är de förrättningar som de utför inte heller vår kyrkas förrättningar.
Så länge som missionsstiftets ecklesiologiska och kyrkorättsliga status är oklar, bör församlingarnas utrymmen inte upplåtas till missionsstiftets verksamhet. Verksamhet som ordnas i församlingarnas utrymmen ska inte vara riktad mot vår kyrkas arbete och kan inte innehålla alternativa kyrkliga förrättningar riktade till vår kyrkas medlemmar.
Vid prästvigningen och i prästlöftet (KO 5:6 §) har vår kyrkas präster lovat vara trogna mot vår kyrkas bekännelse, följa vår kyrkas lag och ordning samt befrämja allt som bygger upp vår kyrka. Att vår kyrkas präster verkar inom missionsstiftet står i uppenbar motsättning till dessa löften och till den lojalitet, som man kan förutsätta av en präst i vår kyrka. En präst i evangelisk-lutherska kyrkan i Finland kan följaktligen inte höra till prästerskapet i missionsstiftet.
Vi uppmuntrar varje präst i vår kyrka att frimodigt verka i trohet mot den uppgift som Kristus gett oss, och i enlighet med vår kyrkas bekännelse. ”Han som har kallar er är trofast, han skall åstadkomma det.” (1Tess 5:24)

Biskoparna i evangelisk-lutherska kyrkan i Finland

Rätt så! För att inte säga: det var på tiden!

Dessutom vill jag påminna om att missionsstiftet inte skall sammanblandas med Missionskyrkan, som är en av landets frikyrkor och en helt annan organisation.

Frågespalten LXXII: Skapelse och sexualitet

Ett frågekluster kom på eposten. En av frågorna löd:

Det en fråga som jag länge funderat på och det är den om skapelseberättelsen och sexualitet. Jesus citerar ju från skapelseberättelsen i evangelierna. Visserligen handlar det då på Jesu tid om skilsmässa, och bara en man och en kvinna kunde skiljas på den tiden. Men jag tycker det låter som att Jesus verkar understryka att Gud "gjorde dem till man och kvinna", att de två hör ihop på ett särskilt sätt och "därför ska en man lämna sin far och sin mor för att leva med sin hustru och de två ska bli ett". Alltså ska han gifta sig med en kvinna och inte med en annan man.

Samtidigt säger Jesus ingenstans att förhållanden mellan två kvinnor eller två män skulle vara något ont. [...]
Hur kan man tänka kring skapelseberättelsen och sexualitet? Och finns det plats för bisexuella som jag i skapelseberättelsen?
Om jag blev tvungen att välja celibat om jag var homosexuell så skulle jag ju ändå inte bli ett med någon av motsatt kön. Många som förespråkar celibat för homosexuella hävdar samtidigt att det att en man blir ett med en kvinna är Guds vilja.
Hur möter man argumentet att vi alla egentligen är heterosexuella och är skapade på det viset, och att vara bisexuell handlar om handling och inte om läggning (om du förstår vad jag menar?)? Eller argumentet att man han be Gud "befria" mig från att vara bisexuell? (Varför Gud nu skulle vilja det).

Det verkar som om du skulle ha hittat min sida ”Hbt-bibeln”, där jag ju behandlar det du frågar om. Du vill alltså ha fördjupning.

I avsnittet om skapelseberättelserna skriver jag: ... också annan än heterosexuell kärlek kan motiveras med skapelseordningen. Människan är skapad till att längta efter tvåsamhet. Den biologiskt grundläggande tvåsamheten är naturligtvis mellan man och kvinna; utan den kombinationen skulle människan inte ha kunnat uppfylla Guds bud att föröka sig och uppfylla jorden (1Mos 1:28). Men det budet är nu uppfyllt. Det är rent av det enda av alla de bud som Gud har gett oss som vi människor har uppfyllt - och det till överdrift! Aldrig är det bra.
Men som vi ser av den korrekta översättningen hör inte tvåsamhet och förökelse ihop på något absolut sätt. Därför strider inte heller andra kombinationer än man-kvinna mot detta avsnitt.

Om dessa ”andra kombinationer” består av homo- eller bisexuella är väl en bisak... alltså jag menar, det är mindre viktigt. Karikerat är det ju så att en heterosexuell blir kär i en person av motsatt kön, en homosexuell i en person av samma kön och en bisexuell i en person oberoende av kön. Det viktiga är ändå tvåsamheten, inte könskombinationen.

Jag skriver också: Gud har skapat ett pussel med många tusen bitar. Och bland dessa tusenden gäller det att finna någon som är ben av mina ben, kött av mitt kött. Någon som jag passar ihop med till både kropp och själ. [...] Om det vore ett pussel med bara två bitar, då skulle ju män och kvinnor vara utbytbara inbördes. Mannen kan skilja sig och gifta om sig och det är fortfarande man och kvinna. Men Jesus menar tydligen att relationen mellan makarna är unik. Hustrun är inte utbytbar. Inte för att makarna vigts på något särskilt sätt, utan helt enkelt för att de "lämnat sin far och sin mor" för att leva med varandra. De är de facto ett med varandra. Och därmed är de sammanfogade av Gud.

M.a.o.: Två personer skall bli ett. Man ska hålla ihop och inte vara otrogen. Skilsmässa är ingenting som Jesus rekommenderar. Men könsfördelningen i parförhållandet är nog sekundär.

Vi återkommer senare till de andra frågorna här på Frågespalten.



Frågespalten LXXI: Djurförsök

En tonåring i bekantskapskretsen skrev:

Vi jobbar i skolan i religionen med ett projekt. Alla har olika ämnen som de skall göra om och det handlar om olika etiska problem.
Min grupp har ämnet "djurförsök" och det står i våra instruktioner att man gärna kan fråga privatpersoner t.ex. en präst eller kyrkligt anställd. Då tänkte jag genast på dig och undrade om du skulle kunna ge kort några personliga åsikter om djurförsök och vad tycker kyrkan om det?

Kyrkan (i betydelsen Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland) har vad jag vet inga uttryckliga åsikter om djurförsök. Det som följer är mina personliga reflektioner.

Människan är skapad av Gud för att ta hand om skapelsen. Vi får utnyttja de resurser som naturen ger oss, bara vi handlar på ett hållbart sätt. Vilket inte alltid är fallet, tyvärr.
Djuren ska vi ta hand om, men får också äta dem och utnyttja dem på annat sätt. Dock utan att förorsaka onödigt lidande. Djurplågeri tar jag skarpt avstånd från.

Här kommer djurförsöken in. De förorsakar ju i allmänhet lidande åt försöksdjuren. Då blir frågan hur nödvändiga djurförsöken är.
Att sträva efter att skapa t.ex. mediciner som kan hjälpa många människor är en god sak. Mediciner måste testas innan de kan användas, och då är det bättre med djurförsök än med människoförsök. Människors lidande är s.a.s. mer värdefullt än djurs lidande, som alltså i detta fall kan vara nödvändigt. Men också här måste lidandet förstås minimeras.

När det gäller djurförsök i t.ex. kosmetikindustrin eller onödiga upprepningar av redan utförda försök är det en annan sak. Där är djurens lidande onödigt, och vi bör ta avstånd från det. Likaså bör vi försöka utveckla testmetoder som inte innefattar lidande för varken människor eller djur, och i takt med detta avstå från djurförsök.

Sammanfattningsvis: Det finns djurförsök som är nödvändiga för att förhindra ytterligare lidande. Dem måste vi tyvärr bibehålla. Däremot finns det också många helt onödiga djurförsök, och dem borde vi avstå ifrån.

Hoppas detta är till hjälp!

Allt gott!

So what?

I dagens (2.3.13) nummer av Borgåbladet skriver tidningens chefredaktör Micaela Röman en ledare med rubriken "So what-politiken såg dagens ljus." Hon refererar Yles program Slaget efter 12, som på torsdag (27.2.13) inbjöd riksdagsledamöterna Silvia Modig (VF) och Peter Östman (KD) till debatt om riksdagens lagutskotts beslut att inte ta motionen om könsneutralt äktenskap till behandling.
Det må vara hänt. Men när hon gör en koppling av detta slag:

Man kan ana sig till att de kristdemokratiska representanternas närvaro i massmedierna ökar energiförbrukningen i Finland. Det för att folkmassorna rusar till sina datorer för att söka upp webbsidan på vilken man kan klicka sig ur sitt medlemskap i kyrkan.

så är det inte längre OK.
Röman (liksom många andra) blandar nog ihop två begrepp. KD är inte kyrkans parti. Kyrkan är inte KDs stödtrupp. Många inom kyrkan (bl.a. jag) kan inte tänka sig att rösta på KD.
Den som inte gillar KDs politik, får låta bli att rösta på dem. Den som inte gillar vad kyrkan står för, kan skriva ut sig. Men dessa är inte samma sak!

Intervju om Jalovaara

Tidningen Östra Nyland publicerade idag en intervju där jag får säga mitt om förbönsverksamhet i allmänhet, om Pirkko Jalovaara i synnerhet och specifikt om Ordets och bönens kvällar som ordnas i Lovisa kyrka.
I intervjun står det bl.a.:

Karl af Hällström, kyrkoherde i Lovisa svenska församling, har inte sett [Jalovaara] predika i Lovisa [år 2001]. Däremot säger han som många andra att hon då ännu var mycket moderatare. af Hällström beskriver det som syns i programmet som horribelt, speciellt om allt är sant.
– Det är fruktansvärt att hon påstår att medicinering är djävulskt. Det tar jag avstånd från. Det är fruktansvärt att manipulera folk att avstå från hjälp som de kan få i skolmedicinen, säger af Hällström.
Han säger att det hon verkar göra i programmet är ett hinder för henne att komma till Lovisa.
– Men före ett beslut skulle jag vara tvungen att ta reda på hur det verkligen ligger till. Program som de där brukar vara hårt klippta.I princip ser af Hällström ändå ingen konflikt mellan skolmedicin och gudstro. Att be för folk som är sjuka är bara bra, medan skolmedicinen är ett verktyg för [G]ud. Gud har gett människan förstånd att använda den.
– Och skolmedicinen är det främsta sättet Gud helar människor i dag.
Att någon sedan uppmanar folk att sluta ta sina mediciner för att det är Gud som helar ser han som förkastligt.
– Naturligtvis finns det felaktig medicinering. Men man ska absolut inte sluta med den utan att tala med läkaren. Man ska inte göra det på eget bevåg.

Redaktören i MOT frågar sig hur den Evangelisk-lutherska kyrkan tillåter den typens predikan i sina kyrkor. Ett svar är att den karismatiska rörelsen uppgör stommen i kyrkan. Utan dem skulle kyrkobänkarna stå tomma, och därför väljer kyrkan att se bort och att inte ta ställning.
af Hällström säger att det inte bara är karismatiska rörelser, utan väckelserörelser över lag, som fyller kyrkan. Samtidigt ska folkkyrkan tolerera olika sätt att tro. Allt som inte är negativt ska få vara med inom vissa gränser. Om MOT har rätt så har Jalovaara gått över gränsen.
– Det kan inte tolereras på något sätt. Och då gäller det uttryckligen förkunnelsen och inte verksamheten att be för sjuka. Problemet är att förbönen kopplas ihop med Jalovaaras förkunnelse.

Lovisa har också sin egen predikant som sysslar med förbön. Det är 86-åriga Ulla-Christina Sjöman som håller regelbundna kvällar i Lovisa kyrka. De kvällarna har Karl af Hällström besökt, och beskriver Sjöman som moderat. På bönekvällarna ges inga löften om att Gud helar de sjuka.
– Underliga påstående som Jalovaaras kommer inte fram. Här är skolmedicinen en bakgrundsfaktor. Jag tror nog att Jalovaara svärtar folks bild av det som Sjöman gör.
Ett citat som tillskrivs Sjöman är också att "Gud har två händer. Den ena är bön, den andra är kirurgens kniv".
af Hällström ställer sig själv öppen till att Gud kan hela. Han tror att Gud kan verka på många olika sätt, men för det mesta genom skolmedicin. Men det finns exempel på att han verkar genom andra sätt. Det finns ändå ingen automatik eller något magiskt.
– Jag tror att de flesta läkare sett hopplösa fall som blivit friska. Vad det beror på har sedan medicinen svårt att förklara. I och med att vi bett för det så är det oberoende ett bönesvar.
Någon som ställt sig upp från rullstolen i kyrkan har han inte sett, och om någon påstod det skulle han vilja se själv och granska vad det är fråga om.
– Det är så osannolikt att det borde kollas upp ordentligt. I princip tror jag på mirakulöst helande, men i praktiken är det mycket sällsynt. Att sedan som Jalovaara använda det i marknadsföringssyfte är suspekt.



Mekane Yesus severs relationship with ELCA, CofS

The Ethiopian Evangelical Church Mekane Yesus is severing its relationship with the Evangelical Lutheran Church in America (ELCA), the Church of Sweden and “those churches who have openly accepted same-sex marriage.”
The action for “all Ethiopian Evangelical Church Mekane Yesus departments and institutions (at every level) to implement this decision” was ratified at the denomination’s general assembly, which met Jan. 27-Feb. 2 in Addis Ababa. The denomination’s church council took action at its July 2012 meeting to initially sever these relationships.
“The ELCA is very saddened by this decision,” said the Rev. Rafael Malpica Padilla, executive director for ELCA Global Mission. [...]
To ensure that the decisions by the Ethiopian Evangelical Church Mekane Yesus are implemented, members of the denomination “will not receive Holy Communion from the leadership and pastors of the (ELCA and the Church of Sweden). The Ethiopian Evangelical Church Mekane Yesus will not distribute communion to these churches,” as stated in the minutes of the denomination’s July 2012 council meeting. [...]
While the Ethiopian Evangelical Church Mekane Yesus is “closing the door to this partnership,” Malpica Padilla said that the ELCA and the Church of Sweden “are not locking the doors from our side. It is open for when you decide it is time to resume this journey together. It is my hope that in the near future, we will again walk together in Christian love. We will do this not because of doctrinal agreements or consensus, but because the gospel compels us to do so.” [...]
The Rev. Mark S. Hanson, ELCA presiding bishop, said the actions of the Ethiopian Evangelical Church Mekane Yesus are “deeply troubling.”
“Our own statement on human sexuality acknowledges that the position held by the Ethiopian Evangelical Church Mekane Yesus is also held by members of the ELCA. We are not of one mind, but we are one in Christ, in faith and in baptism,” said Hanson, adding that the relationships between Lutherans in North America and in Ethiopia “has been sustained through periods of oppression, divisions within the Ethiopian church and in times of turmoil among Lutherans in North America. The action of the Ethiopian Evangelical Church Mekane Yesus church diminishes our capacity together to proclaim the good news of Jesus Christ, to serve our neighbors and to care for the creation. [...]” 

ELCA 7.2.13

St. Valentine performed illegal marriages

On February 14 around the year 278 A.D., Valentine, a holy priest in Rome in the days of Emperor Claudius II, was executed,

History.com reports. Interestingly enough, Claudius II died in 270; in 278, Probus was emperor. But hey...

Under the rule of Claudius the Cruel, Rome was involved in many unpopular and bloody campaigns. The emperor had to maintain a strong army, but was having a difficult time getting soldiers to join his military leagues. Claudius believed that Roman men were unwilling to join the army because of their strong attachment to their wives and families.
To get rid of the problem, Claudius banned all marriages and engagements in Rome. Valentine, realizing the injustice of the decree, defied Claudius and continued to perform marriages for young lovers in secret.
When Valentine's actions were discovered, Claudius ordered that he be put to death. Valentine was arrested and dragged before the Prefect of Rome, who condemned him to be beaten to death with clubs and to have his head cut off. The sentence was carried out on February 14, on or about the year 270.

Legend also has it that while in jail, St. Valentine left a farewell note for the jailer's daughter, who had become his friend, and signed it "From Your Valentine."
For his great service, Valentine was named a saint after his death.

In truth, the exact origins and identity of St. Valentine are unclear. According to the Catholic Encyclopedia, "At least three different Saint Valentines, all of them martyrs, are mentioned in the early martyrologies under the date of 14 February." One was a priest in Rome, the second one was a bishop of Interamna (now Terni, Italy) and the third St. Valentine was a martyr in the Roman province of Africa.

Wikipedia has more information. 

As a comment on this: What would happen today to a pastor or priest who performs illegal marriages? Would they be killed? Probably not, at least in Finland. Other sanctions would occur, however.
But whom are we not allowed to marry today? Do I have to spell it out?...

Happy Valentine's Day to all!

Ten things about Church and LGBT

A list from Child of Illusion:

Franciskansk välsignelse och bön

Må Gud välsigna dig med obehag
inför enkla svar, halvsanningar och ytliga relationer
så att du får leva på djupet av ditt hjärta.

Må Gud välsigna dig med vrede
över orättvisor, förtryck och utsugning
så att du kan verka för rättvisa, frihet och fred.

Må Gud välsigna dig med tårar
att fälla över dem som drabbas av lidande, övergivenhet,
hunger och krig,
så att du kan sträcka ut handen och trösta dem
och förvandla deras smärta till glädje.

Och må Gud välsigna dig med tillräckligt mycket dåraktighet
för att du ska kunna tro att du kan få betyda något för världen,
så att du kan göra det andra hävdar är omöjligt
för att komma med rättvisa och godhet till
alla våra barn och fattiga.

I vår Herres Jesu Kristi namn.
Amen

- Philip Yancey
(källa)

Misstag ger misshag

- Vad har du gjort?? Du är röd på ena kinden.
- Jag fick en örfil av min fru för att jag sade att hennes strumpor korvade sig.
- Fick du en örfil för det?
- Ja, hon hade inga strumpor på sig. 

Från Facebook. Hur annars?

Statistiken inte katastrofal

76,3 procent av finländarna hör till den lutherska kyrkan jämfört med 77,2 procent året innan, skriver Kyrklig tidningstjänst (KT) 31.12.12. Det är frågan om 4 145 005 finländare.
Antalet utskrivna minskade från 46 177 till 38 573, medan antalet inskrivna steg från 13 623 till 14 639. Båda de sistnämnda siffrorna är rekordhöga.
Församlingarna döpte 44 408 barn år 2012. Året innan döptes 46 723 barn. Under året dog 41 734 av kyrkans medlemmar medan motsvarande antal år 2011 var 42 794.

Uppgifterna grundar sig på befolkningsregistrets preliminära uppgifter per 30.12.2012. Med i statistiken finns inte uppgifterna för årets sista dag (åtminstone jag förrättade ett dop den 30 december). Bekräftade uppgifter ges enligt KT ut i februari.

Statistiken för Lovisa svenska församling är också ytterst preliminär. Vi har en ofördelaktig åldersfördelning, så antalet jordfästningar överskred tydligt antalet dop. I fjol hade församlingen 2 661 närvarande medlemmar, medan siffran för i år sjunker till drygt 2 600.

Men överlag ser det inte så illa ut. Det kunde förstås vara bättre, för slutsumman är ju negativ, men ännu är siffrorna inte katastrofala.
Vi får jobba med att utveckla vår verksamhet och andra sätt att nå ut med vårt goda budskap. Genom att vi på så sätt höjer kvaliteten, kommer säkert också kvantiteten att påverkas. Och så är det ju förstås det förstnämnda som är viktigare.

God jul!

En god och välsignad julhelg
önskar jag alla mina läsare!
Vi återkommer efter nyår. 

"Ett aldrig så litet ljus kan fördriva ett stort mörker"

Igår på luciadagen höll jag en (tvåspråkig) betraktelse i Lovisa kyrka i närvaro av Östnylands lucia Jannica Winqvist och sådär 600 andra. Tidningen Östra Nyland citerade mig rent av i rubriken. Trevligt - det är inte så ofta det händer...
Tyvärr finns talet inte på Predikantbloggen, eftersom jag talade "fritt" utan papper. Så här blev jag citerad i tidningen:

- Ljus sprids och det övervinner mörkret. Mörker är avsaknad av ljus, men inte tvärtom. Ett aldrig så litet ljus fördriver ett stort mörker.
Kyrkoherde Karl af Hällström sade på ljusfesten i kyrkan att han brukar tala om en påse som är full med godis då han vill förklara vad ljuset är och vad något annat inte är.
Vi bjuder runt av godiset och alla blir glada, men sedan tar karamellerna slut. Ljuset försvinner däremot inte, om vi delar med oss av det till exempel genom att låta ett ljus tända ett annat sprids det tills hela rummet badar i ljus.
Så sprider sig också lucias ljus från en människa till en annan. Det ljus hon bär är samma ljus som Gud talade om på första dagen då han hade skapat jorden.
- Lucia är central i vår tro.

Tack till reportern Carita Liljendahl!

Kristen i Lovisa 2013

Det dubbla kärleksbudet är viktigt som rättesnöre för oss som vill vara kristna. ”Älska Gud mer än allt annat och din medmänniska som dig själv”, kunde man formulera det.
Men det är lättare sagt än gjort. Hur ska det i praktiken fungera, utan att reduceras till en massa detaljerade regler som inte gör någon lycklig i längden?
Samtidigt skadar det inte att ha vissa regler att stöda sig på – bara de inte går för långt.

Därför föreslår jag att vi som vill vara kristna under år 2013 skulle satsa på tre saker.
1) Bibelläsning, för att komma närmare Gud och lära oss mer om honom. Under kampanjens gång kunde var och en läsa ett evangelium (t.ex. Matteusevangeliet), ett av Nya testamentets brev (t.ex. Romarbrevet) och en del psalmer ur Psaltaren (kanske helt enkelt med början från nummer 1).
2) Gudstjänstdeltagande, för att komma närmare församlingen och andra kristna. Att förbinda sig till att gå i kyrkan precis varje söndag är kanske att lova för mycket. Det är bättre att sikta på att gå i kyrkan en gång i månaden och sedan göra det oftare om Anden faller på, än att lova för mycket och sedan gå med dåligt samvete när man inte orkar hålla sitt löfte.
3) Kärlekshandlingar, för att leva ut den kristna kärleken till nästan (medmänniskan). Här krävs lite kreativitet. Känner du någon som är gammal, sjuk eller institutionaliserad? Då kan du besöka den personen. Vill du arbeta för någon organisation som gör gott – Röda korset, Amnesty, Kyrkans utlandshjälp, vad det allt finns – så går det ju bra. Redan donationer av pengar kan hjälpa många, men donation av tid är ännu mer värdefullt i våra stressade dagar.

Vill du göra detta? Ingen kommer att granska dig eller ligga efter dig att redovisa vad du har gjort eller inte gjort. Vad och hur mycket du gör är en sak mellan dig och Gud.
Jag och de andra anställda i Lovisa svenska församling hjälper dig naturligtvis med råd och synpunkter om du önskar.

Välkommen att vara kristen i Lovisa 2013!

Karl af Hällström
kyrkoherde
Lovisa svenska församling

karl.afhallstrom(a)evl.fi
044 722 9219

www.lovisasvenskaforsamling.fi