Pankkiiri on tyyppi, joka lainaa sateenvarjoa aurinkoisella säällä ja vaatii sen takaisin heti, kun alkaa sataa.
- Mark Twain
(Lähde: Tieteen Kuvalehti Historia 6/2010)
(Lähde: Tieteen Kuvalehti Historia 6/2010)
Naimisiin mennään vanhempana - mutta tilastot johtavat harhaan
Tilastokeskuksen väestönmuutostietojen mukaan vuonna 2010 ensimmäisen kerran avioituneiden naisten keski-ikä oli 30,3 vuotta ja miesten 32,6 vuotta, kertoo Kotimaa24 7.5.11.
Ensimmäistä avioliittoa solmivat ovat vuosi vuodelta yhä vanhempia. Ensimmäisen kerran avioituvien naisten keski-ikä on kohonnut runsaassa neljässä vuosikymmenessä noin 7 vuotta ja miesten noin 8 vuotta.
En epäile itse tilaston paikaansapitävyyttä. Tässä ei kuitenkaan koko kuva tule esille.
Luulisin nimittäin, että perhettä perustetaan suurin piirtein samassa iässä kuin vuonna 1970 (naiset 23 ja miehet 24 vuoden iässä). Muutos neljässäkymmenessä vuodessa on tullut siinä, että enää ei mennä naimisiin ennen kuin muutetaan yhteen ja ruvetaan tekemään lapsia. Nykyään huomattavasti enemmän lapsia syntyy avoliittoihin kuin vuonna 1970, ja lasten vanhemmat menevät naimisiin vasta myöhemmin, kun perheen talous sallii kunnon hääjuhlien järjestämisen.
Jos julkaisee tällaisia tilastoja, olisi otettava huomioon myös se, ovatko ne todella verrattavia.
Toinen tilasto näyttää että maanviljelijöiden määrä Suomessa on sadassa vuodessa laskenut roimasti. Mutta ei siitäkään voi vetää johtopäätöstä että suomalaisten ruokapöydillä olisi vähemmän syötävää. Tilannehan on lähinnä päinvastoin. Paljon muutakin asiaan liittyvää on sadassa vuodessa muuttunut.
Ensimmäistä avioliittoa solmivat ovat vuosi vuodelta yhä vanhempia. Ensimmäisen kerran avioituvien naisten keski-ikä on kohonnut runsaassa neljässä vuosikymmenessä noin 7 vuotta ja miesten noin 8 vuotta.
En epäile itse tilaston paikaansapitävyyttä. Tässä ei kuitenkaan koko kuva tule esille.
Luulisin nimittäin, että perhettä perustetaan suurin piirtein samassa iässä kuin vuonna 1970 (naiset 23 ja miehet 24 vuoden iässä). Muutos neljässäkymmenessä vuodessa on tullut siinä, että enää ei mennä naimisiin ennen kuin muutetaan yhteen ja ruvetaan tekemään lapsia. Nykyään huomattavasti enemmän lapsia syntyy avoliittoihin kuin vuonna 1970, ja lasten vanhemmat menevät naimisiin vasta myöhemmin, kun perheen talous sallii kunnon hääjuhlien järjestämisen.
Jos julkaisee tällaisia tilastoja, olisi otettava huomioon myös se, ovatko ne todella verrattavia.
Toinen tilasto näyttää että maanviljelijöiden määrä Suomessa on sadassa vuodessa laskenut roimasti. Mutta ei siitäkään voi vetää johtopäätöstä että suomalaisten ruokapöydillä olisi vähemmän syötävää. Tilannehan on lähinnä päinvastoin. Paljon muutakin asiaan liittyvää on sadassa vuodessa muuttunut.
Plautus on friendship
Nothing but heaven itself is better than a friend who is really a friend.
- Plautus, circa 200 BC
as quoted on QuoteFame.com
as quoted on QuoteFame.com
Homosexualiteten förorsakade romarrikets fall?
En historieprofessor i Italien förorsakade en våg av protester då han i en radiointervju i april påstod att romarrikets fall förorsakades av att homosexualiteten var spridd och accepterad.
Roberto De Mattei (bilden), en from romersk-katolik som är viceordförande för Italiens prestigefyllda nationella forskningscentrum, fick redan tidigare ögonbryn att höjas, då han hävdade att tsunamin i Japan tidigare i år var ett gudomligt straff. Nu citeras hans radiointervju som följer:
De Matteis påstående om vem som har plats i Guds rike torde basera sig på passager hos Paulus, som jag behandlar på bloggen Hbt-bibeln och också bl.a. här.
Professor De Mattei har av Vatikanen tilldelats Gregorios den stores riddarorden som erkänsla för sina tjänster för den romersk-katolska kyrkan. Han är också en nära vän till Italiens omstridde premiärminister Silvio Berlusconi, som på sitt djupsinniga och analytiska sätt har sagt: "Det r bättre att älska flickor än att vara homo." Och att Berlusconi älskar flickor (till skillnad från kvinnor) är ju också "ett välkänt faktum".
Professorns uttalanden har mött upprörd kritik från många håll. Många politiker och forskare tar avstånd från dem, och demonstranter i Rom har uppmanat honom att avgå.
Roberto De Mattei (bilden), en from romersk-katolik som är viceordförande för Italiens prestigefyllda nationella forskningscentrum, fick redan tidigare ögonbryn att höjas, då han hävdade att tsunamin i Japan tidigare i år var ett gudomligt straff. Nu citeras hans radiointervju som följer:
Romarrikets kollaps och barbarernas ankomst berodde på homosexualitetens spridning. Den romerska kolonin Karthago var ett paradis för homosexuella, och de infekterade många andra.I ärlighetens namn måste jag naturligtvis medge att jag inte själv har hört intervjun, utan min översättning baserar sig på andrahandsuppgifter.
Det är ett välkänt faktum att feminina män och homosexuella inte har någon plats i Guds rike. Homosexualiteten var inte spridd bland barbarerna, och detta visar på Guds rättvisa genom historien.
De Matteis påstående om vem som har plats i Guds rike torde basera sig på passager hos Paulus, som jag behandlar på bloggen Hbt-bibeln och också bl.a. här.
Professor De Mattei har av Vatikanen tilldelats Gregorios den stores riddarorden som erkänsla för sina tjänster för den romersk-katolska kyrkan. Han är också en nära vän till Italiens omstridde premiärminister Silvio Berlusconi, som på sitt djupsinniga och analytiska sätt har sagt: "Det r bättre att älska flickor än att vara homo." Och att Berlusconi älskar flickor (till skillnad från kvinnor) är ju också "ett välkänt faktum".
Professorns uttalanden har mött upprörd kritik från många håll. Många politiker och forskare tar avstånd från dem, och demonstranter i Rom har uppmanat honom att avgå.
Outrage as top Italian history professor blames fall of Rome on rise of homosexuality (Daily Mail 9.4.11)
Gays Caused Rome's Downfall? (Advocate.com 9.4.11)
Historian says gays caused downfall of Rome, sparks row (The Times of India 10.4.11)
Hávamál 47
Ung var jag fordom
och for ensamen,
då råkade jag vilse om vägen;
jag tyckte mig rik,
då jag träffade en annan:
man är mans gamman.
och for ensamen,
då råkade jag vilse om vägen;
jag tyckte mig rik,
då jag träffade en annan:
man är mans gamman.
Hávamál - Den höges sång
Erik Brates översättning 1913 från fornisländskan
Erik Brates översättning 1913 från fornisländskan
Barn skriver till Gud
Käre Gud, jag misstänker att det måste vara väldigt svårt för dig att älska alla i hela världen. Vi är fyra i min familj och jag klarar inte ens det.
- Jan, 9 år
Ökande motstånd mot prästvigda kvinnor
En femtedel av de manliga teologistuderandena i Finland motsätter sig s.k. ”kvinnopräster” (en bättre term vore ”prästvigda kvinnor”). Hälften av dem skulle inte vilja samarbeta med en prästvigd kvinna. Av dem som inledde teologistudier i fjol var det en tiondel som motsatte sig präster av kvinnligt kön.
Detta enligt en undersökning utförd av forskaren Kati Niemelä vid Kyrkans forskningscentral. Också sökande till den teologiska fakulteten svarade på undersökningen.
Manliga sökande såg oftare än kvinnor förkunnandet av evangeliet som viktigt. Hos kvinnorna betonades bland annat viljan att hjälpa.
Efter beslutet att öppna prästämbetet för kvinnor 1986 och efter de första prästvigningarna av kvinnor 1988, skapades ett system där "kvinnoprästmotståndarna" gavs väjningsrätt. De fick alltså fortsätta att verka enligt den ämbetssyn som de hade och som de hade blivit prästvigda till. Antagandet var att "kvinnoprästmotståndarna" skulle vara en utdöende grupp, som på några årtionden skulle försvinna.
Så är dock inte fallet, vilket också Niemeläs undersökning visar. Motståndet till prästvigning av kvinnor lever kvar också bland de yngsta åldersklasserna. Kan en orsak vara, att motståndarna upplever att de har för lite livsrum inom kyrkan och därför söker sig till uppgifter inom universiteten, där de sedan sprider sin lära bland studerandena? Jag vet inte.
Det jag vet är att den kläm som tillkom 1986, och som behandlar den ovannämnda väjningsrätten, inte var tänkt att vara för evigt, utan bara tills den dåvarande generationen präster gick i pension. Eftersom detta dock inte uttryckligen sades, tolkar de reaktionära klämmen som mer eller mindre evig. Med påföljande problem, förstås.
Om en motsvarande passus kommer in i ett eventuellt beslut om samkönade kyrkliga vigslar, så att ingen tvingas att mot sitt samvete viga samkönade par (vilket jag ser som skäligt), bör man vara noggrann med att den skall gälla dem som innehar prästämbetet då beslutet fattas, men inte dem som prästvigs in i den nya situationen!
Jag använde förresten nyss ordet "reaktionär" för att beskriva motståndarna till prästvigning av kvinnor. Någon kanske tycker att jag borde ha sagt "konservativ". Men jag var mycket medveten i mitt ordval.
Saken är ju den, att en konservativ vill bevara ("konservera") den nuvarande situationen, i motsats till en "progressiv" som vill gå framåt i utvecklingen (om det sedan är "framåt" eller "åt skogen" får väl diskuteras från fall till fall). En reaktionär, däremot, vill återgå till det som en gång var. Efter att en handling (aktion) har skett, vill han få till stånd en återgång (re-aktion).
Och den som före 1986 var konservativ och ville bevara den dåvarande situationen med endast manliga präster, är efter 1986 reaktionär, eftersom han vill gå tillbaka till det tidigare systemet. Logiskt, eller hur?
En sak för sig är att ordet "reaktionär" har fått en klang av "stockkonservativ gammal dammig stofil", men det är inte så jag använder ordet.
Och så finns det förstås sådana som prästen i Torneå som förklarade för sina konfirmander att konfirmanderna, prästvigda kvinnor, homosexuella och laestadianer hamnar i helvetet, samt att homosexualitet är djuriskt och perverst och att prästvigning av kvinnor leder till homosexualitet. Detta enligt bl.a. Pohjolan Sanomat (20.5.11).
Dock menar jag inte att alla motståndare till prästvigning av kvinnor är urblåsta dårar. Det finns alltid enstaka undantag i alla grupper.
Tillbaka till Niemeläs undersökning. Hon utredde också teologernas arbetsuppgifter efter examen. Bland männen var kyrkoherde den vanligaste arbetsuppgiften – var femte manlig teolog i arbetslivet är kyrkoherde. Bland kvinnorna är den vanligaste uppgiften församlingspastor, som var fjärde arbetar med. Kvinnor och män var i det närmaste lika ofta kaplaner.
Enligt statistiken jobbar varannan teolog med församlingsarbete. Var sjätte är lärare och likaså var sjätte arbetar i någon av kyrkans specialuppgifter (t.ex. sjukhuspräst eller familjerådgivare), medan 7% arbetar för någon kristlig eller annan organisation.
Detta enligt en undersökning utförd av forskaren Kati Niemelä vid Kyrkans forskningscentral. Också sökande till den teologiska fakulteten svarade på undersökningen.
Manliga sökande såg oftare än kvinnor förkunnandet av evangeliet som viktigt. Hos kvinnorna betonades bland annat viljan att hjälpa.
Efter beslutet att öppna prästämbetet för kvinnor 1986 och efter de första prästvigningarna av kvinnor 1988, skapades ett system där "kvinnoprästmotståndarna" gavs väjningsrätt. De fick alltså fortsätta att verka enligt den ämbetssyn som de hade och som de hade blivit prästvigda till. Antagandet var att "kvinnoprästmotståndarna" skulle vara en utdöende grupp, som på några årtionden skulle försvinna.
Så är dock inte fallet, vilket också Niemeläs undersökning visar. Motståndet till prästvigning av kvinnor lever kvar också bland de yngsta åldersklasserna. Kan en orsak vara, att motståndarna upplever att de har för lite livsrum inom kyrkan och därför söker sig till uppgifter inom universiteten, där de sedan sprider sin lära bland studerandena? Jag vet inte.
Det jag vet är att den kläm som tillkom 1986, och som behandlar den ovannämnda väjningsrätten, inte var tänkt att vara för evigt, utan bara tills den dåvarande generationen präster gick i pension. Eftersom detta dock inte uttryckligen sades, tolkar de reaktionära klämmen som mer eller mindre evig. Med påföljande problem, förstås.
Om en motsvarande passus kommer in i ett eventuellt beslut om samkönade kyrkliga vigslar, så att ingen tvingas att mot sitt samvete viga samkönade par (vilket jag ser som skäligt), bör man vara noggrann med att den skall gälla dem som innehar prästämbetet då beslutet fattas, men inte dem som prästvigs in i den nya situationen!
Jag använde förresten nyss ordet "reaktionär" för att beskriva motståndarna till prästvigning av kvinnor. Någon kanske tycker att jag borde ha sagt "konservativ". Men jag var mycket medveten i mitt ordval.
Saken är ju den, att en konservativ vill bevara ("konservera") den nuvarande situationen, i motsats till en "progressiv" som vill gå framåt i utvecklingen (om det sedan är "framåt" eller "åt skogen" får väl diskuteras från fall till fall). En reaktionär, däremot, vill återgå till det som en gång var. Efter att en handling (aktion) har skett, vill han få till stånd en återgång (re-aktion).
Och den som före 1986 var konservativ och ville bevara den dåvarande situationen med endast manliga präster, är efter 1986 reaktionär, eftersom han vill gå tillbaka till det tidigare systemet. Logiskt, eller hur?
En sak för sig är att ordet "reaktionär" har fått en klang av "stockkonservativ gammal dammig stofil", men det är inte så jag använder ordet.
Och så finns det förstås sådana som prästen i Torneå som förklarade för sina konfirmander att konfirmanderna, prästvigda kvinnor, homosexuella och laestadianer hamnar i helvetet, samt att homosexualitet är djuriskt och perverst och att prästvigning av kvinnor leder till homosexualitet. Detta enligt bl.a. Pohjolan Sanomat (20.5.11).
Dock menar jag inte att alla motståndare till prästvigning av kvinnor är urblåsta dårar. Det finns alltid enstaka undantag i alla grupper.
Tillbaka till Niemeläs undersökning. Hon utredde också teologernas arbetsuppgifter efter examen. Bland männen var kyrkoherde den vanligaste arbetsuppgiften – var femte manlig teolog i arbetslivet är kyrkoherde. Bland kvinnorna är den vanligaste uppgiften församlingspastor, som var fjärde arbetar med. Kvinnor och män var i det närmaste lika ofta kaplaner.
Enligt statistiken jobbar varannan teolog med församlingsarbete. Var sjätte är lärare och likaså var sjätte arbetar i någon av kyrkans specialuppgifter (t.ex. sjukhuspräst eller familjerådgivare), medan 7% arbetar för någon kristlig eller annan organisation.
Haaveet ja todellisuus – teologian opiskelijoiden uranvalinta ja työelämä (teologia.fi 6.1.11)
Tutkimus: Naispappeuden vastustus ei ole katoamassa (Kotimaa 14.1.11)
Kvinnoprästmotståndet ökar (Västra Nyland 14.1.11)
Sudan: Omar Hassan and Amouna Ahamdi
In Khartoum, (North) Sudan, a Christian couple with a newborn son said they have come under attack for converting from Islam to Christianity. Omar Hassan and Amouna Ahamdi fled Nyala, 120 km southwest of Al-Fashir, for Khartoum in June 2010, but knife-wielding, masked assailants on May 4th, 2011, attacked the couple after relatives learned that they had converted from Islam to Christianity. Hassan and his wife were renting a house from her uncle in Khartoum, but he ordered them to leave after learning they had left Islam. His wife was injured trying to protect him during the attack.
“I have been in Khartoum for six months, with no job to support my sick wife,” Hassan said. “Muslims invaded our house and, in an attempt to kill me, they knifed my wife Ahamdi in the hand.” Ahamdi said her brother had stabbed her three times in the stomach nine months ago, seriously injuring her spleen, after she told him she had become a Christian. “I feel pain, but my husband is alive, and we are praying that we get money for treatment for both my hand and the spleen,” she said.
In a violent outburst, her brother also broke her left leg. She was rushed to a local hospital, where personnel were reluctant to treat her because of her conversion. Ultimately she was hospitalized in Nyala Teaching Hospital for three weeks – where she met Hassan, a recent convert who had also suffered for his faith who visited her after hearing how her family hurt her. He said he found no one caring for her in her agony. He called an Episcopal Church of Sudan (ECS) pastor to help her, and she was discharged after partial recovery – to the hostile home where she had been attacked. “You don’t deserve to be a member of my family,” her angry father had shouted at her. Her family locked her in a room, shackled to a wooden chair, and severely beat her for a month. “I was badly mistreated – they shaved all my hair and my father whipped my head,” Ahamdi said. “But neighbors used to sneak in secretly and provided me food and water.” After freeing her from the chair, they restricted her movement to the property.
“I found a chance to escape to the ECS church, where I got married to Hassan,” she said. “My health continued deteriorating, and the doctors recommended that I be transferred to Khartoum for specialized treatment for my ailing spleen. With a small amount of money, we managed to reach Khartoum by train, where my uncle hosted us not knowing that we were Christians.” In Khartoum, they were unable to afford the medicine prescribed for her spleen. They depend on friends to provide them occasional food, and sometimes go without eating for two days. “We cannot deny Christ – this is a big challenge to us, because we do not have a place to go,” she said, through tears. “We have no food, and we are jobless. I am still in pain, besides having a 2-month-old baby boy to care for.”
(Friends of the Martyred Church)
“I have been in Khartoum for six months, with no job to support my sick wife,” Hassan said. “Muslims invaded our house and, in an attempt to kill me, they knifed my wife Ahamdi in the hand.” Ahamdi said her brother had stabbed her three times in the stomach nine months ago, seriously injuring her spleen, after she told him she had become a Christian. “I feel pain, but my husband is alive, and we are praying that we get money for treatment for both my hand and the spleen,” she said.
In a violent outburst, her brother also broke her left leg. She was rushed to a local hospital, where personnel were reluctant to treat her because of her conversion. Ultimately she was hospitalized in Nyala Teaching Hospital for three weeks – where she met Hassan, a recent convert who had also suffered for his faith who visited her after hearing how her family hurt her. He said he found no one caring for her in her agony. He called an Episcopal Church of Sudan (ECS) pastor to help her, and she was discharged after partial recovery – to the hostile home where she had been attacked. “You don’t deserve to be a member of my family,” her angry father had shouted at her. Her family locked her in a room, shackled to a wooden chair, and severely beat her for a month. “I was badly mistreated – they shaved all my hair and my father whipped my head,” Ahamdi said. “But neighbors used to sneak in secretly and provided me food and water.” After freeing her from the chair, they restricted her movement to the property.
“I found a chance to escape to the ECS church, where I got married to Hassan,” she said. “My health continued deteriorating, and the doctors recommended that I be transferred to Khartoum for specialized treatment for my ailing spleen. With a small amount of money, we managed to reach Khartoum by train, where my uncle hosted us not knowing that we were Christians.” In Khartoum, they were unable to afford the medicine prescribed for her spleen. They depend on friends to provide them occasional food, and sometimes go without eating for two days. “We cannot deny Christ – this is a big challenge to us, because we do not have a place to go,” she said, through tears. “We have no food, and we are jobless. I am still in pain, besides having a 2-month-old baby boy to care for.”
(Friends of the Martyred Church)
Buechner on idolatry
Idolatry is the practice of ascribing absolute value to things of relative worth. Under certain circumstances money, patriotism, sexual freedom, moral principles, family loyalty, physical health, social or intellectual preeminence, and so on are fine things to have around, but to make them the standard by which all other values are measured, to make them your masters, to look to them to justify your life and save your soul is sheerest folly.
Present-day Noah
In the year 2011, the Lord came unto Noah and said: "Once again, the earth has become wicked and over-populated, and I see the end of all flesh before me. Build another Ark and save two of every living thing along with a few good humans."
He gave Noah the blueprints, saying, "You have six months to build the Ark before I will start the unending rain for 40 days and 40 nights."
Six months later, the Lord looked down and saw Noah weeping in his yard - but no Ark.
"Noah!" he roared. "I'm about to start the rain! Where is the Ark?"
"Forgive me, Lord," begged Noah, "but things have changed. I needed a building permit. I've been arguing with the inspector about the need for a sprinkler system. My neighbors claim that I've violated the neighbourhood zoning laws by building the Ark in my yard and exceeding the height limitations. We had to go to the Development Appeal Board for a decision.
Then the Department of Transportation demanded a bond be posted for the future costs of moving power lines and other overhead obstructions, to clear the passage for the Ark's move to the sea. I told them that the sea would be coming to us, but they would hear nothing of it.
Getting the wood was another problem. There's a ban on cutting local trees in order to save the spotted owl. I tried to convince the environmentalists that I needed the wood to save the owls - but no go!
When I started gathering the animals, an animal rights' group sued me. They insisted that I was confining wild animals against their will. They argued the accommodations were too restrictive, and it was cruel and inhumane to put so many animals in a confined space.
Then the EPA ruled that I couldn't build the Ark until they'd conducted an environmental impact study on your proposed flood.
I'm still trying to resolve a complaint with the Human Rights Commission on how many minorities I'm supposed to hire for my building crew. Immigration and Naturalisation are checking the residential status of most of the people who want to work. The trades unions say I can't use my sons. They insist I have to hire only Union workers with Ark-building experience.
To make matters worse, the Tax Office seized all my assets, claiming I'm trying to leave the country illegally with endangered species. So, forgive me, Lord, but it would take at least 10 years for me to finish this Ark."
Suddenly the skies cleared, the sun began to shine, and a rainbow stretched across the sky.
Noah looked up in wonder and asked, "You mean you're not going to destroy the world?"
"No," said the Lord. "The Government beat me to it."
He gave Noah the blueprints, saying, "You have six months to build the Ark before I will start the unending rain for 40 days and 40 nights."
Six months later, the Lord looked down and saw Noah weeping in his yard - but no Ark.
"Noah!" he roared. "I'm about to start the rain! Where is the Ark?"
"Forgive me, Lord," begged Noah, "but things have changed. I needed a building permit. I've been arguing with the inspector about the need for a sprinkler system. My neighbors claim that I've violated the neighbourhood zoning laws by building the Ark in my yard and exceeding the height limitations. We had to go to the Development Appeal Board for a decision.
Then the Department of Transportation demanded a bond be posted for the future costs of moving power lines and other overhead obstructions, to clear the passage for the Ark's move to the sea. I told them that the sea would be coming to us, but they would hear nothing of it.
Getting the wood was another problem. There's a ban on cutting local trees in order to save the spotted owl. I tried to convince the environmentalists that I needed the wood to save the owls - but no go!
When I started gathering the animals, an animal rights' group sued me. They insisted that I was confining wild animals against their will. They argued the accommodations were too restrictive, and it was cruel and inhumane to put so many animals in a confined space.
Then the EPA ruled that I couldn't build the Ark until they'd conducted an environmental impact study on your proposed flood.
I'm still trying to resolve a complaint with the Human Rights Commission on how many minorities I'm supposed to hire for my building crew. Immigration and Naturalisation are checking the residential status of most of the people who want to work. The trades unions say I can't use my sons. They insist I have to hire only Union workers with Ark-building experience.
To make matters worse, the Tax Office seized all my assets, claiming I'm trying to leave the country illegally with endangered species. So, forgive me, Lord, but it would take at least 10 years for me to finish this Ark."
Suddenly the skies cleared, the sun began to shine, and a rainbow stretched across the sky.
Noah looked up in wonder and asked, "You mean you're not going to destroy the world?"
"No," said the Lord. "The Government beat me to it."
Thanks to MadPriest!
Grattis till alla studenter!
Inför veckoslutets studentfester vill jag hylla alla nya vita mössor och de huvuden som bär dem, genom att citera en parafras som Povel Ramel skrev på en bekant sång.
Sjung om fru Svenssons lyckliga karl!Hjärtliga gratulationer och lyckönskningar!
Låt honom plöja i ungdomens fåror!
Fem gamla hjärtan i sprit har jag,
och en ljus elefant i dess spår.
Inga stoppar den
i vårat linneskåp.
Loppan tär vår vän,
som idisslar en sko,
när vi snyta en rund liten hund
där den här lilla bagaren bor,
där den här lilla bagaren bor.
Hur sa?
The Sleeper Awakes
H. G. Wells: The Sleeper Awakes (1910). gutenberg.org.The "Sleeper", Mr. Graham, is a depressed insomniac who suddenly falls asleep in the last years of the 19th century and doesn't awake until over two hundred years later. He finds that his meagre money has been well managed in the meantime, and that with compound interest he has become the owner of the world.
Naturally, this means that many people have a deep interest in Graham. The Council, who are in charge of his fortune, want him to stay asleep so they can continue to rule. The downtrodded masses have a superstitious expectation of the Paradise that will arrive when the Sleeper awakes. A fellow named Ostrog manages to wake him and overthrow the Council, in order to rule in Graham's name, while keeping him ignorant of the world of the 22nd century.
After learning of the plight of the people, Graham seizes power himself and inspires the people to fight against their oppressors. The book ends as this battle seems to be victorious, but Graham himself is on the verge of being killed when his aeroplane crashes.
Wells, as usual, describes the world in a thought-provoking way. Graham's egalitarian and democratic ideals are sympathetic, but he lets himself be fooled by the power-hungry Ostrog, who isn't such a champion of the people as he gives himself out to be. Have we seen that before, I wonder? The class society of the 22nd century is a reflection of Imperial England of Wells' time, even to the fact that the lowest classes can be recognized by their uncouth dialect. The power of international corporations over all other political, spiritual, and social forces is well described, while carrying it to its extreme.
The development of the hundred years since the book was written has, of course, carried us in directions different to what Wells describes. The difference, however, is one of detail only, I fear. The trend of power for its own sake and the trend of economic power being the strongest one is, indeed, still to be seen.
One can only hope that we and our decendants will be able to break these trends and create a more humane society than that which the Sleeper awakes to.
Gardell om stenen i handen
Att veta vad som är rätt och fel men ändå göra det som är fel. Hur ofta har jag inte själv gjort det? Tror jag låter stenen vila i min hand.
- Jonas Gardell
1970-talet och nu
1970-talet – Nutid
Längre hår – Längtar efter hår
Ville ha en BMW – Vill ha ett hyggligt BMI
Slog runt i en hippiekula – Behöver ny höftkula
Rolling Stones – Njurstenar
Blev kallad till rektorsexpeditionen – Ringer till rektorsexpeditionen
Klarade körkortsprovet – Klarar synprovet
Rökte gräs – Rensar ogräs
Krossa systemet! – Uppgraderar datasystemet
Hårdrock – Hård mage
Fri sex – Sexfritt
Trimmade bilen – Allt fler bilringar
Surt godis – Sura uppstötningar
Sjöng protestvisor – Behöver tandproteser
Vaken till klockan fem – Vaknar klockan fyra
Hår på bröstet – Hår i näsborrarna
Hängde på disco – Det mesta på kroppen hänger
Kollade Den sista färden – Ringer efter färdtjänst
Rockband – Bråckband
Solade naken – Påklädd under parasollen
Brände flaggor – Bränner CD
Ute och röjde – Hemorrojder
Rödstrumpor – Stödstrumpor
Ville besöka alla kontinenter – Vill ha hjälpmedel mot inkontinensen
Fick recept på P-piller – Får recept på sömntabletter
Källa: rl.se
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)