Författaren, prästfrun och min gamla vän från ungdomstiden Katarina Gäddnäs skrev 20.4.07 en krönika i Nya Åland. Rubriken var Homofoba kyrkotalibaner skrämmer skiten ur mig. Ett par utdrag:
Det är nog nu tycker jag. Länge har jag haft ett hat-kärlek förhållande till kyrkan, mina teologiska studier och min rara prästman till trots. I perioder har jag umgåtts med tanken på att bli präst också jag, men det är slut med det nu.Var och en som lämnar kyrkan av besvikelse över vårt beteende är en sorg för mig. Om någon lämnar kyrkan av andra orsaker är det inte nödvändigtvis så sorgligt, det varierar. Men att en personlighet som Katarina Gäddnäs lämnar kyrkan av besvikelse över dess behandling av regnbågsfolket och att utskrivningarna under de senaste veckorna har fördubblats p.g.a. "kvinnopräst"-tvisten (Många lämnar kyrkan i protest, Hbl 24.4.07, s.5) ser jag som mycket beklagligt. Men tyvärr också mycket förståeligt.
Jag tänker göra slut med kyrkan med största respekt för många av mina finaste och käraste vänner som finns där. [...]
Jag tänkte länge att nog kan man ju hänga kvar ändå i kyrkan, fastän man inte tror så värst mycket. Därför att jag älskar kyrkorummet, den fina dramaturgin i mässan, det fantastiska diakoni och utlandsarbete som många kyrkor utför idag. Därför att jag åtminstone älskar tanken på att det skulle finnas ett mål och en mening, men nu tror jag att det inte går längre. Jag vill inte höra till en institution som är så djupt odemokratisk och inhuman till sitt väsen och i tolkningen av sina heliga texter. [...]
Det som blev nådastöten för mig är nog trots allt det kyrkliga bemötandet av den svenska regnbågsmässan i Helsingfors förra veckoslutet. Först blev det nej på ett ställe, sedan på ett annat, till sist fick man hålla sin mässa i Diakonistiftelsens kyrka. [...]
Det som är kyrkans stora problem och tvisteämne idag är hur bibeln skall tolkas, och det finns som sagt många goda krafter som verkar för en liberalisering av kyrkan, men det finns lika många som inte är med på det. [...]
För mig spelar inte den bakomliggande övertygelsen någon roll, det enda som spelar någon roll är resultatet, hur människor är mot varandra. Jag ser upp till öppna, fördomsfria människor med raka ryggar och varma hjärtan. [...]
Motsatsen till kärlek är inte hat utan rädsla. Det behövs mer tillit, kärlek, förståelse och solidaritet i vår värld, det verkar inte längre vara kyrkan som är bäst på att förmedla det.
7 kommentarer:
Ja, Kalle det här är konsekvensen. Och jag står också brännandes nära, även om mitt namn inte väger lika tungt som Katarinas (en god och kär vän även till mig).
Hej Kalle! Jag har inte fått nog, jag ska stanna i kyrkan och kämpa till sista blodsdroppen...Men jag undrar kan jag får länka till dej på min blogg. Du är ju så populär och jag ofta ärende hit ändå..?
Netti:
Ge inte upp!
Kerstin:
Naturligtvis! Varsågod bara!
Rengbågsmässorna är exkluderande, uteslutande....mässor ska aldrig firas med inriktining mot en viss grupp. oavsett om det är sexuell läggning, ålder, kön eller arbete.
1. Till regnbågsfolket hör alla som vill acceptera andra - hetero, homo, bi, trans, svart, vit, gul, kvinna, man... "Regnbågen" är därför per definition inkluderande.
2. Du har en poäng i att alla bör få vara med i en mässa. Se punkt 1. Betänk dock att stora delar av regnbågsfolket ofta blir exkluderat vid en vanlig mässa, antingen explicit eller (oftast) implicit. Som motvikt till detta har regnbågsmässorna uppstått.
Katarina min vän, om du läser det här så hoppas jag verkligen att du gör slut med kyrkan. Annars får dina "talibaner" rätt - dvs. de där virrpannorna behöver inte ta på allvar för de menar ändå inget. Go for it sister, då du redan gjort ditt val.
Varför kan vi inte tolerera det att det finns många olika åsikter? Kan vi inte respektera varandra? Har vår kyrka råd för att både de som är emot kvinnliga präster och de som är för homovälsignelser skiljer sig från kyrkan? Vem betalar dagklubbar, juniorverksamhet, skriftskolor,förrättningar och gudstjänster? Har vi inte kärlek???
Skicka en kommentar