Frågespalten LXXVIII: Bud 1 och monoteismen

Det kom en fråga på Fråga prästen:

Hej,
Jag vill kalla mig agnostiker.
Men är dock väldigt intresserad av religion som ett ämne.
Och har en sak som jag kommit på att jag funderat på ända sen jag konfirmerade mig.
Ett av budorden, Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig.
Motsäger inte detta budord monoteismen med kristendom, att gud är allsmäktig och den enda guden?
Med den enda meningen så, finns det fler gudar utöver gud(för kristendomen).
Tack på förhand för svaret.

Hej! 
Kristendomen är, mycket riktigt, monoteistisk, alltså vi kristna anser att det bara finns en enda gud, som vi kallar Gud (med stor bokstav). Honom får vi lita på och ty oss till. Han är grunden för vår trygghet, kan man säga. 

Ändå kan det finnas sådant som tar Guds plats i våra liv. Många litar t.ex. på att pengar ska kunna göra dem lyckliga, och satsar därför allt på att skapa sig en förmögenhet. För andra är det i Den Stora Kärleken som lyckan ska finnas. Jobb och karriär, familj eller hobbyer, idoler eller ideologier, droger... Listan på sådant som kan ta Guds plats är antagligen oändlig. Det mesta av detta är ju i sig goda saker, och det är inte heller sakerna i sig som är fel, utan den plats de tar i vårt liv. 
Och så finns det förstås som tillber andra gudar också. Det innebär inte att de andra gudarna skulle existera, men nog att också de tar Guds plats.

Om något annat än Gud är vår gud, är det en avgud, och det budord som du citerar vänder sig mot det. 
Hoppas du är nöjd med svaret. 

Allt gott!

Kalle


Ristimiskõne

Kristus jättis oma jüngritele ülesande: "Minge siis, tehke jüngriteks kõik rahvad, ristides neid Isa ja Poja ja Püha Vaimu nimesse ja õpetades neid pidama kõike, mida mina olen teil käskinud!" (Mt 28:19) Nii täidab kristlik kirik ka tänapäeval inimesi ristides oma Issanda käsku.
Ristimine on uuestisünd - ristimisest algab uus elu, olgu ta imik või täiskasvanu. Ristimisega saab inimene kristlaseks. Ristitav saab osa armust, mida Kristuse kannatus, surm ja ülestõusmine on toonud kogu inimkonnale.
Ristimisel kasutatakse vett ja Piibel kasutabki vahel ristimise kohta mõistet 'uuestisünni pesemine'. Piibel ei anna juhiseid, kui palju ristimisel vett vajatakse, kas piisab vee valamisest, piserdamisest või tuleb ristitav vee alla kasta. Vaatamata vee hulgale peseb ristimine maha kõik patud.
Ristimisega liidetakse meid Jumala rahva osaduskonda - Kirikusse. Me ütleme selle kohta ka nii: kristlane kuulub Kristuse ihusse.
Jeesus ütleb: "Kes ei sünni veest ja Vaimust, ei saa minna Jumala riiki." (Jh 3:5) Inimese usk või uskmatus, eelarvamused ja lihtsalt teadmatus ei vähenda ristimise tähtsust.
Inimene ristitakse vaid üks kord elus. Ka siis, kui ristitu ei taha kristlasena elada, ei saa ristimistalitust tühistada. Sakrament on Kristuse enda tegu.
Ristimisega algab elu, mis annab võimaluse usus pidevalt edasi kasvada: päev-päevalt otsida Jumalat sõnas, armulauasakramendis ja palves; osadust Kristusega ning igapäevast meeleparandust ja tahet elada Jumala käskude kohaselt.