Frågespalten LXXIII: Onaturliga begär och naturlig läggning

Frågeklustret, som jag nämnde i förra Frågespalt, fortsätter:

Sen är det en till text som jag har frågor om: I Romarbrevet så står det om hur "heterosexuella straffas med homosexualitet" som bloggaren Aqurette citeras på din sida. Men det står också i Romarbrevet att "kvinnorna bytte ut det naturliga umgänget mot ett onaturligt, likaså övergav männen det naturliga umgänget med kvinnorna och upptändes av begär till varandra". Visserligen handlar det om att byta begär men det står inte "deras naturliga" utan rätt och slätt "det naturliga", som om det bara finns ett naturligt sätt. Hur tänker du kring det?

Jag tycker att man inte skall läsa för mycket in i texten. Poängen är ju att folk sysslade med sådant som var emot deras naturliga läggning. Kvinnorna och männen bytte ut det naturliga umgänget med det andra könet. Man kan tolka detta som att heterosexualiteten är ”det naturliga” i allmänhet, men också att heterosexualiteten var det naturliga just för dessa personer (vilket i så fall skulle uttryckas med ”deras”). Eftersom det står ”det” är båda tolkningarna lika möjliga. Att utgående från detta påstå att endast en viss läggning är ”den naturliga” är att göra våld på texten. Visserligen skulle den tolkningen säkert vara i linje med Paulus’ tankar, men Rom 1:26-27 kan inte användas som grund för det argumentet (men kanske som stöd, om du förstår skillnaden).

Men som jag skriver på Hbt-bibeln, handlar det här om otuktiga handlingar som är emot personens naturliga läggning. Dessutom är det inte (här) handlingarna i sig själv som är den synd som Paulus vänder sig mot, utan de är en följd, ett straff om man så vill, av personernas egentliga synd, alltså deras bortvändhet från Gud.


Archbishop of Finland supports same-sex marriages

When the current government was formed in Finland a few years back, the Christian Democrats demanded that it would not propose any legislation allowing same-sex couples to marry, or the party would not participate in the government. The other parties agreed to this.
Therefore, MPs from the other parties tried to introduce a motion to legalize same-sex marriages. This failed, however, since the motion didn't gain the necessary support; only 76 of the 200 MPs signed the motion.
As a consequence, a citizen's motion was created. If 50 000 signatures are gathered, such a motion could be discussed in Parliament. When this motion was introduced on 19 March on the home page of the Ministry of Justice, it gathered the necessary signatures in less than one day - the first such motion ever to collect enough signatures. At 11:47 today, a week later, the motion had been signed by 138 226 citizens. The motion will remain on the home pages for six months, and the Ministry will then take it to Parliament for discussions.

Archbishop Kari Mäkinen

The Archbishop of the Evangelical Lutheran Church of Finland, Kari Mäkinen, appeared this morning on the TV channel MTV3 and gave his support to the proposed legislation about same-sex marriages.
"I think it is an important goal, and I hope that equality will be achieved in this," Mäkinen said in the programme Huomenta Suomi (Good morning Finland). "Within the church, marriage has traditionally meant a covenant between a man and a woman. The present discussion creates a dicsussion within the church as well, where the foundations of the concept of marriage are evaluated. I see in this discussion an immensly positive will to relate to every human being equally."

The proposed legislation would not compel the churches to perform same-sex marriages.

Update: Later the same day, the Archbishop denied that he had taken a stand on the legislation, saying he talked about "treating people and their relationships equally." Helsingin Sanomat published the comment.

Biskoparnas brev om missionsstiftet

Missionsstiftets biskop Risto Soramies' vapen

Biskoparna har skickat följande brev till prästerna:

Bästa präster!

I Lahtis grundades 16.3.2013 en icke-registrerad förening, som antog namnet Finlands evangelisk-lutherska missionsstift. Detta stift har ingen formell ställning i vår kyrka och det har skapats i strid mot vår kyrkas ordning. Även om missionsstiftet inte formellt är registrerat som ett religiöst samfund uppvisar det i praktiken många sådana drag.
Kyrkans kännetecken är Guds ord, dopet och nattvarden, samt prästämbetet som har inrättats för att utföra dessa uppgifter. De rörelser som verkar inom vår kyrka har av tradition respekterat vår kyrkas ordning. I motsats till dessa har missionsstiftet ett eget prästämbete och en egen sakramentsförvaltning och hävdar att evangelisk-lutherska kyrkan i Finland uppvisar kännetecken på en falsk kyrka.
Missionsstiftets strävan att fungera som en kyrka i kyrkan skapar villrådighet bland kyrkans medlemmar. Missionsstiftets verksamhet är inte evangelisk-lutherska kyrkans verksamhet och dess präster är inte präster i vår kyrka. Följaktligen är de förrättningar som de utför inte heller vår kyrkas förrättningar.
Så länge som missionsstiftets ecklesiologiska och kyrkorättsliga status är oklar, bör församlingarnas utrymmen inte upplåtas till missionsstiftets verksamhet. Verksamhet som ordnas i församlingarnas utrymmen ska inte vara riktad mot vår kyrkas arbete och kan inte innehålla alternativa kyrkliga förrättningar riktade till vår kyrkas medlemmar.
Vid prästvigningen och i prästlöftet (KO 5:6 §) har vår kyrkas präster lovat vara trogna mot vår kyrkas bekännelse, följa vår kyrkas lag och ordning samt befrämja allt som bygger upp vår kyrka. Att vår kyrkas präster verkar inom missionsstiftet står i uppenbar motsättning till dessa löften och till den lojalitet, som man kan förutsätta av en präst i vår kyrka. En präst i evangelisk-lutherska kyrkan i Finland kan följaktligen inte höra till prästerskapet i missionsstiftet.
Vi uppmuntrar varje präst i vår kyrka att frimodigt verka i trohet mot den uppgift som Kristus gett oss, och i enlighet med vår kyrkas bekännelse. ”Han som har kallar er är trofast, han skall åstadkomma det.” (1Tess 5:24)

Biskoparna i evangelisk-lutherska kyrkan i Finland

Rätt så! För att inte säga: det var på tiden!

Dessutom vill jag påminna om att missionsstiftet inte skall sammanblandas med Missionskyrkan, som är en av landets frikyrkor och en helt annan organisation.

Frågespalten LXXII: Skapelse och sexualitet

Ett frågekluster kom på eposten. En av frågorna löd:

Det en fråga som jag länge funderat på och det är den om skapelseberättelsen och sexualitet. Jesus citerar ju från skapelseberättelsen i evangelierna. Visserligen handlar det då på Jesu tid om skilsmässa, och bara en man och en kvinna kunde skiljas på den tiden. Men jag tycker det låter som att Jesus verkar understryka att Gud "gjorde dem till man och kvinna", att de två hör ihop på ett särskilt sätt och "därför ska en man lämna sin far och sin mor för att leva med sin hustru och de två ska bli ett". Alltså ska han gifta sig med en kvinna och inte med en annan man.

Samtidigt säger Jesus ingenstans att förhållanden mellan två kvinnor eller två män skulle vara något ont. [...]
Hur kan man tänka kring skapelseberättelsen och sexualitet? Och finns det plats för bisexuella som jag i skapelseberättelsen?
Om jag blev tvungen att välja celibat om jag var homosexuell så skulle jag ju ändå inte bli ett med någon av motsatt kön. Många som förespråkar celibat för homosexuella hävdar samtidigt att det att en man blir ett med en kvinna är Guds vilja.
Hur möter man argumentet att vi alla egentligen är heterosexuella och är skapade på det viset, och att vara bisexuell handlar om handling och inte om läggning (om du förstår vad jag menar?)? Eller argumentet att man han be Gud "befria" mig från att vara bisexuell? (Varför Gud nu skulle vilja det).

Det verkar som om du skulle ha hittat min sida ”Hbt-bibeln”, där jag ju behandlar det du frågar om. Du vill alltså ha fördjupning.

I avsnittet om skapelseberättelserna skriver jag: ... också annan än heterosexuell kärlek kan motiveras med skapelseordningen. Människan är skapad till att längta efter tvåsamhet. Den biologiskt grundläggande tvåsamheten är naturligtvis mellan man och kvinna; utan den kombinationen skulle människan inte ha kunnat uppfylla Guds bud att föröka sig och uppfylla jorden (1Mos 1:28). Men det budet är nu uppfyllt. Det är rent av det enda av alla de bud som Gud har gett oss som vi människor har uppfyllt - och det till överdrift! Aldrig är det bra.
Men som vi ser av den korrekta översättningen hör inte tvåsamhet och förökelse ihop på något absolut sätt. Därför strider inte heller andra kombinationer än man-kvinna mot detta avsnitt.

Om dessa ”andra kombinationer” består av homo- eller bisexuella är väl en bisak... alltså jag menar, det är mindre viktigt. Karikerat är det ju så att en heterosexuell blir kär i en person av motsatt kön, en homosexuell i en person av samma kön och en bisexuell i en person oberoende av kön. Det viktiga är ändå tvåsamheten, inte könskombinationen.

Jag skriver också: Gud har skapat ett pussel med många tusen bitar. Och bland dessa tusenden gäller det att finna någon som är ben av mina ben, kött av mitt kött. Någon som jag passar ihop med till både kropp och själ. [...] Om det vore ett pussel med bara två bitar, då skulle ju män och kvinnor vara utbytbara inbördes. Mannen kan skilja sig och gifta om sig och det är fortfarande man och kvinna. Men Jesus menar tydligen att relationen mellan makarna är unik. Hustrun är inte utbytbar. Inte för att makarna vigts på något särskilt sätt, utan helt enkelt för att de "lämnat sin far och sin mor" för att leva med varandra. De är de facto ett med varandra. Och därmed är de sammanfogade av Gud.

M.a.o.: Två personer skall bli ett. Man ska hålla ihop och inte vara otrogen. Skilsmässa är ingenting som Jesus rekommenderar. Men könsfördelningen i parförhållandet är nog sekundär.

Vi återkommer senare till de andra frågorna här på Frågespalten.



Frågespalten LXXI: Djurförsök

En tonåring i bekantskapskretsen skrev:

Vi jobbar i skolan i religionen med ett projekt. Alla har olika ämnen som de skall göra om och det handlar om olika etiska problem.
Min grupp har ämnet "djurförsök" och det står i våra instruktioner att man gärna kan fråga privatpersoner t.ex. en präst eller kyrkligt anställd. Då tänkte jag genast på dig och undrade om du skulle kunna ge kort några personliga åsikter om djurförsök och vad tycker kyrkan om det?

Kyrkan (i betydelsen Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland) har vad jag vet inga uttryckliga åsikter om djurförsök. Det som följer är mina personliga reflektioner.

Människan är skapad av Gud för att ta hand om skapelsen. Vi får utnyttja de resurser som naturen ger oss, bara vi handlar på ett hållbart sätt. Vilket inte alltid är fallet, tyvärr.
Djuren ska vi ta hand om, men får också äta dem och utnyttja dem på annat sätt. Dock utan att förorsaka onödigt lidande. Djurplågeri tar jag skarpt avstånd från.

Här kommer djurförsöken in. De förorsakar ju i allmänhet lidande åt försöksdjuren. Då blir frågan hur nödvändiga djurförsöken är.
Att sträva efter att skapa t.ex. mediciner som kan hjälpa många människor är en god sak. Mediciner måste testas innan de kan användas, och då är det bättre med djurförsök än med människoförsök. Människors lidande är s.a.s. mer värdefullt än djurs lidande, som alltså i detta fall kan vara nödvändigt. Men också här måste lidandet förstås minimeras.

När det gäller djurförsök i t.ex. kosmetikindustrin eller onödiga upprepningar av redan utförda försök är det en annan sak. Där är djurens lidande onödigt, och vi bör ta avstånd från det. Likaså bör vi försöka utveckla testmetoder som inte innefattar lidande för varken människor eller djur, och i takt med detta avstå från djurförsök.

Sammanfattningsvis: Det finns djurförsök som är nödvändiga för att förhindra ytterligare lidande. Dem måste vi tyvärr bibehålla. Däremot finns det också många helt onödiga djurförsök, och dem borde vi avstå ifrån.

Hoppas detta är till hjälp!

Allt gott!

So what?

I dagens (2.3.13) nummer av Borgåbladet skriver tidningens chefredaktör Micaela Röman en ledare med rubriken "So what-politiken såg dagens ljus." Hon refererar Yles program Slaget efter 12, som på torsdag (27.2.13) inbjöd riksdagsledamöterna Silvia Modig (VF) och Peter Östman (KD) till debatt om riksdagens lagutskotts beslut att inte ta motionen om könsneutralt äktenskap till behandling.
Det må vara hänt. Men när hon gör en koppling av detta slag:

Man kan ana sig till att de kristdemokratiska representanternas närvaro i massmedierna ökar energiförbrukningen i Finland. Det för att folkmassorna rusar till sina datorer för att söka upp webbsidan på vilken man kan klicka sig ur sitt medlemskap i kyrkan.

så är det inte längre OK.
Röman (liksom många andra) blandar nog ihop två begrepp. KD är inte kyrkans parti. Kyrkan är inte KDs stödtrupp. Många inom kyrkan (bl.a. jag) kan inte tänka sig att rösta på KD.
Den som inte gillar KDs politik, får låta bli att rösta på dem. Den som inte gillar vad kyrkan står för, kan skriva ut sig. Men dessa är inte samma sak!