För ett tag sedan döpte jag ett barn med en normal uppsättning faddrar. En månad senare stövlade barnets föräldrar in och undrade om man kan stryka faddrar, för relationen till en av dem hade brustit.
Detta tragiska fall inspirerar mig till att skriva lite om val av faddrar. Det jag nu relaterar gäller dop inom den Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland (ELKF). Andra kyrkor har andra regler.
När en person (oberoende av ålder) blir döpt bör faddrar (gudföräldrar) väljas. Dessa har som uppgift att stöda den döpta i hans eller hennes andliga utveckling, och är alltså inte (bara) ett hedersuppdrag, utan också en andlig uppgift. Av den orsaken finns det vissa kriterier - förutom naturligtvis rent personlig lämplighet - på vem som kan väljas.
Varje dopkandidat skall ha minst två faddrar. Någon övre gräns finns inte - mitt personliga rekord är tretton, men det var speciella omständigheter. Mellan två och fyra är väl vanligast.
Två av dessa faddrar skall vara medlemmar i en luthersk kyrka. Om de är medlemmar av ELKF skall de vara konfirmerade. Orsaken till detta är uppgiftens andliga karaktär - faddrarna skall i skriftskolan ha fått information om den kristna tron och i konfirmationen bejakat den. Dessutom skall de alltså vara medlemmar - konfirmerade personer som senare har skrivit ut sig ur kyrkan har ju tagit ställning emot den kristna tron (även om det motivet kanske inte alltid är grundläggande), och är därför olämpliga som faddrar.
Om någon av faddrarna hör till någon annan luthersk kyrka än ELKF, bör de i sin kyrka ha rätt att bli faddrar. Alla lutherska kyrkor har inte samma system med konfirmation som vi.
Observera dessutom att det uttryckligen är frågan om lutheraner, inte protestanter i allmänhet. Alla lutheraner är protestanter, men alla protestanter är inte lutheraner.
Förutom de två obligatoriska lutheranerna kan andra faddrar väljas med lösare kriterier. Är de lutheraner ska de uppfylla samma kriterier, men de kan också vara medlemmar av någon annan kyrka som godkänner det lutherska dopet. De kan alltså vara t.ex. katoliker, ortodoxa, metodister eller anglikaner. Däremot kan de inte höra till en kyrka som döper om en lutheran som konverterar till den kyrkan, för det innebär ju att det lutherska dopet inte "duger". Sådana kyrkor är bl.a. pingstvänner och baptister.
I våra dagar finns det familjer där det kan vara svårt att hitta folk i bekantskapskretsen som hör till kyrkan. Och det är klart att sådana som inte gör det ändå kan ha ett gott inflytande på ett barn, men tyvärr, det hjälper inte - faddrar kan de inte bli. Lösningen kan i det fallet vara att välja exempelvis någon mor- eller farförälder till fadder. Också församlingen kan hjälpa med att komma med rekommendationer på lämpliga personer.
Vid dopet bör minst två vittnen närvara. Naturligt är att det är faddrarna. Man kan dock bli fadder också i sin frånvaro, om det finns oöverstigliga skäl till att man inte kan närvara. Man måste förstås ändå ha gett sitt medgivande till att bli fadder.
Ibland sker det tragiska att relationen mellan familjen och faddrarna bryts av någon orsak. Oftast sker det väl genom att folk flyttar till annan ort eller så, men ibland kan det (som i fallet ovan) att det blir fnurror på tråden. Med god motivering och kyrkoherdens tillstånd kan man lägga fler faddrar till den lista som gjordes vid dopet. Däremot kan man inte stryka sådana som en gång har utsetts, vilket var det svar som jag fick ge dem som jag ovan nämnde.
För några år sedan skrev jag här på Frågespalten om faddrar åt syskon och om tillägg av faddrar.
Detta tragiska fall inspirerar mig till att skriva lite om val av faddrar. Det jag nu relaterar gäller dop inom den Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland (ELKF). Andra kyrkor har andra regler.
När en person (oberoende av ålder) blir döpt bör faddrar (gudföräldrar) väljas. Dessa har som uppgift att stöda den döpta i hans eller hennes andliga utveckling, och är alltså inte (bara) ett hedersuppdrag, utan också en andlig uppgift. Av den orsaken finns det vissa kriterier - förutom naturligtvis rent personlig lämplighet - på vem som kan väljas.
Varje dopkandidat skall ha minst två faddrar. Någon övre gräns finns inte - mitt personliga rekord är tretton, men det var speciella omständigheter. Mellan två och fyra är väl vanligast.
Två av dessa faddrar skall vara medlemmar i en luthersk kyrka. Om de är medlemmar av ELKF skall de vara konfirmerade. Orsaken till detta är uppgiftens andliga karaktär - faddrarna skall i skriftskolan ha fått information om den kristna tron och i konfirmationen bejakat den. Dessutom skall de alltså vara medlemmar - konfirmerade personer som senare har skrivit ut sig ur kyrkan har ju tagit ställning emot den kristna tron (även om det motivet kanske inte alltid är grundläggande), och är därför olämpliga som faddrar.
Om någon av faddrarna hör till någon annan luthersk kyrka än ELKF, bör de i sin kyrka ha rätt att bli faddrar. Alla lutherska kyrkor har inte samma system med konfirmation som vi.
Observera dessutom att det uttryckligen är frågan om lutheraner, inte protestanter i allmänhet. Alla lutheraner är protestanter, men alla protestanter är inte lutheraner.
Förutom de två obligatoriska lutheranerna kan andra faddrar väljas med lösare kriterier. Är de lutheraner ska de uppfylla samma kriterier, men de kan också vara medlemmar av någon annan kyrka som godkänner det lutherska dopet. De kan alltså vara t.ex. katoliker, ortodoxa, metodister eller anglikaner. Däremot kan de inte höra till en kyrka som döper om en lutheran som konverterar till den kyrkan, för det innebär ju att det lutherska dopet inte "duger". Sådana kyrkor är bl.a. pingstvänner och baptister.
I våra dagar finns det familjer där det kan vara svårt att hitta folk i bekantskapskretsen som hör till kyrkan. Och det är klart att sådana som inte gör det ändå kan ha ett gott inflytande på ett barn, men tyvärr, det hjälper inte - faddrar kan de inte bli. Lösningen kan i det fallet vara att välja exempelvis någon mor- eller farförälder till fadder. Också församlingen kan hjälpa med att komma med rekommendationer på lämpliga personer.
Vid dopet bör minst två vittnen närvara. Naturligt är att det är faddrarna. Man kan dock bli fadder också i sin frånvaro, om det finns oöverstigliga skäl till att man inte kan närvara. Man måste förstås ändå ha gett sitt medgivande till att bli fadder.
Ibland sker det tragiska att relationen mellan familjen och faddrarna bryts av någon orsak. Oftast sker det väl genom att folk flyttar till annan ort eller så, men ibland kan det (som i fallet ovan) att det blir fnurror på tråden. Med god motivering och kyrkoherdens tillstånd kan man lägga fler faddrar till den lista som gjordes vid dopet. Däremot kan man inte stryka sådana som en gång har utsetts, vilket var det svar som jag fick ge dem som jag ovan nämnde.
För några år sedan skrev jag här på Frågespalten om faddrar åt syskon och om tillägg av faddrar.
