Jag har skribaläger på sportlovet, följt av några veckor semester. Jag återkommer väl i mars nåt tag.
Ha det gott!
Ha det gott!
Election of Archbishop of Finland goes to second round
Yesterday, the electors of the new Archbishop of the Evangelical Lutheran Church of Finland (ELCF) cast their votes in the first round of the election. If none of the candidates would get a majority of the votes, the two most successful candidates would go to the second round to be held on March 11, 2010. Of the seven candidates, the two most successful were the Bishop of the Archdiocese of Turku, Kari Mäkinen (55) with 393 votes and professor Miikka Ruokanen (56) with 285. Since there were more than 1.200 electors, they both fell short of the mark, so a second round will be needed. The third candidate, Bishop Seppo Häkkinen, gathered 263 votes and crowded Ruokanen.
This result means that there will be a dichotomy among the electorate, since Mäkinen is fairly liberal, while Ruokanen is a conservative. Om the other hand, Ruokanen is a far more charismatic personality than Mäkinen, who is rather unknown outside the Archdiocese. In the electorate, the Archdiocese is, however, strongly overrepresented, and Mäkinen has a solid following there. Perhaps we can expect him to be elected to succeed the present Archbishop Jukka Paarma, who will retire in June.
This result means that there will be a dichotomy among the electorate, since Mäkinen is fairly liberal, while Ruokanen is a conservative. Om the other hand, Ruokanen is a far more charismatic personality than Mäkinen, who is rather unknown outside the Archdiocese. In the electorate, the Archdiocese is, however, strongly overrepresented, and Mäkinen has a solid following there. Perhaps we can expect him to be elected to succeed the present Archbishop Jukka Paarma, who will retire in June.
News and links here, here, here (with the usual disgusting debate) and here. And surely elsewhere, as well...
On success
He has achieved success who has lived well, laughed often, and loved much.
- Bessie A. Stanley
as quoted on Bailey's Buddy
as quoted on Bailey's Buddy
Insändare om kristen politik
Erik Liljeström skriver i en insändare (Hbl 12.2) att SFP borde lyssna mer på sina specialföreningar. Och varför inte. Denna hans poäng svarar partisekreterare Ulla Achrén på i Hbl 15.2.
Liljeström skriver dock annat som jag har svårare att acceptera. Han hänvisar till Pauli uttalande om att ”kärleken till pengar är roten till allt ont” (1Tim 6:10) och fortsätter med en klagovisa om hur ”allt ogudaktigt” importeras från Svenska kyrkan till oss, vilket oroar ”aktiva bekännande kristna”. Jag bara undrar vilket ogudaktigt penningbegär Liljeström här syftar på. Kanske han kunde specificera sig?
Vidare förblir det en smula oklart för mig vilka ”klara besked” SFP ska ge om Borgå stift. Är det exempelvis fråga om ett försvar för det svenska stiftets existensberättigande, är det lätt att hålla med. Om det däremot handlar om att partiet borde ta ställning i stiftets linjedragningar, kan påståendet nog ifrågasättas.
Till sist vill jag konstatera att jag som kristen ser mig som socialliberal i politiskt hänseende. Inte alla kristna känner sig bekväma med den konservativa eller reaktionära politik som ofta förs i deras namn.
Liljeström skriver dock annat som jag har svårare att acceptera. Han hänvisar till Pauli uttalande om att ”kärleken till pengar är roten till allt ont” (1Tim 6:10) och fortsätter med en klagovisa om hur ”allt ogudaktigt” importeras från Svenska kyrkan till oss, vilket oroar ”aktiva bekännande kristna”. Jag bara undrar vilket ogudaktigt penningbegär Liljeström här syftar på. Kanske han kunde specificera sig?
Vidare förblir det en smula oklart för mig vilka ”klara besked” SFP ska ge om Borgå stift. Är det exempelvis fråga om ett försvar för det svenska stiftets existensberättigande, är det lätt att hålla med. Om det däremot handlar om att partiet borde ta ställning i stiftets linjedragningar, kan påståendet nog ifrågasättas.
Till sist vill jag konstatera att jag som kristen ser mig som socialliberal i politiskt hänseende. Inte alla kristna känner sig bekväma med den konservativa eller reaktionära politik som ofta förs i deras namn.
Karl af Hällström
Borgå
Publicerad, lätt redigerad, i Hufvudstadsbladet 17.2.10
Borgå
Allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna 20
Artikel 20.
1. Var och en har rätt till frihet i fråga om fredliga möten och sammanslutningar.
2. Ingen får tvingas att tillhöra en sammanslutning.
1. Var och en har rätt till frihet i fråga om fredliga möten och sammanslutningar.
2. Ingen får tvingas att tillhöra en sammanslutning.
Hela förklaringen här.
Barn skriver till Gud
Käre Gud, när jag blir gammal vill jag bli precis som min pappa, fast inte med så mycket hår överallt.
- Daniel, 10 år
Kyrklig humor
En bekant berättade att när han var i elva-tolvårsåldern så sa hans mamma att vad han än hittar på för sattyg så ska han låta gravgården vara i fred. Denna regel följde han också, bortsett från några enstaka rövartåg till kråknästena. När han en gång hade klättrat upp i ett träd i detta syfte, hade han upptäckt ett följe på väg från kyrkan till gravkapellet. Där gick biskopen, kontraktsprosten, kyrkoherden och andra kyrkliga digniteter – det pågick en visitation i församlingen. Han försökte vara så tyst som möjligt, men bäst som det var så flög en lustig tanke i honom och ett ljudligt fniss slank ur.
Kyrkvaktaren tog fast honom och kompisen och höll ett strängt tilltal samt lovade kontakta gossarnas hem för att tala om tilltåget. Vår gosse beslöt att hinna först och bekände otyget för sin mor. Dennas stränga predikan med därtill hörande straffåtgärder miste emellertid något av sin effekt då gossen talade om tanken som flugit i honom: ”Där går nu biskopen och tänker att det är bara Gud som är ovanför honom!”
Kyrkvaktaren tog fast honom och kompisen och höll ett strängt tilltal samt lovade kontakta gossarnas hem för att tala om tilltåget. Vår gosse beslöt att hinna först och bekände otyget för sin mor. Dennas stränga predikan med därtill hörande straffåtgärder miste emellertid något av sin effekt då gossen talade om tanken som flugit i honom: ”Där går nu biskopen och tänker att det är bara Gud som är ovanför honom!”
En kort kommentar om biskopsmötets utlåtande
Biskopsmötet godkände vid sitt möte i Helsingfors 9-10.2 en utredning om vilka följder partnerskapslagen får i kyrkan, skriver KT. Kyrkomötet torde föra remissdebatt om utredningen i maj, därefter remitteras utredningen för utskottsarbete. Jag har inte hunnit bekanta mig med utredningen på något grundligt sätt, men det verkar som om status quo skulle vara grunden för förslagen. Dock med den skillnaden att den som vill be för ett samkönat par nu kan göra det utan fruktan för repressalier - så länge man inte kallar det en välsignelse.
Jag misstänker att biskopsmötet har valt sina formuleringar för att de vill ha en möjlighet att få dem godkända i det konservativa kyrkomötet, snarare än för att detta är vad alla biskopar anser vara rätt. Politisk taktik, alltså, i stället för en strävan efter sanning - förståeligt kanske, men beklagligt att man måste gå in för sådant. Men hur som helst: Är det någon som vill ha förbön för sitt registrerade partnerskap? Hör av er bara!
Jag misstänker att biskopsmötet har valt sina formuleringar för att de vill ha en möjlighet att få dem godkända i det konservativa kyrkomötet, snarare än för att detta är vad alla biskopar anser vara rätt. Politisk taktik, alltså, i stället för en strävan efter sanning - förståeligt kanske, men beklagligt att man måste gå in för sådant. Men hur som helst: Är det någon som vill ha förbön för sitt registrerade partnerskap? Hör av er bara!
Allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna 19
Artikel 19.
Var och en har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att utan ingripande hysa åsikter samt söka, ta emot och sprida information och idéer med hjälp av alla uttrycksmedel och oberoende av gränser.
Var och en har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att utan ingripande hysa åsikter samt söka, ta emot och sprida information och idéer med hjälp av alla uttrycksmedel och oberoende av gränser.
Hela förklaringen här.
That's bad!
I have kleptomania, but when it gets bad, I take something for it.
Thanks to Wounded Bird!
Kyrklig humor
Vid ett stugumöte i Vasa på 50-talet slog vi på må få upp sångverser ur Andliga sånger och psalmer, en vers åt varje person. Det var ganska andäktigt tills "gammalpigan" (Hildegard Kankkonen) fick versen:
Fast utan någon vän vid sidan,Hildegard hade tillräckligt humor att skratta med!
fast bädden är så hård och kall,
hon ligger där i glad förbidan
av vad som ännu komma skall.
Hávamál 34
Stor omväg
till ovän är,
fast vid vägen hans stuga stode;
men till god vän
på gen vägar,
vore han än fjärran faren.
till ovän är,
fast vid vägen hans stuga stode;
men till god vän
på gen vägar,
vore han än fjärran faren.
Hávamál - Den höges sång
Erik Brates översättning 1913 från fornisländskan
Erik Brates översättning 1913 från fornisländskan
Frågespalten XLVII: Uppsägning och diakoni
Fråga:
Nå, det är ju aldrig trevligt med uppsägningar, inte heller för kyrkoherden i fråga.
Men här ska vi inte blanda ihop två begrepp. För det första har församlingen ansvar för att dess ekonomi fungerar. Om församlingen lever över sina tillgångar, går det med den som med alla som gör det – det blir stora svårigheter i längden, och ingen kan få den hjälp som den skulle behöva av församlingen. Församlingens anställda är å ena sidan dess största resurs, men å andra sidan också det som kostar mest, och ibland måste tjänsternas antal minskas för att det ska gå ihop. Och då kan det hända att någon, som i detta fall, måste sägas upp, hur tråkigt det än är för alla inblandade. Församlingen som arbetsgivare kan inte vara en skyddsarbetsplats, det skulle helt enkelt inte fungera.
För det andra är naturligtvis diakonin den kanske viktigaste av församlingens verksamhetsformer. Men också den står och faller med att församlingens ekonomi fungerar. Finns det inte resurser i budgeten, drabbas också diakonin av nedskärningar. Krasst realistiskt är det tyvärr så.
Vart ska personen vända sig, undrar du.
Ja, rent tekniskt kan hen förstås överklaga beslutet. Hur det går till beror på vem som har fattat det. Det är knappast kyrkoherden själv som har gjort det rent tekniskt, utan något förtroendeorgan, kanske församlingsrådet eller kyrkofullmäktige. Jag känner inte till detaljerna, så jag kan inte säga närmare, men det finns alltid ett förfarande för hur man gör. Lagfarne assessorn vid det berörda domkapitlet kan säkert ge råd.
Men om du med din fråga menar vart personen ska vända sig när hen nu blir arbetslös, så finns ju faktiskt diakonin kvar. Först bör hen anmäla sig som arbetslös arbetssökande i vanlig ordning och få den hjälp som samhället kan ge. Om det sedan fortfarande kniper, kan diakonin träda till. Och om problemet inte är ekonomiskt utan psykiskt, vilket det förstås också är, ställer förstås församlingen upp med själavård, så den uppsagda kan tala av sig.
Men det är naturligtvis förståeligt om hen inte vill vända sig till den kyrkoherde som har sagt upp henom.
Hoppas att det här gav någon vägvisare.
Vad tycker du? Vad skall man tänka när kyrkoherden i församlingen berättar åt en anställd att personen i frågas tjänst skall nedläggas på ekonomiska grunder?Svar:
Vart skall den personen vända sej? Låter det inte lite korkat?
Nå, det är ju aldrig trevligt med uppsägningar, inte heller för kyrkoherden i fråga.
Men här ska vi inte blanda ihop två begrepp. För det första har församlingen ansvar för att dess ekonomi fungerar. Om församlingen lever över sina tillgångar, går det med den som med alla som gör det – det blir stora svårigheter i längden, och ingen kan få den hjälp som den skulle behöva av församlingen. Församlingens anställda är å ena sidan dess största resurs, men å andra sidan också det som kostar mest, och ibland måste tjänsternas antal minskas för att det ska gå ihop. Och då kan det hända att någon, som i detta fall, måste sägas upp, hur tråkigt det än är för alla inblandade. Församlingen som arbetsgivare kan inte vara en skyddsarbetsplats, det skulle helt enkelt inte fungera.
För det andra är naturligtvis diakonin den kanske viktigaste av församlingens verksamhetsformer. Men också den står och faller med att församlingens ekonomi fungerar. Finns det inte resurser i budgeten, drabbas också diakonin av nedskärningar. Krasst realistiskt är det tyvärr så.
Vart ska personen vända sig, undrar du.
Ja, rent tekniskt kan hen förstås överklaga beslutet. Hur det går till beror på vem som har fattat det. Det är knappast kyrkoherden själv som har gjort det rent tekniskt, utan något förtroendeorgan, kanske församlingsrådet eller kyrkofullmäktige. Jag känner inte till detaljerna, så jag kan inte säga närmare, men det finns alltid ett förfarande för hur man gör. Lagfarne assessorn vid det berörda domkapitlet kan säkert ge råd.
Men om du med din fråga menar vart personen ska vända sig när hen nu blir arbetslös, så finns ju faktiskt diakonin kvar. Först bör hen anmäla sig som arbetslös arbetssökande i vanlig ordning och få den hjälp som samhället kan ge. Om det sedan fortfarande kniper, kan diakonin träda till. Och om problemet inte är ekonomiskt utan psykiskt, vilket det förstås också är, ställer förstås församlingen upp med själavård, så den uppsagda kan tala av sig.
Men det är naturligtvis förståeligt om hen inte vill vända sig till den kyrkoherde som har sagt upp henom.
Hoppas att det här gav någon vägvisare.
Kasku elävästä elämästä
- Minulla on tosi ongelma. Lainasin tuttavalleni 10 000 euroa kasvoleikkaukseen.
- Miksi et vaadi rahoja takaisin?
- No kun en tiedä miltä hän näyttää.
- Miksi et vaadi rahoja takaisin?
- No kun en tiedä miltä hän näyttää.
Diakoni – att hjälpa de utsatta
Artikel i Domkyrkobladet 1/10 Annika* ringer på summern vid diakonicentralen i församlingshemmet. Hyran borde betalas och barnen få mat, men pengarna är slut. Socialen har hjälpt så mycket de kan och hennes ex-man stöder henne inte. Kanske det finns hjälp att få här?
Domkyrkoförsamlingens tre diakonissor Irina, Ulrika och Åsa turas om att dejourera här och i Gammelbacka. Idag är det Åsas tur. Hon öppnar dörren för Annika, ber henne slå sig ner och frågar hur hon kan hjälpa. Annika berättar om sina ekonomiska svårigheter. De diskuterar en stund, och Åsa ser att ett understöd kan vara till hjälp denna gång. Annika får en betalningsförbindelse, så hon får mat från butiken på diakonins räkning.
Men det hjälper förstås bara upp den akuta situationen. De båda kvinnorna diskuterar också Annikas familjesituation, särskilt problemen kring skilsmässan och ex-mannens vägran att ansvara för det underhåll som han har blivit ålagd att betala. Och Annikas arbetslöshetsunderstöd räcker helt enkelt inte till. Hon häver ur sig all sin ilska och förbittring, och Åsa lyssnar. Hon lovar att hjälpa med kontakten till de ansvariga myndigheterna, och Annikas börda lättar; det är något som hon själv har dragit sig för att göra. De kommer överens om en ny träff om en tid, och Annika går därifrån med lättare steg.
Ett motsvarande svar får Catharina. Hon har varit med i gruppen för närståendevårdare, men nu då hennes man har avlidit frågar hon efter hjälp i sorgearbetet. Irina berättar att en sorgegrupp snart inleder sin verksamhet. Också Daniel, som kämpar med mentala svårigheter, hittar en grupp som passar honom.
Ulrika tar sig tid att sitta ner och dricka en kopp kaffe med Ella. Visst hjälper stadens ”flickor”, menar värdinnan, men de har ju så bråttom. De hinner bara med det nödvändigaste – mediciner, uppköp, duschande och vad det nu är. Bra så, förstås, men något blir på hälft. Ulrika lyssnar och nickar. Sedan ser de över några räkningar som har kommit. De är på finska, ett språk som Ella har börjat glömma. Ulrika förklarar vad det rör sig om och hjälper att få dem i skick för betalningstjänsten. Så informerar hon om att församlingen ordnar färdtjänst till högmässan om några veckor, och Ella skiner upp; hennes taxisedlar är på upphällningen, och det ska bli trevligt att få komma ut bland folk emellanåt.
Tyvärr, kan man säga.
Men samtidigt ger det oss alla en utmaning!
Domkyrkoförsamlingens tre diakonissor Irina, Ulrika och Åsa turas om att dejourera här och i Gammelbacka. Idag är det Åsas tur. Hon öppnar dörren för Annika, ber henne slå sig ner och frågar hur hon kan hjälpa. Annika berättar om sina ekonomiska svårigheter. De diskuterar en stund, och Åsa ser att ett understöd kan vara till hjälp denna gång. Annika får en betalningsförbindelse, så hon får mat från butiken på diakonins räkning.
Men det hjälper förstås bara upp den akuta situationen. De båda kvinnorna diskuterar också Annikas familjesituation, särskilt problemen kring skilsmässan och ex-mannens vägran att ansvara för det underhåll som han har blivit ålagd att betala. Och Annikas arbetslöshetsunderstöd räcker helt enkelt inte till. Hon häver ur sig all sin ilska och förbittring, och Åsa lyssnar. Hon lovar att hjälpa med kontakten till de ansvariga myndigheterna, och Annikas börda lättar; det är något som hon själv har dragit sig för att göra. De kommer överens om en ny träff om en tid, och Annika går därifrån med lättare steg.
¨¨¨¨Bertil har kontaktat diakonissan Irina och bett henne ordna en kyrkhelg för honom och andra döva i staden. Hon kaninformera honom om att landets enda svenskspråkiga dövpräst ska besöka Borgå lite senare i terminen, men att domkyrkoförsamlingen också själv har regelbunden gruppverksamhet för döva. Då är alltid en teckenspråkig tolk med. är glad för detta och lovar ställa upp på samlingarna.
Ett motsvarande svar får Catharina. Hon har varit med i gruppen för närståendevårdare, men nu då hennes man har avlidit frågar hon efter hjälp i sorgearbetet. Irina berättar att en sorgegrupp snart inleder sin verksamhet. Också Daniel, som kämpar med mentala svårigheter, hittar en grupp som passar honom.
¨¨¨¨Den tredje diakonissan, Ulrika, är på väg till Illby för att besöka en rörelsehindrad dam, Ella, i hennes hem. Hembesöken är inte en lika omfattande del av diakonissornas arbete som för några decennier sedan, eftersom hemsjukvården och andra liknande serviceformer har ökat märkbart från samhällets sida. Men stadens resurser räcker inte till för att hjälpa alla behövande, så församlingens insats tycks fortfarande behövas. Det finns fortfarande de som faller mellan maskorna i det sociala nätverket.
Ulrika tar sig tid att sitta ner och dricka en kopp kaffe med Ella. Visst hjälper stadens ”flickor”, menar värdinnan, men de har ju så bråttom. De hinner bara med det nödvändigaste – mediciner, uppköp, duschande och vad det nu är. Bra så, förstås, men något blir på hälft. Ulrika lyssnar och nickar. Sedan ser de över några räkningar som har kommit. De är på finska, ett språk som Ella har börjat glömma. Ulrika förklarar vad det rör sig om och hjälper att få dem i skick för betalningstjänsten. Så informerar hon om att församlingen ordnar färdtjänst till högmässan om några veckor, och Ella skiner upp; hennes taxisedlar är på upphällningen, och det ska bli trevligt att få komma ut bland folk emellanåt.
¨¨¨¨Ordet ”diakoni” betyder ”kristen hjälpverksamhet”. Det är alltså inte bara de som specifikt är anställda som diakoniarbetare som gör sådant. Varje kristen som hjälper någon annan utför, per definition, en diakonal gärning. Eftersom samhällets resurser i allt högre grad blir efter, blir kyrkans, tredje sektorns och de enskilda medborgarnas insatser allt viktigare.
Tyvärr, kan man säga.
Men samtidigt ger det oss alla en utmaning!
* För att bevara tystnadsplikten är alla klienter
i denna berättelse generaliserade och fiktiva.
Allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna 18
Artikel 18.
Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta religion och trosuppfattning och att, ensam eller i gemenskap med andra, offentligen eller enskilt, utöva sin religion eller trosuppfattning genom undervisning, andaktsutövning, gudstjänst och religiösa sedvänjor.
Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta religion och trosuppfattning och att, ensam eller i gemenskap med andra, offentligen eller enskilt, utöva sin religion eller trosuppfattning genom undervisning, andaktsutövning, gudstjänst och religiösa sedvänjor.
Hela förklaringen här.
You know that your dog has trained you well when ...
... you have your dog talk to your friends on the phone.
From Of Course I Could Be On Vacation ... with my thanks!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)