Sweden: Many "No":s to same-sex weddings in church

The Swedish Pentecostal newspaper Dagen ("The Day") has made a survey of what the different religions and denominations will do with same-sex couples coming to them, asking to be married. Not surprisingly, most didn't want to perform such a ceremony. The by far largest denomination in the country, the (Lutheran) Church of Sweden, is, however, positive to this development. And then there is the third group, who haven't made their minds up yet.
The list of the different religious groups can be found here in Swedish, but to mention some:

YES:
The Church of Sweden
The Jews
The Quakers

NO:
The Roman Catholic Church
The different Orthodox churches
The free churches, including e.g. Pentecostals, Seventh-Day Adventist, Methodists, the Salvation Army and some Lutheran organisations
The Moslems
The Mormons
The Jehovah's Witnesses

DUNNO:
Anglicans
Baptists
Baha'i
The Scientology Church
Some Lutheran organisations

There is also the question what to do with consciencious objectors, i.e. pastors who refuse to marry same-sex couples.
In many of the above religious groups, there is an ongoing discussion about the right to perform marriages - should our church retain that right or give it up? Does the right to perform marriages include an obligation for the individual pastor to do so? Should the right to perform marriages no longer be a question for a whole denomination, but rather given individually to those pastors who have no objections to marrying anyone that the state deems worthy? These questions are far from being solved.

You know that your dog has trained you well when ...

... you have a picture of your dog in your wallet, but not one of your kids.

From Of Course I Could Be On Vacation ... with my thanks!

Frågespalten XLIV: Psalmsång

Fråga:

En av de saker jag undrat över när jag besöker gudstjänst (alltför sällan) är om det faktiskt inte är meningen att psalmerna skall sjungas av menigheten? Som amatörsångare hörs min röst kanske mer än genomsnittet, men jag får en känsla av att jag snarast stör när jag sjunger med!

Svar:

Du har helt rätt; det är meningen att församlingen tillsammans sjunger psalmerna.
Detta fungerar på vissa håll, men på annat håll är det tyvärr ibland dåligt med psalmsången. Ibland verkar det som om det har bildats en attityd om att de som sitter i bänkarna är publik, som ska följa med det som prästen, kantorn och andra eventuella medverkande håller på med. Men idén är ju nog att hela församlingen firar gudstjänst tillsammans, och att de som är i bänkarna deltar genom att be med i böner, läsa med i trosbekännelsen, sjunga med i psalmerna och annat sådant.
Särskilt tydligt är detta icke-deltagande när många ovana kyrkobesökare sitter i bänkarna. Man ser ibland folk som inte ens tar en psalmbok med sig från dörren, utan sätter sig med armarna i kors och en bister min av att "nåja, jag är här. Roa mig nu!" Och med den attityden öppnar sig förstås inte gudstjänsten. Jag har t.o.m. hört att folk som sjunger med i psalmerna vid t.ex. konfirmationer får arga blickar från andra gudstjänstbesökare, som verkar tycka att sådant religiöst krafs inte är i enlighet med etiketten. Det kanske är störande, såsom du säger.
Det blir lite frustrerande ibland. Men de som lider mest av det är väl de själva. Synd om dem.

Allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna 4

Artikel 4.
Ingen får hållas i slaveri eller träldom; slaveri och slavhandel i alla dess former skall vara förbjudna.

Hela förklaringen här.

Falsk och äkta enhet

Bloggaren Charlotte Therese skriver visa ord, som nästan klingar som någonting från Vägmärken:

Att söka nå enhet genom ökad tolkningsmässig bokstavskonformism och dogmatiskt samförstånd kommer inte att kunna leda till annat än en bräcklig enad yta där minsta ny meningsskiljaktighet kommer att få den sköra isen att återigen brista.
Enheten nås, nu liksom i alla tider, genom att var och en likt nattfjärilar söker sig till Ljuset, och där möter varann, brinnande i anden...
Där blåser överflödsorden och människoregelverken bort som svarta sotflagor.
Där framträder klart och rent: Det Enda Nödvändiga.

Amen, amen.

Kyrklig humor: Organistens dotter

I videobandningstider...
Jag är organist och spelar ofta i Olars kyrka [i Esbo]. Orgeln där är placerad framme bredvid altaret. Organisten sitter vänd med ryggen mot församlingen, men syns tydligt.
En söndag när jag hade ledigt, tog jag min yngsta dotter (4 år) med till söndagsmässan i Olars. Vi satte oss i bänken i lugn och ro, tittade i psalmboken och studerade några bilderböcker. När den kvinnliga organisten satte igång med preludiet, ryckte dottern mig i ärmen och undrade: "Mamma, är det där du?"

- Eva Andersson
i ett inlägg på Facebook-gruppen Kyrklig humor

Diakonia ja omaishoito

Kirkon tiedotuskeskus uutisoi 22.9.09 Diakoniatyöntekijöiden päivien kannanoton omaishoitajien tilanteesta. Otteita kannanotosta:

Diakoniatyöntekijät vaativat, että omaishoitajien tukien leikkauksiin ei ryhdytä. Kuntien tulee panostaa nykyistä paremmin omaishoitajien tukemiseen. [...]
Monet kunnat ovat ryhtyneet säästötoimiin leikkaamalla omaishoitajien tukia ja tiukentamalla tuen rajoja. Omaishoidon tukisopimuksia on irtisanottu ja korvattu uusilla sopimuksilla, joiden mukaan monet omaishoitajat saavat pienemmän korvauksen kuin aiemmin. Osa omaishoitajista on jäänyt tai jäämässä kokonaan vaille tukea. Suomen evankelis-luterilaisen kirkon diakoniatyöntekijät ovat huolissaan omaishoitajien tilanteesta ja vastustavat jyrkästi leikkauksia. [...]
Omaishoito on kunnalle edullista verrattuna laitoshoitoon. Sosiaali- ja terveysministeriön arvion mukaan yksi omaishoidossa hoidettava tuottaa kunnalle säästöä noin 30 000 euroa vuodessa. Eräs omaishoitaja laski, että hänen vaikeahoitoisen lapsensa hoitaminen laitoksessa maksaisi kunnalle 36 000 – 48 000 euroa vuodessa. Omaishoitajien panos on huomattava paitsi taloudellisesti myös inhimillisesti. [...]
Diakoniatyöntekijät pitävät ihmisten tasa-arvon kannalta tärkeänä, että ihmiset ovat omaishoidon tuen suhteen samassa asemassa asuinkunnasta riippumatta. Yksi harkittava vaihtoehto on, että omaishoidon tuen myöntäminen siirrettäisiin Kelan vastuulle.

Kiitos tästä! Hyvä että otatte tärkeään asiaan kantaa!
Samassa yhteydessä haluan mainita, että meidän seurakunnassamme järjestetään asiasta keskustelutilaisuus (ruotsiksi) lokakuun 2 pnä. klo. 13 Café Ankaretissa, Runeberginkatu 24, Porvoo. Panelissa istuu poliitikkoja, virkamies, diakoniatyöntekijä sekä tietenkin omaishoitaja. Itse toimin puheenjohtajana. Tervetuloa!

Pressmeddelande om närståendevårdarpaneldebatt

Jag skickade idag ut följande PRESSMEDDELANDE till ett antal media. Åtminstone Kyrkpressen har nappat på det.

Närståendevårdarnas arvoden har varit på tapeten på senaste tid i samband med beredningen av Borgå stads budget för år 2010. Borgå svenska domkyrkoförsamling anser det vara viktigt att föra samman beslutsfattarna med dem som berörs av besluten i denna fråga.
Därför ordnar församlingens diakonisektor en paneldebatt fredagen den 2 oktober 2009 kl. 13 i Café Ankaret, Runebergsgatan 24, ingång från gården.

I panelen medverkar
Berith Kronberg, pens. hälsovårdare, fd. närståendevårdare
Irina Lemberg, diakonissa
Christel Raunio, stadsstyrelsemedlem (SFP)
Markku Välimäki, ersättare i stadsstyrelsen (Saml.)
Domkyrkoförsamlingens diakonipräst Karl af Hällström leder ordet och diakonissa Åsa Eriksson är värdinna för tillfället.

Fritt inträde. Kaffeservering.

Närmare uppgifter:
Karl af Hällström, 040-702 1923, karl.afhallstrom (a) evl.fi
Åsa Eriksson, 040-589 0354, asa.eriksson (a) evl.fi

Veckans anekdot: Bra med liturgiska plagg

Det har sina sidor, det där med bantning. Från skolstarten 2008 till skolstarten 2009 tappade jag 21 kg, vilket ju var bra. Men det hade följder för min garderob – många plagg blev helt enkelt för stora. Särskilt verkade detta gälla byxor, eftersom det mesta av fläsket satt kring midjan (en i o.f.s. bättre placering än det så populära: mellan öronen). Jag fick göra en mängd nya hål i alla bälten, men ändå satt byxorna ganska löst.

Vid en gudstjänst i slutet av juli stod jag bakom altaret i domkyrkan iklädd alba, stola och mässhake. Plötsligt kände jag hur byxorna gav sig på glid! Innan jag hann göra något åt saken, var byxornas midja kring höfterna!
Om jag hade varit en frikyrkopastor som ledde en gudstjänst iklädd kostym, skulle detta ha varit mycket genant. Men nu hade jag ju fotsida plagg på mig och kunde lugnt fortsätta med den bön jag höll på med, tills jag fick tillfälle att dra upp byxorna igen...

Politik under bloggpaus

Medan jag hade bloggpaus under min semester i augusti, skrev jag ändå en del på min politiska hemsida karlafhallstrom.net. Följande inlägg lade jag upp där:

Stadens utgifter och inkomster (10.8.09)
Insändare om kommunalskatten (16.8.09)
Yleisökirjoitus veronkorotuksesta (17.8.09)
Radiointervju om skattesatsen (25.8.09)

Den motion som jag lämnade in 19.8.09 behandlades av stadsstyrelsen i måndags. Dess svar löd:

Enligt 66 § i kommunallagen ska fullmäktige fatta beslut om kommunens inkomstskattesats, fastighetsskatteprocenter och om grunderna för andra skatter senast i samband med att budgeten godkänns. Enligt lagen om beskattningsförfarande ska kommunen meddela skattesatserna för följande år senast den 17 november det år som föregår beskattningsåret.
Enligt kommunallagen kan kommunen besluta om kommunens inkomstskattesats redan innan budgeten behandlas. I praktiken följer man dock i Borgå liksom i de flesta andra kommuner den praxis att skattesatserna fastställs samtidigt med budgeten och ekonomiplanen. Denna praxis stödjer budgetens status som en övergripande plan för kommunens ekonomi. Dessutom förutsätter de grundprinciper som styr budgetens innehåll och struktur, bl.a. principen om enhet, att besluten om budgeten och grunderna för skatteinkomsterna fattas som en helhet vid en och samma behandling. Under den rådande ekonomiska krisen har dock vissa kommuner tagit ställning till följande års skattesatser redan före budgetbehandlingen.
Ett svårt ekonomiskt läge i sig förutsätter inte att man avviker från de budgetprinciper som följts. Budgetramen 2010 grundar sig på gällande skattesatser och på nya minimiskattesatser för vissa fastighetsskatter. Finansieringsunderskottet i den ursprungliga budgeten är redan ca 25 miljoner euro. Den föreslagna höjningen av inkomstskattesatsen med 0,5 procentenheter skulle ge staden en extra inkomst på ca 3,9 miljoner euro per år. Det kommer att krävas omfattande åtgärder ännu under en lång tid efter uppsvinget för att täcka de finansieringsunderskott som uppstått under recessionens år. Enbart med kommunalskatten kan hela underskottet inte täckas.
Enligt gängse praxis kan kommunalskatten fastställas på samma fullmäktigemöte som budgeten och ekonomiplanen.

Styrelsen kringgick alltså min tanke fullständigt. Jag har inte föreslagit att skattesatsen skall höjas med någon specialtidtabell, bara att den skall höjas. I sak säger alltså styrelsen inte ett skvatt. Men vi tar upp saken i samband med budgeten, såsom jag önskade. Bra så.

Lite visdom

Det tar inte längre tid att se saker från den ljusa sidan än att se dem från det mörka.

Tack till Leenamarina!

A beautiful priest for our wedding, please!

Many happy couples want their wedding to be beautiful. Brides spend hours at the beauty parlor and at the florists, and much effort is put into choosing the right gown. The church and the venue for the wedding feast are chosen most carefully. Bridegrooms have even been known to shower and shave before the ceremony!

Here in Finland, the demand has now arisen that we priests should be beautiful, as well - or at least, not downright ugly. Couples have turned down priests because of their weight, and have recommended others to go to a professional cosmetologist or to the same hair salon as the bride. If the priest is a woman, one might assume.
Having the choice to either laugh or weep, I choose laughing, since that is funnier. Not that this superficial trend is funny, of course.

But to my knowledge, I haven't been turned down for my looks yet. For my opinions, yes, but that is another matter.
Or is it?

Hääparit vaativat kaunista pappia (YLE 12.9.09)
Brudpar kräver en snygg präst (Dagen 14.9.09)

Lolcat evil

see more Lolcats and funny pictures

Davids och Jonatans vigsel

Nyligen redigerade jag ett inlägg på Hbt-bibeln, nämligen inlägget om David och Jonatan. Där skrev jag bl.a. så här:

I 1Sam 18:1-4 [...] står bl.a. (vv 3f): Jonatan slöt ett förbund med David; han älskade honom lika högt som sitt eget liv. Han tog av sig manteln han bar och gav den åt David, liksom sina övriga kläder och t.o.m. svärdet, bågen och bältet.
Jonatan och David älskar varandra och sluter ett förbund. Men ett hurdant förbund? Jonatan ger gåvor åt David. Saul beslutar att inte skicka hem David igen (v. 2), utan han blir en del av kungens familj. Jonatan klär av sig naken inför David. I ett hurdant förbund sker sådant? Är det inte tydligt att detta är ett äktenskapsförbund mellan de två unga männen, ett förbund som går betydligt längre än ett icke-sexuellt vänskapsförbund?

Vi kunde bra återinföra denna praxis också i vårt samhälle och i vår kyrka. Men dit är flera steg ännu; redan att tillåta välsignelse av registrerade partnerskap vore ett positivt beslut.
Men vi får nog vänta på ett nytt, mindre konservativt kyrkomöte, är jag rädd...

Allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna 3

Artikel 3.
Var och en har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet.

Hela förklaringen här.

Stadsdirektörens fallskärm

Stadsstyrelsen i Borgå fattar idag, 21.9.09, beslut om den nyvalda stadsdirektörens lön. Ordförande Kaj Bärlund (SDP) föreslår att Jukka-Pekka Ujula (saml.) skall få en månadslön på 10 842,28€ med mobiltelefonförmån samt att ett stadsdirektörsavtal upprättas med Ujula. I sagda avtal ingår §4, där tanken är att Ujula har rätt till 12 månaders lön i ersättning om han går med på att säga upp sig själv till följd av brist på förtroende och på grund av att en uppsägningsprocess är aktuell inom Borgå stad. Avtalet är sjuårigt.

Det enda som jag upplever vara helt OK med detta är avtalets längd. Sju år har det varit tal om under hela processens gång.
Stadsdirektörsposten är verkligt krävande och blåsig, och jag tror personligen att Ujula är rätt man på den platsen just nu. Jag röstade åtminstone på honom. Stadsdirektören bör få en skälig ersättning för det svåra arbetet och en lön som är någorlunda konkurrenskraftig med den privata sektorn. Dock bör lönen också vara kännas rättvis i förhållande till dem som betalar den, nämligen skattebetalarna. Men Ujula skulle få samma lön som den förra stadsdirektören Marcus Henricsson fick, så kanske man inte kan beklaga sig alltför mycket.
Men ett fallskärmsavtal?! Nej, nej, säger jag! Om en tjänsteman gör bort sig så fullkomligt att han måste sägas upp, så ska han sägas upp! Då ska han inte få möjlighet till en årslön i handen bara han hinner avgå innan han får sparken. Inte för att jag tror att Ujula skulle göra bort sig så pass, men paragrafen finns ju med i hans ännu inte godkända avtal.

Den rådande ekonomiska situationen gör dessutom excesser av det här slaget speciellt omoraliska. Vi ska dra in skolor och nårståendevårdarnas arvoden, men fallskärmar ska vi nog avtala om! Är det bara jag som ser något skevt i detta? Nej, också väljarna ser orättvisan här.
Det kan kanske hända att ett fallskärmsavtal är gängse sed, det vet jag inte. I så fall skulle det kanske inte vara helt orättvist mot Ujula med ett sådant. Men vi som beslutsfattare bör inte bara vara rättvisa; våra beslut bör också synas vara rättvisa. Annars svarar vi ju nog inför vårt samvete nu - och inför våra väljare i nästa val.

Ala-asteen koevastaus

Joillakin naisilla on hyvin suuret rinnat, kun taas toiset ovat lähes yläosattomia.

Frågespalten XLIII: Tillägg av faddrar

En församlingsmedlem frågade:

Min man hörde nyligen i radionyheterna att det sedan 2006 är möjligt att lägga till faddrar ännu efter att dopet skett. Stämmer detta, och är det i så fall en enkel procedur? En av vår sons faddrar har sedermera gift sig. Vi skulle gärna se också hans hustru som fadder till vår son (skulle vara enklare att tala om "sonens faddrar", och i praktiken behandlar vi förstås också henne som fadder nu), om hon vill ställa upp. Jag ville ändå kolla saken innan vi frågar henne.
Hur skall man gå tillväga?

Jag svarade:

Radionyheterna hade rätt, för en gångs skull.
Proceduren är inte alltför krånglig i praktiken. Det finns en blankett på församlingens kansli som ni ska fylla i; ni kan också ta hem blanketten och fylla i den där. Där frågas naturligtvis efter barnets och den nya fadderns personuppgifter och efter en motivering till varför ni vill ha ytterligare en fadder åt er son. Så daterar ni blanketten och skriver under den bägge två, varefter den går till kyrkoherden för avgörande. Om han bedömer att era motiveringar är tillräckliga så bifogas den nya faddern i dopboken. Jag skulle tro att era motiveringar är bra, fast jag inte vill föregå kyrkoherdens beslut.
Det behöver ju inte vara bara en enda ny fadder heller, förstås, för någon övre gräns för hur många faddrar en person kan ha finns inte; minimum är två. Vanligen är det ju mellan två och fyra, men jag har själv varit med om tretton faddrar vid ett och samma dop.

Veckans anekdot: Sanden vid graven

I en jordfästning som jag förrättade deltog ett antal barnbarnsbarn till den avlidna. Det yngsta av dem var vid pass ett och ett halvt år gammal.
När vi kom till graven och sänkte ner kistan, upptäckte flickan högarna av sandjord som låg i närheten och väntade på att få återbördas i gropen. Hon tyckte helt tydligt att ”sandlådan” var mycket roligare än de gråtande vuxna som lade ner sina blomsterhyllningar. Hennes pappa tog henne bort därifrån åtminstone ett halvt dussin gånger.
Jag var knappast den ende som tyckte att det var sött.

Sådant är livet – en generation försvinner, en annan kommer. ”Släkten följer släktens gång.” Och väl så.

Insändare om närståendevården

Åldringsvården är ett aktuellt politiskt tema för tillfället. Vårdens dåliga kvalitet förskräcker i den grad att en känd författare provokativt föreslår giftpiller åt de åldringar som inte längre står ut. Denna fruktansvärda tanke kan jag inte ta på allvar – och det är knappast ens meningen – men vårdens problem är desto allvarligare. Alla tycks vara ense med mig om att vårdarna inte ska anklagas för detta, utan att den stora boven är resursbristen.
Vi politiker har ett stort ansvar i denna situation. De paniknedskärningar som Borgå stad ägnar sig åt kan inte fortsätta. Att skära där samhället behövs bäst är på papperet enkelt, eftersom det är där som samhället tidigare också har axlat sitt ansvar och skapat resurser. Nu tycks vi bara se att social- och hälsovårdssektorn och bildningssektorn är de områden där det finns mest pengar och därmed kantänka mest att ta av.
Men osthyveln fungerade dåligt på 1990-talet; den fungerar lika dåligt nu. Dessutom är osthyvelns väg slutvandrad; ska det skäras mera, måste vi ta till kniven. Och kniven kommer till användning när vi föreslås skära bort byskolor och hälsovårdscentraler och när vi skär i närståendevården, för att bara nämna några exempel.
Jag vill här göra det helt klart att jag anser det vara ren idioti att försöka spara på ett sätt som tvärtom ökar kostnaderna på lite längre sikt – och därför bör t.ex. närståendevårdarnas anslag bibehållas och helst höjas!
Jag lämnade redan i augusti in en fullmäktigemotion om att höja kommunalskattesatsen med en halv procentenhet, inte för att en så försiktig höjning skulle täcka budgetunderskottet, men för att visa att det kan finnas alternativ till paniknedskärningar. Förhoppningsvis hittar vi fler.
Ett samhälles moraliska kvalitet mäts genom det sätt på vilket det behandlar sina svagaste medlemmar. Nu bör Borgå stad visa vad den går för.

Karl af Hällström
stadsfullmäktig (SFP)
Borgå

Publicerad i Borgåbladet 17.9.09.

Hávamál 19

Håll ej på hornet,
drick dock hovsamt själv,
tala, vad som höves, eller tig!
För det okynnet
ingen dig tadlar,
att du tidigt sängen söker.

Hávamál - Den höges sång
Erik Brates översättning 1913 från fornisländskan

Biskop Vikström III!

Forskaren och utbildningplaneraren, TD Björn Vikström fick 250 röster i biskopsvalet idag 16.9 medan hans motkandidat stiftsdekanen, TD Sixten Ekstrand samlade 199 röster. Domkapitlet kontrollräknar röstsedlarna och fastställer valresultatet inkommande fredag, 18.9.

Detta meddelade domkapitlet för en stund sedan.
Det var pirrigt att sitta med vid valförrättningen, eftersom utgången var så osäker. Vikström var ju min kandidat, det torde ha kommit fram tidigare, men jag hade inte heller gråtit om Ekstrand hade blivit vald. Egentligen är detta ett gott resultat också ur den synvinkeln att båda nu kommer att arbeta på domkapitlet, Vikström som biskop och Ekstrand som dekan, biskopens högra hand.
Det fanns inga katastrofelement med idag. Bakåtsträvaren föll ju ut i första omgången, och nu stod valet mellan framåtsträvande och status quo.

Två händelser av historiskt intresse följde med valet.
För det första är det väldigt ovanligt att ha en sådan här "biskopsdynasti" i vårt land. Senast torde det ha varit när min anfader Johannes Gezelius d.ä. (1615-90), hans son Johannes Gezelius d.y. (1647-1718) och dennes son Johannes Gezelius nepos (1686-1733) var biskopar, de två äldre i Åbo och den yngste i Borgå. Och det börjar ju vara en tid sedan. Men att den bäste kandidaten är son, brorson eller sonson till en biskop, skall förstås inte hindra att man väljer honom.
För det andra torde det vara väldigt ovanligt att en biskop emeritus är med och väljer sin efterträdares efterträdare. Pensionerade präster (och biskopar) mister nämligen sin rösträtt några år efter pensioneringen. Nu har det dock gått bara tre år sedan biskop em. Erik Vikström (alltså Björns farbror) gick i pension, och därför fick han lägga sin röstsedel i urnan precis som vi andra.

Om vi ser på valet prosterivis, vann Vikström i sex av de nio prosterierna. I Korsholms prosteri (kring Vasa) var resultatet 33-29, men i de övriga fem var siffrorna helt klara; Ålands prosteri röstade rent av 36-7.
I tre av prosterierna vann däremot Ekstrand. I hans hemtrakter, Pedersöre prosteri, fick han 55 röster mot Vikströms 23, och i Närpes var resultatet 17-5 till Ekstrand. Därmed vann han Österbotten med 101-61. Helsingfors prosteri förvånar mig gång efter annan med sin konservatism. För tre år sedan var Henrik Perret den stora vinnaren där, och nu vann Ekstrand. Dock med knappast möjliga siffror, 25-24.
Konservatismen i kyrkliga val i Helsingfors torde dock ha att göra med den rätt låga kyrkotillhörigheten. Folk skriver ut sig av någon orsak och lämnar fältet fritt åt de konservativa, varpå de ojar och vojar sig över kyrkans konservatism, och ännu fler skriver ut sig. Det är en ond cirkel. Förhoppningsvis kan Björn Vikström göra åtminstone någonting för att bryta den.

Den våg av blanka röster som man befarade före valet uteblev; endast tre elektorer röstade blankt. Av de 461 röstberättigade utnyttjade 9 inte sin rösträtt, mot 10 i den första omgången.

Biskop Björn Vikström tillträder från början av november och installeras i sin tjänst på Första söndagen i advent, 29.11.09, i Borgå domkyrka.

Björn Vikström vald till biskop i Borgå stift (Kyrklig tidningstjänst 16.9.09)
Porvoon hiippakunnan piispaksi on valittu Björn Vikström (Kirkon tiedotuskeskus 16.9.09)
Biskop Björn Vikström (Kyrkpressen 16.9.09)
Kommentarer från stiftet (Kyrkpressen 16.9.09)
Vikström ny biskop (YLE 16.9.09)
"Vikström är en mänsklig biskop" (YLE 16.9.09)
Björn Vikström ny biskop (Hufvudstadsbladet 16.9.09)
Björn Vikström ny biskop (Syd-Österbotten 16.9.09)
Ekstrand fick flest röster i Sydösterbotten (Syd-Österbotten 16.9.09)

Lehdistä poimittua 20

Olutrekka ojaan Iissä. Alkoholilla ei ollut osuutta turmassa.

- Helsingin Sanomat

Vikström vann enkäten - men hur i valet?

Resultatet i den andra omgångens biskopsenkät blev:

Björn Vikström 60 röster (73%)
Sixten Ekstrand 22 röster (26%)

Det verkliga valet imorgon onsdag blir säkert jämnare. Spännande! Också eventuella soffliggares antal blir intressant att se.
Resultaten kommer väl efter kl. 14 nångång. Mer på denna kanal!

Brittiska kväkare inför samkönade vigslar

I York i England samlades de brittiska kväkarna till sin årliga kongress i slutet av juli. Vid kongressen beslöt de 1.200 delegaterna att godkänna samkönade vigslar inom sitt samfund. I ett uttalande hette det:

"We are being led to treat same sex committed relationships in the same way as opposite sex marriages, reaffirming our central insight that marriage is the Lord’s work and we are but witnesses. The question of legal recognition by the state is secondary."

Dessa vigslar gäller alltså endast inom Vännernas samfund, men kyrkan skall uppmana regeringen att införa samkönade vigslar också juridiskt.
Kväkarna fortsätter sitt arbete för fred och tolerans. Bravo!

Quakers agree to hold gay marriages (PinkNews 31.7.09)
U.K. Quakers Recognize Same-Sex Marriage, Will Allow Weddings (Bloomberg.com 31.7.09)
Congratulations all round (Of course, I could be wrong... 31.7.09)

Allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna 2

Artikel 2.
Var och en är berättigad till alla de rättigheter och friheter som uttalas i denna förklaring utan åtskillnad av något slag, såsom på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationellt eller socialt ursprung, egendom, börd eller ställning i övrigt. Ingen åtskillnad får heller göras på grund av den politiska, rättsliga eller internationella status som råder i det land eller det område som en person tillhör, vare sig detta land eller område är oberoende, står under förvaltarskap, är icke-självstyrande eller är underkastat någon annan begränsning av sin suveränitet.

Hela förklaringen här.

Enkät om hbt-präster i England

Eftersom det i många samfund kan föda problem för en präst eller pastor om han eller hon inte är heterosexuell, är det många kolleger som döljer sin verkliga sexuella läggning. Detta dubbelspel kan naturligtvis sägas vara oärligt, men är påtvingat dem av en heteronormativ omgivning. Detta är beklagligt av många orsaker.

• Pastorns viktigaste arbetsredskap är den egna personligheten, och om man måste dölja en viktig del av den, betyder det att man måste jobba med sämre verktyg än andra. Vilket förstås är ett handikapp.
• Om detta ofrivilliga dubbelspel avslöjas, kan församlingsborna bli besvikna över pastorns "oärlighet" och fråga sig vad annat i hans eller hennes budskap som inte stämde, och så komma bort från Gud. Förutom förstås att de dessutom kan få homofoba, rent av våldsamma, reaktioner.
• Det finns ingen möjlighet att få reda på vilken präst som är homosexuell, eller ens hur många präster som är det. Därför blir de homosexuella prästerna en ansiktslös grupp som kan verka hotfull, om dess antal överdrivs, eller marginell, om antalet underdrivs.

Åtminstone på den sistnämnda punkten skall det nu bli bättring. Tyvärr är det rätt lokalt, men i alla fall.
Den brittiska organisationen Inclusive Church (IC) arbetar för att människor skall få tillgång till evangeliet, oberoende av kön, etnicitet eller sexuell läggning. IC kommer att utreda vilken sexuell läggning prästerna i Church of England har, om de är ensamstående eller har en partner, om deras partnerskap har välsignats m.m. Enkäten kommer att pågå från november 2009 ett halvt år framåt, och naturligtvis närmast försiggå i England. Ingens personliga information kommer naturligtvis att avslöjas; det skulle göra de berörda ännu mer utsatta.
Khde Giles Goddard i London är ordförande för IC. Hen säger att det behövs realistisk information om hur många hbt-präster det finns. "Det handlar om att demonstrera för folk att vi är här och att vi bör bli respekterade och erkända. Vi vill spela en full roll i kyrkans liv."

Survey set to reveal number of gay clergy in Church of England (The Guardian 10.8.09)
Inclusive Church Plans Survey of LGBT Clergy (365 Gay 10.8.09)

Schoolboy Howlers 18

Poetry is when every line starts with a capital letter and doesn't reach the right side of the page.

Vastauksia veronnostoehdotuksen kritiikkiin

Ehdotukseni kunnallisveron nostosta Porvoossa on (tietenkin) saanut kritiikkiä.
Tavallisin huomautus on että ehdotus olisi ennenaikainen, sillä ensin pitäisi saada budjetti valmiiksi jotta voi nähdä paljonko lisätuloja tarvitaan. Tämä on periaatteessa totta - suu säkkiä myöten. Vallitsevassa tilanteessa on kuitenkin selvää, että palveluja ja muita menoja tullaan kovalla kädellä karsimaan ensikin vuonna. Siksi ei tällä kertaa ole tarpeellista odottaa tietoa siitä, tarvitaanko lisää rahaa; kyse on vain siitä mihin sitä kohdennetaan.
On myös mainittu, että puolen prosenttiyksikön veronnosto ei kata menoja. Ihan totta; tulojen lisäys olisi "vain" neljän miljoonan euron luokkaa. Jos nämä rahat kohdennettaisiin oikein - eli lähinnä sosiaali- ja terveyshuoltoon sekä koulutukseen - niillä voisi kuitenkin olla suurikin vaikutus.
Vaikuttavin kommentti on kuitenkin se, että kunnallisvero on tasavero, joka siis iskee kovimmin vähätuloisiin. Jos tulot kuitenkin kohdennetaan yhteiskunnan heikoimpiin, asia korjaa itsensä. Ja se on kuitenkin parempi kuin esim. terveydenhoitomaksujen korotus, joka iskee ainoastaan heikoimpiin ja sairaimpiin asukkaisiin.
On myös väläytelty kiinteistöveron nostoa vaihtoehtona. Minusta tällä ei päästä ongelmista eroon. Se että omistaa tuvan jossain metsässä ei tarkoita että vapaata rahaa löytyisi veronmaksuun, sillä rahahan on kiinni kiinteistössa. Olisiko todella oikein, että lapsiperhe tai vanhus pakotetaan luopumaan kodistaan jotta pystyisi maksamaan verojaan? Sellainenhan olisi ryöstöverotusta!
Myös kiinteistövero on sitä paitsi tasavero. Jos siihen saisi porrastusta, asian laita olisi toinen.
On sanottu, että koska veroprosenttia nostettiin viime vuonna, sitä ei voitaisi nostaa tänäkin vuonna. Valitettavasti viime vuoden päättäjiltä puutui rohkeutta nostaa veroprosenttia tarpeeksi, ja siksi olemme nyt saman pakon edessä. Nyt lähenemme kuitenkin 20% psykologista rajaa, jonka yli ei helposti pitäisi mennä. Pitää siis olla suuri pakko, ennen kuin veroa tästä vielä nostettaisiin. 19,75% on vielä kynnys, jonka yli päästään.
Toivon tosin, että muutaman vuoden päästä olisi mahdollista laskea veroastetta. Ensin pitää kuitenkin korjata se, minkä nyt säästöpaniikissamme olemme rikkoneet.

Kts. myös poliittista kotisivuani karlafhallstrom.net!

Veckans anekdot: Pastorn på fel väg

Jag skulle delta i en minnesstund på ett ställe där jag aldrig hade varit förut.
Jag hade fått adressen X-vägen 306, och knappade in den i min navigator. Navigatorn kände inte till en sådan väg, men det fanns en med liknande namn, så jag for dit. Jag märkte ändå genast jag kom dit att det här inte var rätt.
Det fanns en plats med namnet X, så jag tänkte att om vägen har samma namn, så kanske den leder dit. Nej då.
Jag ringde min fru och bad henne se på kartan, om den skulle vara mer exakt. Ingen lycka där heller.
Just när jag funderade vad jag då skulle hitta på, ringde en av de anhöriga och lyckades hjälpa mig tillrätta, efter ännu lite felkörning. Jag var 45 minuter försenad. Pinsamt!

Det visade sig dock att felet inte helt och hållet var mitt. Vägen hette nämligen inte längre X-vägen, utan Y-vägen, efter byn Y som vägen for igenom. ”Aj jo, namnet byttes för en 15 år sedan,” sa de anhöriga. Jag var nog lite sur – men kom över det, förstås.
Det blev till slut en helt angenäm minnesstund.

Biblical inerrancy or Christ?

MadPriest once again comes up with some very interesting ideas, as he writes his "Thought of the century" (7.8.09). Extract:

If the Bible is in any way inerrant, written by God or dictated by God, then what was the point of Jesus?
There would have been no reason for the Word to become flesh. [...]
If the Bible is the word of God then we better hope God isn't lying. And we wouldn't know whether he is or not. However, if the Bible is written by independent witnesses to the acts of God then we have more reason to believe that those acts of God actually happened.
In other words, the Bible is more trustworthy and a zillion times more exciting if God didn't have anything to do with its writing and compilation.

In a comment, Counterlight points out that

There is one completely inerrant book written by God himself that is so holy, some regard it as "uncreated;" with God from the very beginning of time.
That book is the Quran, according to Muslim belief. The Muslims would agree with you. They certainly don't need any Incarnate Word.
Happily, despite the best efforts of fundamentalists to turn it into such, the Bible is not the Quran. It remains what it says it is, a testament.

A few years back, I preached a sermon (in Swedish) where I made a similar point. A translation of the pertinent passage:

In our present-day Lutheran church, there are many things that need reforming, e.g. regarding bureaucracy and structures. What the edge of reform must point to is however in my opinion the misinterpretation of the expression ”the word of God” that has come to the fore and damages individuals to the core, when they are hit by loose bible verses. That is hardly what the author of the Letter to the Hebrews had in mind when he writes (4:12f): Indeed, the word of God is living and active, sharper than any two-edged sword, piercing until it divides soul from spirit, joints from marrow; it is able to judge the thoughts and intentions of the heart. And before him no creature is hidden, but all are naked and laid bare to the eyes of the one to whom we must render an account. In this passage, as in the New Testament in general, ”the word of God” is not a collection of texts (which usually is called ”the Scriptures” or something similar). It is to the ”word of God” that we must render an account. ”The word of God” is not the Bible, but Jesus Christ, God's living and active word that became flesh. The Bible contains words from God when it proclaims Christ, but it also contains other things, for example the Jewish ritual law that Jesus made obsolete. They have a place in the Bible because they paint a background to why Christ had to come to the Earth, but they aren't the word of God even in the sense that the phrase usually is understood.
The Bible is in itself a very good book and worth close study. But in our church it competes with Christ forthe title ”the word of God”. We have to reform this competitive situation. It is the message of Christ's love that is important, not what we happen to be able to combine from different odd verses.

About dogs and people

Anybody who doesn’t know what soap tastes like never washed a dog.

- Franklin P. Jones
as quoted by the Episcopal padre

Kontakta prästen också på nätet!

När Jesus kallade sina första lärjungar, lämnade de sina nät och följde honom. Nu är prästerna tillbaka på nätet. Den här gången är det inte fiskenät det är frågan om, utan Internet.

På sina hemsidor (borgaforsamlingar.fi) har de lutherska församlingarna i Borgå öppnat en funktion med namnet Nätpräst. Där kan du ställa frågor om allt mellan himmel och jord, men kanske helst om sådant som på något sätt berör kristendomen, kyrkan och tron. Församlingens präster svarar på dina frågor inom fem vardagar.
Verksamheten är helt konfidentiell. Du får ett lösenord med vars hjälp du och endast du kan läsa er diskussion, om du inte markerar att frågan och svaret får publiceras.

Förutom genom Nätprästen kan du naturligtvis kontakta prästerna per telefon, e-post eller på andra sätt precis som tidigare.

Se också YLEs hemsida.

Lolcat sleepy day

see more Lolcats and funny pictures

Frågespalten XLII: Kvinnliga kistbärare

I samband med en jordfästning fick jag frågan om det är OK att kvinnor är med och bär kistan. Den frågan gör att jag vill lägga ut texten lite mer om kistbärande. Jag vill påpeka att det jag refererar är traditionen i Borgå; det kan finnas lokala variationer.

När en kropp skall kremeras, blir kistan i allmänhet kvar i begravningskapellet, därifrån den sedan småningom förs till krematoriet. Då behövs inga kistbärare, utan det är i allmänhet begravningsbyrån som sköter om transporten. Mot en avgift, naturligtvis.
Men när kistan skall föras ut till graven genast efter jordfästningen, är situationen en annan. Då träder i allmänhet sex personer fram och bär ut kistan med hjälp av de band som har dragits under den. Kistan läggs så på en kärra som bärarna för till graven, där de åter lyfter upp kistan och sänker den ner i graven. En vaktmästare leder begravningståget från kapellet till graven och dirigerar hela proceduren.

När man bär en kista med hjälp av band, är det viktigt att bära på rätt sätt. Någon gång har jag sett bärare som bara lyfter kistan med bandet i ena handen. En stark person orkar göra så en liten stund, men det är lättare att lägga bandet över axlarna och hålla i med båda händerna. Då bär man inte bara med en arm, utan med båda armarna, båda benen och ryggen – och kan gå så långt det behövs.
Bandets viktigaste funktion är dock vid graven. När en tung kista sänks ner i en djup grop, är det bra att ha banden. Man låter banden sakta glida i jämn takt genom händerna – och ser till att alla tre band har samma takt, så att balansen bibehålls – och när kistan når bottnen släpper den ena bäraren bandet och den andra drar upp det. Det är bra att komma överens om vem som släpper, för om båda gör det, blir det besvärligt att få upp bandet igen.
Beroende på kistans material väger den mellan tio och trettio kilo sådär; säg i medeltal 20 kg. Lägg därtill den avlidnas vikt. Vi tar som exempel en person på 70 kg. Då blir den sammanlagda vikten 90 kg och varje bärare har ansvar för 15 kg, vilket torde vara överkomligt för en frisk vuxen man som bär på rätt sätt. Om kroppen är väsentligt större, kan man överväga att ha åtta bärare, medan en liten kropp kanske bara behöver fyra. Ett spädbarns kista (som jag hoppas kunna undvika!) kan bäras av en enda person, ofta barnets far.
Traditionellt bär de närmast sörjande vid hjärtat; de tar alltså plats närmast altaret på höger sida från församlingen sett. En aspekt som man också kan tänka på är att man gärna kan placera de svagaste eller osäkraste bärarna i mitten. Om mitten sviktar, kan bärarna i ändorna ändå klara balansen, men om den ena ändan sviker, kan hela kistan gå överstyr. Och det vill ju ingen.

Är det då OK att det är kvinnor med bland bärarna? Varför inte? Det enda som man bör tänka på är den fysiska delen av det hela. Å andra sidan gäller det också män. En alltför späd, svag, sjuklig eller gammal person kanske inte skall bära en kista, om man kan misstänka att han eller hon inte klarar av sin uppgift. Men någon skillnad mellan könen tycker jag inte att man behölver göra i våra dagar.

De anhöriga som ställde frågan hade sedan den avlidnas svärdotter och sondotter som bärare tillsammans med fyra män, och det gick förstås hur bra som helst. Lite ovant var det kanske att se damerna med där, men det är bara att vänja sig.

Allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna 1

Artikel 1.
Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap.

Hela förklaringen här.

Tvåhundra sprack!

På Predikantbloggen finns nu tvåhundra predikningar! Tack till alla som har bidragit! Det var Martin Fagerudd som skrev nummer tvåhundra.
På drygt två år har antalet fördubblats, eftersom nummer etthundra noterades 17.6.09. Predikningarna har haft ett mycket stadigt antal läsare - tjugo till trettio per dag. Det är glädjande. Tack också till er!

Vi fortsätter...

Barn skriver till Gud 44

Gode Gud. Jag vet att man ska tycka om sin nästa men om Håkan fortsätter att ta min ena skridsko kommer jag faktiskt att slå honom.

- Bertil, 9 år

Förnekar de konservativa Guds nåd?

Lektor Linda Lawast-Slotte, författaren och ex-prästen Paul von Martens och verksamhetsledaren vid Svenska Lutherska Evangeliföreningen (SLEF) Göran Stenlund diskuterade biskopsvalet i programmet Slaget efter tolv i Radio Vega 1.9.09. Axel Rappe ledde diskussionen. Efter tolv minuter började det hetta till, och vid 15'35" sade von Martens:

Jag skulle vilja lyfta fram den centrala uppgiften [som en biskop har], och det är att vara en herde som Jesus har tillsatt - att ta vara på dem som tillhör honom, vara särskilt uppmärksam på de troende kristna församlingsmedlemmarna och beakta just deras särskilda behov.

Vid 18'55" fortsatte han:

Biskopen har ett särskilt ansvar för dem Jesus kallar sina får och sina lamm. Han representerar JESUS och Jesu omsorg i förhållande till de människor för vilka detta är viktigt.
Stenlund: Det håller jag helt med om.
von Martens: Det här betyder ju inte att han kan eller skall förhålla sig nedlåtande mot människor som står utanför. Men de har ett helt annat intresse, ett intresse av vad som helst utom det som är det centrala.
Lawast-Slotte: Det är nog att döma människorna som hör till våra församlingar!
[...]
Stenlund: Om vi läser vår bibel så märker vi att vi som kristna människor där får anvisningen att ha omsorg om alla våra medmänniskor, men särskilt om dem som delar vår tro. Och detta är väl någonting som också gäller en biskop, kan jag tänka mig.

Om du vill lyssna på programmet så ska du göra det inom 30 dagar från sändning, alltså i praktiken inom september månad.

Jag upplever att von Martens och, till min förvåning, också Stenlund lämnar en sund luthersk lära då de så starkt betonar de församlingsmedlemmars betydelse som definierar sig som troende, i motsats till församlingens eller kyrkans alla döpta medlemmar. Tron har en stor betydelse, naturligtvis, men den är ingenting som vi människor objektivt kan peka på och säga "Han är troende, hon är det inte."
Dopet kan däremot objektivt verifieras. Dopet är dessutom det viktiga i sammanhanget, eftersom det är då som gudsförhållandet börjar genom Guds adoption av den döpte. I dopet blir vi Guds barn. Då vi inser detta och tar emot detta faktum, har vi kommit till tro. På vägen dit finns tro och otro, glädje och förtvivlan, visshet och tvivel - men ändå är vi Guds barn, för det har vi blivit i dopet en gång. Vi är Guds - och HAN vacklar inte. Han håller oss i sin famn också genom tvivel, otro och förtvivlan.
Och detta verkar von Martens och Stenlund förneka, då de så starkt betonar tron, den tro som människan tror på Gud med. Är inte Guds tro på människan viktigare? Den ger han uttryck för i dopet, då han gör oss till sina barn. Och detta gäller alla församlingsmedlemmar, inte bara dem som någon subjektivt kallar "troende" (eller ännu värre "kristna" i förhållande till den förment icke-kristna skaran av församlingsmedlemmar).

Är SLEF verkligen av denna åsikt? Jag har förstått att den vill betona Guds nåd över oss syndare. Det vill också jag göra, om än våra slutsatser på vissa punkter blir olika. Står Evangeliföreningen bakom sin verksamhetsledares helhjärtade medhåll av det som von Martens uttryckte? Jag vore, om inte förvånad, så åtminstone överraskad.
Själv vill jag hålla fast vid den nådefulla folkkyrkotanken och inte ge mig in i någon sorts föreningskyrka, där medlemskapet hänger på anpassning till ledningens syn på hur en kristen bör tänka, känna, se ut och bete sig. En sådan anpassning vore i de flesta fall förljugen och fariseisk.

Om folk i andra samfund vill göra annorlunda, är det deras sak. Men här gäller det uttryckligen Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland.

Veckans anekdot: Minnesvärd felsägning

Jag stod vid graven och följde med hur folk lade ner sina buketter och läste upp sina minnesverser. En man gjorde en felsägning som roade mig:

”Minnet av NN hindras ... öh ... hedras av ...”

Jag undrar hur minnet av en avliden kan hindras av någon. Förslag?

Intressant P-automat

I City-Markets parkeringsgrotta i centrala Borgå finns sedan december 2008 ett par parkeringsautomater. Tidigare fick vi använda p-brickor, men numera är parkeringen avgiftsbelagd. Kunder får dock parkera gratis - det skulle väl bara fattas annat!
Det intressanta med dessa automater är ändå den språkliga delen. Grundspråket är finska, vilket väl är förståeligt, men det finns en knapp som man kan trycka på om man vill ha svensk text. Får man det då? Knappast! När man trycker på knappen kommer instruktionerna i rutan på engelska, medan texten på kvittot är på finska.

Det är den finländska finsk-engelska tvåspråkigheten i sino prydno. Som en liten protest mot detta har jag meddelandet på min telefonsvarare på svenska och franska. Alltid retar det någon...

In front of one's nose

To see what is in front of one's nose needs a constant struggle.

- George Orwell
as quoted on the Daily Dish

Biskopsvalets första omgång

Jag bloggade nyss i all hast om biskopsvalets resultat. Enligt stiftets hemsida (som plötsligt bytte url av någon orsak!) fastställer domkapitlet valresultatet nu på fredag 4.9.09 efter kontrollräkning. Nästa vecka ordnas två kandidatutfrågningar, i Nykarleby onsdag 9.9 och i Helsingfors torsdag 10.9.

Men tillbaka till dagens resultat. Som jag har nämnt, stöder jag Vikström, så jag är glad att han gick vidare. Jag blev dock överraskad av att det var Ekstrand, inte Perret, som blev hans motkandidat. Kanske en del av Perrets potentiella väljare insåg vad klockan var slagen och därför stödde Ekstrand, så att de skulle få någon konservativ att rösta på också i den andra omgången. I så fall lyckades de ju.
För att förenkla scenariet, skulle jag gissa att Perrets väljare kommer att stöda Ekstrand, medan Åstrands och Fagerholm-Urch' väljare röstar på Vikström i den andra omgången. Om det går så, får Vikström 262 röster mot Ekstrands 189, och vi kan skruva fast samma namnskylt på biskopsgårdens dörr en tredje gång. Men det finns förstås många osäkerhetsfaktorer i detta - och mycket hinner hända på två veckor.

Det finns både likheter och skillnader mellan de båda kandidaterna. Båda är födda på 1960-talet, vilket innebär en kraftig föryngring på biskopsposten. Båda är teologie doktorer; Ekstrand har jobbat som professor på Åbo Akademi, medan Vikström är forskare där. Båda har ett lugnt och sansat sätt att uttrycka sig; om man vill vara elak kunde man kalla dem gråa. Men det vill man ju inte. Båda har österbottniska rötter; Ekstrand och Vikströms föräldrar är födda där, medan Vikström själv är uppvuxen i söder, först i Åbo och så i Borgå, där han tog studenten.
Men skillnader finns också. Ekstrand är betydligt mer konservativ än Vikström; han är den av första omgångens kandidater som, näst Perret, står längst till höger på skalan. Vikström är positiv till samkönade förhållanden och till välsignelse av registrerade partnerskap, medan Ekstrand inte är med på de noterna.
Vikströms hemsida hittar du här och Ekstrands här. YLE har gjort presentationer av kandidaterna; se Ekstrand och Vikström.
Vilka som är röstberättigade i valet ser du på stiftets hemsida. Berätta för dem vem du stöder.

Vilkendera tycker du borde väljas? Rösta i den nya enkät som jag nyss har lagt upp!

För den som är intresserad av sådan statistik, kan jag meddela domprosteriets valresultat: Vikström 21 röster, Ekstrand 16, Åstrand 9, Fagerholm-Urch och Perret 5 var. 56 röster av 57 röstberättigade.

Vikström vs. Ekstrand

Den första omgången i biskopsvalet är nu förrättad. Det inofficiella resultatet är som följer:

Vikström 133 röster
Ekstrand 102
Åstrand 90
Perret 87
Fagerholm-Urch 39

Detta innebär att Vikström och Ekstrand går vidare till den andra omgången, som förrättas om exakt två veckor, 16.9.09.
Mer information kommer inom kort på stiftets hemsida. Jag kommer också att skriva mer ännu idag, har jag tänkt. Detta bara i all hast.

"Vi vill slå vakt om gemenskapen"

Följande insändare (som jag alltså inte har varit med om att författa) ingick i Vasabladet och i Österbottens Tidning igår, 1.9.09. Jag har fått tillstånd att publicera den också här.

När slaveriet, undertryckandet av kvinnan, dödsstraffet, häxbränningen och många andra motbjudande fenomen från en svunnen värld avskaffades, så hävdade många kristna att det var obibliskt. Om man läser Bibeln som en naturvetenskaplig eller medicinsk lärobok så får man stora problem.
Vi får tacka Gud för att det i kyrkorna har funnits visa män och kvinnor som lyckats förena en traditionell och stark tro på försoningen i Jesus Kristus och den bibliska traditionens etiska lära med en förnuftig syn på frågor som har att göra med liv och död, förhållandet mellan könen, sexualiteten, det sociala ansvaret och omsorgen om de stora miljöfrågorna.
Den som läser evangelierna med öppna ögon måste inse att Jesus Kristus var synnerligen radikal när det gällde att se människan och hennes många ansikten. Onyanserad bokstavstrohet och ett envist fasthållande vid traditioner som band människor i stället för att lösa dem till frihet vände han sig med auktoritet och glöd emot.
Det är främst med honom som exempel som den moderna kyrkans budskap om Ande, liv och salighet kan fortsätta att nå ut till många.
Lektorn och förebedjaren Ulla-Christina Sjöman, som under decennier haft en speciell kontakt med Herren, i egenskap av förmedlare av hopp och helande till många, tillfrågades av nyligen avlidne Kjell Ewalds i en intervju på Internet om vad hon har fått för bönesvar om kvinnliga präster. Ulla-Christina svarade att hon nog har frågat, och även fått ett klart svar av Herren: ”det är inte fast vid könet, utan vid kallelsen.” Så tror också vi.
Vi har i biskopsvalet fem kandidater. Av dem är tre hemma från eller härstammar från Pedersöre- och Karlebynejden.
Vi har alla våra preferenser i olika valsituationer. För oss är det Björn Vikström som framstår som det starkaste alternativet. Han är förankrad i en tradition där den kristna trons centrala begrepp är viktiga och omistliga. Om någon är en balanserad, ”mainstream” kristen så är det han.
Björn står för allt som vi anser vara viktigt i kyrka och tro. Han vill hålla fast vid allt det som vi tror är Guds vilja med mänskligheten: frälsningen, förlåtelsen, friheten i Jesus. Men han vill också förnya kyrkans strukturer, föra oss närmare varandra, prästerna närmare församlingsborna, språket närmare verkligheten, och den sociala och ekologiska dimensionen som är en stor och viktiga del av hela Jesus verksamhet och förkunnelse, närmare vår vardag.
För Björn, - och för oss, - är det mycket viktigt att alla i vår kyrka fortsättningsvis kan ha nattvardsgemenskap. Det måste alla som ska vigas till präster godkänna. Man måste också kunna vara villig till samarbete med andra präster oberoende av kön.
Det handlar om att ödmjukt i tron handla så att det kristna budskapet inte enbart är ord och principer utan också handling i kärlek, sanning och gemenskap. Björn Vikström har i olika sammanhang gett övertygande bevis för att han har visionen, kallelsen, styrkan och den rätta auktoriteten att leda vår finlandssvenska folkkyrka fram mot större djup, engagemang och förståelse för den enskilda människan. Vi ska alltid lyssna till Guds röst i våra hjärtan, en röst som för oss alla är både predikan och en aning om det stora Mysteriet.

Hillevi Bystedt
Birgitta och Rolf Hassel
Kaj Hedman
Kristina och Fjalar Holmqvist
Kajsa Kouvo
Margita Lukkarinen
Rolf-Erik Mäkelä
Brit och Nils-Erik Stenman
Ulla och Christer Store

That's bad!

WHATEVER HITS THE FAN WILL NOT BE DISTRIBUTED EVENLY.

Thanks to Wounded Bird!

Biskopsenkäten

I morgon går biskopsvalets första omgång av stapeln. Diskussionen har på sista tiden mest rört sig kring Henrik Perret och TV-programmet Spotlight som granskade hans affärer (länken torde försvinna 2.9.09). Men mycket annat finns ju att diskutera. Jag är rädd att Spotlight närmast har gett Perret en martyrgloria, som kan synas i valresultatet. Vi får se i morgon.

Här på bloggen har jag haft en enkät om valet. 209 personer har avgivit sin röst, vilket är nytt rekord för mina bloggenkäter; visserligen har jag haft den uppe ända sedan slutet av maj, så tiden har också varit rekordlång. Men resultatet blev som följer:

Björn Vikström 75 röster (35%)
Henrik Perret 50 röster (23%)
Bo-Göran Åstrand 32 röster (15%)
Juanita Fagerholm-Urch 28 röster (13%)
Sixten Ekstrand 24 röster (11%)

Detta är ett rätt klart resultat. Vikström är klar etta och Perret nästan lika klar tvåa, medan de övriga ligger ganska jämnt där på svansen. Vore detta ett valresultat, skulle Vikström och Perret gå vidare till andra omgången om två veckor. Då är min gissning att en del av Ekstrands väljare skulle ställa sig bakom Perret, medan Åstrands och Fagerholm-Urchs väljare skulle stöda Vikström, som alltså skulle vinna valet.
Eftersom Vikström är min kandidat (se bara så klokt han ofta skriver på sin valhemsida!), skulle det resultatet passa mig fint.

Men vi skall inte sälja skinnet förrän Björn är ... jag menar, björnen är skjuten.

Allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna (ingress)

Eftersom erkännandet av det inneboende värdet hos alla som tillhör människosläktet och av deras lika och obestridliga rättigheter är grundvalen för frihet, rättvisa och fred i världen,
Eftersom ringaktning och förakt för de mänskliga rättigheterna har lett till barbariska gärningar som har upprört mänsklighetens samvete, och då skapandet av en värld där människorna åtnjuter yttrandefrihet, trosfrihet och frihet från fruktan och nöd har tillkännagivits som folkens högsta strävan,
Eftersom det är väsentligt för att människorna inte som en sista utväg skall tvingas att tillgripa uppror mot tyranni och förtryck att de mänskliga rättigheterna skyddas genom rättsstatens principer,
Eftersom det är väsentligt att främja utvecklingen av vänskapliga förbindelser mellan nationerna,
Eftersom Förenta nationernas folk i stadgan åter har bekräftat sin tro på de grundläggande mänskliga rättigheterna, den enskilda människans värdighet och värde samt mäns och kvinnors lika rättigheter och har beslutat att främja sociala framsteg och bättre levnadsvillkor under större frihet,
Eftersom medlemsstaterna har åtagit sig att i samverkan med Förenta nationerna säkerställa en allmän och faktisk respekt för och efterlevnad av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna,
Eftersom en gemensam uppfattning om innebörden av dessa rättigheter och friheter är av största betydelse för att uppfylla detta åtagande,

tillkännager

generalförsamlingen denna allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna som en gemensam norm för alla folk och nationer i syfte att alla människor och samhällsorgan med denna förklaring i ständig åtanke skall sträva efter att genom undervisning och utbildning främja respekten för dessa rättigheter och friheter samt genom progressiva åtgärder, både nationellt och internationellt, se till att de erkänns och tillämpas allmänt och effektivt både bland folken i medlemsstaterna och bland folken i områden som står under deras jurisdiktion.

Hela förklaringen här.