Veckans anekdot: Biskopsklubbens biskopsbesök i biskopsgården

De svenskspråkiga teologie studerandena i Helsingfors har en ämnesförening vid namn "Biskopsklubben", eftersom de ju alla är blivande biskopar. Biskopsklubbens ordförande har naturligtvis titeln "ärkebiskop" - vilket förstås innebär att jag kunde titulera mig "ärkebiskop emeritus".
Vi besökte biskopen i Borgå en gång om året sådär, och satt i biskopsgården och diskuterade och drack biskopinnans goda kaffe. Biskopen höll koll på hur våra studier framskred, så att han skulle veta vem som eventuellt skulle anhålla om prästvigning inom en överskådlig framtid.
En höst när vi var där frågade alltså biskopen om det var någon som skulle bli färdig till julen. Ett ljushuvud bland oss frågade: "Är det någon speciell jul som biskopen har i åtanke?"

Jag har sökt stiftssekreterartjänsten

Kära vänner och kolleger!

Eftersom jag vill spela med öppna kort och inte vill att ni skall behöva läsa om saken i tidningen, meddelar jag följande:
Jag har idag lämnat in ansökningspapperen till tjänsten som stiftssekreterare för gudstjänstliv och musik vid Borgå domkapitel.
Ansökningstiden pågår ännu en vecka, t.o.m. den 7 juli, och beslut om anställning fattas den 30 augusti. Tjänsten torde tillträdas den 1 oktober. Hittills är jag dock den ende sökanden, och jag har inte heller hört om någon annan som tänker söka. Vilket naturligtvis inte är någon garanti för någonting alls; vi vet mer om en vecka.
Det är inte på något sätt frågan om att jag skulle vara missnöjd med min kaplanstjänst eller med arbetsgemenskapen i domkyrkoförsamlingen, tvärtom. Stiftssekreterartjänsten skulle ändå ge mig en intressant utmaning, en utsiktspost i stiftet samt regelbundna och (någorlunda) normala arbetstider nu när Christel snart kommer att återgå till arbetet efter moderskapsledigheten.
Jag håller er säkert à jour med utvecklingen, men under sommaren sker det som sagt inte så mycket.

Njut av tillvaron! Vi återkommer!

Kalle

Inklusiva kyrkor och exklusiva

Det finns ett antal inklusiva kyrkor och församlingar i världen. Med det menar jag att de inkluderar (alltså innesluter, accepterar, välkomnar...) var och en som vill och behöver komma med i deras gemenskap, oberoende av ras, kön, ålder, social status, yrke, sexuell läggning eller andra bakgrundsfaktorer.
Till min sorg kan Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland inte räknas till dem. Den (förlåt, vi) exkluderar troende kristna på basen av boendeort och mantalsskrivning, och gör sig alltså skyldig till institutionell rasism (se närmare inlägget Baptiser des étrangers från 28 maj). Den (förlåt, vi) vägrar acceptera icke-heterosexuella kristna som fullvärdiga medlemmar, med rätt till samma stöd och service från sin kyrka som heterosexuella. Vi är inte de värsta tänkbara exkluderarna, men vår kyrka är ändå exklusiv på en del punkter.
En annan (ö)känd exklusiv kyrka av det mest extrema slaget är Westboro Baptist Church, som tack och lov har endast några tiotal medlemmar i Topeka, Kansas, USA under ledning av pastor Fred Phelps. Adressen till kyrkans hemsida är subtil: GodHatesFags.com (alltså "Gud hatar bögar"). Den innehåller också hatpropaganda mot bl.a. den svenska kungafamiljen (på parallellsidan GodHatesSweden.com).
Bland de inklusiva kyrkorna är särskilt Metropolitan Community Churches (MCC) värda att nämnas. Det är ett samfund med rötter i pingstkyrkan som startade 1968 i Los Angeles, USA och nu är spritt över hela världen. Den närmaste församlingen ligger i Hamburg, Tyskland.
Också Christ Church of Peace i Jacksonville, Florida, USA är värd att nämnas. Detta eftersom de på sin hemsida publicerar namnen på dem som har skrivit på en adress som vill förbjuda homosexuella rätten till civil vigsel i Florida. Ett intressant initiativ - heteronormativa debattörer (ofta med homofoba attityder) gömmer sig ofta bakom anonymitet eller pseudonymer, och på detta sätt misslyckas de med det. Det är naturligtvis politik, inte religion ... men är den distinktionen verkligen värd att göras - särskilt i USA, där landets ledare uttryckligen gör politik av sin religion?!
Inklusiva kyrkor
Finland:
nätverket Gemenskapsrörelsen
Arcus Finland
Malkus, Helsingfors
Sverige:
Riksförbundet Ekumeniska grupperna för kristna homo- och bisexuella (EKHO)
Regnbågsmässan i Stockholm
Kyrkor och samfund:
The Association of Congregational Catholic Churches
The American Catholic Church in the United States
The Evangelical Catholic Church
Metropolitan Community Churches
The Orthodox-Catholic Church of America
United Church of Christ
Anglikaner / episkopaler:
nätverket Inclusive Church, Storbritannien
Lesbian and Gay Christian Movement, Storbritannien (också bibliska synpunkter - klicka "But the Bible...")
Integrity Canada
Integrity Toronto
Integrity USA
Baptister:
Association of Welcoming and Affirming Baptists
Katoliker (romerska):
DignityUSA
Dignity Canada Dignité
New Ways Ministry
Rainbow Sash
Rainbow Sash Movement
Kväkare:
Friends for Lesbian, Gay, Bisexual, Transgender, and Queer Concerns
Lutheraner:
Reconciling Ministries Network
Presbyterianer:
More Light Presbyterians
Enskilda församlingar:
Cathedral of Hope, Dallas, Texas, USA
Christ Church of Peace, Jacksonville, Florida, USA
Gentle Spirit Christian Church, Atlanta, Georgia, USA

Ich schäme mich wegen meine Geburtsstadt!

Die Stadt Helsinki versucht sich zu vergrößern durch die Annektierung von ein fünftel seinen Nachbarn Sibbo (und ein viertel seine Steuermittel). Sibbo ist stark dagegen, und hat ein alternatives Plan präsentiert, die vom ländlichen Sibbo in 20 Jahren eine Stadt so groß wie Borgå oder Vasa machen sollte - von etwa 10.000 Einwohner heutzutage bis 50.000 im Jahre 2025.
Vielleicht wurde es funktionieren. Ich weiß es nicht.
Aber eines weiß ich: Ich schäme mich wegen meine Geburtsstadt!
Mann kann etwas lernen vom Geschichte, aber die Führern Helsinkis wollen nichts lernen. Es gab ein gewisser anderer Führer, der auch Lebensraum forderte. Er hat Selbstmord begangen, weil seine tausendjährige Reich nur zwölf Jahre zusammenholte.
Sind auch die Führern Helsinkis ebenso destruktiv?
Auch die nächste Bischof (Bischöfin?) unserer Diözese, Helene Liljeström, kommentiert auf seine Blogg. Doch natürlich auf Schwedisch.

Yhteys-Gemenskap & Pride

Jag har fått flera mail från Gemenskapsrörelsen. Informationen i dem går ut på att Helsingfors Pride pågår denna vecka. På webbsidan www.helsinkipride.fi hittar Du också programmet på svenska.
På den finlandssvenska Regnbågshelgen i april sade en kyrkoherde på platsen så här: "Min församling finns också här". Det är viktigt att vi i Gemenskap syns på Pride. Speciellt damerna och herrarna i de svarta kaftanerna och vita prästkragarna.
Ett särskilt viktigt tillfälle är marschen på lördag 1 juli kl 12 från Narinken (mellan Kampens köpcentrum och den gamla busstationen) till Brunnsparken. Där har Gemenskapsrörelsen en egen avdelning.
Helsingin Pride-viikon kulkueessa voit ilmaista kirkon työntekijänä tukesi seksuaali- ja sukupuolivähemmistöille. Kulkue lähtee lauantaina 1.7.klo 12 Kampin torin Narinkka-aukiolta ja vaeltaa Kaivopuistoon.
Kulkueen viimeinen osasto kantaa edellään valkoista ristiä. Sen taakse Yhteys-liike toivoo vähintään kuutta ihmistä, joilla on papin tai diakonin paita. (Kuusi olisi edes puolet Jeesuksen oppilaiden määrästä, kaksitoista olisi tietysti upea luku.) Myös maallikot ovat tervetulleita joukkoon. Suunnitteilla on banderolli "Yhteys - kristittyjen solidaarisuusliike seksuaali- ja sukupuolivähemmistöjen oikeuksien puolesta". Kulkueen 'takaseinänä' on sateenkaaribanderolli, jossa on valkoinen sydän, risti ja ankkuri.
Elämme tässä prosessissa aikaa, jossa hyvät ja huonot tai toiveikkaaat ja hirveät uutiset vuorottelevat. Annetaan yhdessä toivon merkki!

Debatt med en kvinnoprästmotståndare

I Kyrkpressen 19/05 (12.5.2005) frågade jag i en insändare vad kvinnoprästmotståndarna anser att vi i praktiken borde göra med de kvinnor som redan är prästvigda – avkraga dem, låta dem fortsätta till pensioneringen eller något annat?
Som reaktion på detta utspann sig följande debatt per e-post.

2005/05/12
Hej!
Det finns ett enkelt svar på din fråga till några nämnda personer i veckans Kp. De som vill ändra på en kristen tradition som fått råda sedan urkyrkans tid borde rimligtvis kunna lägga fram sakargument för varför man skall ändra på det rådande. Detta har ingen kunnat göra. [Khde Anders] Lindström & [kaplan Heidi] Jäntti gav dessutom (i programmet Spotlight) intryck av att ej ha en aning om vad det handlar om. Fullständigt nonsenspladder från vardera. De som ej är nöjda med Kyrkans ordning och istället tar kyrkomötets beslut som sin norm kan bilda ett eget nytt samfund för sig och sina åsiktsfränder där de sedan kan låta alla blommor blomma som det ju så vackert heter bland många av dagens svamlande teologer.
Mvh NN

2005/05/13
Hej!
Tack för ditt intresse att svara!
Ändå ser jag inte riktigt det du skriver som ett svar på min fråga, utan som det vanliga sättet att bemöta denna problematik. Frågan var ju inte vad som borde ha gjorts – om så vore fallet skulle ”lägga fram sakargument” vara ett rimligt svar. Frågan var vad som nu borde göras, efter att beslutet att ändra den gamla kristna traditionen fattades och detta beslut blev den nya normen i vår kyrka. (Kan man eventuellt argumentera att det nya samfund som du efterlyser grundades i och med kyrkomötets beslut 1986?) Min fråga är alltså inte teologisk till sin natur, utan praktisk, med administrativa och ekonomiska undertoner.
De facto är det kyrkomötet som i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland har beslutsrätt i frågor av det här slaget. Därför är kyrkans (med litet k) ordning och norm att också kvinnor får bli präster. Om ”Kyrkans ordning” och kyrkomötets beslut står emot varandra, som du tycks anse – vad skall vi då göra? Det är det jag vill ha reda på. Argument för varför detta beslut var felaktigt har jag nog fått höra – nu senast av dig.
Återkom gärna, om du har ett svar på min egentliga fråga. Det emotser jag med stort intresse.
Men minska gärna på invektiven nästa gång …
Glad pingst!
Karl af Hällström

2005/05/13
Hej igen!
Försöker svara på nytt men ger ändå en liten bakgrund.
När jag hört teologer debattera ämbetsfrågan har jag konstaterat att de som håller fast vid traditionen kan lägga fram sakargument för varför man ej har rätt att frångå denna. De som pläderar för en förändring har däremot ej kunnat komma med sakargument. Ofta tar de fram sådant som jämlikhet, samhällets förändring, personlig kallelse osv. De har däremot ej kunnat visa på något i Skriften som skulle stöda deras argument. Att börja förändra en så lång tradition som det är frågan om kräver nog mer än personligt tyckande och tänkande. Därför tycker jag att det är uppenbart att kyrkomötets beslut står i strid med Bibelordet. Den klausul som antogs vid införandet av kvinnliga präster var bra då den fungerade. Men nu är det ju inte längre så. Att börja förvägra manliga prästkandidater som ej vill samarbeta med kvinnor vid altaret prästvigning är absurt. Det betyder ju att en del av kyrkfolket utestängs från Gudstjänster och Högmässor om det bara är den nya ordningens människor som kan bli präster. Hur är det då med kärlekspratet? Och vart tog toleransen vägen. Det verkar ibland som om det bara är den traditionella ordningens förespråkare som skall visa tolerans. Vem är det egentligen som är förföljd?
Tillsvidare är det ju så att Finlands Evangelisk Lutherska Kyrka bekänner Bibeln som sin Heliga Skrift och sitt rättesnöre. Som jag (som icke teolog) ser det så vore det naturliga att de personer som ej kan acceptera detta lämnar FELK. Ditt förslag (fråga) om att det nya samfundet bildades när kvinnliga präster infördes är alltså bra. Om detta ej är möjligt borde alla ha samma rättighet att verka inom kyrkan och allt kyrkfolk skall ha tillgång till en präst som de anser att de har förtroende för.
Mvh NN

2005/05/18
Hejsan!
Det dröjde lite innan jag hann återkomma, men här är jag nu. Det blev lite långt, kanske, men jag blev intresserad …
Först om bakgrunden.
Då du talar om sakargument, tycks det vara så att det enda som gäller för dig är bibliska argument. Är det inte lite enkelspårigt? Det är klart att bibliska argument kan vara sakargument, men är faktiskt jämlikhet, samhällets förändring, personlig kallelse osv så osakliga?
Och bibliska argument har ju också framkastats, t.ex. Gal 3:28. Jag vill inte ge mig in på (ytterligare) en debatt om denna vers, jag bara säger att det är ett bibliskt argument (fastän det tycks tolkas olika).
Och det är ju detta som är den springande punkten, nämligen att vi argumenterar från olika utgångspunkter. Den ena sidan vill att allt skall motiveras med bibliska argument, eftersom man endast då tycker sig kunna vara säker på att hålla sig till Guds vilja. Den andra sidan granskar också gärna Bibeln, men ser dess utlåtanden om olika yttre former som bundna till tid och kultur. Endast evangeliet om frälsning genom Kristus är evigt.
Båda sidor har därmed också sina fallgropar. Med lite fantasi kan man bevisa nästan vad som helst med Bibeln. Jehovas vittnen är bra på detta. Om man å andra sidan tillåter sig att välja vad som är viktigt i Bibeln, kan man plötsligt kasta ut barnet med badvattnet, och allt blir relativt.
Ändå upplever jag att båda sidornas strävan är god, deras intentioner är heder värda och deras uppsåt är ärligt. Ibland blir det bara så fel …
Så om beslutets praktiska följder.
Den klausul som antogs vid införandet av kvinnliga präster var bra då den fungerade. Men nu är det ju inte längre så.
Jag antar att du menar den s.k. väjningsparagrafen. Det stämmer att den fungerar allt sämre. Vems fel det är kan man diskutera, men det är nog ofruktsamt att söka syndabockar. Ändå lär det vara så att väjningsparagrafen inte var tänkt att vara evig, utan att gälla för en övergångstid. Och denna övergång har varat i nästan 20 år nu – så den går nog mot sitt slut.
Att börja förvägra manliga prästkandidater som ej vill samarbeta med kvinnor vid altaret prästvigning är absurt.
Det håller jag inte med om. I prästlöftena ingår att man vill ”handha prästämbetet enligt vår kyrkas ordning”. Om man medvetet går in för att bryta mot den ordningen är det nog oskäligt att kräva att man skall få bli prästvigd (vilket man förstås annars heller inte kan göra, eftersom biskopen suveränt kan besluta i frågan).
Och i den ordningen ingår att kvinnor får bli präster.

Och vart tog toleransen vägen. Det verkar ibland som om det bara är den traditionella ordningens förespråkare som skall visa tolerans.
Här kommer det gamla dilemmat emot: Om vi skall visa tolerans, skall vi då visa tolerans också mot dem som är intoleranta? Dessutom är det viktigare med acceptans än med tolerans. Naturligtvis inte acceptans av alla företeelser, men nog av alla människor.
Tillsvidare är det ju så att Finlands Evangelisk Lutherska Kyrka bekänner Bibeln som sin Heliga Skrift och sitt rättesnöre. Som jag (som icke teolog) ser det så vore det naturliga att de personer som ej kan acceptera detta lämnar FELK. Ditt förslag (fråga) om att det nya samfundet bildades när kvinnliga präster infördes är alltså bra.
Vår kyrka heter Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland.
Men också bortsett från detta lilla sakfel verkar det (även om jag inte är säker) som om du skulle ha missuppfattat mig. Låt mig förtydliga:
Du skrev i ditt första brev: De som ej är nöjda med Kyrkans ordning och istället tar kyrkomötets beslut som sin norm kan bilda ett eget nytt samfund för sig och sina åsiktsfränder … plus lite invektiv.
Det besvarade jag med parentesen: Kan man eventuellt argumentera att det nya samfund som du efterlyser grundades i och med kyrkomötets beslut 1986?
Min tanke är alltså att det är den nuvarande Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland, med kvinnliga präster och allt, som är det nya samfund du far efter. Då vore det naturliga alltså att det är de som inte accepterar kyrkomötets beslut som grundar eget. Så som skedde i Sverige.
Ändå är jag inte ännu beredd att ge upp kampen för en kyrka som är enad i mångfalden. Kanske riksförlikningsmannen kunde komma med ett medlingsbud?
Om detta ej är möjligt borde alla ha samma rättighet att verka inom kyrkan och allt kyrkfolk skall ha tillgång till en präst som de anser att de har förtroende för.
Förtroende, ja. Förtroende är nyckelordet. Förtroende för att ingen inblandad blir åsidosatt p.g.a. kön eller åsikter. Förtroende för Gud, för kyrkans ordning och för den präst som har blivit vigd enligt denna ordning. Prästvigning är inte en rättighet, utan en nåd. Prästvigningen ger sedan en del rättigheter och ännu flera skyldigheter.
Skyldigheten att vara trogen mot kyrkan och dess Herre är en av dessa. Det vill jag eftersträva.

I all vänlighet
KafH

Sedan bytte hon samtalsämne, enligt den beprövade ”bättre fly än illa fäkta” -strategin…

2005/05/19
Hej!
För några år sedan fördes en debatt i Kp där John Vikström var inblandad. Han sade då bl.a. att det som står i Bibeln står där på det sätt som Gud ville ha det. Håller du med om det?
Mvh NN

2005/05/20
Hej igen!
Jag minns en Kp-debatt (mellan John Vikström och Henrik Perret, inte sant?), men detaljerna lade jag inte så noga på minnet. Därför kan jag inte direkt ta ställning till vad ärkebiskopen sade i sammanhanget. Ett svar vill jag ge dig, men läs det alltså inte i förhållande till Vikströms utsaga.
Bibeln har en lång och brokig tillblivelseprocess, som exegetiken forskar i. Delar av Bibeln har uppkommit som muntlig tradition som senare har nedskrivits, delar har skrivits som krönikor eller dokumentation av profetiska utsagor, delar är dikter och sånger som har samlats i efterskott, delar är brev som har haft ett sammanhang dit de har skickats, men också de samlats ihop i efterskott. Allt detta har sedan genomgått en redaktionsprocess, ibland i flera omgångar. Bibeln blev ”färdig” först genom att kanon slutligt fastställdes vid övergången från antiken till medeltiden.
Det som står i 2Tim 3:16 och 2Pet 1:21 (där det förstås handlar om GT) har jag inga problem att applicera på Bibeln som helhet: Den heliga Anden har varit med i varje skede av tillblivelseprocessen och andats in sin gudomliga inspiration i de mänskliga texterna. Slutsatsen blir att Bibeln verkligen ser ut så som Gud vill ha det.
Från detta skall man ändå inte ta steget vidare till någon sorts bokstavstro eller verbalinspiration. Ett sådant irrationellt rationaliserande vore nog att förminska Guds heliga Andes roll i det hela, för Bibeln som helhet är större än summan av detaljerna.
Deus semper maior – Gud är alltid större!
På återskrivande
KafH

2005/05/31
HEJ!
Tack för ditt svar.
För ca. 15 år sedan diskuterade en bekant till mig situationen i vår kyrka med Erik Vikström. Denne person hade sagt till E.V. att nästa stora fråga inom kyrkan blir att ta ställning till de homosexuellas rättigheter. E.V. skällde ner denna person som kunde säga något sådant. Vi vet hur det är idag och det är säkert bara en tidsfråga innan det förrättas kyrkliga vigslar av homosexuella.
Om Bibeln är sådan Gud velat ha den så frågar jag följande:
· Var i Bibeln kan vi läsa att Gud tycker att man på 1900-talet skall införa kvinnliga präster.(Denna fråga kan ju ej jämföras med talet om hårflätningar och likn.)
· Hur motiverar kyrkomötet i Finland förändringen av denna kyrkliga tradition som största delen av den kristna världen inte har en tanke på att ändra?
· Tänk om kyrkomötet fattar ett annat beslut om något år, de kan ju ändra sig hur de vill för det är frågan om mänskliga tankar, funderingar och beslut.
· Vad tror du nästa stora fråga blir som de fattar beslut om ? Kanske att ingen prästvigs som ej kan tänka sig att ge homosexuella kyrklig vigsel?
"Bibeln som helhet är större än summan av detaljerna", skrev du. Vilka detaljer och hur många? Summan av dem kanske utgör hela Bibeln? Du skrev även att Gud är alltid större. Bibeln är Guds Ord och menar man det så börjar man ej tumma på det, eller hur?
[…]
Mvh NN

2005/06/17
Hej!
Jag beklagar att jag inte har hört av mig före detta. Jag har dragits med en envis bihåleinflammation som har gjort att jag knappt har orkat med det som jag måste. Nu börjar den ge med sig, så nu skall jag försöka kommentera och svara.
Var i Bibeln kan vi läsa att Gud tycker att man på 1900-talet skall införa kvinnliga präster. (Denna fråga kan ju ej jämföras med talet om hårflätningar och likn.)
Kan dessa frågor inte jämföras? På vad baserar du det? Om summan av detaljerna utgör hela Bibeln, så som du kastar fram, är väl alla detaljer likvärda?
Det är helt klart att det ingenstans står något specifikt om 1900-talet. Tvärtom trodde ju Paulus själv att Kristi återkomst skulle ske under hans livstid, och att det alltså inte borde ha kommit något 1900-tal.
Det att Gud är större och att Bibeln är sådan som han vill ha den, betyder inte att detaljerna är likvärda, utan att vi måste se till vilken tolkningsprincip vi följer. Fader Luther talar om Kristus som Bibelns kärna och stjärna. Jag ger honom rätt i detta. Därför kan vi inte läsa allt på samma sätt, utan GT skall läsas i ljuset av NT och allt i ljuset av Kristus.
Om Gud alltid är större, är han också större än Bibeln. ”Och Ordet blev text, och trycktes ibland dem” – eller hur står det? Om man följer detta felcitat och tror att Bibelns bokstav är Guds ofelbara ord, upphöjer man Bibeln på ett farligt sätt. Bokstavstro är en form av avgudadyrkan. Och DET är att tumma på Bibeln – att pressa den in i former som den inte har varit tänkt att ha.
Vad kyrkomötet tänker och hur de motiverar sina beslut kan jag inte direkt svara på, eftersom jag inte sitter i kyrkomötet. Kanske kyrkomötesmedlemmarna har läst Bibeln i ljuset från Kristus? Han behandlade alla människor lika, oberoende av kön eller samhällelig status. Så bör också vi göra. Så långt tror jag att vi är överens. Min slutsats av detta är att det gäller också i frågan om kön, också i ledande uppgifter. Att han valde tolv män till apostlar beror väl på konformation till samhällets krav – det var tillräckligt problematiskt att de var olärda kroppsarbetare eller öppet syndiga män; att dessutom ha belastat dem med ett könshandikapp skulle i Kyrkans barndom ha ställt till med alltför stora problem. Kan jag tänka mig.
Om kyrkomötet ändrar sig, så gör de det. Jag är övertygad om att den heliga Anden inte har övergivit sin Kyrka, utan att han låter kyrkomötet, som leder en del av den, fatta sådana beslut som är i enlighet med hans vilja. (Att formen är demokratisk och parlamentarisk har ibland kritiserats, men formen tycker jag är irrelevant. Det är samma kritik som att en bibelöversättning som inte har gjorts av uttalat troende personer inte kan vara riktig och helig. Absurt! Det är att begränsa Guds verkningsformer, och därmed att förminska honom att vara sådan som man vill att han skall vara. Därmed blir Gud en mänsklig skapelse – och vi har stött på ytterligare en form av avgudadyrkan.)
När du nu frågar: Nästa stora stridsäpple kan mycket väl vara de homosexuellas rätt till kyrklig vigsel. Att se 15 år framåt i tiden är betydligt svårare än att se 50 år bakåt, så om biskopen tog avstånd från tanken c. 1990, gjorde han väl det i god tro.
Viktigare för kyrkans fortlevnad tror jag ändå frågan om det dubbla kärleksbudet är. Det verkar nämligen ibland som om vi kristna ANTINGEN älskar Gud över allting ELLER vår nästa som oss själva. Eller åtminstone försöker; ingendera parten lyckas väl med det… Det vore viktigt att kombinera båda halvorna av detta bud, för att på så sätt komma fram till ett fullödigt liv i Kristi efterföljd.
Men vi tycks lägga alltför mycket energi på att puckla på varandra att vi inte orkar fullgöra ”lagen och profeterna” – och skrämmer dessutom bort dem som annars kunde vara intresserade av vad vi har att komma med.
[…]
Ha en skön och välsignad sommar!
KafH
2005/06/29
Godmorgon!
Hoppas att du är återställd vid det här laget.
Det kan nog hända att Paulus ej räknade med något 1900-tal. Men det gjorde säkert vår Skapare och eftersom Bibeln ändå är Guds Ord så torde det nog vara tänkt att det skall gälla i alla tid och att vi "upplysta" 1900-talstalister ej skall börja plocka ut och ändra så att det passar vår tidsanda. Jag har fått lära mig att man skall skilja på det som var tidstypiskt för Bibelns tid och det som är sagt av Gud och som vi kan läsa i Bibeln. Därför nämnde jag hårflätningarna. Alla detaljer är därför ej likvärdiga. Ditt resonemang kring Jesu val av apostlar verkar vara ett typiskt småroligt sätt som används när man försöker få saker och ting att passa in i sitt eget tyckande.
Tror du faktiskt att alla kyrkomötesdelegater är verkligt intresserade av vad som står i Bibeln? Utgående från vad som syns så verkar det inte så, det är viktigare för många att det i världsliga människors ögon ser ut som att de handlar kärleksfullt. Det är många som tar till kärlekspratet när de ej verkar ha andra argument. Med detta prat kan man försvara mycket. Men finns det inte en risk att man gräver en grop åt sig själv? Jag tycker att det är kärlekslöst att säga att alla människor kommer till himlen. Det måste medföra att en del människor då tänker att det spelar tydligen ingen roll hur jag lever och vad jag tänker och gör för vi kommer ändå alla till samma ställe om det nu finns någon himmel och Gud. Inte är det heller kärleksfullt att inte varna för vad Gud säger om synden och syndaren och att man skall tänka sig för innan man går till nattvarden. En präst med ansvarskänsla och omtanke om sin hjord vill väcka syndaren för att han/hon sedan skall bli mottaglig för förlåtelsen och inse vem som gjort det möjligt att bli delaktig i himmelriket.
Visst är det lättare att se bakåt i tiden än framåt men nog är man naiv om man ej kan se tendenser och utifrån dem dra vissa slutsatser. Att se vartåt det "barkar" ur mänskligt perspektiv är inte så svårt men vi får naturligtvis räkna med under.
[…]
Mvh NN
Detta inlägg avslutades med en lång litteraturlista.
Därför avslutade jag debatten, eftersom den därmed gled över till någonting annat än en debatt.
Frågan är hur fruktbart det är att debattera när nivån blir denna...

Helgens predikningar

Jag ska predika på söndag, tredje söndagen efter pingst. Predikans tema är "Blicken fäst vid Jesus", och du hittar den här.
Midsommardagens predikan är det inte jag som håller i år, men för två år sedan höll jag denna predikan.
Glad Johanne!

Veckans anekdot: Tudelad jordfästning

En kollega berättade följande från en jordfästning för rätt länge sedan.
Han skulle jordfästa en person som var avskydd av en del av släkten och närmast avgudad av den andra delen. Före jordfästningen råkade han bara träffa folk från den positiva sidan, och så fick han en närmast helgonartad bild av den avlidne - men fick förstås inte reda på att den andra inställningen existerade. Då han höll sitt tal vid jordfästningen utgående från den information som han hade fått, ställde sig plötsligt en mindre nöjd släkting upp i kapellet och ropade: ”Vad står du där och ljuger, präst?!” Jag kan bara säga att jag är glad för att det inte var jag som råkade ut för det kaos som måste ha följt...

Svartvitt och skrattretande


Kollegan Kristian Norrback i Malax bytte bild på sin blogg. Tidigare hade han en lite suddig färgbild, men nu lade han in en skarp, nästan artistisk svartvit bild, som var betydligt bättre än den förra. Snyggt! (Jag hoppas den blir lika snygg här.)
Han kommenterade saken i ett inlägg, som han avslutade med följande filosofiska fundering:
Svartvitt får gärna vara ett slags motto också. När många pratar om din tolkning å min tolkning vill jag slå ett slag för vitt och svart. Dag är dag och natt är natt.
Funderingen föranledde en del kommentarer. Ett urval:
Ika skriver:
Hm. Men svartvitt blir så svårt, för livet ÄR inte svart eller vitt. I teorin kan det kanske lyckas vara det, men inte i praktiken. livet är större än så (Gud också, för den delen. till all lycka).
Jag skriver:
Jag håller med Ikas kommentar. Deus semper maior! - Men bilden är faktiskt inte så dum. I fotografin har svartvitt sin plats - även om det svartvita också där består av en oändlig mängd med gråtoner...
Kristian svarar:
Gud i himmelen är helt visst maior. Men uppenbarelsen Han gett oss i Bibeln är inte maior töjbar, ingen vaxnäsa som vi kan tumma till en oändlig mängd med former allt efter behov.
Helge Persson skriver:
Jag får väl hålla med dig här, Kristian. Låga och platta tankar blir inte höga och toppiga bara för att de förknippas till latinska uttryck. Att dra till med "deus semper maior" som försvar för homoliberalism, feminism och allmän dumhet - det är mer än skrattretande.
Jag var lite road (och lite oroad) av de sista kommentarerna. Vaxnäsa - vilken bild!
Och det där med latinska uttryck - om inte ”Deus semper maior” (som ju betyder Gud är alltid större) är en ”hög och toppig tanke” vet jag inte vad som skulle vara. ”Deus” dessutom med stor begynnelsebokstav, för åtminstone för mig är Gud en person som heter Gud, på latin Deus.
Men det är ju bra att jag lyckas reta någon till skratt - ett gott skratt förlänger livet, som bekant! Lev väl!

I'm a Roman Catholic, apparently

Roman Catholic

79%

Evangelical Holiness/Wesleyan

79%

Neo orthodox

68%

Emergent/Postmodern

64%

Reformed Evangelical

50%

Modern Liberal

39%

Classical Liberal

29%

Fundamentalist

18%

Charismatic/Pentecostal

14%

What's your theological worldview?
created with QuizFarm.com

You scored as Roman Catholic.

You are Roman Catholic. Church tradition and ecclesial authority are hugely important, and the most important part of worship for you is mass. As the Mother of God, Mary is important in your theology, and as the communion of saints includes the living and the dead, you can also ask the saints to intercede for you.

OK... I can agree to Catholic tendencies in my theological thinking. I'm rather surprised, though, that the Liberal side of me scored so low - especially since "Liberal" is what I've been called ever since I picked up the heteronormative misogynic gauntlet.

This, however, goes to show that I in fact am rather mainstream with regards to classical Christianity (however mistreated that term has become of late). God and the revelation in Christ of His love are most important - the feuds over homosexuals or female pastors are just test cases, revealing the nature of our love.

Do we, in fact, love because God told us to do so, or because he first loved us?

Nyhet: Kvinnlig biskop leder USA:s episkopala kyrka

Den episkopala (anglikanska) kyrkan i USA valde i söndags biskopen i Nevada, Katharine Jefferts Schori, till sin nya "presiding bishop", som är en ordförande som representerar den episkopala kyrkan, men har mindre makt än t.ex. en ärkebiskop skulle ha. Detta rapporterar Washington Post 19.6.06 och Svenska Kyrkans tidning 20.6.06.
Jefferts Schori, 52, är den första kvinnliga biskop som väljs till denna prestigefyllda position. Hon stödde valet av den öppet homosexuelle Gene Robinson till biskop i New Hampshire för tre år sedan. Båda dessa fakta gör att många ser hennes utnämning som kontroversiell.
Lite kommentarer på nätet: Daily Episcopalian skriver om vad valet kan komma att betyda. Fr Jake är glad. Mer kommentarer länkas av Thinking Anglicans.
Hur skulle det vara att göra något liknande i Borgå stift i höst?

I am Anselm Moltmann

Which theologian are you?
created with QuizFarm.com
You scored as J. Moltmann. The problem of evil is central to your thought, and only a crucified God can show that God is not indifferent to human suffering. Christian discipleship means identifying with suffering but also anticipating the new creation of all things that God will bring about.
Anselm 67%
J Moltmann 67%

John Calvin 60%
Martin Luther 53%
Augustine 47%
Friedrich Schleiermacher 47%
Karl Barth 47%
Charles Finney 27%
Paul Tillich 20%
Jonathan Edwards 20%

Apparently I am more Calvinist (60%) than Lutheran (53%) - quite a surprise for me! Also surprising is the low percentage points that I got on all of the participating gentlemen. Does that mean that I am an independent thinker, or that I am heterodox in some way? Food for thought...
The questions in the test were interesting, but perhaps I'd get a different score if I were to do it again... which goes to show the value of tests like this.

Thanks to Patrik Hagman for the tip!

Edit: I redid the test, and the results were indeed somewhat different: Moltmann, Anselm, Calvin, and Augustine, all 67%; Schleiermacher and Luther, both 60%. Still low percentages, though, and still the same bunch at the top, with the exception of my namesake Barth.

On QuizFarm, there was another test to check for heresy, but as I scored 100% Chalcedonian, I'm apparently safe...

Insamling för domkyrkan - Keräys tuomiokirkon hyväksi

Borgå kyrkliga samfällighet har öppnat ett konto i Sampo-banken för donationer till förmån för återuppbyggandet av Borgå domkyrka.
Porvoon seurakuntayhtymä on avannut tilin Sampo-pankkiin Porvoon tuomiokirkon jälleenrakentamisen lahjoitusten kohdentamista varten.
Sampo 800014-622420
Mottagare: Borgå kyrkliga samfällighet
Lahjoituksen saaja: Porvoon seurakuntayhtymä
Meddelande: Borgå domkyrka
Viitemerkintä: Porvoon tuomiokirkko

Sakliga kommentarer - ja tack!

Mina blogginlägg har fått rätt många kommentarer. Det gläder mig - låt komma bara! Också mothugg, invändningar och avvikande åsikter är välkomna. Det är uppfriskande och intressant med (sakliga) diskussioner.
Ändå är det två sorters kommentarer som jag inte är förtjust i.
Den ena är anonyma kommentatorer. Om någon har så lite respekt för sig själv att den inte kan stå för sina åsikter ens under pseudonym, har inte heller jag någon orsak att respektera den personens åsikter. De blir alltså raderade. Om du har något vettigt att säga, så gör det öppet; om du inte har det, så låt bli att säga det!
Den andra sortens kommentar som jag ogillar är den fariseiska diskussionstekniken. Jag har stött på den förr, och på denna blogg har både signaturerna “Rufus” och “der Künstler” använt sig av den. Den går alltså ut på att man ställer en kedja av (ofta ledande) frågor utan att ge deras bakgrund. Med hjälp av denna teknik gillrar man en fälla för den stackare som försöker sitt bästa att (till skillnad från frågeställaren) vara öppen och ärlig. Samma teknik använde också Jesu motståndare för att försöka snärja Jesus, men eftersom han var betydligt visare än vad jag kan göra anspråk på att vara, klarade han sig ur de flesta svåra situationer. Jag ger inga hänvisningar; evangelierna är fulla av sådana berättelser.
Också den fariseiska diskussionstekniken använder man på denna blogg med risk för radering.
Jag ser ingen orsak att tillåta påhopp och osakligheter. Om du inte tycker om denna regel, så kan du ha andra regler på din egen blogg.
Den här bloggen är nämligen min!

Ondska, dödssynder, demoner - vem bryr sig?

Karin Långström Vinges blogg skriver z999 ett intressant inlägg om vår nutida inställning till ondska, inspirerad av den s.k. Hagamannen, som nyligen dömdes i Sverige för en rad våldtäkter. Han menar att psykologernas "behovstrappa" är en mesversion av dödssynderna, och att vi i västvärlden mest lider av dödssynderna likgiltighet och högmod.
Karin kommenterar saken själv i ett tidigare inlägg.

News: Religious Leaders Urge U.S. to Ban Torture

The Washington Post reports (June 13, 2006), that twenty-seven religious leaders have signed a statement urging the United States to "abolish torture now - without exceptions."
The signers include megachurch pastor Rick Warren, Nobel laureate Elie Wiesel, Cardinal Theodore E. McCarrick of Washington, the Rev. Ted Haggard (president of the National Association of Evangelicals), Archbishop Demetrios (primate of the Greek Orthodox Archdiocese of America) and the Rev. William J. Byron (former president of Catholic University).
Titled "Torture is a Moral Issue," the statement says that torture "violates the basic dignity of the human person" and "contradicts our nation's most cherished values." "Nothing less is at stake in the torture abuse crisis than the soul of our nation. What does it signify if torture is condemned in word but allowed in deed?" it asks.
By suggesting that recent abuse of prisoners may not be just an aberration but a reflection of U.S. policy, the statement contains an implicit challenge to the Bush administration, according to some signers.

Kirkon työntekijät seksuaalivähemmistöjen puolesta

Helsingin Pride-viikon kulkueessa voit ilmaista kirkon työntekijänä tukesi seksuaali- ja sukupuolivähemmistöille.
Kulkue lähtee lauantaina 1.7.klo 12 Kampin torin Narinkka-aukiolta ja vaeltaa Kaivopuistoon.
Kulkueen viimeinen osasto kantaa edellään valkoista ristiä. Sen taakse Yhteys-liike toivoo vähintään kuuta ihmistä, joilla on papin tai diakonin paita. (Kuusi olisi edes puolet Jeesuksen oppilaiden määrästä, kaksitoista olisi tietysti upea luku.)
Myös maallikot ovat tervetulleita joukkoon. Suunnitteilla on banderolli "Yhteys - kristittyjen solidaarisuusliike seksuaali- ja sukupuolivähemmistöjen oikeuksien puolesta". Kulkueen 'takaseinänä' on sateenkaaribanderolli, jossa on valkoinen sydän, risti ja ankkuri.
Mukaan ovat jo lupautuneet Kari ja Taru Latvus, Raimo Harjula, Eija Köntti ja Liisa Tuovinen.
Ilmoita osallistumisestasi osoitteella liisa.tuovinen@pp.inet.fi.

Kaftaner o sånt



På min svenska kollega Jonatan Mattssons blogg hittade jag en bild av honom i kaftan. En verkligt snygg kaftan, dessutom, enligt min mening!
Jag tycker bra om vår traditionella knälånga variant också (den som Gustaf III lät klippa av så att prästerna skulle kunna dansa), men fader Jonatans modell är nog klädsam. Fast något opraktisk i slaskigt väder, får man anta. Men då kanske man kunde använda kalott...?
Med tanke på liturgik och gudstjänstliv är bloggen också värd ett besök.
På fader Jonatans blogg hittade jag också ett bildpar som visar att han kanske inte är katolsk i alla fall. Ratzinger klär bättre i vit kåpa, tycker jag - kanske kejsaren också borde pröva en sådan?

Veckans anekdot: Konfirmandteologi II

Jag är som bäst på skribaläger, och konfirmanderna skall lära sig trosbekännelsen, Fader vår och en del andra texter utantill. Ibland är det lite besvärligt.
Hittills har jag fått några nya varianter på trosbekännelsen:
"... och på Jesus Kristus, vår ende son, Guds herre ..."
"... som blev avlad av den osynlige Herren ..."
"... sitter på Guds, den allsmäktige Faderns, högra axel ..."
Det kommer säkert fler varianter ännu - och jag har ett läger till denna sommar!

Ny tur i långdansen kring domprostvalet

Så har det då hänt, det som de flesta hoppades inte skulle hända. Det blir en ny tur i långdansen kring domprostvalet, rapporterar Borgåbladet och Kyrkpressen (s.6).
En av kandidaterna, Bror Träskbacka, har överklagat Helsingfors förvaltningsdomstols beslut till Högsta förvaltningsdomstolen. Han motiverar det med att beslutet har tillkommit i oriktig ordning och att förvaltningsdomstolen har överskridit sina befogenheter. Må så vara.
Det att han kallar beslutet åsiktsdiskriminerande och jämför med domarnas kön (de råkade alla vara kvinnor) visar förstås var broder Bror står. För den som följde med hur han agerade under sina fyra år i kyrkomötet är det ingen överraskning.
Hittills har hela tvisten spelat Träskbacka i händerna. Hade han hållit tyst skulle han t.o.m. ha kunnat vinna valet. Till all lycka har han nu (överraskande) avslöjat sina kort, och församlingsborna behöver inte ta ställning i blindo.
Fast den potentiella situationen med Perret som biskop och Träskbacka som domprost skulle onekligen ha varit intressant (om än mardrömslik).

Veckans anekdot: Jesusbarnets julklapp

För ett par år sedan höll jag en julandakt för ett daghem i Borgå lilla kyrka. Där fanns en krubba med tillbehör, och barnen dramatiserade julevangeliet och hämtade presenter till Jesus-barnet.
Jag talade sedan om hur Jesus själv var den bästa julklapp som vi kunde få. För att illustrera det hela tog jag upp ett av de julklappspaket som låg vid krubban.
En liten pojke informerade mig då högt och ljudligt om att paketet innehöll en brädlapp. Föräldrarna drog på mun.
”Jaså,” svarade jag, ”men det är ju en lämplig gåva till en snickare.” Leendena breddades.

News: Catholic music director fired for being gay

The Washington Post reports (June 2) that Joseph Nadeau, a music director at a Catholic parish outside Kansas City, USA, has been forced to resign because he also directs a gay choir.
In January, the St. Agnes Catholic Church hierarchy summoned Nadeau into a closed-door meeting, he said. Nadeau said that Monsignor Gary Applegate told him that, to continue as music director, he needed to resign from Kansas City's Heartland Men's Chorus, take a vow of celibacy and acknowledge that homosexuality was a disorder.
"Science and psychology have taught us that homosexuality isn't a disorder," said Nadeau. "If I had agreed to that, I would have felt like I was being very dishonest with myself. And I think there are a lot of parishioners who feel the same way."
He talks about his starting work at St. Agnes:
"During the interview process, I wanted them to know what was going on with me. I told them I was the director of a gay men's choir," said Nadeau. "I was greeted by a Catholic Church that I thought didn't exist: very kind, very loving, very compassionate."
Under his direction, the music program grew to include two children's choirs, youth and contemporary ensembles, and a Spanish-language musical liturgy. But in 2003, a group of conservative parishioners started campaigning against Nadeau, whom they saw as an emissary of a movement to "legitimize homosexuality at the parish level."
Members collected signatures on petitions to the papal nuncio, while an anonymous group stapled pictures of Nadeau to ads of underwear-clad men and slipped them under churchgoers' windshields, he said.
Later that year, Nadeau said former Kansas City Archbishop James Keleher wrote a letter to the congregation stating that if Nadeau kept his two jobs separate, he did not see a problem.
The leadership at the archdiocese changed last year, with Archbishop Joseph Naumann taking over for Keleher. In January, Nadeau said Applegate informed him that his membership in a "gay-affirming" group kept him from living out church doctrine.

Fertilitetsvård och heteronormativitet

Kristdemokraten Niklas Andersson kommenterar på sin blogg diskussionen kring lagen om fertilitetsvård i inlägget ”Feminism och fertilitetsvård” (1.6.06). Jag reagerade på vissa av hans formuleringar, och följande meningsutbyte utvecklade sig:
Homosexualitet är inte ett val. Ingen kan välja sin sexuella läggning. Man kan välja hur (och om) man lever ut den, men det är en annan diskussion. Denna förnedrande misstolkning är alldeles för vanlig bland heteronormativa (och ibland homofoba, även om du inte är det) konservativa för att kunna gå opåtalad.
Kalle
Ok Kalle, jag håller med dig att valet är om hur man vill leva ut sin sexualitet. När det är fråga om familjen så kan man väl kalla mig heteronormativ, men jag upplever mig inte så väldigt konservativ för det, åtminstone inte på ett negativt sätt.
Niklas
Bra. Tack för det. Du är förstås medveten om att heteronormativitet är en underart av rasism? Den går ju ut på att ge människor olika värde p.g.a. egenskaper som de inte själva kan något åt (hudfärg, anletsdrag, kön eller sexuell läggning, för att nämna några).
Ännu har jag inte sett någon liberal linjedragning från KD, men kanske det kommer...
Kalle
Kanske det, broder. Jag är knappast någon rasist i någon form, över eller underart. Din kommentar är egentligen som tagen från det Svenska samhällets debatt där yttrandefrihet, tolerans och liberalism är lika med att alla skall tycka lika och på samma sätt. Den som inte idealiserar sexuell frihet i vilka former som helst är normbrytande- den är konservativ, rasistisk eller också diskriminerande. Samma sak händer vårt land om man börjar tala om att man vill arbeta för familjen.
Kanske du kan ge din syn på familjen? Eller kan du göra det trots ditt yrke? Skall man då tolka det du säger så att det är den lutherska kyrkans röst som hörs eller är det bara Kalle? Kan du i så fall ens ta ställning för eller emot ett politiskt partiprograms giltighet? KD har ett program som har sin grund i jämlikhet och kärlek till nästan. Men jag tycker det är lite roligt att ändå dessa frågor väcker mest uppseende. Ta en titt på länken till höger [till KD:s hemsida].
Niklas
Du tar upp många frågor på en gång, broder. Jag svarar i en lite annan ordning.
1. Heteronormativiteten leder på ett globalt plan till misshandel (på engelska gay bashing och hate crimes), fängslande och avrättning av sexuellt ”avvikande” personer. Också i östersjöstaterna Polen och Ryssland har ”Gay pride” –demonstrationer förbjudits och motdemonstrationer från bl.a. ”kristet” håll organiserats med klubbor och stenkastning.
3. Den lutherska kyrkans röst är klar när det gäller trons grund. ”Tro på Herren Jesus, så blir du frälst.” När det gäller ur trossynvinkel perifera frågor (som homosexualitet) finns det olika åsikter. Den mer inklusiva linjen vinner alltmer framsteg, men är ingalunda allenarådande. Därför får du ta det som jag säger här som en enskild (om än inte ensam) prästs syn på saken.
4. Legitima politiska partier kan och bör kyrkan inte ta ställning till. Bland kyrkans både medlemmar och anställda är troligen alla (riksdags)partier representerade. Etiska och religiösa frågor som kommer upp också i partiprogrammen kan kyrkan ha åsikter, men den officiella åsikten står närmast biskopsmötet för. Som enskild präst kan jag nog ta ställning till ett partiprogram, men jag har inte mandat att uttala kyrkans ”officiella linje” i den mån en sådan ens existerar. Personligen anser jag att grunden ”jämlikhet och kärlek till nästan” är alldeles utmärkt. En eloge till KD för det! Däremot upplever jag, som jag antydde i en tidigare kommentar, att denna grund inte nödvändigtvis behöver leda till den värdekonservativa linje som KD har dragit upp, utan att man på samma grund kunde bygga också betydligt mer liberala ställningstaganden. Sådana verkar ändå inte ha något utrymme i KD – det är min personliga observation, men jag kan ha (och hoppas att jag har) orätt.
2. Jag definierar begreppet ’familj’ på följande sätt: ”En familj är en grupp (alltså minst två) människor som binds samman av att de vill leva tillsammans i kärlek, samt ofta av något slag av släktskap genom biologi, adoption, äktenskap el.dyl.” Kärnfamiljen är alltså långt ifrån den enda möjligheten, även om den kanske är den vanligaste (och det förstås inte är något fel på den heller).
Kalle
Ok, vi får väl konstatera att du är mer inkommen i rasism än jag. Jag motsätter mig både klubbor och stenkastning, och vill inte förknippas med ngt sånt. Jag upplever att vi nog är inne på en linje i samma anda i alla fall. Positivt med svar på tal.
Niklas

Skriftskollägerblogg

På söndag börjar mitt första skribaläger för i år! Det blir också det första som jag håller på Pellinge kursgård. Jag har besökt Pellinge (i Borgå skärgård) ett antal gånger, men aldrig övernattat på kursgården förr. Intressant!
En annan intressant sak blir att vi frångår den traditionella lägertidningen och istället skapar en lägerblogg på bloggen.fi - välkommen att bekanta dig (med början på söndag…)!
Skriftskolarbetet är givande, för fast jag har hållit på i över 20 år redan (vart går tiden?), lyckas konfirmanderna varje år komma med minst en fråga som jag aldrig har hört tidigare! Få se vad det blir i år…
I augusti har jag ett läger till på Pellinge. Tur att jag har semester där emellan…